22 motioner mot friskolor

Idag hade vi möte med utbildningsutskottet. Vi gick igenom alla motioner från motionstiden i höstas som handlar om grundskolan. 89 av dem är från socialdemokraterna.

Friskolor och valfrihet är det ämne som engagerar socialdemokraterna mest. Inte för, utan emot. I 22 motioner vill de vill stoppa, försvåra, förbjuda och skärpa regler för friskolorna. Inte en enda om att skärpa kontrollen av kommunala skolor eller en enda motion som andas ett uns av insikt i att det finns kvalitetsbrister i den kommunala skolan. Inte en enda av alla 89!

Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström gillar inte friskolor alls. De utgör ”motsatsen till vår gemensamma kommunala skola”. ”Vår alldeles bestämda uppfattning är att barn inte ska delas upp” säger de och argumenterar emot friskolor i allmänhet.

Margareta Persson hävdar att de resurser som följer med elever till friskolor är högre än den som beräknas för eleverna i den kommunala skolan och att det i Jönköping innebär en merkostnad på 138 miljoner kronor. Det är ju ett helt befängt påstående. Lagen säger att friskolorna ska få sina bidrag på samma grund som de kommunala skolorna – hur kan man få det till att friskolorna får mer pengar än de kommunala skolorna? Eftersom det är kommunerna som fastställer bidragen så finns det ju ingen som betalar mer än man behöver. Tvärtom, så finns det ett otal domar som säger att kommuner betalar för lite. Bjuv är ett tydligt exempel.

Thomas Bodström är en av alla som vill att kommunerna ska få bestämma om en friskola ska få starta eller inte. De har inte förstått det här med valfrihet. I deras värld handlar valfrihet om att politiker ska få välja. För mig är det valfrihet för föräldrar som gäller. Och vore det inte rätt bakvänt att låta Konsum bestämma om Ica ska få starta? Men det är ju precis så de vill ha det.

Ameer Sachet (s) från Örebro gillar inte religiösa friskolor. Det ligger ”inbyggt att de indoktrinerar barnen”, säger han. Belägg för detta? Nänä.

Alla de här 22 motionerna har lagts efter Mona Sahlins signaler om omprövning av sossarnas skolpolitik. Men det är ju samma gamla sossepolitik som förut, nästan ännu mer aggressiv i retoriken mot friskolor. Det är en onyanserad jakt på friskolor, ett misstänkliggörande som saknar sans och balans. Vart tog omprövningen vägen?