Dyra skolor är inte liktydigt med bra skolor. Det konstaterar Svenskt Näringsliv och Handelns Utredningsinstitut som i en rapport visar på de bristande sambanden mellan resurser och resultat. Kommunförbundet har visat på samma sak tidigare och GöteborgsPosten skriver om det idag.Jag var på seminariet när rapporten presenterades i tisdags. Det är bra att utomstående organisationer granskar skola och vänder upp och ned på allmänna ”sanningar”. Nu var det egentligen inga nya fakta som presenterades, utan ett annat sätt att beskriva samband.
Egentligen rätt självklart, men ändå är det alltid resursfrågan som diskuteras. Lärarfacken och vänstern ser ständigt mer pengar som lösningen på alla problem i skolan. Jag tycker att det är mycket mer fruktbart att diskutera output än input, dvs resultaten av alla skattepengar vi pumpar in i skolan. Visst kan mer pengar hjälpa, men man får inte slarva bort vad pengarna används till eller om alla kronor man redan har används på bästa möjliga sätt.
Överlag var behållningen av seminariet att alla verkar överens om att det behövs mer utvärdering av skolan. Information som skolresultat är viktigt för att skolmarknaden ska fungera väl. Eleverna och deras föräldrar behöver bra underlag när de väljer. Bristfällig information blir bristande konsumentsäkerhet.
Olika socialdemokratiska skolministrar har framfört behov av ökat utvärdering av skolan sedan slutet av 90-talet. Då ville Ylva Johansson införa sanktioner mot skolor och kommuner som inte levererar utbildning av god kvalitet. Något år senare sa Ingegärd Wärnersson att staten måste bli bättre på att mäta också komplexa frågor i skolan som exempelvis samarbetsförmåga, att se sammanhang etc och att få bättre avstämningspunkter i skolan. Jättebra! Men varför har inget hänt? Det var ju bara tomma ord. 10 år senare finns fortfarande inga sanktioner mot de som missköter sig och ingen vet något om hur det ser ut med elevernas samarbetsförmåga.
Nu är vi många som har stora förväntningar på den borgerliga regeringen. Utvärderingen av skolan är verkligen ett förbättringsområde. Tyvärr gav inte skolministerns statssekreterare Bertil Östberg de tydliga besked som jag hade förväntat mig. Det blir en vassare utbildningsinspektion och nationella prov redan från trean, men det räcker inte riktigt. En viktig del för att få valfriheten att fungera är ju att sammanställa allt det som samlas in på ett begripligt sätt, skola för skola. Då först blir informationen tillgänglig för föräldrar som ska välja. Och då får vi en verklig kraft i utvecklingen tror jag. För vem väljer en skola där resultaten är dåliga?
2 kommentarer:
Väldigt intressant. Det ligger helt i linje med vad Skattebetalarnas förening kom fram till för nästan exakt ett år sedan.
Ett mått på att mäta hur bra en grundskola är att se hur många som blir behöriga till gymnasiet. Då skriver dom så här "... det inte finns något samband alls mellan elevernas studieresultat
och kostnaden per plats i grundskolan (korrelationen är 0,02)." Ett totalt samband ger värdet 1,00. Ett totalt slumpmässigt samband, dvs. inget samband, ger värdet 0,00.
Ledarskapet roll i skolan är alldeles för underskattat. Man borde nog börja fundera på hur rektorsrekrytering och deras utbildning går till. Det är samtidigt lite märkligt att det är i just den ordningen. Först får man tjänsten och sen utbildar man sig till det. Hur vet man då om det är en lämplig person? Alla andra yrken kräver formell behörighet (utbildning)först och sen blir man erbjuden tjänst.
Det tål att tänkas på en gång till.
Källa: http://www.skattebetalarna.se/BinaryLoader.aspx?OwnerID=04963a10-f4e6-4d26-a93c-3182130ec7fe&OwnerType=2&ModuleID=a8429cd5-a9d9-4e2b-a1d8-4a7cf26cd7a3&PropertyCollectionName=Content&PropertyName=File1&ValueIndex=0
Intressant att Skattebetalarna också granskar och jämför detta. Ska studera det lite mer.
Jag tror, precis som du, att ledarskapet är alldeles för underskattar. Det är den enskilt viktigaste faktorn för skolans kvalitet. Man blir mörkrädd när man ser hur det ser ut på sina ställen. Över 1 000 rektorer från inte bestämma sin egen organisation, visade en statlig utredning härom året. Nästan hälften tycker att styrningen inte fungerar. Här finns massor att göra, inte minst för kommunpolitikerna. Sedan vet jag inte om formell behörighet är det som borde krävas för att bli en bra rektor. Snarare är det viktigt med ledarskap, organisationsförmåga, ekonomiskt tänkande etc. Det fordrar att kommunerna släpper rektorerna ganska fria, men det är många för rädda för att göra. Och då får man rektorer därefter...
Skicka en kommentar