Var går gränsen för statligt detaljstyre?

Regeringen har nu efter många om och men kommit med en förordning om lärlingsutbildning. Jättebra att det äntligen kommer till stånd en modernare form av utbildning där en stor del drivs på en arbetsplats. Skolan passar inte alla elever, några lär sig bättre på annat sätt och då är lärlingsmodellen suverän.

Men, och det finns ett stort MEN. Varför gör man det så krångligt?

Nu stipulerar staten att det på varje skola som startar lärlingsutbildning ska finnas ett separat lärlingsråd för varje utbildning. Staten talar om vilka som ska finnas med där och vad de ska göra och vilka beslut som ska fattas.

Varför kan man inte tilltro rektorerna förmåga att själva lista ut vem de ska prata med för att skapa en bra utbildning? Det blir ju ingen lärlingsverksamhet om man inte är överens med arbetsplatsen, eller hur?! Rektorn har i andra sammanhang ansvar för en budget på kanske 50 miljoner kronor, varför helt plötsligt denna misstro? Rektorn tvingas till omfattande mötesverksamhet, i stället för att sköta sin skola. Det här känns inte bra.

Nu gör man styrningen otydlig och lyfter bort ansvar från rektorn och lägger det någon annanstans. Staten ska ange målen och följa upp kvaliteten. Vägen fram till målen måste skolorna få finna själv, utan statliga detaljregleringar. Men nu överger staten detta och styr in i minsta detalj hur en skola ska sköta sitt uppdrag. Finns det någon som tror att det är bästa sättet att garantera en bra utbildning på?

När det blir så här krångligt så tror inte jag att det blir särskilt attraktivt tyvärr. Därmed riskerar man syftet med denna bra reform, nämligen att nå elever som annars slås ut och inte kommer till sin rätt.

Märkligt land vi lever i

Idag läser jag om tre aktuella men sinsemellan oberoende händelser, som om man lägger dem bredvid varandra visar vilket underligt land vi lever i.

Östervåla skola i Heby kommun hotas av vite på 100 000 kronor av Arbetsmiljöverket, uppger Upsala Nya Tidning. Orsaken är att städpersonalen måste lyfta städutrustningen upp och ned från scenen när de ska städa i matsalen där scenen ligger. Det låter ju som ett oerhört allvarligt problem, säkert bland det värsta i skolan just nu.

Samtidigt rapporterar radion att en rektor i Vallentuna knivhotats av en elev och då kommer inte vite på fråga. Radion rapporterar också att tre elever kränkts av rektorn i en Stockholmsskola med örfilar, inlåsningar och utskällningar. Det statliga barn och elevombudet (BEO) kräver nu skadestånd på sammanlagt 82 000 kronor för de tre eleverna.

Att döma av skadeståndets storlek så anser staten uppenbarligen att lyftet av städutrustning är ett större problem än en rektor som slår elever eller elever som knivhotar rektorn.

Det är en märklig rättsordning som socialdemokraterna lämnat efter sig, att dammsugarlyft anses som större problem än knivhot. Är någon förvånad över att kunskapsresultaten sjunker i skolan och att platser på lärarutbildningarna står tomma?

Skolvåld

Jag debatterade kränkningar av lärare med LR-ordföranden Metta Fjelkner i Argument i TV i torsdags kväll. Anledningen var att det verkar bli vanligare att elever provocerar sina lärare och därefter filmar dem med mobilen när de få utbrott och sedan lägger de ut filmen på Youtube.

Jag vet inte hur stort problemet egentligen är, men det är självklart helt oacceptabelt. Sådana kränkningar ska man inte behöva tolerera, vare sig om man är lärare eller elev.

Det intressanta är vad man ska göra åt det. Metta Fjelkner ropar på totalförbud mot mobiler i skolan, men är det rätt metod? Ska Sveriges riksdag besluta vad som ska få finnas i skolan eller inte? Löser det problemen? Jag tror inte det, det är en helt annan attityd från samhällets sida som måste till, från toppen till botten. Sossarna har ju vridit i stort sett varenda ordningsverktyg ur händerna på lärare och rektorer. Och samhällsinstitutioner kritiserar skolor som gör något. Några exempel:

I Mora stängde en skola av några killar som attackerat några andra med kniv. Föräldrarna till de avstängda eleverna överklagade och fick rätt i länsrätten för någon månad sedan.

En skola i Årjäng ville drogtesta elever för att de misstänkte att de var knarkpåverkade. Skolverket kritiserade skolan, så får man inte göra.

När Nacka gymnasium för några år sedan började skriva in skolk på betygen så ryckte Skolverket också ut med kritik och förbjöd. Likaså när en skola i Stockholm införde klädregler (som sa att flickorna inte får ha djupt urringade tröjor och pojkarna inte ”byxhäng”).

Elever, lärare och rektorer är nog rätt överens om att det ska vara lugnt och tryggt i skolan, men hur ska det kunna uppnås när alla åtgärder kritiseras? Sossarnas flumskola har gått för långt, men det tar tid att vända. I våras ändrade vi lagen så att lärarna får omhänderta störande föremål och öppna elevskåp. Kanske var det för lite, vi får väl se.

Samtidigt som debatten om skolvåldet pågår så rapporteras om att en skola i Finspång tvingats stänga. Äntligen, tänker jag. Men man blir besviken, det är Arbetsmiljöverket som stängt skolan för att städningen brister.

När det gäller våld, hot och kränkningar finns det inget verk som reagerar eller stänger skolor. Bara när det är smutsigt… Sosse-Sverige i ett nötskal!

Bra svar, Björklund!

Utbildningsministern har tvingats modifiera sitt uttalande förra veckan om att friskolorna ska reglernas mer. För en person som ogillar onödiga regleringar var det ett ganska provocerande uttalande och jag ställde därför en fråga om vilka regler som ska tas bort.

Idag kom svaret och det var riktigt bra. "Ett mål (med skollagsöversynen) är att minska de statliga detaljregleringarna av skolans verksamhet och organisation" står bland annat. Och att utbildningsdepartementet är involverat i arbetet med att minska regelbördan för företag, som ju friskolor är. Bland annat ska Skolverkets tillståndsgivning för friskolor förenklas. Inte en dag för sent! Ett samlat förslag om regelförenklingar kommer i början av 2008.

Den moderatledda regeringen ska alltså avreglera skolan, precis det svar jag ville ha.

Märklig utbildningsdebatt

Igår hade vi sex timmars utbildningspolitisk debatt i riksdagen.

Den genomgående frågan från sossarnas skoltaleskvinna, Marie Granlund, var om de (socialdemokraterna) skulle bjudas in till överläggningar med Alliansen om den framtida skolpolitiken. Med darr på stämman frågade hon om vi är villiga är ta deras utsträckta hand.

Visst är vi villiga att prata med dem. Men hur smart är det att gå in i en diskussion med ett ultimativt krav (att omdömen inte ska få ges till barn före sexan) men helt utan egna idéer i övrigt? Hon vill gärna vara med och prata, men har inget att säga.

Och hur såg det ut under de gångna 12 åren, hur ofta bjöds den dåvarande oppositionen in? Svar: 0 gånger. Då hade vi dessutom massor av förslag och idéer, men inga togs tillvara. Sossarna satte sig ned med kommunisterna och miljöpartiet och förhandlade fram en gymnasiereform och ett förslag till ny skollag. Då var det inte intressant att lyssna på oppositionens idéer. Skollagen låstes dessutom in i skrivbordet, för de kom inte överens.

Men vi är bättre än dem. Självklart ska vi lyssna på vad de har att säga och vad de grundar sin analys på och vilka konkreta förslag de har. Min tro är att det blir ganska tyst. Granlund presenterade i alla fall inga igår. Någon verklig förståelse för skolans utmaningar skymtade inte fram. I hennes värld räcker det med att förbjuda sektskolor (som ju inte finns), vinster i friskolor och avknoppningar. Skulle detta verkligen vara orsaken till skolans stora problem??? 92% av eleverna går i den kommunala skolan och det är just där problemen är som störst. Men om detta sa hon inget, det var samma gamla vanliga aversion mot friskolor. Alla goda idéer för att förbättra skolan välkomnas verkligen, men var finns de?

Sanningen är nog att de bara vill göra upp för att skolfrågan inte ska bli stor i kommande val. De vet ju hur illa väljarna tycker om deras flummiga skolpolitik.

Efter sex timmars debatt känns det verkligen som om tiden håller på att rinna ut för sossarna. När ska de göra allvar av sin förnyelse av skolpolitiken?

Äntligen en vassare skolinspektion

Idag presenterade utredaren Leif Davidsson sitt förslag om hur den nya skolinspektionen ska fungera. Mycket kloka tankar, enligt vad som framkom på presskonferensen.

Det blir snabbare återkoppling till skolorna, högst 1 månad efter inspektionen ska rapporten komma och inte som idag ibland efter mer än ett år. Det ska bli tydligare och mer jämförbara rapporter och de ska fokusera mer på kvalitetsgranskning och mindre på laglighetstillsyn. Perspektivet bra/dåligt ska alltså väga tyngre än rätt/fel och det känns välgörande. Äntligen ska skolornas och undervisningens kvalitet bedömas. Och bedömningarna i inspektionsrapporterna ska bli tydligare och graderas i en fyragradig skala. Skolorna ”betygsätts” alltså.

Det hela rimmar mycket väl med vad jag föreslog i en artikel i Nya Wermlandstidningen i vintras.

Skolinspektionen blir, tillsammans med bättre större sanktionsmöjligheter, ett bra redskap för att förbättra skolan.

Duktiga lärare behöver högre lön

Det kärvar i löneförhandlingarna mellan lärarna och kommunerna och medling är inkallad. LR:s ordförande Metta Fjelkner drömmer om tiden när staten var arbetsgivare. Kommunerna missköter sig är ett budskap som hon försöker hamra in. Och folkpartiet är inne på samma spår: förstatliga skolan!

Jag tror inte på det alls. Nostalgi är ingen bra utgångspunkt vare sig när man ska förhandla eller utveckla.

Men hur ser det ut med lärarlönerna egentligen? För att få lite mer underlag har jag bett riksdagens utredningstjänst (RUT) att jämföra löneökningarna för lärarna med andra grupper de senaste tio åren.

Man kan ju tycka vad man vill om staten som arbetsgivare, men inte ger de högre löner i alla fall. De kommunalt anställda grundskollärarna har fått 36 procents löneökning mellan 1996 och 2006, visar statistiken. De statliga universitets- och högskolelärarna ligger några tiondels procent lägre. Och de statligt anställda poliserna har bara fått 29 procent under samma period. Förskollärarna, som har många både kommunala och privata arbetsgivare att välja mellan, har fått uppåt 50 procent.

Det finns alltså inget som talar för att det skulle bli bättre med ett statligt arbetsgivaransvar, snarare är det fördelaktigt att ha flera arbetsgivare som konkurrerar om duktig personal.

Däremot är det alarmerande att lärarna stadigt halkar efter andra grupper. Civilingenjörer har fått en löneökning med 40 procent och tjänar i genomsnitt 35 000 kr/månad. En lärare 10 000 kronor mindre.

Om vi ska lyckas skapa en skola i världsklass så måste skolan lyckas attrahera de bästa till läraryrket och då är det nödvändigt att bland annat höja den generella lönenivån. Men det innebär inte att alla lärare ska ha mer betalt, men de duktiga måste få ett rejält lyft.

Någonstans tycker jag att lärarna nu måste ta ställning till vad som är viktigast för dem och för skolan. Högre löner eller fler anställda? Både och är svårt att uppnå i en begränsad ekonomi och här ligger fackens dilemma, de vill ha allt och vågar inte riktigt prioritera. En vädjan till Metta Fjelkner och Eva-Liz Preisz: våga vara tydliga i era prioriteringar!

Nej, reglera inte mer

Jan Björklund gick idag ut i GP och kräver ytterligare regleringar av friskolorna. Jag har aldrig känt att det är särskilt nödvändigt och jag vet inte vad som föranleder detta utspel.

Visst håller jag med om att det i grunden borde vara samma regler för friskolor och kommunala skolor. Men det kan ju lösas på två sätt. Antingen reglerar man friskolorna mer. Eller också avreglerar man den kommunala skolan. Det sistnämnda tycker jag verkar bättre.

Och det finns mängder av saker som skulle kunna avregleras. Förbud mot distansundervisning och mot entreprenader exempelvis. Förbud mot att ta in elever under andra tider på året än i mitten av augusti. Förbud för skolor att drogtesta elever som man misstänker är drogpåverkade i skolan. Förbud mot nivågrupperingar som baseras på elevernas färdigheter och ambitioner. Kom gärna med fler exempel!

Vem tar ansvar?

I veckan kom två internationella undersökningar av elevernas kunskaper, PIRLS (läsförståelse bland fjärdeklassare) och PISA (naturvetenskap bland 15-åringar). Båda är dystra för Sverige, vi halkar efter övriga världen och försämrar till och med resultaten jämfört med tidigare mätningar. 2001 var vi bäst på läsförståelse, det är vi inte längre.

Eftersom vi har så gynnsamma förutsättningar – lång tradition av fri utbildning, vi satsar mest i världen på skolan och vi har många engagerade och duktiga lärare – så borde Sverige ligga bättre till än i OECD:s mittfåra. Länder som Korea, Hongkong och Estland brädar oss.

Hur har det kunnat gå så snett? Och vem bär ansvaret?

Ja, inte är det sossarna i alla fall. De har bara fått igenom varenda förslag de presenterat under 12 år i regeringsställning. De har höjt skatterna och öst ut pengar för att få fler vuxna i skolan och för att rusta förortsskolorna. De har skapat nya skolmyndigheter som ska utveckla skolan. Och nya regler har tillkommit så att skolorna inte ska behöva tänka så mycket själva. De har ansträngt sig till det yttersta för att ta bort obehagligheter som betyg, prov och läxor. Det som kan uppfattas som straff, som kvarsittning eller att gå om, är också på väg bort. Så inte kan väl socialdemokraterna ha något ansvar för att Sverige rasar utför?!

Marie Granlund, sossarnas skoltaleskvinna, tillbakavisar i alla fall alla sådana anklagelser i SvD. ”Många andra länder brottas ju med samma problem” är hennes kommentar, trots att det inte alls förklarar varför just Sverige halkar utför och andra länder klättrar uppåt.

Och det visar att Mona Sahlins prat om förnyelse av skolpolitiken inte har så mycket substans, att det bara är tomt prat. Hur ska en omprövning gå till om man inte inser att det finns ett samband mellan den politik som förts och de resultat vi nu ser? Förstår man inte att det är den sammantagna effekten av brist på kunskapsfokus, dålig lärarutbildning, dålig styrning och ledning, ordningsproblem och för lite individualisering som skapat nedgången och utslagningen, så kvittar det lika om de nu säger ja till betyg något år tidigare. Det handlar om hela inställningen.

Jag tycker att det är trist att sossarna inte erkänner att de har huvudansvaret för de brister vi ser idag och att tusentals ungdomar slås ut. Det skulle vara välgörande om en sosse någon gång kunde ta ansvar och inte alltid skylla på alla andra eller på omständigheterna.