Idag finns två artiklar på DN Debatt, en av alliansens företrädare och en av Mona Sahlin och Thomas Östros. Båda handlar om den ekonomiska krisen, men där stannar likheten. Innehållet är diametralt motsatt. När alliansen talar om vikten av stabila statsfinanser så vurmar sossarna för ekonomiskt lättsinne. När alliansen är enig så lyser sossarnas stödpartier med sin frånvaro, det är splittring i de röda leden.
Sossarna vill ha massor av fler utbildningsplatser. Inget ont i det, men lite överbud är det ju. Sanningen är att vi nu i år ökar antalet platser ganska mycket. Det blir mer statsbidrag till yrkesutbildning inom komvux, vi inrättar en ny yrkeshögskola med fler platser och vi ökar antalet platser på eftersökta universitetsutbildningar (t ex läkarutbildningarna). Varför det skulle behövas fler platser när det redan finns tomma platser för 1 miljard kronor på högskolorna verkar inte så klokt. Börja med att fyll de tomma platserna först, så kan man diskutera en utvidgning sedan.
Det stora problemet med sossarnas förslag är dock att de inte talar om hur det ska betalas och av vem. Att föreslå nya utgifter utan att tala om varifrån pengarna ska komma är inte seriöst. Det är alltid lätt att vara generös med andras pengar. Men man kan ju spekulera i vem som får betala. Höjd arbetsgivaravgifer för ungdomar? Det har de föreslagit länge och inte blir det lättare för ungdomar att få ett jobb då. Höjd fastighetsskatt? Det drev de tidigare. Inte lättar man på bostadskrisen på det sättet. Höjd inkomstskatt? Ja, då minskar motivationen att jobba. Och inte löser man den ekonomiska krisen genom att strama åt hushållens köpkraft. De behöver i stället stimulans att använda mer pengar så att man håller hjulen snurrande. Volvo säljer ju inte fler bilar om kunderna få mindre pengar att handla för. Listan över tänkbara skattehöjningar är säkert lång för sossarna, men de kan väl tala om vilka pengar de vill ta den här gången?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar