Sluta jaga friskolorna, Skolverket!

Idag skickade jag ett brev till Skolverkets generaldirektör tillsammans kommunalråden Maria Stockhaus i Sollentuna och Sofia Paulsson i Täby. Bakgrunden är Skolverkets agerande mot de kommunala skolor som vill knoppa av och bli friskolor.

De som vill starta friskola ska idag fylla i ett 26-sidigt formulär och komplettera med olika bilagor för att vidimera sina uppgifter, dessa uppgifter ligger sedan till grund för verkets beslut. Nu kräver Skolverket ytterligare uppgifter av dem som vill knoppa av en kommunal skola. De sökande uppmanas nu, sju månader efter det att Skolverket fått ansökan, att inom tio dagar besvara omfattande frågeställningar när det dessutom är höstlov och många skolor ägnar sig åt intensiv fortbildning. Detta känns helt otillständigt.

Vad är det som utlöst Skolverkets hastigt påkomna behov av kompletterande uppgifter? Och varför ställs dessa frågor bara till vissa som vill starta friskola, inte till alla? Alla som ansöker om att starta friskola bör ju behandlas lika och omfattas av samma regelverk. Alla ska avkrävas samma uppgifter och bedömas på samma grunder, något annat ger inte lagen stöd för.

Man måste onekligen fråga sig varför Skolverket helt plötsligt behöver veta vilka eventuella överenskommelser som finns mellan kommunen och dem som vill knoppa av. Och varför ska den sökande friskolan ”säkerställa att man får förvärva befintlig skolutrustning”? Av vilket skäl behöver Skolverket över huvudtaget uppgifter om kostnader för eventuellt förvärv av skolutrustning utöver de ekonomiska uppgifter som lämnas i ansökningshandlingarna? På vilket sätt är valet av leverantör av skolutrustning relevant för Skolverkets tillståndsbeslut?

Man måste förstås förutsätta att Skolverket agerar sakligt och självständigt, utan politiska påtryckningar och utan påverkan av den ofta okunniga debatt som förevarit i media om starten av Tibble fria gymnasium i Täby. Dessvärre gör den korta svarstiden, de ensidiga frågeställningarna till skolor som vill knoppa av och nya märkliga frågeställningar att man inte helt kan befria sig från misstanken att det trots allt inte är så.

Skoluniform eller inte?

En skola i Stockholm har förbjudit väldigt urringade tröjor och byxor som sitter halvvägs ned över rumpan på eleverna. Det kan man väl få tycka vad man vill om. Det finns både fördelar och nackdelar med det. Frågan är vem som ska bestämma. Det är i alla fall ingen politisk fråga tycker jag.

Skolverket går idag ut och kritiserar skolan. Så får man inte göra. Men var står det i skollagen eller grundskoleförordningen? Jag blir så trött på detta verk som alltid är sig själv nok och ska uttolka allt mellan himmel och jord, komma med pekpinnar om vad man inte får göra.

Jag tycker att det är helt ok att en skola har klädregler. Man får ju ha regler om annat - godis, läxor etc. Varför inte om vårdad klädsel? Passar det inte så kan man ju välja en annan skola. I ett system där pengarna följer eleverna till den skola man väljer så är detta inget problem. Skolorna anpassar sig efter elevernas och föräldrarnas olika önskemål och så ska det ju vara. Det är väl föräldrainflytande om något?!

Nej, det riktigt kliar i fingrarna att få avlöva Skolverket möjligheten att vara klädpolis. Har inte verket tillräckligt att göra med att kontrollera den faktiska kvaliteten på undervisningen och elevernas lärande i stället? Men det är väl klart, varför ägna sig åt 12 000 obehöriga elever när det finns klädregler att strida mot?

Ingen ny (s)kolpolitik

Igår eftermiddag presenterade socialdemokraterna ramarna för sin nya skolpolitik. Någon har jämfört deras förnyelsearbete med en Triss-lott, spännande i början, mycket nyfikenhet men stor besvikelse när det är slut. Så mycket nytt är det faktiskt inte.

En snabb sammanfattning: tunt, tomt, motsägelsefullt, inte så mycket nytt men viss motsträvig acceptans av delar av Alliansens skolpolitik.

S accepterar Alliansens politik när det gäller Lärarlyftet (fortbildningsmiljarden) och en ny kontrollstation med nationella prov i årskurs 3. Utmärkt!

S ändrar sig inte alls när det gäller motståndet mot valfrihet och friskolor. De står kvar långt till vänster men anpassar språkbruket lite till att föräldrar gillar valfrihet. De vill ge politiker rätt att stoppa nya friskolor på godtyckliga grunder. Då får man ingen valfrihet.

S ändrar sig inte om gymnasiet, allt ska inriktas på att ge behörighet till högskolan. Att byta namn på IV-programmet till ”basår” drar lite löjets skimmer över politiken, men visar att det mest handlar om kosmetika.

S säger inget alls om arbetsro, trygghet och mobbning. Har de helt missat de senaste årens debatt? Inget heller om behovet av starka och tydliga rektorer med stora befogenheter, den viktigaste framgångsfaktorn för en skola.

S föreslår att skolan ska få mer pengar för att anställa fler lärare. Det är ju inte ett dugg nytt, tidigare hette det Wärnerssonpengar och var inte så framgångsrikt konstaterade Riksrevisionsverket. Visst kan skolan behöva mer pengar, men tron på centralistiska lösningar och att pengabrist är det stora problemet är att göra det lätt för sig. Pengar kan inte ersätta nya idéer.

Det enda nya är egentligen att man ska ha läxläsning på schemat, minst två timmar i veckan. Rätt tanke, men ändå lite fel. Lärare ska undervisa och varför reglera att alla ska ha läxläsning? Bättre att koncentrera resurserna till dem som har det svårast i stället. De verkar ha tagit till sig av vänsterns retorik att läxor hemma är orättvist eftersom det gynnar barn till välutbildade och engagerade föräldrar. Men i stället för att ta bort hemläxorna så vore det bättre att erbjuda dem som har det svårt extra hjälp, både i undervisningen och med läxläsningen.

Sett till innehållet får frågan om vem sossarna vill förverkliga sin skolpolitik med ett givet svar: kommunisternas parti. Minskad valfrihet, inga läxor hemma, mer teoretiskt gymnasium och höjda skatter låter ju som klar vänsterpolitik.

Och vart tog rektorerna vägen?

Ledarskapet är en av de allra viktigaste faktorerna för skolans resultat, ändå görs så lite på det området. Sossarna är helt ointresserade tyvärr, de drog ned på rektorsutbildningen i stället. Därför var det välkommet att regeringen redan för ett år sedan aviserade att anslagen för rektorsutbildningen skulle fördubblas 2008, från dagens 50 miljoner kronor till 100 miljoner, i syfte att kraftfullt öka antalet platser. Hälften av landets rektorer har inte gått rektorsutbildningen och de biträdande rektorerna finns inte med alls. Därför är det en utmärkt satsning som jag med glädje röstar ja till om några veckor.

Men så hör jag att Myndigheten för skolutveckling, som svarar för rektorsutbildningen, bara planerar utbildning för 36 miljoner kronor. Det innebär att det bara blir ett ytterst begränsat intag till rektorsutbildningen i januari, men inget under resten av året. Intresset av att gå utbildningen är mycket stort, försäkrar alla lärosäten som jag talat med. De skulle lätt kunna fördubbla antalet platser, om de bara fick.

Då är frågan – om det finns både pengar, villiga högskolor och många sökande – vad väntar man på? Varför utbildar man inte fler rektorer, det finns ju ett skriande behov? Vad är det för vits att avsätta mer pengar om man inte tänker använda dem? Och vem spjärnar emot, varför kommer inte platserna fram?

Jag har ställt en fråga till utbildningsministern om detta och ser fram emot ett kraftfullt svar nästa vecka.

Vart tog friskoleutredningen vägen, Björklund?

I vintras tillsatte regeringen en utredning för att skapa lika villkor mellan friskolor och kommunala skolor. Den handlar bland annat om hur ersättningen till friskolorna ska räknas fram och hur ansökningsprocessen ska bli mer rättssäker, viktiga krav från oss moderater och något som vi enades om i Alliansen före valet. Utredaren skulle lämna ett delbetänkande 30 september om friskolornas möjlighet att överklaga skolpengsbeloppen till domstol. Fortfarande finns inget förslag. Vart har den tagit vägen? Det är väl inte någon som drar benen efter sig på utbildningsdepartementet eller obstruerar i det tysta?

Det är faktiskt bråttom. Friskolorna lever i mångt och mycket på kommunernas ”nåder”. Ett antal kommuner, företrädesvis s-styrda där man ogillar valfrihet och friskolor, fuskar med ersättningen och ger inte friskolorna de pengar som de har rätt till. De tycker väl inte att eleverna i friskolorna är inte lika mycket värda som eleverna i de kommunala skolorna.

Det finns massor av domar mot kommuner som inte följer lagen och som försöker svälta ut friskolorna. Läns- och kammarrätter runt om i Sverige har upphävt kommunernas skolpengsbeslut, men domstolarna kan inte sätta något annat beslut i dess ställe. Friskolan får inte den ersättning de har rätt till. Det är orättvist och ökar segregationen.

Ett fall håller på att segla upp i Torsby i Värmland. Där vill kommunen göra ett avdrag på 10% för sk skolpliktsansvar, kostnader som man inte kan visa att man har (och naturligtvis inte har heller). Luleå fälldes för detta våras, men då var det betydligt lägre avdrag. Listan över kommuner som inte följer lagen kan göras lång; Botkyrka, Karlshamn, Jönköping, Karlskrona, Hedemora, Göteborg, Ronneby, Landskrona…

Därför brådskar utredningen. Lagen måste ändras snarast möjligt så att vi kan få lika villkor för kommunala skolor och friskolor. Syftet med att få fram utredningen i september var att kunna ändra lagen från 1 juli 2008. Se till att få fram utredningen snabbt nu, Jan Björklund!

Stärk skolans ledarskap

Om man frågar någon vad som kännetecknar en framgångsrik skola så säger de flesta ledarskapet. Vi kan alla konstatera det när vi själva besöker en skola. Ledarskapet spelar roll. Forskningen säger samma sak. Ledarskapet kan aldrig nog betonas. Loraine Monroe visar att man kan lyfta en skola i Harlem med rätt ledarskap.

Jag tog upp detta i mitt anförande under allmänpolitiska debatten idag. Inget svar från socialdemokraterna alls. De är bara intresserade av att prata religiösa friskolor och avknoppningen i Täby. Ledarskapsfrågorna är tydligen ointressanta för dem. Eller så har de ingen politik att prata om, inte begripit frågans betydelse.

Sossarna gjorde inget alls under sina 12 år vid makten. Jo, de utredde skolans ledning och styrning men gjorde inget av resultatet av utredningen som kom 2004. Det enda som hände var att de drog ned på rektorsutbildningen. Idag är det köer dit också, varannan rektor har ingen rektorsutbildning.

Det är illa nog, men värre är ändå vad som händer i många kommuner. Nyligen presenterade Skolledarförbundet en undersökning som visar att två tredjedelar av rektorerna behöver större befogenheter för att kunna ta det ansvar som följer med befattningen. Den statliga utredningen från 2004 visade att över 1 000 rektorer anser inte att de får utforma sin egen organisation. Där kan man också läsa att nästan hälften av rektorerna anser att det kommunala sättet att styra skolan försvårar deras uppgift som rektor.

Jag har några exempel som jag fått vid besök eller läst om: i Falköping ville en förskola köpa in en digitalkamera för att dokumentera barnens vardag och utveckling. Men det gick inte, de var tvungna att be politikerna om lov först. I Ronneby bestämmer politikerna vilken mat eleverna ska äta, men skickar räkningen till skolan som i stället måste stoppa inköpet av nya skolböcker. I Ale kommun måste en skola begära tilläggsanslag för att få köpa in en kopieringsmaskin. I Strömsund reglerar politikerna i detalj vilka tjänster som ska finnas och hur de ska fördelas. En rektor jag träffade sa att han var ansvarig för en budget på över 20 miljoner kronor men kunde bara styra över kaffekassan, resten bestämdes över hans huvud.

