Skolinspektionen skriver idag i en rapport till regeringen att många elever inte får den utbildning de har rätt till. Skolan lider av likvärdighetsproblem och kvalitetsbrister på sina håll.
Engagerad personal finns, men det är ledningen och styrningen som ofta fallerar, menar Skolinspektionen. Stämmer väl med mina intryck också. Många kommuner har ingen medveten tanke i hur man styr för att nå målen. Många rektorer är bakbundna.
Det som verkligen förvånar är att många lärare inte följer läro- och kursplanerna, att undervisningens kvalitet och innehåll brister. En del kan kanske skyllas på obehöriga lärare, men absolut inte allt. Det är ju ledningens ansvar att se till att läroplanen och skollagen följs, kanske borde de säkra det i synnerhet för obehörig personal. Att undervisningen likriktas kring en medelnivå där såväl de som är i behov av extra stöd som de som behöver nya utmaningar lämnas därhän svider också ordentligt. Här finns så mycket att göra.
Apropå undervisningens kvalitet så hörde jag igår ett skräckexempel på P1:s Tendens. Läraren Maja Lundgren på Kvarnbackaskolan i Husby i Stockholm pratade om valet med sina andraklassare. Tant Mona vill ha mer rättvisa medan farbror Fredrik vill att man ska köpa sig det man vill ha i stället, att man kan köpa sig frisk om man har pengar. Eleverna sträckte upp knytnävar och skanderade "Mona, Mona, Mona..." efter lärarens insatser. Skollagen är oerhört tydlig i att undervisningen ska vara saklig och allsidig, den får inte på något sätt vara indoktrinerande. Sannolikt ett enstaka olämpligt tilltag.
Dessbättre har vi konkreta förslag på hur kvaliteten ska kunna höjas, lösningar som de rödgröna inte har. Vi vill genomföra ett Rektorslyft, de rödgröna stoppade intagningen till rektorsutbildningen när de styrde. Vi vill ha mer lärarfortbildning, de rödgröna kommunerna deltar högst motvilligt i den satsningen idag. Vi förtydligar målen i en ny läroplan, miljöpartiet vill inte ens att man ska få kalla det kunskapskrav. Vi ger Skolinspektionen muskler att ingripa mot dålig kvalitet, de rödgröna ville avslå hela skollagen så sent som i juni.
De pratar bara om fler lärare, men det löser ju inget av dessa problem alls. Den enkla lösningen på svåra och komplexa problem fungerar sällan. Fler lärare kan säkert vara bra, och det har kommunerna råd med nu tack vare regeringens ansvarsfulla ekonomiska politik, men det är inte den stora lösningen på skolans problem.
Jag vill gärna att ett antal kommuner och skolor får tuffa böter och hot om stängning om de inte skärper sig. Ingen elev ska behöva gå i en dålig skola, alla måste få lyckas. Därför hoppas jag på förnyat förtroende för Alliansen på söndag.
SVT, SR, Lärarnas Nyheter,
16 september, 2010
15 september, 2010
Peter Eriksson okunnig om den rödgröna politiken
Ikväll är det de rödgröna partiledarnas tur att frågas ut i TV4 och redan efter 3 minuter känner jag ett behov av att reagera.
De börjar prata om skolan. Bra. Men varför är utfrågarna så otroligt dåligt pålästa?
Sahlin&Co hävdar att Björklunds skola stänger dörrar och "tar bort chanser" när man inte kan läsa upp på komvux längre. Det är ett ständigt mantra, låter nästan som att komvux lagts ned. Men en lögn blir ju inte sannare för att den upprepas. Sanningen, enligt Skolverket, är att antalet personer som studerar på komvux nu ökar för första gången på 2000-talet. Komvux är viktigt och behövs. Vi hindrar ingen att få nya kunskaper, utan lagfäster t o m rätten att läsa på komvux.
Nästa fråga är gymnasiet, som de gled över för snabbt. Utfrågaren undrade varför det var så viktigt med behörighet till högskolan för alla gymnasister och inte ha mer utrymme för yrkeskurser. Peter Eriksson sa att så var det inte alls. För honom är det inte viktigt att alla får behörighet till högskolan. Och därmed lät utfrågarna det vara.
Men det är ju just här som en av de största skiljelinjerna mellan Alliansen och de rödgröna finns i skolpolitiken. De hävdar med kraft att alla gymnasieprogram ska leda till behörighet till högskolan. Så här står det i den rödgröna regeringsplattformen, s 10: "Gymnasieskolan ska ge alla högskolebehörighet."
Så är gymnasiet utformat idag och det har lett till massavhop, 25% slutför inte gymnasiet. Det leder i sin tur till hög arbetslöshet, eftersom outbildade och felutbildade har svårt att få jobb. Det ändrar vi nästa höst, då vi får lärlingsutbildning och mer yrkesutbildning som är anpassad till branschernas krav.
Ärligt talat, Peter Eriksson svamlar hejdlöst. Skrämmande. Jag får rysningar, känns inte kompetent alls. Jag vet ju mer om miljöpartiets skolpolitik än deras eget språkrör. Och varför fortsätter inte utfrågarna på detta spår utan droppar frågan?
De börjar prata om skolan. Bra. Men varför är utfrågarna så otroligt dåligt pålästa?
Sahlin&Co hävdar att Björklunds skola stänger dörrar och "tar bort chanser" när man inte kan läsa upp på komvux längre. Det är ett ständigt mantra, låter nästan som att komvux lagts ned. Men en lögn blir ju inte sannare för att den upprepas. Sanningen, enligt Skolverket, är att antalet personer som studerar på komvux nu ökar för första gången på 2000-talet. Komvux är viktigt och behövs. Vi hindrar ingen att få nya kunskaper, utan lagfäster t o m rätten att läsa på komvux.
Nästa fråga är gymnasiet, som de gled över för snabbt. Utfrågaren undrade varför det var så viktigt med behörighet till högskolan för alla gymnasister och inte ha mer utrymme för yrkeskurser. Peter Eriksson sa att så var det inte alls. För honom är det inte viktigt att alla får behörighet till högskolan. Och därmed lät utfrågarna det vara.
Men det är ju just här som en av de största skiljelinjerna mellan Alliansen och de rödgröna finns i skolpolitiken. De hävdar med kraft att alla gymnasieprogram ska leda till behörighet till högskolan. Så här står det i den rödgröna regeringsplattformen, s 10: "Gymnasieskolan ska ge alla högskolebehörighet."
Så är gymnasiet utformat idag och det har lett till massavhop, 25% slutför inte gymnasiet. Det leder i sin tur till hög arbetslöshet, eftersom outbildade och felutbildade har svårt att få jobb. Det ändrar vi nästa höst, då vi får lärlingsutbildning och mer yrkesutbildning som är anpassad till branschernas krav.
Ärligt talat, Peter Eriksson svamlar hejdlöst. Skrämmande. Jag får rysningar, känns inte kompetent alls. Jag vet ju mer om miljöpartiets skolpolitik än deras eget språkrör. Och varför fortsätter inte utfrågarna på detta spår utan droppar frågan?
Mat i förskolan
Igår debatterade jag maten i förskolan. Initiativtagare var Allebarnsrätten, en organisation som verkar för mer kunskaper och opinionsbildning just den offentliga maten.Viktig och lite bortglömd fråga. De flesta föräldrar jag möter har två krav på sin förskola - det ska vara bra mat och barnen ska vara ute mycket. Ändå är det påfallande ofta just maten som fallerar.
Jag tror att alla partier och politiker är överens om att maten är oerhört viktig, både för den totala kvaliteten på förskolan och för barnens välbefinnande. Den ska vara god, smakrik, näringsrik och ätas i en trivsam miljö. Mat är också kultur och tradition, inte att förglömma.
Frågan vi måste ställa oss är hur vi kan se till att maten blir just så god som vi alla vill. Hur skapar vi de förutsättningarna? Här ser jag skillnader i politiken.
När jag tycker att personalen på förskolorna och skolorna ska få mer att säga till om, så vill de rödgröna lyfta frågan upp till central nivå i stället. Ett av mina första beslut som politiker i utbildningsnämnden handlade om att vi skulle fastställa skolmatsedeln i Nackas skolor. Är detta verkligen ett politiskt beslut? Är det inte bättre att låta skolorna själva få bestämma vad de ska äta?
Då handlar det om att ge förutsättningar för skolorna och förskolorna att kunna ta ansvaret. Kompetens och självständighet är nyckelord. Stärk skolköken, vi moderater har pratat om ett Skolkökslyft. Det är också en statusfråga. Se till att skolorna har möjlighet att anställa utbildade kockar och kan laga maten på plats om de vill det. Eller köpa maten på restaurangen brevid om de vill det. Se till att de slipper den centralkokta blomkålen och de färdiggjorda potatisbullarna om de vill det.
Låt oss som föräldrar bli medvetna konsumenter, som kan ställa krav på barnens förskolor att ha riktigt bra mat. Valfriheten är avgörande för att det ska fungera.
Jag har varit på några debatter nu i valrörelsen och tyvärr anpassas ofta budskapen efter åhörarna. Igår var maten det viktigaste av allt. På en annan debatt var pedagogisk mångfald viktigast. På en tredje debatt var det fritidspedagogernas ställning. Och på en fjärde...
Jag försöker hålla mig till samma linje hela tiden. Vi måste ha tydliga mål och en skarpare inspektion och framför allt lyfta ledarskapet och lita på personalen. Centrala detaljregler tar bort kreativitet och lokal frihet och bakbinder skolorna.
Så var det med de sk Wärnerssonpengarna för 10 år sedan. Då gick det ut centrala direktiv och pengar för att det skulle bli fler vuxna i skolan. Det gjorde att annat fick stryka på foten - fortbildning, läromedel, utemiljö. Och - självklart - maten. Nu är de rödgröna inne på samma linje igen, detaljreglera hur pengarna ska användas och misstro personalen. Jag tror inte på det den här gången heller.
För övrigt fick vi en fantastiskt god lunch för 11 kronor (vad den kostar på förskolan brevid). Det var kocken Karolina Sparring på förskolan Eurenii som lagat och visade vad man kan göra med stor kompetens och mycket engagemang men lite pengar. Varför kan inte alla förskolor se ut så?
14 september, 2010
Rödgrön utbildningsminister?
Alla opinionsmätningar pekar tydligt på att Alliansen får fortsatt förtroende. Bra! Men det är ju ändå lite roligt att spekulera i hur det skulle se ut med de rödgröna vid makten. Inte för att det skulle hända, men ändå...
Vem skulle Mona Sahlin utse till utbildningsminister?
Ylva Johansson lanseras friskt. Hon verkar ha livliga anhängare i lärarfacken. Men kommer de inte ihåg hennes tid som skolminister på 90-talet? Det gör jag. Då hände ingenting som förbättrade skolväsendet. Tvärtom, det var då som raset tog fart. Hon lovade och pratade, men levererade aldrig något. Jo, två saker. Hon rev snabbt upp betygssystemet och försämrade för friskolorna, tog bl a bort kravet att elever med särskilda behov skulle få extra pengar med sig om de valde friskola.
Sen var det mest en massa prat om Kunskspslyftet. Det hade kunnat vara en stor satsning på att höja kompetensen hos människor, men alltför ofta handlade det om att dölja arbetslösheten. Jag minns hur förnedrande många tyckte det var att bygga ställningar med sugrör, att gå en datorkurs där deltagarna kunde mer än läraren etc. Visst fanns det bra utbildningar också, men fokus var på kvantitet och inte kvalitet.
Johansson skrev på DN Debatt 12 april 1998 att "dåliga skolor ska kunna straffas". Sanktioner mot kvalitetsbrister och otillräckliga resultat skulle införas. Det var precis det vi moderater krävt, det hade varit ett verkningsfullt instrument mot dåliga skolor. Men så blev det aldrig. Hon genomförde det inte och ingen av hennes efterträdare heller. I stället fortsatte kvaliteten att sjunka.
Jag hoppas verkligen att ingen vill ha tillbaka henne som skolminister.
Övriga socialdemokrater då?
Marie Granlund verkar avpolletterad. Hon är mest emot, svårt att se hennes visioner och vad hon egentligen är för. Inte så mycket nytänkande där heller, det skulle socialdemokraterna behöva.
Den som vill ha nytänkande tittar på Robert Noord, oppositionsråd i Haninge. Under förra mandatperioden tog han initiativ till att börja mäta elevernas kunskapsutveckling från början och gjorde då upp med de låga förväntningar på elever i förorterna som florerade. Gott så, men det var en linje som moderaterna lanserat redan tidigare och man blivit överens om. Men han är helt isolerad inom socialdemokratin. Drömmen om Robert Noord är mer drömmen om en borgerlig skolpolitik men med rödgrön regering. Den ekvationen går aldrig ihop.
Troligare är det kanske att något av de andra rödgröna partierna får ansvaret för skolan. Jag ser tre skäl till att det vore rätt sannolikt. Socialdemokraterna prioriterar inte skolan särskilt mycket, de har inga starka, profilerade och kunniga företrädare och har inte lyckats förnya sin skolpolitik utan är djupt internt splittrade.
Lars Ohly vore en högst tänkbar rödgrön utbildningsminister. När jag för fram det så häpnar många. Men varför inte? Den som röstar på socialdemokraterna röstar också på Lars Ohly i regeringen och någon tung post måste han ju få. Finansminister eller utrikesminster tror jag inte på, de verkar dessutom vikta åt andra och då finns ju det tunga utbildningsdepartementet kvar. En av hans viktigaste frågor i den här valrörelsen har ju varit att ge sig på valfriheten och friskolorna. Det vore en vänstersväng som heter duga, en uppgörelse med allt som nu pågår i skolan. Läxförbud, bort med betygen, avveckla valfriheten och ös skattepengar över allt.
Eller Rossana Dinamarca, vänsterpartisten i utbildningsutskottet. Arg och röd.
Blir det miljöpartiet som får ansvar för skolfrågorna ligger nog Peter Eriksson nära till hands. Hans meriter från Kalix förskräcker dock. Under hans tid som kommunalråd i början av 2000-talet sjönk elevernas resultat kraftigt och SALSA-värdena var sämst i landet. Inget upplyftande, men kanske inte heller så förvånande att kunskapsresultaten sjunker under mp-styre eftersom de prioriterar annat i skolan i stället.
Nej, det känns väl säkrare att fortsätta med Alliansens skolpolitik en mandatperiod till.
Vem skulle Mona Sahlin utse till utbildningsminister?
Ylva Johansson lanseras friskt. Hon verkar ha livliga anhängare i lärarfacken. Men kommer de inte ihåg hennes tid som skolminister på 90-talet? Det gör jag. Då hände ingenting som förbättrade skolväsendet. Tvärtom, det var då som raset tog fart. Hon lovade och pratade, men levererade aldrig något. Jo, två saker. Hon rev snabbt upp betygssystemet och försämrade för friskolorna, tog bl a bort kravet att elever med särskilda behov skulle få extra pengar med sig om de valde friskola.
Sen var det mest en massa prat om Kunskspslyftet. Det hade kunnat vara en stor satsning på att höja kompetensen hos människor, men alltför ofta handlade det om att dölja arbetslösheten. Jag minns hur förnedrande många tyckte det var att bygga ställningar med sugrör, att gå en datorkurs där deltagarna kunde mer än läraren etc. Visst fanns det bra utbildningar också, men fokus var på kvantitet och inte kvalitet.
Johansson skrev på DN Debatt 12 april 1998 att "dåliga skolor ska kunna straffas". Sanktioner mot kvalitetsbrister och otillräckliga resultat skulle införas. Det var precis det vi moderater krävt, det hade varit ett verkningsfullt instrument mot dåliga skolor. Men så blev det aldrig. Hon genomförde det inte och ingen av hennes efterträdare heller. I stället fortsatte kvaliteten att sjunka.
Jag hoppas verkligen att ingen vill ha tillbaka henne som skolminister.
Övriga socialdemokrater då?
Marie Granlund verkar avpolletterad. Hon är mest emot, svårt att se hennes visioner och vad hon egentligen är för. Inte så mycket nytänkande där heller, det skulle socialdemokraterna behöva.
Den som vill ha nytänkande tittar på Robert Noord, oppositionsråd i Haninge. Under förra mandatperioden tog han initiativ till att börja mäta elevernas kunskapsutveckling från början och gjorde då upp med de låga förväntningar på elever i förorterna som florerade. Gott så, men det var en linje som moderaterna lanserat redan tidigare och man blivit överens om. Men han är helt isolerad inom socialdemokratin. Drömmen om Robert Noord är mer drömmen om en borgerlig skolpolitik men med rödgrön regering. Den ekvationen går aldrig ihop.
Troligare är det kanske att något av de andra rödgröna partierna får ansvaret för skolan. Jag ser tre skäl till att det vore rätt sannolikt. Socialdemokraterna prioriterar inte skolan särskilt mycket, de har inga starka, profilerade och kunniga företrädare och har inte lyckats förnya sin skolpolitik utan är djupt internt splittrade.
Lars Ohly vore en högst tänkbar rödgrön utbildningsminister. När jag för fram det så häpnar många. Men varför inte? Den som röstar på socialdemokraterna röstar också på Lars Ohly i regeringen och någon tung post måste han ju få. Finansminister eller utrikesminster tror jag inte på, de verkar dessutom vikta åt andra och då finns ju det tunga utbildningsdepartementet kvar. En av hans viktigaste frågor i den här valrörelsen har ju varit att ge sig på valfriheten och friskolorna. Det vore en vänstersväng som heter duga, en uppgörelse med allt som nu pågår i skolan. Läxförbud, bort med betygen, avveckla valfriheten och ös skattepengar över allt.
Eller Rossana Dinamarca, vänsterpartisten i utbildningsutskottet. Arg och röd.
Blir det miljöpartiet som får ansvar för skolfrågorna ligger nog Peter Eriksson nära till hands. Hans meriter från Kalix förskräcker dock. Under hans tid som kommunalråd i början av 2000-talet sjönk elevernas resultat kraftigt och SALSA-värdena var sämst i landet. Inget upplyftande, men kanske inte heller så förvånande att kunskapsresultaten sjunker under mp-styre eftersom de prioriterar annat i skolan i stället.
Nej, det känns väl säkrare att fortsätta med Alliansens skolpolitik en mandatperiod till.
13 september, 2010
Skoldebatt på Centralen
Miljöpartiets Mats Pertoft bjöd in mig till en skolpolitisk debatt på Centralen i lördags. Trevligt initiativ och trevlig debatt. Tack för det!
M och Mp står inte så långt ifrån varandra i olika skolpolitiska frågor, t ex i synen på valfrihet och skolors självständighet. Mitt problem, eller snarare miljöpartiets problem, är att de sitter i knät på Lars Ohly. De rödgröna lockar liksom fram det sämsta hos varandra.
S har försökt anpassa sin skolpolitik till oss och vill ha tydligare kunskapsfokus och mer ordning. Men de tvingas till reträtt av V och Mp, t ex när det gäller betygen och tryggheten. Betyg ska inte ges förrän i 7:an, trots att S tidigare accepterade vårt förslag om betyg i 6:an. Och V och Mp vill förbjuda kvarsittning, skolk i betygen, drogtester och flyttning av mobbare. Var ska det sluta?
Mp har vi däremot gjort upp med historiskt när det gäller valfrihet och friskolor, men de tvingas nog till reträtt nu av S och V. Varför är de annars så tysta? De kan ju inte driva sin egen linje, utan måste ha med Lars Ohly. Jag skulle tro att Mp också innerst inne välkomnar våra förändringar i gymnasiet, som innebär att praktiska ämnen graderas upp, att det inte bara är akademiska kunskaper som ska räknas. Det borde vara något som tilltalar miljöpartister. Men de tvingas ge efter för V och S även här, gymnasiet ska göras ännu mer teoretiskt för alla.
Vare sig jag eller åhörarna fick några klara svar av Mats Pertoft tyvärr. Men det är ju också klargörande på sitt sätt.
M och Mp står inte så långt ifrån varandra i olika skolpolitiska frågor, t ex i synen på valfrihet och skolors självständighet. Mitt problem, eller snarare miljöpartiets problem, är att de sitter i knät på Lars Ohly. De rödgröna lockar liksom fram det sämsta hos varandra.
S har försökt anpassa sin skolpolitik till oss och vill ha tydligare kunskapsfokus och mer ordning. Men de tvingas till reträtt av V och Mp, t ex när det gäller betygen och tryggheten. Betyg ska inte ges förrän i 7:an, trots att S tidigare accepterade vårt förslag om betyg i 6:an. Och V och Mp vill förbjuda kvarsittning, skolk i betygen, drogtester och flyttning av mobbare. Var ska det sluta?
Mp har vi däremot gjort upp med historiskt när det gäller valfrihet och friskolor, men de tvingas nog till reträtt nu av S och V. Varför är de annars så tysta? De kan ju inte driva sin egen linje, utan måste ha med Lars Ohly. Jag skulle tro att Mp också innerst inne välkomnar våra förändringar i gymnasiet, som innebär att praktiska ämnen graderas upp, att det inte bara är akademiska kunskaper som ska räknas. Det borde vara något som tilltalar miljöpartister. Men de tvingas ge efter för V och S även här, gymnasiet ska göras ännu mer teoretiskt för alla.
Vare sig jag eller åhörarna fick några klara svar av Mats Pertoft tyvärr. Men det är ju också klargörande på sitt sätt.
09 september, 2010
3 debatter
Jag har medverkat i tre debatter de senaste dagarna. En rolig del av valrörelsen. Men varför kan man inte sprida politiken lite jämnare över åren?Organisationen "Vetenskap och Allmänhet" har gett ut en liten bok om värderingar till vetenskap och forskning där jag är en av nio intervjuade personer. Teckningen brevid är därifrån. Vid boksläppet diskuterade jag med Helle Klein och Sören Holmberg en undersökning om folks inställning till vetenskap.
Det visar sig t ex att det finns samband mellan politiska sympatier och inställning till forskning. Ungefär 70% av sympatisörer till Fp, M och FI anser att ökad satsning på forskning ger ett bättre samhälle, men bara drygt 40% av sverigedemokraterna och piratpartisterna. S-sympatisörerna har förvånansvärt låg tilltro till forskningen, bara 51% tror på den som en väg för att skapa ett bättre samhälle.
Microsoft arrangerade en debatt där kanadensiska skolreformatören Michael Fullan var huvudattraktion. Han beskrev framgångsreformerna i Ontario och mycket av vad de gjort verkar handla om vad forskningen i Sverige kallar "framgångsrika skolor", dvs starkt ledarskap, tydligare mål och uppföljning, höga förväntningar och gott förtroende. Jag skulle kommentera detta i en paneldiskussion efteråt. Erfarenheterna från Nacka är väldigt värdefulla, jag skulle kunna säga att vi gjorde det han pratade om.
Lite förvånande att så stor del av auditoriet inte trodde att det spelar någon roll för skolan vilket parti man röstar på. Det kan jag lova att det gör, även i detta avseende. Jag har besökt så många S-kommuner där skolorna är bakbundna av kommunbyråkratier och stadsdelsnämnder. Styrningsfrågorna är avgörande, men lite bortglömda. Om jag fick bestämma skulle vi tydligare markera tilltro till personalens förmåga och kompetens, både från statens och kommuernas sida.
Ett perspektiv som Fullan tog upp som självklart är viktigt är förotrende. Förtroende mellan ledning och medarbetare, mellan politik och profession. Det kan jag sakna lite idag. Tyvärr blir klimatet lite för polariserat, men det kanske är så när man förändrar? Det finns alltid de som försvarar det bestående och ska man vrida utvecklingen åt ett annat håll så känner sig en och annan trampad på tårna. Mycket av det vi gjort känner jag dock ett väldigt stort stöd för i skolan - betygen, nya lärarutbildningen, nya gymnasiet, nya skollagen etc. I sak är vi ganska överens med lärarna och rektorerna. Det kanske vi skulle markera lite oftare?
Den tredje debatten handlade om fritidshemmen, ordnad av fritidspedagogutbildningen på Södertärns högskola. 2 timmar fritidsdebatt - det har man inte särskilt ofta, men det var bra att den kom till stånd. De känner sig bortglömda och osedda, det med rätta. De rödgröna lovade mycket, men de har inte levererat ett dugg under denna mandatperiod i de kommuner där de själva styr. Tror att det är ett kollektivt problem fritidshemmen inte uppmärksammats, något vi alla får ta åt oss av. Vår ambition är att öka andelen fritidspedagoger till minst 50% och vi tror att den nya utbildningen gör rollen mer distinkt.
DN,
Arvidsjaur bästa skolkommun
Lärarförbundets ranking visar att Arvidsjaur är landets bästa skolkommun. Grattis Arvidsjaur!
Men jag blir alltmer fundersam över hur rankingen görs, vilka parametrar som Lärarförbundet bedömer viktiga.
Att Luleå och Olofström ligger på 10-i-topp-listan förtar lite värdet av alltihop. Olofström dömdes ut av Skolinspektionen för något år sedan för omfattande kvalitetsbrister. Det saknades ett systematiskt kvalitetsarbete och man uppfyllde inte lagarnas krav på flera områden. Har man verkligen hunnit åtgärda det nu så att skolorna ligger i topp i landet?
Luleå har gjort omfattande neddragningar och sparkat massor av lärare. Friskolorna motarbetas kraftfullt av kommunen. Det är fler elever i Luleå som inte når målen på de nationella proven än i landet som helhet. Hur kan det bli en föregångskommun?
Det verkar som om kostnader och lärartäthet är viktigare än resultaten, vilket blir lite märkligt. Det är ju ändå resultaten och om man når målen som är avgörande. Hur kommer det sig att kommuner där nästan alla når målen i nationella prov och får höga betyg ligger långt ned i rankingen? Varför finns inga Stockholmskommuner med, trots att betygen är höga, SALSA-värdena väldigt positiva?
Det borde inge viss skepsis när det mest är väldigt små kommuner som placeras högt. Arvidsjaur, Pajala, Vindeln, Mörbylånga, Norsjö - kanske spelar några enskilda lärare avgörande roller i dessa kommuner eftersom det inte finns så många elever. I Arvidsjaur gick 59 elever ut nian i hela kommunen. Det säger inte så mycket om styrningen och skolpolitiken i de fallen.
Jag tror att det vore bra om Lärarförbundet går igenom sina rankingkriterier så att de ger en lite mer rättvisande bild. Gärna utifrån elev- och föräldraperspektiv och inte bara ett fackligt perspektiv. Varför inte ta med vilken mångfald av aktörer det finns i kommunen, exempelvis? Nuvarande ordning missgynnar kommuner som har familjedaghem. Är det verkligen rätt?
SvD, DN, Lärarnasnyheter, Aftonbladet, Ab2, Expressen, Norran, Sydsvenskan,
Men jag blir alltmer fundersam över hur rankingen görs, vilka parametrar som Lärarförbundet bedömer viktiga.
Att Luleå och Olofström ligger på 10-i-topp-listan förtar lite värdet av alltihop. Olofström dömdes ut av Skolinspektionen för något år sedan för omfattande kvalitetsbrister. Det saknades ett systematiskt kvalitetsarbete och man uppfyllde inte lagarnas krav på flera områden. Har man verkligen hunnit åtgärda det nu så att skolorna ligger i topp i landet?
Luleå har gjort omfattande neddragningar och sparkat massor av lärare. Friskolorna motarbetas kraftfullt av kommunen. Det är fler elever i Luleå som inte når målen på de nationella proven än i landet som helhet. Hur kan det bli en föregångskommun?
Det verkar som om kostnader och lärartäthet är viktigare än resultaten, vilket blir lite märkligt. Det är ju ändå resultaten och om man når målen som är avgörande. Hur kommer det sig att kommuner där nästan alla når målen i nationella prov och får höga betyg ligger långt ned i rankingen? Varför finns inga Stockholmskommuner med, trots att betygen är höga, SALSA-värdena väldigt positiva?
Det borde inge viss skepsis när det mest är väldigt små kommuner som placeras högt. Arvidsjaur, Pajala, Vindeln, Mörbylånga, Norsjö - kanske spelar några enskilda lärare avgörande roller i dessa kommuner eftersom det inte finns så många elever. I Arvidsjaur gick 59 elever ut nian i hela kommunen. Det säger inte så mycket om styrningen och skolpolitiken i de fallen.
Jag tror att det vore bra om Lärarförbundet går igenom sina rankingkriterier så att de ger en lite mer rättvisande bild. Gärna utifrån elev- och föräldraperspektiv och inte bara ett fackligt perspektiv. Varför inte ta med vilken mångfald av aktörer det finns i kommunen, exempelvis? Nuvarande ordning missgynnar kommuner som har familjedaghem. Är det verkligen rätt?
SvD, DN, Lärarnasnyheter, Aftonbladet, Ab2, Expressen, Norran, Sydsvenskan,
07 september, 2010
Man ska ha rätt incitament
Alla behöver vi drivkrafter i livet. Att skaffa utblidning och jobb. Att utföra jobbet på ett bra sätt. Lön är självklart en viktig drivkraft, om än inte den enda. Jobb skapar också sammanhang och tillhörighet, utmaningar och meningsfullhet, kollegor och kanske livskamrat.
Dagens fp-utspel om stopp för bonusar i skolan ger anledning till en del funderingar. Vad finns det för drivkrafter egentligen i skolan?
Incitamenten måste styra rätt. Precis som Anders Borg kritiserade bonusar i bankvärlden förra året för att de premierade för stort risktagande så ska man inte ha bonusar i skolan som leder till att lärare och rektorer sätter för höga betyg, betyg som inte motsvaras av elevernas kunskaper.
Samtidigt behöver även lärare och rektorer incitament för att driva skolutvecklingen åt rätt hål. Vi i Alliansen vill ha en skolbonus för att premiera duktiga skolor i utanförskapsområden. Vi har infört en SFI-bonus för invandrare som snabbt lär sig svenska. Jag tycker att duktiga medarbetare i skolan måste ha bättre lön än de som inte är lika duktiga. Extra goda insatser ska belönas lite extra.
Det verkar helt befängt att ha system som bygger på att rektorerna, och kanske även lärarna, får lön som är direkt kopplad till vilket betyg eleverna får. Det skulle verkligen ge upphov till betygsinflation. Förstår Björklunds reaktion i det avseendet. Misstänker dock att det inte finns så många sådana konkreta exempel. Något?
I Nacka har alla rektorer resultatkontrakt med sin chef. Det handlar om ekonomi, medarbetarnas nöjdhet, elevernas/föräldrarnas nöjdhet och resultat samt individuella mål för varje rektor. Man väger in flera viktiga dimensioner i uppdraget. Hur väl rektorerna lyckas avspeglar sig sedan i lönekuvertet. Det ger commitment och det är en av orsakerna till att Nackas skolor tillhör landets bästa.
Några avslutande ord om betygsinflation, ett ord som är på modet nu. Ohly skyller på friskolorna (de verkar vara roten till allt ont i hans värld). Men jag minns min egen gymnasietid, då hette det förstås inte betygsinflation utan att det var "enklare att få bra betyg på vissa skolor". Det är samma sak och inget nytt fenomen. Oavsett bonusar och friskolor så behöver vi skarpare kontrollmekanismer för att betygssättningen ska bli rättssäker. Det har de rödgröna aldrig levererat eller efterfrågat.
SR, SVT, DN,
Dagens fp-utspel om stopp för bonusar i skolan ger anledning till en del funderingar. Vad finns det för drivkrafter egentligen i skolan?
Incitamenten måste styra rätt. Precis som Anders Borg kritiserade bonusar i bankvärlden förra året för att de premierade för stort risktagande så ska man inte ha bonusar i skolan som leder till att lärare och rektorer sätter för höga betyg, betyg som inte motsvaras av elevernas kunskaper.
Samtidigt behöver även lärare och rektorer incitament för att driva skolutvecklingen åt rätt hål. Vi i Alliansen vill ha en skolbonus för att premiera duktiga skolor i utanförskapsområden. Vi har infört en SFI-bonus för invandrare som snabbt lär sig svenska. Jag tycker att duktiga medarbetare i skolan måste ha bättre lön än de som inte är lika duktiga. Extra goda insatser ska belönas lite extra.
Det verkar helt befängt att ha system som bygger på att rektorerna, och kanske även lärarna, får lön som är direkt kopplad till vilket betyg eleverna får. Det skulle verkligen ge upphov till betygsinflation. Förstår Björklunds reaktion i det avseendet. Misstänker dock att det inte finns så många sådana konkreta exempel. Något?
I Nacka har alla rektorer resultatkontrakt med sin chef. Det handlar om ekonomi, medarbetarnas nöjdhet, elevernas/föräldrarnas nöjdhet och resultat samt individuella mål för varje rektor. Man väger in flera viktiga dimensioner i uppdraget. Hur väl rektorerna lyckas avspeglar sig sedan i lönekuvertet. Det ger commitment och det är en av orsakerna till att Nackas skolor tillhör landets bästa.
Några avslutande ord om betygsinflation, ett ord som är på modet nu. Ohly skyller på friskolorna (de verkar vara roten till allt ont i hans värld). Men jag minns min egen gymnasietid, då hette det förstås inte betygsinflation utan att det var "enklare att få bra betyg på vissa skolor". Det är samma sak och inget nytt fenomen. Oavsett bonusar och friskolor så behöver vi skarpare kontrollmekanismer för att betygssättningen ska bli rättssäker. Det har de rödgröna aldrig levererat eller efterfrågat.
SR, SVT, DN,
06 september, 2010
Alliansen vinner skolfrågan
Äntligen en partiledardebatt i TV om skolan. Viktig framtidsfråga, bra att den lyfts till absolut högsta politiska nivå.
Fredrik Reinfeldt påminde på ett bra sätt om hur skolan såg ut förr, när han och jag gick där på 70- och 80-talet. Han satte in frågorna i sammanhang och visade engemang. Ofta är det så i debatten att de problem vi ser idag verkar har uppstått nyligen. Men i den skola jag gick sopades också problem under mattan och det var ständiga diskussioner om att man enklare fick bättre betyg på vissa skolor. Skolan var inte särskilt likvärdig, men däremot väldigt likadan överallt. Nu åtgärdar vi det.
Lars Ohly påstår att vi tagit bort elevinflytandet i skolan. My God, vad får han allt ifrån? Men jag och en (fd?) kommunist har ju olika demokratisyn, förstås. Elevdemokratin finns verkligen kvar, den är självklar och viktig.
Mona Sahlin mumlade lite tyst att Maria Wetterstrand får bestämma om det ska finnas kvarsittning och det vill hon inte ha. Fast det tyckte S när vi röstade om skollagen i juni. Det blev en eftergift för Mp...
Betygsdebatten var inte så klargörande. Varför pressades inte de rödgröna om hur deras betygssystem ska se ut? Wetterstrand sa att "om" man ska ha graderade betyg... Ska man det, då? Hur ska deras betygssystem se ut?
Det var bättre diskussion om valfrihet och friskolor, här hettade det till. Segregation är ett allvarligt problem, men man bryter den inte genom att ta bort valfriheten, sa Reinfeldt. Här syns en stor skillnad mellan Alliansen och de rödgröna. Ohly tycker att "valfrihetens pris är för högt". Slutsatsen måste ju vara att han vill ha en starkt centralistisk och planekonomisk modell utan valfrihet även om han inte erkände att det är konsekvensen.
Synd att gymnasiet inte kom upp mer än bara i förbifarten i början. Det är stora avhopp och många misslyckanden, det hade förtjänat att diskuteras mer. Långt in i vänsterleden finns en uppslutning kring den förändring vi vill genomföra.
Mitt bestående intryck var att Wetterstrand var talande tyst under valfrihetsdiskussionen. Hon protesterade inte alls mot Ohlys linje. Slutsatsen är att Mp vunnit dragkampen om att ta bort ordningsregler i skolan och förlorat om friskolor. Där har V vunnit i stället. Det har utlovat gemensamma besked, men inget kommer. Vad är det de ska göra som de inte vågar berätta för svenska folket?
Expressen, Expr2, Aftonbladet, SvD, DN, GP, Ab2, Expr3,
Fredrik Reinfeldt påminde på ett bra sätt om hur skolan såg ut förr, när han och jag gick där på 70- och 80-talet. Han satte in frågorna i sammanhang och visade engemang. Ofta är det så i debatten att de problem vi ser idag verkar har uppstått nyligen. Men i den skola jag gick sopades också problem under mattan och det var ständiga diskussioner om att man enklare fick bättre betyg på vissa skolor. Skolan var inte särskilt likvärdig, men däremot väldigt likadan överallt. Nu åtgärdar vi det.
Lars Ohly påstår att vi tagit bort elevinflytandet i skolan. My God, vad får han allt ifrån? Men jag och en (fd?) kommunist har ju olika demokratisyn, förstås. Elevdemokratin finns verkligen kvar, den är självklar och viktig.
Mona Sahlin mumlade lite tyst att Maria Wetterstrand får bestämma om det ska finnas kvarsittning och det vill hon inte ha. Fast det tyckte S när vi röstade om skollagen i juni. Det blev en eftergift för Mp...
Betygsdebatten var inte så klargörande. Varför pressades inte de rödgröna om hur deras betygssystem ska se ut? Wetterstrand sa att "om" man ska ha graderade betyg... Ska man det, då? Hur ska deras betygssystem se ut?
Det var bättre diskussion om valfrihet och friskolor, här hettade det till. Segregation är ett allvarligt problem, men man bryter den inte genom att ta bort valfriheten, sa Reinfeldt. Här syns en stor skillnad mellan Alliansen och de rödgröna. Ohly tycker att "valfrihetens pris är för högt". Slutsatsen måste ju vara att han vill ha en starkt centralistisk och planekonomisk modell utan valfrihet även om han inte erkände att det är konsekvensen.
Synd att gymnasiet inte kom upp mer än bara i förbifarten i början. Det är stora avhopp och många misslyckanden, det hade förtjänat att diskuteras mer. Långt in i vänsterleden finns en uppslutning kring den förändring vi vill genomföra.
Mitt bestående intryck var att Wetterstrand var talande tyst under valfrihetsdiskussionen. Hon protesterade inte alls mot Ohlys linje. Slutsatsen är att Mp vunnit dragkampen om att ta bort ordningsregler i skolan och förlorat om friskolor. Där har V vunnit i stället. Det har utlovat gemensamma besked, men inget kommer. Vad är det de ska göra som de inte vågar berätta för svenska folket?
Expressen, Expr2, Aftonbladet, SvD, DN, GP, Ab2, Expr3,
Bröstmjölkspumpsvänstern
Vissa saker kommer man ihåg långt efter en valrörelse. Moderaternas valaffisch från 2002: "Rösta på din frisör" är en sån. Helt obegriplig. Så gick det som det gick också.
I gårdagens partiledarutfrågning av Lars Ohly fick vi något som blir en klassiker från årets valkampanj. Bröstmjölkspumpen. Han vill inte bestämma när mammor ska sluta amma, sa han. "Man kan ju använda bröstmjölkspump." Så försvarar han sin självpåtagna rätt att inkräkta i vårt familjeliv. Det är så korkat att man inte tror att det är sant.
Tack, Lars Ohly. Du fick mitt adrenalin att rinna till och påminde om att det spelar roll hur man röstar. Kampen för frihet är inte över än.
Jag har svårt att förstå hur politiker kan tycka att det är okej att ta på sig rollen att bestämma hur föräldrar ska leva sina liv. Varje familjesituation är unik och varje familj vet själv vad som är bäst för just dom. Men de rödgröna tycker sig minsann veta bäst.
Jag avskyr deras förmyndarattityd. Den syntes tydligt när vi införde möjligheten att vara dagmamma/dagpappa åt sina egna barn i Nacka 2006. De var våldsamt emot. Gårdagens intervju var avslöjande i så motto att de rödgröna döljer sina egentliga avsikter. De verkar skämmas för sin politik eftersom de inte deklarerar vad de ska göra. Alla tre vill kvotera föräldraförsäkringen, men ändå säger de inget om vad som väntar. Hade de väntat sig att det skulle vara tyst så att de skulle kunna smyga igenom en förändring efter valet?
Sahlin låter meddela att uttalandet var "mindre smart". Då menar hon uttalandet, inte själva förslaget. Det står hon bakom. Hon vill också kvotera föräldraförsäkringen.
Varför ska man kunna välja förskola åt sina barn om man inte kan bestämma vem som ska vara föräldraledig och hur länge? Valfrihet är inte att politiker väljer, utan att människor väljer själva hur de vill leva sina liv.
PS. Andra minnesbilder (hittills) från årets valrörelse är butler i tunnelbanan, pajas på ålderdomshemmen och ny vikarieskatt. Kanske blir det fler.
SvD, SvD2, SvD3, DN, Aftonbladet, Ab2, Expressen, Expr2,
I gårdagens partiledarutfrågning av Lars Ohly fick vi något som blir en klassiker från årets valkampanj. Bröstmjölkspumpen. Han vill inte bestämma när mammor ska sluta amma, sa han. "Man kan ju använda bröstmjölkspump." Så försvarar han sin självpåtagna rätt att inkräkta i vårt familjeliv. Det är så korkat att man inte tror att det är sant.
Tack, Lars Ohly. Du fick mitt adrenalin att rinna till och påminde om att det spelar roll hur man röstar. Kampen för frihet är inte över än.
Jag har svårt att förstå hur politiker kan tycka att det är okej att ta på sig rollen att bestämma hur föräldrar ska leva sina liv. Varje familjesituation är unik och varje familj vet själv vad som är bäst för just dom. Men de rödgröna tycker sig minsann veta bäst.
Jag avskyr deras förmyndarattityd. Den syntes tydligt när vi införde möjligheten att vara dagmamma/dagpappa åt sina egna barn i Nacka 2006. De var våldsamt emot. Gårdagens intervju var avslöjande i så motto att de rödgröna döljer sina egentliga avsikter. De verkar skämmas för sin politik eftersom de inte deklarerar vad de ska göra. Alla tre vill kvotera föräldraförsäkringen, men ändå säger de inget om vad som väntar. Hade de väntat sig att det skulle vara tyst så att de skulle kunna smyga igenom en förändring efter valet?
Sahlin låter meddela att uttalandet var "mindre smart". Då menar hon uttalandet, inte själva förslaget. Det står hon bakom. Hon vill också kvotera föräldraförsäkringen.
Varför ska man kunna välja förskola åt sina barn om man inte kan bestämma vem som ska vara föräldraledig och hur länge? Valfrihet är inte att politiker väljer, utan att människor väljer själva hur de vill leva sina liv.
PS. Andra minnesbilder (hittills) från årets valrörelse är butler i tunnelbanan, pajas på ålderdomshemmen och ny vikarieskatt. Kanske blir det fler.
SvD, SvD2, SvD3, DN, Aftonbladet, Ab2, Expressen, Expr2,
05 september, 2010
Ohlys skola skrämmer
Tittar på partiledarutfrågningen av Lars Ohly och adrenalinet rinner till.
Han ogillar betyg och vill helst bli av med dem. Sjunkande behörighet till gymnasiet menar han beror på friskolorna, de som tar pengar från den gemensamma skolan. På frågan om man kan lära sig något av de fristående skolorna svarade han nej. En kvarts miljon barn och deras föräldrar fattar inte sitt eget bästa.
Det nästan lyser hat ur ögonen på honom när han pratar om friskolor och den valfrihet som den möjliggör.
Undrar hur han förklarar att 14% av eleverna i Borlänge inte blev behöriga till gymnasiet trots att bara 1,3% går i friskolor. I Emmaboda, Hagfors, Högsby och Mellerud går 0,0% i friskolor och 16%, 21% respektive 23% respektive 25% är obehöriga till gymnasiet. I Solna och Sollentuna går ca 24% av eleverna i friskolor och endast 8% är obehöriga till gymnasiet. Kanske beror det på att de förstnämnda kommunerna styrs av de röda och de andra av oss blå?
Det finns ju ingen logik alls, han är helt ute och cyklar, vet inte vad han pratar om. Kör bara trist klasskampsretorik. Hur ska det gå i regeringsställning? Med tanke på glöden i engagemanget mot friskolor så kanske Ohly aspirerar på utbildningsministerposten? Varför ger inte de rödgröna gemensamma besked om friskolorna? Vad säger miljöpartiet?
Annars var det bara skatter, skatter och skatter. Förstår inte hur han får ihop logiken i att miljonärspensionärer och elitfotbollsspelare ska få sänkt skatt men vårdbiträden och lärare ska få högre skatt. Det är välfärd, det.
Han ogillar betyg och vill helst bli av med dem. Sjunkande behörighet till gymnasiet menar han beror på friskolorna, de som tar pengar från den gemensamma skolan. På frågan om man kan lära sig något av de fristående skolorna svarade han nej. En kvarts miljon barn och deras föräldrar fattar inte sitt eget bästa.
Det nästan lyser hat ur ögonen på honom när han pratar om friskolor och den valfrihet som den möjliggör.
Undrar hur han förklarar att 14% av eleverna i Borlänge inte blev behöriga till gymnasiet trots att bara 1,3% går i friskolor. I Emmaboda, Hagfors, Högsby och Mellerud går 0,0% i friskolor och 16%, 21% respektive 23% respektive 25% är obehöriga till gymnasiet. I Solna och Sollentuna går ca 24% av eleverna i friskolor och endast 8% är obehöriga till gymnasiet. Kanske beror det på att de förstnämnda kommunerna styrs av de röda och de andra av oss blå?
Det finns ju ingen logik alls, han är helt ute och cyklar, vet inte vad han pratar om. Kör bara trist klasskampsretorik. Hur ska det gå i regeringsställning? Med tanke på glöden i engagemanget mot friskolor så kanske Ohly aspirerar på utbildningsministerposten? Varför ger inte de rödgröna gemensamma besked om friskolorna? Vad säger miljöpartiet?
Annars var det bara skatter, skatter och skatter. Förstår inte hur han får ihop logiken i att miljonärspensionärer och elitfotbollsspelare ska få sänkt skatt men vårdbiträden och lärare ska få högre skatt. Det är välfärd, det.
03 september, 2010
Fler obehöriga till gymnasiet
Skolverket redovisar idag preliminär statistik som säger att något färre elever blev behöriga till gymnasiet nu i höst. 11,9% av niondeklassarna, nästan 14 000 elever, klarade inte de ganska lågt stälda kraven på att få godkänt i svenska, engelska och matematik.
Första året elever gick ut med de nya betygen var 1998. Då blev 91,4% behöriga till gymnasiet. Sen har det varit ett sluttande plan.
1999: 90,3%
2000: 89,4%
2001: 89,2%
2002: 89,5%
2003: 89,9%
2004: 89,6%
2005: 89,2%
2006: 89,5%
2007: 89,1%
2008: 88,9%
2009: 88,8%
2010: 88,1%
Trist utveckling, men det visar samtidigt att Alliansens skolpolitik måste få fortsätta för att få genomslag. Nya kursplaner, nationella prov i trean, nya skollagen etc har inte fått genomslag eller ens hunnit genomföras än. Det tar tid att vända en atlantångare.
Vilka förklaringar kan finnas till de sjunkande resultaten? Skärpt kontroll av Skolinspektionen och diskussionen om betygsinflation kan ha gjort lärarnas bedömning lite strängare. Större andel invandrarelever utan skolbakgrund i sina gamla hemländer kan också påverka lite på marginalen.
Skolverket konstaterar att det finns stora skillnader mellan kommunerna, men den rapporteringen kommer först i november. Varför ska det behöva ta så lång tid? Statistiken hittills visar dock att det är stora skillnader på röda och bå kommuner. Sundbyberg kan ju tjäna som exempel. 2006 var 91,6% behöriga till gymnasiet. 2009 var det bara 85,7%. Kanske har den skillnaden förstärkts också under förra läsåret? Medelbetygen skiljer sig väsentligt.
Skolpolitiken är i stor utsträckning kommunal. Vem som styr i kommunen spelar stor roll.
SvD, DN, Aftonbladet,
Första året elever gick ut med de nya betygen var 1998. Då blev 91,4% behöriga till gymnasiet. Sen har det varit ett sluttande plan.
1999: 90,3%
2000: 89,4%
2001: 89,2%
2002: 89,5%
2003: 89,9%
2004: 89,6%
2005: 89,2%
2006: 89,5%
2007: 89,1%
2008: 88,9%
2009: 88,8%
2010: 88,1%
Trist utveckling, men det visar samtidigt att Alliansens skolpolitik måste få fortsätta för att få genomslag. Nya kursplaner, nationella prov i trean, nya skollagen etc har inte fått genomslag eller ens hunnit genomföras än. Det tar tid att vända en atlantångare.
Vilka förklaringar kan finnas till de sjunkande resultaten? Skärpt kontroll av Skolinspektionen och diskussionen om betygsinflation kan ha gjort lärarnas bedömning lite strängare. Större andel invandrarelever utan skolbakgrund i sina gamla hemländer kan också påverka lite på marginalen.
Skolverket konstaterar att det finns stora skillnader mellan kommunerna, men den rapporteringen kommer först i november. Varför ska det behöva ta så lång tid? Statistiken hittills visar dock att det är stora skillnader på röda och bå kommuner. Sundbyberg kan ju tjäna som exempel. 2006 var 91,6% behöriga till gymnasiet. 2009 var det bara 85,7%. Kanske har den skillnaden förstärkts också under förra läsåret? Medelbetygen skiljer sig väsentligt.
Skolpolitiken är i stor utsträckning kommunal. Vem som styr i kommunen spelar stor roll.
SvD, DN, Aftonbladet,
01 september, 2010
Lägst lärartäthet i rödgröna kommuner
Ett viktigt moment i ett val är att ställa de styrande till ansvar för vad de gjort eller inte gjort.
Vi har gjort en sammanställning av utvecklingen inom skolan under den senaste mandatperioden, ett slags bokslut av hur resultat, ekonomi, lärartäthet etc förändrats i kommunerna i Stockholms län. Moderaterna är med och styr i 20 av kommunerna, socialdemokraterna i 6.
Skillnaderna är större än jag trodde och klyftan ökar. De blå kommunerna stiger, de röda sjunker eller står och still och stampar som bäst.
Resultatmässigt, det som är allra viktigast, är skillnaderna som störst. I 19 av 20 M-kommuner når fler målen i alla ämnen, men bara i 2 av 6. I den återstående M-ledda kommunen (Upplands Väsby) beror skillnaden på att tre skolor knoppats av, så underlaget är inte längre detsamma. I genomsnitt når 81% av eleverna målen i alla ämnen i de moderatledda kommunerna, men bara 69% i de socialdemokratiskt styrda.
Genomsnittsbetyget i M-kommunerna har ökat från 213 till 221. S-kommunerna har rört sig från 201 till 202. Ingen av S-kommunerna når ens upp till riksgenomsnittet. Tar man hänsyn till social bakgrund så vinner M-kommunerna också, de sk Salsavärdena är betydligt högre.
Skolverksstatistiken visar också att den lägsta lärartätheten finns i S-kommunerna. Det förvånade, för retoriken säger ju något annat. Utgångsläget före valet var lika stor lärartäthet, 7,4 lärare/100 elever. I S-kommunerna har lärartätheten sjunkit till 7,0 men bara till 7,3 i de moderatledda. De rödgröna har långt från retorik och löften till konkret handling. De har ju haft chansen att öka lärartätheten, med gjort motsatsen. Hur trovärdiga är då de nya vallöftena?
När det gäller resurser, då? Vi satsar ungefär lika mycket på skolan, 83 000 kr/elev. Men det skiljer hur pengarna används. M-kommunerna satsar 1 400 kr mer på undervisningen för varje elev, och det är ju undervisningen som är skolans kärnuppgift. Man skulle kunna säga att man får mer värde för pengarna med moderat ledning.
Jag hoppas att väljarna i Sundbyberg frågar sig varför de styrande socialdemokraterna har genomfört den största neddragningen på lärare i hela länet? I Nynäshamn kan de fråga varför socialdemokraterna satsar minst på undervisning i hela länet. I Sigtuna blir den givna frågan varför allt färre elever klarar alla ämnen, när socialdemokraterna lovade motsatsen?
Haninge, Huddinge, Järfälla, Solna och Stockholm är exempel på kommuner där utvecklingen går åt rätt håll sedan moderaterna fick förtroende att leda kommunen i senaste valet. Varför kan inte Sundbyberg?
Eleverna är värda moderat skolpolitik. De rödgröna har försökt, men misslyckats. Nu är det dags att släppa fram andra krafter som kan förbättra skolan. Eleverna i Södertälje och Nynäshamn måste få samma chans att lyckas som eleverna i Nacka och Solna. Det handlar om fler lektioner, bonus till bra skolor i utanförskapsområden, modernisera skolan och kompetensutveckla lärarna.
Vi har gjort en sammanställning av utvecklingen inom skolan under den senaste mandatperioden, ett slags bokslut av hur resultat, ekonomi, lärartäthet etc förändrats i kommunerna i Stockholms län. Moderaterna är med och styr i 20 av kommunerna, socialdemokraterna i 6.
Skillnaderna är större än jag trodde och klyftan ökar. De blå kommunerna stiger, de röda sjunker eller står och still och stampar som bäst.
Resultatmässigt, det som är allra viktigast, är skillnaderna som störst. I 19 av 20 M-kommuner når fler målen i alla ämnen, men bara i 2 av 6. I den återstående M-ledda kommunen (Upplands Väsby) beror skillnaden på att tre skolor knoppats av, så underlaget är inte längre detsamma. I genomsnitt når 81% av eleverna målen i alla ämnen i de moderatledda kommunerna, men bara 69% i de socialdemokratiskt styrda.
Genomsnittsbetyget i M-kommunerna har ökat från 213 till 221. S-kommunerna har rört sig från 201 till 202. Ingen av S-kommunerna når ens upp till riksgenomsnittet. Tar man hänsyn till social bakgrund så vinner M-kommunerna också, de sk Salsavärdena är betydligt högre.
Skolverksstatistiken visar också att den lägsta lärartätheten finns i S-kommunerna. Det förvånade, för retoriken säger ju något annat. Utgångsläget före valet var lika stor lärartäthet, 7,4 lärare/100 elever. I S-kommunerna har lärartätheten sjunkit till 7,0 men bara till 7,3 i de moderatledda. De rödgröna har långt från retorik och löften till konkret handling. De har ju haft chansen att öka lärartätheten, med gjort motsatsen. Hur trovärdiga är då de nya vallöftena?
När det gäller resurser, då? Vi satsar ungefär lika mycket på skolan, 83 000 kr/elev. Men det skiljer hur pengarna används. M-kommunerna satsar 1 400 kr mer på undervisningen för varje elev, och det är ju undervisningen som är skolans kärnuppgift. Man skulle kunna säga att man får mer värde för pengarna med moderat ledning.
Jag hoppas att väljarna i Sundbyberg frågar sig varför de styrande socialdemokraterna har genomfört den största neddragningen på lärare i hela länet? I Nynäshamn kan de fråga varför socialdemokraterna satsar minst på undervisning i hela länet. I Sigtuna blir den givna frågan varför allt färre elever klarar alla ämnen, när socialdemokraterna lovade motsatsen?
Haninge, Huddinge, Järfälla, Solna och Stockholm är exempel på kommuner där utvecklingen går åt rätt håll sedan moderaterna fick förtroende att leda kommunen i senaste valet. Varför kan inte Sundbyberg?
Eleverna är värda moderat skolpolitik. De rödgröna har försökt, men misslyckats. Nu är det dags att släppa fram andra krafter som kan förbättra skolan. Eleverna i Södertälje och Nynäshamn måste få samma chans att lyckas som eleverna i Nacka och Solna. Det handlar om fler lektioner, bonus till bra skolor i utanförskapsområden, modernisera skolan och kompetensutveckla lärarna.
Waldorfdebatt
Igår kväll hade föräldraföreningarna vid Waldorfskolorna bjudit in till debatt. God stämning, även om vi inte var riktigt överens allihop. Det som alltid retar mig på sådana här tillställningar är debattanter som anpassar budskapet till publiken eller talar om vad man själv tycker.
Jag satt inte i panelen för att tala om vad Mats Gerdau tycker, utan för att representera moderaterna och deklarera hur vi resonerar. Mats Gerdaus personliga åsikter är rätt ointressanta i det sammanhanget. Men så resonerar inte alla. Vänsterpartisten sa att hon "värnar och vill främja friskolorna". Det är ju jättebra, men då måste hon ha hamnat i helt fel parti. Det finns inte ett enda förslag från vänsterpartiet om att värna och främja friskolor, vare sig i riksdagen eller Stockholm. Däremot mängder av förslag som hotar både valfrihet och friskolor. Sänkt skolpeng, minskat friutrymme, vinstförbud, krav på att alla skolor ska drivas av det offentliga och kommunalt veto vid nyetablering är bara några exempel.
Oppositionsborgarrådet Roger Mogert representerade socialdemokraterna men försvarade inte deras omsväning som innebär att de vill ha nationella prov i trean. "Ett sjunkande vrak" sa han att den linjen var.
Diskussionen handlade mest om två frågor som Waldorfrörelsen är upprörda över. Det ena är att alla skolor nu måste göra nationella prov i trean, vilket de ser som ett ingrepp i deras pedagogik. Det andra är att Waldorflärarhögskolan blivit av med sin examinationsrätt.
Jag har lite svårt att förstå den våldsamma aversionen mot nationella prov. Här möts vi inte alls, kanske är det för mycket förutfattade meningar om vad detta innebär? Jag tycker att vi ska ställa samma krav på alla skolor, vilket innebär att man ska följa läroplanen, ha elevhälsovård, erbjuda ett visst antal lektioner etc. Vägen fram till målen ska vara fri för skolorna att utforma, men vi måste ha några kontrollstationer längs vägen. Skattebetalarna lägger 200 miljarder kronor på skolväsendet och har rätt att veta hur det går. Vi föräldrar har rätt att veta hur det går och vad man väljer mellan. Att slippa göra proven är ingen option för mig.
Däremot är det trist att Waldorflärarutbildningen lagts ned. Det beror dock på att Stockholms Universitet avbröt samarbetet eftersom de inte ansåg att utbildningen uppfyllde kvalitetskraven. Det var inga politiska beslut bakom. Nu måste Waldorflärarhögskolan finna en ny samarbetspartner och visa att man håller akademisk och vetenskaplig kvalitet, det får man inte tumma på.
Jag satt inte i panelen för att tala om vad Mats Gerdau tycker, utan för att representera moderaterna och deklarera hur vi resonerar. Mats Gerdaus personliga åsikter är rätt ointressanta i det sammanhanget. Men så resonerar inte alla. Vänsterpartisten sa att hon "värnar och vill främja friskolorna". Det är ju jättebra, men då måste hon ha hamnat i helt fel parti. Det finns inte ett enda förslag från vänsterpartiet om att värna och främja friskolor, vare sig i riksdagen eller Stockholm. Däremot mängder av förslag som hotar både valfrihet och friskolor. Sänkt skolpeng, minskat friutrymme, vinstförbud, krav på att alla skolor ska drivas av det offentliga och kommunalt veto vid nyetablering är bara några exempel.
Oppositionsborgarrådet Roger Mogert representerade socialdemokraterna men försvarade inte deras omsväning som innebär att de vill ha nationella prov i trean. "Ett sjunkande vrak" sa han att den linjen var.
Diskussionen handlade mest om två frågor som Waldorfrörelsen är upprörda över. Det ena är att alla skolor nu måste göra nationella prov i trean, vilket de ser som ett ingrepp i deras pedagogik. Det andra är att Waldorflärarhögskolan blivit av med sin examinationsrätt.
Jag har lite svårt att förstå den våldsamma aversionen mot nationella prov. Här möts vi inte alls, kanske är det för mycket förutfattade meningar om vad detta innebär? Jag tycker att vi ska ställa samma krav på alla skolor, vilket innebär att man ska följa läroplanen, ha elevhälsovård, erbjuda ett visst antal lektioner etc. Vägen fram till målen ska vara fri för skolorna att utforma, men vi måste ha några kontrollstationer längs vägen. Skattebetalarna lägger 200 miljarder kronor på skolväsendet och har rätt att veta hur det går. Vi föräldrar har rätt att veta hur det går och vad man väljer mellan. Att slippa göra proven är ingen option för mig.
Däremot är det trist att Waldorflärarutbildningen lagts ned. Det beror dock på att Stockholms Universitet avbröt samarbetet eftersom de inte ansåg att utbildningen uppfyllde kvalitetskraven. Det var inga politiska beslut bakom. Nu måste Waldorflärarhögskolan finna en ny samarbetspartner och visa att man håller akademisk och vetenskaplig kvalitet, det får man inte tumma på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)