Svenska elever läser sämre

Idag presenterades en ny stor internationell undersökning (PIRLS) som visar att svenska elever läser allt sämre. Länder som Hongkong, Singapore och Ryssland springer med stormsteg förbi oss.

Det är läsförmågan hos fjärdeklassare i 45 länder som studerats 2006. 28 länder genomförde samma undersökning 2001 så det går att göra jämförelser bakåt i tiden. 2001 toppade Sverige listan. Nu ligger Sverige på plats 11. Och det beror inte bara på att andra gått förbi oss, Sverige är ett av sex länder där resultaten försämrats. Störst försämringar står Marocko och Rumänien för, därefter kommer England och Sverige i en egen division. ”Signifikant tillbakagång” säger Skolverket. Det är framför allt de avancerade läsarna som blivit färre.

Ännu en trist bild av svensk skola således. Det blir påfrestande för lärare och andra att hela tiden höra om hur eländigt allt är. Allt är definitivt inte eländigt, men det finns så många exempel på at utvecklingen går åt fel håll. Att sticka huvudet i sanden och låtsas som om allt är bra duger ju inte.

PIRLS är en svidande vidräkning för sossarnas skolpolitik och den regering som Mona Sahlin satt i. Ytterligare ett belägg för deras misslyckande, för det är just politikens misslyckande och inte lärarnas eller elevernas. De har säkert gjort så gott de kunnat men inte givits rätt förutsättningar. Någon självkritik framförs inte av sossarna, ingen analys av vad det kan bero på. För lite fokus på kunskaper, rädsla för utvärdering eller dålig lärarutbildning exempelvis. Eller den svenska Jantelagen där ingen ska få sticka upp, där talanger och spets inte utvecklas. Lite klämkäckt säger de att vi fortfarande är så bra. Deras lösning? Mer samarbete med folkbiblioteken och pengar till En bok för alla, enligt ett pressmeddelande från skoltaleskvinnan Marie Granlund. Man tar sig för pannan. Skulle det räcka?

Lite intressant är det om man ser till sossarnas stora satsning på skolan de gångna åren, Wärnerssonpengarna. Över 17 miljarder kronor pumpades ut 2001-2006 utan annat syfte än att få in fler vuxna i skolan. Eleverna som nu var med i studien visar att pengarna inte gav någon som helst effekt, i alla fall ingen positiv. Läsförmågan har minskat under precis samma tid. Det är rent korkat att tro att fler vuxna löser alla problem. Det är väl utbildade lärare som behövs och inte billig outbildad personal, som var det som gynnades av Wärnerssonpengarna. Notabelt är att Sverige nästan ligger i topp (efter Danmark och Island) vad gäller resurstillgång, så pengabrist kan inte vara det stora problemet idag. Däremot fel använda pengar möjligen.

Det känns skönt att vi så konsekvent haft en annan politik än sossarna. De får bära ansvaret tillsammans med övriga partier till vänster.

Något helt annat måste till och det känns så skönt att vara moderat. I budgeten som vi tar ställning till i riksdagen om några veckor så satsar vi 900 miljoner kronor på en läsa-skriva-räkna-satsning så att vi får fler små grupper i framför allt lågstadiet, mer tid för specialundervisning och halvklasser. Vi återinför speciallärarna. Vi tar fram en ny lärarutbildning där lågstadielärarna återiförs och där fokus givetvis ska ligga på att lära ut just läsa och skriva. Vi ska förstärka det pedagogiska inslaget i förskolan. Vi tar fram en kontrollstation av elevernas kunskaper i årskurs 3. Vi inför skriftliga omdömen från skolstart så att det blir tydligt vad eleverna kan. Vi ska skärpa rätten till stöd för dem som inte når målen ordentligt. Mot detta står sossarna tomhänta.

Fel statistik från Skolverket

I går eftermiddag slog Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) larm om att den betygsstatistik som Skolverket presenterade i måndags har omfattande brister. Det kan röra sig om 138 kommuner där betygen är fel. Skolverket har nu dragit in materialet men inte bett om ursäkt för den skada detta förorsakat kommuner som oförskyllt kritiserats för dålig kvalitet.

Man kan ha två reflektioner kring detta. För det första, varför upptäckte inte Skolverket detta själv? Det var först efter påstötningar från SKL och ett antal kommuner som materialet drogs tillbaka. Hur ser de interna rutinerna ut på Skolverket för att kvalitetssäkra materialet?

För det andra, går det att lita på Skolverkets statistik i övrigt? Jag kommer på rak arm på tre andra exempel på brister. I min roll som utredare av komvux så har vi försökt få fram statistik över vad komvux kostar idag. De uppgifter som Skolverket publicerar är dessvärre helt otillförlitliga. Kostnaderna för den grundläggande vuxenutbildningen anges vara 13 800 kr/helårsplats i Järfälla, 23 800 i Nacka och över 55 000 i Tyresö. I Göteborgsområdet skiljer det från knappt 20 000 kr till över 80 000. Ingen, inte ens verkets egna tjänstemän, tror på dem. Kommunerna själva känner definitivt inte igen sig.

När jag var kommunalråd i Nacka reagerade vi också mot statistiken för vuxenutbildning. Skolverket angav att vi hade över 50% i egen regi 2003 och 2004 trots att vi inte hade något alls eftersom all verksamhet var utlagd på entreprenad. Några rättningar blev det aldrig.

Det tredje exemplet handlar också om komvux. Vi hade omfattande brevväxling från Nackas sida med Skolverket om statsbidragen Kunskapslyftet för några år sedan och det var statistiken som var orsaken.

Dessutom är det många som har stora frågetecken om personaltätheten i skola och förskola. Statistiken som faller ur systemet känns inte alltid igen.

Visst, det finns säkert kommuner som tar för lättvindigt på det man skickar in så att det blir fel, men det kan ju också vara oklart hur det ska redovisas. Och det fråntar inte den myndighet som publicerar statistiken att också kvalitetssäkra den och gå i god för att den är så korrekt den bara kan bli.

Spelar det då någon roll om det är lite fel? JA, det gör det! Statistiken ligger ju till grund för analyser. Om underlaget är fel så blir ju analysen och åtgärderna också fel. Det är ju lite skillnad på om 5 eller 12 procent av eleverna är obehöriga till gymnasiet...

Dessutom ligger statistiken ofta till grund för fördelning av statsbidrag, så var det i alla fall under sossestyret. Om statistiken är fel så blir ju besluten om pengar också fel. Nacka var en av de kommuner som inte fick de sk Wärnerssonpengarna för några år sedan (vi missade 30 miljoner per år). Nacka hade en rätt hög personaltäthet när systemet infördes, men om det var fel i statistiken det året (vilket vi misstänkte) så gick det inte att ändra och inga pengar fick vi. Uppgifter som samlats in i syfte att veta hur det ser ut användes helt plötsligt för något helt annat, att fördela pengar. Det ledde nog till lite kreativ bokföring på sina håll… Säkert är det likadant med de pengar för förskolan som nu ska dras in som jag skrev om igår.

Går det att lita på Skolverkets statistik? Är den användbar för sådana typer av beslut?

Nej, det verkar inte riktigt så. Det är ytterligare ett skäl till att Skolverket borde betala ut förskolepengarna ändå.

Förskolemiljoner försvinner

Lärarnas Tidning rapporterar idag att 38 kommuner, bl a Uppsala, Kungsbacka och Östersund, sammanlagt förlorar 58 miljoner kronor i statsbidrag till förskolan eftersom de inte uppfyller den förra regeringens krångliga villkor för att få del av pengarna. Kommunerna har inte ökat personaltätheten i den utsträckning som krävs, utan valt att också satsa på annat för att höja kvaliteten. Två kommuner, Hultsfred och Hedemora, tvingas betala tillbaka alla statsbidrag för 2006.

Hur kan man ha sådana knäppa statsbidragsregler?

Den förra regeringens byråkrati leder till att miljontals kronor nu försvinner från förskolan och det gör mig rätt upprörd. Om kvaliteten därmed också hotas och nya besparingar måste till, så är det socialdemokraterna som bär det tydliga ansvaret.

Min bedömning är att pengarna behövs på förskolorna. Skolverket borde överväga att betala ut statsbidragen ändå. Om pengarna har använts för att höja kvaliteten på förskolan fast kanske på något annat sätt än det som ursprungligen var tänkt, så känns det inte rätt att återkräva statsbidrag för 2006 nu i slutet av 2007.

Vi förde omedelbart över det gamla statsbidraget till den generella statsbidragspåsen efter maktskiftet för ett år sedan, därför ska det här inte upprepas framöver. Frånsett det orimliga i att man inte vet om man får några pengar förrän i efterhand (när man redan gjort av med dem), så byggde sossarna sin politik på en felaktig tro att det bara finns ett enda sätt att höja kvaliteten på landets tiotusentals skolor och förskolor. Det är rätt enfaldigt, självklart är det inte så. Personalen som jobbar i verksamheten borde vara mest lämpad att avgöra hur man bäst använder nya pengar för att höja kvaliteten och därför måste de få mer att säga till om. Denna insikt verkar aldrig ha träffat socialdemokraterna.

Underkänt för Sahlin

Skolvärlden har en intressant artikel om sossarnas omsvängning i skolpolitiken idag. De flesta som är ansvariga i skolan i kommunerna verkar vara emot nationella prov tidigare och betyg i lägre åldrar.

Mest avslöjande är Anders Larsson i Vänersborg. Han tycker att omsvängningen är bra, men endast av taktiska skäl. Han inser uppenbarligen att s-politiken vare sig fungerar eller är särskilt populär, men det enda han vill göra är att sminka över eländet.


Jag minns en valrörelse på 90-talet där Mona Sahlin var affischnamn över hela landet. Hon var välsminkad och rätt retuscherad. Det går igen på politiken nu verkar det som. Make up-Mona har gjort entré igen. Det handlar inte om att genuint ompröva politiken, utan om att dölja skavankerna. Finns det någon som tror att det räcker?

Om man inte förstått att tidiga och kontinuerliga uppföljningar av elevernas kunskaper är nödvändiga så spelar det inte så stor roll när man ger betyg eller om man har nationella prov. De är ju bara redskap för att göra det tydligt för föräldrar och elever hur det går så att man kan sätta in stöd där det behövs. Om man inte fattar det så är man hopplöst ute.

Och det är intressant att alla de sossar som är negativa till betyg och prov är ansvariga för skolpolitiken i kommuner där det går riktigt uselt. Skolverkets statistik visar att Karlskoga och Trollhättan tillhör bottenskiktet i landet och det går bara utför. Betygen har aldrig varit sämre än nu. I Gävle, Vänersborg, Hudiksvall etc är det inte heller särskilt bra. Men den politiska ledningen drar ingen slutsats av detta. Det är inte den förda s-skolpolitiken det är fel på inte. En liten stillsam fråga: vem bär då ansvaret?

Heder åt Solweig Gard, s-politiker i Hammarö. Hon är den enda uttalat positiva och verkar ha fattat vad det är frågan om. Som av en märklig händelse är resultaten också väldigt bra i Hammarö…

Fallet Eslöv

Fredagen 16 november publicerar Skolverket en rapport över sin inspektion i Eslöv som man just genomfört. Goda förutsättningar för den pedagogiska verksamheten, det bedrivs ett systematiskt kvalitetsarbete med fokus på elevernas kunskaper och lärande sägs bland annat. Det hela ger intrycket av en välfungerande, harmonisk och trevlig verksamhet.

Måndagen 19 november publicerar Skolverket den senaste betygsstatistiken för landet. Eslöv ligger rätt risigt till. Medelbetygen har sjunkit rejält de senaste åren och har inte varit lägre än nu under hela 2000-talet. För fem år sedan var medelbetygen 211 och är nu nere i 197. 28% har inte godkänt i alla ämnen, också det sämre än någon gång tidigare. Färre än någonsin klarar inte de lågt ställda kraven för att vara behöriga till gymnasiet.

Vad var det som hände på Skolverket under helgen egentligen? Hur får de ihop ekvationen bra verksamhet men dåliga resultat? Vad är det som är så bra? Och hur ser man resultatet av det stora fokuset på elevernas lärande? Det är lite mystiskt, eller? Det låter lite som ”operationen lyckades men patienten dog”.

Fallet Eslöv visar att vi behöver en vassare skolinspektion. Den ska vara skiljd från Skolverket och kunskapsuppdraget det som huvudsakligen granskas. Inom en månad kommer ett sådant förslag och det är väldigt välkommet!

Bättre och sämre betyg

I måndags presenterade Skolverket den senaste betygsstatistiken. Eleverna som gick ut nian i våras fick något högre betyg än förra årets nior, men samtidigt blev färre behöriga till gymnasiet. Lite plus och lite minus alltså.

Det intressanta är när man tittar på olika kommuner. I var tionde kommun är resultaten nu de sämsta under alla tio år som vi haft nuvarande betygssystem. Alla skolor och kommuner borde ju arbeta för att ständigt förbättra resultaten, men för vissa går det käpprätt åt h-e. Bjuv, Perstorp, Karlskoga, Kramfors, Sandviken, Sundsvall, Vingåker… Betygen har aldrig varit sämre där än vad de är nu.

Synd att väljarna inte fick se de här siffrorna före valet, så att de kunde ha sparkat de styrande sossarna.

34 kommuner släppte ut fler elever än någonsin tidigare utan lägst betyget Godkänt i alla ämnen. Värst är även här Bjuv och Perstorp där 4 av 10 elever inte når målen i alla ämnen.

Visst, det kan finnas förklaringar. Många nyanlända invandrare och lågutbildade föräldrar påverkar självklart. Skolverkets SALSA-värden tar hänsyn till sådana socioekonomiska faktorer men det hjälper vare sig Bjuv eller Perstorp eller någon av de andra kommunerna ovanför. Samtliga presterar långt under vad som kan förväntas. En liten kommun med få elever och låg kompetens kan man kanske, med mycket god vilja, ha viss förståelse för. Men Sundsvall – Norrlands huvudstad?

Perstorp låg för några år sedan 19 betygspoäng över det förväntade värdet och är nu 8 poäng under. Kramfors har 10% fler utan Godkänt i alla ämnen och ligger 19 betygspoäng minus i förhållande till vad man kan förvänta sig av en kommun av den strukturen. Hur (miss)lyckas de?

Och måste man säga att det finns goda exempel också. Flera kommuner visar upp allt bättre och bättre resultat, Nacka, Lomma, Danderyd, Vara och Gnosjö exempelvis. Varför inte titta på dem och se vad man kan göra för att skapa goda resultat i skolan?

Kommunism i skolan

Skolan ska lära ut mer om kommunismens brott, meddelar regeringen idag. Det är väl på tiden, varför har de väntat så länge på att avisera detta? Och det borde ju inte vara så kontroversiellt.

Jag besökte nyligen Berlin. En fantastisk stad men med en hemsk historia. Att se resterna av muren som stängde in människor och delade familjer, alla kors över människor som dödades när ville fly från kommunismen… Det känns långt in i själen. Vilken uppfinningsrikedom som frihetslängtan föder, alla sätt människor försöker fly från förtrycket på och hur många som inte lyckas. Det var inte så många mil hemifrån oss i trygga Sverige och inte så länge sedan. Jag har släktingar som inte fick åka ut, som satt fångar bakom muren. Det handlar om vår nutid och en ohygglig flathet från Sveriges sida. Självklart måste skolan handla om det här. Kommunismen i Europa får inte bli en vit fläck i historien, lika lite som nazismen får bli det.

Men det tycker inte vänsterpartiet. Rossana Dinamarca, vänsterns skolpolitiska talesperson. Hon tycker inte att man behöver räkna upp alla folkmord i historien, men om kommunismen ska tas med så ska även korstågen in. Och det ska vara ett parti som lämnat kommunismen bakom sig?!

Skärpning, Skolverket!

Idag läser jag i Dagens Samhälle om Skolverkets kommentarer på det brev som jag och kommunalråden i Sollentuna och Täby skickade förra veckan med anledning av verkets märkliga hantering av kommunala skolor som vill knoppa av. Man bara skakar på huvudet åt verkets kommentarer…

”Avknoppningar är en ny situation som skollagen inte tänkt sig”, säger verkets chefsjurist Ingegärd Hilborn. Det är ju inte sant! Avknoppningar har förekommit i över 10 år, exempelvis Jakobsbergs vårdgymnasium 1994, Västerholmsskolan i Skärholmen 2000 och Västbergaskolan 2001. Det har fungerat utmärkt med nuvarande skollag.

Dessutom – vaddå att skollagen inte tänkt sig? Det måste vara verkets egen subjektiva tolkning. Lagen gäller ju lika för alla som vill starta friskola, kraven är desamma oavsett vad sökanden gör idag. Lagen ställer inte särskilda krav på några få. Det är verket som av något skäl ändrat sina regler helt plötsligt.

”Alla ansökningar behandlas lika, utifrån sina olika förutsättningar”, säger Hilborn vidare. Men eftersom man ställer olika krav beroende på om man är kommunal skola idag eller inte så behandlas man ju inte lika. Man kräver garantier för att skolan ska få hyra lokaler av vissa sökanden, men inte av andra. Man frågar vissa skolor var de ska köpa sin utrustning, men inte andra. Om leverantör av skolutrustning ska ligga till grund för tillståndsgivningen så måste det väl gälla alla och inte bara vissa? Sedan kan man fråga sig varför detta över huvudtaget är relevant i sammanhanget. Det har ju inte varit något problem i alla de fall där man inte ställt frågan.

Sista meningen i intervjun är extra intressant och det gäller just inventarierna: ”Färdiga avtal krävs inte, men verket vill veta att det tagits kontakter”. Det stämmer ju inte heller! En kommunal skola i Haninge som vill knoppa av (och bilda Profilskolan) fick avslag av Skolverket förrförra veckan just av skälet att det inte finns några klara avtal. Kontakter har tagits, kommunen säger uttryckligen att man är positiv till avknoppningen men det finns ännu inga klara principer för hur inventarierna ska prissättas. Kommunen har avvaktat att skriva avtal till dess att skolan fått tillstånd, varför förhandla med någon som inte har tillstånd? Detta är alltså inte tillräckligt för verket, det krävs något mer än att kontakter tagits. Men varför krävs då inte exakt samma sak av någon annan som vill starta från grunden? De behöver ju inte visa upp färdiga hyresavtal eller inventariebeställningar.

Det är uppenbart att Skolverket behandlar de sökande olika och ändrat sin tillämpning. Ett statligt verks myndighetsutövning måste vara fullständigt rättssäker, förutsägbar och oförvitlig. Så är det inte nu och det är rätt upprörande.

Kryp till korset i stället, Skolverket, och medge att ni gjort fel. Det är bättre än att ni försvarar en sjuk sak och tvingas till domstol.

Spännande pryo i Solna

Så är pryon i Bagartorpsskolan i Solna avklarad. Intensivt, roligt och väldigt lärorikt.

Alla har varit trevliga och välkomnande, med några nyfikna undringar vad jag gör på skolan. Jag ville lära mig mer om hur inspektionen går till. Vi ska ju ändra inriktning på inspektionen snart och då kan det vara bra att veta lite mer om hur det går till idag. Dessutom är det ju superintressant att få djupstudera en skola ett tag, inte bara följa med på en lite tillrättalagd vandring tillsammans med rektorn som det ibland blir.

Jag har läst ganska många inspektionsrapporter tidigare och det många skolor får kritik för och omgående måste åtgärda kan man tycka vara ganska små problem, inget som fångar den faktiska kvaliteten. Det handlar om att alla papper inte är i ordning, att någon plan inte är underskriven av rektorn, att det finns aktiviteter (skidresa) som kostar några kronor, att alla som behöver inte får studiehandledning på sitt modersmål etc. Sådan kritik blir det nog även på Bagartorpsskolan.

Och visst, det är inte oviktiga påpekanden, men det är heller inte avgörande för god kvalitet. Man kan ha alla papper i ordning, men ändå inte leverera goda resultat. Nu ser inspektionens uppdrag ut på det här viset och det måste vi försöka vrida åt lite mer kvalitetsgranskning. Visst finns ett mått av detta nu också, men det måste bli mer tycker jag.

