Nacka har startat ett verkligt intressant arbete. Alla elever ska få utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar. Det kan tyckas trivialt och självklart, men agerar skolan i vardagen utifrån detta? Ofta inte, är min bild. Eller i alla fall inte tillräckligt.
Nu handlar det om att begåvade och högpresterande ungdomar ska få utvecklas mer och det är närmast tabubelagt i vårt sk jämställda land, där alla ska stöpas i samma form och Jantelagen är naturlag. Det är ca 10% av ungdomarna. Eller 100 000 i vårt land. De eleverna har ju också rätt att utvecklas, eller hur?!
Nacka kommun har tagit fram en studie om detta och NVP skriver om det. Rapporten rekommenderas verkligen till läsning. Forskningsläget gås igenom och rektorer, lärare och elever har djupintervjuats för att klartlägga dagsläget och goda exempel på vad man kan göra presenteras. I princip obefintlig forskning i Sverige och det förvånar ju tyvärr inte.
En intressant slutsats om vilka hinder som finns för att alla elever ska nå sin potential är att det inte är några formella hinder, utan mer vardagligheter i form av förhållningssätt, brist på förståelse och kunskaper samt naturligtvis skolans interna organisation.
Det finns också en intressant genomgång av hur man känner igen de högpresterande och särbegåvade eleverna. Många är naturligtvis lätta att känna igen som framgångsrika och med flyt i skolarbetet. Men många andra försöker dölja sin potential eller håller sig för sig själva. Många har tråkigt och underpresterar.
Jag mötte nyss en lärare som fått höra att hon hade "för höga ambitioner" i Västervik. Sådana kontraster. Det är livsavgörande för Sverige med höga ambitioner, en ödesfråga att få ungdomar motiverade för lärande. Då måste man ha höga ambitioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar