Förra veckan släppte den moderata arbetsgrupp om Ungas villkor som jag leder en rapport om unga utanför. Vi har många resonemang, bl a om orimliga åldersgränser som gör att ungdomar ibland ”väntar på framtiden” och en del förslag om stödboenden, webakut, sekretess mellan myndigheter mm. Och om nätskola för ungdomar som inte ens kommer till skolan.
Nätskolan uppmärksammandes i flera medier (
SvD,
Aftonbladet,
Rapport m fl) och det var länge sedan jag fick så många reaktioner från för mig okända personer. Förra gången var när jag i Nacka lanserade ”vårdnadsbidraget”. Av reaktionerna att döma finns det ett stort stöd och stort behov av detta.
Så här skriver Marcus och jag tror att han är rätt typisk:
”Detta låter som ett helt underbart bra förslag enligt mig, jag tror att många av dom som stannar hemma skulle uppskatta något som detta eftersom att dom då känner sig lite friare. Många som är skoltrötta (detta vet jag av egen och några vänners erfarenhet) är det pga att dom från början hamnade på kant med någon lärare, sedan fortsätter det bara, man får dåligt betyg i något ämne, tappar motivationen och då är det redan "kört".
Jag var själv skoltrött i halva åttan och nian, jag blev erbjuden en praktikplats istället för att gå i skola, vilket gjorde att jag inte fick betyg i många ämnen så jag fick sedan läsa IV. Jag tycker inte att IV i sig var en dålig erfarenhet dock, men jag hade ju sparat in ett år om jag istället hade blivit erbjuden detta, som garanterat hade fått mig att verkligen satsa på att komma in på det program som jag ville gå.”
Bakgrunden till vårt förslag är det faktum att det finns många elever som vänt skolan ryggen av ett eller annat skäl. Det handlar inte om ströskolk utan i princip total frånvaro. Jag tror att det finns sådana elever på varenda högstadie- och gymnasieskola. Bara i Malmö finns mellan 300 och 500 barn som sällan eller aldrig är i skolan, visar en ny rapport från kommunens arbetslivsenhet. I hela Sverige handlar det alltså om tusentals unga och det är inte acceptabelt. Dessa elever som inga bryr sig om idag vill vi lyfta fram och se till att de också får de kunskaper de behöver.
Några kanske erbjuds praktik (som oavlönat arbete kallas) som ofta inte är så utvecklande. Jag tror säkert att skolorna anstränger sig för att få tillbaka dessa elever till skolan, men de har ju tyvärr inte lyckats tillräckligt.
De här ungdomarna är ju inte dumma eller ointelligenta. De har, som Marcus, kommit på kant med skolan och förtroendet finns inte längre. Några kanske har utsatts för stor mobbning, har social fobi, neuropsykiatriska funktionshinder, trassel hemma, drogproblem eller något annat. Här behövs andra lösningar tror vi. I England och Nya Zeeland (där jag själv på plats studerat det) har de startat något som heter NotSchool, vilket vi inspirerats av. De unga ges möjlighet till dygnetruntkontakt med mentorer som stöttar och sporrar den unge, såväl socialt som kunskapsmässigt. De bygger på den unges förmågor i stället för att se problem och vad man inte kan. Resultaten är goda. Cirka 90 procent av de unga har nått allmän behörighet till gymnasiet.
Sakta men säkert dras eleverna tillbaka, men det sker på deras villkor. Jag förstår, ärligt talat, inte alla de som är emot detta. Det måste bygga på fördomar och misstroende.
Filippa Mannerheim skriver i
Skolvärlden att det är en baklängesvolt, att snåla kommuner kan spara pengar på det här och ersätta lärare med datorer. Inget kunde vara mer fel. Snåla kommuner sparar redan idag, utan nätskola. Självklart fordras lärare med extra kompetens för att klara detta. Vem har sagt att de ska bort? Hon tar Sundbyberg som ett bättre exempel på hur man ska göra, anta en politisk ”nollvision mot otillåten frånvaro” i stället. Framgångsrikt, enligt Mannerheim, men elevernas resultat är rätt usla enligt Skolverkets statistik. 32 procent är underkända i något ämne när de lämnar grundskolan och salsa-värdena är klart negativa. Så vad är det som är så framgångsrikt? Inte Mannerheims modell i alla fall. Varför inte våga pröva något nytt i stället, något som bevisat är framgångsrikt på andra ställen? Bort med skygglapparna, bli lite modern!
Skolchefen
Torbjörn Öhlund i Örnsköldsvik är inte heller så attraherad. Han tycker att skolans sociala roll försvinner. Också här lite fördomsfullt resonemang om att nätkontakter skulle vara osociala. Vet han hur ungdomar ser ut och fungerar idag? Nätet är OERHÖRT socialt. Det är ett sätt att umgås, som inte fanns förut. Nog finns det elever även i Övik som inte är i skolan, som kommuen har misslyckats med? Varför inte pröva något nytt?
Jag har fått några oroliga mail om detta också, några som tror att nätskola och distansundervisning är detsamma som att man ger eleven en bok och en dator och sedan får han klara sig själv. Men vem har sagt att det ska vara så? Det andas lite en gammaldags bild av gamla korrespondensskolor, som verkligen krävde hög studiemotivation. Ordet ”distans” leder tanken fel. Det här är ju något annat.
Nätskolan är ett sätt att fånga upp unga utsatta som av någon anledning struntat i skolan. Att erbjuda utbildning via Internet blir härmed en lösning bland flera. Förhoppningen är att de unga ska återfå en positiv syn på kunskaper och lärande och viljan att vara tillbaka i skolan, att vidareutbilda sig eller kanske skaffa sig en lärlingsplats. I en modern skola tycker vi att detta är ett bra alternativ – alla ska ges en möjlighet att bli välfungerande medborgare. Genom nätskolan ger man en möjlighet för alla att uppnå godkända resultat genom att man kan utnyttja teknikens hjälp – det viktiga är att man lär sig, inte var det sker någonstans.
I dagarna har
GP skrivit om ett försök med Onlineskola i Göteborg som startade i höstas också med precis samma tankar. Och många lärare har hört av sig om beskrivit sina egna projekt för att utnyttja tekniken i undervisningen bättre. Roligt att skolan utvecklas och moderniseras så här, men mer måste till och en bättre struktur. Hoppas att vi får stöd av andra partier, de har varit märkligt tysta.
Några ledare på temat också:
Folkbladet gillar idén, liksom i
Västervikstidningen.
