Talanger behövs

Alla ska kunna växa, det måste vara en utgångspunkt för varje framtidsinriktat samhälle. Man ska få pröva sina vingar, utveckla sina talanger, satsa och kunna lyckas. Det har varit lite fult i Sverige. Jantelagen är stark och kvävande och skattenivån har gjort resten för att ta död på mycket av kreativiteten.

Regeringens förslag att tillåta spetsutbildningar på grundskolan utmanar Jante. Även duktiga elever ska ha rätt att utvecklas och lära nytt. Det finns för många som har tråkigt i skolan, de måste få utmaningar. Mattesnillen behövs! Språkgenier är värda sin vikt i guld. Varför är det bara accepterat att springa snabbt, men inte vara duktig på mer akademiska områden? Varför ska man bara sitta av tiden, om man redan kan allt?

För mig är det en fråga om att se varje individ. Om man menar allvar med att alla ska få utvecklas så fordrar det åtgärder också. Camilla Wallström kommer i dagarna med en bok om just begåvade personers skolgång, "Se mig som jag är". Detta är ett tabubelagt och obeforskat område. Här finnns väldigt mycket kvar att göra fortfarande.

Sk elitklasser är en del för att ändra på kulturen, men det får verkligen inte stanna där. De flesta vill inte flytta hemifrån för att gå i skola som utmanar just dem, utan de vill gå i sin vanliga skola. Därför måste varje skola ha program för hur man möter särbegåvade och högpresterande elever. Det saknar jag idag. Men efter valet kanske vi kan göra större insatser, om vi får nytt förtroende förstås. I den moderata arbetsgrupp om Ungas villkor som jag ledde för något år sedan tog vi upp frågan om att möta talanger bättre, så det är kul att hela Alliansen nu står bakom det.

De rödgröna är så klart emot. Men Ylva Johansson resonerar helt bakvänt, när hon frågar varför man ska välja ut elever. Det är ju eleven som väljer skola, inte tvärtom. Är det svårt att förstå?

Ibland verkar det som om de rödgröna tror att talang, begåvning och ambition är något konstant som kan fördelas lika för alla. Men det går inte. Talang är dessvärre medfött och i så motto orättvis. Jag har uselt bollsinne och är inte särskilt teknisk. Men jag är en hejare på historia och en del andra saker. Vi är bra på olika saker, och alla måste få utveckla det just han eller hon är bra på och intresserad av. Om min språkbegåvade dotter skulle fått läsa mer språk och bli duktigare i det, så blir ju inte någon annan sämre. Summan är inte konstant. Det blir inte orättvist för att talanger utvecklas.

Det måste ju vara en viktig politisk uppgift att se till att alla får växa. Sen kan man ju också fråga sig om ett samhälle har råd att tacka nej till sina talanger. Jag tror att vi får ett bättre samhälle om vi tillåter och uppmuntrar talanger att blomma ut.

SvD, DN, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Expressen, Minamoderatakarameller, Aftonbladet, DN,

Fråga 6: får man vara duktig i den rödgröna skolan?

Fråga 6 till de rödgröna är ganska enkel och kort. Hur duktig får man egentligen vara i den rödgröna skolan? Och vad får man vara duktig på?

För egen del tycker jag att varje barn och ungdom ska kunna utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar och behov. De som har svårt att nå målen ska få extra stöd och hjälp. Det har skolan generellt blivit bättre på att erbjuda, men fortfarande återstår en del att göra. Rätten till stöd ökar därför i nya skollagen.

De elever som med lätthet når målen behöver också tänja sina tränser, men det är nästan en tabubelagd fråga idag. Tar man upp de elevernas behov av utmaningar blir man beskylld för att vara elitist. Men sanningen är ju att många elever är understimulerade idag, har tråkigt. Dessutom: har Sverige råd att avstå från sina talanger?

Alliansen försöker se också till dessa ungdomars behov av ny kunskap. Spetsutbildningar har skapats i naturvetenskap, teknik och humaniora på gymnasienivå. Nu vill vi gå vidare också till grundskolan, där man ska kunna ha särskilda klasser i mer än idrott och musik. Talanger i språk och kemi ska också få utvecklas. Socialdemokraterna har motvilligt accepterat de gymnasiala spetsutbildningarna, men Mp och V gillar dem inte alls.

Valfriheten och friskolereformen har inneburit att det finns ett enormt utbud av skolor idag, skolor med väldigt olika inriktning. En del rynkar på näsan åt "udda" skolor, men även de får ju talanger att utvecklas. En cirkusskola passar vissa, men inte alla. De behövs! S och V står för den sammanhållna skolan. Valfrihet som leder till olikheter ska motarbetas, när vi i Alliansen i stället ser olikheter som berikande och att det ger möjlighet för fler att komma till sin rätt.

De nya kunskapskraven, de nationella proven och nya betygen signalerar också att kunskaper är det viktigaste i skolan och att alla ska få utvecklas. För att nå långt behöver man träna. Ska man bli riktigt bra på något behöver man lägga ned 10 000 timmar på det har någon sagt. Man behöver öva, öva och öva.

Ett sätt att bli bättre är att göra läxor, men det vill V förbjuda. Att träna glosor, räkna några tal, läsa några sidor i en bok ska man bara göra i skolan.

Vi i Alliansen föreslår fler lektioner för eleverna (vi har näst minst i EU idag). Det tycker Mp är "korkat".

Så hur ska talanger utvecklas i den rödgröna skolan? Talanger i vad? Får man ens vara duktig?

56 skolbesök under året

Ännu ett läsår läggs nu till handlingarna. En miljon barn och ungdomar får ett långt och efterlängtat sommarlov och lärarna går på ledighet. Njut av det!

För egen del börjar jag också summera läsåret som varit. Sammanlagt blev det besök på 56 skolor. Från Skurup i söder via Ronneby, Kalmar, Halmstad, Falkenberg, Varberg, Göteborg, Linköping, Norrköping, Västerås, Enköping, Södertälje, Stockholm, Norrtälje, Uppsala, Sandviken, Örnsköldsvik till Umeå i norr. Och London och Canada i väst, förstås. Tack alla som ställt upp och visat runt och velat prata med mig! Alla besök är roliga och dessutom ger kött och blod åt all statistik och alla papper man tvingas läsa och värdefull input när vi formar skolpolitiken.

Jag har haft mycket fokus på IT och lärt mig oerhört. IT i skolan fungerar. De som tvivlar borde följa med till Mona I Sandviken, Kristina i Falkenberg eller Hans på YBC i Nacka. Det motiverar och engagerar. Det är ett modernt hjälpmedel som lyfter undervisningen. Inte så att det är en dunderkur som kan lösa alla problem eller ersätta kompetenta och entusiastiska lärare eller bra läroböcker. Men det blir en dimension till.

De flesta av oss klarar oss inte utan IT i vardagen på våra jobb. Krånglande datorer och dålig uppkoppling kan förstöra en hel dag, i alla fall för mig. Men på en del skolor verkar man vara kvar på Kompisdatorernas tid. Samtidigt måste jag säga att det verkar som om proppen gått ur nu och många satsar på 1-1. Investeringar i IT är kanske lättare att göra nu när det finns pengar över i kommunerna. Och både intresset och kunskaperna stiger. Det bådar gott för framtiden.

Annat jag engagerat mig i är vad man gör att möta duktiga och begåvade elever. Här ser det inte lika bra ut. När jag frågar på skolorna vad man gör för dessa elever så får de ofta något tomt i blicken, förstår liksom inte riktigt frågan. När vi klubbat nya skollagen på måndag så höjer vi kraven så att alla får rätt att utvecklas maximalt. Det är uppfordrande. Frågan är om kompetensen i vad man kan göra är tillräckligt stor. Det är en viktig framtidsfråga för Sverige.

Jag har också följt friskolornas utveckling. Vid årsskiftet trädde en ny lag i kraft som ger friskolorna en möjlighet att få sina bidrag prövade i domstol. Många har gjort det, säkert pågår hundratals ärenden nu, bl a mot Göteborg som länge utmålats som storfuskare som inte skapar lika villkor. Tror inte att något avgjorts än.

I riksdagen har vi beslutat om en ny gymnasieskola, ny rektorsutbildning, ny lärarutbildning och nytt kvalitetssystem för högskolan.

Nu under sommarlovet blir det nog lite sparsammare med kommentarer, men jag ska försöka vara aktiv med bloggen trots sommarstiltje. Det är ju trots allt valår och jag brinner för att få förnyat förtroende.

Sverige slösar bort talanger

Idag har jag varit på en konferens om begåvningar och personer med särskilda förmågor och hur skolan hanterar dessa. Fantastiskt att få ägna sig åt detta en hel dag och lyssna till så många intressanta och kunniga personer.

3 professorer, Nacka kommun, Mensa, Glada Hudikteaterns chef, en folkskolelärare, en Klass 9A-lärare och en konsult pratade och alla hade verkligen jättemycket intressant att säga. Inte så lätt att sortera och sammanfatta.

Min slutsats är ändå att Sverige är en vit fläck på kartan när det gäller begåvade barn. Kina, Indien, Australien, USA m fl har omfattande statliga insatser för dessa. Men det är ett tabubelagt och politiskt inkorrekt område i vårt Jante-land. Andra länder har satsar, men Sverige struntar i dem, fast det är orättfärdigt mot dessa barn och ungdomar och mot vårt land. Har vi råd att slänga talanger på soptippen? Varför får man vara bra i höjdhopp men inte i matematik?

Det handlar om kanske 5 procent av befolkningen och missuppfattningarna om dem är djupt rotade. Det finns en föreställning att de alltid klarar sig själva, aldrig behöver något stöd, är en homogen och högpresterande grupp som har intellektuella och högavlönade föräldrar. Men så fel, säger forskarna! Många har trist i skolan, passar inte riktigt in, underpresterar medvetet för att inte sticka ut, mobbas etc. Det blir elevens bekymmer, inte skolans. Och klassikern är den elev som får sudda ut i matteboken när man räknat för långt. De är "den svenska skolans okända offer" sa en professor.

Jag blir lite illa berörd och förbannad, men knyter samtidigt näven i buxfickan och ser framtiden an med tillförsikt. Det finns mycket kvar att göra och detta vill jag verkligen ägna mig åt i riksdagen kommande period. Vi behöver förändra attityderna och skapa en nationell strategi. I bl a Wales har man lagstiftat om att särbegåvade barns behov ska tillgodoses.

Många föreläsningar handlade om motivation och hur det skapas, hur man lär sig, behovet av berättelser och att våga lyfta från skolboken (kanske är detta en orsak till svenska elevers sjunkande mattekunskaper?).

Det glädjande med dagen var att det verkar finnas ett spirande intresse för frågan. Det dystra var att det bara var eldsjälar som var med. Ingen politiker mer än jag. Ingen skolchef. Ingen skolbyråkrat. Några få rektorer och resten lärare. Eldsjälar behövs, men kan inte dra lasset själva. Var är alla beslutsfattare, som kan strukturera, systematisera och omsätta insikterna i handling mer än i klassrummet? Ointresserade eller fullärda?

Begåvat i Blekinge

I Blekinge läns tidning finns en artikel om begåvade elever. Bra att diskussionen börjar föras lite bredare nu. Detta är en fråga som vi absolut måste föra upp på dagordningen.

En stor eloge till Eva Pettersson på Blekinge Tekniska högskola för att hon driver detta. Hon har helt rätt i att det finns massor av elever som helt enkelt har tråkigt idag därför att skolan inte är tillräckligt utmanande och förväntningarna är för låga.

Frågan blir dock när det ger några avtryck i skolans vardag. Blekinge är tyvärr ett av de rödaste fästena i Sverige och skolresultaten bland de sämsta... Att låta fler lyckas och lyfta de begåvade är helt nödvändigt, men då måste nog ett klimatskifte till. Bort från det sossiga Jante-Sverige.

Mer valfrihet och kvalitet med ny skollag

Jag har nyss varit på Jan Björklunds presentation av utbildningsdepartementets förslag till ny skollag. 1169 sidor och en sådär 600 lagparagrafer. Remisstid till i höst och därefter proposition i mars 2010 och riksdagsbeslut under våren. Vi vet vad vi har att göra nästa vår.

Mycket av innehållet har utbildningsministern läckt ut i förväg, och några sensationella nyheter presenterades inte. Nu var det mer att man ser allt i ett sammanhang med de undantag och överväganden som varit. De som hört av sig och undrar om det bara är repressalier, hinder, förbud och tvång kan se en annan helhet nu.

Det jag gärna skulle vilja lyfta fram som en stor nyhet är portalparagrafen och jag är förvånad över att ingen skrivit om det tidigare. Redan i 1 kap 1§ så står att "barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt". Detta är helt nytt, något sådant finns inte idag. Det förtydligas sedan i motivtexten där det står att "också de elever som lätt når målen ska ges ledning och stimulans att nå längre i sin kunskapsutveckling". Ganska uppfordrande och bryter definitivt mot dagens sossiga Jantelag, där ingen får vara duktig. Seger!

Samtidigt ska elever som har svårigheter också få mer hjälp och stöd. Åtgärdsprogram ska kunna överklagas, elever med särskilda behov ska också kunna välja skola och kraven på elevhälsa och studie- och yrkesvägledning skärps för att ta några exempel. Seger här också!

Det innebär alltså att vi se alla elever, inte bara vissa. Alla elever ska få utvecklas maximalt och det är som ljuv musik i en individualists öron.

En annan viktig fråga för mig är valfriheten och friskolorna. Utbildningsministern uttryckte det rätt bra på presskonferensen. Han sa att friskolorna hittills har setts som "kompletterande" till det offentliga skolväsendet men i praktiken är "konkurrerande". Det måste lagen anpassas till. Nu är tanken att man i så stor utsträckning som möjligt ska ha lika villkor och det är i grunden bra. Sedan kan man fundera över hur de reglerna ska se ut. Jag tycker att det är bra avvägningar och undantag som gjorts, både för kommunala skolor och friskolor.

Alla skolor ska följa läro- och kursplanerna, men skolor kan ha egna pedagogiska inriktningar eller konfessionell grund. Alla skolor ska erbjuda en minsta garanterad undervisningstid och följa en nationell timplan, men det finns möjligheter till dispens från timplanen. Alla skolor ska ha tillgång till studie- och yrkesvägledning, skolbibliotek och elevhälsovård. Hur det ska ske lämnas däremot fritt till anordnaren själv att avgöra. Alla skolor ska ha behöriga lärare men det finns möjligheter till undantag för skolor med profiler där det inte finns utbildade (men väl kompetenta!) lärare. Alla skolor ska göra nationella prov och följa betygssystemet, men även här finns möjligheter till undantag.

Dessutom ska det finnas övergångsbestämmelser, så alla skolor som dragit andan av vad som stått i tidningarna de senaste veckorna kan lugnt andas ut nu.

Slutligen, en viktig del är att ge Skolinspektionen muskler. Göteborg ska inte längre kunna ha de köer till förskolan man haft i 15 år och Gällivare ska inte kunna åsidosätta elevernas rätt till undervisning utan att det får konsekvenser. Det är trist med sanktioner, men de behövs ibland. Det här är kanske det som får störst effekt för alla elever som går i dåliga skolor idag. Nu finns verktyg för att åtgärda detta.

Aftonbladet, Expressen, Sveriges radio, Dagens Nyheter, SvD, TV4, Sydsvenskan, SvD

Kampanj, IB, elitklasser, ESS och "lex Sara" för skolan

Kampanj, kampanj, kampanj inför Europaparlamentsvalet. Och studentmottagning för dottern som slutar gymnasiet i morgon torsdag. Hinner inte blogga längre, fast det finns så mycket att kommentera. Själv har jag varit i Uppvidinge i torsdags, Eskilstuna och Strängäs i fredags och Halmstad i måndags parallellt med allt annat.

IB-eleverna ska få söka in på högskolan i samma kvotgrupp som elever med svenska betyg, meddelade regeringen äntligen igår. SvD har uppmärksammat detta i ett flertal artiklar (här och här) och många har hört av sig och varit oroliga och vi moderater har drivit på för att få en lösning. Skönt att den kom nu. Bakgrunden är att den förra regeringen 2006 beslutade om ett system med meritpoäng som innebär att man kan få extra poäng om man läst vissa kurser. Det ändrades sedan av den nya riksdagen våren 2007, bl a så att fler språk ger poäng och att extrapoängen minskas från 3,0 till 2,5. S-regeringens förslag om meritpoäng innebar att utbildningar utanför den vanliga gymnasieskolan inte kan inräknas i samma system, därför hamnade IB i gruppen för sökande med utländska betyg. En liten men viktig grupp som glömdes bort, men som vi nu löser det hela för. Det blir lite märkligt när vi å ena sidan inför nya spetsutbildningar, samtidigt som effekten för de spetsutbildningar vi redan har är att deras chanser försämras. Självklart ska eleverna på det som ofta betraktas som en av de svåraste utbildningarna inte få sämre möjligheter att komma in på högskolan än andra.

Och då är vi inne på spetsutbildningarna. Få sökande, rapporterades det i veckan i DN bl a. För kort tid, sägs förklaringen vara. Så kan det nog vara till viss del. Men jag tror inte att alla vill flytta hemifrån för att gå i gymnasiet och det är fortfarande inte så kul att vara "annorlunda" i Sverige. Man ska inte sticka ut och tro att man är något. Jantelagen är nog en del av svaret också. Spetsutbildningarna är bra och behövs, men egentligen borde varje skola möta ungdomar med talanger och begåvningar "in house". De ska inte skickas bort och bli någon annans ansvar, precis lika lite som elever med svårigheter ska vara det. Visst finns behov av särskild kompetens och särskilda skolor här också, men på samma sätt som vi förutsätter att alla skolor ska erbjuda elever med svårigheter en bra utbildning så borde alla skolor också se till att talangfulla elever får en bra utbildning som tänjer deras gränser.

DN har också haft en artikelserie om elever som far illa i skolan. Det skär i hjärtat när man läser om det. En "lex Sara" eller "Maria" för skolan har kommit på tal och det kanske är en god idé om personal får en anmälningsskyldighet. Samtidigt upplever jag att kontrollen är så mycket starkare i skolan med uppgraderad inspektion och en annan öppenhet än sjukvården och äldreomsorgen. Att åtgärda sådana förhållanden som DN skriver om borde kunna vara ett bra exempel på vad nya sanktioner mot skolor som brister ska användas till. Det känns som ett allvarligare problem än några av de exempel som utbildningsministern tog upp.

Slutligen är det ju fantastiskt kul att Sverige vunnit kampen om den gigantiska forskningsanläggningen ESS. Med ledarskap och kompetens har vi fått stöd av flertalet länder och den hårdaste konkurrenten Spanien drar sig nu ur. Grattis Lund och grattis forskar-Sverige!

Bra att duktiga elever får utvecklas

Idag avslöjar Jan Björklund i SvD att den nya skollagen, som går ut på remiss någon gång före midsommar, innebär att förbudet att ha intagningsprov för vissa särskilda klasser i grundskolan tas bort. Idag får man till nöds ha tester och kräva viss färdighetsnivå när det gäller idrott och musik, inte för något annat. (DN)

Jag tycker att det är ett högst rimligt förslag. Om vi ska göra kunskaper och utbildning sexigt igen i vårt land så måste man också sända ut signaler att talangfulla ungdomar ska få utvecklas. Det finns många som har tråkigt idag, som inte får tänja sina gränser. Det här är ett sätt att ändra på det, men långt ifrån det enda. Ett fåtal "elitklasser" i landet kan aldrig täcka behovet att få utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar. Varje skola måste genomföra egna insatser inom ramen för den vanliga skolan.

Marie Granlunds (s) kommentar är så typiskt sossig och Jantelags-aktig. Ingen ska få sticka upp, ingen ska få vara duktigare än någon annan. Men så ser ju verkligheten ut! Vi har olika förmågor, begåvningar, intressen och ambitioner - varför ska de inte få utvecklas? Varför ska inte Sverige vara det land där var och en kan förverkliga sina drömmar, varför måste man åka till USA i stället? Det innebär ju inte att man är olika mycket värd eller att alla inte ska få tillgång till utbildning. Det innebär att man ser människan i stället för systemen, att individen får bestämma själv. Men det är väl en alltför revolutionerande tanke för de röda.

Det här förslaget går inte ut över en enda elev. Några får lite bättre möjligheter att utvecklas utifrån sina förmågor, men ingen får det sämre. Trots det är det alltid just detta som sosseretoriken utgår från. Saker ska fördelas, några ska få på andras bekostnad. De ställer alltid grupp mot grupp och skapar konflikter och motsättningar i stället för att försöka se konstruktiva lösningar och samarbete. I det här fallet menar de att det skapar ökade klyftor. Om vissa springer fortare fram så innebär det ju att avståndet till andra blir längre. Men är det inte bättre att hjälpa de som har svårt i stället för att hindra dem som har lätt för sig? Sossepolitiken i ett nötskal. De hatar rikedom mer än fattigdom, framgång mer än misslyckanden.

Duktiga elever ska också få lyckas

Nacka har startat ett verkligt intressant arbete. Alla elever ska få utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar. Det kan tyckas trivialt och självklart, men agerar skolan i vardagen utifrån detta? Ofta inte, är min bild. Eller i alla fall inte tillräckligt.

Nu handlar det om att begåvade och högpresterande ungdomar ska få utvecklas mer och det är närmast tabubelagt i vårt sk jämställda land, där alla ska stöpas i samma form och Jantelagen är naturlag. Det är ca 10% av ungdomarna. Eller 100 000 i vårt land. De eleverna har ju också rätt att utvecklas, eller hur?!

Nacka kommun har tagit fram en studie om detta och NVP skriver om det. Rapporten rekommenderas verkligen till läsning. Forskningsläget gås igenom och rektorer, lärare och elever har djupintervjuats för att klartlägga dagsläget och goda exempel på vad man kan göra presenteras. I princip obefintlig forskning i Sverige och det förvånar ju tyvärr inte.

En intressant slutsats om vilka hinder som finns för att alla elever ska nå sin potential är att det inte är några formella hinder, utan mer vardagligheter i form av förhållningssätt, brist på förståelse och kunskaper samt naturligtvis skolans interna organisation.

Det finns också en intressant genomgång av hur man känner igen de högpresterande och särbegåvade eleverna. Många är naturligtvis lätta att känna igen som framgångsrika och med flyt i skolarbetet. Men många andra försöker dölja sin potential eller håller sig för sig själva. Många har tråkigt och underpresterar.

Jag mötte nyss en lärare som fått höra att hon hade "för höga ambitioner" i Västervik. Sådana kontraster. Det är livsavgörande för Sverige med höga ambitioner, en ödesfråga att få ungdomar motiverade för lärande. Då måste man ha höga ambitioner.

Duktiga mår dåligt

Nio av tio extra begåvade elever mår dåligt i grundskolan, skriver DN idag. Det är Roland S Persson, professor i pedagogisk psykologi i Jönköping, som forskar om särbegåvningar och han menar att man ofta glömmer bort de mycket begåvade. Han har studerat 300 personer med hög IQ och konstaterat att de upplevde sin grundskoletid som mörk. 92 procent mådde fruktansvärt dåligt och bestraffades inte sällan av både klasskamrater och lärare. Det är dyster läsning. Är det så vi tar vara på våra bästa hjärnor i Sverige?

Nu finns det alltså belägg för det jag har haft på känn och velat göra något åt länge. Vi behöver särskilda insatser också för begåvade, men det är ofta så tabubelagt i Sverige. Här ska ingen få vara bra eller sticka upp. Sossig Jantelag är vad det är.

Spetsutbildningarna är bra, men helt otillräckliga. På varenda skola finns ungdomar, vars talang inte får blomma ut. De ska inte behöva flytta till särskilda skolor för att få tänja sina gränser, det är något som varje skola måste klara av.

Jag skulle önska att varenda skola, från ettan och uppåt, har särskilda program för särskilt begåvade och talangfulla elever så att de får utvecklas maximalt och att även dom känner att det är meningsfullt i skolan. Det kan handla om att träffa extra duktiga lärare några timmar i veckan, träffa elever från andra klasser och skolor någon gång i veckan och göra gemensamma övningar, särskilda uppgifter och annat som sporrar och motiverar.

Nu är det kris i världsekonomin. Har vi då råd att slänga bort de talanger som finns, de människor som kanske har idéer som på sikt gör oss alla rikare? Att se och ta vara på varenda begåvning som finns måste vara en av skolans viktigaste utmaningar.

Låt stjärnorna lysa

SvD skriver om ett av våra förslag från utvecklingsgruppen om Ungas villkor. Det handlar om att vi måste bli bättre på att ta vara på talanger och begåvningar. Alltså, göra upp med Jantelagen. Det är en så stark men destruktiv kraft som vi måste bli av med.

Vår utgångspunkt är att alla elever måste få utveckla sina begåvningar och talanger, det är en i sann mening individualiserad skola. Alla elever är olika med olika behov, förutsättningar och förmågor. Det måste skolan ta utgå från. Sanningen är ju att alla är bra på något och intresserad av något. Det måste få utvecklas. Alla mår bra av att tänja sina gränser. Jag är övertygad om att många elever har tråkigt i skolan för att det är för "slappt" och man inte utmanas tillräckligt. Jag skulle vilja att varenda skola har särskilda program för hur man tar vara på begåvningar. Tänk, vilken växtkraft det skulle bli för vårt land.

Vi vill göra det coolt att plugga. Begåvningar ska lyftas fram och goda insatser belönas. Och det gäller även lärares goda insatser.

Ajajaj, vad man utmanar den rådande attityden. Gissar att det blir en del diskussion. Alla gillar ju inte det här. Det ska vara lika för alla, ingen ska sticka upp. EN skola för alla, inte en skola för ALLA. Det ska vara medelmåttigt, lika över allt. Usch. Ser fram emot diskussionen.

Titta på Skolfront på torsdag, då debatterar jag detta med Göran Greider.

Elitklasser - tuggmotstånd får oss att växa

Idag ger regeringen äntligen klartecken till sk elitklasser på gymnasiet, rapporterar SvD. Klasser med särskilda intagningsprov i idrott och musik har funnits länge, men nu får man också starta i teoretiska ämnen.

Det var på tiden, kan man väl säga. Varför är det mer "fint" att hoppa högt eller sjunga bra än att vara en hejare på matte eller ekonomi? Det har i alla fall i sosse-Sverige ansetts ok med det förra, men inte det sistnämnda. Nu lämnar vi det bakom oss. Det känns befriande.

Sossarnas reaktion låter inte vänta på sig. Sammanhållna skolan är bra, säger de och går emot denna spetsutbildning. Visst, men varför måste det innebära att man håller tillbaka begåvningar, för det är ju precis det som händer. Massor av ungdomar har tråkigt och får inte utmaningar i skolan. Det klassiska är väl att man som "belöning" för att man är klar får räkna fler likadana tal, inte ge sig på något svårare så att man får utvecklas utifrån sin individuella kapacitet.

Alla människor behöver lite tuggmotstånd, tror jag. Allt ska inte vara som barnmatspuré, lättuggat. Då sker ingen utveckling. Sossarna personifierar räddhågsenhet och bekvämlighet när de går emot de nya spetsutbildningarna. Ingen ska sticka ut, mainstream för alla är det som gäller i deras värld. Hur mycket de än försöker tvätta av sig flumstämpeln, så lyckas de inte när de så ivrigt försvarar en Jantekultur där man inte får växa och tänja sina gränser.

Vi är ett litet land och har inte råd att inte ta vara på våra begåvningar och talanger. Alla behövs. Eller alla ska med, som något parti sa i valet. Så enkelt är det. Det gäller även talangerna.