SKL:s ledning skriver idag i SvD om det orimliga i att rektorerna inte förfogar över den viktigaste resursen i skolan - lärarnas arbetstider - och att det måste bli en ändring om elevernas resultat ska kunna förbättras.
Artikeln är välskriven och argumenten hållbara. Liknelsen vid att man inte reglerar hur många patientbesök en sjuksköterska ska ha är ganska talande. Visst är det åt det håll som SKL skriver man måste gå.
Samtidigt saknar jag ett stycke i artikeln. Nämligen vad SKL är beredda att göra för att komma dit de vill. Positionerna är totalt låsta och då kommer man aldrig fram. Arbetsgivare och fack når inte varandra i den här frågan över huvudtaget och det är synd, men båda måste bjuda till för att det ska bli något. Det hade varit bra om SKL sträckt ut en hand och visat att man förstår den oro som många lärare känner för ökad arbetsbelastning.
Om detta nu är en fråga som arbetsgivaren bedömer som högt prioriterad borde man kanske tala om vad man vill erbjuda för att få det? I klartext: hur mycket löneökning är motiverad? För jag tror att det är dit skolan måste gå. Det måste löna sig bättre att vara en välutbildad och duktig lärare. Samtidigt måste lärare, precis som alla andra välutbildade och duktiga professionella, gå bort från en otidsenlig arbetstidsreglering. Lärarna vill ju gärna jämföra sig med andra akademiska yrken när det gäller lönen (högst rimligt), men då kanske man måste göra det när det gäller andra arbetsvillkor också?
Båda parter borde jobba på att återskapa ett förtroende för varandra igen. Det var en av lärdomarna från Kanada. Efter strejker och demonstrationer under 90-talet så enades man om vad man måste göra. Den processen behövs nog här också.
22 kommentarer:
Har du aldrig kontaktat sjukvården för konsultation eller tidsbeställning? Kan du bara gå till hälsocentralen och träffa en sköterska/läkare på en gång? Var bor du? Karin
”Liknelsen vid att man inte reglerar hur många patientbesök en sjuksköterska ska ha är ganska talande. Visst är det åt det håll som SKL skriver man måste gå.”
Nu vart det väl lite fel. Gäller det inte akuta fall utan vanliga vårdcentralsbesök så får du gott boka in en tid. Så jo: man reglerar implicit hur många patientbesök en sjuksköterska har per dag. Det är häpnadsväckande att du, som säger dig bedriva en skolblogg, så lättvindligt jämför dessa två helt skilda yrken med varandra på basis av det uppenbart retoriska skitsnack som SKL bedriver. Om denna reglering tas bort så kommer lärarna att vara tvungna att ha fler lektioner. Om SKL dessutom lyckas driva igenom mer strunt så kommer dessutom den viktiga förtroendetiden försvinna, vilket innebär mindre planeringstid. Fler lektioner och mindre planeringstid är ju knappast receptet på en bättre skola, eller? Att det i sin tur skulle leda till mer gemensam tid i arbetslaget är högst osannolikt, då de flesta lärare är i skolan mellan 08.00-16.30 varje dag, såtillvida lärarna inte börjar bo i skolan, vilket många elever tror.
”Lärarna vill ju gärna jämföra sig med andra akademiska yrken när det gäller lönen (högst rimligt), men då kanske man måste göra det när det gäller andra arbetsvillkor också?”
Ja, visst. Vi lärare vill ha en rimlig lön. Men vilka andra arbetsvillkor är det som är så goda med att vara lärare; skrikiga elever, elevgrupper på 30 st, dela dator med 20 andra lärare, ingen egen arbetsplats, sällan eller aldrig rast, att möta föräldrar som inte kan skilja på när man är privatperson eller professionell, hålla isär tonåringar som slåss, eller, vilket jag tror du insinuerar, att arbeta 45 timmar per vecka och vara ledig på loven – alltså inarbetad tid? Om SKL lyckas driva igenom denna idioti så kommer skolan att få de lärare den förtjänar, för lönen kommer knappast att höjas, då skolpengen nu har sänkts i flera kommuner.
Vill vi att skolan skall vara ungdomsförvaring eller en utbildningsinrättning med skickliga pedagoger?
Att döma av Sveriges Kommuner och Landstings, SKL:s, hållning i frågan om lärares arbetstider är det förvaring som eftersträvas. Hur annars tolka SKL:s strävan att i kommande läraravtal ytterligare låsa in de pedagogiska konstnärer som våra lärare utgör.
Det kräver inspiration att hitta vägen till våra ungdomars motivation, och snilleblixtarna kommer snarare på helger och kvällar än på kontorstid. Detta är inte så konstigt, eftersom en lärare under dagtid står på scen med ständigt nya manus 16-20 timmar i veckan – framför en publik som är tvingad dit.
Detta har inte de skattefinansierade byråkraterna på SKL förstått. De fortsätter på sin väg av halvt omedvetet kunskapsförakt. Resultatet är försämrade elevresultat och noll attraktionskraft för läraryrket bland studiebegåvningarna.
En flitigt citerad rapport från konsultföretaget McKinsey slår fast att inget utbildningssystem är bättre än dess lärare, men trots att denna rapport presenterades för SKL:s medlemskommuner vid senaste skolriksdagen agerar man tvärtemot dess slutsatser genom förslag som stöter bort de bästa begåvningarna från läraryrket.
Det är idag i snitt cirka en sökande på varje lärarutbildningsplats. På naturvetenskapliga utbildningar gapar många stolar tomma. Därtill är avhoppen legio.
Har SKL tänkt tanken att detta beror på den förda politiken, eller är man mer fokuserad på att producera förslag som ser till de fattigaste kommunernas budgetar snarare än elevernas kunskapstillväxt?
Lyckligt nog finns en motkraft inom den privata sektor som betalar för byråkraternas världsfrånvända pappersprodukter. Svenskt Näringsliv framhäver i sitt utbildningspolitiska program att skolan ”under de senaste årtiondena fått agera experimentverkstad för många olika idéer. Detta har bland annat lett till att fokus idag ligger mer på skolan som socialt fostrande institution, än på kunskaper och bildning.”
I takt med att läraryrket under SKL:s piska har gått från att vara ett fritt kreativt yrke till en del av barnomsorgen har också skolans resultat sjunkit. Det kommunala självstyret har på skolans område blivit det kommunala vanstyret.
Problemet handlar inte om resurser. Inget land satsar så mycket på utbildning som Sverige. Det handlar om hur resurserna utnyttjas och om lärarnas kompetens. Kanske måste vi överväga en kraftig lönedifferentiering mellan lärargrupper beroende på stadium och ämne? Det är inte rättvist men förmodligen nödvändigt för att öka yrkets attraktionskraft.
Svensk skola under kommunal flagg är ett Titanic, som sakta sjunker mot botten. Att det går långsamt beror på de äldre högbegåvade lärare som håller skeppet flytande, men som snart lämnar skutan.
Därefter kommer skolan verkligen att få problem om vi inte agerar nu. Om inspirationens och kunskapens dödgrävare på SKL går segrande ur striden om lärarnas arbetstider, är det sista spiken i kistan för den svenska kunskapsskolan.
Låt dem inte lyckas.
Det tråkiga med lärare inkl de som kommenterar här och med lärarfacken är att de alltid pratar om de fantastiskt hårda arbetsvillkoren och den fantastiskt duktiga, ambitiösa och professionella lärarkåren. Alla sorter finns, men om lärarna vore lite hederliga skulle de veta att många yngre lärare är mindre duktiga pedagoger, mindre ämneskunniga, mycket ideologiskt färgade (tex motståndet mot betygsreformen nu), motståndare till nya arbetsformer, och de förstår inte att frihet under ansvar innebär just ansvar. Dessutom inser de inte sina egna tillkortakommanden -- självgoda alltså.
Fundera på vad de låga intagningspoängen och en sökande per plats som Hemzelius nämner innebär. Jo, att våra skolor de senaste X åren fått avskrapet. När hörde vi Eva Lisa Preisz och Metta Fjelkner tala om det? Förvisso existerar läraren som sent på nätterna förbereder lektioner, men också den som bara ägnar sig åt sina egna barn på förtroendetiden.
SKL kanske borde räcka ut en hand, men det vore bra med en viss realism inom lärarkåren också. Självkritik i stället för självömkan.
Tänk så olika infallsvinklar man kan ha och hur lätt det är att bli missuppfattad. Medvetet eller omedvetet...
Anonym 1/Karin. Nej, man kan inte gå till sköterskan hur som helst, men det är väl ingen som föreslagit det inom skolan heller. Här handlar det tvärtom om att exakt veta vilka elever det handlar om.
Anonym 2. Nej, arbetsgivare och fack har inte reglerat hur många patientbesök en sköterska eller läkare ska ha per dag. Det varierar naturligtvis beroende på var man jobbar, vilken typ av patienter man har etc. Det blir en självreglering så att för- och efterarbeten, utveckling och fortbildning samt administration också hinns med. Du bevisar - tyvärr - det jag skrev om misstro mellan parterna. Om man konstaterar att arbetstiden är X timmar i veckan så borde man tillsammans komma fram till hur de bäst används, även för lärare. Du tar upp många saker som inte är så positiva, och det är just sådana faktorer som jag skulle vilja se att arbetsgivaren tar tag i och försöker lösa.
3. Hemzelius. Läraren är väl inte bara en cirkuskonstnär som ska underhålla besökarna i skolan? Det är inte mycket du verkar gilla i skolan, vare sig datorer eller SKL. Det jag trots allt uppfattar att du gillar är friskolor. Där finns många som har 40-timmarsavtal. Hur får du den ekvationen att gå ihop? Sen tycker jag att ökad lönedifferentiering vore positiv, men varför ställa en lärarkategori mot en annan? Kanske skulle duktiga lärare får mycket mer betalt medan de dåliga (som ju trots allt finns) inte får det? Sen tycker jag att ditt dina slängiga åthävor åt alla håll är lite påfrestande.
4. Anonym 4. Tack för ett klokt inlägg! Självklart måste man också inse att det finns bättre och sämre lärare, precis som det finns i alla yrkeskategorier. Det borde avspeglar mer i lönekuveret. Men när vågar fack och arbetsgivare vara så tydliga att de driver detta?
Precis som jag skrev alltså; jämförelsen mellan lärare och sjuksköterskor som SKL gör haltar mer än lovligt.
Jag delar dock inte uppfattningen att det vore klokt att låta arbetsgivaren fritt disponera över lärarnas tid, då det tveklöst skulle leda till fler lektionstillfällen och mindre planeringstid. De flesta rektorer är i dag ekonomiska hökar som ofta gör helt sanslösa besparingar och tillför lite eller ingenting till den pedagogiska verksamheten eftersom de inte har den kompetensen. Om rektorerna ska bli pedagogiska ledare – vilket är en förutsättning för SKLs dumheter – så måste vi byta ut en huvuddel av skolans rektorer.
/Anonym 2, aka Anders.
Anonym 2/Anders. Jag tycker att det är synd att man inte kan enas om en målbild mellan fack och arbetsgivare. Hur borde det se ut och hur kan man komma dit? Nu upplevar jag att man gräver ned sig i skyttegravar i stället för att försöka få fred och samförstånd.
Tycker du inte rent intellektuellt att det borde vara så att arbetsgivaren förfogar över hela arbetstiden för den personal man har? Det förutsätter förstås duktiga rektorer som förstår hela uppdraget och behovet av kompetensutveckling mm. Eller tycker du rent principiellt att användandet av tiden ska regleras i centrala avtal?
Varför skall grundskole- och gymnasielärare regleras annorlunda än ALLA andra yrken i HELA arbetslivet inklusive exempelvis militärer, lektorer/docenter et cetera vid universitet som också är pedagoger och sysslar med lärande?
Ingen har någonsin kunnat besvara den frågan med annat än att "lärare är annorlunda". Jo, tack det vet vi nu när man läser det ena stolliga inlägget efter det andra utan några som helst argument.
Den så kallade "förtroendetiden" är ett 1800-talsvansinne som omedelbart måste avskaffas utan några andra konsekvenser än att lärare arbetar på samma sätt som A-L-L-A andra i H-E-L-A yrkeslivet.
Det finns ingen yrkesgrupp, inte ens raketforskare eller poliser eller sjuksköterskor eller ..., som har så stolliga arbetstidsavtal som "lärarna".
Arbetsgivaren, oavsett om det är en kommun eller en fristående skola, förfogar över lärarens tid som man gör med ALLA andra anställda I SKOLAN. Enough is enough, denna förlegade konstruktion måste omedelbart upphöra.
Härutöver - hur kan det komma sig att så många fristående skolor arbetar med moderna avtal? Jo, för att de via sina avtal lyckas naturligtvis locka till sig unga och erfarna men framför allt framåtsträvande lärare!
Mats:
Att fack och arbetsgivare inte lyckas komma överens genererar ännu mer ont blod och kontraproduktivitet. Problemet med SKLs förslag är dock att det inte angriper det primära problemet. Med tanke på att väldigt många lärare har klasser med över 30 elever, där flera har ADHD-diagnoser, att arbetsbördan ökat, att kompetensutveckling ofta uteblir, att den administrativa biten blir tyngre och tyngre, och att tiden för att planera och utvärdera undervisningen bara krymper, så tror jag att det är tryggt att säga att skolan inte är redo att hantera den frihet som SKL vill ge arbetsgivaren. Det skulle bli ett ordnat kaos som bäst. Om det i princip enbart fanns friskolor så skulle jag hylla förslaget, då sund konkurrens skulle kunna uppstå mellan olika skolor. I nuläget skulle dock den kommunala sektorn leda friskolorna ned i ett svart hål som skulle vara både kostamt och svårt att komma upp ur.
För att gå vidare i skolutvecklingen och i striden mellan arbetsgivare och fack så tror jag att det första steget måste bli en förändring i lärarkollektivet. Det finns få möjligheter att avancera i yrket och lönen ligger, oavsett insats, kunskap och engagemang, på ungefär samma nivå som hos alla andra lärare i skolan/kommunen. Det måste skapas olika nivåer av lärare; nyutexaminerade lärare är kandidater, sedan blir de leg lärare, för att slutligen (?) kunna bli överlärare (eller vad man nu väljer att kalla de olika kategorierna). Lönen skall givetvis ha ett samband med vilken nivå lärarna har. Något sådant ger både inspiration och stolthet i hela yrkeskåren. Så, för att sammanfatta: gärna den frihet som SKL kommer med när de säger att arbetsgivaren skall ha större möjligheter att kontrollera arbetstiden, men inte nu, det vore livsfarligt och det skulle säkerligen rasera hela den svenska skolan. Just nu behövs mer detaljstyrning, inte mindre.
Anonym 14 oktober 2009 14:05:
Eftersom du slår ned så hårt på ferietjänster så vill jag försöka bena upp dina argument mot det.
1) Grundskole- och gymnasielärarna är den enda yrkeskategori som har ferietjänst och därför är det orimligt.
2) Det är omodernt
3) Arbetsgivaren ska förfoga över all tid.
4) Många moderna friskolor har inte ferietjänster.
Jag kan inte se att något av det du skriver är annat än Don Quijote-resonemang, förutom möjligtvis det tredje argumentet, och något sådant vore farligt i skolan (se ovan). Och här kommer givetvis min replik:
1) Med samma resonemang kan jag säga att kirurger är de enda som får utföra vissa operationer på ett sjukhus och att det är orimligt att jag inte får det eftersom jag inte är kirurg.
2) Marknadsekonomi har funnits längre än ferietjänster. Det betyder inte att det är omodernt eller dålig eller att vi bör byta ut det bara för att någon tycker att det är omodernt.
3) Se mitt svar ovan.
4) Många? Jag jobbar i Sveriges största friskolekoncern och de allra, allra flesta har ferietjänster. Vissa av dem har initialt haft semestertjänster men bytt ut det eftersom det inte fungerade, lärarna hann inte med
Hälsningar
Anders
Argumenten i SKL:s debattartikel är varken hållbara eller relevanta när det gäller gymnasieskolan (har inte kunskap att uttala mig om grundskolan). Faktum är att okunskapen och naiviteten hos SKL:s företrädare är skrämmande. Har inte tid att gå in i detalj på argumentationen men här är några av bristerna:
Argument 1: Liknelsen med sjuksköterskor och brandmän är fullständigt irrelevant.
Argument 2: Motivering till varför att de vill att arbetslagen tillsammans skall lägga upp undervisning saknas, vilket gör att argumentet saknar bäring. På gymnasiet blir en sådan organisation smått absurd och skulle sänka resultaten ytterligare.
Argument 3: Det har inte med tesen att göra, alltså helt irrelevant.
Argument 4: Det enda argument som inte är irrelevant. Visst skulle det vara bra om det bästa lärarna fick högst betalt, men hur mäter man det? Det finns också en risk att det rektorernas "vattenbärare" som premieras med den högsta lönen, så är det idag.
/ Johan
Härligt!
Totalreglera lärarnas arbetstid och se till att deras arbetsplatser håller samma standard som öviga kommunala tjänstemäns! Eget (nåja ev delat med en kollega) arbetsrum, egen dator, egen telefon, flextid mor'nar och eftermiddagar med möjlighet till en dryg timmes lunch och friheten att inte behöva besvara oroliga föräldrars samtal på kvällar och helger. Det är nog många som kan tänka sig semestertjänst om ovanstående villkor uppfylls!
//Gunny
Är det inte konstigt att arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön till 100% men inte förfogar över 100% av arbetstiden? om arbetsgivaren inte kan påverka vad som sker under förtroendetiden, hur ska man då kunna ta arbetsmiljöansvaret? Jag tror att det skulle vara mycket enklare att driva arbetsmiljöfrågor med ett annat typ av avtal. Eller?
Det är så lustigt att all ni som inte jobbar i skolan, och som förmodligen inte heller har varit i skolan sedan ni tog studenten, har så OTROLIGT mycket åsikter om hur den ska skötas.
Och då räknar jag även in dig Mats, som har gjort ett otalt antal besök på skolor och pratat med rektorernas visioner osv.
Du har inte heller en aning om hur det är i skolan även fast du hela tiden vill framstå som du har det.
Du säger Mats att du brinner för skolan, men allt du gör i alla dina artiklar är att gnälla på lärarna. Hela tiden.
Jag har följt din blogg nu sedan du dundertabbade dig och sa att Walthers var ett bra gymnasium och att lärarna som faktiskt jobbade där och skrev artikeln i SvD- ljuger! Helt sjukt, Mats. För du sa faktiskt det Mats, fast med lite snyggare ord.
Att du bara har mage att säga att du brinner för skolan är absurt.
Självklart finns det dåliga lärare och självklart ska de bra lärarna får bättre betalt än de dåliga.
Men att säga att vi glider på nån räkmacka med vår förtroendetid och vår långa semester visar på en sådan okunskap att jag blir galen.
Men visst ge oss 40 h arbetsvecka med flex, egen dator, eget kontor, möjlighet att jobba hemma en hel dag utan att ta semester.
Och i så fall: Höj lönen med till samma nivå som riksdagsmännen.
Varför ska ni ha mer än oss? Vi gör allt vi kan för att driva Sverige framåt med de små resurser vi får tillgång till.
1972 låg gymnasilärarnas löner och riksdagsmännens löner på samma nivå. Vad hände?
Tycker ni verkligen att ni gör ett bättre jobb än vi?
...Mattias...
Många säger och tycker att lärarna, från förskolan till gymnasiet, är absolut den viktigaste arbetsgruppen vi har. Jag håller helt och hållet med detta påstående.
Det är ju lärarna som ska skapa och lära de som ska ta över vårt samhälle efter oss. De som går i skolan nu ska ta hand om oss när vi är gamla. De ska medicinera, operera och budgetera i våra liv. De ska driva företagssverige framåt.
Varför kan inte alla som anser att barnen är viktiga, helt och hållet stödja lärarna till 100%. Göra allt de kan för att de ska få bästa möjliga förutsättningar att kunna ta hand om våra barn, skapa framtidens företagsledare, politiker, läkare, lärare.
I andra länder har lärarna respekt(tex Finland).
Alla föräldrar borde stödja lärarna i deras beslut, för det är vi som vet vad som är bäst för eleven i skolan. Det är vi som i många fall uppfostrar barnen åt föräldrarna.
Jag kan inte förstå denna agg mot oss lärare, för att vi har ett sommarlov. Det är det som sticker i ögonen på folk verkar det som; semestern.
Vi har dålig lön, trots att vi tar hand om alla andras barn och uppfostrar och utbildar dem. Varför kan vi då inte få ha vår semester? Varför ska vi sitta här på en tom skola utan elever bara för att ingen annan yrkesgrupp har semester under sommaren.
Ska vi ta över vaktmästarens jobb och städa skolan eller vad ska vi göra? Planera? Halva sommaren?
Det är inga andra yrkesgrupper som blir kritiserade så här som vi blir, förutom politikerna förstås. Men de har dubbelt så mycket i lön och lång semester, arbetsförmåner.
Lärarna har en arbetsförmån: semestern, som dessutom jobbas in under året, men det verkar ingen förstå.
Vi kan ta ett block eller något suddigum ibland om vi behöver hemma. Det är alla förmåner vi har.
Jag förstår inte detta gnäll och avundsjuka.
Vi tar ju hand om era barn för guds skull. Varför stödjer ni oss inte?
Mattias. Frånsett det olustiga i dina allmänna spottloskor så tycker jag att det är lite konstigt att du inte verkar anse att man får ha synpunkter på skolan om man inte är lärare. Vi skattebetalare pytsar in över 100 miljarder kronor varje år i skolan. Ska vi inte få ha synpunkter på vad som sker där och vilka resultat som levereras?
Det måste ju vara skönt för dig som verkar ha sett ljuset och verkligen vet vad som behöver göras. Kan du inte ge dig till känna och bjuda in mig till din skola så att jag får se just DIN vardag?
Anonym. Jag ifrågasätter inte alls lärarnas olika lov. Men jag ser en knepighet i att arbetsgivaren har arbetsmiljöansvar för 100% av tiden men inte förfogar över mer än 70%... Hur ska man då kunna ta ansvar för utveckling, arbetsbelastning etc? Ser inte du problem med det?
"Men jag ser en knepighet i att arbetsgivaren har arbetsmiljöansvar för 100% av tiden men inte förfogar över mer än 70%... Hur ska man då kunna ta ansvar för utveckling, arbetsbelastning etc? Ser inte du problem med det?"
Detta har inte varit ett problem historiskt förrän in på slutet av 90-talet och 2000-talet. Det har fungerat innan, varför skulle det inte fungera nu. Varför ändra?
Den svenska skolan var i topp förut. (50 till 70-tal, kanske till och med längre). I topp alltså. Nu är den snart i botten.
Skillnaden - Förut ägnade sig läraren ENDAST åt undervisning. Inget administrativt arbete.
Loven var desamma som nu, förtroendetiden var däremot till och med ännu lösare.
Skolan var statlig - alla skolor fick lika mycket resurser. Likstyrt, vilket ledde till att staten fick en kvalitetsstämpel på sina studenter som de kunde lita på.
Lönen var högre. utbildningen var bättre.
Nu är lärarhögskolan ett skämt. Hade jag inte läst mina ämen på universitetet hade jag inte jobbat som lärare idag, kan jag säga.
Det behövs en utbildning med högre krav, både att komma in och väl inne i utbildningen.
Intagning via intervju som hos polisen, för långt ifrån alla är lämpade att bli lärare. Jag har själv haft dåliga lärare genom åren.
Förut ägnades lektionerna åt katederundervisning oftast. Idag ska läraren vara något så luddigt som "handledare" för att styra eleven in på rätt väg.
Det ska vara individanpassat idag (vilket är bra till en viss gräns)och tonåringar ska själva ta ansvar för vad de ska lära sig. Tonåringar som (vetenskapligt bevisat) inte har någon uppfattning om konsekvenser och ansvar.
Detta system passar de mest motiverade eleverna, men de flesta vill inte lära sig. De vill ha kul i skolan och träffa kompisar. De flesta av eleverna behöver ramar och detaljstyrning, inte frihet under ansvar för de kan inte hantera det.
Hej Mats
Mattias här,
Ja jag tror faktiskt att det skulle var bra om du började vikariera som lärare ett tag. Kanske en månad eller något sådant för att du ska få en inblick i HELA lärarrollen.
Jag tycker att det är otroligt viktigt att ni som ska besluta om oss verkligen är insatta (inte bara på papper) om hur det verkligen är att vara lärare. Det tycker jag faktiskt att vi förtjänar.
Förlåt att jag spottade lite hårt, men jag var så upprörd över alla förstå-sig-påare.
Självklart ska ni få ha synpunkter och åsikter om skolan, det har jag om snickare och poliser osv.
Men jag tycker att man också ska LYSSNA på lärarna. Det gör ni inte, ni misstror oss hela tiden och det är det som gör mig så upprörd att ni VET även fast ni inte jobbar i yrket.
Man kan ha åsikter, men när det kommer till vad som är bäst för skolan måste ni väl ändå erkänna/hålla med om att det är läraran som vet det. Vi jobbar ju för guds skull i verksamheten.
Jag tycker att det är en fantastisk idé att du vill testa på att vara lärare ett tag. Jag jobbar på IV mestadels så det är inget "hit" att vara hos mig.
...Mattias...
Mattias - jag skulle gärna vara med dig en dag och se skolan med "dina ögon". En månad går liksom inte. Alla kan inte göra som Bodström och jobba med något annat vid sidan av och strunta i riksdagsjobbet. Jag har pryat som elev tidigare och skulle gärna prya hos dig en dag. Sen kan jag inte gå in och vara lärare, precis lika lite som jag kan vara sjuksköterska, polis eller busschaufför. Det krävs viss utbildning för det, en utbildning som jag inte har.
Men om du ger dig till känna så är jag gärna med dig en dag! IV är inget problem, det är en viktig men kanske för stor del av den svenska skolan. Så det är upp till dig...
Trist nog, eller vad jag ska säga, så är det nog en längre tid som behövs för att få en insikt i ett yrke.
Någon dag hit eller dit ger inte en rättvis bild eftersom den kan vara antingen extra tung eller lätt.
Jag får se, jag får fundera på det här. Hur mycket tid som skulle behövas, vad som ska göras och hur ett sådant här besök ska gå till.
Hur mycket tid skulle du kunna tänka dig?
...Mattias...
Så är väl de flesta jobb, faktiskt även uppdraget som riksdagsledamot. Ibland jobbar man till halv elva (igår). Ibland finns "rena" dagar där man kan planera, skriva och tänka lite långsiktigt.
Kan vi inte börja med en dag så får vi se hur mycket som behövs sen?
Jag tycker inte att en dag är ett alternativ faktiskt. För att du ska få en rättvis bild av lärarrollen måste du ta dig tid att tillbringa en längre tid i skolan. Du har säkerligen redan spenderat en dag i skolan, som elev tex, vilket du nämnde innan att du hade gjort.
Men jag tycker ändå att du ska ta förslaget på allvar. Skolan är så pass viktig att jag tycker att du, eftersom du som du själv säger brinner för skolan, faktiskt borde ägna minst en vecka i skolan.
Följ en lärare som en plåsterlapp i allt.
På en dag är det så mycket som inte kommer fram. T.ex hur eleverna egentligen är: De är annorlunda med en gäst (särskilt politiker misstänker jag) än om de är själva med läraren. Efter en vecka skulle de "slappna av" mer.
Jag tror även, efter att ha rådfrågat en del, att det inte är ett bra alternativ att följa mig av flera skäl.
1. Vi har munhuggits för mycket, 2. jag jobbar på IV vilket inte ger en rättvis bild av svenska skolan. Den skola vi och alla som debatterar vill förbättra är ju i första hand de nationella programmen. Iv ska ju dessutom läggas ner, eller hur.
Följ istället någon på de nationella programmen. Helst en matematiklärare med 30 elever som sliter sitt hår med elever som fått G i grundskolan och nu i ettan inte ens klarar repetitionen av den matematiken.
På Iv är största problematiken att eleverna inte kommer till skolan. Och om du skulle följa mig där jag har kanske fyra lektioner med 10 elever i genomsnitt så skulle det inte ge någonting.
Du skulle tycka att jag har det glassigt, när jag sedan efter att du gått fortfarande kämpar och ringer hem till föräldrarna för att få hit barnen till skolan, för att få dem att göra uppgifterna, försöker få dem att förstå att de måste ha penna och papper med sig till lektionerna.
Jag har elever som har psykiska problem, sociala problem, knark/alkoholberoende föräldrar, och de skulle bli uthängda för ditt bedömande efter en så kort tid eftersom du inte skulle vara insatt i hela deras situation.
Nej, det är bättre att du följer någon på det nationella programmet. Och jag tycker verkligen att du ska ägna i alla fall en vecka åt detta. Så pass viktig är skolan Mats. Skulle det inte kunna gå att ordna med din arbetsgivare eftersom du ändå håller på med skolfrågor.
...Mattias...
Som sagt, Mattias, valet är ditt. Mitt erbjudande står kvar och jag kan inte vara borta från riksdagen en hel vecka.
Sen om IV - jag vet precis vad det är för elever som går där och hur arbetet ser ut. Min fru arbetar på en stor gymnasieskola uteslutande med just IV-elever så jag har viss insikt i både problem och bakgrund hos eleverna.
Sen kan jag lova dig att eleverna slappnar av efter några minuter, det märkte jag tydligt inte minst när jag var med en elev i höstas. Det märkte både jag och det var vad lärarna sa efteråt.
Men som sagt, valet är ditt.
Skicka en kommentar