Nya Zeeland nästa

Idag åker jag på studieresa till Nya Zeeland. Låååång flygresa, men det är det väl värt. Nya Zeeland lär vara spektakulärt och vackert, men vi har ett ganska pressat schema så vi får väl se hur mycket tid det blir att se allt.

Nya Zeeland ligger väldigt bra till i utbidningshänseende. Under 90-talet var de i ropet med Reading Recovery, program som lär små barn läsa ordentligt. De har självstyrande skolor och höga krav och en blandad befolkning. Det finns mycket att jämföra och dra lärdomar av. Nu ska vi se hur det gått med alla reformer efter en sådär 10-15 år. Och vad nytt som händer. Vi ska träffa skolor, universitet, lärarutbildare, utbildningsdepartement, NotSchools, höra om dropouts mm. Ser verkligen fram emot det.

Som en extra krydda är det parlamentsval nästa lördag också. Regerande Labour ligger efter med 10-15%, så det lutar åt maktskifte. Kul att se valrörelse på andra sidan jordklotet också.

Hearing om högskolekvalitet

I förmiddags hade vi en hearing med utbildningsutskottet om kvaliteten i högskolan. Det hettade till nästan med en gång. Högskoleverket fick vass kritik från Sveriges Universitets- och högskoleförbund (SUHF) för sättet som verket gör sina utvärderingar.

SUHF välkomnar utvärderingar, säger ordföranden Bexell (rektor på Lunds Universitet), men kriterier måste vara kända i förväg. Dessutom borde utvärderingarna fokusera mer på outcome av utbildningen och mindre på förutsättningar och process.

Jag håller helt med! Nu ska högskoleverket förvisso fokusera mer på outcome också, men talade ändå sig varmt för förutsättningarna och processerna. I slutänden är det faktiskt bara outcome som räknas, vad resultatet blir. Är studenterna nöjda? Har de nytta av sin utbildning? Ger den rätt kompetens för det jobb de ska göra? Får de rätt typ av jobb för den utbildning de har?

Det får inte bli så att "operationen lyckades men patienten dog", men risken är att det blir just så om man stirrar sig blind på process och förutsättningar. Patienten ska ju överleva, det är ju liksom hela vitsen och då måste det vara just detta som granskas och man mäts mot.

Om högskolorna ska förbättra sin kvalitet så måste de titta på sina förutsättningar och sin process, därför är de dimensionerna givetvis viktiga - men mest för lärosätena själva och inte för högskoleverket.

Betygsätta lärare?

Malmö fortsätter försiktigt att låta eleverna utvärdera lärarna, skriver Sydsvenskan. Det mottas inte bara positivt av lärarna.

När jag ser de väldigt hovsamma frågorna konstaterar jag att det sådana frågor ställts i Stockholmsregionens gymnasieskolor i flera år redan och att Nacka gjort det i ett decennium. Välkommen i gänget, Malmö! Det känns ju inte ett dugg kontroversiellt.

Har jag fått tillräcklig hjälp? Har jag haft inflytande? Är jag nöjd med kursen som helhet? Och så den "farliga" frågan: Jag är nöjd med lärarens sätt att arbeta.

Hur ska man någonsin kunna bli bättre om man inte vet hur det står till? Om man inte vet vad kunderna tycker? Vilket annat kunskapsföretag skulle strunta i att utvärdera kundernas attityder och fråga vad som kan bli bättre? Vadan denna rädsla? Jag kan faktiskt inte förstå den alls, om det inte är så att den bottnar i ett väldigt dåligt självförtroende och låg professionalitet. Kompetenta lärare borde väl välkomna denna utvärdering!

Jag tycker att man skulle gå mycket längre än fegisvarianten i Malmö. Offentliggör resultaten! Inte så att man kan identifiera lärare för lärare, men på skolnivå. Och gå längre ned i åldrarna, varför nöja sig med gymnasister? Elever på mellan- och högstadiet kan också ha välgrundade åsikter som är värda att lyssna på. Då blir det elevinflytande på riktigt. Och det kanske är farligt för vissa...?

Och så några lovord till kollegorna Elisabeth Svantesson och Tomas Tobé som skriver på Brännpunkt idag om SFI. Bort med kommunernas monopol och skrota dagens SFI-modell och in med en ny. Jag tror ni tänkt helt rätt!!!

IPRED1, vad är det?

Har just svarat på drygt 100 mail om IPRED1, något som också går under benämningen "sanktionsdirektivet". Bakom den kryptiska rubriken döljer sig ett förslag som härrör från EU om ökade möjligheter för upphovsrättsinnehavare att spåra intrång i upphovsrätten. I klartext: bättre möjlighet för låtskrivare att driva skadeståndsprocesser mot fildelare.

Det är en ungdomsfråga av stora mått. Enligt uppgift är över 1 miljon människor fildelare i Sverige. När man kommer ut på en skola så har varenda ungdom ägnat sig åt detta. Det är klart att det hela väcker känslor och det finns massor av saker som måste klaras ut, beviskraven och möjligheterna att smita undan bland annat.

Diskussionen är svår, flera berättigade intressen står emot varandra. Värnandet av äganderätten, som är central i varje civiliserat och välmående land, och värnandet av den personliga integriteten. Var går gränsen? Båda är moderata hjärtefrågor. Den tekniska utvecklingen har sprungit förbi lagstiftningen och ställer invanda sanningar på huvudet.

Frågan handlar INTE om det ska vara olagligt att fildela eller inte, det finns redan en lag som klarar ut gränsdragningen där. Nu handlar det om privata aktörer ska kunna få ut datorers IP-adresser när man tror att någon gjort olovligt intrång och i så fall under vilka former detta ska ske.

Diskussionen fortsätter.

Mot Landskrona

I fredags var jag i Landskrona. Regn, regn, regn och mörker.

Diskussionen var desto ljusare. Jag var med på en diskussion som kommunen och ett antal industriföretag ordnat om framtidens yrkesutbildning och hur man ska kunna se till att industrin får tillräckligt med arbetskraft med rätt kompetens.

Det känns befriande att tala med företag som vill anställa och inte bara varsla. Det är lätt att tro att vi lever i en total kristid, men så är det inte.

Jag upplevde ett ganska stort stöd för vad vi gör med yrkesutbildningen nu. Först stöper vi om hela gymnasiet för att förbättra kopplingen till arbetslivet och ge mer utrymme för yrkeskunskaper på yrkesprogrammen. Sedan ska vi inrätta en helt ny Yrkeshögskola, för att höja statusen och skapa ett gemensamt regelverk för eftergymnasial utbildning som inte är akademisk där dagens KY-utbildning är kärnan. Och så satsar vi mer på yrkesvux, ytterligare ett antal platser kommer igång och det behövs.

Som diskussionen gick så finns ett intresse från företagen att engagera sig mer i utbildningen, men möjligen en tro att skolan kan lösa allt. De måste också marknadsföra jobben och yrkena. Ungdomar väljer inte bara en skola och en utbildning, utan vill också veta vad utbildningen leder till. Ett kul, utmanande jobb med schysst lön - då kommer ungdomarna, var så säker!

På måndag åker jag tillbaka till Landskrona igen. Då ska vi titta på unga på glid med den arbetsgrupp om Ungas villkor som jag leder. Samarbete med socialtjänsten och polisen, bland annat. Spännande att se.

Friskolor diskriminerar?

Flera friskolor (var tionde) vägrar ta emot elever med funktionshinder, rapporterar Sveriges Radio. Verkligen trist och upprörande om det är så. Våra skolor, även friskolorna, ska vara öppna för alla elever.

Samtidigt kan jag på ett sätt förstå om det är så. Många kommuner (de flesta?) skickar ju inte med mer pengar för dessa elever. De får klara sig på den vanliga skolpengen, som dessutom är orättvist låg i många kommuner. Tidigare var kommunen tvungen att skicka med mer pengar, men det tog sossarna bort i mitten av 90-talet, vilket innebar att valfriheten inte existerar för dem med störst behov.

Jag hoppas att vi kommer till rätta med detta i nya skollagen. Det vore på tiden.

Sen kan man ju undra lite över hur undersökningen är gjord. Varför är det bara friskolor som tillfrågats...? Jag vet själv många kommunala skolor som också sagt nej. Men det kanske inte är så intressant för statstelevisionen/statsradion att granska?

Forskning för miljarder

Mitt i finanskrisen gör regeringen en jättesatsning på framtiden. Det är lätt att bli kortsiktig och bara lösa dagsaktuella problem i en krissituation, men regeringen vågar verkligen tänka på framtiden och det som kanske inte är lika populistiskt som a-kassa. Nämligen forskning.

15 miljarder satsas på forskning 2009-2012. Gigantiskt med pengar och mycket mer än någonsin tidigare. Förra regeringen satsade den fyraårsperiod som nu går ut 4,2 miljard och perioden dessförinnan 2,5 miljarder. De satsade 6,7 på 8 år - vi 15 miljarder på 4 år. Visst, inflationen gör sitt till men det är ändå en fantastisk utökning.

Nanoteknik, cancer, havsmiljö, energi, materialvetenskap, diabetes ska det satsas extra på, sk strategiska satsningar. Och stamcellsforskning, vilket måste uppröra sossarna eftersom de i sin retorik utmålat kd som kraftiga motståndare mot detta. Detta är utöver de förstärkta grundanslag som universiteten får.

Som stockholmare och moderat kan jag inte annat än känna stor tillfredsställelse över förslaget. Det här är en stor satsning på min region.

De forskningspengar som går direkt till universiteten och högskolorna (sk fakultetsanslag) utökas med 1,55 miljarder kronor. Högskolorna och universiteten i Stockholmsregionen kammar hem 436 miljoner av dessa. Av de strategiska satsningarna kan man väl misstänka att Karolinska, KTH och Stockholms Universitet ligger väl till att få en stor del, hög kompetens finns ju just där.

Innehållslösa ministersvar

Idag har jag fått svar på två av mina skriftliga frågor till ministrarna på utbildningsdepartementet, en om rektorsutbildningen som skjuts på framtiden och en om omfördelning av platser mellan högskolorna.

Inget av svaren är vare sig särskilt klargörande eller innehållsrikt.

Jan Björklund svarar om rektorsutbildningen att han ska avvakta rättsprocessen. Och så är det självklart. Men frågan handlar också om hur det kunde gå så snett att staten inte klarar en enkel upphandling. Utbildningsministern ger inget svar på det och inte heller någon indikation om ytterligare insatser. Det är inte bra att den viktiga rektorsutbildningen skjuts på framtiden och att köerna växer.

Lars Lejonborg svarar om högskoleplatserna att han ska följa utvecklingen och vid behov vidta åtgärder. Det var just de åtgärderna jag efterfrågade. Behovet är väl rätt givet redan, eftersom det finns högskolor som slagit i "taket" och inte får ta emot fler studenter medan andra har upp till 20 procent av platserna tomma. Så kan det ju inte fortsätta. Fakta är ju att det står platser tomma för 1,1 miljard kronor i år enligt prognosen och förra året blev det 1,5 miljarder över. Om studenterna hellre vill gå i Jönköping (som inte får ta emot fler), än i Luleå (som har massor av tomma platser) så borde det vara en rätt given åtgärd att omfördela platser till Jönköping.

Jag hade faktiskt förväntat mig lite mer.

Ekonmiskt lättsinne hos TCO

Den moderata riksdagsgruppen var inbjudna till TCO igår för att få höra mer om deras viktiga frågor. Jag gick dit med höga förväntningar, tycker att TCO ofta har en intressant samhällsanalys.

Men jag blev förskräckt. Var först på ett seminarium om deras syn på olika utbildningsfrågor. De visade en tendentiös film som handlade om att Sveriges "höga ambitioner mattas av", att man nu "drar ned på högre utbildning" och att "kvaliteten sjunker". Utbildning är en "bristvara" eftersom "en del tror att för många fått möjlighet att studera, att för många lär sig för mycket." Jag vet inte vem de polemiserar mot. Jag känner inte igen vare sig verkligheten eller de diskussioner som finns i samhället.

Vilka drar ned på högre utbildning? Den förra regeringen gröpte ur högskolornas anslag, det är sant. Men nu sedan två år tillbaka har vi en regering som faktiskt genomför kvalitetssatsningar på högskolan så att undervisningstiden ska kunna öka. Man kan tycka att ytterligare hundratals miljoner skulle satsas på att höja kvaliteten, men att säga att det är neddragningar är faktiskt inte sant.

Och att utbildning är en bristvara, att horder av unga personer stampar utanför högskolorna utan att få komma in, är också osant. Sanningen är att vi i år har tomma platser för 1,1 miljard kronor, förra året för 1,5 miljarder. Var femte plats på Luleå Universitet står tom. Vad blir bättre med ytterligare ett antal tusen tomma platser?

Vi utökar där det finns behov och efterfrågan. Nya platser på läkar- och tandläkarutbildningarna. Fler platser på de efterfrågade KY-utbildningarna och om någon månad så kommer en proposition om en ny Yrkeshögskola. Vaddå dra ned och sänka ambitionen?

De presenterade också förslag som de vill se genomförda; fler platser, mer pengar per plats, höjda studiebidrag mm. Kostnad: 12 miljarder enligt deras egna uppgifter. På den uppenbara frågan hur detta ska betalas, blev svaret tredelat. Först - det finns ju överskott att ta av. Sedan: man kan prioritera. Och sedan: vi har inte råd att avstå.

Alltså: en oseriös önskelista. Att föreslå 12 miljarder i ökade utgifter för staten utan att ha några idéer om hur det ska betalas är ganska ansvarslöst. I dagar av finansoro känns det ännu mer befogat att kräva finansierade förslag. Det hela fick tyvärr ett sossigt drag över sig. Allt till alla och ingen ska betala. Sveriges tjänstemän är inte betjänta av det. Det är just de som i slutändan alltid får betala, den tysta medelklassen som alltid ställer upp.

Minskad valfrihet i Eskilstuna

Sveriges radio Sörmland rapporterar att Eskilstuna kommun vill begränsa valfriheten för eleverna. Förvaltningen vill styra var eleverna ska gå och hur många elever som får gå i olika skolor.

För mig är det helt bakvänt tänkt, oförsvarbart, obegripligt. I min värld är det eleven som väljer skola, inte tvärtom. Skolan är till för eleverna, men Eskilstuna verkar uppfatta det på ett annat sätt. Räkna platser, flytta elever som schackpjäser, fyll skolor. Mekaniskt, fyrkantigt och obehagligt synsätt. Och en oförståelse för att elever är olika och har olika behov. Nu måste man säkert stå med mössan i hand och böna och be för att få gå där man vill, vända ut och in på sitt liv för att beveka makthungriga tjänstemän och politiker. Det vänder sig i magen på mig.

Frågan är om det ens är lagligt. Det står faktiskt i skollagen att man ska ta hänsyn till elevernas val av skola men det verkar man inte så intresserad av i Eskilstuna. Säkert finns det skäl att skärpa lagen på den här punkten. Hoppas att vi kan få med oss övriga partier på det när nya skollagen tas fram.

Besök i (s)kyltfönstret Göteborg

Sitter på tåget från Göteborg nu. Igår var Alliansen i utbildningsutskottet på besök i skolor runt om i Göteborg för att se lite mer av hur det ser ut i socialdemokraternas skyltfönster. Själv besökte jag GR (Göteborgsregionen), ett kommunalförbund som bl a samordnar utbildningsfrågor, kommunala Angeredsgymnasiet och den muslimska Römosseskolan. Lärorika och intressanta och väldigt varmt mottagande.

Besöket på GR visade bl a att i 8 av de 13 så går majoriteten av förstaklassarna på gymnasiet i någon annan skola än kommunens eget gymnasium. I Göteborg började 45% i något av Göteborgs kommunala gymnasieskolor, 35% i friskolor och 20% i andra kommuners skolor. Ändå fortsätter man att resonera som om alla går i den egna kommunala skolan, som politiker definierar man sig som produktionsföreträdare. Här måste en grundlig förändring fram, en modernisering till den verklighet vi lever i idag.

Angeredsgymnasiet är nedläggningshotat, men det märkte vi inget av på besöket. Mycket professionellt skött alltihop och hela skolan verkade väldigt genomtänkt organiserad. De har en egen form av pedagogik, PBL (problembaserat lärande) som innebär att eleverna jobbar mer i projekt och team än har vanliga lektioner. Passar en del, men säkert inte alla. De har "passioner" som valbara block för att alla ska få göra något man verkligen gillar. Det kan vara skate, fotboll, livsstil-hälsa-design, juridik, dans och en massa annat. Motivationsskapare. Angeredsgymnasiet visar vad valfrihet innebär i pratkiken, att det inte går att bara räkna antalet platser. Det heter möjligen SP på Angeredsgymnasiet, men är något helt annat än på Schillerska, Hvitfeldska eller vad de andra heter. Olika storlek, pedagogiskt upplägg, tillvalsmöjligheter skiljer sig åt. Därför är valfriheten så viktig.

Römosseskolan var intressant. Lågmälda, genomtänkta och engagerade människor tog emot oss. En muslimsk skola i Gårdsten med 350 elever och lika lång kö. På frågan om varför de startade så angav de brister i den "vanliga" skolan. Låga krav, oförståelse för invandrarelevernas kultur och traditioner och utsatthet. Römosseskolan är ingen extrem skola, milt muslimsk inriktning som syns i maten, scheman som är anpassade till bönestunder (som i sig är frivilligt att delta i), arabiska som obligatoriskt språk (även för icke arabisktalande som då fick gå i en grupp för nybörjare) och en allmän användning av islam som exempel i olika ämnen. Inget konstigt alls. En skola som funnits i 10 år och nu uppvisar mycket goda resultat. Senast var de tredje bäst i hela Göteborg. Nästan varenda elev når målen, vilket inte säger lite. Likartade skolor i Gårdsten kan det vara hälften... Och de gillade verkligen Alliansens politik med nationella prov tidigare, skriftliga omdömen, betyg, ordning och valfrihet. Föga förvånande var de missnöjda med styret i Göteborg som de uppfattar motarbetar dem och fuskar med skolpengen. Det måste bli ett slut på det här nu!

Kaos med legetimation

Lärarförbundet har presenterat sina synpunkter på Jörgen Ullenhags utredning om lärarlegetimation och lärarbehörighet.

Trots att de gillar tanken med legetimationen så är de rätt skeptiska. "Riskerar att skapa kaos" är deras egen rubrik. Ofärdigt, saknas konsekvensbeskrivningar och organisatoriskt kaos menar Lärarförbundet blir följden av utredarens förslag och kräver att en ny arbetsgrupp ser över det hela. Många lärare skulle inte få undervisa i det de länge undervisat i och många lärare skulle tvingas gå ned i tjänst.

Jag tycker att det är ganska kloka synpunkter, inget man kan vifta bort hur som helst. Om en part är allvarligt skeptisk till ett konkret förslag fast man gillar grundidén så måste man ta det på allvar. Dessutom är Lärarförbundet faktiskt ofta mer nyanserade och intressanta att samtala med än Lärarnas Riksförbund som är alldeles för förutsägbara centralister.

Det här måste vi gå igenom ordentligt innan vi går vidare.

S + Mp = falskt

Sahlins supervecka blev en mardrömsvecka. Allt verkar helt kaotiskt. När de ska försöka reda ut vem som ska samarbeta med vem så blir det bara ännu mer förvirrat. Och ska de dessutom försöka reda ut vad de ska samarbeta om för något så blir om möjligt ännu värre. Jag skulle inte vilja vara i hennes kläder. Jag får en sån där obehagskänsla, man vill skruva på sig, försvinna. Det är så pinsamt alltihopa.

Fredagen 4 oktober presenterade s och mp ett gemensamt utspel om 20 000 fler utbildningsplatser inom komvux, högskolan och AMS. V surade för att de inte fick vara med, fast de var överens i sak sa dom.

Tisdagen 7 oktober presenterar oppositionspartierna sina budgetalternativ. De är inte eniga om särskilt mycket (s vill höja skatterna - mp accepterar huvuddelen av våra skattesänkningar, mp vill chockhöja bilskatterna - s vill rädda bilindustrin för att ta några exempel). Miljöpartiet har dessutom glömt pengarna till komvux och att de nya studieplatserna också kostar i form av fler som ska ha studiemedel.

Ondagens 8 oktober kallar s och mp till presskonferens och talar om att de vill regera tillsammans. V blir sura och vill också vara med. Vad de tre ska göra tillsammans är de inte överens om, de kan bara enas om att höja skatterna för ungdomar och att de inte gillar nuvarande regering.

Torsdagen 9 oktober - fredag 10 oktober. Parti- och fackpampar kör över Sahlin och säger att v visst ska få vara med och regera.

Den gångna veckans alla partiledardebatter har inte klargjort ett dugg på oppositionssidan, medan regeringen är mer enig och sampratad än någonsin. Kontrasterna är verkligen stora.

I fredags, 17 oktober, presenterar socialdemokraterna ett förslag om att förstatliga gymnasiet och avskaffa valfriheten för eleverna. Det gillar inte mp. "Omöjligt" och "väldigt märkligt" säger Mats Pertoft, mp:s skoltalesman till Ekot.

Två utspel om skolan från oppositionen på två veckor - och båda har fallit ihop. Det ena för att den ena glömde att plocka fram pengar för det och det andra för att de inte är överens.

Var ska denna fars sluta? Inte i regeringskansliet får vi hoppas.

Snurrigt

Förra inlägget handlade om att socialdemokraterna vill gå bort från valfrihet och kundval på gymnasiet till en modell med statlig upphandling i stället.

Nu när jag läser SvD (som inte kom hem i brevlådan i morse, grrr) att socialdemokraterna och miljöpartiet vill stoppa upphandlingarna inom vård- och omsorgssektorn och i stället gå över till valfrihet och kundval.

Snurrigt värre. Har de ingen genomtänkt uppfattning i vad de egentligen vill???

Varför är det helt olika inriktning på hur skolan och vården ska styras? Varför ska man gå från valfrihet på gymnasiet men till valfrihet i vården? Obegripligt. Ogenomtänkt. Förvirrat. Osammanhängande.

Socialdemokratisk gymnasie-Gosplan

Socialdemokraterna lanserar idag förslag om gymnasiet. Man vet inte om man ska gråta eller skratta, så dåligt är det faktiskt.

De vill att staten tar över finansieringen av gymnasiet och upphandlar av kommuner och andra utifrån de behov som finns i arbetslivet och så att man undviker överetablering av skolor.

Det här blir konsekvensen:

1. Elevernas valfrihet försvinner. De får inte avgöra vilken skola och vilken utbildning de ska gå i längre. Det blir statliga politiker som bestämmer var eleverna ska gå i stället. Det är nästan ännu värre än om det vore lokala politiker som avgör, de finns i alla fall närmare eleverna.

2. Friskolornas självständighet försvinner. De får lägga anbud på sin verksamhet och elevernas valmöjligheter försvinner. Oavsett hur bra och populär friskolan är så kan de bli av med uppdragen.

3. Det blir kortsiktigt. Det ser man i upphandlingen av komvux. Ofta är det för korta avtalsperioder, vilket gör att det blir bergochdalbana i kvaliteten. Anordnare åker ut och in och det blir ingen stabilitet och ingen vågar riktigt investera i vare sig lokaler eller personalens kompentensutveckling. Man kan ju bli av med uppdraget om något år. Gynnar definitivt inte kvaliteten.

4. Antalet platser på gymnasiet minskar kraftigt. De vill upphandla så att man blir av med "överetableringen". Den som förlorar på detta är eleverna, som får mycket svårare att komma in där de vill.

5. Det blir priskonkurrens med upphandlingar. Den som lägger lägst bud vinner och det gynnar definitivt inte kvaliteten. Därför föredrar jag kundval, där priset är fixerat och kunderna väljer, i stället för upphandlingar i all verksamhet som har med människor att göra.

Nej, socialdemokraterna har en övertro på centralstyrningens förträfflighet. Men hur ska elevernas intressen och behov kunna tillgodoses i en gigantisk Gosplan - de blir ju minst intressanta av alla?! Vem vet vad just Kalle eller Sofia vill och vilken typ av skola de trivs bäst i? Jo, Kalle och Sofia själva, med hjälp av föräldrar och goda vägledare. Inte staten.

Och vad löser förslaget för problem? Inget alls! Inte en enda elev kommer att lära sig mer om detta genomförs. Dagens stora avhopp och bristande kunskaper består om de får råda. Det är fel lösningar på fel problem. Men de blir av med de fria skolorna och det kanske är syftet också...?

Aj, aj, aj Stockholm. Inte bra.

Jag vaknade till att Stockholm nu ska införa betyg för fjärdeklassarna, rapporterat av SvD.

Jag gillar verkligen de skriftliga omdömena. Jag var ju först med att införa dem i Sverige 2000 och ser vilken betydelse de fått för Nackaelevernas goda resultat. Det blir tidig uppföljning och tidiga insatser när något går snett.

