Det är ett väldigt fokus på att bli av med friskolor nu för tiden. Svårare att starta, lättare att stänga igen. Står verkligen engagemanget för att stoppa valfriheten i rimlig proportion till de problem som friskolorna utgör?Snart sagt all politisk och massmedial diskussion om skolan har under flera månader handlat om friskolorna. 7-8% av eleverna går där och resultaten är bättre än i de kommunala skolorna. Visst finns det problem på en del av dem, men problemen är större på många kommunala skolor. Ändå handlar diskussionen om att försvåra just för friskolorna. Man blir lite lätt betänksam, i synnerhet som borgerliga instämmer i kraven.
Idag gick skolministern ut och kräver snabbstopp för friskolor som inte sköter sig. Det har varit problem med segdragna överklaganden som tagit flera år och det är naturligtvis inte bra. Snabba åtgärder är verkligen välkomna.
Jämför man med bilbesiktningen så ser man hur snett det är. Där får man krav på reparation vid mindre brister och körförbud vid större. I skolan kan Skolverket utfärda pekpinnar eller dra in tillståndet, varav det senare i verkligheten tar flera år. Och detta gäller bara mot friskolor, vill säga. Mot brister i kommunala skolor finns endast pekpinnar. S-styrda Göteborg har exempelvis fått årlig kritik i 10 år för att man inte har tillräckligt med förskoleplatser, men inget händer. Några vassa sanktioner finns inte. När Haninges skolor varje år släpper ut 35-40% av eleverna med underkänt betyg i något ämne så säger Skolverket att skolorna är bra. Det blir fortsatt körtillstånd. Till och med det socialdemokratiska kommunalrådet reagerade och ville ha tuffare tag.
Jag ställde en skriftlig fråga till skolministern idag om snabbstoppet mot skolor som inte sköter sig. Det är ett bra förslag, men det måste väl omfatta kommunala skolor? Kontrollen och eventuella sanktioner måste ju vara likvärdiga mellan olika huvudmän. Nästa vecka kommer svaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar