Idag avslöjar Jan Björklund i SvD att den nya skollagen, som går ut på remiss någon gång före midsommar, innebär att förbudet att ha intagningsprov för vissa särskilda klasser i grundskolan tas bort. Idag får man till nöds ha tester och kräva viss färdighetsnivå när det gäller idrott och musik, inte för något annat. (DN)
Jag tycker att det är ett högst rimligt förslag. Om vi ska göra kunskaper och utbildning sexigt igen i vårt land så måste man också sända ut signaler att talangfulla ungdomar ska få utvecklas. Det finns många som har tråkigt idag, som inte får tänja sina gränser. Det här är ett sätt att ändra på det, men långt ifrån det enda. Ett fåtal "elitklasser" i landet kan aldrig täcka behovet att få utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar. Varje skola måste genomföra egna insatser inom ramen för den vanliga skolan.
Marie Granlunds (s) kommentar är så typiskt sossig och Jantelags-aktig. Ingen ska få sticka upp, ingen ska få vara duktigare än någon annan. Men så ser ju verkligheten ut! Vi har olika förmågor, begåvningar, intressen och ambitioner - varför ska de inte få utvecklas? Varför ska inte Sverige vara det land där var och en kan förverkliga sina drömmar, varför måste man åka till USA i stället? Det innebär ju inte att man är olika mycket värd eller att alla inte ska få tillgång till utbildning. Det innebär att man ser människan i stället för systemen, att individen får bestämma själv. Men det är väl en alltför revolutionerande tanke för de röda.
Det här förslaget går inte ut över en enda elev. Några får lite bättre möjligheter att utvecklas utifrån sina förmågor, men ingen får det sämre. Trots det är det alltid just detta som sosseretoriken utgår från. Saker ska fördelas, några ska få på andras bekostnad. De ställer alltid grupp mot grupp och skapar konflikter och motsättningar i stället för att försöka se konstruktiva lösningar och samarbete. I det här fallet menar de att det skapar ökade klyftor. Om vissa springer fortare fram så innebär det ju att avståndet till andra blir längre. Men är det inte bättre att hjälpa de som har svårt i stället för att hindra dem som har lätt för sig? Sossepolitiken i ett nötskal. De hatar rikedom mer än fattigdom, framgång mer än misslyckanden.
2 kommentarer:
Hej Mats. Jag håller med om att individer sporras i sina studier av att vara med "jämnäriga".
Det som glöms bort att man med detta sätt riskerar att konservera själva de pedagogiska formerna och istället sortera fram de som passar i just den typ av studiemiljö som erbjuds idag. Vi har ett hål, vilka är det som passar in i hålet?
På detta sätt fångar man upp befintliga talanger men missar alla potentiella talanger som verkligen kan blomma ut i ett ämne om de bara får använda sina bästa sätt att lära sig.
T ex är det inte säkert att det passar alla att studera just matematik kl 09.13 varje torsdag och sedan bli helt uppslukad av kungliga arvslinjer kl. 10.45 samma dag.
Som tråkig bieffekt av detta framsorteringssystem så riskerar man också att dela upp individer i vi och dom med hög status och låg status. En elit anses ha en hög status, det är egentligen det ordet betyder. Alla som inte tillhör "eliten" har alltså en lägre status. Ett samhälle som värderar människor olika dras isär och tappar en gemensam identitet. Dessa spänningar skapar sedan starka konflikter och resursslöserier eftersom människor kämpar mer för sin eget välbefinnande och status än för att bli sitt bästa jag som bidrar till det gemensamma.
Hur kommer vi förbi detta dilemma med att vi vill erbjuda våra barn en motiverande studiemiljö bland jämnäriga samtidigt som vi inte vill stänga ute vissa lärstilar eller förstärka uppdelningen i olika status i vårt samhälle?
Enligt mitt sätt att se på det så handlar det om att utveckla de pedagogiska formerna för att olda fram fler olika typer av talanger som i sin tur kan komplettera varandra som "motpolare".
Istället för att söka runda elever till våra hål så gör vi våra hål formbara så att alla sorts elever hittar sin plats.
Förväntningarna på skolorna blir då att de ska kunna visa att de har nått fantastiska studieresultat med elever som har tagit helt olika vägar i sitt lärande. En grupp elever vill ha fasta tider och en annan grupp vill ha varierade tider. Båda grupperna av elever får det stöd de behöver med hjälp av sinnrika pedagogiska former och beröriga lärare, d v s lärare som inte bara är behöriga utan också har den professionella förmågan att beröra sina elever.
Äntligen något glädjande från skolfronten.Har man haft mycket begåvade barn och har nu 6 årig barnbarn som ligger tre år före men får ändå lära sig att rita bokstäver ängslas man som mor/mormor för deras skolsituation. Det är inte meningen att undervisningen måste ske hemma efter skoltiden, eller? Så är det i många hem med läsbegåvade barn. MVH mormor
Skicka en kommentar