Jag blir djupt imponerad av inspektörernas förmåga att återkoppla sina intryck till skolledningen. Så klart att det inte bara är solsken, det finns ju problem att reflektera över också. Det är viktigt att vara ärlig och tydlig men inte racka ned, inspektörerna gjorde det väldigt bra. Jag tror att det blir ännu bättre när man börjar värdera sina intryck i en graderad skala. Då blir det ännu tydligare i vad ”bra” står för. Har man fått näsan precis ovanför vattenytan eller är det mycket hög kvalitet?

Jag pryar som skolinspektör

Skolverket inspekterar nu skolorna i Solna. Det är en del av den allmänna inspektionen som hittills ska göras vart sjätte år. Jag följer två av inspektörerna (Bertil Karlhager och Ingrid Åsgård) för att se hur de går till väga, vad de gör, vilka frågor de ställer, vad de tittar på. Jätteintressant!!!

Vi besöker Bagartorpskolan och det är märkligt hur snabbt inspektörerna fångar stämningen på skolan. Vad fungerar och vad brister? Samtal med skolledningen, lektionsbesök och intervjuer med elever, lärare och föräldrar ger en ganska bred dagsbild av tillståndet. I morgon ska deras intryck återkopplas till rektorn men den färdiga rapporten kommer först i februari, då alla skolor i Solna är klara.

Inspektörerna prövar nu en lite annan modell än den vanliga. De fokuserar mer och mer på det väsentliga i skolan och ska bli tydligare i att värdera sina intryck. Nu ska rapporterna t o m betygsättas. Utmärkt! Då blir det enkelt, begripligt och jämförbart. Det kräver säkert mer av inspektörerna, men inriktningen är helt riktig.

Om en månad presenteras en ny statlig utredning om att ytterligare vässa inspektionen och sedan ska vi besluta om det i riksdagen. Det var därför jag tog initiativ till att prya som inspektör en dag. Jag tror stenhårt på inspektionen, i synnerhet när den får en tydligare struktur. Det är en förutsättning för att garantera en likvärdig och hög kvalitet på utbildningen i hela Sverige. Nästa år satsar vi 150 miljoner extra på inspektionen. Nu fattas bara möjligheter att ingripa mot skolor där kvaliteten brister, men det löser vi nog i nya skollagen.

Varför är det fult med vinst i Sverige?

Igår visade TV4 ett inslag om John Bauergymnasierna och hur hemskt det är att en friskola går med vinst. Jag tar inte John Bauers grundare eller ägare i försvar, de får försvara sitt agerande själva. Men det är en märklig debatt vi har i Sverige.

Här har vi en person som kom på en idé som han sedan förverkligat och tjänat lite pengar på. Han har säkert slitit dag och natt för att få det att gå ihop och han har lyckats. Om det hade handlat om något annat än utbildning så skulle han ha lyfts fram som hjälte. Nu utmålas han i stället som landets största skurk eftersom det är skattepengar som gjort honom rik.

Vinst är bra! Det visar att man har förtroende hos dem man är till för, att andra tycker att man erbjuder en bra vara eller tjänst. Att tjäna pengar är en viktig drivkraft, men kan ogilla det om man vill, men för många är det så. Om man förbjuder vinster, vilket sossar och kommunister vill, så tvingar man kreativa och idérika personer ut ur landet. Alternativt ägnar de sin kreativa ådra åt annat än att utveckla skolan. Båda scenarierna vore rätt trista och Sverige skulle bli fattigare och eleverna lära sig mindre.

Varför är vinst i skolan så farligt, så länge det inte går ut över kvaliteten? Eftersom eleverna väljer skola så kan de ju välja bort skolor de inte gillar.

Det bärande argumentet verkar vara att det är just skattepengar som lett till vinsten. Men hur mycket är inte finansierat med skattepengar egentligen? Libers förlag, som väl uteslutande säljer skolböcker till skolorna, gjorde förra året ett positivt resultat efter finansnetto på 158 miljoner kronor (av en omsättning på 920 miljoner). Byggbolaget NCC, som bl a bygger skolor, gick med 2,3 miljarder kronor i vinst förra året. Och hur mycket skattepengar gick inte till att köpa skolmat av ICA, Konsum etc? Om nu inte skattepengar får gå till vinster, vad ska man då göra med allt detta?

Men mest hycklande av allt är att statens eget utbildningsföretag, Lernia, visade en större vinst än någonsin tidigare förra året, 150 miljoner efter skatt. Det är faktiskt det utbildningsföretag som ger störst vinster i Sverige av alla. När granskar TV4 detta?

S-kollaps om ny skolpolitik

Mona Sahlin utlovade en ny skolpolitik i höst. Återigen ett löfte hon sviker. Tanken var att ett nytt skolprogram skulle spikas nu i höst, nästa helg närmare bestämt. Men så blir det inte meddelar Marita Ulvskog idag. De är inte sams i partiet helt enkelt och ingen vågar sätta ned foten. Den enkla lösningen blir att skjuta upp det.

Först var det ett väldigt magert rådslag, ganska trista och förutsägbara frågor. Inte de där spännande frågorna om vad ungdomarna behöver för att rustas för en globaliserad arbetsmarknad om 20 år. Diskussionsmaterialet som presenterades förra helgen var inte heller så mycket nytt, viss förskjutning vad gäller prov och betyg men det är också allt. Det räcker inte för att ändra bilden av sossarna som flumskolepartiet nummer 1.

Sahlin insåg att Fredrik Reinfeldt lyckades förändra bilden av moderaterna genom att lansera ”nya moderaterna” och därför vill hon kopiera det nu. Men det hon inte tycks inse är att det inte bara är bilden som förändrats, det är en genuin förflyttning och modernisering som moderaterna gjort. Synen på arbetsrätt, homoäktenskap, bantning av försvaret, skattesänkningar för låginkomsttagare framför höginkomsttagare… Allt talar sitt tydliga språk.

Sossarna vill gärna göra upp med oss borgerliga om skolpolitiken och det finns skäl att föra samtal och försöka enas om det går. Men hur ska man kunna diskutera med någon som inte ens vet han själv vill? Det blir ju som att prata med en vägg.

Det räcker inte att säga förnyelse, det måste göras också. Men vem mäktar med det inom socialdemokratin? Vart tog det berömda ledarskapet vägen, Sahlin?

Nu bantas skolbyråkratin

Regeringens utredare Hans Forsell presenterade idag sitt förslag till hur skolmyndigheterna ska se ut i framtiden. Dagens 8 skolmyndigheter blir 3. Den stora förändringen är att en ny Skolinspektion inrättas som särskild myndighet och dit förs en skärpt utvärdering och tillsyn av skolväsendet. Myndigheten för skolutveckling (MSU) och Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) går upp i resten av Skolverket som får ett ansvar för läroplansfrågor, statsbidrag, utveckling, tillstånd för friskolor etc. En bra uppdelning.

Staten ska ägna sig åt att ange mål, vissa generella utvecklingsinsatser och följa upp att eleverna får en undervisning av hög kvalitet, inte lägga sig i alla små detaljer som de senaste dagarnas diskussion om byxhäng.

Om jag tolkar förslaget rätt så ges inspektionen nu bättre förutsättningar att verkligen granska kvaliteten ordentligt. Fattas bara att man också får möjlighet att vidta sanktioner mot de skolor, kommunala och fristående, som inte håller måttet.

Övrig skolbyråkrati bantas rejält. Idag jobbar ungefär 700 personer på de Skolverket, MSU och CFL tillsammans. Skolinspektionen föreslås få 220 anställda, vilket är en förstärkning med 30-40 personer jämfört med dagens inspektionsverksamhet. Dessutom har vi anslagit 150 miljoner mer till denna myndighet, så det blir nog ännu fler personer. Även det nya Skolverket föreslås få 220 anställda, vilket ska jämföras med de dryga 500 som finns idag på Skolverket (exkl inspektionen), MSU och CFL. Det som kan kallas ”skolbyråkrati” kommer alltså att mer än halveras. Det borde bli många applåder för detta!

Förslaget borde leda till att statens styrning blir effektivare, vassare och tydligare. Med den här uppdelningen kan staten ägna sig åt rätt saker.