Lön efter prestation?

Lärarna i Sollentuna ska få lön efter hur bra det går för deras elever. Ett klockrent resonemang. I övriga arbetslivet får man betalt efter hur duktig man är, så borde det vara i skolan också.

Jag kan faktiskt inte förstå hur man kan vara emot det hela. Men det är i alla fall socialdemokraterna och vänstern. I en debatt i P1 Morgon i morse mellan moderata kommunalrådet Maria Stockhaus och vänsterns högsta skoltaleskvinna Rossana Dinamarca framgick åsiktsskillnaderna tydligt.

"Vansinnigt idiotiskt", säger Dinamarca. Det är väl klassisk socialistisk politik att alla ska ha lika mycket betalt, oavsett insats?!

Jag tror att hon fick åtminstone fyra frågor från reportern om varför en duktig lärare inte ska ha mer betalt än en sämre lärare, men hon svarade inte. Varför ska inte duktiga lärare belönas?

När Nacka gymnasium för två år sedan delade ut en lönebonus på 15 000 kronor till alla anställda därför att skolan gått så bra, blev det också ramaskri från socialisterna och facket. Alla på alla skolor borde få del av pengarna, lät det. Detta likhetstänkande är förödande. Självklart måste goda insatser belönas extra, det tjänar vi alla på eftersom det leder till ytterligare ansträngningar. Om man inte tjänar på att slita lite extra, varför ska man då göra det?

Hoppas att det nya avtalet, som inte innehåller något garanterat utfall på individnivå, verkligen används för att belöna goda insatser. Dåliga lärare ska inte ha en enda krona till. Men vågar rektorerna? Eller blir det jantelagen som får styra?

Avknoppning laglig, säger SKL

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, meddelar idag att avknoppning av skolor är lagligt och möjligt. Så lät det inte i höstas då förbundet uttryckte allvarliga invändningar och påstod att det kunde vara olagligt.

Det är ju bra att det kommer en dementi, om än sent. Förbundet är ju till för ALLA sina medlemmar (dvs alla kommuner) och borde verka för allas bästa, inte bara för de röda kommunerna. Förbundet borde verkligen akta sig för att uttalanden om man är osäker. Som läget är nu har förbundet aktivt bidragit till att det som många kommuner önskar - att den personal som vill ska få ta över verksamheten i egen regi - försvårats. Därmed har SKL skadat en politik som röstats fram i demokratisk ordning. Varför gav de sig in i diskussionen över huvudtaget?

Det man fortfarande kan vara lite undrande över är SKL:s påstående om att avknoppning av skolor är en ny företeelse. Så är det ju inte. Det har pågått under lång tid, i alla fall sedan början av 90-talet. Att det är fler som antagit den här utmaningen nu och ansökt om att få ta över sin skola gör ju inte att det är ett nytt fenomen som kräver nya regler.

Det är också underligt att de föreslår att kommunen ska genomföra en öppen anbudsgivning för att få fram ett marknadsvärde på skolan. Om man gör det måste man ju vara beredd att låta den som betalar bäst få överta verksamheten och då är det ju inte avknoppning det handlar om utan om försäljning av en verksamhet. Om man däremot bara har en öppen anbudsgivning som medel för att få fram marknadsvärdet så lurar man ju de externa anbudsgivarna. Men vill lägga bud om man inte kan få det? Det verkar inte riktigt som om SKL trots allt förstått vad avknoppning handlar om. Det finns anbudsfundamentalister där och inte verkar gå att rubba.

Men det är ändå bra att de äntligen ändrat sig.

Sämre resultat på nationella prov

Skolverket redovisade för någon vecka sedan resultaten på den nationella ämnesproven i svenska, engelska och matematik, som eleverna i nian gjorde i våras. Det har skrivits anmärkningsvärt lite om det, trots att det finns väldigt mycket att säga.

En artikel om Sjöbo häromdagen förstås och attityden där förskräcker. När skolan uppmärksammar dåliga resultat - hälften av eleverna riskerar att bli underkända - och skickar hem brev till föräldrarna så är det ingen som reagerar. Vart tog föräldraansvaret vägen? Och elever som är duktiga vill inte få beröm eller höra att man är duktig. Då blir man retad.

Ämnesproven visar att resultaten sjunker och att det är väldigt stora skillnader i landet. När jag tittar igenom listan över alla kommuner så är det inte utan att man höjer på ögonbrynen. Hur kommer det sig att 29% av eleverna i Norrköping inte får godkänt på minst ett av de tre proven? I Sigtuna är det 31% och Borlänge 26%. Vad pysslar de med egentligen? Varför lever inte föräldrar och tidningar liv om detta?

Här betalar man nästan världens högsta skatt och så lyckas man inte få igenom mer än tre fjärdedelar av eleverna. Om det vore i min kommun så skulle jag starta en proteststorm. För egen del skulle jag säkert leta efter en annan skola för mina barn.

Är det så konstigt att intresset för friskolor ökar när det ser ut på det här sättet? Och vad blir sossarnas lösning? Bortförklara, skyll på invandrarna och göra det svårare för friskolorna. När kommer omprövningen?

Vem bär ansvaret i Norrköping, där sossarna styrt i decennier? Och vem TAR ansvaret? Hallå, Lars Stjernqvist. Gör något!

Grattis Nacka!

Den som vill läsa en positiv rapport från Skolverkets utbildningsinspektion som kontrast till den som kom om Gällivare förra veckan kan lämpligen titta på Nackas. Den kom igår och lovorden är rätt många. Jag har faktiskt aldrig läst någon inspektionsrapport med så mycket beröm. Från ingressen:

”Skolverkets inspektion av skolorna i Nacka kommun visar att verksamheten fungerar mycket väl med en föredömlig uppföljning av skolornas resultat och arbete. Kunskapsresultaten i grundskolan ligger väsentligt över genomsnittet för riket. I alla skolor bedrivs ett aktivt värdegrundsarbete som lett till en lugn och trygg arbetsmiljö.”

Visst finns det massor som kan bli bättre och saker som måste åtgärdas, men som kontrast till alla eländesbeskrivningar om skolan som tidningarna fylls med så är det kul att läsa om något som fungerar bra.

Gällivare och Nacka. ”Allvarliga brister” respektive ”föredömlig”. Samma land, samma folk, samma läroplaner. Men väldigt olika styrning och prioriteringar. Vart tog den berömda likvärdigheten vägen?

Läraravtal klart

Ett nytt läraravtal blev klart i natt. Det ger 10,2% i löneökning för lärarna 2007-2009, dock utan individgaranti. Det var väl bra att de kom överens, men frågan är om det är tillräckligt för att vi kunna höja läraryrkets status så att vi får fler bättre lärare? Jag är tveksam. Det verkar vara med av ”status quo”.

När sopåkare, golvläggare och rörmokare tjänar över 30 000 kronor i månaden (vitt) och genomsnittslönen för en grundskollärare är 23 000 kronor är det något skevt. 2 000 – 3 000 kronor mer i månaden är givetvis välkommet, men frågan är om det räcker. Premien för att utbilda sig 4-5 år på högskolan till lärare är idag obefintlig, man tjänar bättre på att börja jobba med en gång i stället. Det håller inte och det nya löneavtalet ändrar inte denna bild.

Det är förstås bra att det blev ett avtal så att vi inte får en storkonflikt på arbetsmarknaden, det hade varit rätt förödande för alla de reformer vi är på väg att genomföra. Men frågan är om det ens är början på ett skifte, där utbildning lönar sig?

Omfattande skolk

1 600 elever skolkade minst en månad förra året, rapporterar Svenska Dagbladet som tagit del av en rapport från Skolverket. Rätt oroande. Jag tror att det är en av de grenar vi är världsbäst i. Skolk, sen ankomst och svordomar toppade vi enligt TIMMS-undersökningen för några år sedan.

Vad kan man göra åt det? Ja, ställa krav på att eleverna är med på lektionerna för det första. Och se till att det händer något om de inte är med. Omedelbara telefonsamtal till föräldrarna. Indraget studiestöd. Skriv in skolk på betygen. Det gjorde Nacka gymnasium för några år sedan som ett medel för att förbättra närvaron. De fick omedelbart kritik av – Skolverket. Så får man inte göra. Det är lätt för verket att utdela kritik nu mot hur man sköter sig, när man tidigare vridit verktygen ur skolornas händer. Utbildningsdepartementet var också emot och som av en händelse var dåvarande utbildningsminister Pagrotskys dotter aktiv i elevrådet på Nacka gymnasium och en av de som drev frågan att frånvarorapporteringen skulle bort från betygen… Skolan kunde se påtagliga effekter av att skriva in skolket på betygen och lika påtagliga effekter när de tvingades ta bort det.

Jag hoppas att vi med nya skollagen ger skolorna de redskap de behöver för att hålla ordning och se till att eleverna är i skolan. Men i grund och botten handlar det nog ändå om elevernas inställning. Jag tycker att man ska komma ihåg att gymnasiet är en frivillig skola. Man behöver inte gå dit. Gör man det ska det vara för att lära sig saker och ting.

Den ”antipluggkultur” som finns bland många ungdomar råder man dock inte på så lätt. Intrycken från Korea och Japan sitter fast på näthinnan. I Korea har 60-70% av eleverna extraundervisning på kvällar och helger för att lära sig mer än vad skolan kan erbjuda. I en av skolorna vi besökte fanns ett gigantiskt studierum i källaren, med 600 små studiebås. Där var det fullt fram till 10 på kvällarna och det fanns lärare till hands som kunde hjälpa till. Vilket försprång ger detta Korea om 10-20 år?


Nu måste vi vända attityden i Sverige och inte ta vår välfärd för given. Den är värd att kämpa för.

Statsbidragsbedrägeri?

Det finns kommuner som lägger ned en hel del kraft på att göra livet surt för friskolorna. Bjuvs kommun verkar vara en sådan. Jag läste häromdagen i Helsingborgs Dagblad att den s-styrda kommunen plötligt sänker ersättningen till Forsärlans Miljöskola. Till saken hör att skolan fått rätt mot kommunen i domstol tidigare, så det verkar vara en följetång.

Det ska ju vara lika villkor mellan kommunala skolor och friskolor, men i det här fallet verkar det vara som att besparingen bara drabbar friskolan och inte de kommunala skolorna. En grund för att sänka bidraget är att man halverar den momskompensation som friskolor får för att de, till skillnad från de kommunala skolorna, måste betala moms på sina inköp. Det är pengar som kommunen får tillbaka i form av stasbidrag sedan och är till för att skapa likvärdiga villkor.

Men hur kan en kommun söka 6 procent i momskompensation från staten (vilket är praxis) men bara betala ut 3 procent till friskolan? Syftet är ju inte att kommunen ska tjäna pengar på det hela, utan att transportera pengarna vidare till friskolan. Jag har nu ställt en fråga till kommunminister Mats Odell. Är det ok att en kommun beter sig på det här sättet?

Vi behöver en ”Lex Gällivare”

I förra veckan kom Skolverkets inspektionsrapport över skolan i Gällivare kommun. Jag har aldrig läst något värre. Skolverket avslöjar omfattande brister.

I klartext är det en totalsågning av hur socialdemokraterna sköter skolan i Gällivare. De har nästan egen majoritet i kommunen. Lärarna räddar vad som räddas kan, men ledningen är uppenbarligen helt undermålig.

”Allvarliga brister i styrningen och ledningen”, ”oacceptabelt låga resultat” och ”elevernas undervisningstid har gått förlorad” är något av innehållet. Avsaknaden av fungerande scheman har vållat bekymmer under flera år och kurser kan inte starta i rätt tid. Det råder nu en uppgiven stämning bland både lärare och elever. Eleverna får inte det stöd de behöver.

Staten står tyvärr helt maktlös mot en kommun som så kraftigt åsidosätter sitt ansvar för att eleverna ska få en bra utbildning. Friskolor kan bli av med sina tillstånd om de inte sköter sig, men för kommuner som missköter sig händer ingenting.

Så här kan vi inte fortsätta, vi behöver en Lex Gällivare som ger staten muskler att ingripa.

Frågan är vad socialdemokraterna säger om det?

Märkligt om omdömena

Det har varit mycket skriverier om regeringens förslag om omdömen. Inget av lärarfacken gillar förslaget, trots att det är uppenbart för alla att informationen till hemmen inte är tillräckligt bra idag.

Lärarförbundets pressmeddelande är mest märkligt. Där säger ordföranden Eva-Lis Preisz att det nu finns en ”uppenbar risk att informationen till föräldrarna försämras”. Det är ju helt bakvänt. Syftet med reformen är att förbättra informationen, att ta bort förbud mot att vara tydlig. Hur man kan få detta till att vara en försämring är faktiskt helt obegripligt. Om det inte är så att hon inte tror att lärarna kan utforma omdömena på ett bra sätt. Kanske har jag för höga tankar om lärarna, högre än förbundets ordförande…?

Lärarnas Riksförbund är inte mycket bättre. Ordföranden Metta Fjelkner säger att regeringen nu öppnar för betyg i ettan. Hon vet bättre, men gillar att slunga osakligheter omkring sig. Det gynnar inte en seriös skoldebatt. Hon skriver också att det idag är ”obligatoriskt med individuella utvecklingsplaner (IUP) som också innehåller skriftlig information”. Det är ju inte sant. IUP får inte vara bakåtsyftande och beskriva elevens kunskaper, utan ska uteslutande vara framåtsyftande. Det är just detta vi ska ändra på. Som sanna centralister vill LR också att omdömena ska se likadana ut i alla skolor. Varför kan det inte få skilja åt? Varför blir det bättre av att vara exakt likadant överallt?

Är det inte lite märkligt att de båda lärarfacken, som båda förespråkar ökad frihet och självbestämmande för skolorna och lärarna i andra sammanhang, så hårt argumenterar för centralistiska och enhetslösningar där lärarna får mindre inflytande?

Man kan ju bara spekulera i varför båda lärarfacken är så emot. Lärarförbundet har en tradition av betygsmotstånd, så det finns väl en del kvar av det i väggarna. Men LR har ju förespråkat betyg, därför är deras motstånd nu mer anmärkningsvärt. Men det kanske bara är en del i en allmän vänstersväng i förbundet med motstånd mot friskolor och valfrihet som andra delar?!

Klart med omdömen i skolan

Igår presenterade skolministern regeringens förslag till ny förordning om omdömen i skolan. Äntligen, kan jag säga.

Jag har drivit denna fråga sedan 1999, då jag blev kommunalråd i Nacka. Den skolplan som vi då la fram för kommunfullmäktige innehöll som en viktig beståndsdel att ”föräldrarna ska minst en gång per termin informeras skriftligt och muntligt om elevens utveckling och lärande”.

Då tog det hus i helsike. Skolverket kom med ett kritiskt tillsynsbeslut, ivrigt påhejad av dåvarande skolministern Ingegerd Wärnersson (s). Så här fick man minsann inte göra. Jag minns att Wärnersson t o m hotade med fängelse för sådana här trilskande kommuner… Som om de inte borde ha något annat att ägna sig åt än att jaga kommuner som ville förbättra resultaten (och lyckades!).

Skolverkets kritik är lite intressant att titta tillbaka på nu. Det är tre frågor de hänger upp sig på; om den skriftliga informationen lämnats som ett komplement till utvecklingssamtalet, om den skriftliga informationen lämnats efter överenskommelse mellan vårdnadshavare och lärare (frivillighet) och om den skriftliga informationen som lämnats haft karaktären av betyg.

Det är den sista punkten som är intressantast tycker jag, i synnerhet nu när Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund låtit sig luras av sossarna att vi nu ska betygsätta sjuåringar. Skolverket skrivet att följande karaktäriserar betyg:

*De har sin bestämda utgångspunkt i kursplan och betygskriterier
*De ges vid bestämda tidpunkter/tillfällen
*De avser på förhand bestämda ämnen
*De har på förhand bestämda betygssteg
*De bygger på ensidig information

Skolverket ansåg att Nacka bröt mot allt. Det tyckte inte vi, utan överklagade och Kammarrätten sa att Skolverkets beslut inte hade någon rättsverkan, dvs att Skolverket inte har tolkningsföreträde av skolförfattningarna. Därmed fortsatte vi.

Några ord om dessa karaktäristika på betyg. Självklart ska informationen till hemmen ha sin utgångspunkt i kursplanerna. Vad annars? Föräldrarna vill ju veta om deras barn lärt sig det de förväntas kunna, inte om maten är god eller vädret vackert. Och självklart ges omdömena vid bestämda tidpunkter. Varför vore en slumpmässig utdelning bättre? Och självklart avser de ämnena, vad annars? Men det handlar lika mycket om elevernas sociala utveckling. Några av kommunen bestämda betygssteg handlade det dock inte alls om. Varje skola fick ta fram informationen själv och var och en gjorde på sitt eget sätt (två exempel nedan). En av skolorna, Jarlabergs skola, skrev i löpande text under fyra rubriker (språklig utveckling, matematisk utveckling, social utveckling och utveckling av skapande färdigheter) hur eleverna utvecklades utan att ange en endaste bokstav eller siffra. Detta ansåg Skolverket också vara betygsliknande. Hur får man då göra???

Det känns skönt att vi äntligen kan städa ut flummet från klassrummen. Utomlands förstår de inte vad vi håller på med. Denna hysteri för att bedöma kunskaper är obegriplig.

Föräldrarna vill ha och har rätt till tydlig information om vad deras barn kan. Om man är så rädd för att tala om hur det går - hur ska man då någonsin kunna förbättra det som inte går så bra? Tydliga utvärderingar tror jag är grunden för ständiga förbättringar.

Japan, Sydkorea och Sydafrika

Jul- och nyårshelg utomlands avlöses av utskottsresa till Sydkorea och Japan. Intressanta länder att titta på. Där värderas utbildning högt och eleverna i dessa länder presterar mycket bra i internationella undersökningar. Här finns mycket att lära för Sverige. Under förra mandatperioden var utbildningsutskottet tydligen i Sydafrika, undrar om vi kan lära lika mycket där? Utvecklingen har inte vänt efter den resan i alla fall och s-politiken vände inte riktning.

När jag var i Sydafrika och föreläste om fritt skolval för några år sedan frågade oroliga lärarorganisationer vad som skulle hända med kvaliteten om man införde ett skolpengssystem. Samtidigt sa de att det fanns skolor med en "passing rate", dvs andelen elever som klarar skolan, på 0%... Kan det bli så mycket värre?

Nej, vi har nog mer att lära av de asiatiska tigrarna än de sydafrikanska. Mer om detta längre fram.