17 september, 2007

Ovärderliga rektorer

Äntligen kom besked från regeringen om att rektorsutbildningen ska göras om och få fler platser. Jag tror inte att det finns någon enskild åtgärd som är viktigare än detta. Alla andra skolreformer blir ju inte vatten värda om det inte finns en duglig rektor som tar emot dem.

Ledarskapet är avgörande för skolans resultat, det betonar alla. Men det har varit ett sorgligt eftersatt kapitel av den förra regeringen. Nackas stadsdirektör Lennart Jonasson fick förvisso i uppdrag av s-regeringen att utreda skolans ledningsstruktur (SOU 2004:116), men hans analys och åtgärdsförslag lämnades helt utan åtgärd.

Utredningen ger en ganska skrämmande bild av hur det ser ut i skol-Sverige. 1 000 rektorer anser inte att de kan bestämma om sin egen organisation. Hur ska man då kunna ta ansvar? Var tredje rektor saknar tydlighet i kommunens styrning och ledning och lika många saknar fungerande uppföljningssystem. Hälften av rektorerna uppger att det finns alldeles för många planer, uppdrag och skrivelser från kommunens sida som försvårar deras uppdrag. Var femte rektor uppger att överordnade går in i frågor där rektor ska bestämma. Om man inser att rektorerna har en avgörande betydelse för skolans utveckling och elevernas resultat så kan man inte acceptera det här.

Det behöver ju inte vara kommunerna det är fel på, det kan ju lika gärna vara bristande kompetens hos rektorerna som ligger bakom. Men ansvaret för det vilar ju i så fall på huvudmannen, kommunen. Det är ju ingen annan som anställt rektorn. Samtidigt vet vi ju att många rektorer inte gått den statliga rektorsutbildningen och väntetiden i Stockholm sägs vara flera år, så staten kan inte heller svära sig helt fri från ansvar.

När rektorsutbildningen nu görs om så förutsätter jag att man satsar på rektorerna som ledare och att kommunerna släpper rektorerna fria. De måste få vara den VD i ett mellanstort kunskapsföretag som de faktiskt är. De måste få utrymme att styra utvecklingen på det sätt de själva vill, naturligtvis med tydliga mål och krav på resultat annars ska de sitta löst.

Det har diskuterats en hel del om rektorerna måste ha lärarbakgrund och det finns en paragraf i skollagen som säger att de ska ha förvärvat pedagogisk insikt, vad nu det är för något. Jag har inte så mycket till övers för det. Den duktiga ledaren har förmåga att knyta till sig den kompetens som behövs. IKEA:s VD är inte den bästa möbelsnickaren eller designern. Scan:s VD är inte den bästa slaktaren. Givetvis måste rektorn veta och förstå vilken komplex typ av verksamhet man är satt att sköta, men varför skulle endast lärare besitta tillräcklig kompetens för detta? Jag tror att det är ett av problemen idag, att för många lärare befordrats över sin kompetensnivå. Det blir dessutom lite bakvänt när karriärstegen för duktiga lärare blir att undervisa mindre. In med fler rektorer utifrån!

2 kommentarer:

carina sa...

Ja, ska vi få excellenta skolor så ska vi självklart ha ovärderliga rektorer. En skola som tar emot kompetent personal måste ha kompetenta ledare. Det jag skulle vilja ha vidareutvecklat i din blogg om ovärderliga rektorer är din jämförelse med IKEA:s ledare och andra ledare som driver vinstdrivande företag. Där håller jag i nuläget inte med dig, jag menar att man inte kan jämföra en skolledare med en ledare som strävar efter ständig ekonomisk vinst. Dessa ledare har inte alls samma förutsättningar. Av den anledningen menar jag att en skolledare skall ha skolvana - eller som du själv säger ska vara ínsatta i verksamheten. Men kan man vara det om man inte själv har varit en del av den, jag menar att det kan man inte. Kommunerna vill ha förändringsbenägna rektorer som bidrar till att skolorna utvecklas genom att man arbetar ämnesövergripande med teman eller hittar andra pedagogiska vinster. Samtidigt ska skolledare och lärare finnas till för de lågpresterade eleverna och ha ett annat förhållningssätt till de högpresterade. Ordning och reda, disciplin, elevdelaktighet, föräldrapåverkan ... ja, listan kan göras lång kring allt man ska ta hänsyn till. Detta menar jag är förutsättningar INGEN annan företagsledare har. Deras fokus ligger endast på ekonomisk vinst. Skolledarens vinst är att få en skola med höga meritvärden. Det i ett samhälle där skolledare och lärare ännu inte är överens om vad det är man bedömmer hos eleverna och därmed betygsätter. Det gör det inte heller lättare av att rektorerna fortfarande tampas med lärare som arbetar efter Lgr 80, än i dag då Lpo 94 har gällt i 13 år. Och det enda politikerna tittar på är nämnda meritvärden. Men det är klart i nuläget vet jag inte heller hur den nya rektorsutbildningen skulle se ut. Den kanske tar hänsyn till allt detta utan att man behöver från början vara insatt i skolans verksamhet. Men jag tvivlar...

Mats Gerdau sa...

Hej Carina!

Visst är det väldigt stor skillnad på att vara ledare i en offentligt styrd verksamhet och i en affärsmässig. Men jag tror ändå att det som utmärker en duktig ledare är förmågan att sätta upp tydliga mål (oavsett om de handlar om ekonomiska eller pedagogiska resultat) och få alla med sig på att att nå dessa mål.

Den förmågan tror inte jag kräver en lång uppväxt och karriär i skolan. Däremot måste man ha förståelse för skolans vardag och verklighet, annars kan man nog inte påverka den särskilt mycket. Då blir det lätt en fight mot väderkvarar.

Man måste kunna se var det brister, var man ska sätta in åtgärder och ha de nypor som krävs för att göra det. Vara tydlig och konsekvent men ändå skapa delaktighet och trivsel. Man måste förstå omvärlden, rekrytera de mest lämpliga medarbetarna, se till att utnyttja resurserna på effektivaste sättet, driva utveckling och göra saker på ett smartare sätt hela tiden...

Rektor eller företags-vd. Är steget så våldsamt stort egentligen? Säkert lite svårare att vara rektor, men uppdragen är inte väsensskilda.