17 september, 2008

Bara 9 av 55 elever kom till friskolan

Det finns en lång historia bakom starten av Alnour International School i Luleå. Kommunen ville inte att de skulle starta. Efter många om och men startade skolan ändå nu i höst, med tillstånd från Skolverket.


I augusti angav skolan att 55 elever sökt om att få gå där, rapporterade NSD. Nu skriver Piteå-tidningen att bara 9 elever faktiskt går där. Skolan har fått förskott som man nu kanske måste betala tillbaka. Det hela verkar rätt bedrövligt hanterat, både från kommunerna och skolan.


Jag tycker att det hela visar på behovet av två saker.


1. Processen för att ge tillstånd för friskolor fungerar inte som det var tänkt. Man säkrar inte god kvalitet genom den byråkrtiska hanteringen man har idag. Det måste till en förändring. Skolornas prognoser på kommande elevantal är inget värt, det går inte att göra säkra analyser och bedömningar på grundval av det. Och det är väl ganska självklart, vem kan ange hur många kunder man ska ha 17 månader i förväg, innan man ens startat sin verksamhet? Det är helt andra faktorer som måste avgöra om man ska få starta eller inte, saker som har med faktisk kvalitet att göra. Besluten måste komma snabbare så att skolan tidigt vet om man får starta.


2. Kommunerna måste ha bättre övervakning av valfriheten och skapa system så att man vet var eleverna faktiskt är. Inte för att styra, utan för att veta och kunna planera. Uppenbarligen har flera skolor räknat med att ta emot samma elever och det går ju inte i slutändan, några blir besvikna. Det bästa vore ju om kommunen administrerar ett skolvalsystem där alla skolor ingår, kommunala som fristående. Alla söker skola och man kan bara tas emot i en skola åt gången. Och kommunen betalar bara ut pengar för de elever som faktiskt är inskrivna, varje månad. Det här bygger förstås på att det finns ett gott samarbete mellan kommun och friskolor och att kommunen inte gör allt för att motarbeta dem som det verkar vara i Luleå. Då skulle man undvikit stora delar av den situation som nu uppstått i Luleå.


Man kan tycka att friskolan misskött sig och så är det nog. Jag vill inte försvara dem. Samtidigt är inte kommunen utan skuld heller. De kunde ha skapat bättre samarbetsklimat och överblick. I slutändan är det elever som drabbas när alla inte sköter sig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Som lärare i en avfolkningskommun är jag mycket, mycket kritisk till moderaternas förslag att kommunerna inte ska kunna stoppa en friskola. Min hemkommun sätter hela gymnasiets framtid på spel - skolchef och förvaltning pekar på det orimliga i att starta ett fristående gymnasium, men det moderata kommunalrådet envisas.

Förmodligen kommar allt att hamna i ett ingenmansland, tyvärr. Friskolan kommer inte att få tillräckligt med elever för att kunna fungera och det kommunala gymnasiet åderlåts hårt.

Det är precis vad som beskrivs i din blogg.

Det är synd att landets moderater tror att situationen i landets kommuner är den i Stor-Stockholm, eller Skåne; stadig befolkningsövning med några procent. Sanningen är att 250 av landets kommuner står stilla eller minskar. Och då måste rikspolitiken utgå ifrån dessa kommuner, inte de överhettade kommuner är inträdesbiljetten är miljonärskap.

Mats Gerdau sa...

Hej.
Visst är det bekymmersamt att befolkningen minskar i många kommuner och att man måste anpassa sin skolorganisation utifrån detta.

Men ska det verkligen få lägga locket på utvecklingen? Ska inte fler få möjlighet att pröva sina idéer för att förbättra skolan? Det tycker jag är den största svagheten i ditt resonemang. Att skydda den egna verksamheten från konkurrens i stället för att stärka den så att den klarar konkurrensen. Jag tror faktiskt att protektionism är skadlig även i skolan.

Jag håller inte heller med dig om att vi har ett ensidigt Stockholmsperspektiv. Jag reser runt väldigt mycket för att se och höra hur det ser ut i hela landet - Blekinge, Landskrona, Gävle, Strömstad, Göteborg, Motala för att ta några av de senaste platserna jag besökt. Sverige ser verkligen olika ut, men behovet av förnyelse och utveckling av skolan är inte ett dugg beroende av geografin.

På alla ställen finns det människor som har idéer om en bättre skola som de vill förverkliga. Sedan är det en annan sak att kommunikationen mellan kommun och friskola måste bli bättre och att man måste samarbeta mer för att undvika och minimera negativa effekter, det ligger ju i allas intresse. Varför kan inte friskolan hyra in sig i den kommunala skolans lokaler om det finns tomma ytor? Varför kan man inte dela vissa funktioner? Ofta ser man ju friskolorna som konkurrenter och fiender och det är lite trist och framför allt gagnar det inte eleverna.