28 mars, 2008

IV, basår och Västerås

Idag avslöjar Sveriges Radio att gymnasieutredaren Anita Ferm kommer att föreslå att gymnasiets individuella program ska läggas ned och att eleverna i stället ska erbjudas ett tionde år i grundskolan.

I grunden är det ju helt rätt tänkt. Insatser måste sättas in tidigare, i grundskolan. Det finns för mycket av skicka-vidare-mentalitet i skolan idag. Nästa årskurs, nästa stadium får lösa problem som uppstått. Lappa och laga och reparera har blivit vardag. Nu måste vi börja göra rätt från början i stället.

Jag hörde idag om en elev som skolkat mycket i högstadiet och haft personliga problem, men som kom på rätt väg och ville gå om nian för att sedan börja gymnasiet. Kommunen sa nej, med motiveringen att hon redan gått nio år och att det därmed var gymnasiets ansvar. Det är hur upprörande som helst. Så får det naturligtvis inte gå till. I Mölndal har moderaterna lanserat en idé om att erbjudande om ett tionde skolår för de som vill.

Samtidigt ger förslaget om skrotat IV upphov till en del frågor. IV består ju av elever med väldigt olika bakgrund och förkunskaper. Många är invandrare utan tillräckliga kunskaper i svenska, men kan mycket annat. Varför ska de gå i grundskolan? De behöver ju svenska. Några andra är svagbegåvade, kanske på gränsen till särskolan, eller har andra funktionsnedsättningar som gör att de har en långsam inlärning. För dem kanske extra grundskoleår inte alltid är bästa lösningen. Och så finns det alla de som är omotiverade, inte vill, har struliga hemförhållanden, har hamnat i dåligt sällskap, men som mycket väl skulle kunna med lite ansträngning och rätt hjälp. Där har grundskolan ett stort uppdrag. Men då inställer sig nästa fråga – vilken grundskola? Den man gick nian i? Har inte låg- och mellanstadierna något ansvar? Om man bytte skola till en friskola mellan åttan och nian, är allt ansvar då friskolans? Man kan inte bara ålägga skolan som genomförde det sista av nio grundskoleår ansvaret. Vi får se på måndag hur Anita Ferm tänkt.

Socialdemokraternas Marie Granlund är emot ett tionde grundskoleår. Hon vill ha ett ”basår” på gymnasiet i stället. Skillnaden mot dagens IV är att man ska komma in på ett nationellt program men komplettera under tiden, säger hon. Det är ett helt makalöst idiotiskt förslag. Thomas Östros föreslog samma sak när han var utbildningsminister och fick massiv kritik, så mycket att det aldrig genomfördes.

Däremot genomfördes ett fullskaleexperiment med detta i Västerås i början av 2000-talet. Alla elever garanterades en plats på det program de valt, oavsett om de var behöriga eller inte. Om de inte var behöriga skulle de få extra hjälp. Det fick förödande konsekvenser. Betygen rasade, både i grundskolan och gymnasiet. Västerås halkade ned till plats 237 av landets kommuner i betygsligan och nästan 40% av eleverna fick underkänt i något ämne när de lämnade grundskolan. De behövde inte göra sitt bästa – de kom ju in i alla fall! Även gymnasiebetygen sjönk och Västerås hamnade bland de 10 sämsta kommunerna. Förödande och förskräckande resultat och de tvingades skrota det hela.

Det är samma modell som Marie Granlund dammar av igen. I praktiken innebär det att de tar bort behörighetskraven. Alla kommer in på nationella program, oavsett förkunskapskraven. Vi vill skärpa behörighetskraven så att man inte bara kommer in, utan också klarar av kurserna och slipper misslyckas och hoppa av. Sossarna vill ta bort dem. Kan skillnaderna vara större? Ingen omprövning här, inte.

1 kommentar:

Sten Bråkenhielm sa...

Varför inte dra lärdom av vuxenutbildningen? Grundskolan kan delas in i kurser på samma sätt som gymnasiet. Ingen skall kunna gå vidare till nästa kurs utan att ha klarat av den tidigare och fått den kunskapsplattform som krävs för att det skall gå bra.
Inom ramen för skolplikten skall man alltså kunna gå om och om igen. Annars är det ingen idé att gå vidare. Sabbatsår och yrkespraktik kan bädda för att man skall kunna komma igen.
Det viktiga är att man vet vad man håller på med. Jämför med pilotutbildningen, ingen släpps upp i luften om det inte är säkert att det går bra. Det borde gälla livet med.
Jämnlikhet är att alla skall nå en lika och rimlig basnivå. Sätt låga mål och se till att alla når dem!
Sedan kan alla ha lika chans att utveckla sig. Det är rättvist!
Sten