CAS - en föregångare

Igår besökte jag CAS (uttyds Centrum för Arbete och Studier) på Värmdö, dvs deras vuxenutbildning och arbetsmarknadsenhet.

Chefen, Carin Flemström, tog kontakt när jag presenterade Frivux-utredningen. De tankar vi för fram där, att man borde föra över arbetsförmedlingens resurser för utbildning till kommunerna, tilltalade henne ordentligt. Hon ser varje dag brister i dagens ansvarsfördelning och hinder i statens regelverk. Möjligen blir det bättre sedan länsarbetsnämnderna försvunnit, men sannolikt inte. Det statliga regelperspektivet sitter i väggarna.

CAS verkar ha kommit på en briljant idé. Om någon hör av sig till kommunen och vill ha socialbidrag för att man inte har jobb måste först besöka en studie- och yrkesvägledare innan man får träffa en socialsekreterare. Vägledaren försöker reda ut de utbildningsbehov som finns och motivera för studier. Så fångas ungefär en tredjedel av de sökande upp och de erbjuds individuellt utformad utbildning. En tredjedel tycker att det verkar för jobbigt och kommer inte till vägledaren. Kanske har de svartjobb och kan inte/orkar inte med studier dessutom. Den sista tredjedelen har också andra problem och får hjälp av socialsekreteraren. Varför har ingen kommit på den här idén förut? Det verkar vara hur bra som helst.

Och de utbildningar som erbjuds är också hur individuellt utformade som helst. Fårskötare, billackering… Det är moderna lärlingsutbildningar för vuxna, i branscher och på företag där det finns ett behov av arbetskraft och de resulterar i betyg. Alltså inte praktik eller gratis arbetskraft, utan utbildning förlagd till en arbetsplats. Dessutom kostar det inte en krona för kommunen, vare sig i projektpengar eller ersättning till arbetsgivaren.

Carin Flemström har rätt i att dagens AMS-utbildningar är rätt förödande. Hon menar att de ofta skickar negativa signaler till arbetsgivarna, det är ingen merit att ha gått AMS-kurs. Man får inte ens något betyg och det hela är diffust och illa anpassat till arbetsmarkandsbehoven. Då är reguljär vuxenutbildning mycket bättre. Varför utnyttjar inte kommunerna detta unika redskap bättre? I mitt utredningsarbete mötte jag många kommuner och organisationer som verkligen instämmer i den här kritiken och skulle välkomna ett nytänkande. Vi får väl se var regeringen landar framöver.