Så här kan det inte fortsätta. Finns det någon som tror att rektorer med bakbundna händer kan lösa skolans problem? Att vi får de bästa ledarna att vilja bli rektorer på det här sättet? Att vara rektor innebär ett stort ansvar. Då måste man också ha stora befogenheter. Det går inte att ha politiker som talar styr tjänster, digitalkameror och skolmat. Om inte skolan själv får förfoga över de resurser som finns tillgängliga så kan man aldrig snabbt ställa om verksamheten för att möta eleverna och deras olika behov.

Det är uppenbart att decentraliseringen för 17 år sedan fastnat i kommunhuset. Statlig reglering har ersatts av kommunal detaljstyrning. Nu måste vi vända utvecklingen. Fortsätt decentraliseringen, se till att makten lämnar kommunhusen och flyttar in i lärarrummen i stället. Där ska de viktiga vardagsbesluten fattas.

Gränsen för vad politiken ska göra och vad skolorna själva får bestämma om måste vara glasklar Varenda skola i landet, även i Ronneby och Söderhamn, borde fritt och självständigt få staka ut vägen fram till målen. Jag hoppas att vi i den nya skollagen tydligare definierar detta och hindrar kommunalpolitiker att lägga sig i detaljer.

Grattis Lomma!

När Lärarförbundet idag korade Sveriges Bästa Skolkommun så ligger tre moderatledda kommuner i topp: Lomma, Lund och Båstad. Grattis! Moderat politik fungerar i verkligheten, visar det sig.

Samtidigt måste man lite fundera över kriterierna till ”Bästa skolkommun”. Det är ett väldigt lovvärt och bra initiativ, men man ska vara ärlig och medveten om att det bygger på fackliga intressen och ingen vetenskap eller objektivitet.

En faktor som nästan alla lyfter fram som en framgångsfaktor, kanske den viktigaste av alla, är ledarskapet i skolan. En stark och tydlig skolledning med stort manöverutrymme är nödvändigt, ändå finns inte detta med alls när Lärarförbundet bedömer Bästa Skolkommun.

En faktor som finns med är friska lärare. Utmärkt, en bra indikator. Men varför finns inte friska elever med? Eller en enda annan faktor som mäter hur eleverna och föräldrarna upplever skolan. Är de trygga? Har de inflytande? Lär de sig tillräckligt och rätt saker? Vad tycker de om lärarna? Det perspektivet saknas verkligen.

Ett märkligt kriterium är att andel barn som går i förskola. Inte så att det på något sätt är fel med förskola, tvärtom, men de kommuner som vill att föräldrarna ska ha stor valfrihet och kunna välja dagmammor åker ned på rankinglistan. Är man en dålig kommun då?

Ett annat märkligt kriterium är hur mycket pengar skolan kostar. Tesen är att en dyr skola är en bra skola. Det kan ju också vara en väldigt ineffektiv skola där våra gemensamma resurser inte används på bästa möjliga sätt. Visst kan mer pengar leda till en bättre skola, men kan någon säga att dagens resurser används på ett optimalt sätt? Sannolikt inte. Borde vi inte börja med att använda dem rätt först, innan vi öser in mer?

Nåja, ett bra initiativ, Lärarförbundet. Men det finns förbättringsutrymme!

Pinsam historia

Idag har vi haft möte med utbildningsutskottet. Första gången på ett år som det hettade till ordentligt. Och det var naturligtvis konfessionella friskolor det handlade om. Marie Granlund, sossarnas gruppledare, kom med det utskottsinitiativ som hon pratat om sedan i somras. En smått genant historia. De har haft tre månader på sig att förbereda detta initiativ men hade inte ett enda förslag med sig.

Granlund hävdar att den förra regeringen i samband med nya skollagen förberedde skarpa förslag om att kunna snabbstoppa skolor som bryter mot reglerna, men kunde inte visa upp det förslaget. Hon hävdar att eftersom man kunnat bryta ur delarna om att beslagta mobiltelefoner och göra insatser mot mobbning så går det att bryta ut förslagen om att stoppa religiösa friskolor också. Problemet är bara att det inte finns något sådant förslag i förra regeringens skollagsförslag. I kapitel 24, som handlar om tillsyn och sanktioner, står tvärtom att man inte ska skärpa sanktionsmöjligheterna nu. ”Att ett slutligt ställningstagande till hur sanktionssystemet bör vara utformat får avvakta, innebär i huvudsak att dagens bestämmelser bibehålls i föreliggande förslag”, skriver förre skolminister Ibrahim Baylan (s).

Marie Granlund och sossarna är helt tomhänta. Hon har gormat i månader men inte lyckats prestera ett konkret förslag. Hafsigt och okunnigt, helt enkelt. Hon verkar helt inne på Ulvskogs "barnfängelselinje", att friskolor är av ondo och ska bort. Att kritisera regeringen för att det går för långsamt är hon nog ganska ensam om, det är ju miljoner skolpolitiska reformer i luften nu. Varför genomförde de inget under sina 12 år vid makten i stället? Vår nya regering kommer med ett konkret förslag om detta redan om 3-4 månader och problemet är inte större än att det kan vänta så att vi får ett seriöst och genomarbetat förslag på vilka sanktioner som ska kunna vidtas mot skolor som inte fyller kvalitetskraven.

Klarhet om religiösa friskolor

Vi var nog en och annan som hickade till när vi läste DN i morse. Artikeln ger intryck av att regeringen ska vidta en hel rad inskränkningar för friskolor som dessbättre senare under dagen inte visar sig stämma.

Det är märkligt hur DN, som är en seriös tidning, kan ha så mycket om bakfoten. Kollar de inte sina källor innan publicering?

Religiösa inslag i skolundervisningen ska totalförbjudas. Fel! Friskolor ska fortfarande kunna ha exempelvis kristendomskunskap eller koranläsning som ämne.

Det blir stopp för dolda ekonomiska bidrag. Fel! Regeringen ska utreda fördelar och nackdelar av att i lag kräva redovisning av substantiella bidrag till friskolor och har inte bundit sig för någon slutsats alls.

Regeringen sätter nu in ett nytt artilleri mot de religiösa friskolorna. Fel! Regeringen agerar inte mot religiösa friskolor utan säger tvärtom att friskolor med konfessionell inriktning fyller en viktig uppgift.

Regeringens besked om friskolorna är klargörande, bra och välkommet. De överord som förekommit i debatten finns inte alls med i regeringens PM. Inte heller det förslag som Jan Björklund lanserade för någon vecka sedan, att åsiktsregistrera initiativtagarna till nya skolor. Det är för väl att det inte blev regeringens politik.

Det återstår att se hur socialdemokraterna ställer sig till det hela. Är det Marita Ulvskogs förslag om att stänga alla ”barnfängelser” som gäller? Och vad säger de om att man ska kunna vidta sanktioner även mot kommunala skolor som inte håller tillräcklig kvalitet? Deras sura kommentar om att det tar för lång tid innan en ändring kommer till stånd (av rent lagtekniska skäl, frågor måste ju beredas ordentligt), klingar ju rätt falskt. Varför gjorde de inget under de 12 år de innehade regeringsmakten?

Sverige halkar efter EU

Förra veckan presenterade EU-kommissionen en rapport om hur medlemsländerna når målen som man slagit fast i Lissabonstrategin, dvs att vi ska vara världens mest konkurrenskraftiga region. För att nå dit måste befolkningen vara välutbildad, därför har man granskat utbildningsväsendet.

Utredaren Odile Quintin sa i Rapport kortfattat: för lite och för långsamt och Sverige går åt fel håll. Skolorna måste bli bättre och flera länder når inte målen. Sex miljoner elever i hela EU lämnar skolan i förtid eller med ofullständiga avgångsbetyg. 20 procent av alla 15-åringar har för dåliga läs- och skrivkunskaper.

Sverige har tyvärr ingen särskilt framskjuten position, vi ligger i mitten. I 10 länder deltar större andel av 4-åringarna i utbildning än i Sverige. När det gäller tidiga avhopp och andel 18-24-åringar som inte har gymnasieutbildning eller befinner sig i utbildning så visar Sverige störst försämring av alla länder. Vi ligger förvisso nia, men vid förra mätningen år 2000 så ledde vi. Åtta länder har sprungit förbi oss.

Deltagande i vuxenutbildning är vi däremot bäst på. Men vi vet ju samtidigt att många går på komvux för att höja sina betyg, inte för att få nya kunskaper. Det är bra att vuxenutbildningen är väl utbyggd och verkligen ger människor en andra och tredje chans. Möjligheten att komplettera sina kunskaper så att man kan läsa vidare på universitetet är fundamental. Men samtidigt är det lite illavarslande att vi, men världens bäst utbyggda och tillgängliga gymnasieskola också har så många som går på komvux. Den stora volymen där blir en illustration av tidigare misslyckanden. Tusentals elever går direkt från gymnasiet till komvux varje år. Vi är jätteduktiga på reparation, inte lika duktiga på att göra rätt från början.

EU-rapporten ger nytt bränsle åt sossarnas misslyckande med skolan. När kommer omprövningen?

Umeå vågar inte möta konkurrensen

Hans Lindberg, socialdemokratisk ordförande i gymnasienämnden i Umeå, gillar inte att nya friskolor vill starta i Umeå. De tillför inget som inte redan finns, säger han i Ekonyheterna.

Men varför kan inte eleverna få bestämma det själva? Om de inte tillför något nytt och om de skolor som redan finns är så väldigt bra, då finns det ju inget att oroa sig för, eller hur?! Det borde ju inte vara något som helst problem. Varför så rädd, Lindberg?

Sannolikt kommer inte alla nya friskolor igång, men de har i alla fall fått försöka. De kommunala skolorna behöver inte vara så rädda för konkurrensen. De är inte så usla att det blir en massflykt därifrån. Om det ändå vore så att tusentals elever söker sig därifrån, måste man ju fundera över varför de gör det? Om de inte är håller så hög kvalitet så kanske det är bra att eleverna tar sin Mats ur skolan…

Runt om i landet säger massor av kommuner nu nej till nya friskolor som vill starta. Nejet är konstant, men argumenten varierar. Nej, de tillför inget nytt. Nej, det blir för mycket nytt. Nej, vi behöver inte fler platser. Nej, det blir fel typ av platser. Nej, de tar bara de lättaste eleverna. Nej, det blir för dyrt om de ska ha de svårare eleverna. Nej, nej, nej.

Jag funderar lite på dem som nu vill starta friskola i Umeå. Varför vill de egentligen det? Elevantalet minskar de närmaste åren, kommunen vill inte veta av dem och resultaten är rätt bra i Umeås skolor, visar i alla fall Skolverkets statistik. Det borde vara en rätt tuff konkurrens om eleverna redan idag, men ändå vill nya skolor starta. Hur kommer det sig?

Uppenbarligen finns det människor som brinner för idéer som de vill förverkliga, idéer som handlar om att erbjuda ännu bättre utbildning än den som redan finns. Det borde man ju välkomna som kommunalpolitiker, inte motarbeta. Har de nog av goda nya idéer i Umeå?

Hans Lindberg gillar inte att man nu får ett stort överskott på platser i kommunen. Med de nya skolorna så blir det 7 700 platser på 4 000 elever. Sett med elevernas ögon, vilket han väl borde göra, så vore det ju rätt välgörande. Med det stora överskottet så blir det ju verkligen köparens marknad. De kommer att kunna välja och vraka, få det de vill. De kan ställa krav och verkligen bli betydelsefulla för skolorna. För kommunen kostar det ju inte mer eftersom man bara betalar för varje elev, de tomma platserna kostar inget. Ändå säger han nej. Säkert handlar det om att han förlorar makt. Makt över eleverna och makt över personalen.

Tyvärr finns en brist på självförtroende i många kommunala skolor. Sträck på ryggen i stället, lärare och rektorer! Ni klarar oftast konkurrensen rätt bra. Med större självständighet skulle ni kunna göra det ännu bättre. Och det tror jag är en mycket bättre metod att klara konkurrensen än att förbjuda konkurrenterna, vilket sossarna vill. Konsum blir inte bättre av att man förbjuder Ica eller Willys, eller hur?!

Intoleranta Mona Sahlin

Mona Sahlin marknadsför sig gärna som väldigt öppen och tolerant. Hon kramar invandrare och är helgonförklarad i homosexuella kretsar. Men den politik hon presenterar idag, den första egna budgeten, är rakt motsatt. Intolerant. Fördomsfull. Och riktigt omodern.

I budgeten föreslår socialdemokraterna att valfriheten ska stoppas. Barnomsorgspeng, som möjliggör valfrihet i barnomsorgen, ska stoppas och konfessionella skolor ska förbjudas. Invandrare ska inte ens få bestämma var de ska bo längre.

Finns det omfattande problem på privata förskolor eller konfessionella skolor? Nej, inte alls. Alla undersökningar som Skolverket och andra myndigheter gör visar på motsatsen. För ett år sedan jämförde Skolverket sina intryck av de inspektioner man haft i kommunala skolor och friskolor under tre år. ”Inom sex av de åtta områdena är värdena väsentligt bättre för de fristående skolorna än för de kommunala skolorna” skriver verket. I en annan rapport om just konfessionella friskolor kan man läsa följande: ”Skolverket har inte kunnat se några generella problem när det gäller kravet på att verksamheten ska vara förenlig med de allmänna målen och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet. Det finns t ex inga indikationer på att allsidigheten och sakligheten i undervisningen skulle åsidosättas.”

Ändå är det just här som socialdemokraterna lägger all sin kraft. Det som är lite annorlunda ska bort. Det som sticker ut ska snabbt slås ned. Det finns bara EN lösning som ska gälla överallt. Visst ska man få välja också i deras värld, men bara på likadana skolor. Man känner igen mannen bakom den gamla T-forden, han som sa att man fick välja vilken färg som helst på bilen så länge man valde svart. Det är så långt från tolerans och mångfald man kan komma.

Mona Sahlin bygger sin politik på rena fördomar, för det är just fördomsfullt att tro att konfessionella skolor och privata förskolor skulle vara skadliga för barnen. Att människor inte kan bedöma var de ska bosätta sig. Hon har ju inga sakliga argument att komma med. Det hon säger är att människor inte vet sitt eget bästa.

Det är riktigt gammaldags och trist socialism. Och den omtalade omprövningen av sossarnas skolpolitik syns inte skymten av.

Sälj Lernia!

Jag tycker inte att staten ska äga Lernia, det finns inga skäl till det. Därför har jag motionerat om detta idag.

Lernia är ett av Sveriges största utbildnings- och bemanningsföretag som omsätter drygt 2 miljarder kronor. Samtidigt är Lernia det utbildningsföretag som går med särsklass störst vinst av alla, 150 miljoner kronor förra året. När sossarna kritiserar hur hemska och giriga friskolorna är så glömmer de att statsägda Lernia leder ligan.

Mitt huvudsakliga argument är dock att Lernia skulle utvecklas bättre med en annan ägare än svenska staten. I ett läge där utbildnings- och bemanningsbranschen växer och konkurrensen hårdnar måste Lernia få så goda förutsättningar som möjligt att verka. Företaget måste då få utvecklas utifrån affärsmässiga och företagsekonomiska bedömningar och inte partipolitiska. Så var det förut när sossen Tomas Eneroth var ordförande och hindrade bolaget från att starta fristående gymnasieskolor, trots att det skulle vara en attraktiv kombination med vuxenutbildning.

Jag tycker också att staten bör också renodla sina roller och inte både reglera marknaden och vara aktör på samma marknad. Det blir som att man är både domare och spelare i ett av lagen i en fotbollsmatch. Den risken för snedvriden konkurrens ska man inte utsätta sig för.