Jag har medverkat i tre debatter de senaste dagarna. En rolig del av valrörelsen. Men varför kan man inte sprida politiken lite jämnare över åren?Organisationen "Vetenskap och Allmänhet" har gett ut en liten bok om värderingar till vetenskap och forskning där jag är en av nio intervjuade personer. Teckningen brevid är därifrån. Vid boksläppet diskuterade jag med Helle Klein och Sören Holmberg en undersökning om folks inställning till vetenskap.
Det visar sig t ex att det finns samband mellan politiska sympatier och inställning till forskning. Ungefär 70% av sympatisörer till Fp, M och FI anser att ökad satsning på forskning ger ett bättre samhälle, men bara drygt 40% av sverigedemokraterna och piratpartisterna. S-sympatisörerna har förvånansvärt låg tilltro till forskningen, bara 51% tror på den som en väg för att skapa ett bättre samhälle.
Microsoft arrangerade en debatt där kanadensiska skolreformatören Michael Fullan var huvudattraktion. Han beskrev framgångsreformerna i Ontario och mycket av vad de gjort verkar handla om vad forskningen i Sverige kallar "framgångsrika skolor", dvs starkt ledarskap, tydligare mål och uppföljning, höga förväntningar och gott förtroende. Jag skulle kommentera detta i en paneldiskussion efteråt. Erfarenheterna från Nacka är väldigt värdefulla, jag skulle kunna säga att vi gjorde det han pratade om.
Lite förvånande att så stor del av auditoriet inte trodde att det spelar någon roll för skolan vilket parti man röstar på. Det kan jag lova att det gör, även i detta avseende. Jag har besökt så många S-kommuner där skolorna är bakbundna av kommunbyråkratier och stadsdelsnämnder. Styrningsfrågorna är avgörande, men lite bortglömda. Om jag fick bestämma skulle vi tydligare markera tilltro till personalens förmåga och kompetens, både från statens och kommuernas sida.
Ett perspektiv som Fullan tog upp som självklart är viktigt är förotrende. Förtroende mellan ledning och medarbetare, mellan politik och profession. Det kan jag sakna lite idag. Tyvärr blir klimatet lite för polariserat, men det kanske är så när man förändrar? Det finns alltid de som försvarar det bestående och ska man vrida utvecklingen åt ett annat håll så känner sig en och annan trampad på tårna. Mycket av det vi gjort känner jag dock ett väldigt stort stöd för i skolan - betygen, nya lärarutbildningen, nya gymnasiet, nya skollagen etc. I sak är vi ganska överens med lärarna och rektorerna. Det kanske vi skulle markera lite oftare?
Den tredje debatten handlade om fritidshemmen, ordnad av fritidspedagogutbildningen på Södertärns högskola. 2 timmar fritidsdebatt - det har man inte särskilt ofta, men det var bra att den kom till stånd. De känner sig bortglömda och osedda, det med rätta. De rödgröna lovade mycket, men de har inte levererat ett dugg under denna mandatperiod i de kommuner där de själva styr. Tror att det är ett kollektivt problem fritidshemmen inte uppmärksammats, något vi alla får ta åt oss av. Vår ambition är att öka andelen fritidspedagoger till minst 50% och vi tror att den nya utbildningen gör rollen mer distinkt.
DN,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar