Övertramp av MP

Miljöpartiet radikaliseras och verkar inte sky några medel för att svartmåla regeringens skolpolitik. Ett exempel på detta är den annars ganska förnuftiga mp-ledamoten Mats Pertofts utspel igår. I ett pressmeddelande skriver han att "Björklund förbjuder bättre betyg".

Det vore oss helt främmande att förbjuda bättre betyg. Vi borde kunna respektera olika förslag, men inte pådyvla andra förslag som de inte lagt. Vårt förslag handlar om att vi inte tycker att man ska gå kurser på komvux som man redan har ett godkänt betyg i. Man får gärna tenta upp ett betyg för att få ett ännu högre betyg om man vill, men inte ta upp en plats för någon annan som inte ens gått kursen. Det är för dem som kurserna är till. Varför ta fler körlektioner om man redan fått körort? Jag har respekt för att man kan tycka annorlunda, men det handlar verkligen inte om att förbjuda bättre betyg.

Det har funnits många punkter i skolpolitiken där jag uppfattat att mp legat närmare oss borgerliga, men nu när de gör en vänstersväng så måste man tydligen ta i med övertoner för att markera skillnad. Att det inte är sant verkar inte spela någon roll. När de nu ska enas på vänsterkanten så kanske det är retoriken och nidbilden som man kan enas om först.

Jag hade väntat mig mer av Mats Pertoft. Men han är väl snabbt på väg in i vänsterburen för gott. Sen är det ju lite ironiskt att övertrampet handlar just om betyg. Sådana vill ju miljöpartiet helst inte ha alls...

Äntligen - ny skollag

Idag har regeringen presenterat en lagrådsremiss om ny skollag (1 029 sidor). Få förslag har väl varit mer efterfrågade än just detta. Den förra regeringen tillsatte en skollagskommitté 1999, men socialdemokraterna kom inte överens med sina stödpartier så det blev ingen proposition. Men vi lyckas, där de röda misslyckades. Som så ofta. Beslut i vår i riksdagen och ikraftträdande 1 juli 2011.

Det blir en modernisering och skärpningar på flera punkter. För mig är följande delar viktigast:

1. Alla elever får rätt att utvecklas maximalt. I första paragrafen slår vi fast att "barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt". Det är ganska uppfordrande och kommer att vara ett stöd för både talanger och dem som har svårigheter.

2. Skolinspektionen får muskler. Ingen elev ska behöva gå i en dålig skola. Hittills har staten kunnat endast kunnat peka finger mot den skola eller kommun som inte sköter sitt uppdrag eller där kvaliteten brister, sanktioner finns inte. Nu blir det möjligt med böter och t o m stängning av en skola med allvarliga brister och det gäller oavsett om den är kommunal eller fristående. Det blir också lättare att stänga friskolor som inte sköter sig. Under förra mandatperioden fick vi med oss miljöpartiet på att införa sanktionsmöjligheter, men det röstade socialdemokraterna och vänsterpartiet emot. Hur ställer de sig nu?

3. Elever får ökad rätt till stöd. Åtgärdsprogram ska kunna överklagas och eleverna ha tillgång till både studie- och yrkesvägledare, psykolog och kurator inom elevhälsan. Skolorna får ytterligare verktyg för att öka tryggheten och arbetsron, bl a möjlighet till försittning och avvisning i yttersta fall.

4. Förskolan blir egen skolform och förs in i skollagen. Vi menar allvar med att förskolan är viktig och att små barns lärande och nyfikenhet ska tas tillvara. Därför är det en välbehövlig signal att förskolan är en del av skolväsendet, den del där grunderna läggs.

5. Eleverna får rätt till utbildade lärare. Dagens situation där 15-20% av lärarna inte är behöriga är helt otillfredsställande. Nu skärper vi kompetenskraven så att det framgår av lagen att lärarna ska vara utbildade för det ämne och de åldrar de undervisar i. Vi lyfter också behovet av lektorer i skolan.

Sedan finns det förstås massor av andra saker som också är viktiga (och några som inte är lika bra förstås, men som man kan leva med), men de här 5 punkterna tror jag långsiktigt kommer att förbättra skolan. De kommer att lyfta hela skolväsendet och bidra till att de sämsta skolorna försvinner.

Nu är frågan vad oppositionen säger... Fel, för sent, för lite som vanligt? Eller beröm och lovord - det skulle de kunna kosta på sig så här i juletid.

DN, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, GP

Skärpning, rektorer!

Skolinspektionen har följt upp hur det ser ut med skriftliga omdömen i skolorna, nu ett och ett halvt år efter det att de ska ha införts. Bra uppföljning, men uselt resultat. 2 av 3 granskade skolor får kritik.

Skolinspektionen har tittat på omdömena i 539 skolor i 49 kommuner. I 7 av kommunerna får samtliga granskade skolor kritik för att det antingen saknas omdömen helt eller för att de inte tillräckligt tydligt beskriver elevens måluppfyllese. Ofta handlar omdömena om fel saker, exempelvis om elevens humör eller personliga egenskaper. De absolut sämsta kommunerna är följande: Arvidsjaur, Askersund, Gnosjö, Lessebo, Mora, Orsa och Åtvidaberg. Vad är det som är så svårt??? Vad är det man inte begriper i Lessebo och Askersund? Eller är det medvetet sabotage av fattade beslut?

Jag blir upprörd eftersom alla elever och deras föräldrar har en rätt att få veta hur det går i skolan. Inget luddigt eller gulligt om "pigg och glad" utan hur det går med matematiken och kemin.

I våras gjorde Ekot en undersökning av hur det såg ut då och den visade samma nedslående resultat (vilket jag skrev om här). Det ser inte bättre ut nu, trots att tiden gått och man inte längre kan skylla på tidsbrist.

Varför händer inte mer på skolorna? När ska rektorerna ta sitt ansvar? De vill ju har mer makt i skolan, nu har vi riktat oss direkt till dem i lagstiftningen. Det är inte kommunen eller huvudmannen som avgör hur omdömena ska se ut, utan rektorerna. De äger frågan helt och hållet. Varför tar de inte ansvaret?

En skola som har fokus på målen och vet hur eleverna ligger till i varje ämne borde inte ha några som helst svårigheter att skriva ned detta på ett papper. Är det så illa att skolorna inte har koll på vad eleverna egentligen kan och därför inte förmår ta fram skriftliga omdömen? Det vore riktigt illa, men det ligger i farans riktning.

Aftonbladet, DN, Dalademokraten, SödermanlandsNyheter, Smålandsposten,

Talande tangentbord i Sandviken

Vissa saker etsar sig fast på näthinnan, eller hur?! Besöket på Kungsgårdens skola i Sandviken i fredags blir en sådan händelse. De som säger att små barn och datorer inte går ihop vet inte vad de pratar om!

Jag besökte skolan tillsammans med min partikollega Maria Stockhaus, kommunalråd i Sollentuna och ordförande i utbildningsberedningen inom Sveriges Kommuner och Landsting (bilden). Med egna ögon och öron kunde vi se hur de lärde förstaklassarna att läsa med datorns hjälp. Helt utan pennor!

När jag hörde om det första gången var jag lite spektisk. Inga pennor alls...? De har en metod som kallas "skriva sig till läsning". De tränar inte pennfattningen, utan fokuserar på ljudning och läsning. Talande tangentbord och talsyntes gör att de hör "g" när de trycker på g-knappen. Med talsyntes så läser datorn upp ordet man skrivit. Det var mycket grisar när vi var där eftersom de jobbade med just grisar och det passar ju i juletid. De kunde både höra och se skillanden på "suga" resp "sugga" och "kallas" och "kalas".

Det var rätt fantastiskt att se ettorna läsa och skriva på det här sättet. Några skrev långa berättelser, andra fick bara ned några få rader. Men alla lyckades utifrån sina förutsättningar och alla hade kommit mycket längre än vad de gjorde tidigare, utan datorns hjälp. Pennan kom i tvåan, då de kunde läsa och lärde sig skriva för hand.

Sitter nu ettorna vid datorerna hela dagarna? Nej, självklart inte. Enligt lärarna var det högst en timme per dag. Vi såg ett klassrum som var som vilket som helst, med fina teckningar och annat material som eleverna gjort. De gjorde mycket annat kreativt med bilder, klippa och klistra. Och lärarna sa dessutom att det tog mindre tid nu, det var lättare att vara lärare...

Jag blev varm inombords av besöket. Skol-Sverige är fantastiskt! Det är roligt att träffa så oerhört engagerade och kunniga och kreativa lärare, de kan verkligen göra skillnad. Med bra pedagogiska metoder och en drivande rektor så kan de göra underverk och det verkade de göra på Kungsgårdens skola.

Ljusdal säljer betyg

DN skriver idag att Ljusdals kommun säljer säljer betyg. Det är elever som gått gymnasiekurser hos utbildningsföretaget Miroi, som sedan skickat betygsunderlagen till Ljusdals kommun där någon rektor skrivit under dem. För detta tar Ljusdal 150 kronor per betyg. Återigen - hur tänkte de nu...? Känns verkligen inte ansvarsfullt eller seriöst.

Idag är det bara kommunerna, Kriminalvården och LiberHermods som får sätta komvuxbetyg, vilket i och för sig är lite konstigt. Det är både orättvist och svårt att försvara. En fristående gymnasieskola får t ex utfärda betyg för en gymnasieelev, men inte för en vuxen elev som läser exakt samma kurs med samma lärare i samma lokal. Och när utbildningar upphandlas så kan vissa anordnare utfärda betyg efter utbildningen, medan andra inte får göra det. Det snedvrider konkurrensen, vilket Konkurrensverket kritiserat flera gånger.

I min utredning om Frivux, salig i åminnelse, så löste jag detta problem. Utbildningsföretag skulle ha kunnat ansöka om att bli auktoriserade och få sätta betyg och därmed vore saken ur världen, men där är vi inte nu.

Det Ljusdal gör är förkastligt. En kommun borde hålla sig för god för att sälja sin namnteckning på det här sättet. Synd om det dryga tusentalet elever som drabbats. Förhoppningsvis har de i alla fall fått kunskaperna som betygen motsvarar. Men var är den socialdemokratiska kommunledningen? Kliv fram! Ta ansvar och visa ledarskap nu!

Aftonbladet, SvD, Expressen)

Stämpelklocka i Piteå

Sitter fast på tåget till Sandviken nu, mitt ute i skogen någonstans. Tillsammans med Maria Stockhaus ska jag titta på hur man lär små barn läsa med datorns hjälp och det verkar oerhört spännande. Mer om det senare.

När vi ändå sitter här så kan man ju läsa nyheter på nätet. Och då hittar jag det här: Stämpelklocka i Piteå. Hur tänkde de nu??? Tänkte de förresten...

Är det så himla klokt att införa stämpelklocka - eller med nysvenska "flexklocka" - för lärarna i skolan? Jag förstår dels inte vad det är man egentligen vill åt med detta och dels inte varför det är en politisk fråga. Bestämmer de om stämpleklockor på biblioteken också?

Vad är det som gör att politiken tar sig rätten att gå så långt in just i skolan, men inte i andra offentligfinansierade verksamheter? Det kan störa mig oerhört. Professionen måste kliva fram och säga stopp.

Igår debatterade vi rektorsutbildning i riksdagen. Socialdemokraterna krävde mer utbildning (från att tidigare ha dragit ned) och mer obligatorier. Det var ju dom som kommunaliserade skolan, när ska de då inse att staten vare sig kan eller ska göra allt. Jag var nog den enda som tog upp det perspektivet och att arbetsgivarna måste ta sitt ansvar för att utveckla rektorerna. Det finns en sån förlamande välvilja ibland. Varför ser inte sossarna till att deras kommunalpolitiker ger rektorerna rätt befogenheter och resurser att klara sitt uppdrag i stället? Nej, de försvarar med näbbar och klor stadsdelsnämnder och stora förvaltningar som lägger sig i skolans vardag.

I Piteå, som väl ibland lyfts fram som en socialdemokratisk föregångskommun, bestämmer nämndordföranden Ruth Rahkola (s) hur det ska se ut i lärarrummen. Det ger mig lite rysningar, faktiskt. Rektorn måste väl få vara chef och bestämma hur man ska göra, inte bakbindas av en politiker?!

Utan att lägga mig i avtalsrörelsen och lärarnas arbetstidsreglering, kan jag ju ändå notera att det är lite konstigt att nu fokuserar man på tiden i Piteå, i stället för mål och resultat. Känns väldigt mycket stenålder.

(Piteåtideningen, NSD)

Debatt om rektorer idag

En superintensiv vecka med besök i Halmstad och prat om vuxenutbildning, träff med Apple om IT i skolan, frukostseminarium om hur skolan kan bli mer framgångsrik, träff med Skolverket om den senaste TIMMS-undersökningen och därtill julfester med riksdagsgruppen och förbundsstyrelsen så laddar jag nu för debatt om vårt förslag till ny och obligatorisk rektorsutbildning. Förberedelserna har skett på flyg, bussar och sena kvällar, men det ska nog gå bra.

Vårt förslag handlar om att alla rektorer ska genomgå en särskild utbildning inom 4 år. Det handlar om skoljuridik och det ansvar som rektor har för en mobbningsfri, rättssäker och likvärdig skola. Det handlar om hur man styr en mål- och resultatstyrd organisation. Och det handlar om ledarskap och ansvaret för att ständigt utveckla verksamheten. Utbildningen är statens sätt att garantera att rektorerna har förmåga att de behärskar det statliga uppdraget.

SKL-rapporten i måndags och forskningen om framgångsrika skolor, som tyvärr är rätt eftersatt i Sverige, lyfter samfällt fram ledarskapets betydelse för en skolas kvalitet. Det är egentligen inte så konstigt. Precis som vi alla vet att en duktig lärare kan göra underverk till och med med den mest ointresserade tonåring, så kan duktiga rektorer få lärare att uträtta stordåd. Min bild är att en bra skola har alltid starka, drivande, tydliga, kommunikativa och demokratiska ledare.

Jag tycker att ledarskapet har haft en alldeles för undanskymd roll i skolan och i skolpolitiken. Nu vill vi i Alliansen ändra på det. Det är synd att behöva säga det, men den förra regeringen drog ned och drog ned på rektorsutbildningen och alla sökande fick inte plats. 2004 förkortades den med ett halvår och 2005 med ytterligare ett halvår. 2006 stoppade de nyintagningen helt.

Vi har därför idag en situation där säkert varannan rektor inte har gått rektorsutbildningen.
Sanningen är att socialdemokraterna inte har visat något större intresse för ledarskapet i skolan över huvudtaget, förrän vi nu lyft frågan. De har väl inte visat särskilt mycket ledarskap i övrigt heller, förstås.

Vi moderater menar allvar med att ledarskapet är viktigt, i synnerhet i skolan. Det är ett komplext och svårt uppdrag att vara rektor. Ofta otacksamt, där olika intressen hela tiden ställs mot varandra, men säkert också oerhört stimulerande. Det handlar ju om att se människor växa och utvecklas. Rektorerna har en nyckelroll i att forma våra barn och ungdomar till självständiga, kreativa och kunniga vuxna.

Det handlar inte bara om att leda en personalgrupp, utan också om att agera gentemot elever och deras föräldrar. Det handlar om att följa både sin arbetsgivare och det statliga uppdraget. Det handlar om att styra resurserna så att alla elever får förutsättningar att nå målen i alla ämnen och utvecklas maximalt. Man kan inte skjuta upp skolstarter eller säga att man får lära sig svenska nästa år. Man kan inte ta bort en skoldag i veckan, även om socialdemokraterna i Perstorp försökte det i höstas. Nej, allt måste fungera alltid. Varje dag och varje år och det är rektors ansvar att se till att det verkligen gör det också. Rektorerna är vår tids vardagshjältar och de förtjänar både uppmärksamhet och satsningar.

Staten kan göra en del, men inte allt, för att ge rektorerna rätt förutsättningar. Arbetsgivarna, framför allt kommunerna, har också ett ansvar för att se till att rektorerna har de befogenheter och resurser de behöver. Jag tror på stor frihet för skolan att styra resurserna så att man når målen, då får man mest värde för pengarna. Men ofta är rektorerna bakbundna av stadsdelsnämnder och stora förvaltningar, men det är en annan diskussion.

Oppositionen, då? Från att i praktiken ha ignorerat ledarskapet i skolan vill nu socialdemokraterna att ännu fler än rektorerna ska genomgå en obligatorisk utbildning, nämligen både förskolechefer och biträdande rektorer.

Vi öppnar möjligheten även för dessa att gå utbildningen, men vill inte införa något obligatorium. Det beror bl a på att de inte har så tydliga uppdrag i de nationella styrdokumenten. Biträdande rektorer har inga sådana alls. Men oppositionens förslag faller platt eftersom de inte har några pengar för fler platser på rektorsutbildningen. Idag finns ungefär 6 500 rektorer och 12 500 förskolechefer och biträdande rektorer. Om vi antar att det är samma behov av nyrekrytering av biträdande rektorer och förskolechefer som det är av rektorer, så behövs ytterligare 200 miljoner kronor. De pengarna finns inte i oppositionens budgetar. Vänstern vill till och med dra ned med 300 miljoner på det anslag som bekostar rektorsutbildningen.

Det går inte ihop. Som vanligt.

Katastrofala matteresultat

Idag presenteras en ny stor internationella studie av gymnasisters matematik- och fysikkunskaper (TIMMS Advanced 2008). Förra motsvarande undersökning gjordes 1995. Vi fick den föredragen av Skolverket i utbildningsutskottet efter lunch. Resultatet är minst sagt nedslående.

Man har tittat på kunskaperna bland avgångseleverna i gymnasiets naturvetenskapliga och tekniska program och de som då läst kurserna Ma D och Fysik B. Av de 10 länder som deltog i mattetesten ligger Sverige näst sist, bara Filippinerna är sämre. Ryssland toppar listan, följt av Nederländerna och Libanon. Nu är det lite olika andel av befolkningsgruppen som är underlag för undersökningen, vilket kan förklara en del av skillnaderna. Exempelvis var det 13% av gymnasieeleverna i Sverige som var målgrupp för studien, men endast 1,4% i Ryssland. Om vi skulle ta de 1,4 procenten bästa elever så skulle vi sannolikt också få ett bättre resultat. Man kan dock se att exempelvis Slovenien har både större andel elever som deltar i den här typen av undervisning och bättre resultat, så vi har inte så mycket att slå oss för bröstet för.

Den stora katastrofen blir när man jämför med förra undersökningen 1995. Vi har fullkomligt rasat, minskar med 89 poäng och det är över hela fältet. 71% av de svenska eleverna ligger under en medelgod nivå, endast 1% på avancerad nivå. "Vi har aldrig sett en så stor nedgång tidigare" sa en av Skolverkets tjäntemän.

Långsiktigt är det här naturligtvis katastrofalt. Mattekunskaper är nödvändiga.

Skolverket pekar ut några tänkbara förklaringar: sämre förkunskaper (stämmer absolut), kurssystemet som gör att kunskaperna inte hålls vid liv (men så var det väl förut också, integraler lästes för sig och geometri för sig), kursplanernas utformning och betygskriterier som inte är så styrande utan ger stort tolkningsutrymme (verkar också sannolikt) samt undervisningen med för stort fokus på procedurer i stället för förståelse och för mycket eget arbete för eleverna (verkar också sannolikt).

Vem bär då ansvaret för detta? Man skulle kunna säga socialdemokraterna och lärare som abdikerat. Socialdemokraterna drev utvecklingen åt fel håll under lång tid, betonade allt annat än skolans kunskapsuppdrag. De elever som deltog i den här undersökningen gick sista terminen i gymnasiet 2008. De började grundskolan 1996 eller 1997 och har gått hela sin skolgång med socialdemokratiska skolministrar, förutom de sista två åren och då hade vår politik inte hunnit få genomslag. Ansvaret för att eleverna får arbeta mycket själv måste man nog säga att lärarna ansvarar för.

Jag tror inte att det handlar om resursbrist, som Lärarförbundet hävdar, eller "skolpolitikerna" som LR säger. Varför inte peka ut de politiker som är ansvariga i stället? Jag pekar inte ut alla lärare som ansvariga, lika lite borde LR peka ut alla politiker.

Vi har startat en nationell mattesatsning, som förhoppningsvis ger effekt. Vi ska se till att lärarna får mer matte i sin lärarutbildning. Vi följer upp resultaten på ett helt annat sätt än tidigare. Snart kommer en ny skollag som talar om kompetenskraven på lärarna. Säkert måste mer göras, men det är i alla fall en bra början.

(DN, SvD, Sydsvenskan, DN)

Ingen kortare förskollärarutbildning

Vi moderater har höga ambitioner med förskolan. Den ska vara lärorik och ta vara på barnens nyfikenhet och vilja att lära. Och ge omsorg och trygghet när föräldrarna jobbar så klart. Men vi vill se mer fokus på det pedagogiska uppdraget. Man kan säga att vi gjort upp med ett gammalt synsätt att mamman ska vara hemma med barnen tills de börjar skolan.

Den allmänna förskolan för treåringar, en ny läroplan för förskolan och Förskolelyftet är konkreta insatser som vi moderater välkomnar för att stärka förskolan. Framför allt har vår finansminister lyft förskolan som ingen finansminister före honom.

Förslaget att förkorta förskollärarutbildningen, som Sigbrit Francke kom med i Lärarutbildningsutredningen för ett år sedan, går stick i stäv mot denna ambition. Hur stärker man förskolan om man minskar ned på förskollärarutbildningen? Jag får det inte att gå ihop och det har jag fört fram länge.

Igår avslöjade utbildningsministern att det blir precis som vi vill, utbildningen kommer inte att förkortas. Den ska fyllas med ett mer gediget innehåll så att de blivande förskollärarna blir ännu mer rustade att klara sitt viktiga uppdrag.

Radion,

Framgångsrika skolor kräver tydligt ledarskap

Skolans kvalitet hänger på ledningen, skriver DN idag. Så rätt, så rätt.

Det är Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som kommit fram till denna föga revolutionerande slutsats efter att ha studerat ett antal kommuner med goda resultat eller kraftigt förbättrade resultat.

Jag besöker ganska många skolor och rätt ofta känner man stämningen så fort man kommer in genom dörrarna. En bra skola eller en mindre bra? Ledarskapet känns liksom i väggarna. Är det en rektor som "har koll" som styr här? Har hon (för det är oftast en hon) tillräckliga verktyg och support uppifrån?

Alla är ju överens om att lärarna spelar avgörande roll för elevernas prestation. Duktiga lärare kan locka fram nyfikenhet och lust att lära ur den mest ointresserade unge. Likadant är det med rektorer. Duktiga rektorer kan få lärare att göra storverk. De måste förmedla en gemensam värdering, visa engagemang, ha tydliga mål och stora befogenheter att nå de målen. Då lyckas lärarna och då lyckas eleverna.

Nacka är en av de kommuner som denna slutsats grundas på. Jag kan intyga att det stämmer till 100%. Där har vi satsat på att rekrytera duktiga ledare som rektorer och har ambitiösa utvecklingsproram för dem.

Som av en slump ska vi diskutera just rektorsrollen i riksdagen på torsdag. Då står vårt förslag om att införa en obligatorisk rektorsutbildning på agendan. Socialdemokraterna drog ned på den utbildningen under sin tid vid makten, nu startar vi något nytt och har fördubblats anslaget för detta. Det kommer att göra stor nytta, men arbetsgivarna kan dra sig tillbaka, utan detta är bara en grundplatts. Kommunerna och friskolorna måste göra ännu mer.

Lite kul var det också att se att av de 16 kommuner som SKL studerat för att lära vad som ger goda resultat har 11 moderat ledning... Kanske säger det något om hur vi styr och var vi lägger tonvikten?

Samtidigt läser jag Expressen, där läraren Helena von Schantz. skriver att det är klart att hon sätter för höga betyg på sina elever. Det finns liksom inget som håller emot, förutom professionaliteten och yrkesstoltheten förstås. Jag läste artikeln men förstår inte vart hon vill komma. Vadan denna bitterhet? Säkert finns det lärare som sätter för höga betyg och säkert finns det rektorer och politiker som mer eller mindre kräver att de ska göra det. Men hur utbrett är det? Vilken är hennes lösning? Och varför är hon lärare överhuvudtaget, när hon inte verkar gilla ungdomar?

Behövs fler förbud?

Landets skolsköterskor vill införa en åldersgräns på 18 år för att få köpa energidrycker, typ red Bull, enligt en undersökning som radions Kaliber genomfört. Och vissa politiker hänger omedelbart på och kräver förbud.

Jag blir så trött. Måste man verkligen förbjuda allt man inte gillar och allt som någongång i något sammanhang kan vara ohälsosamt? Kan man inte tänka sig att föräldrarna tar ett visst ansvar för sina barn? I synnerhet borgerliga politiker borde kanske fundera över det individuella ansvaret och var gränsen för statens långa hand går. Ok, någon kanske får ont i huvudet, men de slutar nog dricka Red Bull då.

Tidigare har de krävt särskild skatt på socker och fett för att minska konsumtionen av detta. Jag har debatterat med vänsterpolitiker som ville förbjuda godis i skolan (även sockerfritt!). Tänk att mycket detta åtgärdats utan förbud, utan genom information och diskussion. Kanske fungerar det civila samhället?!

Och kan inte skolsköterskorna ägna sig åt allvarligare hälsoproblem bland ungdomarna i stället för Red Bull? Den psykiska ohälsan ökar, vilket är oroande. Det känns mer angeläget att åtgärda. Eller?

Radion, TV4, GP, DN, SvD, Aftonbladet

Nya idéer får nej

Nu kommer avslagen. Fler och fler nekas möjlighet att starta friskola.

Ibland undrar man hur resonemanget går på Skolinspektionen. Besluten är inte glasklara, kan man väl säga. Det kan ju bero på att lagstiftningen inte är glasklar, förstås. Ett enda litet exempel från Norrköping bara, men det finns många många fler.

Norrköpings Tekniska gymnasium får starta både en utbildning i Ingenjörsteknik och Elprogrammet med inriktning mot automationsteknik, medan Mikael Elias gymnasium inte får starta Teknikutbildning med internationell inriktning i Norrköping. Båda anordnarna är stora, etablerade och fungerande. Det som gör att Mikael Elias gymnasium inte får starta Teknikutbildningen är att det hotar den kommunala teknikutbildningen.

Är det inte ett väldigt statiskt synsätt? Antalet elever på olika program är ju inte givet av någon högre makt, utan skiftar mellan åren. För fem år sedan gick 14 000 elever i landet på Elprogrammet, nu är det nästan 24 000. Kanske är den kommunala teknikutbildningen i Norrköping inte så bra? Skolan är för stor, utrustningen för gammal, eller vad vet jag. Kanske skulle fler välja teknikutbildningar om det fanns fler skolor att välja på? Alla ropar ju efter mer teknik och kanske skulle detta kunna få fler ungdomar att välja en sådan utbildning.

Jag tycker att det är dags att modernisera lagstiftningen nu. Nya idéer behövs ju fortfarande. Vi lever inte i den bästa av världar och har inte den bästa av skolor. Har vi råd att tacka nej till människor som har idéer om en bättre skola? Man pratar mycket om behovet av entreprenörskap i skolan. Tänk om man kunde ha lite mer entreprenörskap för skolan också!

(Norrköpings Tidningar, Arbetarbladet, Gefle Daglad, SR, Norra Skåne, Folkbladet, Borlänge)

Inhumana Emmaboda

Familjen Johansson i Emmaboda har lånat 100 000 kronor för att deras hörselskadade dotter skulle få den hjälp hon behöver i skolan. (Östran)

Landstinget säger att pengarna för sådana här hjälpmedel är frysta och de ansvariga i kommunen verkar inte veta något över huvudtaget. Kommunen och landstinget skyller på varandra om vem som (inte) ska betala för detta. Under tiden skulle flickan få vänta utan adekvata hjälpmedel för att kunna klara skolan. Så jäkla inhumant!

Både landstinget (som ansvarar för hjälpmedlen) och kommunen (som inte kan undandra sig ansvaret för alla elevers skolgång) styrs av vänstermajoriteter. I stället för att skylla på varandra borde de omedelbart lösa problemet och köpa in utrustningen åt flickan. Tror de att det blir billigare av att hon inte klarar skolan? Går några år extra på IV-programmet, det är inte heller gratis. Men det är väl inte bara pengar som saknas. Kompetensen förefaller också lysa med sin frånvaro. Betygsresultaten som kom för någon vecka sedan visade att Emmaboda sjunker som en sten. Emmaboda är den kommun i landet där betygen försämrats mest de senaste fem åren. Var tredje elev hade IG i något ämne när de lämnade grunskolan i våras.

Snart kommer vårt förslag till ny skollag och en av de viktiga bitarna är att vi nu skärper rätten till stöd. I remissutgåvan av skollagen står bl a att man ska göra en utredning om elevers behov av stöd och "om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd ska hon eller han ges sådant stöd". Det åtgärdsprogram som upprättas ska också kunna överklagas.

Det finns ibland de som hävdar att lagen inte behöver skärpas. Emmabodafallet visar att det verkligen är hög tid.

Östran igen.

Och nu skriver Aftonbladet om det också. Bra!

Springa sig smartare

Motion gör att man presterar bättre i skolan, konstaterar forskare i Göteborg (DN). Det borde vara ganska självklart att det finns ett sådant samband. Om man rör på sig, syresätter hela kroppen och använder alla muskler så borde det leda till att man blir bättre på att fokusera på andra saker vid andra tidpunkter. Människan är konstruerad för ett varierat liv. Man kan säkert forska och komma fram till att varierad mat och musik också påverkar studieresultaten.

Det jag funderade lite över i den här undersökningen är slutsatsen att man ska satsa på mer idrott i skolan. Det sambandet är inte klockrent. Hur vet man att sambandet mellan motion och smarthet inte är det omvända - att det är smarta ungdomar som idrottar?

Och bara för att en sak är viktig så är det ju inte en uppgift för skolan. Skolan ska tillföra det som skolan gör bättre än andra och det man inte kan få hemma. Våra barn och ungdomar tillbringar mycket tid utanför skolan, den tiden är också viktig för deras uppväxt. Föräldrarna har också ett ansvar för sina barn. Man kan ju sluta skjutsa dem hit och dit hela tiden exempelvis. Se till att de inte bara sitter vid datorn eller TV:n hemma. Grundlägga sunda fritidsvanor i tidig ålder, vanor som förhoppningsvis håller i sig. Tänk om eleverna kunde få en "springläxa" i stället för lite engelska någon gång!

Om allt viktigt ska in i skolan så blir det väldigt långa och många skoldagar. Jag har blivit uppvaktad av många olika intressen som tycker att just deras fråga är så viktig att den måste ges (mer) tid i skolan. Det gäller exempelvis estetisk verksamhet (som man blir mer kreativ av), skolmaten (som ska vara god och gör att man orkar), mer språk (för att svenska elever ska kunna konkurrera internationellt), privatekonomi (se bara på ungdomars vårdslösa skuldsättning). Idag läste jag i Helsingborgs dagblad att datorspel också gör eleverna bättre i skolan. Allt är ju viktigt, men vad är skolans uppgift? Ska skolan vara en "mädschen für alles" eller var går gränsen? Ska datorspel bli det nya ämnet?

Jag tycker att vi skulle behöva en sansad och öppen debatt om skolans uppdrag. Ska något nytt in och vad ska i så fall bort? Så fort man försöker starta en sådan diskussion så reser sig alla försvarare av det bestående, men det måste vi nog vara beredda att ta. Om skolan ska hänga med i utvecklingen måste också uppdraget förnyas.