När vi ändrade reglerna i våras och sa att omdömen ska ges varje termin så var det med det uttryckliga kravet att det är rektorerna som ska avgöra hur de ska se ut - inte politiker. Man kanske tycker att det inte spelar någon roll, men det är faktiskt en stor skillnad. Om man ser det som ett pedagogiskt instrument mellan elev, lärare och förälder så ska det också utformas i samspel mellan dessa. Syftet med omdömena är att tydliggöra för föräldrarna hur det går för deras elever, inte att kommunen ska få en bättre bild av hur det går på skolnivå. För detta finns andra instrument, t ex nationella prov. Omdömena kan dessutom inte heller ge någon jämförande bild av hur det ser ut på skolnivå eftersom målen ser olika ut mellan skolorna, man gör saker i olika takt och olika ordning.

Nu går skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) för långt. Hon riskerar att skadeskjuta reformen när hon gör omdömena politiska i stället för en fråga för skolorna. Hon sabbar för oss som driver den här frågan på ett seriöst sett.

Om hennes beslut överklagas så kommer det att upphävas. Förordningstexten, som hennes partikamrat Jan Björklund utformat, är tydlig i vem som ska utforma omdömena. Därför Stockholm: lägg ned politiseringen och gör som det var tänkt i stället. Det gagnar saken betydligt mer. Om omdömena ska bli verkningsfulla redskap i elevernas lärande måste de få utformas på varje skola.

Varför sysslar EU med allt?

Igår hade vi höstens första möte med utbildningsutskottet. Vi gick igenom en massa EU-dokument och hade samråd med regeringen i aktuella EU-frågor.

Det är inte utan att man funderar på det här med "mindre men vassare". Varför ägnar sig EU åt allt, som egentligen är nationella frågor och möjligen föremål för mellanstatligt samarbete men som definitivt inte är en unionsfråga? Vi fick nya 15 rapporter som tagits ram sedan uppehållet vid midsommar. Det är strategier, pekpinnar och rapporter av olika program.

Det är jättebra att skapa strukturer för ökad rörlighet bland forskare och gemensam standard för yrkesutbildning inom EU så att en rörmokare i Polen motsvarar en rörmokare i Sverige. Men vad sägs om den här rapporten:

"Rapport om den slutliga utvärderingen av gemenskapens handlingsprogram för att främja organ som är verksamma på europeisk nivå inom utbildningsområdet och för att stödja särskilda insatser inom samma område." Kärnfråga för EU? Det finns Europaskolor i 14 länder (bl a i Bergen i Norge, som inte är EU-medlem) och som EU stödjer på olika sätt.

Det som man lätt glömmer bort när man kastar alla luntor är att det faktiskt sitter massor av människor och tar fram alla dessa rapporter och översätter dem till alla olika språk, personer som avlönas av skattebetalarna. Det känns onekligen som att det går att spara en hel del pengar här. Det om just det här som EU-parlamentsvalet borde handla. Vad EU ska göra och inte göra.

I högtidstalen verkar alla i Sverige vara överens om att det borde vara mindre och vassare EU, men i konkret handling så är det mest vi moderater som vill begränsa EU. Jag tror att vi är de enda som röstar emot skolmjölkssubventioner och ett nytt piggt franskt förslag att EU ska subventionera frukt till skoleleverna. Just det - producerat av franska bönder, inte nicaraguanska bananer. Då är det tyst på vänsterkanten.

Göteborg och skolpengen

Ju mer man tittar på skolpengsbeloppen i Göteborg, desto mer orimligt ser man att det är. Skolverket redovisar de belopp som kommunerna själva uppgett att man betalar ut till frigymnasierna. Allt redovisas program för program, så att det verkligen är äpplen som jämförs med äpplen och inget annat.

Göteborg är regelmässigt billigast, i synnerhet på program som många friskolor har. Göteborg har lägst skolpeng av alla 290 kommuner på Hotell- och restaurangprogrammet och Handels- och administrationsprogrammet. Göteborg ligger näst lägst på Samhällsvetenskapsprogrammet och tredje lägst på Naturvetenskapsprogrammet. På Omvårdnads- och Mediaprogrammen är Göteborg fjärde lägst i landet.

Fordons- och Byggprogrammen ligger Göteborg däremot någonstans i mitten och det finns inte så många frigymnasier som erbjuder de utbildningarna. Kanske finns också ett genusperspektiv på det hela? Macho-Göteborg satsar inte på tjejutbildningar?

Man måste ju fråga sig om det är rimligt att tro att Göteborg har lägst kostnader av alla kommuner? Vissa stordriftsfördelar bör finnas och man kan skapa ganska optimala organisationer. Samtidigt är kostnadsläget högre i våra storstäder än på andra håll och det gäller både hyror och löner. Hur kommer det sig att lokalersättningen i Göteborg är 12 000 kr/elev på Teknikprogrammet, men 19 000 i Mölndal, 22 000 kr i Stockholm, 25 000 i Linköping och Simrishamn? Det går inte att vare sig förklara eller försvara.

Det är inte små summor det handlar om. Göteborg ger 54 000 kr/elev för Samhällsprogrammet, Stockholm 63 000 och Malmö 74 000. Stockholm ligger över 30 000 kronor högre på både Hotell- och restaurangprogrammet och Medieprogrammet. Varför skulle det vara 10 000 kronor billigare i Göteborgs innerstad än i Härryda, Mölndal och Lerum?

Att politiska prioriteringar spelar roll må ju vara hänt. Men att man satsar 30 000 kronor mer (40% mer!) och har lägre skatt i moderatledda Stockholm jämfört med sosseborgen Göteborg tror inte ens jag på.

Det finns bara en rimlig slutsats: Göteborg fuskar och gömmer undan pengar för friskolorna för att svälta ut dem. Det riktigt kliar i fingrarna att få ändra lagen så att Göteborg inte kan fortsätta på det här orättvisa sättet.

Fuskar Göteborg med skolpengen?

Göteborgs-Posten rapporterar idag att Lunds kommun subventionerar utbildning för Göteborgselever. Det är NTI-gymnasiet som lägger skolpengarna från alla elever från alla kommuner i samma pott och sedan fördelar ut dem mellan sina olika skolor. Och eftersom skolpengen är högre i Lund än i Göteborg så blir konsekvensen den.

Jag kan i och för sig förstå upprördheten i Lund, men den borde ju inte riktas mot NTI-gymnasiet utan mot Göteborg, som betalar så lite. En skola kan ju inte skilja på undervisningen för eleverna, beroende på varifrån de kommer och hur stor skolpeng de har med sig.

Skolpengen varierar mellan kommunerna och det beror på kostnadsläge och hur mycket man satsar på skolan i kommunen. Men när man ser de stora skillnaderna blir man verkligen förvånad. Är de framräknade på samma sätt? Här är statistik från Skolverket om den genomsnittliga skolpengen till friskolorna på gymnasiet 2007:

Göteborg: 63 800 kr/elev
Stockholm: 76 400 kr/elev
Malmö: 77 100 kr/elev
Lund: 109 500 kr/elev
Ale: 98 700 kr/elev
Kungälv: 78 700 kr/elev
Mölndal: 89 000 kr/elev
Härryda: 79 300 kr/elev
Kungsbacka: 82 000 kr/elev

Det finns ingen rim och reson i Göteborgs låga skolpeng. Är det rimligt att tro att prisnivån är så mycket lägre i Göteborgs innerstad än i kranskommunerna? Dessutom har man ju en gemensam prislista i Göteborgsregionen. Varför satsar den rika storstaden, Mona Sahlins s-skyltfönster, så lite på gymnasiet? 25 000 mindre per elev än m-ledda Mölndal och 18 000 mindre än m-ledda Kungsbacka?

Skolverket redovisar också den genomsnittliga kostnaden för alla elever som är folkbokförda i respektive kommun och då blir jämförelsen ännu mer intressant. Eftersom det ska vara lika villkor mellan kommunala skolor och friskolor så borde det inte vara alltför stor skillnad mellan den totala genomsnittskostnaden och den genomsnittliga friskolepengen. Lite kan det skilja, beroende på vilket program eleverna går, men inte så mycket. När friskolorna i Stockholm och Malmö får drygt 90% av genomsnittskostnaden så är det bara 80% i Göteborg. Göteborg ger sina egna skolor 80 200 kr/elev i genomsnitt medan friskolorna bara får 63 800, dvs 16 000 kronor mindre. Hur går det ihop?

Faktum är att det skiljer mest i Göteborg av alla större kommuner i landet (förutom Linköping, men där finns enligt uppgift inga fristående yrkesgymnasier).

Göteborg har tidigare fällts i domstol för att man inte har en korrekt skolpeng på grundskolan. Det här ger belägg för att det är så på gymnasienivå också. Det är inte rimligt att tro att kostnaderna för gymnasiet skulle vara så mycket lägre i Göteborg än i de flesta andra större städer och förortskommuner.

GP:s granskning visar att vi behöver snabba på med lagstiftningen som gör att friskolorna kan överklaga skolpengsbeloppet och få det prövat i domstol vad som är en rättvis och likvärdig ersättning. Det har dragit ut på tiden alldeles för länge redan med försenade utredningar. Nu känns det angeläget att utbildningsdepartementet snabbar på med arbetet.

Vad händer i Luleå?

Läste i NSD och Norrbottenskuriren att den s-kommunen Luleå planerar gigantiska nedskärningar i skolan. Var tionde anställd varslas (260 personer) och 20-25% av skolorna hotas av nedläggning.

Man tror inte riktigt på det man läser. Är det så socialdemokraterna tänker sig att sköta skolan i hela landet om de får chansen? Neddragningar, besparingar och avvecklingar. Vilken framtidstro...

Försöken att skylla situationen på friskolorna blir lätt patetiska. 4 procent av grundskoleeleverna går i friskolor enligt uppgifter från Skolverket. Hur kan man då hävda att det var tionde anställd måste försvinna från de kommunala skolorna? Luleå har en väldigt liten andel elever i friskolor i jämförelse med andra kommuner av samma storlek, men avsevärt mycket större problem med ekonomi och organisation. Att skylla i från sig, som vissa gör, är fult.

Det verkar vara en riktigt dålig ledning i kommunen helt enkelt. Dålig planering, dålig organisation, dålig framförhållning. Kanske feghet i att fatta nödvändiga beslut i tid också.

Tur att man inte är förälder i Luleå, tänker jag. Det kan inte vara särskilt upplyftande att ha sina barn i en sådan organisation. Och jag förstår verkligen de som väljer andra alternativ för sina barn.

Synd att man inte kan ha nyval till kommunerna. Att byta ut dem som skapat problemen, eller i alla fall inte åtgärdat dem i tid, vore nog på sin plats.

Domstol: undermåligt, staten!

Upphandlingen av ny rektorsutbildning rivs upp av länsrätten i Stockholm. Staten gjorde fel. Man var inte tydlig i vilka krav som gällde och man följde inte lagen om offentlig upphandling.

Trist är det för alla rektorer som skulle gått den nya rektorsutbildningen som nu måste skjutas upp, minst ett halvår för att processen ska kunna tas om. Men även för alla skolor som har rektorer som inte får gå rektorsutbildningen är det trist. Välutbildade rektorer kan verkligen göra skillnad på en skolas kvalitet, därför är det bråttom att få fart på den nya rektorsutbildningen. Massor av rektorer står i kö för att få börja. Det finns ett uppdämt behov efter socialdemokraternas neddragning av utbildningen. I slutänden är det eleverna som drabbas av att inte få de välutbildade rektorer som de behöver, därför att staten schabblar.

Staten borde sannerligen veta bättre. Alla de som vill att skolan ska förstatligas borde ju bäva lite inför detta. Kanske visar det att staten inte är allsmäktig eller allvetande, inte alla goda gåvors givare som en den hävdar...

Det blir en skriftlig fråga till utbildningsministern om det i morgon.

Nacka satsar i Fisksätra

Under lunchen idag var jag med när nyrenoverade Fisksätraskolan återinvigdes. Samtidigt öppnade en ny fritidsgård också.

Härligt att se ungdomarna från hur många länder som helst som alla verkade gilla sin skola och sina lärare.

Det är en gammal skola från miljonprogrammets tid som nu (återigen) fått ett välbehövligt lyft. Fräscha och moderna lokaler. Mycket datorer. En jättefin fritidsgård, såg nästan mer ut som ett vardagsrum.

Mohsen Sadeqsadeh visade ett nytt projekt han startat för att förbättra resultaten. Alla elever i sjuan och åttan ska blogga om vad de gjort under dagen, vad de lärt sig och vad som var svårt. En bärbar laptop till varje elev som de ska använda varje dag. Det är kul, på ungdomarnas villkor. De tränas i att skriva och reflektera. Andra kan läsa. Lärarna kan snabbt se hur de upplevt lektionerna. Perfekt!!!

I det lilla så gör de stordåd på Fisksätraskolan. Och så har de väldigt bra resultat också. För något år sedan hade de SALSA-värden på +25-30 och något år över 40. I en skola med 50 språk och en del klasser utan en enda etnisk svensk är det utomordentligt bra. Nu får de moderna lokaler också. Ta vara på dem!

Kanske visar det att moderatledda Nacka också satsar på dem som har sämst förutsättningar, att skolan ska lyfta alla elever.

S-Mp-uppgörelsen sprack igår

I fredags presenterade socialdemokraterna och miljöpartiet en gemensam satsning på fler platser inom komvux, KY-utbildning och på högskolan.

Igår, när de presenterade sina respektive budgetar, sprack uppgörelsen. Eller så kan de inte räkna. Vet inte vilket som är värst egentligen, men särskilt seriöst är det inte i alla fall.

Miljöpartiet har inga pengar för fler komvuxplatser i sin budget. På s 98 presenterar de sina satsningar på utbildning och där finns inga pengar för komvux med.

De "glömmer" också bort att det behövs mer pengar för studiemedel om fler ska studera. Det finns inte en enda sådan krona i miljöpartibudgeten. Så mycket var den satsningen värd.

Hafsig budget från s

Mitt i den värsta finanskrisen så sprätter socialdemokraterna iväg pengar åt alla håll. Det finns inte en budgetpost som de inte vill hälla mer skattepengar över.

Sammanfattningen skulle ju kunna vara: Ropen skalla, bidrag till alla!

Jag blir allvarligt förvånad och lite skakad. Hur kan de agera så lättsinnigt? När man borde vara extra aktsam om skattepengarna så gör sossarna precis tvärtom. Har inte Mona Sahlin lärt sig något? Om inte annat så borde hon ju veta från sin egen hushållsekonomi att man måste ha ordning och reda i finanserna. S-budgeten signalerar inte alls förnyelse och nytänkande. Det är bara i utviken i tidningarna som Mona Sahlin lägger an ett bekymrat uttryck och säger att de tagit till sig av kritiken och nu ska modernisera politiken.

Pyttsan, heller. Det är samma gamla sossepolitik som alltid. Höjda skatter och mer bidrag.

Några kommentarer om sossarnas budgetförslag:
*De spränger utgiftstaket. De vill använda 36 miljarder mer än regeringen för att ha råd med alla höjda bidrag.
*De höjer skatterna med 50 miljarder. Det blir mindre lönsamt att arbeta. Det arbetande folket får mindre pengar över, mindre att betala räntor med, mindre marginaler. Det blir dyrare att anställa ungdomar. Ams-åtgärder är väl bättre…
*Det finns massor av hål i deras budget. Bara på skolsidan så försöker de dölja miljardbelopp. De säger t ex att de vill höja studiemedlen med 375 kr/månad men anslår bara 550 miljoner för detta. Miljöpartiet är hederligare och säger 3 600 miljoner för 900 kr/mån, vilket mer speglar vad det faktiskt kostar. 446 000 personer fick studiemedel förra året. 375 kr/mån i tio månader gör nästan 1,7 miljarder kronor.

Man kan också lägga till att de inte räknar med färre som jobbar när de höjer arbetsgivaravgifterna och tar bort avdraget för hushållsnära tjänster. Men eftersom dessa båda åtgäder bidragit till fler jobb, det borde väl även sossarna förstå, så blir det ju färre som jobbar om åtgärderna tas bort. Färre som jobbar, färre som betalar skatt. Fler som behöver bidrag. Det nämns inte med ett ord.

Slutsats: Hafsigt och slafsigt. Man kan inte riktigt ta deras förslag på allvar. Och de har inte finansierat allt de vill göra, pengarna räcker inte och därmed blir inte deras förslag trovärdigt heller. Pengarna räcker inte till deras satsning på skolan exempelvis.

Låga lärarlöner

OECD har presenterat lite aktuell utbildningsstatistik i Education at a Glance 2008. Lärarförbunden får vatten på sin kvarn när det gäller lönerna, där hamnar Sverige på plats 24 av 32 jämförda länder. Det man också ser är att lönespridningen är väldigt liten hos oss. De länder som har högre lönespridning har också generellt sett högre löner.

Statistiken visar också hur mycket lärarna undervisar i de olika länderna. För Sverige finns inga resultat för år 2006, men väl för år 1996. Skillnaden beror väl på att läraravtalen i Sverige inte reglerar undervisningstid längre, även om den gamla "usk:en" lever kvar. Så värst mycket mer undervisning har det inte blivit under de senaste 10 åren. Lite kanske, men inte så mycket.

Jämförelserna 1996 visar i alla fall att svenska högstadielärare undervisade 576 timmar/år, vilket ska jämföras med OECD-snittet på 716. OECD-snittet har minskat 1 timme till 715 år 2006. Gymnasielärarna undervisade 528 timmar 1996 (OECD 1996: 659, 2006: 664).

Det finns inget samband med lite undervisning och höga studieresultat hos eleverna. Länder som lyckas väl ligger spridda över hela skalan. Finland 589, Nya Zealand 968, Scotland 893.

Jag tycker verkligen att duktiga lärare ska ha bra betalt, men de gör sig en björntjänst när de hela tiden tjatar om att det behövs fler lärare. Då räcker inte pengarna. Vi tillhör de länder som har minst klasser redan. Och när de kräver att alla ska ha löneökningar, även de som inte är så bra för de finns ju också, så räcker inte heller pengarna till de som verkligen är förtjänta av dem. Lönespridningen måste öka. När Maria Stockhaus i Sollentuna föreslog det tämligen självklara att lönerna skulle baseras på lärarnas resultat flög Metta Fjelkner i taket, så kan man ju inte göra. Jo, det är väl precis så man kan göra. Och måste göra.

Let´s face it - det blir inte så väldigt mycket mer pengar till skolan. Man kan gräva ned sig i skyttegravar och hoppas på en bättre värld, eller så kan man göra det bästa av situationen. Se till att de 185 miljarder kronor som skolan kostar används bättre.

Jag tycker att lärarna borde lägga kraften på att bli av med onödiga uppgifter eller uppgifter som inte just de måste göra, typ administration. Då räcker tiden till både mer undervisning (som är deras huvuduppdrag) och högre löner. Och då borde ju alla bli glada. Eller?

Kunskapspriset 2008

I förmiddags var jag på biografen Rival i Stockholm. Där delades Kunskapspriset ut. Väldigt intressanta inlägg om kunskap, trender och möten och vad som gör skillnad i världen. Väl använd förmiddag.

Stort grattis till Skolporten AB, som fick priset!!! Jag är flitig nyttjare av Skolportens tjänster. De har verkligen lyckats binda ihop forskning med skolans vardag på ett bra sätt. Synd bara att inte fler upptäckt denna möjlighet, men i och med priset kanske fler gör det. De har en bra söktjänst så att man kan se vad som skrivs om skolan i alla landets tidningar.

Ulf Hall, kommunikatör på KK-stiftelsen, pratade engagerat om möten och mötens betydelser. Han har så rätt, det är i möten som energier uppstår.

Ett inspelat inslag kom från Fredrik Härén från Singapore. Han hävdar att värdet på kunskap nu sjunker, kanske mer än börsen. Så många skaffar sig akademisk utbildning idag... Och att det är skillnad på developed countries och developing countries. Vi är "färdiga" och nöjda - Indien och Kina och Singapore är fortfarande nyfikna. Det ger lite att fundera på.

Mycket kretsade kring internet. Det internationella hederspriset tilldelades Google och det känns helt rätt. Ingen har som Google tillgängliggjort och demokratiserat kunskap för hundratals miljoner människor och till och med skapat ett nytt ord, googla. Lite måste det svida hos alla de som trott att internet är en fluga och att man ska satsa på böcker i stället för datorer i skolan.

Smolket i bägaren var en paneldebatt där två av de engagerade lärarna från Klass 9A var med samt Stockholms utbildningsdirektör och utbildningsministern, fast han kanske mer var där i egenskap av folkpartiledare. Det är ett ständigt hackande på kommunerna från honom. I stället för att fokusera på allt det positiva som regeringen nu gör för att förbättra kunskaperna så tyckte jag att han fokuserade på att kommunerna missköter sig. Kommunerna är bara intresserade av att anställa billiga outbildade människor som lärare var ett av budskapen. Det är så fel det bara kan bli. Det var den förra (s)-regeringen som bara var intresserad av fler anställda i skolan, kvantitet framför kvalitet, och därför styrde statsbidragen (Wärnerssonpengarna) på ett sådant sätt och det förhåller sig naturligtvis kommunerna till.

Lite parodiskt blir det nästan när han går från att döma ut kommunerna till att också döma ut den statliga lärarutbildningen. Bristerna där kan ju inte kommunerna lastas för, det är staten ensamt som är ansvarig. Hur får han ihop analysen att staten skulle bli bättre på att styra 6000 skolor när man inte klarar av 26 lärarutbildningar?

Om man har en total brist på förtroende för samtliga kommuner så blir det svårt att få med sig folk. Min bild är att kommunerna vill och försöker, men inte alltid prioriterar rätt, inte alltid kan och inte alltid har rätt fokus heller. Det finns hela skalan av kommuner - de som sköter sig väldigt bra och de som inte gör det. Men de som inte sköter sig gör det inte därför att de är kommuner, utan för att de prioriterar annat och därför att inget händer om man missköter sig. Det måste vi ändra på, bl a genom nya skolinspektionen. Men det hjälper inte att ständigt klaga på att alla kommuner är sopor.

Kameror

Intressant debatt om övervakningskamerors vara eller inte vara i skolan. Det är självklart bra att Datainspektionen värnar om vår integritet. Utifrån sina utgångspunkter förstår jag att de vill få bort kamerorna i skolorna.

Men integriteten är ju inte det enda perspektivet som man måste ta hänsyn till. Det gäller elevernas och personalens trygghet och säkerhet också. Skadegörelse, mobbning, inbrott i skåp - det händer mycket i skolan som man inte vill ska hända och där en kamera kan öka tryggheten. Barn- och elevombudet dömer ut böter till kommuner som inte gjort tillräckligt för att motverka mobbning. Barnombudsmannen kritiserar kommuner för att inte ta barnperspektivet på tillräckligt stort allvar. Det blir lite svårt att ta det ansvaret när myndigheterna motarbetar varandra och sätter krokben för kommunernas möjlighet att ta ett ordentligt ansvar.

Som politiker måste man väga ihop olika aspekter och inte bara lyssna på en. Det är bra att Datainspektionen varnar och det finns säkert skäl att se över hur man hanterar kamerorna och filmerna och när man filmar. Men det måste absolut vara möjligt. Bra att stockholmspolitikerna överklagar det hela. Om inte det gäller får vi ändra lagen.

De läcker som en tesil

Nu har jag granskat s-mp-förslaget om fler utbildningsplatser lite till. Den känns inte seriös eller ansvarsfull alls.

De vill ha 10 000 nya platser på komvux, högskolan och yrkeshögskolan nästa år. Inget att säga om det egentligen, mer än att det redan står platser tomma på högskolan för 1 miljard kronor då det verkar inte så genomtänkt.

Deras stora problem - svek - är att de inte har mer pengar för studiebidrag och studielån för alla nya studenter. Om deras förslag skulle genomföras så ökar statens kostnader med ytterligare drygt 2 miljarder kronor under perioden, men några pengar för detta har de inte. Det är inte ansvarsfullt.

Mitt i finanskrisen så sprätter de iväg pengar utan att tänka efter ordentligt och göra en seriös budget. Östros var ju ingen succé som utbildningsminister och han visar sig inte bättre som kandidat till att bli finansminister heller. Han kan ju inte räkna.

Vem ska betala s miljardrullning?

Idag presenterade socialdemokraterna och miljöpartiet en gemensam satsning på mer ams-kurser och fler komvuxplatser. Rätt förutsägbart - men vart tog vänsterpartiet vägen? En opposition i förfall, de kan inte ens enas om att sätta sprätt på skattepengar. Hur ska de kunna regera Sverige?

Socialdemokraterna är bra på att tala om allt man vill göra, men när berättar de vem som ska betala kalaset? För räkningen kommer, var så säker, och den skickas til folket som redan tyngs av höga räntor och hotande arbetslöshet.

I sak är det väl inte så mycket att säga om förslaget. De gör som regeringen - satsar mer på yrkesutbildning, men lägger på ännu mer pengar. Men allt måste ha rätta proportioner. De vill ha 4 700 fler komvux-platser. Det ska jämföras med de 116 000 som studerade på komvux förra hösten... Det är ingen gigantisk satsning de gör trots allt skrik sedan vi drog ned 600 miljoner 2007 därför att vi då befann oss i en brinnande tillväxt. Vi lägger på 200 miljoner (inkl studiemedel) 2009 för att möta ändrad arbetsmarknad. De vill ha 400 miljoner mer, vilket innebär att de faktiskt har mindre pengar för komvux 2009 än vad de hade 2006... I realiteten har de accepterat våra neddragningar. Lite pikant är det allt.