DN skriver på ledarplats att bunden arbetstid sänker ett yrkes status och att hög professionell frihet ger hög status. Det handlar om lärarna, men stämmer verkligen DN:s slutsatser?
Vilka yrken har hög status? Jag hittade en lista på ett studentforum, sammanställd av DagensPS. Så här ser 10 i topp ut:
1. Ambassadör
2. Läkare
3. Domare
4. Professor
5. Advokat
6. Pilot
7. VD
8. Forskare
9. Civilingenjör
10. Statsråd
Chefsjobben måste man nog rensa bort när man diskuterar status, kvar blir läkare, advokat, pilot, forskare och civilingenjör. Hur stor är den "professionella friheten" som DN talar om? Bestämmer man själv om vad tiden ska användas till? Knappast, va?! Pilotavtalen är väl rätt reglerade? Liksom läkarnas. Advokater har nog ganska tuffa beting på vad de ska dra in.
Jag tror inte att något av dessa yrken har avtal där arbetsgivaren inte leder och fördelar arbetet. Men så är det i skolan, där arbetsgivaren inte har något inflytande över 22% av arbetstiden för lärarna.
Status tror jag istället kommer med bra utbildning och hög kompetens. Chalmers fräscha förslag idag kan vara ett sätt. Självklart hög lön, i alla fall efter några år i jobbet om man är duktig. Att det finns karriärmöjligheter och avancemang och därtill kopplad löneökning. Sen handlar det nog om mer svårgripbara faktorer också, som vilken "aura" som omger yrket. Kul, utmanande, glassigt, vad tidningar skriver och hur man framställs i TV-serier. Det påverkar allmänhetens attityder. Exempelvis tror jag att många fick en väldigt positiv bild av lärarjobbet av TV-serien Klass 9A.
Jag tror också att det handlar om professionens syn på sig själv och hur man agerar. Gnäll över resursbrist tror jag inte är någon hit för att höja statusen. Ständig klagan över att man måste ha fler kollegor och att det är för jobbigt och stökigt tror jag inte heller bidrar. Det var länge sedan jag hörde en läkare, forskare eller ingenjör klaga över det. Kan det finnas en förklaring till sjunkande status här?
Kanske skulle arbetsgivare och fack enas om att det absolut viktigaste nu är att höja lönerna för alla duktiga lärare? I stället för att slåss för varenda lärartjänst och ett lite otidsenligt löneavtal. Man måste ju - tyvärr - prioritera och jag tror faktiskt att lönenivån är oerhört viktig för vilka som söker till jobbet, vilka som vill bli lärare.
8 kommentarer:
Det är alltid lättare och mer ekonomiskt att ställa höga krav än att bygga upp ett helt nytt system ifrån grunden.
Jag tror säkert att många lärare kan acceptera förändringar och en mer styrd arbetstid, om de får något konkret i gengäld.
Problemet är att bollen så ofta hamnar hos lärarna. Det är de som ska stå för uppoffringarna samtidigt som de ska arbeta ännu hårdare för att höja skolans kvalitet och återupprätta Sveriges rykte som utbildningsnation. Det går inte riktigt ihop.
Den frihet som läkare, advokater, piloter och ingenjörer har är en ekonomisk frihet och en rörlighet som vida överstiger lärarnas. Inom dessa yrken finns det dessutom större möjlighet till variation än det finns för lärare.
Jag håller med dig, Andreas. Men i stället för att blåsa till strid om avtalet kanske facken borde driva andra frågor. Att, som du uttrycker det, se till att lärarna får något konkret i gengäld. Egen dator till alla lärare och fungerande arbetsplats borde vara självklarheter. Minimera annat jobb som inte har med eleverna att göra. Mer fortbildning och kompetensutveckling. Och högre lön. Här tycker jag att arbetsgivarna borde vara mer konkreta i vad man vill åstadkomma och verkligen erbjuda något som är attraktivt för lärarna.
Självklart vill lärarna ha centrala avtal och så små förändringar som möjligt när det gäller arbetstiden. Håller med om att lärarnas argumentation inte alltid är klockren. Problemet är det genuina misstroende som finns mot både kommuner och även en del friskolor.
Inkompetenta fritidspolitiker i kommunerna ansvarar för den svenska skolan - det är dessa som basar över verkställandet, oavsett hur tydlig staten är i sin målformulering och inspektion.
Ska erkänna att jag är så trött på de lärare som vill ha en statlig arbetsgivare, men nog tusan förstår jag dem som vill att staten kraftigt begränsar de plumpa kommunpolitikernas handlingsutrymme vad gäller skolan.
Statliga öronmärkta resurser och kanske till och med en statlig reglering där HELA professionsuppdraget riktas från stat till lärare, utan omvägen via kommunhuset. Förtroendet mellan lärare och kommunfolket är bottenfruset - ett verk Göran Persson måste vara stolt över. Det skrämmande är att borgarna verkar vara liknöjda de också.
Visst fick vi en fin bild av engagemang hos lärarna i 9A, men till det hör också att de som undervisade mest av dem hade ca 4 lektioner i veckan, därutöver fanns resterande tid av 4 arbetsdagar till samtal med elever, planering, föräldrakontakter m.m. Vilka lärare har den tiden till engagemang för eleverna. Utöver de undervisningstimmar vi har så ska vi rastvakta, sitta i planering i olika grupper ca 3-4 tim i veckan,sköta mail på gemensam dator, sköta föräldrakontakter, städa klassrum och gemensamma utrymmen (kopieringsrum, personalrum m.m.), tömma komposter och sopsortering, reda ut konflikter mellan elever, se till vem som tar över undervisning för de sjuka kollegorna, skriva omdömen och planera utvecklingssamtal, fylla i sjukintyg från försäkringskassan, få handledning av specialpedagog odyl. Om man har tur hinner man förbereda vissa lektioner som att kopiera, ta fram matrial, iordningsställa klassrum. Att vår undervisningstid är mellan 16-19 timmar som SKLs företrädare sa i Gomorron Sverige idag stämmer heller inte. Ingen av mina kollegor har färre än 18 undervisningstimmar, det finns de som ligger på 20-21 undervisningstimmar. Det viktiga i denna debatt är att reglera tiden för undervisningen, vilket innefattar planering, genomförande och efterarbetet som är direkt riktat till eleverna.Att dessutom har större frihet att göra olika grupperingar och styra timplanen för varje elev vore mer effektivt. Att då vara fler timmar i skolan när eleverna inte är där, kvällar och lov, medför inte högre måluppfyllelse. Vi vill och ska vara till för undervisning.
"Exempelvis tror jag att många fick en väldigt positiv bild av lärarjobbet av TV-serien Klass 9A" skriver du. Jag tror tvärtom - jag tror serien ledde till att ytterligare förstärka bilden av den svenska genomsnittsläraren som tämligen beige och vek med dålig ledarförmåga, vacklande ämneskunskaper och tveksam pedagogiskt kunnande. Tyvärr. Kanske var syftet gott, men jag hör inte många tala gott om läraryrket efter den.
Anonym 1. Jag håller med om att vi borde rikta uppdraget ännu mer till professionen i läroplaner och skollag. Förhoppningsvis blir det så när vi fått genomslag för vår politik också. Fria självständiga skolor med stort handlingsutrymme är det som skapar framgångsrika skolor.
Anomyn 2. Jag tycker att du gör en bra beskrivning av vad många lärare gör. Men varför inte begränsa dessa uppgifter i stället för att begränsa undervisningen? Det är här jag inte får ihop det. Jag tror att det sänker statusen att läraren ska vara en mädschen für alles och inte få inrikta sig på det som man är utbildad till.
Re: Andreas.
Nu är det samhället och skattebetalarna som gör uppoffringen. Ser du inte det? Jag ser hellre att den priviligerade yrkesgruppen lärarna får göra det och rätta in sig i ledet som alla andra offentliga och privata yrkesgrupper.
Gällande de andra yrkesgrupperna finns det säkert hundra eller tusen jobb till som ger mer "ekonomisk frihet" än lärare. Vet inte riktigt vad du menar med ekonomisk frihet. Är det lön du menar, så skriv det. Är det något annat, så skriv det.
Finns inga yrkesgrupper där man är så specialiserad som inom läkeriet eller pilotkåren. Man är specialist (dvs ex.vis ortoped eller flyger Boeing 777 och "that's it".). En lärare har en långt bredare gärnning än en enda sak (ex.vis matematik). Den lärare som inte ser variationen i sitt uppdrag bredare än så borde inte verka i skolan, alternativt borde skolledningen omedelbart tillse att vederbörande får en bredare och sannare syn på sitt jobb. För trots allt - det är bara ett jobb. Vad alla än ylar om, är lärare bara ett jobb bland många andra. Gällande advokater och ingenjörer så har du naturligtvis rätt, men inga jobb är det andra likt. Självklart skiljer det sig åt mellan olika arbeten och det måste även skilja åt.
Och eftersom lärare till skillnad från andra yrkesgrupper trivs väldigt bra med sitt arbete och i lägre utsträckning än andra yrkesgrupper byter jobb eller går i förtidspension betyder det att man ändå är mer än ganska nöjd med sitt arbete och sin situation. Det eviga gnället - som det icke finns fog för - är kontraproduktivt och måste motarbetas av samhället.
Annars tror jag att det finns risk att lärarkåren att mister den trovärdighet man har kvar.
När jag följer din blogg här Mats, som för övrigt är utmärkt - varje inlägg är som ett stenhårt slagskott in i det reaktionära Skolsverigemålet - ser jag att det nästan enda som diskussionerna mynnar ut i är två saker; lön och tid. Det båtar föga för framtiden och är, helt ärligt, trist. Ingen skugga över dig, Mats, du gör ditt jobb på ett strålande sätt när du sätter pannlampan och brännaren på lärare, kommuner, stat och friskolor. Härligt!
http://allehanda.se/opinion/ledaretalib/1.1446470
Skicka en kommentar