Ja, det tycker i alla fall Statskontoret. Jag har nu lusläst Statskontorets rapport om vilka regler som gäller för avknoppningar, som kom för någon månad sedan. Det är märkligt att det inte med något enda ord kommenterar den tydliga lagstiftning som finns på skolområdet och friskolors rätt till ersättning. Statskontoret gör bara generella konstateranden, utan att ta hänsyn till den speciallagstiftning som finns och som krockar med Statskontorets konstateranden. Det gör att slutsatserna i rapporten nog inte stämmer beträffande skolan.
Jag tänker så här: Statskontoret konstaterar att det finns förbud mot understöd till enskilda företag. Det innebär att kommunen inte får ge stöd, t ex subventionerad hyra eller lån med fördelaktig ränta. På flera håll argumenterar Statskontoret för att prissättning ska ske på marknadsmässiga villkor och att flera ska ges möjlighet att lägga bud. Det högsta budet ska i princip alltid antas. Det innebär i sin tur att lediga lokaler måste bjudas ut till högstbjudande, oavsett om det är försäljning eller uthyrning det är frågan om, för att man ska få ett korrekt markandspris. Så kan man ju tycka.
Samtidigt strider det helt mot vad skollagen säger om bidrag till friskolor. Där står tydligt att kommunen ska ge bidrag till friskolan efter samma grunder som kommunen tillämpar till de egna kommunala skolorna. Jag har inte sett en enda kommun som har marknadshyror. Det medför att man inte kan tillämpa marknadshyror för friskolorna heller. Göra man som Statskontoret säger, så bryter man mot lagen eftersom det inte blir likvärdiga villkor mellan kommunala skolor och friskolor.
Hypotetiskt kan man ju tänka sig att kommunen ger friskolan full kompensation för de faktiska hyreskostnaderna, men vad tjänar en marknadshyra till då om man får pengarna tillbaka i slutänden ändå? Då skulle ju en friskola kunna bjuda i princip vad som helst för en lokal och få tillbaka pengarna i form av hyresbidrag av kommunen. Det blir bara en lek med siffror, den som kommer på högst belopp vinner lokalen.
En annan intressant fråga i Statskontorets utredning är att de hela tiden pratar om försäljning av verksamhet. Men vad är det egentligen som säljs? I de avknoppningar jag varit med om har kommunen lagt ned en verksamhet och sagt upp barnen som går där. Sedan startar någon annan en likartad verksamhet i samma lokaler och erbjuder de som gick i den tidigare kommunala verksamheten att gå i den nya privata. Att det i avknoppningsfallet i princip är samma personal och samma barn som i den kommunala verksamheten är egentligen ointressant. Om den nya skolan inte är intresserad av att köpa vare sig lokaler eller inventarier och dessutom byter namn – vad är det då som säljs?
Och vad är värdet av en verksamhet om personalen och kunderna inte vill följa med över till en ny ägare? Ponera att man ska göra som Statskontoret vill och bjuder ut verksamheten till högstbjudande. Högsta budet kommer från en extrem sekt med mycket pengar. Dit vill vare sig barn eller personal följa med. Vad är då värdet på verksamheten? Hur ska man kunna genomföra en korrekt värdering av verksamheten när värdet beror på vem som äger den?
Slutligen, Statskontoret refererar lite till avknoppningen av Tibble gymnasium i Täby. Länsrätten har prövat den avknoppningen och friat Täby kommun på samtliga punkter. Statskontoret underkänner domstolens bedömning, vilket är lite anmärkningsvärt. Ett statligt verk som tycker att en domstol dömer fel…
Hur som helt är hela avknoppningsdebatten rörig och oklar och det finns verkligen skäl att förtydliga regelverket och göra som regeringen sa i oktober förra året: att ändra upphandlingsreglerna för att underlätta avknoppningar. Frågan är när dessa kommer och det har jag frågat Mats Odell idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar