Alla opinionsmätningar pekar tydligt på att Alliansen får fortsatt förtroende. Bra! Men det är ju ändå lite roligt att spekulera i hur det skulle se ut med de rödgröna vid makten. Inte för att det skulle hända, men ändå...
Vem skulle Mona Sahlin utse till utbildningsminister?
Ylva Johansson lanseras friskt. Hon verkar ha livliga anhängare i lärarfacken. Men kommer de inte ihåg hennes tid som skolminister på 90-talet? Det gör jag. Då hände ingenting som förbättrade skolväsendet. Tvärtom, det var då som raset tog fart. Hon lovade och pratade, men levererade aldrig något. Jo, två saker. Hon rev snabbt upp betygssystemet och försämrade för friskolorna, tog bl a bort kravet att elever med särskilda behov skulle få extra pengar med sig om de valde friskola.
Sen var det mest en massa prat om Kunskspslyftet. Det hade kunnat vara en stor satsning på att höja kompetensen hos människor, men alltför ofta handlade det om att dölja arbetslösheten. Jag minns hur förnedrande många tyckte det var att bygga ställningar med sugrör, att gå en datorkurs där deltagarna kunde mer än läraren etc. Visst fanns det bra utbildningar också, men fokus var på kvantitet och inte kvalitet.
Johansson skrev på DN Debatt 12 april 1998 att "dåliga skolor ska kunna straffas". Sanktioner mot kvalitetsbrister och otillräckliga resultat skulle införas. Det var precis det vi moderater krävt, det hade varit ett verkningsfullt instrument mot dåliga skolor. Men så blev det aldrig. Hon genomförde det inte och ingen av hennes efterträdare heller. I stället fortsatte kvaliteten att sjunka.
Jag hoppas verkligen att ingen vill ha tillbaka henne som skolminister.
Övriga socialdemokrater då?
Marie Granlund verkar avpolletterad. Hon är mest emot, svårt att se hennes visioner och vad hon egentligen är för. Inte så mycket nytänkande där heller, det skulle socialdemokraterna behöva.
Den som vill ha nytänkande tittar på Robert Noord, oppositionsråd i Haninge. Under förra mandatperioden tog han initiativ till att börja mäta elevernas kunskapsutveckling från början och gjorde då upp med de låga förväntningar på elever i förorterna som florerade. Gott så, men det var en linje som moderaterna lanserat redan tidigare och man blivit överens om. Men han är helt isolerad inom socialdemokratin. Drömmen om Robert Noord är mer drömmen om en borgerlig skolpolitik men med rödgrön regering. Den ekvationen går aldrig ihop.
Troligare är det kanske att något av de andra rödgröna partierna får ansvaret för skolan. Jag ser tre skäl till att det vore rätt sannolikt. Socialdemokraterna prioriterar inte skolan särskilt mycket, de har inga starka, profilerade och kunniga företrädare och har inte lyckats förnya sin skolpolitik utan är djupt internt splittrade.
Lars Ohly vore en högst tänkbar rödgrön utbildningsminister. När jag för fram det så häpnar många. Men varför inte? Den som röstar på socialdemokraterna röstar också på Lars Ohly i regeringen och någon tung post måste han ju få. Finansminister eller utrikesminster tror jag inte på, de verkar dessutom vikta åt andra och då finns ju det tunga utbildningsdepartementet kvar. En av hans viktigaste frågor i den här valrörelsen har ju varit att ge sig på valfriheten och friskolorna. Det vore en vänstersväng som heter duga, en uppgörelse med allt som nu pågår i skolan. Läxförbud, bort med betygen, avveckla valfriheten och ös skattepengar över allt.
Eller Rossana Dinamarca, vänsterpartisten i utbildningsutskottet. Arg och röd.
Blir det miljöpartiet som får ansvar för skolfrågorna ligger nog Peter Eriksson nära till hands. Hans meriter från Kalix förskräcker dock. Under hans tid som kommunalråd i början av 2000-talet sjönk elevernas resultat kraftigt och SALSA-värdena var sämst i landet. Inget upplyftande, men kanske inte heller så förvånande att kunskapsresultaten sjunker under mp-styre eftersom de prioriterar annat i skolan i stället.
Nej, det känns väl säkrare att fortsätta med Alliansens skolpolitik en mandatperiod till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar