06 mars, 2008

För mycket befrielse?

Är det ett stort problem att elever inte deltar i skolundervisningen idag? Ja, skulle jag säga. Det är på tok för mycket frånvaro från lektionerna. Man tar inte tag i skolket tillräckligt mycket på alla skolor. Här finns mycket att göra. Självklart ska eleverna följa undervisningen.

Är det ett stort problem att många elever, i synnerhet invandrarflickor, befrias av skolorna från undervisning i idrott, religion, sex- och samlevnadsundervisningen? Ja, det tycker uppenbarligen folkpartiet. Jag är mer tveksam till om befrielsen i sig är så omfattande. Det finns nog större problem att ta tag i först. Dåliga resultat, mobbning, brist på valfrihet...

Folkpartisterna hänvisar i sin artikel i DN idag till en doktorsavhandling som säger att 27 % av invandrarflickorna inte deltar i idrott, religion etc. Jag hittade den undersökningen på nätet och konstaterar att den baserar sig på enkäter till 1 193 elever i 4 skolor i 1 kommun år 2002. Kan man verkligen dra så långtgående slutsatser av detta? Att generalisera och säga att så här är det i Sverige? Vi vet ju att resultaten skiljer sig väsentligt mellan kommunerna och att kulturen skiljer oerhört. Så är det naturligtvis i det här fallet också. Det känns nästan lite genant som underlag.

Jag ringde till rektorn på den invandrartätaste skolan i min egen kommun Nacka för att få en verklighetsbild. Skolan (ISN) har över 300 elever, varav 2 (två!) svenskar. INGEN är befriad från undervisning. En kollega pratade med Rinkebyskolan och de har heller inga befriade elever.

Så vad står det här för? Varför är det här ett utspel på DN Debatt? Är det ett stort samhällsproblem som folkpartiet kommit på spåren, eller något annat?

Jag tycker att politiken ska lösa verkliga och omfattande problem, inte påhittade. Det är möjligt att den lilla ventil som finns i dagens lagstiftning om befrielse från viss undervisning missbrukas på en del skolor. Det borde i så fall vara en fråga för den kommande Skolinspektionsmyndigheten att ta tag i. Så får det inte gå till.

Jag tror att helt andra åtgärder än i första hand skärpt lagstiftning måste till för att komma åt frånvaron (lovlig eller olovlig) p g a religiösa eller kulturella betingelser. Det handlar både om att föra samtal om värderingar och vad som gäller i Sverige och om att organisera undervisningen på ett omdömesgillt och hänsynstagande sätt. Om flickor från ortodoxt troende muslimska familjer inte får visa kroppen för pojkar och därför inte deltar i idrotten så hjälper inte fler förbud. Det är ju redan förbjudet att skolka, men det förekommer ändå. Man kan ha särskild pojk- och flickidrott, dela på simtiderna mellan könen etc. Att jobba med värderingar, mer än fler förbud. Är inte det mer verkningsfullt än fler förbud?

Inga kommentarer: