Sandviken planerar att lägga ned den kommunala Norrsätraskolan till hösten 2009, rapporterar Arbetarbladet. Sånt tvingas man till ibland, elevantalet varierar. Det är svåra beslut, men tyvärr en nödvändigt ibland och en realitet i många kommuner. Jag vet, jag har varit med om det.
Det jag reagerar mot är att kommunen vill hindra föräldrar att välja nya skolor för sina barn redan nu. En del föräldrar tycker att det är lika bra att byta skola med en gång om skolan ändå ska läggas ned. Jag kan förstå en den inställningen. Det är svårt att upprätthålla kvaliteten i ett år i en skola som ska stängas. Det blir lätt konstgjord andning eller långsam död.
Men så får inte föräldrarna göra, menar kommunen. Det kan riskera ”tjänsteunderlaget för lärarna”. De ska vara ”ytterst restriktiva” mot dem som vill byta, trots att det finns massor av plats i de andra skolorna.
Jag undrar om jag läser rätt. Är det lärarnas bästa som är det viktiga? Inte elevernas? Har de funderat på vem skolan är till för egentligen? En liten titt i betygsstatistiken visar att Sandviken raskt är på väg utför. Förra året var betygen de sämsta på 10 år i Sandviken och de ligger klart under rikssnittet. Men om fokus ligger på lärarnas tjänsteunderlag, i stället för på elevernas bästa, så kanske det inte är så konstigt.
Självklart ska eleverna få byta skola redan nu om de vill. Om kommunen stoppar eleverna från att byta så tycker jag att de ska hävda sin rätt så långt som möjligt.
I min värld är det alltid föräldrarna som ska välja skola för sina barn. De ska få byta när de vill, inte stå med mössan i hand och skrapa med foten för att beveka mäktiga tjänstemän eller politiker. Det leder till att varje skola måste förtjäna sina elever. För att göra det måste de möta elevernas önskemål och behov, annars får de inga elever. Det är rätt enkla marknadsekonomiska spelregler och det fungerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar