28 januari, 2009

Forskningsdebatt

Idag röstade vi igenom en unik forskningssatsning i Sverige. Vi ökar resurserna med 15 miljarder på fyra år! Det är mer än de socialdemokratiska forskningspropositionerna tillsammans under 12 år.

Mer pengar till fri forskning på universiteten, ingen får mindre pengar vilket en del försöker göra gällande. 1,8 miljarder till forskning på strategiska områden - klimat, medicin och teknik - där Sverige är och har ambitionen att vara världsledande.

Vad sa då oppositionen? För lite, vilket är patetiskt. Det är i majoritet som regeringsdugligheten prövas och då slår vi de rödgröna med hästlängder. De hade inget gemensamt förslag, inga gemensamma satsningar. De gjorde inget när de styrde, då är det lätt att gnälla nu.

Vi detaljstyr för mycket säger dom och hänvisar till de strategiska områdena. Men är det orimligt att staten på väldigt övergripande nivå anger vad en del av pengarna ska gå till? Är de emot forskning kring demenssjukdomar och insatser för att få bukt med klimatförändringarna? Samtidigt föreslår de alla oerhört detaljerade satsningar på bl a genusforskning. Jag tror t o m att vänstern föreslog att resurser skulle avsättas till professorer på olika universitet. Här handlar det inte om forskningskompetens och kvalitet längre eller att excellenta forskningsmiljöer ska främjas. Det handlar om att politisera forskningen i en utsträckning som vi aldrig skulle komma på tanken att göra.

Dagens kommentar stod Amine Kakabaveh (v) för. "Vi i vänsterpartiet är marxister...". Tack för det, Amine! Det är ju precis det vi alltid sagt och varnat för.

Inga kommentarer: