16 augusti, 2007

Uppvärdera yrkesutbildningen

Idag har jag varit på en konferens om yrkesutbildningens framtid. Företagarna och Hantverkarnas Riksorganisation var initiativtagare och de flesta olika branschförbund deltog, allt från guldsmeder och trädgårdsanläggare till gjutare och frisörer. Syftet var att diskutera hur man kan stärka yrkesutbildningarna och bättre anpassa dem till branschernas krav och företagens behov. Diskussionerna kretsade kring utbildningarnas längd och förhållande teori- praktik, hur examinationen ska se ut och samspelet gymnasieskola-vuxenutbildning-yrkeshögskola.

Jag var inbjuden för att redogöra för det utredningsuppdrag jag fått av regeringen och handlar om att skapa ett system med fristående anordnare av vuxenutbildning, frivux.

Det framgick ganska tydligt att den nya regeringens skolpolitik har ett brett stöd. Någon uttryckte det som att ”ungdomarna blir dubbelt lurade idag, de får varken en gedigen yrkesutbildning eller blir tillräckligt förberedda för högskolestudier”. Efterfrågan på mer yrkespraktik var ganska massiv. Den teori som givetvis ska finnas inom yrkesutbildningen måste vara anpassad till utbildningen/yrket. ”Det är tillämpad matematik som behövs, inte teorierna bakom”, tyckte en sadelmakare. Det lät som ljuv musik för en som tillhör det nya arbetarpartiet.

Centerns tillnyktring i skolpolitiken känns välkommen. Nu är vi överens om att inte längre tvinga alla gymnasieelever att bli behöriga till högskolan. Är det inte lite märkligt att just allmän behörighet till högskolan räknas som finare än att få en gedigen yrkesutbildning, i socialdemokraternas Sverige? När övergav de arbetarvärderingarna? Varför ska det som behövs för att bli bra i ett hantverksyrke stryka på foten för att ge plats åt religionskunskap och bild?

När jag representerade mitt parti i den statliga gymnasiekommittén 2000-2003 så slogs jag från första till sista mötet för bättre yrkesutbildningar, dock inte särskilt framgångsrikt. Kommitténs förslag, som stöddes av s-c-mp, innebar fortsatt mycket teori på yrkesutbildningen och dessutom samma teori som på de studieförberedande utbildningarna. Dessutom skulle eleverna tas in i breda sektorer, utan att ha en aning om var de skulle komma ut någonstans. Jag minns att en av sektorerna, servicesektorn, skulle ha utbildningar mot allt från lager och transporter till bageri och handel. Den bageriintresserade eleven skulle nog känt sig ganska lurad om hon hamnade på transportinriktningen. De flesta remissinstanser höll med mig om det hela var rätt befängt, så den förra regeringen kunde inte annat än kasta det i papperskorgen. Tack och lov!

Som sagt, det känns som att Alliansens politik ligger helt rätt. Den gemensamma och teoretiska kärnan krymps ned och yrkesämnena får mer tid och plats. Den som ändå vill få behörighet till högskolan ska kunna få det, antingen i gymnasiet eller på komvux senare. Då skapar vi inga återvändsgränder, men vi tvingar inte alla att läsa mycket teori just när man är 16-18 år.

En viktig fråga, som vi diskuterar mycket, är hur vi ska kunna stärka yrkesutbildningen inom komvux. Idag finns ofta mest allmänna och teoretiska ämnen. Den som läste till byggnadsarbetare på gymnasiet kan komplettera på komvux för att få högskolebehörighet, men den som läste samhällsprogrammet kan inte bli byggnadsarbetare på komvux. Det här är lite snett och måste åtgärdas. Jag hoppas och tror att initiativ i den riktningen kommer i regeringens höstbudget.

Inga kommentarer: