Skolverket har just kommit med en omfattande rapport om hur kommunerna fördelar pengar till sina skolor. Det är en intressant och bitvis dyster bild. Många kommuner har inte har någon uttalad modell för hur resurserna fördelas och att man inte utvärderar resursfördelningen. Ofta sker fördelningen utifrån tidigare års budget och efter äskanden och förhandlingar.
Varför har man ingen medveten tanke bakom detta? Det förvånar mig högeligen.
Jag blir lite skeptisk till uppdelningen i kommuner som antingen har denna ”förhandlingsmodell” och de som bara utgår från elevantal. Det senare borde vara de som har skolpeng, men varenda en av dem som jag känner till som har skolpeng har också olika former av tilläggsresurser för t ex elever med särskilda behov och modersmål.
Det som verkligen förvånar är att verket kommit fram till att ”i stort sett i alla kommuner har skolor stor frihet att själva välja sin organisation och hur tilldelade resurser ska utnyttjas”. Det bygger på en enkät som visar att de flesta förvaltningar anser att deras skolor helt eller delvis kan göra det. Delvis, det är ju något helt annat. Det borde ju varenda kommun uppge! Mina många skolbesök ger nämligen en annan bild. Många skolor är hårt bakbundna av klåfingriga politiker och förvaltningar. De får inte alls bestämma om hur mycket man ska satsa på maten och vem som ska laga den, hur städningen ska skötas etc. Det är ju ett av skälen till att det finns ett aktivt nätverk för sk kommunala friskolor. Åk till Ronneby eller Borås och titta själva.
Skolverket lyfter också fram vad forskningen säger om resurser och resursfördelning.
"Sammanfattningsvis visar forskningen att:
- Resurser har betydelse för resultaten och då särskilt för yngre barn och elever och för barn och elever med en mindre gynnsam socioekonomisk familjebakgrund.
- Men hur resurserna används, dvs. omvandlas till verksamhet, är viktigast. Lärarkompetensen har störst betydelse för resultaten.
- Resursfördelningens konstruktion är styrande och har konsekvenser för verksamheten."
Trots att den andra punkten är viktigast handlar egentligen både rapporten och den politiska diskussionen om den första punkten, hur mycket pengar man har. Eller om de pengar man inte har. Resursanvändningen borde diskuteras mycket mer, det är hur de 90 000 000 000 kronor som finns i grundskolan används som är det verkligt viktiga. Och det är en bekräftelse på att vår satsning på Lärarlyftet är helt rätt. Märkligt att inte fler kommuner deltar fullt ut.
En intressant slutsats i rapporten tycker jag är resursfördelningen till friskolorna. 30% av kommunerna säger att de inte fördelar pengar till friskolorna på samma sätt som till de kommunala skolorna, trots att lagen säger att det ska vara så. Men eftersom många kommuner inte har någon uttalad modell för hur pengarna ska fördelas, så är det klart att det blir så. Skolverket skriver på sitt knastertorra sätt:
”Det kan sannolikt därför vara svårt i många kommuner för fristående och enskilda huvudmän att avgöra om de tilldelats resurser enligt samma grunder som de kommunala enheterna. Grunderna är inte alltid tydliga och i förväg klargjorda.”
Vilken tur att vi om en månad förtydligar lagen så att det klart framgår vad friskolorna ska ha betalt för och att de kan få bidraget prövat i domstol. Märkligt att socialdemokraterna är emot denna rättssäkerhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar