Elev i Canterbury

Jag har suttit på skolbänken i en vecka, återuppväckt livet som elev. Intensivpluggat engelska i Canterbury. Fantastiskt nyttigt och en utomordentligt bra skola som verkligen anpassade träningen till våra individuella förutsättningar och behov. Det blev mycket politiska ord, skolvokabulär och en del grammatik.

Mina engelskalärare på högstadiet och gymnasiet var rätt bra, men jag tror ändå att de hade för stort fokus på -ing-formerna. Jag har nu lärt mig att det inte är lika vanligt som vi (eller i alla fall jag) lärt mig. Här var det omprogrammering som gällde.

Engelska är ett fantastiskt språk, mer nyansrikt än det svenska. Kanske är det därför det finns så många goda talare i England? Churchill lyssnade vi lite på, liksom John Osborne (skuggfinansminister). Fantastiska talare, men det blir lite platt när man översätter till svenska...

Efter en intensiv vecka med engelska från morgon till sen kväll är det back to work nu.

Konkurrens leder till betygsinflation?

Professor Magnus Henrekson och fil dr Jonas Vlachos skriver idag på DN Debatt om betygsinflation på gymnasierna. Rubriksättaren fokuserar på att det är konkurrensen om eleverna som eldar på betygen och det är säkert en delförklaring. Men den viktigaste förklaringen tror jag snarare är bristande kontroll och uppföljning av betygsättningen. Den saknas nästan helt och det är bedrövligt. Rubriken borde kanske varit: "Obefintlig kontroll ger orättvisa betyg". Men det är förstås inte så laddat...

När det är svårt att ta sig in på ett antal universitetsutbildningar är det klart att betygen tenderar att pressas uppåt. Elever strävar högre, lärare vill vara snälla och kanske hellre ger ett högre betyg när det står och väger. Hittills har ingen riktigt granskat betygssättningen. Och eftersom målen och betygskriterierna är så luddiga blir det väldigt mycket upp till respektive lärare att avgöra.

Min poäng är att konkurrens om eleverna är bra, men det behövs kontrollerande krafter i skolan för att säkra kvaliteten. Så är det väl i all verksamhet? Min bestämda uppfattning är att konkurrensen om eleverna i Stockholmsregionen har bidragit till att kvaliteten har höjts. Resultaten på nationella prov, som inte är godtyckliga på samma sätt som betyg kan sägas vara, är högre i Stockholmsregionen än andra delar av landet. Här har vi länge bejakat valfriheten men samtidigt försökt kontrollera kvaliteten. Jag tror inte att man gjort så på andra håll, där är det ofta ett vi-och-dom-förhållande mellan kommunen och friskolorna och valfriheten ses som jobbig.

Under vårterminen vidtog vi flera åtgärder för att strama upp betygssättningen och göra kunskapsmätningarna mer likvärdiga. För det första införde vi nationella prov tidigare. För det andra beslutade vi om ett nytt betygssystem, med fler steg och tydligare kriterier. För det tredje har vi beslutat om nya mål som tydligare talar om vad som förväntas. För det fjärde ska skolinspektionen granska betygssättningen mer. Och för det femte så skärps kraven i nya skollagen och skolinspektionen får muskler att ingripa där det brister.

För mig är en likvärdig och rättvis betygssättning avgörande för tilltron till skolsystemet. Därför är det viktigt att med emfas markera mot orättvisor och glädjebetyg.

Elever vill ha valfrihet

Det finns en föreställning att alla elever går i sin närmaste kommunala skola. Så var det när jag och många jämnåriga och äldre gick i skolan. En del lever kvar i den föreställningen fortfarande och utgår från det i sitt tänkande och politiska handlande. Men det är en föråldrad föreställning. Definitivt stendöd.

Jag tittar på gymnasieintagningen i Stockholms län. Nu inför hösten har 30 000 ungdomar i 23 kommuner har valt mellan 215 skolor (80 kommunala och 135 fristående) och över 1 000 olika utbildningar. Vilken otrolig mångfald!!! Säkert svårt val men samtidigt roligt. Nu kan man få sina egna intressen och behov tillgodosedda och slippa bli placerad där någon annan tycker att man ska gå. Man får möjlighet att bli huvudrollsinnehavare i sitt eget liv.

Resultatet av ungdomarnas val är intressant. 41% har tagits in i den kommunala gymnasieskolan i hemkommunen, 36% i en friskola och 22% i en kommunal skola i en grannkommun. (KSL)

Den valfrihet som vi bara fantiserade om på 80-talet är en verklighet idag. Nu väljer eleverna skola fritt i Stockholms län och en del andra län också för den delen. Det är bara en minoritet som valt den "egna" kommunala skolan, en ganska stor majoritet väljer något annat. Detta är fakta som politiken måste anpassas efter. Det går inte att se till snäva kommungränser längre, ungdomar ser längre än så.

Det här visar att verkligheten går att förändra, att politik spelar roll. Det är vi moderater som drivit utvecklingen hela tiden, bit för bit mot i första hand protektionistiska socialdemokrater. När ska de inse att verkligheten har förändrats och att eleverna vill välja själva?

226 101 intagna på högskolan

Ett litet inhopp till från semestern, måste söka lite svalka från solen ett tag.

Läser just att det blir 27 000 fler studenter i höst, jämfört med förra hösten (Sydsvenskan). 226 101 personer har fått ett positivt intagningsbesked och kan se fram emot en lärorik och rolig höst. Bra att utnyttja lågkonjunktur och arbetslöshet för att göra sig mer attraktiv på arbetsmarknaden och samtidigt rusta Sverige. 13% ökning på ett år är ganska bra, eller hur?!

Säkert behövs ännu fler utbildningsplatser, även inom komvux och yrkeshögskolan. Det var ett bra utspel från utbildningsministern i förra veckan. Samtidigt finns mycket att göra inom nuvarande ramar för att få ut mer värde för pengarna. Lite mer valfrihet inom vuxenutbildningen skulle inte skada, exempelvis. Varför ska vuxna inte få välja skola, som ungdomar får? Dessutom skulle de kunna välja tid och plats och sätt att studera också, här finns verkligen ett stort behov tycker jag. Synd att utbildningsministern inte tagit tag i den frågan.

Lite märkligt är det att sossarna får utökningen av antalet högskoleplatser till en minskning. I ett inslag i den oberoende och neutrala statsradion förra veckan så fick Mikael Damberg, s-riksdagsledamot, bre ut sig med påståenden om att vi nu drar ned på högskolan. (SR)

Sant är att vi drog ned på antalet platser, både på komvux och högskolan, när det var högkonjunktur. Förra året fanns det tomma högskoleplatser för över 1 miljard kronor. Hur seriöst är det att bara sätta sprätt på dem? Men lika sant är att vi nu utökar massivt, både på högskolan och med pengar för yrkesutbildningar inom komvux och inte minst nya Yrkeshögskolan som startade 1 juli. Grälsjukt och brist på egen politik är väl det minsta man kan säga.

Usla betyg i Ronneby

Jag vet inte varför, men under semestern läste jag en artikel i Sydöstran från början av juli och jag har gått och grunnat lite på den ett tag. Jag gillar lokaltidningarna, det är något jag verkligen saknar i Stockholm. Den här artikeln handlade om niondeklassarnas betyg. 64 av de 363 elever som gick ut nian i våras hade inte godkänt i matte, engelska eller svenska och var alltså inte behöriga till gymnasiet. Det är 18%, katastrofalt dåligt, dubbelt så många obehöriga som förra året. Medelbetygen hade sjunkit från 202 till 188.

Tankarna blir naturligtvis - hur katten kan det gå så här? Vad gör de för fel, för fel görs alldeles uppenbart.

Resultaten borde vara illa nog. Men det som jag verkligen funderar över är reaktionen i kommunen.

"De här niorna hade svaga resultat tidigare i grundskolan också, det visade sig på de nationella proven som de gjorde i årskurs 5. Vad det beror på vet jag inte, det kan vara mycket, kanske var de inte så studiemotiverade", säger kommunens ansvariga.

Ett sånt uppgivet förhållningssätt. Så insiktslöst. Man har känt till dåliga resultat i flera år, men uppenbarligen inte gjort särskilt mycket, inte tillräckligt i alla fall. Eleverna skuldbeläggs. Kan det inte ha något med kommunens/skolans/personalens inställning och förväntningar att göra också?

Vi får väl se om sommarskola kan råda bot på problemen, men jag är ytterligt skeptisk. Folkpartiet, som styr tillsammans med socialdemokraterna, har en tuff uppgift framför sig. Väljarna i Ronneby förväntade sig säkert bättre skolor med en folkpartist vid rodret, inte sjunkande kunskaper...

Rosornas krig om friskolor

Finns det något liv i Rörelsen fortfarande? De senaste dagarnas diskussion om friskolor och vinster antyder att det i så fall mest handlar om inbördeskrig. Nyss hemkommen från England är det lätt att dra paralleller till Rosornas krig på 1400-talet. Olika tronpretendenter förgjorde varandra och en tredje seglade in på tronen.

I sak är det obegripligt hur Carin Jämtin kan gå ut på det sätt hon gör i DN. Hon må tycka att företagare är giriga kapitalister som ska klämmas åt, men att det är den retoriken som ska återföra socialdemokraterna till makten i Stockholmsregionen är svårt att förstå. Väljarna i storstäderna, Stockholm i synnerhet, gillar både valfrihet och företag. Klasskampsretoriken passar inte här, den är dödfödd. Men fortsätt gärna så, det är bra för oss moderater!

Vinst är inget fult. Och inget problem heller, så länge kvaliteten i det som produceras är bra. Det är väl dålig kvalitet som ska bekämpas, inte framgångsrika företag? Just i den tid av arbetslöshet och finanskris vi nu lever i borde vi alla välkomna företag som går med vinst. Eller är det förlustföretag som är sinnebilden för socialdemokratisk politik numera? Fler SAAB...? En skola som har så bra ekonomi att den har råd med vinstutdelning är väl bättre, både för elever och lärare, än en skola som suger på ramarna. Den vinstrika skolan har bättre framtidsförutsättningar och stabilare grund än övriga. Widar Andersson har skrivit en bra ledare om detta också (Folkbladet).

Det känns mer fräscht med dagens utspel i DN av några s-kommunpolitiker med högeryttern Robert Noord i spetsen. Tyvärr verkar han vara rätt isolerad inom socialdemokratin och ingen av de andra medförfattarna verkar särskilt tongivande. Jag förstår varför exempelvis ingen riksdagsledamot är med, där finns ett massivt motstånd mot friskolor.

Det är dock välgörande att för första gången höra några socialdemokrater prata väl om friskolor. Jag skulle kunna skriva under på det mesta; gemensam och likvärdig finansiering av alla skolor, fokus på kunskap och lärande, höga förväntningar på alla elever, kommunalpolitikernas uppdrag att se till att alla elever får sin rätt till kunskap etc. Så har vi moderater resonerat länge, det är inget nytt. Om Noord m fl får med sig sossekongressen på detta skulle vi kunna lägga bort många stridsfrågor i skolpolitiken.

Jag gillar också tanken om att friskolor och kommunala skolor ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Det är också grundtanken i nya skollagen. Men det är synd att de i samma andetag vill ge kommunen makt över friskolornas etablering. Då är det inte längre lika villkor. Ska friskolorna ha makt över kommunernas etablering av nya skolor eller nya gymnasieprogram? Här finns en obalans idag och dessa socialdemokrater vill tyvärr förstärka den obalansen.

De torgför också en vanlig missuppfattning i artikeln. De skriver att "den kommunala skolan har en skyldighet att ta emot elever, vilket friskolan inte har". Sanningen är ju att en enskild kommunal skolenhet inte har skyldighet att ta emot alla elever som söker dit. Jag misstänker att det även i Haninge finns kommunala skolor som inte tar emot alla elever som sökt dit, att det inträffar att en kommunal skola (eller varför inte förskola?) blir så populär att den inte kan ta mot alla? Det är skillnad på kommunen som kommun och de kommunala skolorna. Kommunen har en skyldighet att någonstans erbjuda en skolplats till alla elever som bor i kommunen, dock inte nödvändigtvis i den närmaste eller i den som eleven vill gå i. Det finns många kommunala skolor som maximerar sin organisation, liksom det finns friskolor som inte har optimalt med elever.

I huvudsak mycket bra artikel, dock. Önskar dem varmt lycka till på sin kongress i höst! Och förutsätter att de tar bort skolpliktsavdrag i sina kommuner och inte motarbetar friskolorna lokalt. Annars blir det hyckleri.

EU-ordförandeskap för Sverige och Nackaelever

Nio elever från Nacka Gymnasium ska bevaka Sveriges ordförandeskap i EU, som inleds idag.

Nu är förväntningarna höga på Sverige och regeringen och jag är övertygad om att Fredrik Reinfeldt kommer att klara det galant. Det har förberetts in i minsta detalj, även alla oförutsägbarheter som självklart kommer. Fredriks lugn och omdömesförmåga gör att vi alla kan känna oss trygga. Det är annat än Mona Sahlins ledarskap.

Roligt för ungdomarna att få följa och rapportera från detta ordförandeskap. Det ger en unik inblick i vad som händer på högsta nivån som är ytterst få ungdomar förunnat. De kommer att bära med sig minnen av det här hela livet hoppas jag. Ytterligare en fjäder i hatten för Nacka, som på flera sätt visar sig som en framgångsrik skolkommun.