Lärarnas Tidning har gjort en intressant undersökning av vad socialdemokraternas skolpolitiker i landet tycker om betygen.
Hälften av politikerna i de 100 största kommunerna vill inte ha betyg från sexan och inte nationella prov från trean. Stor strid på deras kongress i höst. De som trots allt är för betyg är det endast för att det "tvättar bort flumstämpeln" som Anders Tell i Kristianstad så talande uttrycker det.
Socialdemokraterna må försöka ändra sin skolpolitik, men det är ingen genuin kursändring utan bara en eftergift för den stora opinion som tycker som oss moderater.
Jag har nog inte hört en enda socialdemokrat tala om varför betyg behövs eller är bra, lika lite som jag hört någon socialdemokrat tala väl om valfrihet och friskolor. När det gäller betygen är det enbart opinionstrycket som avgör omsvängningen och det är inte trovärdigt. Jag tycker att man som politiker dels ska ha grundläggande värderingar som man bygger sin politik på, men också grunda sakpolitiska ställningstaganden på analyser och forskning. När man sedan utifrån detta kommer fram till en ståndpunkt så ska man ju våga stå fast där och inte hemfalla åt populism.
Om socialdemokraterna nu ogillar betyg så borde de väl orka stå för det?! Hur ska de annars orka stå upp för något när det är lite motigt i opinionen, eller ska de alltid ge vika när det blåser? Det är inte ansvarsfullt eller trovärdigt. Att bara säga att man efter fyra decennier helt plötsligt accepterar betyg för att väljarna vill ha det, utan att tala om varför det faktiskt är bra, går aldrig hem. Då är det en fråga som de snabbt säljer bort till vänstern och miljöpartiet och betygen försvinner.
3 kommentarer:
Vad tror du skulle hända om man tog bort betygen?
Ja, vad skulle hända...? Det skulle bli svårare att få en tydlig bedömning av hur väl skolan lyckas i sitt uppdrag att bibringa ungdomar nödvändiga kunskaper.
Vad tror du?
Jag vet ärligt talat inte. Det blir ju svårt att mäta och kvantifiera i förhållande till de sätt man använder idag. Samtidigt så finns det ingenstans i näringslivet/arbetslivet (med undantag) där medarbetare kunskapsprövas genom prov och betyg. Själva examinationsprocessen i fallet "skola" känns ganska omodern.
Menar du att den kunskap vi bedömer att ungdomar idag skall ha, och om 20 år, bäst motsvaras av den typ av examinationsprocess vi har idag? Eller tror du att den kommer förändras med de ändrade krav och förutsättningar ungdomar kommer till från gymnasiet/högskola idag?
En sak som känns lite oroande är att vi närmar oss 30% ungdomsarbetslöshet och att vi fortsätter utbilda oss på samma sätt som vi gjorde för 20 år sedan. Varför är inte den skolpolitiska debattens huvudfokus kring själva lärandet? Varför presenterar inte ni (jag räknar inte med oppositionen gör det heller) en vision för svensk skola och hur ni ska bemöta de framtida utmaningar som skolan står inför?
I en globaliserad värld säger Jan Björklund att vi skall ha tillbaka industrijobben (produktionssamhället - jag antar att han kollat för mycket på Peter Schiff) och att han inte ligger sömnlös över att lärare och elever saknar tillgång till kunskap. Ni själva presenterar en proposition i "Våga värna välfärd"(något sådant?) där ni inte nämner framtida utmaningar, IT, IKT och elevers/skolans framtid + ett Folkpartiet som vill förstatliga svensk skola igen som att det är där problemet ligger.
Skicka en kommentar