Youth Center i Cobourg

Ett heldagsbesök på Brookside Youth Center i Cobourg utanför Toronto gav verkligen anledning till eftertanke.

Man kan likna det vid ett ungdomsfängelse med starkt fokus på utbildning. De har plats för 100 ungdomar, killar i åldern 17-20 år. Vistelsetiden varierar från några dagar till över ett år, men många är där i väntan på domstolsförhandling.

Det jag tyckte skiljde sig från Sverige var det oerhörda fokuset på utbildning. Det finns en skola på området och ungdomarna börjar redan första dagen de är där. De tar varje chans, varje timme, till utbildning eftersom det är nyckeln till en bättre framtid. Det finns massor av ämnen att välja mellan, inte bara engelska och matte som vi oftast har i Sverige. Här finns IT-kunskap (dock inte internetanslutning), music, arts, science, construction, carpenting, culinary arts mm. Alla hittar ämnen att bli duktiga i och alla verkade koncentrera sig på ämnet.

Små grupper, hängivna lärare och ganska bra utrustning (så mycket man kan ha i ett fängelse) skapade motivation. Alla blev sedda och fick ständigt höra att de kunde något. Alla uttryckte att de ogillade själva stället (vem skulle inte ogilla att bli inlåst?) men uppskattade samtidigt skolan som det allra bästa. Här kan vi lära mycket.

Samtidigt verkar eftervården vara helt bortglömd, eller i alla fall näst intill obefintlig. Om man inte kommer ut i samhället på ett bra sätt efter fängelsetiden är det lätt att man halkar in på den kriminella banan igen. Utsparkad från trygghet, säng, mat och någon som bryr sig till en miljö med knarkande mamma eller total hemlöshet ger inte mycket till alternativ. Även om vi tycker att det fungerar sisådär i Sverige så är det i alla fall hästlängder bättre än Kanada.

Det var rörande att träffa Aydriane, 17-årig invandrare från Uganda som satt inne mer än ett år. Han var nu väldigt motiverad och skulle bli socialsekreterare och pluggade hårt för att få de betyg som krävdes. Hans utgångsläge var inga betyg alls, så han hade jobbat hårt för att kunna gå på collage. Gnistan i hans ögon går inte att ta fel på. De som har tänt den är guld värda.

Cirkusskola i Montreal

Har varit i Kanada några dagar nu. Studiebesök tillsammans med kollegan Helena Bouveng för att lära om deras utbildningssystem (bättre resultat än Sverige), integration (mindre problem än Sverige trots större invandring) och ungdomsbrottslighet. Det finns en intressant skärningspunkt mellan dessa områden som vi jobbade lite med i arbetsgruppen om Ungas villkor och det gav mersmak. Vi har nog mycket att lära.

Vi har besökt en cirkusskola (!) i Montreal som drivs av världsberömda Cirque de Soleil. Eleverna var från 10-årsåldern till 28-29, från heldagsskola (40-45 timmar i veckan) till kvälls- och helgkurser och både High School och College. Många intresserade och intensiv utbildning, men det är lika viktigt med "vanliga" ämnen som cirkusämnena.

På bilden ser vi en lektionssal där man övar akrobatik i olika former. Tänk att det finns så många discipliner i Performing Arts, det hade jag ingen aning om. Men jag lärde mig att man inte ska rynka på näsan åt nya saker. Grundaren/ägaren Guy Laliberté är miljardär och ute i rymden nu, så säg inte att man inte kan bli rik på cirkus!


En av eleverna på skolan var svenske Jonatan. Han blev ganska förvånad när vi hälsade på svenska... Tuff men väldigt givande utbildning, var hans bedömning.

Nu har inte alla ambitionen att bli professionella cirkusartister, ungefär hälften av de som går high school slutar efter det och går över till vanlig collegeutbildning. Men även de som byter spår har en rolig och givande skolgång bakom sig. Den här passionen borde vi bli bättre på att bejaka i Sverige och därför är det viktigt att utvecklingskraften inte stryps på gymnasiet.

Grattis Lomma. Igen.

Nu har lärarförbundet utsett Årets Bästa Skolkommun igen. Och det blev Lomma som vann igen, precis som så många gångar förut. Det är bara att lyfta på hatten och buga! Hög och stabil kvalitet i verksamheten som man kan vara stolt över.

En fråga jag funderar lite över är varför aldrig någon Stockholmskommun är med bland de bästa och någon kan klättra eller falla så snabbt. I år var det en kommun, Sorsele, som klättrar 198 placeringar (från 221 till 23). Är de faktorer som mäts trovärdiga som mätare på kvalitet, blir ju frågan? Är det rimligt att en kommuns resultat ändras så snabbt? Kvalitetsarbete i min värld brukar dessutom ta tid och några lättköpta segrar finns inte direkt.

Att Olofström ligger på plats 5 ger också anledning till en rejäl eftertanke. För något år sedan (april 2007) skrev Skolinspektionen i sin rapport att "det finns så stora brister i den särskoleverksamhet som kommunen bedriver att verksamhet inte bedöms uppfylla författningarnas krav". Kommunen uppges "sakna ett systematiskt kvalitetsarbete". För att bara citera något. Det är möjligt att man börjat rätta till detta nu. Men att kommunen redan blivit 5:e bästa kommun tvivlar jag starkt på.

Kanske är det på sin plats att se över kriterierna?

Lärande lek

Nu har Skolverket kommit med sina förslag till nya mål i förskolan. Efter en snabb genomläsning tycker jag att det ser bra ut.

Det är regeringen som gett uppdraget till Skolveket som ett led i ambitionen att stärka förskolans pedagogiska uppdrag. Vi menar allvar med att förskolan är viktig för barnens lärande och då måste kvaliteten höjas på olika sätt. Tydligare mål är ett.

Det kanske kan låta konstigt att ha kunskapsmål i matematik och teknik på förskolan, men det är väl klart att man kan. Och ska ha. Det handlar ju inte om att treåringarna ska sitta i snörräta rader och lära sig multiplikationstabellen. Men små barns nyfikenhet är så otroligt stor och måste tas tillvara bättre än idag. Då behövs tydliga och väl strukturerade mål. Att det sen sker med leken som grund är rätt självklart för mig.

Och så tycker jag att det är på tiden att uppdraget riktas till förskolläraren och inte till något anonymt arbetslag där allas ansvar lätt blir ingens. Nu blir förskolläraren - som ska ha en gedigen högskoleutbildning bakom sig - den ansvariga, precis som lärarna har ansvaret i skolan. Det kommer nog att höja deras status också.

Reflektioner från Falkenberg och Varberg

Ingen votering idag, det enda ärendet som skulle avgöras var ett betänkande om modernisering av IKT-standardisering inom EU och alla var överens. Det ger ju lite utrymme att sammanfatta några reflektioner efter besöken i Halland i måndags, eftersom jag inte hunnit med det tidigare. Vilken fantastisk övergång, eftersom ett av besöken handlade just om IKT.

Båda väldigt givande besök, tack alla som ställde upp!

I Falkenberg var det besök på Söderskolan, där elevena på högstadiet fått egen dator sedan två år tillbaka. Erfarenheterna är mycket goda som jag skrev om häromdagen. Men det är ändå något visst att se och höra på plats. Det kan vara små detaljer som spelar roll. Eleverna var - naturligtvis - nöjda med projektet och kunde inte tänka sig att gå tillbaka till kollegieblocken igen. Tyvärr måste de det, eftersom systemet inte gäller gymnasiet i Falkenberg än. Snacka om tidsresa... Jag har förresten svarat folkpartisten i Trelleborg idag (här).

Det eleverna lyfte fram var att man alltid har materialet med sig, inget kommer bort. Papper knölas ihop i botten på väskan, går sönder, försvinner. Matteboken och pennan glöms fortfarande ofta, men datorn glömmer de aldrig. "Det är ju som att gå hemifrån utan skor, det gör man bara inte" som en kille sa.

En franskalärare sa att det blivit betydligt lugnare på lektionerna och att man kommer igång snabbare. Nu tar alla fram datorerna och det blir mindre prat. De stör inte varandra på samma sätt som tidigare. Även om en del spelar spel (fast man inte får) så stör de inte andra i alla fall.

På franskalektionen som jag besökte skulle eleverna göra en egen meny. Mycket roligare på datorn, då kunde de samtidigt lägga till bilder och göra menyn snygg och med översättningsprogram hitta egna maträtter som de själva gillar. Lite annat än att göra samma uppgift med bara papper och penna. En fråga jag ställde är om mer tid ägnas åt formen - i franskafallet att googla fram matbilder - i stället för att lära sig franska. Det var inte alls lärarens uppfattning. Elevaktiviteten i rummet var också högre, när jag jämför med mitt praobesök på Lidingö för några veckor sedan.

Jag var redan innan besöket övertygad om att IT skapar mer motivation bland eleverna och jag är väldigt stärkt i den uppfattningen. Eleverna jobbade mer hemma också sa de.

I Varberg besökte jag Lindbergskolan, en ganska stor skola på landet lite utanför Varberg. Vilken entusiastisk rektor och förskolerektor! De hade en tydlig pedagogisk vision om ett lärande i långsiktigt perspektiv. Jag vet inte om det är bättre eller sämre än någon annan modell, men tydligheten och konsekvensen i hur de organiserat skolan imponerar. Och just att tro på sin idé och omsätta den i praktisk handling är en nyckelförmåga hos en rektor. Föga förvånande har just den här skolan också bäst måluppfyllelse av alla skolor i kommunen.

Detta stärker mig i ledarskapets betydelse för en bra skola och det är något som kommunen också satsar mycket på. Det är en framgångsfaktor.

Fler borde lära av Varberg och Falkenberg. De som dömer ut kommunera för att inte klara sitt ansvar borde kanske åka dit exempelvis. Allt är inte perfekt, men jag såg i alla fall mycket bra verksamhet.

Man måste kunna något för att gå gymnasiet

Igår presenterades regeringens uppfattning om vad behörighetsregler till gymnasiet och vad som ska komma efter dagens IV-program. (DN, DN, SvD, radion, radion igen)

Gymnasieutredaren Anita Ferm kom med ett förslag och departementet tog senare fram en egen promemoria med lite lägre behörighetskrav. Nu har regeringen vägt samman olika uppfattningar och kommit med ett förslag.

Nu blir det tydliga krav på förkunskaper också till yrkesprogrammen och det är den enda rätta lösningen. Man kanske kommer in på ett yrkesprogram med 30-40 poäng, men man kommer aldrig ut. Så gott som varenda en som tas emot med så långa betyg hoppar av eftersom de inte har tillräckliga förkunskaper. Det är omänskligt och cyniskt. Nu ska vi se till att rusta eleverna med de kunskaper de faktiskt behöver för att klara gymnasiet, oavsett vilket program man väljer. Det sker främst med tidiga satsningar i grundskolan, men de som av olika skäl inte klarat grundskolan ska få bättre hjälp än idag.

IV ersätts av fem tydliga spår.

*Ett med språkstudier för invandrarelever som behöver lära sig svenska, lite motsvarar det dagens IVIK.
*Ett spår med preparandutbildning där eleverna kan läsa upp det de inte har godkänt i från grundskolan och på så sätt få en bredare grund att stå på än vad man ofta erbjuder inom dagens IV (där fokus ofta ligger på att bara klara behörighetskraven för svenska, matte och engelska och där andra ämnen inte erbjuds).
*Ett spår blir en motsvarighet till dagens PRIV, ett programinriktad spår om man bedöms ha förkunskaper att klara ett vanligt program men inte engelska. Det kan vara bra för många invandrarelever som inte läst engelska så länge men har hög stuiemotivation och -kapacitet.
*Ett individanpassat alternativ för elever med tydligt särskilda behov, kanske autism, stora koncentrationssvårigheter eller långsam inlärning. Det behövs ett sådant alternativ.
*Ett spår med yrkesintroduktion för elever som inte vill gå gymnasiet men som ändå behöver bli "anställningsbara" för enklare yrken. De ungdomarna finns ju också, även om vissa vägrar inse det.

Det här blir bra för både elevena och yrkesprogrammen. De som tror att man inte måste kunna något för att gå ett yrkesprogram har definitivt fel. Även dessa kräver gedigna förkunskaper, om än av ett annat slag än för de teoretiska programmen, och det markerar vi med det här förslaget.

Så vad är nu kommentarerna kring detta?

Lärarförbundet och LR verkar ganska nöjda, Lärarförbundet mer tydligt medan LR vill ha ännu mer statligt detaljstyre.

Oppositionen är otydlig. Sossarnas Marie Granlund verkar inte riktigt förstå vad det handlar om. Hon tror att det är samma sak som idag, men så är det ju inte. Dels blir det väldigt distinkta alternativ (idag kan det vara ett enda IV-alternativ för alla ungdomar i kommunen), dels fylls preparandåret med mer innehåll (det räcker inte att bara erbjuda svenska, engelska och matematik som många gör idag) och dels höjs behörighetskraven till yrkesprogrammen (från 30 till 80 poäng). Frågan är hur sossarna ställer sig till detta? Är våra förkunskaps-/behörighetskrav okej, eller står de kvar vid dagens lägre krav?

Miljöpartiets Mats Pertoft försöker sitta på alla stolar samtidigt. Å ena sidan är han upprörd över att kraven stramas upp. Å andra sidan säger han att allt redan finns idag, då borde han ju vara jublande glad.

Till Falkenberg för att studera IT i skolan

I morgon bitti åker jag till Falkenberg och Varberg för att studera IT i skolan. Falkenberg var tidigt ute med ett projekt med en dator till varje elev på högstadiet och gymnasiet och nu finns erfarenheter att lära av, så jag bjöd in mig själv och i morgon bär det av.

Jag har läst en ny rapport som utvärderar de första två åren i Falkenberg. Såväl lärare som elever och föräldrar är mycket positiva. 67 procent av lärarna upplever att det har blivit lättare för eleverna att uppnå kunskapsmålen, medan hela 87 procent av eleverna tycker att de lär sig bättre. 90 procent av lärarna säger att det har underlättat deras arbete och 74 procent anser att klassrumssituationen förbättrats. Nyhetens behag där eleverna kanske lekte för mycket med datorn initialt lade sig efter en månad.

Resultaten är bättre jämfört med tidigare år, men de är ödmjuka nog att inte hävda att det beror på datorerna. Men man kan ju konstatra att det inte har blivit sämre i alla fall.

Jag tror att det finns ett stort värde i att eleverna upplever att det går bättre. Känslan är ovärderlig. Skolan måste bli bättre på att motivera eleverna och då är jag övertygad om att datorerna spelar roll. Det visar att skolan är på riktigt och relevant, att de lär sig saker som de behöver i framtiden och på ett sätt de har nytta av.

Samtidigt för jag en debatt med en folkpartist i Trelleborg (här, här och här). Han vill slänga ut datorerna från skolan helt och hållet. Extra illavarslande att han är ordförande i gymnasienämnden och dessutom lärare. Hm - känns som att moderaterna har ett stort ansvar i Alliansen att göra vår gemensamma skolpolitik framtidsinriktad och modern. Skulle kunna säga mer, men stannar där.