De största händelserna under Almedalen 2010 var självklart Tottos avgång och Schymans pengabränning. Det första väldigt trist och det andra obegripligt korkat.
Men det hände ju annat också. Jag var på ett stort antal seminarier, några bra och andra mindre bra. Och träffade en massa kollegor, vänner och andra kontakter. Några reflektioner:
1. CSN rapporterade om skolket i gymnasiet. Fast det borde nog egentligen vara statistik över skolornas inrapporterade skolk och det är ju inte riktigt samma sak. Jag är rätt övertygad om att många skolor slarvar rätt mycket med detta. I alla fall är det illavarslande att över 15 000 gymnasieungdomar skolkar så mycket (20% av tiden) att de får studiebidragen indragna. 9 000 av dem får dessutom återkrav. Skolverket har tidigare undersökt vad skolket beror på och frågar man eleverna själva så beror det f a på att de inte förstår, att lärarna inte bryr sig och lärarnas bemötande. Här finns en del att göra.
2. På ett seminarium om "Förskolan - en svensk exportsuccé" framkom två intressanta saker. Statssekreterare Karin Pilsäter (fp) aviserade ökade insatser från utbildningsdepartementets sida för att få fart på avknoppningarna på samma sätt som man gjort inom socialdepartementet. Bra! Miljöpartiets Mats Pertoft välkomnade export av svenska förskolor men kunde inte lova att de rödgröna inte förbjuda att svenska skattepengar kan användas för investeringar utomlands. Hur går nu det ihop? Däremot sa han att de rödgröna är överens om att etableringsfrihten (i Sverige) i förskolan inte ska rivas upp. Alltid något. Fast fan tro´t. Jag har inte hört Vänstern bekräfta det.
3. LR anordnade 5 seminarier där politiker medverkade, sammanlagt 10 stycken. Det var 3 från Fp, 2 från C, 2 från S och 3 från V. Ingen från M, Mp eller Kd. Är inte det en lite konstig prioritering? Sveriges, enligt de aktuella opinonsmätningarnas, största parti är inte inbjudet att medverka alls. De två partier som väljarna verkar vara mest nyfikna på är inte LR ett dugg nyfikna på. Beror det på oss, att vi är ointressanta och har trista företrädare? Eller säger det kanske mer om LR:s inställning?
14 juli, 2010
13 juli, 2010
Rekordmånga kommer in på högskolan
Verket för högskoleservice (VHS) rapporterar idag att rekordmånga studenter tas in till landets högskolor och universitet i höst. Perfekt!
273 106 personer har tagits in, 8 000 fler än förra hösten. Hösten 2007 var det 230 555 som togs in. Intagningsstatistiken för hösten 2006 ligger inte ute på VHS hemsida, så jag kan inte jämföra hur det såg ut innan vi tog över. Klart är dock att det väsentligt fler som tas in på högskolan idag, med Alliansregering, än med den förra röda regeringen.
Tittar man bara på antalet antagna på programutbildningarna (och inte enstaka kurser) så ser man också en tydlig ökning. Hösten 2006 togs 68 500 studenter in på program. Nu till hösten är det 84 500. En ökning med 23% med Alliansen.
Allt snack om nedskärningar och att vi inte satsar på högskolan är alltså helt fel. Nu med hög arbetslöshet är det rätt satsa på utblidning och det är precis det vi gör.
62% av de intagna är kvinnor. Lite intressant i relation till diskussionen om kvotering till börsbolagens styrelser, där det är fler män. Där krävs kvotering alltmer högljutt, men man hör knappast någon diskussion alls om hur det ser ut på högskolorna. Hade det varit manlig övervikt så hade det säkert låtit annorlunda.
Jaja, den som är bäst lämpad som ska tas in, oavsett kön tycker jag. Betyg och högskoleprov avgör och den som kämpar mest och skaffar sig bäst förkunskaper ska ha platsen. Killarna måste skärpa sig lite mer helt enkelt.
Två nya stora förändringar träder i kraft i och med den här intagningen, meritpoängen och nya kvotgrupper för betygsintagningen.
Man kan få 2,5 poäng extra i betygspoäng om man läst "rätt" kurser på gymnasiet (t ex matematik, språk och kurser som är relevanta för just den utbildning man sökt). Betygsgruppen (minst en tredjedel av platserna fördelas efter betyg, minst en tredjedel på högskoleprovet och resten får högskolan bestämma om själv) får fyra undergrupper och de som endast har gymnasiebetyg gynnas något och de som också har komvuxbetyg missgynnas något.
Vi är många som applåderar det nya - det stimulerar fördjupning och att läsa relevanta kurser samt att läsa på gymnasiet och inte skjuta upp det till komuvx. Mattekursen ska väga tyngre än filmkunskap om man ska bli ingenjör exempelvis. Ett önskvärt beteende premieras. Men som alltid finns det också kritiker. De menar att det är orättvist och att de som mognar senare och behöver komplettera på komvux aldrig kommer att komma in på högskolan. Det har varit väldigt mycket skrik om just komvuxgruppen. Nu finns facit och de hade fel.
Betygspoängen i komvuxgruppen är bara någon tiondel högre än i gymnasiebetygsgruppen. När det gäller juristprogrammet i Uppsala är poängen t o m lägre i komvuxgruppen. Oron var alltså helt obefogad.
Det finns drygt 1 000 programutbildningar på universiteten och endast på 100 av dem så krävs betyg över 20,0 för att komma in. Alltså en väldigt liten andel, i princip endast veterinär-, läkar-, arkitekt- och juristutbildningarna.
Sammantaget, intressant och bra statistik. När kommer tidningarna att skriva om en så här positiv nyhet?
273 106 personer har tagits in, 8 000 fler än förra hösten. Hösten 2007 var det 230 555 som togs in. Intagningsstatistiken för hösten 2006 ligger inte ute på VHS hemsida, så jag kan inte jämföra hur det såg ut innan vi tog över. Klart är dock att det väsentligt fler som tas in på högskolan idag, med Alliansregering, än med den förra röda regeringen.
Tittar man bara på antalet antagna på programutbildningarna (och inte enstaka kurser) så ser man också en tydlig ökning. Hösten 2006 togs 68 500 studenter in på program. Nu till hösten är det 84 500. En ökning med 23% med Alliansen.
Allt snack om nedskärningar och att vi inte satsar på högskolan är alltså helt fel. Nu med hög arbetslöshet är det rätt satsa på utblidning och det är precis det vi gör.
62% av de intagna är kvinnor. Lite intressant i relation till diskussionen om kvotering till börsbolagens styrelser, där det är fler män. Där krävs kvotering alltmer högljutt, men man hör knappast någon diskussion alls om hur det ser ut på högskolorna. Hade det varit manlig övervikt så hade det säkert låtit annorlunda.
Jaja, den som är bäst lämpad som ska tas in, oavsett kön tycker jag. Betyg och högskoleprov avgör och den som kämpar mest och skaffar sig bäst förkunskaper ska ha platsen. Killarna måste skärpa sig lite mer helt enkelt.
Två nya stora förändringar träder i kraft i och med den här intagningen, meritpoängen och nya kvotgrupper för betygsintagningen.
Man kan få 2,5 poäng extra i betygspoäng om man läst "rätt" kurser på gymnasiet (t ex matematik, språk och kurser som är relevanta för just den utbildning man sökt). Betygsgruppen (minst en tredjedel av platserna fördelas efter betyg, minst en tredjedel på högskoleprovet och resten får högskolan bestämma om själv) får fyra undergrupper och de som endast har gymnasiebetyg gynnas något och de som också har komvuxbetyg missgynnas något.
Vi är många som applåderar det nya - det stimulerar fördjupning och att läsa relevanta kurser samt att läsa på gymnasiet och inte skjuta upp det till komuvx. Mattekursen ska väga tyngre än filmkunskap om man ska bli ingenjör exempelvis. Ett önskvärt beteende premieras. Men som alltid finns det också kritiker. De menar att det är orättvist och att de som mognar senare och behöver komplettera på komvux aldrig kommer att komma in på högskolan. Det har varit väldigt mycket skrik om just komvuxgruppen. Nu finns facit och de hade fel.
Betygspoängen i komvuxgruppen är bara någon tiondel högre än i gymnasiebetygsgruppen. När det gäller juristprogrammet i Uppsala är poängen t o m lägre i komvuxgruppen. Oron var alltså helt obefogad.
Det finns drygt 1 000 programutbildningar på universiteten och endast på 100 av dem så krävs betyg över 20,0 för att komma in. Alltså en väldigt liten andel, i princip endast veterinär-, läkar-, arkitekt- och juristutbildningarna.
Sammantaget, intressant och bra statistik. När kommer tidningarna att skriva om en så här positiv nyhet?
09 juli, 2010
Friskolorna större än de egna gymnasierna i Stockholm
Nu mitt i sommaren får tusentals elever besked om vilken gymnasieskola de kommit in på. I Stockholms län har vi en gemensam intagning för att underlätta för eleverna. Statistiken kom i veckan och är lite intressant. Friskolorna fortsätter att vinna terräng, trots minskande elevkullar.
23 500 elever har tagits in i någon av länets gymnasier. 39% på en friskola, 38,6% på den kommunala skolan i hemkommunen, 22% i en kommunal skola i en annan kommun och 0,4% på landstingets gymnasieskola. Förra året var friskoleandelen 36,5% och det egna gymnasiet 41,5%.
Den gängse bilden att eleverna går i kommunens egna gymnasieskola stämmer inte. Inte ens hälften gör det. Det är fler som valt friskolor än den egna kommunens skolor. Fortfarande utgår mycket av planering och organisation och tänkande att det är just så. Nu måste det till ett nytt mind set. Vi har fått en skolmarknad. Nu gäller det att vi utvecklar den och får den att fungera ännu bättre. Inte stoppa, som de rödgröna vill.
Igår avslutade jag Almedalsvistelsen med ett seminarium om öppna kvalitetsjämförelser mellan skolorna, arrangerat av Friskolornas riksförbund. Alla verkade rörande överens om att det behövs öppna, jämförbara och oberoende uppgifter om varje skola. Såväl SKL som Friskolorna vill ha det, men det är uppenbarligen svårt att få till.
Ett problem är att det inte finns så mycket relevant statistik. Det mesta handlar om hur mycket pengar som läggs på olika delar av skolan, hur stora klasserna är etc. Outcome, t ex hur mycket man lär sig, om eleverna är nöjda med sin skola och tycker att lärarna är duktiga, finns få uppgifter om. Nu kommer nationella prov i trean och betyg i sexan (om vi får fortsätta), så snart finns lite sådana uppgifter också om låg- och mellanstadieskolor. Hittills finns inget alls och det är oacceptabelt. Jag skulle också gärna se nationella elevenkäter som alla skolor i landet gör, då blir det jämförbart.
Även om det kan tyckas vara självklart med mer statistik och siffror om resultat etc så är det inte så självklart. När vi arbetat med det i Stockholms län inför den gemensamma gymnasieregionen så fanns det partier som bromsade. Socialdemokraterna och vänstern ville inte ha med indikatorer som betyg och resultat på nationella prov. Det skulle mer handla om trivsel och gruppstorlek. Jag tycker att vi behöver både ock.
Jag tycker inte heller att de rödgröna är så trovärdiga i frågan. De lovade flera gånger i olika utvecklingsplaner och under olika ministrar att ta fram bra kvalitetsmått, men det hände inget. De finns fortfarande inte. Lite självkritisk kan man väl också vara och önska att vi hade fått fram det nu, men fokus har ju varit på alla andra reformer - skollag, gymnasieskola, betyg etc - vilket nog är rätt prioritering även om man är otålig. Men nästa period måste vi få fram det.
23 500 elever har tagits in i någon av länets gymnasier. 39% på en friskola, 38,6% på den kommunala skolan i hemkommunen, 22% i en kommunal skola i en annan kommun och 0,4% på landstingets gymnasieskola. Förra året var friskoleandelen 36,5% och det egna gymnasiet 41,5%.
Den gängse bilden att eleverna går i kommunens egna gymnasieskola stämmer inte. Inte ens hälften gör det. Det är fler som valt friskolor än den egna kommunens skolor. Fortfarande utgår mycket av planering och organisation och tänkande att det är just så. Nu måste det till ett nytt mind set. Vi har fått en skolmarknad. Nu gäller det att vi utvecklar den och får den att fungera ännu bättre. Inte stoppa, som de rödgröna vill.
Igår avslutade jag Almedalsvistelsen med ett seminarium om öppna kvalitetsjämförelser mellan skolorna, arrangerat av Friskolornas riksförbund. Alla verkade rörande överens om att det behövs öppna, jämförbara och oberoende uppgifter om varje skola. Såväl SKL som Friskolorna vill ha det, men det är uppenbarligen svårt att få till.
Ett problem är att det inte finns så mycket relevant statistik. Det mesta handlar om hur mycket pengar som läggs på olika delar av skolan, hur stora klasserna är etc. Outcome, t ex hur mycket man lär sig, om eleverna är nöjda med sin skola och tycker att lärarna är duktiga, finns få uppgifter om. Nu kommer nationella prov i trean och betyg i sexan (om vi får fortsätta), så snart finns lite sådana uppgifter också om låg- och mellanstadieskolor. Hittills finns inget alls och det är oacceptabelt. Jag skulle också gärna se nationella elevenkäter som alla skolor i landet gör, då blir det jämförbart.
Även om det kan tyckas vara självklart med mer statistik och siffror om resultat etc så är det inte så självklart. När vi arbetat med det i Stockholms län inför den gemensamma gymnasieregionen så fanns det partier som bromsade. Socialdemokraterna och vänstern ville inte ha med indikatorer som betyg och resultat på nationella prov. Det skulle mer handla om trivsel och gruppstorlek. Jag tycker att vi behöver både ock.
Jag tycker inte heller att de rödgröna är så trovärdiga i frågan. De lovade flera gånger i olika utvecklingsplaner och under olika ministrar att ta fram bra kvalitetsmått, men det hände inget. De finns fortfarande inte. Lite självkritisk kan man väl också vara och önska att vi hade fått fram det nu, men fokus har ju varit på alla andra reformer - skollag, gymnasieskola, betyg etc - vilket nog är rätt prioritering även om man är otålig. Men nästa period måste vi få fram det.
08 juli, 2010
Mer undervisning och fler lärlingar eller längre tid på dagis?
Alliansens storsatsar på skolan idag. Igen. Så här ser politik ut när det är som bäst. Tydliga och konkreta åtgärder med ett bestämt syfte: att höja kunskapsnivån och ge ungdomarna bättre livschanser.
Det är inte populistiska åtgärder, alla kanske inte ens är populära. Det är inga särintressen. Nej, det handlar om att stärka individen och Sverige och då måste man göra det som är rätt.
Långsiktigt är det viktigaste att eleverna får mer undervisning. Alla kanske inte tycker att det är så kul med fler lektioner, men faktiskt nödvändigt. Sverige ligger i botten i EU, det håller så klart inte. Moderaternas utvecklingsgrupp om Ungas villkor, som jag ledde, föreslog detta för ett och ett halvt år sedan så det känns kul att hela Alliansen sluter upp bakom detta. I februari förra året hade jag en TV-debatt med miljöpartiets Mats Pertoft, som då karaktäriserade det som ett "korkat" förslag. Får se vad han säger nu.
Det blir också fler lärlingsplatser, både för ungdomar och vuxna (drygt 40 000). Även här har Sverige varit urdåligt, trots att det är bra sätt att komma in i ett yrke och dessutom få in en fot på arbetsmarknaden. Det blir 10 000 fler platser på yrkesvux. Båda dessa åtgärder kommer att underlätta för ungdomar att få jobb.
Bonus för duktiga lärare och skolor i utsatta områden som lyckas väl är andra bra inslag, liksom ett Rektorslyft. Ledarskapet har en helt avgörande betydelse för skolornas kvalitet och det gäller att stärka detta ledarskap.
Och vad försöker de röda matcha detta med?
Socialdemokraterna lovar mer tid på förskolan. "Barn ska inte straffas" för att man får ett syskon eller en förälder blir arbetslös, som Sahlin uttryckte det. Eller "15 timmars avlastning räcker inte". Hm. Straff att vara hemma med föräldrarna? Avlastning - är inte förskolan till för barnen...? Dessutom är det inte finansierat. S förutsätter att kommunerna står för halva betalningen, så kan man inte göra. Om staten bestämmer så ska staten också betala. Och man kan inte kalla det konjunkturstöd heller, det ska väl vara en permanent satsning? Nej, fuskförslag utan täckning. Hafs och slafs i ekonomin, som vanligt.
Jag har inget emot att öka tiden för pedagogiska aktiviteter i förskolan för barn till föräldralediga och arbetslösa, det genomförde jag själv när jag var kommunalråd i Nacka. Men då ska det vara genomtänkt och syfta till ökad måluppfyllelse. Inte som ett sätt för mer "avlastning", det ger mer intrycket att förskolan är en parkeringsplats för barn.
Vi i Alliansen är eniga och sätter åtgärderna först och pengarna sen, det viktiga kan inte vara att göra av med skattepengar utan måste vara att nå resultat. För de rödgröna är pengarna uppenbarligen viktigast. 9 miljarder mer än oss ska de satsa, men har uppenbarligen inga idéer om till vad. Oklart dessutom om dagens S-utspel har stöd av miljöpartiet och vänstern.
Jag gillar att skolan återigen seglar upp som en viktig valfråga. Den är en ödesfråga för vårt land och våga unga. En framtidsfråga, och valet ska ju handla om framtiden och vem som är mest trovärdig i att ge bäst livschanser. Mer tid på dagis eller mer undervisning i skolan?
SvD, SvD, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen,
Det är inte populistiska åtgärder, alla kanske inte ens är populära. Det är inga särintressen. Nej, det handlar om att stärka individen och Sverige och då måste man göra det som är rätt.
Långsiktigt är det viktigaste att eleverna får mer undervisning. Alla kanske inte tycker att det är så kul med fler lektioner, men faktiskt nödvändigt. Sverige ligger i botten i EU, det håller så klart inte. Moderaternas utvecklingsgrupp om Ungas villkor, som jag ledde, föreslog detta för ett och ett halvt år sedan så det känns kul att hela Alliansen sluter upp bakom detta. I februari förra året hade jag en TV-debatt med miljöpartiets Mats Pertoft, som då karaktäriserade det som ett "korkat" förslag. Får se vad han säger nu.
Det blir också fler lärlingsplatser, både för ungdomar och vuxna (drygt 40 000). Även här har Sverige varit urdåligt, trots att det är bra sätt att komma in i ett yrke och dessutom få in en fot på arbetsmarknaden. Det blir 10 000 fler platser på yrkesvux. Båda dessa åtgärder kommer att underlätta för ungdomar att få jobb.
Bonus för duktiga lärare och skolor i utsatta områden som lyckas väl är andra bra inslag, liksom ett Rektorslyft. Ledarskapet har en helt avgörande betydelse för skolornas kvalitet och det gäller att stärka detta ledarskap.
Och vad försöker de röda matcha detta med?
Socialdemokraterna lovar mer tid på förskolan. "Barn ska inte straffas" för att man får ett syskon eller en förälder blir arbetslös, som Sahlin uttryckte det. Eller "15 timmars avlastning räcker inte". Hm. Straff att vara hemma med föräldrarna? Avlastning - är inte förskolan till för barnen...? Dessutom är det inte finansierat. S förutsätter att kommunerna står för halva betalningen, så kan man inte göra. Om staten bestämmer så ska staten också betala. Och man kan inte kalla det konjunkturstöd heller, det ska väl vara en permanent satsning? Nej, fuskförslag utan täckning. Hafs och slafs i ekonomin, som vanligt.
Jag har inget emot att öka tiden för pedagogiska aktiviteter i förskolan för barn till föräldralediga och arbetslösa, det genomförde jag själv när jag var kommunalråd i Nacka. Men då ska det vara genomtänkt och syfta till ökad måluppfyllelse. Inte som ett sätt för mer "avlastning", det ger mer intrycket att förskolan är en parkeringsplats för barn.
Vi i Alliansen är eniga och sätter åtgärderna först och pengarna sen, det viktiga kan inte vara att göra av med skattepengar utan måste vara att nå resultat. För de rödgröna är pengarna uppenbarligen viktigast. 9 miljarder mer än oss ska de satsa, men har uppenbarligen inga idéer om till vad. Oklart dessutom om dagens S-utspel har stöd av miljöpartiet och vänstern.
Jag gillar att skolan återigen seglar upp som en viktig valfråga. Den är en ödesfråga för vårt land och våga unga. En framtidsfråga, och valet ska ju handla om framtiden och vem som är mest trovärdig i att ge bäst livschanser. Mer tid på dagis eller mer undervisning i skolan?
SvD, SvD, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen,
07 juli, 2010
IT-diskussion i Almedalen
Idag medverkade jag på ett seminarium om IT i skolan som Telia arrangerade. Hyfsat välbesökt i en oerhört vacker rosenträdgård. Varför ser det inte ut så hemma...?
Telia redovisade en ny enkätundersökning de gjort till landets kommuner, lite dystert. Var tredje kommun saknar en strategi för IT i skolan. 60% av kommunerna har vare sig påbörjat eller planerat 1-1-satsningar (dvs se till att alla elever har en egen dator).
Nu måste vi faktiskt vässa oss. Alla kommuner. Jag förväntar mig att det händer mer, att skolan moderniseras fullt ut. Överallt. Precis som sjukvården hela tiden och överallt ska vara modern och använda ny teknik och nya läkemedel.
En sak som vi gjort, men som inte uppmärksammats hittills, är vad den nya skollagen säger om detta. Vi har fört in en ny paragraf som säger att "eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning". Motivtexten handlar om den snabba utvecklingen av informationsteknologin och vilka möjligheter det medför för skolan.
Det här är uppfordrande och kräver insatser, i klassrummen, i skolorna, i kommunerna, på Skolverket, Skolinspektionen, lärarutbildningarna och utbildningsdepartementet. Av politiker, tjänstemän, rektorer och lärare.
Digital kompetens skrivs in i kursplaner och betygskriterier. IT-kompetens finns med i nya lärarutbildningen och examenskraven för nya lärare. Lärarlyftet måste få fler kurser med IT, som ger lärarna bättre redskap. Skolinspektionen får muskler och kan ingripa när det brister, t ex avseende den nya skollagens skrivningar.
Enligt datorleverantörerna så händer mycket nu. Proppen har gått ur, som någon uttryckte det. Det är min bild också, efter besök på 56 skolor det gångna läsåret. Men inte överallt. Det är väldigt olika, skillnaderna ökar. Ska vi ha en likvärdig skola, vilket jag verkligen vill, måste ALLA med.
Frågan är var hindren finns. Pengar säger en del, men det håller jag inte alls med om. De kommuner som går i främsta ledet nu satsar inget extra (Falkenberg, Nacka, Ystad m fl). Det handlar om prioriteringar. Dessutom så hade kommunerna 10 miljarder kronor över förra året och skolan hade 21 miljarder kronor mer 2009 än 2006. Däremot tror jag att det handlar om ledarskap och kommunernas organisationer. Ofta är IT-avdelningarna för starka, de som i verkligheten bestämmer och inte skolorna, och rektorerna har inte alltid de befogenheter de behöver. Ett annat hinder är att IT är en teknikfråga och inte en pedagogisk fråga. Lärarna är ofta ointresserade av teknik (precis som jag), de vill lära eleverna läsa, skriva, räkna, kemi, engelska och allt annat som ingår. De vill veta att de kan göra det bättre med hjälp av IT, för det kan de. Jag har sett otaliga exempel på hur undervisningen förbättras med fler hjälpmedel.
Vinnarna är eleverna. Undervisningen blir mer relevant och motiverande. IT visar att skolan hänger med i samhällsutvecklingen, är "på riktigt". Skolan måste motarbeta digitala klyftor.
Kristina Björn beskrev Falkenbergs resa på ett väldigt bra sätt. Deras nya budskap är "tänk vidare". Bra slogan, tycker jag. Det är ett budskap både till lärare, rektorer och elever. Tänk vidare, gör inte som man alltid gjort som slentrian. Tänk vidare, våga pröva nytt.
Telia redovisade en ny enkätundersökning de gjort till landets kommuner, lite dystert. Var tredje kommun saknar en strategi för IT i skolan. 60% av kommunerna har vare sig påbörjat eller planerat 1-1-satsningar (dvs se till att alla elever har en egen dator).
Nu måste vi faktiskt vässa oss. Alla kommuner. Jag förväntar mig att det händer mer, att skolan moderniseras fullt ut. Överallt. Precis som sjukvården hela tiden och överallt ska vara modern och använda ny teknik och nya läkemedel.
En sak som vi gjort, men som inte uppmärksammats hittills, är vad den nya skollagen säger om detta. Vi har fört in en ny paragraf som säger att "eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning". Motivtexten handlar om den snabba utvecklingen av informationsteknologin och vilka möjligheter det medför för skolan.
Det här är uppfordrande och kräver insatser, i klassrummen, i skolorna, i kommunerna, på Skolverket, Skolinspektionen, lärarutbildningarna och utbildningsdepartementet. Av politiker, tjänstemän, rektorer och lärare.
Digital kompetens skrivs in i kursplaner och betygskriterier. IT-kompetens finns med i nya lärarutbildningen och examenskraven för nya lärare. Lärarlyftet måste få fler kurser med IT, som ger lärarna bättre redskap. Skolinspektionen får muskler och kan ingripa när det brister, t ex avseende den nya skollagens skrivningar.
Enligt datorleverantörerna så händer mycket nu. Proppen har gått ur, som någon uttryckte det. Det är min bild också, efter besök på 56 skolor det gångna läsåret. Men inte överallt. Det är väldigt olika, skillnaderna ökar. Ska vi ha en likvärdig skola, vilket jag verkligen vill, måste ALLA med.
Frågan är var hindren finns. Pengar säger en del, men det håller jag inte alls med om. De kommuner som går i främsta ledet nu satsar inget extra (Falkenberg, Nacka, Ystad m fl). Det handlar om prioriteringar. Dessutom så hade kommunerna 10 miljarder kronor över förra året och skolan hade 21 miljarder kronor mer 2009 än 2006. Däremot tror jag att det handlar om ledarskap och kommunernas organisationer. Ofta är IT-avdelningarna för starka, de som i verkligheten bestämmer och inte skolorna, och rektorerna har inte alltid de befogenheter de behöver. Ett annat hinder är att IT är en teknikfråga och inte en pedagogisk fråga. Lärarna är ofta ointresserade av teknik (precis som jag), de vill lära eleverna läsa, skriva, räkna, kemi, engelska och allt annat som ingår. De vill veta att de kan göra det bättre med hjälp av IT, för det kan de. Jag har sett otaliga exempel på hur undervisningen förbättras med fler hjälpmedel.
Vinnarna är eleverna. Undervisningen blir mer relevant och motiverande. IT visar att skolan hänger med i samhällsutvecklingen, är "på riktigt". Skolan måste motarbeta digitala klyftor.
Kristina Björn beskrev Falkenbergs resa på ett väldigt bra sätt. Deras nya budskap är "tänk vidare". Bra slogan, tycker jag. Det är ett budskap både till lärare, rektorer och elever. Tänk vidare, gör inte som man alltid gjort som slentrian. Tänk vidare, våga pröva nytt.
06 juli, 2010
Nej till betyg. Men resten?
Som väntat säger de rödgröna nej till betyg. Vänstern och miljöpartiet tvingas acceptera betyg i sjuan, men socialdemokraterna säger nej till betyg i sexan. En kompromiss någonstans vänsterut. S försöker få det till att de rödgröna nu vill ha betyg, men verkligheten är ju att betyg i sexan försvinner med de rödgröna. Det blir färre betyg om de vinner valet.
Förutom att det är oerhört fånigt att bråka om ett år - sexan eller sjuan - så är det intressanta att det är en vänstersväng. Många har nog trott att det är socialdemokraternas skolpolitik som de rödgröna ska föra, men sanningen är att vänstern får mycket inflytande.
Omdömena, som vi infört, får inte vara betygsliknande. I prakiken innebär det att de inte får finnas alls. Jag vet hur det var i Nacka när vi införde dem 2000 och Skolverkets jakt. Ja, de fick finnas i teorin, men aldrig i praktiken. Så fort man bedömer hur eleverna ligger till i förhållande till målen så blir det betygsliknande enligt Skolverket. Och det är ju just det som är syftet med omdömena, inte att skriva om vädret.
Det andra intressanta med uppgörelsen (endast 10 powerpointblad) är vad som INTE står. Allt utom betygen var gammal skåpmat. Men vad händer med de nationella proven, läxorna, friskolorna, valfriheten, kunskapskraven, antalet betygssteg, IT i skolan, frivux, Lärarlyftet och allt annat som de inte säger något om? Det här räcker ju inte lång väg.
En kvarts miljon elever går i friskolor och tiotusentals jobbar där. De vill nog veta hur deras villkor ska bli. Läste igår att Ohly gick till storms mot privatiseringen. Tyst som i graven från de andra två. Vad är det som kommer att gälla?
DN, Expressen, Aftonbladet, SvD,
Förutom att det är oerhört fånigt att bråka om ett år - sexan eller sjuan - så är det intressanta att det är en vänstersväng. Många har nog trott att det är socialdemokraternas skolpolitik som de rödgröna ska föra, men sanningen är att vänstern får mycket inflytande.
Omdömena, som vi infört, får inte vara betygsliknande. I prakiken innebär det att de inte får finnas alls. Jag vet hur det var i Nacka när vi införde dem 2000 och Skolverkets jakt. Ja, de fick finnas i teorin, men aldrig i praktiken. Så fort man bedömer hur eleverna ligger till i förhållande till målen så blir det betygsliknande enligt Skolverket. Och det är ju just det som är syftet med omdömena, inte att skriva om vädret.
Det andra intressanta med uppgörelsen (endast 10 powerpointblad) är vad som INTE står. Allt utom betygen var gammal skåpmat. Men vad händer med de nationella proven, läxorna, friskolorna, valfriheten, kunskapskraven, antalet betygssteg, IT i skolan, frivux, Lärarlyftet och allt annat som de inte säger något om? Det här räcker ju inte lång väg.
En kvarts miljon elever går i friskolor och tiotusentals jobbar där. De vill nog veta hur deras villkor ska bli. Läste igår att Ohly gick till storms mot privatiseringen. Tyst som i graven från de andra två. Vad är det som kommer att gälla?
DN, Expressen, Aftonbladet, SvD,
05 juli, 2010
Som försvarets hudsalva
DN har idag en stort uppslagen artikel där Lärarnas Riksförbund går till storms mot ökade betygsskillnader i skolan. Se där, ett särintresse som klär sig i allmänintressets kläder, men de gör det bra och lyfter en angelägen fråga. Kunskapsskillnaderna i skolan är oacceptabla.
Men jag blir så trött när LR-ordföranden Fjelkner säger att inget parti vill göra åt betygsskillnaderna. Suck. Hon ger bilden av politiker som inte bryr sig och inte gör något. Var har hon varit de senaste åren???
Jag säger bara Lärarlyftet, ny lärarutbildning, ny läroplan, nytt betygssystem, nationella prov, skärpt skolinspektion, ny skollag, ny gymnasieskola... Allt syftar ju främst till att höja kunskapsresultaten i skolan. Att påstå att "ingen vill göra någonting åt det" är faktiskt både oförskämt och oinsatt.
Men det är klart, vi har ju inte riktigt samma lösning som LR. Vi tror inte att ett förstatligande av skolan leder till förbättrade resultat. Grundproblemet i skolan är inte att lärarna och annan skolpersonal har fel arbetsgivare, utan att man inte haft fokus på kunskaper under lång tid.
LR:s patentlösning mot allt är Förstatligande. De upprepar det som en papegoja. Oavsett om det är resursbrist, ojämlikhet, mobbning, dåliga kunskapsresultat eller något annat så är Förstatligandet lösningen. Jag kommer att tänka på försvarets hudsalva, den som fungerar till allt.
Men vad blir bättre av att lärarna får en diffus arbetsgivare långt bort? Att skolans vardagsbeslut flyttas bort från skolan? Eller att valfriheten monteras ned? Slutar eleverna mobba om lärarna får en annan arbetsgivare? Får arbetarbarn bättre kunskaper om staten betalar ut lönen till lärarna? Blir lärarna bättre på att lära ut med Staten som arbetsgivare? Det större fackförbundet som organiserar lärare, Lärarförbundet, har ju insett att det inte vore bättre och det inger ju tillförsikt.
IFAU, som forskar om utbildning, kom med en intressant rapport häromveckan som visade att det bl a var borttagande av betyg i låg- och mellanstadierna på 70-talet som resulterade i sämre betyg för arbetarbarn. IFAU förklarar skillnaderna med skolans arbessätt. Ju mindre lärarna undervisar och i stället går runt och agerar handledare, desto sämre går det för eleverna. Men det stödjer ju inte LR:s tes...
Sen några ord om att valfriheten skulle ge kunskapsskillnader. Suck igen. Det är ju inte valfriheten som skapar segregation och kunskapsklyftor, utan dåliga skolor. Vi har tillåtit skolor att vara dåliga i Sverige för länge. Det måste bli slut på det nu. Valfriheten borgar för att alla ska kunna hitta en skola som passar just honom eller henne, men det ska vara bra skolor fast med olika inriktningar. Man ska inte kunna välja - eller bli hänvisad till - dåliga skolor. Det är här det verkliga problemet finns. Och som vi verkligen ska göra något åt.
Men jag blir så trött när LR-ordföranden Fjelkner säger att inget parti vill göra åt betygsskillnaderna. Suck. Hon ger bilden av politiker som inte bryr sig och inte gör något. Var har hon varit de senaste åren???
Jag säger bara Lärarlyftet, ny lärarutbildning, ny läroplan, nytt betygssystem, nationella prov, skärpt skolinspektion, ny skollag, ny gymnasieskola... Allt syftar ju främst till att höja kunskapsresultaten i skolan. Att påstå att "ingen vill göra någonting åt det" är faktiskt både oförskämt och oinsatt.
Men det är klart, vi har ju inte riktigt samma lösning som LR. Vi tror inte att ett förstatligande av skolan leder till förbättrade resultat. Grundproblemet i skolan är inte att lärarna och annan skolpersonal har fel arbetsgivare, utan att man inte haft fokus på kunskaper under lång tid.
LR:s patentlösning mot allt är Förstatligande. De upprepar det som en papegoja. Oavsett om det är resursbrist, ojämlikhet, mobbning, dåliga kunskapsresultat eller något annat så är Förstatligandet lösningen. Jag kommer att tänka på försvarets hudsalva, den som fungerar till allt.
Men vad blir bättre av att lärarna får en diffus arbetsgivare långt bort? Att skolans vardagsbeslut flyttas bort från skolan? Eller att valfriheten monteras ned? Slutar eleverna mobba om lärarna får en annan arbetsgivare? Får arbetarbarn bättre kunskaper om staten betalar ut lönen till lärarna? Blir lärarna bättre på att lära ut med Staten som arbetsgivare? Det större fackförbundet som organiserar lärare, Lärarförbundet, har ju insett att det inte vore bättre och det inger ju tillförsikt.
IFAU, som forskar om utbildning, kom med en intressant rapport häromveckan som visade att det bl a var borttagande av betyg i låg- och mellanstadierna på 70-talet som resulterade i sämre betyg för arbetarbarn. IFAU förklarar skillnaderna med skolans arbessätt. Ju mindre lärarna undervisar och i stället går runt och agerar handledare, desto sämre går det för eleverna. Men det stödjer ju inte LR:s tes...
Sen några ord om att valfriheten skulle ge kunskapsskillnader. Suck igen. Det är ju inte valfriheten som skapar segregation och kunskapsklyftor, utan dåliga skolor. Vi har tillåtit skolor att vara dåliga i Sverige för länge. Det måste bli slut på det nu. Valfriheten borgar för att alla ska kunna hitta en skola som passar just honom eller henne, men det ska vara bra skolor fast med olika inriktningar. Man ska inte kunna välja - eller bli hänvisad till - dåliga skolor. Det är här det verkliga problemet finns. Och som vi verkligen ska göra något åt.
04 juli, 2010
Allmänintresset före särintressena
Sänder en kort rapport från Almedalska politikerveckans första dag. Det blev bl a Fårö och underbara raukar på förmiddagen och Fredriks tal på kvällen. Jag tycker att det var en av hans bästa, också hur han levererade. Det var passion och kom från hjärtat. Det handlade om vad som skapar välfärd och bygger vårt land, nämligen arbete och ansvarstagande.
Det är så lätt att lova än det ena och än det andra, utan att ha klart för sig hur det hela ska betalas, vilka konsekvenserna blir eller hur helheten då kommer att gestalta sig. Fredriks exempel var alla krav på att använda skattebetalarnas pengar till att stödja banker och bilföretag och en massa annat de senaste åren. Alliansregeringen har stått emot och nu har vi Europas starkaste ekonomi. Det hade vi aldrig haft om man gått särintressena till mötes.
Men samma resonemang skulle man precis lika gärna kunna föra om skolan. Där möter jag t ex lärare med support av andra grupper som vurmar just för "sitt" ämne. Det ska vara mer idrott, annars blir ungarna fetare. Det ska vara mer musik och estetisk verksamhet, annars förlorar vi en del av vårt kulturarv och vår bildning. Det ska vara mer matematik, svenska elevers resultat i matte rasar ju. Det ska vara mer hemkunskap, ämnet kan fyllas med mer innehåll som t ex privatekonomi. Det ska vara mer språk, globaliseringen kryper ju inpå oss. Och så kan man fortsätta i all evighet, ämne efter ämne. Alla vill ha mer av sitt, mycket säkert rätt och riktigt. Men ingen talar om vad man ska prioritera ned i stället. Vem ska ta ansvar för helheten? Dygnet har ju bara 24 timmar och våra våra barn och ungdomar ska ju inte gå i skolan hela tiden...
Självklart gäller det om pengar till skolan också. Trots att resurserna för skolan ökat med drygt 20 miljarder kronor hittills den här mandatperioden så krävs ännu mer, av både fack och opposition. Detta trots att kommunerna beräknas gå med över 10 miljarder kronor i överskott i år. Varför ska man ge krishjälp till en mångmiljardär? Och hur var det nu, vem ska betala?
Fredrik kritiserade, med rätta, de rödgröna för att vara särintressenas partier. De lovar lite till den ena gruppen och lite till den andra, utan att tala om vem som ska betala. Det är oansvarigt och faktiskt också lite oseriöst. Och det är det som väljarna ser, det måste gå ihop. Precis likadant som de gör med ämnena i skolan. De rödgröna vill ha mer estetisk verksamhet och svenska på yrkesprogrammen i gymnasiet, men talar inte om vad som ska bort i stället. Är det svetsningen som ska ge plats för musik för blivande fordonsmekaniker?
Fredriks tal kändes för mig så befriande. Äntligen en tydlig reaktion mot alla dessa organiserade särintressen, där grupp ställs mot grupp och leder till splittring. Vi politiker ska företräda allmänintresset. Ska ta ansvar för helheten först och främst. Det gäller framför allt ekonomin men även skolan. I grund och botten är det samma tänk som går igen.
SvD, DN, Aftonbladet, Expressen,
Det är så lätt att lova än det ena och än det andra, utan att ha klart för sig hur det hela ska betalas, vilka konsekvenserna blir eller hur helheten då kommer att gestalta sig. Fredriks exempel var alla krav på att använda skattebetalarnas pengar till att stödja banker och bilföretag och en massa annat de senaste åren. Alliansregeringen har stått emot och nu har vi Europas starkaste ekonomi. Det hade vi aldrig haft om man gått särintressena till mötes.
Men samma resonemang skulle man precis lika gärna kunna föra om skolan. Där möter jag t ex lärare med support av andra grupper som vurmar just för "sitt" ämne. Det ska vara mer idrott, annars blir ungarna fetare. Det ska vara mer musik och estetisk verksamhet, annars förlorar vi en del av vårt kulturarv och vår bildning. Det ska vara mer matematik, svenska elevers resultat i matte rasar ju. Det ska vara mer hemkunskap, ämnet kan fyllas med mer innehåll som t ex privatekonomi. Det ska vara mer språk, globaliseringen kryper ju inpå oss. Och så kan man fortsätta i all evighet, ämne efter ämne. Alla vill ha mer av sitt, mycket säkert rätt och riktigt. Men ingen talar om vad man ska prioritera ned i stället. Vem ska ta ansvar för helheten? Dygnet har ju bara 24 timmar och våra våra barn och ungdomar ska ju inte gå i skolan hela tiden...
Självklart gäller det om pengar till skolan också. Trots att resurserna för skolan ökat med drygt 20 miljarder kronor hittills den här mandatperioden så krävs ännu mer, av både fack och opposition. Detta trots att kommunerna beräknas gå med över 10 miljarder kronor i överskott i år. Varför ska man ge krishjälp till en mångmiljardär? Och hur var det nu, vem ska betala?
Fredrik kritiserade, med rätta, de rödgröna för att vara särintressenas partier. De lovar lite till den ena gruppen och lite till den andra, utan att tala om vem som ska betala. Det är oansvarigt och faktiskt också lite oseriöst. Och det är det som väljarna ser, det måste gå ihop. Precis likadant som de gör med ämnena i skolan. De rödgröna vill ha mer estetisk verksamhet och svenska på yrkesprogrammen i gymnasiet, men talar inte om vad som ska bort i stället. Är det svetsningen som ska ge plats för musik för blivande fordonsmekaniker?
Fredriks tal kändes för mig så befriande. Äntligen en tydlig reaktion mot alla dessa organiserade särintressen, där grupp ställs mot grupp och leder till splittring. Vi politiker ska företräda allmänintresset. Ska ta ansvar för helheten först och främst. Det gäller framför allt ekonomin men även skolan. I grund och botten är det samma tänk som går igen.
SvD, DN, Aftonbladet, Expressen,
02 juli, 2010
Sunda ungdomsvärderingar i Sverige
Svenska ungdomar har goda medborgarkunskaper och ganska sunda demokratiska värderingar, visar en ny internationell studie som Skolverket publicerade häromdagen (Morgondagens medborgare). Varför skriver inte tidningarna om detta? Men det är ju klart – det är ganska bra resultat och ger inga svarta krisrubriker.
14-åringar i 38 länder har besvarat samma kunskapsprov och samma enkäter, vilket har gjort det möjligt att jämföra deras kunskaper, värderingar och deltagande på områdena demokrati, samhälle och medborgarskap. På det hela taget är det lite bättre än för 10 år sedan och Sverige ligger bra till i jämförelse med andra länder. Det motbevisar att det bara är hårda värden och faktakunskaper som gäller nu när vi ändrat riktningen för skolpolitiken.
I kunskapsprovet ligger Sverige på femte plats, med fyra länder som har signifikant bättre resultat (Finland, Danmark, Sydkorea och Taiwan). Återigen Finland i topp, alltså.
Men det finns också illavarslande tecken i de svenska resultaten. Det är större skillnader mellan elever i Sverige än i andra länder. Det är inte så stora skillnader mellan skolor, men väl mellan elever på samma skola. En förklaring som ges är att socioekonomisk bakgrund spelar större roll i Sverige än i andra länder.
”Med högutbildade föräldrar är chansen större att eleven får många poäng på provet. Denna effekt är ganska hög i Sverige jämfört med många andra länder och inget av de europeiska länderna i studien har en signifikant större effekt på individnivå av föräldrarnas utbildningsbakgrund än Sverige.”
Trots att likvärdighet har varit ett centralt mål i svensk skolpolitik i decennier så är vi nästan sämst, endast Bulgarien och Polen är värre. Socialdemokraterna måste ta det största ansvaret för detta, det är deras misslyckande.
Tidigare har vi sett rapporter som visar att det är elever med sämre förutsättningar som drabbats av socialdemokraternas flumskola där kunskaper inte sätts i fokus. De är sämre på att läsa och räkna. Nu visas att de också har sämre medborgarkunskaper. I högtidstalen är det just dessa elever som ska gynnas av den röda skolan, men verkligheten ser annorlunda ut. Elever med lågutbildade föräldrar, elever med utländsk bakgrund och elever med fattiga föräldrar har svårt att lyckas i den svenska skolan, det är sanningen. Och vår stora utmaning är att vända den utvecklingen. Den skola som vi ska bygga måste göra skillnad för just dessa elever, de starkare klarar sig alltid.
Ungdomarna svarar också på frågor om attityder i ett antal viktiga frågor och det visar sig att de har riktigt sunda värderingar. Jämställdhet mellan män och kvinnor är en fullständig självklarhet, liksom att alla oavsett etnisk bakgrund ska ha samma möjligheter. Rasistiska strömningar bland ungdomar finns det inget belägg för i den här undersökningen, tvärtom så uttrycker de ett stort stöd för invandrares rättigheter. Det känns ju också skönt att tre av fyra har stort eller ganska stort förtroende för riksdagen, att jämföras med t ex media som bara varannan har förtroende för.
Svenska ungdomar är mindre intresserade av politik och samhällsfrågor än andra. Att lita till sin egen förmåga och kompetens är centralt för att kunna utöva ett medborgerligt engagemang, men självförtroendet är inte på topp i Sverige och inte engagemanget heller. Våra ungdomar är bland de allra sämsta på att delta i aktiviteter som föreningar och olika grupper arrangerar.
Elevinflytandet är lite mediokert i Sverige, vi ligger t o m något under det internationella genomsnittet. Lite förvånande att länder som Indonesien och Colombia ligger i topp, de framställs ju ofta som ganska auktoritära. I relationen till vår läroplan, som talar om elevinflytande, så är resultaten inte så goda. Diskussionsklimatet är gott, men bara hälften av ungdomarna upplever att de får vara med och påverka undervisningen i klassrummen. Det räcker ju inte med att bara snacka, man måste handla också! Här blev det en liten känga åt lärarna, för det är ju dom som avgör vad som händer i klassrummet.
14-åringar i 38 länder har besvarat samma kunskapsprov och samma enkäter, vilket har gjort det möjligt att jämföra deras kunskaper, värderingar och deltagande på områdena demokrati, samhälle och medborgarskap. På det hela taget är det lite bättre än för 10 år sedan och Sverige ligger bra till i jämförelse med andra länder. Det motbevisar att det bara är hårda värden och faktakunskaper som gäller nu när vi ändrat riktningen för skolpolitiken.
I kunskapsprovet ligger Sverige på femte plats, med fyra länder som har signifikant bättre resultat (Finland, Danmark, Sydkorea och Taiwan). Återigen Finland i topp, alltså.
Men det finns också illavarslande tecken i de svenska resultaten. Det är större skillnader mellan elever i Sverige än i andra länder. Det är inte så stora skillnader mellan skolor, men väl mellan elever på samma skola. En förklaring som ges är att socioekonomisk bakgrund spelar större roll i Sverige än i andra länder.
”Med högutbildade föräldrar är chansen större att eleven får många poäng på provet. Denna effekt är ganska hög i Sverige jämfört med många andra länder och inget av de europeiska länderna i studien har en signifikant större effekt på individnivå av föräldrarnas utbildningsbakgrund än Sverige.”
Trots att likvärdighet har varit ett centralt mål i svensk skolpolitik i decennier så är vi nästan sämst, endast Bulgarien och Polen är värre. Socialdemokraterna måste ta det största ansvaret för detta, det är deras misslyckande.
Tidigare har vi sett rapporter som visar att det är elever med sämre förutsättningar som drabbats av socialdemokraternas flumskola där kunskaper inte sätts i fokus. De är sämre på att läsa och räkna. Nu visas att de också har sämre medborgarkunskaper. I högtidstalen är det just dessa elever som ska gynnas av den röda skolan, men verkligheten ser annorlunda ut. Elever med lågutbildade föräldrar, elever med utländsk bakgrund och elever med fattiga föräldrar har svårt att lyckas i den svenska skolan, det är sanningen. Och vår stora utmaning är att vända den utvecklingen. Den skola som vi ska bygga måste göra skillnad för just dessa elever, de starkare klarar sig alltid.
Ungdomarna svarar också på frågor om attityder i ett antal viktiga frågor och det visar sig att de har riktigt sunda värderingar. Jämställdhet mellan män och kvinnor är en fullständig självklarhet, liksom att alla oavsett etnisk bakgrund ska ha samma möjligheter. Rasistiska strömningar bland ungdomar finns det inget belägg för i den här undersökningen, tvärtom så uttrycker de ett stort stöd för invandrares rättigheter. Det känns ju också skönt att tre av fyra har stort eller ganska stort förtroende för riksdagen, att jämföras med t ex media som bara varannan har förtroende för.
Svenska ungdomar är mindre intresserade av politik och samhällsfrågor än andra. Att lita till sin egen förmåga och kompetens är centralt för att kunna utöva ett medborgerligt engagemang, men självförtroendet är inte på topp i Sverige och inte engagemanget heller. Våra ungdomar är bland de allra sämsta på att delta i aktiviteter som föreningar och olika grupper arrangerar.
Elevinflytandet är lite mediokert i Sverige, vi ligger t o m något under det internationella genomsnittet. Lite förvånande att länder som Indonesien och Colombia ligger i topp, de framställs ju ofta som ganska auktoritära. I relationen till vår läroplan, som talar om elevinflytande, så är resultaten inte så goda. Diskussionsklimatet är gott, men bara hälften av ungdomarna upplever att de får vara med och påverka undervisningen i klassrummen. Det räcker ju inte med att bara snacka, man måste handla också! Här blev det en liten känga åt lärarna, för det är ju dom som avgör vad som händer i klassrummet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)