Så har s-kongressen sagt sitt om valfrihet och friskolor. De ska klämmas åt och det blir svårare att starta. (TV4, SvD, DN )
Idén att man ska komma överens mellan friskola och kommun är ju gullig. Men helt orealistisk, om man inte vill stoppa alla nya friskolor förstås. Den verklighet som friskolorna möter i kommunerna är ofta misstro, motstånd och fientlighet. Socialdemokraterna säger regelmässigt nej till nya friskolor som vill starta. Se bara hur är det är i Göteborg, Malmö, Jönköping, Karlstad, Gävle, Eskilstuna, Piteå, Karlskrona och vilken annan kommun som helst.
Varför skulle de nu helt plötsligt vilja "komma överens"?
Den modell socialdemokraterna förespråkar gäller gymnasiets individuella program idag. Där ska kommun och friskola komma överens om ersättningen. Följden är att många kommuner vägrar komma överens och friskolan har inget att sätta emot. Botkyrka och Karlskrona är två sådana kommuner. Där existerar ingen valfrihet för de utsatta ungdomar som inte kommit in på gymnasiet. Varför skulle denna modell fungera på hela systemet?
Och det fungerade just så med fristående förskolor tidigare. 2005, innan vi ändrade reglerna, fanns det inte en enda fristående förskola i var femte kommun (59 st). I ytterligare 50 kommuner fanns det en enstaka fristående förskola.
Kommun-sossarnas track record är rätt tydligt - de vill inte ha några friskolor. Även en och annan borgerligt styrd kommun skulle nog falla i fällan och säga nej. Att ge dem makten över om en friskola ska få starta är värre än att sätta bocken till trädgårdsmästare.
Och relgeringen av vinster känns också helt nattstånden. Jag tror faktiskt att sossarna hatar vinster mer än dålig kvalitet. Precis som de bekämpar rikedom mer än fattigdom. Staten ska granska kvaliteten och så länge den är tillfredsställande så är det väl inget problem om de får lite pengar över? Att reglera detta skulle bara skapa fusk och sätt att kringgå det hela. Men det köper inte s-kongressen utan stramar åt partistyrelsens ursprungliga linje.
Om man börjar reglera vinst i välfärdsverksamheter, vad blir nästa steg? Vinst i alla företag som säljer tjänster eller varor till det offentliga? El-bolag? Banker? Mataffärer? Blöjtillverkare? De beträder en väg som leder långt in i socialismen och bort från välfärd och valfrihet.
31 oktober, 2009
30 oktober, 2009
LR skapar förlorare
Idag skriver LR-ordföranden igen att skolan borde förstatligas (Brännpunkt). För vilken gång i ordningen?
Det "nya" idag är att hon avslöjar LR:s idé om hur det ska gå till. En nationell skolpeng ska införas och Skolverket ska ta över skolor med dålig undervisning.
Fast den nationella skolpengen verkar inte täcka alla kostnader, utan ska bara räcka till undervisning och läromedel. Lokaler, mat, fortbildning, skolledning, utvecklingsinsatser, elevhälsa, studie- och yrkesvägledning och administration då? Vem ska stå för det? Eller är det inte viktigt i LR:s värld?
Jag tror att det skulle bli ännu mer otydligt ansvar om man gör på LR:s sätt. Då kommer alla verkligen att skylla på varandra och ingen ta helhetsansvar. Dessutom bakbinder man rektorn som driver skolan genom att resurserna låses fast och kommer från olika håll. Skolan borde själv få bestämma om hur pengarna bäst används, om man ska satsa mer på studie- och yrkesvägledning och dra ned på en lärartjänst exempelvis. Eller om man vill ha mer fortbildning och dra ned på bokinköpen, det är ju trots allt lärarnas kompetens som är det viktigaste... Det försvåras avsevärt i LR:s modell.
Den riktigt svåra frågan som LR inte skriver något om är dock hur det hela ska betalas. Syftet sägs vara att garantera att alla elever får de förutsättningar de har rätt till för att klara skolans mål. Med det kan man anta att LR menar att det är för snål tilldelning till vissa skolor idag och att en statlig finansiering ska ändra på det. Samtidigt andas LR inte med en stavelse om att nya pengar ska in i systemet, det är omfördelning av nuvarande pengar. Det innebär att LR skapar många förlorare med sin modell.
Kostnaderna för grundskolan varierar från 65 500 kr/elev (Kävlinge) till 111 700 kr/elev(Vilhelmina) med ett rikssnitt på 81 300 kr. Trots de höga kostnaderna i Vilhelmina så är resultaten bland de sämsta i landet, med ett meritvärde på 183 och 37,5% av eleverna som inte når målen i alla ämnen. SALSA-värdena är bedrövligt låga. Kävlinge klarar sig bättre, men har inga särskilt lysande resultat.
Tittar man bara på kostnaderna för undervisning så är skillnaderna lika stora. Själva undervisningen kostar 66 500 kr i Arjeplog men bara 32 300 kr i Lessebo med ett rikssnitt på 42 100 kr.
LR borde berätta hur skolan i Vilhelmina och Arjeplog blir bättre av en nationell skolpeng som med alla rimliga mått innebär att de får mindre pengar där än idag. De tvingas betala till bl a Kävlinge. I hela landet kommer det att finnas förlorare med LR:s förslag, men det talar de tyst om. Nacka har satsat mycket på gymnasiet och skulle bli av med miljontals kronor om LR:s förslag blir verklighet. Om modellen inte ska leda till omfördelningar, utan bevara läget som är det är idag, så behöver man ju inte genomföra den, eller hur?!
Eller om det är så att nya pengar ska in i systemet, så kan man ju göra det i alla fall utan att förvirra hela ansvarsfördelningen med ett nytt finansieringssystem.
Nej, det verkar ogenomtänkt och LR har satt sig själva i klistret. Ökat statligt ansvar har vi moderater pratat om länge och det är precis det som genomförs nu med bättre statlig utvärdering (prov och betyg bl a), skärpt inspektion, möjligheter att bötfälla och t o m stänga dåliga skolor, matte-satsning, ny skollag, ny lärarutbildning mm.
Det "nya" idag är att hon avslöjar LR:s idé om hur det ska gå till. En nationell skolpeng ska införas och Skolverket ska ta över skolor med dålig undervisning.
Fast den nationella skolpengen verkar inte täcka alla kostnader, utan ska bara räcka till undervisning och läromedel. Lokaler, mat, fortbildning, skolledning, utvecklingsinsatser, elevhälsa, studie- och yrkesvägledning och administration då? Vem ska stå för det? Eller är det inte viktigt i LR:s värld?
Jag tror att det skulle bli ännu mer otydligt ansvar om man gör på LR:s sätt. Då kommer alla verkligen att skylla på varandra och ingen ta helhetsansvar. Dessutom bakbinder man rektorn som driver skolan genom att resurserna låses fast och kommer från olika håll. Skolan borde själv få bestämma om hur pengarna bäst används, om man ska satsa mer på studie- och yrkesvägledning och dra ned på en lärartjänst exempelvis. Eller om man vill ha mer fortbildning och dra ned på bokinköpen, det är ju trots allt lärarnas kompetens som är det viktigaste... Det försvåras avsevärt i LR:s modell.
Den riktigt svåra frågan som LR inte skriver något om är dock hur det hela ska betalas. Syftet sägs vara att garantera att alla elever får de förutsättningar de har rätt till för att klara skolans mål. Med det kan man anta att LR menar att det är för snål tilldelning till vissa skolor idag och att en statlig finansiering ska ändra på det. Samtidigt andas LR inte med en stavelse om att nya pengar ska in i systemet, det är omfördelning av nuvarande pengar. Det innebär att LR skapar många förlorare med sin modell.
Kostnaderna för grundskolan varierar från 65 500 kr/elev (Kävlinge) till 111 700 kr/elev(Vilhelmina) med ett rikssnitt på 81 300 kr. Trots de höga kostnaderna i Vilhelmina så är resultaten bland de sämsta i landet, med ett meritvärde på 183 och 37,5% av eleverna som inte når målen i alla ämnen. SALSA-värdena är bedrövligt låga. Kävlinge klarar sig bättre, men har inga särskilt lysande resultat.
Tittar man bara på kostnaderna för undervisning så är skillnaderna lika stora. Själva undervisningen kostar 66 500 kr i Arjeplog men bara 32 300 kr i Lessebo med ett rikssnitt på 42 100 kr.
LR borde berätta hur skolan i Vilhelmina och Arjeplog blir bättre av en nationell skolpeng som med alla rimliga mått innebär att de får mindre pengar där än idag. De tvingas betala till bl a Kävlinge. I hela landet kommer det att finnas förlorare med LR:s förslag, men det talar de tyst om. Nacka har satsat mycket på gymnasiet och skulle bli av med miljontals kronor om LR:s förslag blir verklighet. Om modellen inte ska leda till omfördelningar, utan bevara läget som är det är idag, så behöver man ju inte genomföra den, eller hur?!
Eller om det är så att nya pengar ska in i systemet, så kan man ju göra det i alla fall utan att förvirra hela ansvarsfördelningen med ett nytt finansieringssystem.
Nej, det verkar ogenomtänkt och LR har satt sig själva i klistret. Ökat statligt ansvar har vi moderater pratat om länge och det är precis det som genomförs nu med bättre statlig utvärdering (prov och betyg bl a), skärpt inspektion, möjligheter att bötfälla och t o m stänga dåliga skolor, matte-satsning, ny skollag, ny lärarutbildning mm.
29 oktober, 2009
5 korta
1. Staffanstorp satsar 6 miljoner på datorinköp till alla lärare. Hurra! En framsynt kommun som vågar tänka långsiktigt och modernt (Sydsvenskan). När lärarna behärskar modern teknik fullt ut kommer undervisningen att kunna förnyas.
2. Moderaterna i Knivsta vill också prioritera IT i skolan (UNT). Av de 8 miljoner kommunen får i extra statsbidrag får skolan 6,5 i denna moderatledda kommun. Här prioriteras utbildning och framtid, helt rätt.
3. Jag skriver i Dagens Samhälle idag om Lärarlyfet och undrar hur man kan låta bli att investera i att förbättra skolan. Är det medvetet sabotage av socialdemokraterna? (Dagens Samhälle)
4. På Skolforum blev jag hastigt indragen på ett dataspelsseminarium i Dream Hacks rum. Kul att se hur dataspel kan användas i skolan. Dataspelstillverkarna har förstått hur man arbetar med motivation. Det skulle skolan kunna lära sig lite mer av.
5. Katedralsskolan i Uppsala får böta 500 000 kronor för att det saknas dusch- och omklädningsrum i anslutning till idrottshallen (SR). För lärarna, alltså, inte för eleverna. Visst ska det finnas omklädningsrum för lärarna, inte tu tal om det. Men står det i rätt proportion till skolans hela uppdrag? Katedralsskolan har goda resultet, enligt Skolverkets Salsa-mätningar. 88% av eleverna klarar målen i alla ämnen, vilket är klart mer än vad man kan förväntas sig. På Brantingskolan (en annan kommunal skola i Uppsala) är det bara 61% som klarar målen. Där dömer man inte ut några böter mot dålig undervisning. Lärarnas duschrum är uppenbarligen viktigare än elevernas rätt till kunskaper. Än så länge i alla fall. I nya skollagen så ändrar vi på detta och gör det möjligt att kunna döma ut böter också när undervisningen är dålig. Och det behövs.
2. Moderaterna i Knivsta vill också prioritera IT i skolan (UNT). Av de 8 miljoner kommunen får i extra statsbidrag får skolan 6,5 i denna moderatledda kommun. Här prioriteras utbildning och framtid, helt rätt.
3. Jag skriver i Dagens Samhälle idag om Lärarlyfet och undrar hur man kan låta bli att investera i att förbättra skolan. Är det medvetet sabotage av socialdemokraterna? (Dagens Samhälle)
4. På Skolforum blev jag hastigt indragen på ett dataspelsseminarium i Dream Hacks rum. Kul att se hur dataspel kan användas i skolan. Dataspelstillverkarna har förstått hur man arbetar med motivation. Det skulle skolan kunna lära sig lite mer av.
5. Katedralsskolan i Uppsala får böta 500 000 kronor för att det saknas dusch- och omklädningsrum i anslutning till idrottshallen (SR). För lärarna, alltså, inte för eleverna. Visst ska det finnas omklädningsrum för lärarna, inte tu tal om det. Men står det i rätt proportion till skolans hela uppdrag? Katedralsskolan har goda resultet, enligt Skolverkets Salsa-mätningar. 88% av eleverna klarar målen i alla ämnen, vilket är klart mer än vad man kan förväntas sig. På Brantingskolan (en annan kommunal skola i Uppsala) är det bara 61% som klarar målen. Där dömer man inte ut några böter mot dålig undervisning. Lärarnas duschrum är uppenbarligen viktigare än elevernas rätt till kunskaper. Än så länge i alla fall. I nya skollagen så ändrar vi på detta och gör det möjligt att kunna döma ut böter också när undervisningen är dålig. Och det behövs.
Väktare i skolan?
Aftonbladet skriver idag att varannan lärare vill ha väktare i skolan för att öka tryggheten och motverka våld och bråk.
Jag blir faktiskt både förvånad och lite beklämd av detta. Det jag reagerar mest på är hur man kan låta det gå så långt. Visst kan det behövas någon enstaka gång vid något särskilt allvarlig händelse på en skola. Men inte katten är det så stökigt i våra skolor att varannan lärare tycker att det behövs väktare? Då måste man fullständigt ha abdikerat från sitt vuxenansvar i skolan.
Duktiga lärare skapar det lugn och den arbetro som behövs, se bara på de som visades i TV-programmet Klass 9A. Och sådana lärare finns på varje skola, så vad är problemet? Vad har lärarna gjort med sin auktoritet och sitt ledarskap?
Jag vet också att det finns föräldrar som inte är lämpliga och låter sina barn fara vind för våg och att barnen kan bli stökiga. Men är det inte skolans ansvar i just de fallen att vara extra starka och tydliga och från början markera vad som är accepteras och inte?!
Om varje skola har tydliga regler för hur man ska uppföra sig och sen konsekvent ser till att alla följer dem så blir det inga problem av den digniteten. Sjuåringarna är aldrig så stökiga att de behöver vakter, men någonstans längs vägen så finns det skolor som abdikerar och sviker. Där kan väktare aldrig vara lösningen. Man åtgärdar möjligen symptomet och inte sjukdomen.
(Skolfront, Lärarnas Tidning)
Jag blir faktiskt både förvånad och lite beklämd av detta. Det jag reagerar mest på är hur man kan låta det gå så långt. Visst kan det behövas någon enstaka gång vid något särskilt allvarlig händelse på en skola. Men inte katten är det så stökigt i våra skolor att varannan lärare tycker att det behövs väktare? Då måste man fullständigt ha abdikerat från sitt vuxenansvar i skolan.
Duktiga lärare skapar det lugn och den arbetro som behövs, se bara på de som visades i TV-programmet Klass 9A. Och sådana lärare finns på varje skola, så vad är problemet? Vad har lärarna gjort med sin auktoritet och sitt ledarskap?
Jag vet också att det finns föräldrar som inte är lämpliga och låter sina barn fara vind för våg och att barnen kan bli stökiga. Men är det inte skolans ansvar i just de fallen att vara extra starka och tydliga och från början markera vad som är accepteras och inte?!
Om varje skola har tydliga regler för hur man ska uppföra sig och sen konsekvent ser till att alla följer dem så blir det inga problem av den digniteten. Sjuåringarna är aldrig så stökiga att de behöver vakter, men någonstans längs vägen så finns det skolor som abdikerar och sviker. Där kan väktare aldrig vara lösningen. Man åtgärdar möjligen symptomet och inte sjukdomen.
(Skolfront, Lärarnas Tidning)
28 oktober, 2009
Sverige slösar bort talanger
Idag har jag varit på en konferens om begåvningar och personer med särskilda förmågor och hur skolan hanterar dessa. Fantastiskt att få ägna sig åt detta en hel dag och lyssna till så många intressanta och kunniga personer.
3 professorer, Nacka kommun, Mensa, Glada Hudikteaterns chef, en folkskolelärare, en Klass 9A-lärare och en konsult pratade och alla hade verkligen jättemycket intressant att säga. Inte så lätt att sortera och sammanfatta.
Min slutsats är ändå att Sverige är en vit fläck på kartan när det gäller begåvade barn. Kina, Indien, Australien, USA m fl har omfattande statliga insatser för dessa. Men det är ett tabubelagt och politiskt inkorrekt område i vårt Jante-land. Andra länder har satsar, men Sverige struntar i dem, fast det är orättfärdigt mot dessa barn och ungdomar och mot vårt land. Har vi råd att slänga talanger på soptippen? Varför får man vara bra i höjdhopp men inte i matematik?
Det handlar om kanske 5 procent av befolkningen och missuppfattningarna om dem är djupt rotade. Det finns en föreställning att de alltid klarar sig själva, aldrig behöver något stöd, är en homogen och högpresterande grupp som har intellektuella och högavlönade föräldrar. Men så fel, säger forskarna! Många har trist i skolan, passar inte riktigt in, underpresterar medvetet för att inte sticka ut, mobbas etc. Det blir elevens bekymmer, inte skolans. Och klassikern är den elev som får sudda ut i matteboken när man räknat för långt. De är "den svenska skolans okända offer" sa en professor.
Jag blir lite illa berörd och förbannad, men knyter samtidigt näven i buxfickan och ser framtiden an med tillförsikt. Det finns mycket kvar att göra och detta vill jag verkligen ägna mig åt i riksdagen kommande period. Vi behöver förändra attityderna och skapa en nationell strategi. I bl a Wales har man lagstiftat om att särbegåvade barns behov ska tillgodoses.
Många föreläsningar handlade om motivation och hur det skapas, hur man lär sig, behovet av berättelser och att våga lyfta från skolboken (kanske är detta en orsak till svenska elevers sjunkande mattekunskaper?).
Det glädjande med dagen var att det verkar finnas ett spirande intresse för frågan. Det dystra var att det bara var eldsjälar som var med. Ingen politiker mer än jag. Ingen skolchef. Ingen skolbyråkrat. Några få rektorer och resten lärare. Eldsjälar behövs, men kan inte dra lasset själva. Var är alla beslutsfattare, som kan strukturera, systematisera och omsätta insikterna i handling mer än i klassrummet? Ointresserade eller fullärda?
3 professorer, Nacka kommun, Mensa, Glada Hudikteaterns chef, en folkskolelärare, en Klass 9A-lärare och en konsult pratade och alla hade verkligen jättemycket intressant att säga. Inte så lätt att sortera och sammanfatta.
Min slutsats är ändå att Sverige är en vit fläck på kartan när det gäller begåvade barn. Kina, Indien, Australien, USA m fl har omfattande statliga insatser för dessa. Men det är ett tabubelagt och politiskt inkorrekt område i vårt Jante-land. Andra länder har satsar, men Sverige struntar i dem, fast det är orättfärdigt mot dessa barn och ungdomar och mot vårt land. Har vi råd att slänga talanger på soptippen? Varför får man vara bra i höjdhopp men inte i matematik?
Det handlar om kanske 5 procent av befolkningen och missuppfattningarna om dem är djupt rotade. Det finns en föreställning att de alltid klarar sig själva, aldrig behöver något stöd, är en homogen och högpresterande grupp som har intellektuella och högavlönade föräldrar. Men så fel, säger forskarna! Många har trist i skolan, passar inte riktigt in, underpresterar medvetet för att inte sticka ut, mobbas etc. Det blir elevens bekymmer, inte skolans. Och klassikern är den elev som får sudda ut i matteboken när man räknat för långt. De är "den svenska skolans okända offer" sa en professor.
Jag blir lite illa berörd och förbannad, men knyter samtidigt näven i buxfickan och ser framtiden an med tillförsikt. Det finns mycket kvar att göra och detta vill jag verkligen ägna mig åt i riksdagen kommande period. Vi behöver förändra attityderna och skapa en nationell strategi. I bl a Wales har man lagstiftat om att särbegåvade barns behov ska tillgodoses.
Många föreläsningar handlade om motivation och hur det skapas, hur man lär sig, behovet av berättelser och att våga lyfta från skolboken (kanske är detta en orsak till svenska elevers sjunkande mattekunskaper?).
Det glädjande med dagen var att det verkar finnas ett spirande intresse för frågan. Det dystra var att det bara var eldsjälar som var med. Ingen politiker mer än jag. Ingen skolchef. Ingen skolbyråkrat. Några få rektorer och resten lärare. Eldsjälar behövs, men kan inte dra lasset själva. Var är alla beslutsfattare, som kan strukturera, systematisera och omsätta insikterna i handling mer än i klassrummet? Ointresserade eller fullärda?
27 oktober, 2009
Följa John och friskolemotsånd
Idag skriver jag på Brännpunkt i SvD om sossarnas kongress och deras skolpolitik. Den kan kort beskrivas som Följa John och friskolemotstånd, egna framåtsyftande idéer lyser med sin frånvaro.
Är det inte något sjukt med ett parti som säger sig vara för valfrihet men är så besatt av att stoppa friskolorna? Var tredje socialdemokratisk riksdagsledamot har väckt en enskild motion till årets riksdag om att stoppa och hindra valfriheten och hälften av alla kongressmotioner om skolan handlar om samma sak. Den sansade rösten som gillar valfrihet och vill att den ska fungera ännu bättre existerar inte i det partiet. Det är alltid bara läpparnas bekännelse, typ "friskolor är bra, MEN..." och så kommer allt ont som de skapat. Det är hela tiden ett stort MEN.
Är det inte dags att lämna den här tradiga debatten om friskolornas vara eller inte vara och i stället debattera den kommunala skolan? Här går trots allt de allra flesta eleverna (typ 90 procent). Men här verkar sossarna inte ha några idéer, i alla fall inte av kongressmaterialet att döma. Om man rensar bort allt det vi nu gör och som de säger sig acceptera (t ex nationella prov, betyg tidigare, Lärarlyft, rektorsutbildning) så finns det bara kvar ett unket friskolemotstånd. Är det inte lite ynkligt att Sveriges största parti (än så länge) bara har en Följa John-politik och friskolemotstånd som bärande delar i sin skolpolitik?
Är det inte något sjukt med ett parti som säger sig vara för valfrihet men är så besatt av att stoppa friskolorna? Var tredje socialdemokratisk riksdagsledamot har väckt en enskild motion till årets riksdag om att stoppa och hindra valfriheten och hälften av alla kongressmotioner om skolan handlar om samma sak. Den sansade rösten som gillar valfrihet och vill att den ska fungera ännu bättre existerar inte i det partiet. Det är alltid bara läpparnas bekännelse, typ "friskolor är bra, MEN..." och så kommer allt ont som de skapat. Det är hela tiden ett stort MEN.
Är det inte dags att lämna den här tradiga debatten om friskolornas vara eller inte vara och i stället debattera den kommunala skolan? Här går trots allt de allra flesta eleverna (typ 90 procent). Men här verkar sossarna inte ha några idéer, i alla fall inte av kongressmaterialet att döma. Om man rensar bort allt det vi nu gör och som de säger sig acceptera (t ex nationella prov, betyg tidigare, Lärarlyft, rektorsutbildning) så finns det bara kvar ett unket friskolemotstånd. Är det inte lite ynkligt att Sveriges största parti (än så länge) bara har en Följa John-politik och friskolemotstånd som bärande delar i sin skolpolitik?
Utvecklingskraft i nya gymnasiet
DN skriver om den nya gymnasieskolan idag, den vi klubbade förra veckan i riksdagen.
Det finns uppenbarligen en tro i skolan att allt ska likriktas, att lokala initiativ rensas bort och att kreativa framtidslösningar icke göre sig besvär framöver. Inget kunde vara mer fel! Det mesta i gymnasieutredningen var ganska bra, men det jag och vi moderater verkligen saknade var det lokala inflytandet och möjligheten att utifrån egna förutsättningar skapa nya utbildningar.
Just den delen har också ändrats avsevärt i förhållande till utredningsförslaget. Nu öppnar vi för nya och lokala lösningar, men kvaliteten i dem ska säkerställas. Hela kapitel 8 i propositionen handlar om "Ett flexiblet system" och rekommenderas till läsning. Där framgår tydligt att det ska finnas goda möjligheter till lokala anpassningar och att man ska kunna göra avvikelser från de nationella programmen i form av sk särskilda varianter.
Det ska finnas utrymme för förändring och förnyelse, inte minst mot bakgrund av arbetsmarknadens snabba förändringstakt. Sanningen är ju den att många av de populäraste jobben om 10-15 år kanske inte ens finns idag. Här gäller det att gymnasiet hänger med i utvecklingen och att strukturen inte är gjuten i cement.
Det finns uppenbarligen en tro i skolan att allt ska likriktas, att lokala initiativ rensas bort och att kreativa framtidslösningar icke göre sig besvär framöver. Inget kunde vara mer fel! Det mesta i gymnasieutredningen var ganska bra, men det jag och vi moderater verkligen saknade var det lokala inflytandet och möjligheten att utifrån egna förutsättningar skapa nya utbildningar.
Just den delen har också ändrats avsevärt i förhållande till utredningsförslaget. Nu öppnar vi för nya och lokala lösningar, men kvaliteten i dem ska säkerställas. Hela kapitel 8 i propositionen handlar om "Ett flexiblet system" och rekommenderas till läsning. Där framgår tydligt att det ska finnas goda möjligheter till lokala anpassningar och att man ska kunna göra avvikelser från de nationella programmen i form av sk särskilda varianter.
Det ska finnas utrymme för förändring och förnyelse, inte minst mot bakgrund av arbetsmarknadens snabba förändringstakt. Sanningen är ju den att många av de populäraste jobben om 10-15 år kanske inte ens finns idag. Här gäller det att gymnasiet hänger med i utvecklingen och att strukturen inte är gjuten i cement.
26 oktober, 2009
Skolforum
Har varit på Skolforum idag. En massa utställare visar upp nya och spännande saker. Får nog åka dit i morgon igen. På bilden ser man en mobil förskola. Kul idé, barnen får uppleva nya miljöer varje dag och är mycket ute.
Huvudsyftet idag var en debatt med Sofia Larsen (c) och mot Marie Granlund (s) och Mats Pertoft (mp) om vilka skolfrågor som valet kommer eller borde handla om. Förvånansvårt visionslöst från oppositionen. De grottade mest ned sig i dagens verklighet utan att säga vad de vill göra eller vilka återställare de planerar. Jag pratade IT och modern skola, mer undervisningstid, nya ämnen, ledarskap och att se alla elever. S pratade mest om friskolor, sammanhållen skola och segregation. Vad hon vill göra var mer oklart. Hoppas att deltagarna fick ut något i alla fall.
23 oktober, 2009
Varför ointresse för lärarfortbildning i Göteborg och Malmö?
Idag har jag skickat brev till kommunstyrelsernas ordförande i Malmö och Göteborg och frågat varför de inte prioriterar lärarlyftet. Om intresset är lika litet som hittills under året så går Malmö miste om 17 miljoner i år och Göteborg 18 miljoner.
Det är faktiskt pissdåligt, för att tala klarspråk.
Alla är överens om att lärarnas kompetens och förmåga att lära ut är avgörande för elevernas resultat och skolans kvalitet. Därför är det helt obegripligt att socialdemokraterna i Malmö och Göteborg inte prioriterar insatser som gör lärarna mer skickliga i sitt uppdrag. Är det ett medvetet sabotage för att Lärarlyftet är en moderat idé? Är det en förvarning av vad som kommer vid ett eventuellt regeringsskifte - att lärarnas kompetens inte längre ska prioriteras?
Anneli Hulthén i Göteborg och Ilmar Reepalu i Malmö är centrala personer för socialdemokraterna och hur de styr kommunerna säger något om hur de prioriterar. Göteborg lyfts fram som (s)kyltfönster och Malmös starke man är också stark man i SKL. De borde kunna väsentligt bättre.
Många kommuner har gått in med liv och lust i Lärarlyftet och förtjänar att lyftas fram som goda föredömen, exempelvis Boden, Enköping, Eskilstuna, Essunga, Falun, Götene, Jönköping, Karlstad, Linköping, Nordanstig, Skara, Skurup, Skövde, Strömsund, Sundsvall, Ulricehamn, Uppsala, Vadstena, Vallentuna och Värnamo.
De 20 kommuner som inte deltagit alls i Lärarlyftet förtjänar att hängas ut. Det är Berg, Burlöv, Dorotea, Gagnef, Hylte, Härjedalen, Karlsborg, Laxå, Norberg, Orsa, Perstorp, Piteå, Sorsele, Storfors, Torsås, Valdemarsvik, Åre, Årjäng, Åtvidaberg och Överkalix. Förklaring, tack!
Det är faktiskt pissdåligt, för att tala klarspråk.
Alla är överens om att lärarnas kompetens och förmåga att lära ut är avgörande för elevernas resultat och skolans kvalitet. Därför är det helt obegripligt att socialdemokraterna i Malmö och Göteborg inte prioriterar insatser som gör lärarna mer skickliga i sitt uppdrag. Är det ett medvetet sabotage för att Lärarlyftet är en moderat idé? Är det en förvarning av vad som kommer vid ett eventuellt regeringsskifte - att lärarnas kompetens inte längre ska prioriteras?
Anneli Hulthén i Göteborg och Ilmar Reepalu i Malmö är centrala personer för socialdemokraterna och hur de styr kommunerna säger något om hur de prioriterar. Göteborg lyfts fram som (s)kyltfönster och Malmös starke man är också stark man i SKL. De borde kunna väsentligt bättre.
20 kommuner har inte deltagit alls i Lärarlyftet sedan starten 2007. Av dessa styrs 12 av socialdemokrater men ingen har en moderat som ordförande i kommunstyrelsen. Det säger väl något om hur olika man prioriterar?
Varför kan Trelleborg och Kristianstad delta för fullt, men inte Malmö? Varför Härryda och Mölndal, men inte Göteborg? Att skylla på ekonomi håller inte, vi har världens mest omfattande system för ekonomisk utjämning mellan kommunerna. Det handlar om prioriteringar och lärarkompetens verkar inte komma särskilt högt upp på socialdemokraternas lista.Många kommuner har gått in med liv och lust i Lärarlyftet och förtjänar att lyftas fram som goda föredömen, exempelvis Boden, Enköping, Eskilstuna, Essunga, Falun, Götene, Jönköping, Karlstad, Linköping, Nordanstig, Skara, Skurup, Skövde, Strömsund, Sundsvall, Ulricehamn, Uppsala, Vadstena, Vallentuna och Värnamo.
De 20 kommuner som inte deltagit alls i Lärarlyftet förtjänar att hängas ut. Det är Berg, Burlöv, Dorotea, Gagnef, Hylte, Härjedalen, Karlsborg, Laxå, Norberg, Orsa, Perstorp, Piteå, Sorsele, Storfors, Torsås, Valdemarsvik, Åre, Årjäng, Åtvidaberg och Överkalix. Förklaring, tack!
22 oktober, 2009
Varför deltar inte alla i Lärarlyftet?
Jag har nu gått igenom siffrorna på hur mycket varje kommun deltagit i Lärarlyftet hittills i år. Det är märkligt att det kan slumpa sig så att de vänsterstyrda kommunerna inte är så intresserade...
Av de 10 största kommunerna är 7 borgerligt styrda och 3 rödgröna. Så här mycket utnyttjar man statsbidragen hittills i år (kommunstyrelseordförande inom parentes). 50% skulle ju kunna vara ett riktmärke, om man inte tänkt öka engagemanget nu under hösten förstås.
Stockholm (m): 43%
Göteborg (s): 21%
Malmö: 10%
Uppsala (m): 53%
Linköping (m): 42%
Västerås (m): 51%
Örebro (fp): 35%
Norrköping (s): 39%
Helsingborg (m): 28%
Jönköping (kd):47%
Om Malmö och Göteborg fortsätter som hittills så lämnar de tillbaka 17 respektive 18 miljoner. Pengar för fortbildning som deras lärare inte får del av. För mig är det helt obegripligt, i synnerhet när man ser till elevernas resultat i de skolorna. I Malmö är drygt 20% inte behöriga till gymnasiet och Göteborg är på ett sluttande plan med sjunkande resultat, bl a 30% med IG i något ämne.
Mönstret med ovilliga s-kommuner finns i hela landet. Ju rödare län - desto mindre intresse. I röda Norrbotten finns 6 kommuner som inte deltar alls och 1 som bara utnyttjat 4%. Av totalt 14 kommuner. Det är inte illa. Varför kan moderatledda Boden delta för fullt (54%) medan röda Pitå och Kiruna inte skickar en enda lärare på kvalificerad fortbildning?
Av de 10 största kommunerna är 7 borgerligt styrda och 3 rödgröna. Så här mycket utnyttjar man statsbidragen hittills i år (kommunstyrelseordförande inom parentes). 50% skulle ju kunna vara ett riktmärke, om man inte tänkt öka engagemanget nu under hösten förstås.
Stockholm (m): 43%
Göteborg (s): 21%
Malmö: 10%
Uppsala (m): 53%
Linköping (m): 42%
Västerås (m): 51%
Örebro (fp): 35%
Norrköping (s): 39%
Helsingborg (m): 28%
Jönköping (kd):47%
Om Malmö och Göteborg fortsätter som hittills så lämnar de tillbaka 17 respektive 18 miljoner. Pengar för fortbildning som deras lärare inte får del av. För mig är det helt obegripligt, i synnerhet när man ser till elevernas resultat i de skolorna. I Malmö är drygt 20% inte behöriga till gymnasiet och Göteborg är på ett sluttande plan med sjunkande resultat, bl a 30% med IG i något ämne.
Mönstret med ovilliga s-kommuner finns i hela landet. Ju rödare län - desto mindre intresse. I röda Norrbotten finns 6 kommuner som inte deltar alls och 1 som bara utnyttjat 4%. Av totalt 14 kommuner. Det är inte illa. Varför kan moderatledda Boden delta för fullt (54%) medan röda Pitå och Kiruna inte skickar en enda lärare på kvalificerad fortbildning?
Av 38 kommuner som inte deltar alls är styrs 20 av socialdemokraterna. 3 har en moderat kommunstyrelseordförande (fast två av dem säger att de deltar och att det måste blivit något fel med rapporteringen).
Tidigare har många s-styrda kommuner skyllt på att det inte hunnit, att det gått för snabbt. Det kan de ju inte gärna skylla på nu igen. Lärarlyftet startade hösten 2007... Hur lång startsträcka behöver de? Nu lär det väl vara ekonomin de skyller på, de "har inte råd". Tänk, det finns alltid någon undanflykt. Men det handlar ju om prioriteringar. Om Boden kan, så kan väl Kiruna?!
Det är i praktiken som den verkliga och ärliga avsikten visar sig. Och många röda kommuner visar att man inte är intresserade av lärarnas kompetens.
21 oktober, 2009
Tidiga prov behövs
Idag presenterade Skolverket en rapport om första omgången av de nationella proven i trean, som gjordes i våras. Matte verkar vara svårt redan i så unga år.
400 skolor och 12 procent av elevernas prov har granskats av Skolverket och de kommer fram till att bara 73 procent av tredjeklassarna klarade lägstanivån i delprovet om de fyra räknesätten. Bättre gick det i geometri och taluppfattning. Men kan man inte räknesätten blir det svårt, det är liksom grunden för hela matematiken...
Det här bekräftar den bild jag fått när jag besökt skolor, bl a i Lilla Edet. Lärare som inte är utbildade i matematik ska lära de minsta att räkna och har bara en bok som hjälp, det blir inte riktigt bra. Alla vet ju hur viktigt att grunden byggs rätt, ändå blir det så här.
Jag kan också konstatera att de nationella proven behövs. Man upptäcker var det gått snett och rättar till det. Men hur ska vänstern och miljöpartiet göra - de vill ju avskaffa de nationella proven och kunskapskraven? De verkar inte vilja veta hur det står till och då kan man ju aldrig åtgärda problemen. Resultaten kommer att kunna användas både av lärare i den egna klassen och av kommuner och friskolor om det finns gemensamma behov av fortbildning eller dylikt. Och av den nationella nivån, där vi behöver styra upp lärarutbildningen och målen bättre. Alla har nytta av detta.
Jag kan också konstatera att vår Matematiksatsning är mer angelägen än någonsin. I morgon får vi i utskottet veta mer om dessa prov. Kanske göra något själv till och med... ?
SvD, DN,
400 skolor och 12 procent av elevernas prov har granskats av Skolverket och de kommer fram till att bara 73 procent av tredjeklassarna klarade lägstanivån i delprovet om de fyra räknesätten. Bättre gick det i geometri och taluppfattning. Men kan man inte räknesätten blir det svårt, det är liksom grunden för hela matematiken...
Det här bekräftar den bild jag fått när jag besökt skolor, bl a i Lilla Edet. Lärare som inte är utbildade i matematik ska lära de minsta att räkna och har bara en bok som hjälp, det blir inte riktigt bra. Alla vet ju hur viktigt att grunden byggs rätt, ändå blir det så här.
Jag kan också konstatera att de nationella proven behövs. Man upptäcker var det gått snett och rättar till det. Men hur ska vänstern och miljöpartiet göra - de vill ju avskaffa de nationella proven och kunskapskraven? De verkar inte vilja veta hur det står till och då kan man ju aldrig åtgärda problemen. Resultaten kommer att kunna användas både av lärare i den egna klassen och av kommuner och friskolor om det finns gemensamma behov av fortbildning eller dylikt. Och av den nationella nivån, där vi behöver styra upp lärarutbildningen och målen bättre. Alla har nytta av detta.
Jag kan också konstatera att vår Matematiksatsning är mer angelägen än någonsin. I morgon får vi i utskottet veta mer om dessa prov. Kanske göra något själv till och med... ?
SvD, DN,
Jeopardy eller Sveriges riksdag?
Så, nu är gymnasiedebatten avklarad. Beslut blir senare i eftermiddag.
Debatten gav inte så många svar. Från Allianspartiernas sida försökte vi pressa oppositionen om ett gemensamt alternativ och om de ska riva upp vår reform eller inte. Agneta Lundberg (s) sa att det är "hon som ställer frågorna" och vi "som ska svara". Är det Jeopardy eller Sveriges riksdag? I ett replikskifte måste man väl kunna lyssna och svara på varandras frågor? Eller är det så svårt att ge besked om reformen ska rivas upp eller inte?
Jag tror att Sveriges lärare, vägledare, rektorer, föräldrar och arbetsgivare är rätt intresserade av att få veta det. De rödgröna har ju haft hur lång tid på sig som helst för att komma med ett svar på den rätt självklara frågan. Men de stod svarslösa. Är det inte rätt häpnadsväckande att talespersonen för Sveriges största parti inte kan ge något besked?
Nåja, vi ska inte ge dem chansen, så det kanske inte är så viktigt ändå...
Jag pratade om det som varit viktiga utgångspunkter för oss moderater inför det nya gymnasiet. Att eleverna måste möta något nytt i gymnasiet och inte en förlängning av grundskolan. Att slå vakt om elevernas valfrihet, inflytande och rätt att bestämma själv. Att gymnasiet ständigt måste utvecklas, några av de populäraste jobben om 10 år känner vi idag inte ens till. Och att de som kommer in på gymnasiet också har förutsättningar att klara av sin utbildning. Det är omänskligt att kasta ut de som inte kan simma på djupt vatten, men så är det idag.
Frågan om högskolebehörighet ska vara det övergripande målet för alla gymnasieprogram var väl det som det mesta kretsade kring. Här har vi helt olika uppfattning och jag har väldigt svårt för de rödas kunskapssyn. Det är bara akademiska kunskaper som räknas och är "fina" nog. När vi stärker yrkeskunskaperna på yrkesprogram så menar de att vi sänker kvaliteten. Det säger ganska mycket om synen på yrkeskunskaper. Hur kan de kalla sig för arbetarparti när man föraktar gedigna yrkeskunskaper på det sättet? Varför är litteraturkunskap finare och viktigare än byggteknik och omvårdnad?
Det finns också ett enormt lurendrejeri från oppositionen. De säger att man ska kunna gå direkt till högskolan från vilket program som helst på gymnasiet, när sanningen är att de flesta högskoleutbildningar kräver mer än grundläggande behörighet. En elev som går fordonsprogrammet men kommer på att han (för det är det väl oftast) vill bli högskoleingenjör i maskinteknik måste komplettera med 500 poäng i matematik, kemi och fysik för att kunna komma in redan med dagens regler. Om man nu ska kunna gå direkt - vad ska då bort från fordonsprogrammet? Kursen i fordonsel? 100 poäng bromssystem? 200 poäng maskinservice? Här blev oppositionen helt svaret skyldigt. Antingen vet de inte hur det fungerar eller så luras de medvetet.
Visst är det en god ambition att alla ska bli högskolebehöriga, men om det sker till priset av enorma avhopp och utslagning så måste man rucka på principerna. Vi kan aldrig acceptera att var tredje elev går in i vuxenlivet utan de kunskaper de behöver (källa: Skolverket).
Nej, nu får vi en modern och rättvis gymnasieskola som öppnar dörrar och ger alla ungdomar en ärlig chans och som leder till jobb. (DN)
Debatten gav inte så många svar. Från Allianspartiernas sida försökte vi pressa oppositionen om ett gemensamt alternativ och om de ska riva upp vår reform eller inte. Agneta Lundberg (s) sa att det är "hon som ställer frågorna" och vi "som ska svara". Är det Jeopardy eller Sveriges riksdag? I ett replikskifte måste man väl kunna lyssna och svara på varandras frågor? Eller är det så svårt att ge besked om reformen ska rivas upp eller inte?
Jag tror att Sveriges lärare, vägledare, rektorer, föräldrar och arbetsgivare är rätt intresserade av att få veta det. De rödgröna har ju haft hur lång tid på sig som helst för att komma med ett svar på den rätt självklara frågan. Men de stod svarslösa. Är det inte rätt häpnadsväckande att talespersonen för Sveriges största parti inte kan ge något besked?
Nåja, vi ska inte ge dem chansen, så det kanske inte är så viktigt ändå...
Jag pratade om det som varit viktiga utgångspunkter för oss moderater inför det nya gymnasiet. Att eleverna måste möta något nytt i gymnasiet och inte en förlängning av grundskolan. Att slå vakt om elevernas valfrihet, inflytande och rätt att bestämma själv. Att gymnasiet ständigt måste utvecklas, några av de populäraste jobben om 10 år känner vi idag inte ens till. Och att de som kommer in på gymnasiet också har förutsättningar att klara av sin utbildning. Det är omänskligt att kasta ut de som inte kan simma på djupt vatten, men så är det idag.
Frågan om högskolebehörighet ska vara det övergripande målet för alla gymnasieprogram var väl det som det mesta kretsade kring. Här har vi helt olika uppfattning och jag har väldigt svårt för de rödas kunskapssyn. Det är bara akademiska kunskaper som räknas och är "fina" nog. När vi stärker yrkeskunskaperna på yrkesprogram så menar de att vi sänker kvaliteten. Det säger ganska mycket om synen på yrkeskunskaper. Hur kan de kalla sig för arbetarparti när man föraktar gedigna yrkeskunskaper på det sättet? Varför är litteraturkunskap finare och viktigare än byggteknik och omvårdnad?
Det finns också ett enormt lurendrejeri från oppositionen. De säger att man ska kunna gå direkt till högskolan från vilket program som helst på gymnasiet, när sanningen är att de flesta högskoleutbildningar kräver mer än grundläggande behörighet. En elev som går fordonsprogrammet men kommer på att han (för det är det väl oftast) vill bli högskoleingenjör i maskinteknik måste komplettera med 500 poäng i matematik, kemi och fysik för att kunna komma in redan med dagens regler. Om man nu ska kunna gå direkt - vad ska då bort från fordonsprogrammet? Kursen i fordonsel? 100 poäng bromssystem? 200 poäng maskinservice? Här blev oppositionen helt svaret skyldigt. Antingen vet de inte hur det fungerar eller så luras de medvetet.
Visst är det en god ambition att alla ska bli högskolebehöriga, men om det sker till priset av enorma avhopp och utslagning så måste man rucka på principerna. Vi kan aldrig acceptera att var tredje elev går in i vuxenlivet utan de kunskaper de behöver (källa: Skolverket).
Nej, nu får vi en modern och rättvis gymnasieskola som öppnar dörrar och ger alla ungdomar en ärlig chans och som leder till jobb. (DN)
Ungt inflytande
Igår kväll var jag på Rektorsakademien som hade ett spaningsmöte. Duktiga ungdomar från Nacka (var annars?) började med att redogöra för ett stort projekt om inflytande i skolan som de haft. Dyster bild, onekligen. Har det inte hämt mer redan jag gick i gymnasiet?
Samtidigt var alla överens om att det går att göra något, att det t o m står i läroplanen att man SKA göra något. Nu är det upp till rektorerna att agera.
Och det blev en bra ingång till gymnasiedebatten som vi ska ha i Kammaren idag. Jag ska bl a tala om ungas inflytande över sin utbildning och sitt liv. Det är en viktig utgångspunkt för oss moderater när vi nu bygger en ny gymnasieskola.
20 oktober, 2009
Förstatligande ingen mirakelkur
Idag skriver Jan Björjkund på DN Debatt att folkpartiet vill förstatliga skolan. En kvarts miljon lärare ska byta arbetsgivare. Ärligt talat - jag tror inte att det löser ett enda av skolans problem. (SvD)
Staten måste ta ett större ansvar, det är uppenbart efter år av vanskötsel. Men det är ju precis det vi gör nu med bättre skollag, ny gymnasiestruktur, skärpt inspektion, tydligare mål och noggrannare utvärdering.
De argument som förs fram i artikeln handlar om ökad likvärdighet och att höja lärarnas status. Jag ser egentligen inte att ett förstatligande skulle leda fram dit. Ökad likhet skulle det säkert bli, men ökad likvärdighet (som ju är något annat)? Är vi betjänta av en fyrkantig skola som är likadan överallt? Jag tror inte det. Svagheten i resonemanget med nationell skolpeng är att landet ser olika ut med lite olika kostadslägen och förutsättningar som det blir svårt att ta hänsyn till. Resurserna blir mer utsmetade och det är ju roligt för dem som får mer. Men för dem som får betala? Göteborg satsar t ex bara 75% av vad min hemkommun Nacka satsar på gymnasiet, så stor är i alla fall skillnaden i peng för SP-programmet. I kronor räknat skiljer det 17 000 kronor per elev och år. Varför ska Nackaeleverna betala för att Göteborg är snåla? På vilket sätt blir skolan i Nacka bättre av detta? Varannan skola blir ju ekonomisk förlorare på förslaget! Då är det väl bättre att inspektera skolorna bättre och ingripa mot dålig kvalitet mycket snabbare och tuffare? Om skolan är dålig i Göteborg så är det väl inte Nacka som ska betala?
Och högre status bara för att man är statsanställd? Har arbetsförmedlare och poliser högre status än läkare? Jag tror inte att statusen har så mycket med arbetsgivare att göra, utan mer med utbildning, ansvar, lön och inte minst hur professionen uppträder. Polisens trassel med helikopterrånet tror jag minskade statusen för poliserna exempelvis.
Den stora farhågan jag har är dels att ett förstatligande skulle ta tid och kraft åt en massa andra saker som är mycket viktigare och dels leda till att makt flyttas till en statlig skoladministration någonstans långt bort när makten i stället borde flyttas närmare skolorna. Statliga verk är utomordentliga i att kunna lagar och regler, administrera pengar, utvärdera och samla och sprida information. Men inte att driva verksamheter, det är inte deras grej riktigt. Där krävs snabbhet och lyhördhet, kreativitet och anpassningsförmåga.
Staten måste ta ett större ansvar, det är uppenbart efter år av vanskötsel. Men det är ju precis det vi gör nu med bättre skollag, ny gymnasiestruktur, skärpt inspektion, tydligare mål och noggrannare utvärdering.
De argument som förs fram i artikeln handlar om ökad likvärdighet och att höja lärarnas status. Jag ser egentligen inte att ett förstatligande skulle leda fram dit. Ökad likhet skulle det säkert bli, men ökad likvärdighet (som ju är något annat)? Är vi betjänta av en fyrkantig skola som är likadan överallt? Jag tror inte det. Svagheten i resonemanget med nationell skolpeng är att landet ser olika ut med lite olika kostadslägen och förutsättningar som det blir svårt att ta hänsyn till. Resurserna blir mer utsmetade och det är ju roligt för dem som får mer. Men för dem som får betala? Göteborg satsar t ex bara 75% av vad min hemkommun Nacka satsar på gymnasiet, så stor är i alla fall skillnaden i peng för SP-programmet. I kronor räknat skiljer det 17 000 kronor per elev och år. Varför ska Nackaeleverna betala för att Göteborg är snåla? På vilket sätt blir skolan i Nacka bättre av detta? Varannan skola blir ju ekonomisk förlorare på förslaget! Då är det väl bättre att inspektera skolorna bättre och ingripa mot dålig kvalitet mycket snabbare och tuffare? Om skolan är dålig i Göteborg så är det väl inte Nacka som ska betala?
Och högre status bara för att man är statsanställd? Har arbetsförmedlare och poliser högre status än läkare? Jag tror inte att statusen har så mycket med arbetsgivare att göra, utan mer med utbildning, ansvar, lön och inte minst hur professionen uppträder. Polisens trassel med helikopterrånet tror jag minskade statusen för poliserna exempelvis.
Den stora farhågan jag har är dels att ett förstatligande skulle ta tid och kraft åt en massa andra saker som är mycket viktigare och dels leda till att makt flyttas till en statlig skoladministration någonstans långt bort när makten i stället borde flyttas närmare skolorna. Statliga verk är utomordentliga i att kunna lagar och regler, administrera pengar, utvärdera och samla och sprida information. Men inte att driva verksamheter, det är inte deras grej riktigt. Där krävs snabbhet och lyhördhet, kreativitet och anpassningsförmåga.
19 oktober, 2009
Onlineskolan i Angered
Idag är det fram och tillbaka till Göteborg. Besöker Onlineskolan på Angeredsgymnasiet med göteborske kollegan Lars Hjälmered. En engagerad lärare tog kontakt med mig efter de diskussioner jag haft om IT i skolan, nätskola och distansundervisning. Roligt att höra hur det går till i verkligheten också.
De startade för ett knappt år sedan och har i dagsläget 27 elever i åldern 16-20 år. Tidigare gick de inte i skolan av olika skäl - svårigheter med sociala kontakter, vakta missbrukande föräldrar, svårt sjuka etc. I hela Göteborg finns över 1 o00 ungdomar i gymnasieåldern som inte är inskrivna i gymnasiet så "marknaden" är rätt stor för den här typen av lösningar.
Inspirationen här kom från Notschools i England, som jag skrivit om tidigare. Intressant att det fungarer i en svensk kontext också. Med engagerade lärare och kurator så lyckas de få tillbaka flera stycken till ett lärande igen. Mer sånt!
Sen fick vi höra en del om Göteborgs vansinniga organisation också. Ingen verkar ta ett helhetsansvar. Med 21 stadsdelar och 1 utbildningsförvaltning som drar åt olika håll och där det viktiga verkar vara att hålla näsan ovanför vattenytan så blir det inte mycket till strategisk utveckling eller långsiktighet, utan man blir hänvisad till eldsjälar. De behövs självklart, men man kan inte bygga en stads utbildningsväsende på det.
Snart 10 000 i Lärarlyftet
Idag presenterar Skolverket statistik över hur deltagandet i Lärarlyftet ser ut. Äntligen, jag har efterfrågat materialet sedan i juni. (Aftonbladet, SvD,
Fram till och med i våras hade 7 700 lärare deltagit i denna stora satsning på att höja lärarnas kompetens. Nu under hösten räknar man med att komma upp i 10 000, det är ganska mäktigt. Och välbehövligt, efter år av negligerat behov.
Men det finns fortfarande mer att göra. Varför deltar inte alla kommuner med liv och lust fullt ut? 38 kommuner deltar inte alls, vilket är helt obegripligt. 18 kommuner har aldrig deltagit. I början skyllde en del på att man inte hunnit med, men hur lång startsträcka behöver de? Lärarlyftet startade 2007... Och inte kan de väl gärna hävda att behoven inte finns? Om det vore så väl att behovet inte fanns, men så är det ju inte. En del kommer säkert att skylla på dålig ekonomi, men så enkelt ska de inte komma undan. Det här är en långsiktig och för kommunerna billig satsning. I synnerhet om de behöver säga upp lärare så finns ju nu möjligheten att använda de övertaliga (som man ändå har lön för under uppsägningstiden) till vikarier. Vi har en omfattande ekonomisk utjämning mellan kommunerna för att säkerställa så likvärdiga villkor som möjligt överallt i landet. Därför handlar det om prioriteringar, om man vill delta eller prioriterar annat i stället.
Jag har inte fått uppgifter för varje kommun ännu, men jag misstänker att det företrädesvis är s-styrda kommuner som inte deltar fullt u. Så var det vid förra uppföljningen och då måste man onekligen fråga sig om det beror på medvetet sabotage eller fullständigt ointresse för lärarfortbildning?
Att friskolorna inte deltar mer kan jag möjligen förstå, om än inte försvara. De är ofta små och har inte samma organisation och tidigare fick inte ens en hel lärare gå en kurs (men nu är det ändrat). Men behoven av fortbildning borde vara lika stora bland friskolorna som bland kommunala skolor.
Fram till och med i våras hade 7 700 lärare deltagit i denna stora satsning på att höja lärarnas kompetens. Nu under hösten räknar man med att komma upp i 10 000, det är ganska mäktigt. Och välbehövligt, efter år av negligerat behov.
Men det finns fortfarande mer att göra. Varför deltar inte alla kommuner med liv och lust fullt ut? 38 kommuner deltar inte alls, vilket är helt obegripligt. 18 kommuner har aldrig deltagit. I början skyllde en del på att man inte hunnit med, men hur lång startsträcka behöver de? Lärarlyftet startade 2007... Och inte kan de väl gärna hävda att behoven inte finns? Om det vore så väl att behovet inte fanns, men så är det ju inte. En del kommer säkert att skylla på dålig ekonomi, men så enkelt ska de inte komma undan. Det här är en långsiktig och för kommunerna billig satsning. I synnerhet om de behöver säga upp lärare så finns ju nu möjligheten att använda de övertaliga (som man ändå har lön för under uppsägningstiden) till vikarier. Vi har en omfattande ekonomisk utjämning mellan kommunerna för att säkerställa så likvärdiga villkor som möjligt överallt i landet. Därför handlar det om prioriteringar, om man vill delta eller prioriterar annat i stället.
Jag har inte fått uppgifter för varje kommun ännu, men jag misstänker att det företrädesvis är s-styrda kommuner som inte deltar fullt u. Så var det vid förra uppföljningen och då måste man onekligen fråga sig om det beror på medvetet sabotage eller fullständigt ointresse för lärarfortbildning?
Att friskolorna inte deltar mer kan jag möjligen förstå, om än inte försvara. De är ofta små och har inte samma organisation och tidigare fick inte ens en hel lärare gå en kurs (men nu är det ändrat). Men behoven av fortbildning borde vara lika stora bland friskolorna som bland kommunala skolor.
17 oktober, 2009
Engelska i ettan
Jag läser att folkpartiet vill att man ska börja med engelska i ettan i skolan nu. Jättebra! Det diskuterades väl redan när nuvarande läroplanen skapades av den förra borgerliga regeringen i början på 90-talet, men frågan var väl inte mogen då?! Synd att det är så segt i skolpolitiken ibland. (Ekot, SvD, DN)
Nu är det ju tillåtet att starta med engelska i ettan och många skolor gör det också. Samtidigt borde man väl börja redan i förskolan?! Det är i den åldern som man är som mest läraktig och nya språk verkar tas in via porerna. Engelska finns överallt varje dag. Om inte skolan hänger med så lär sig barnen ändå, via TV, nätet och dataspel. Och då blir skolan än mer irrelevant, upplevs som något som inte riktigt berör.
Det vore väl ett bra förslag att Alliansen gemensamt går till val på. Samtidigt måste man se över hela läroplanen, vilka ämnen vi ska ha framöver. Privatekonomi känns rätt angeläget, det är något vi måste ta större personligt ansvar för framöver. Och fler olika språkval - arabiska och kinesiska som alternativ till tyska och franska och spanska. Och lite mer matte, tyvärr kanske en del säger, men det behövs.
Och för att det ska gå ihop så måste undervisningstiden ökas, det slog vi fast på vår stämma i augusti. Våra elever har nästan minst undervisning i hela EU. Det håller inte i längden. Bra att folkpartiet är inne på samma spår, vi är rätt överens i Alliansen. Hur många åsikter har oppositionen om detta?
Nu är det ju tillåtet att starta med engelska i ettan och många skolor gör det också. Samtidigt borde man väl börja redan i förskolan?! Det är i den åldern som man är som mest läraktig och nya språk verkar tas in via porerna. Engelska finns överallt varje dag. Om inte skolan hänger med så lär sig barnen ändå, via TV, nätet och dataspel. Och då blir skolan än mer irrelevant, upplevs som något som inte riktigt berör.
Det vore väl ett bra förslag att Alliansen gemensamt går till val på. Samtidigt måste man se över hela läroplanen, vilka ämnen vi ska ha framöver. Privatekonomi känns rätt angeläget, det är något vi måste ta större personligt ansvar för framöver. Och fler olika språkval - arabiska och kinesiska som alternativ till tyska och franska och spanska. Och lite mer matte, tyvärr kanske en del säger, men det behövs.
Och för att det ska gå ihop så måste undervisningstiden ökas, det slog vi fast på vår stämma i augusti. Våra elever har nästan minst undervisning i hela EU. Det håller inte i längden. Bra att folkpartiet är inne på samma spår, vi är rätt överens i Alliansen. Hur många åsikter har oppositionen om detta?
14 oktober, 2009
Mona gillar Nackas skolpolitik
Idag har det varit partiledardebatt i riksdagen. Förutom jobben och skatterna så kom också skolan upp.
Utbildningsministern berömde Nacka som en framgångsrik skolkommun. Tack för det! Där har vi genomfört en hel del av det som Alliansregeringen nu genomför i hela landet - omdömen från skolstart, tidigare prov, fortbildning, likabehandling av kommunala skolor och friskolor, ledarskap för rektorerna mm. Och det fungerar - elever och föräldrar är tämligen nöjda, resultaten bland de bästa i landet och lärarna trivs.
Mona Sahlin sa sig i dagens debatt uppskatta de omdömen hon fick från skolan om sina egna barns skolgång. Kul att höra. Men är inte Mamma Mona och Partiledare Sahlin samma person?
I regeringsställning motarbetade Sahlin allt det vi gjorde. När de förträffliga omdömena infördes hotade regeringen med böter och fängelse om vi inte slutade.
Det är så vansinnigt hycklade att säga en sak men göra något helt annat. Sanningen är ju att sossarna - med partiledare Sahlin i spetsen - vill ta bort omdömena, svälta bort valfriheten och skrota mycket av det andra vi gör.
(Expressen, DN, SvD)
Utbildningsministern berömde Nacka som en framgångsrik skolkommun. Tack för det! Där har vi genomfört en hel del av det som Alliansregeringen nu genomför i hela landet - omdömen från skolstart, tidigare prov, fortbildning, likabehandling av kommunala skolor och friskolor, ledarskap för rektorerna mm. Och det fungerar - elever och föräldrar är tämligen nöjda, resultaten bland de bästa i landet och lärarna trivs.
Mona Sahlin sa sig i dagens debatt uppskatta de omdömen hon fick från skolan om sina egna barns skolgång. Kul att höra. Men är inte Mamma Mona och Partiledare Sahlin samma person?
I regeringsställning motarbetade Sahlin allt det vi gjorde. När de förträffliga omdömena infördes hotade regeringen med böter och fängelse om vi inte slutade.
Det är så vansinnigt hycklade att säga en sak men göra något helt annat. Sanningen är ju att sossarna - med partiledare Sahlin i spetsen - vill ta bort omdömena, svälta bort valfriheten och skrota mycket av det andra vi gör.
(Expressen, DN, SvD)
13 oktober, 2009
IB får inte missgynnas
I våras uppdagades att elever som gått IB får sämre förutsättningar än de som gått vanliga gymnasieprogram vid intagning till högskolan från hösten 2010. Så kan det naturligtvis inte få vara.
IB är säkert det svåraste programmet, med mer tid än övriga och dessutom på engelska. Det är en internationell utbildning av högsta klass. Eleverna som går ut därifrån är högpresterande och oftast mycket kompetenta. Hade de gått ett annat program hade de säkerligen fått högsta betyg och lätt kommit in på attraktiva utbildningar. Nu ska många IB-elever slåss om kanske den enda platsen som tilldelas den kvotgruppen, trots att deras förkunskaper oftast är bättre än de som gått vanliga program.
Högskoleverket fick i uppdrag av regeringen att se hur elever från IB-programmet ska kunna tas in i samma kvotgrupp som elever med vanliga svenska betyg och nu har svaret kommit (här). Verket för högskoleservice, VHS, har kommit med lite kompletterande synpunkter (här).
Tyvärr säger Högskoleverket att det är "förenat med mycket stora problem" att genomföra förändringen till antagningen hösten 2010. Men det måste ju bara gå! Det skulle skicka helt förödande signaler till alla ungdomar: det lönar sig inte att plugga hårt. Det skulle bli en flykt från IB och vad vinner vi på det? Dagens besked i SvD att det kommer att bli inriktningar på N- och T-programmen som är lite tuffare räcker inte som alternativ.
Bakgrunden till förändringen är nya tillträdesregler till högskolan som börjar gälla 2010. IB ska räknas till utländska betyg och ha en egen kvotgrupp vid intagningen. Eftersom platserna fördelas proportionellt mellan kvotgrupperna och gruppen utländska betyg är så liten i förhållande till gruppen gymnsaiebetyg så blir det faktiska antalet platser för IB/utländska betyg väldigt litet, kanske en eller två per utbildning. Den absurda konsekvensen blir att möjligheten att tas in beror på hur många andra som söker i kvotgruppen och inte de egna meriterna.
IB är säkert det svåraste programmet, med mer tid än övriga och dessutom på engelska. Det är en internationell utbildning av högsta klass. Eleverna som går ut därifrån är högpresterande och oftast mycket kompetenta. Hade de gått ett annat program hade de säkerligen fått högsta betyg och lätt kommit in på attraktiva utbildningar. Nu ska många IB-elever slåss om kanske den enda platsen som tilldelas den kvotgruppen, trots att deras förkunskaper oftast är bättre än de som gått vanliga program.
Högskoleverket fick i uppdrag av regeringen att se hur elever från IB-programmet ska kunna tas in i samma kvotgrupp som elever med vanliga svenska betyg och nu har svaret kommit (här). Verket för högskoleservice, VHS, har kommit med lite kompletterande synpunkter (här).
Tyvärr säger Högskoleverket att det är "förenat med mycket stora problem" att genomföra förändringen till antagningen hösten 2010. Men det måste ju bara gå! Det skulle skicka helt förödande signaler till alla ungdomar: det lönar sig inte att plugga hårt. Det skulle bli en flykt från IB och vad vinner vi på det? Dagens besked i SvD att det kommer att bli inriktningar på N- och T-programmen som är lite tuffare räcker inte som alternativ.
Högskoleverkets slutsats att det långsiktigt inte bör finnas någon särskild kvotgrupp för utländska betyg verkar rimlig. Man får "översätta" de betygen till de vanliga som gäller i Sverige. Samtidigt säger verket att det "sannolikt inte är förenligt med EG-rätten" att ha en egen kvotgrupp för utländska betyg. Även detta skäl gör att det brådskar att få en ändring till stånd. Det må kosta en del att genomföra den här nödvändiga förändringen redan till kommande intagning, men det är det värt. Det är nålpengar (någon enstaka miljon) i förhållande till den signal det annars skulle skicka till alla ungdomar som snart söker gymnasium.
Ett steg närmare ny gymnasieskola
Har precis haft möte med utbildningsutskottet och klubbat utskottets förslag till reformering av gymnasiet. Debatt och beslut i riksdagen blir det nästa onsdag, 21 oktober.
Regeringens förslag vann självklart i utskottet. Den stora frågan var nog om oppositionen skulle kunna ena sig om något... Det blev magert, måste jag säga. De enas om att avslå propositionen men inte om vad de vill ha i stället. Som vanligt. Och argumentationen håller inte alls. Å ena sidan säger de att det i mångt och mycket är samma förslag som de tre partierna enades om 2005 (Gy07). Å anda sidan vill de avslå det hela. Hmmm - hur går det ihop?
De har tre argument för sitt avslagsyrkande, nämligen att estetisk verksamhet inte längre blir kärnämne (utan valbart för att ge eleverna större möjlighet till annan specialisering), att det är otydligt om vad de nya särskilda varianterna innebär (fast alla vet att principbeslutet måste fattas innan alla detaljer är klara) och den viktiga frågan om alla program ska ge allmän behörighet till högskolan eller inte. Då hade man ju lika gärna kunna ha ändringsyrkanden på just dessa punkter men så resonerar de inte. Får de inte vara med så är de emot. Lite sandlådefasoner.
I den sista frågan har vi helt enkelt olika uppfattning, vi tycker att det ska vara möjligt för dem som vill att läsa in högskolebehörighet medan oppositionen tycker att det ska vara obligatoriskt. Vi vill att man ska kunna nå längre i sina yrkeskunskaper och bli en duktigare snickare, elektriker eller bagare, det valet finns inte idag och kanske är en av orsakerna till den stora arbetslösheten bland ungdomar?! När ska sossarna börja värdera yrkeskunskaper igen?
Frågan är nu vad s, v och mp gemensamt vill. När vi klubbat reformen nästa vecka måste de tala om för elever, lärare och alla andra vad de tänker göra om de vinner valet. Riva upp allt? Och vad blir det i så fall i stället? Den som läser dagens betänkande blir inte ett dugg klok.
Regeringens förslag vann självklart i utskottet. Den stora frågan var nog om oppositionen skulle kunna ena sig om något... Det blev magert, måste jag säga. De enas om att avslå propositionen men inte om vad de vill ha i stället. Som vanligt. Och argumentationen håller inte alls. Å ena sidan säger de att det i mångt och mycket är samma förslag som de tre partierna enades om 2005 (Gy07). Å anda sidan vill de avslå det hela. Hmmm - hur går det ihop?
De har tre argument för sitt avslagsyrkande, nämligen att estetisk verksamhet inte längre blir kärnämne (utan valbart för att ge eleverna större möjlighet till annan specialisering), att det är otydligt om vad de nya särskilda varianterna innebär (fast alla vet att principbeslutet måste fattas innan alla detaljer är klara) och den viktiga frågan om alla program ska ge allmän behörighet till högskolan eller inte. Då hade man ju lika gärna kunna ha ändringsyrkanden på just dessa punkter men så resonerar de inte. Får de inte vara med så är de emot. Lite sandlådefasoner.
I den sista frågan har vi helt enkelt olika uppfattning, vi tycker att det ska vara möjligt för dem som vill att läsa in högskolebehörighet medan oppositionen tycker att det ska vara obligatoriskt. Vi vill att man ska kunna nå längre i sina yrkeskunskaper och bli en duktigare snickare, elektriker eller bagare, det valet finns inte idag och kanske är en av orsakerna till den stora arbetslösheten bland ungdomar?! När ska sossarna börja värdera yrkeskunskaper igen?
Frågan är nu vad s, v och mp gemensamt vill. När vi klubbat reformen nästa vecka måste de tala om för elever, lärare och alla andra vad de tänker göra om de vinner valet. Riva upp allt? Och vad blir det i så fall i stället? Den som läser dagens betänkande blir inte ett dugg klok.
12 oktober, 2009
Lärarnas arbetstider
SKL:s ledning skriver idag i SvD om det orimliga i att rektorerna inte förfogar över den viktigaste resursen i skolan - lärarnas arbetstider - och att det måste bli en ändring om elevernas resultat ska kunna förbättras.
Artikeln är välskriven och argumenten hållbara. Liknelsen vid att man inte reglerar hur många patientbesök en sjuksköterska ska ha är ganska talande. Visst är det åt det håll som SKL skriver man måste gå.
Samtidigt saknar jag ett stycke i artikeln. Nämligen vad SKL är beredda att göra för att komma dit de vill. Positionerna är totalt låsta och då kommer man aldrig fram. Arbetsgivare och fack når inte varandra i den här frågan över huvudtaget och det är synd, men båda måste bjuda till för att det ska bli något. Det hade varit bra om SKL sträckt ut en hand och visat att man förstår den oro som många lärare känner för ökad arbetsbelastning.
Om detta nu är en fråga som arbetsgivaren bedömer som högt prioriterad borde man kanske tala om vad man vill erbjuda för att få det? I klartext: hur mycket löneökning är motiverad? För jag tror att det är dit skolan måste gå. Det måste löna sig bättre att vara en välutbildad och duktig lärare. Samtidigt måste lärare, precis som alla andra välutbildade och duktiga professionella, gå bort från en otidsenlig arbetstidsreglering. Lärarna vill ju gärna jämföra sig med andra akademiska yrken när det gäller lönen (högst rimligt), men då kanske man måste göra det när det gäller andra arbetsvillkor också?
Båda parter borde jobba på att återskapa ett förtroende för varandra igen. Det var en av lärdomarna från Kanada. Efter strejker och demonstrationer under 90-talet så enades man om vad man måste göra. Den processen behövs nog här också.
Artikeln är välskriven och argumenten hållbara. Liknelsen vid att man inte reglerar hur många patientbesök en sjuksköterska ska ha är ganska talande. Visst är det åt det håll som SKL skriver man måste gå.
Samtidigt saknar jag ett stycke i artikeln. Nämligen vad SKL är beredda att göra för att komma dit de vill. Positionerna är totalt låsta och då kommer man aldrig fram. Arbetsgivare och fack når inte varandra i den här frågan över huvudtaget och det är synd, men båda måste bjuda till för att det ska bli något. Det hade varit bra om SKL sträckt ut en hand och visat att man förstår den oro som många lärare känner för ökad arbetsbelastning.
Om detta nu är en fråga som arbetsgivaren bedömer som högt prioriterad borde man kanske tala om vad man vill erbjuda för att få det? I klartext: hur mycket löneökning är motiverad? För jag tror att det är dit skolan måste gå. Det måste löna sig bättre att vara en välutbildad och duktig lärare. Samtidigt måste lärare, precis som alla andra välutbildade och duktiga professionella, gå bort från en otidsenlig arbetstidsreglering. Lärarna vill ju gärna jämföra sig med andra akademiska yrken när det gäller lönen (högst rimligt), men då kanske man måste göra det när det gäller andra arbetsvillkor också?
Båda parter borde jobba på att återskapa ett förtroende för varandra igen. Det var en av lärdomarna från Kanada. Efter strejker och demonstrationer under 90-talet så enades man om vad man måste göra. Den processen behövs nog här också.
Perstorp kryper till korset
Idag meddelar Perstorps kommun att de kryper till korset och återinför femdagarsvecka för ettorna på Parkskolan. Men några nya pengar verkar det inte bli, skriver Helsingborgs Dagblad. Rektorn verkar inte veta vilken stol hon ska sitta på, å ena sidan har hon hela tiden velat ha kvar femdagarsveckan men å andra sidan tycker hon att fyradagarsvecka är det bästa för barnen...
Nåja, nu är ordningen återställd. Roligt att min moderata kollega Margareta Pålsson fick vara med på skolan när de fick beskedet. Trots att moderaterna inte är med i majoriteten i kommunen har man kanske lyckats påverka det hela ändå...
Nåja, nu är ordningen återställd. Roligt att min moderata kollega Margareta Pålsson fick vara med på skolan när de fick beskedet. Trots att moderaterna inte är med i majoriteten i kommunen har man kanske lyckats påverka det hela ändå...
Reflektioner från Toronto
Här kommer en liten summering av några intryck efter besök i Toronto. Det är provinserna som ansvarar för skolan i Kanada, inte den federala makten, det var en ny upptäckt för mig.
Först kan man konstatera att det är oerhört mångkulturellt i Toronto. 70% av eleverna har båda sina föräldrar födda utomlands. Hälften pratar engelska hemma. Största elevgruppen är "vita" (29%), tätt följd av South Asian (dvs personer från Indien, Sri Lanka och Bangladesh, 27%). East Asian (f a från Kina) är 15% och "black" 10%. Den som tror att det bara är rika och välutbildade som emigrerar till Kanada bedrar sig. 27% av barnen lever i familjer där inkomsten är mindre än 30 000 dollar (knappt 200 000 kr). Det ger lite perspektiv åt Malmö, Södertälje och Rinkeby...
De jobbar oerhört aktivt med skolor i utsatta områden. Skolorna rankas utifrån sociala faktorer och får sedan en del resurser baserat på detta och man bygger upp "Model Schools" i områdena.
Lärartätheten är inte så hög, ca 6 lärare/100 elever och det verkar vara lite fler lärare på det som motsvarar gymnasiet än i de lägre åldrarna. Däremot MÅSTE man vara med i facket för att få vara lärare, känns inte så modernt. Det ska väl vara ett positivt val, inte tvång?!
En stor diskussion handlade om avstängning av elever. Till viss del beror det på skottlossning för några år sedan, man är oerhört fokuserad på det nu och har ett program för "safe and caring schools". 8 000 elever stängdes av förra året under en kortare eller längre tid. Det känns som väldigt många... Samtidigt pratade de hela tiden om hur viktig utbildning är och att alla vägar hela tiden måste vara öppna. Det gick inte riktigt ihop för mig.
Resultaten då? För mycket dropouts, alldeles klart, och det jobbar de mycket med. Samtidigt verkar utvecklingen gå åt rätt håll. 75% av eleverna i årskurs 9 (typ 14-15 år) nådde målen i matematik våren 2009, vilket ska jämföras med 65% fem år tidigare.
I internationella tester ligger Ontario (där Toronto ligger) väldigt bra till. I t ex TIMMS-rapporten som kom för något år sedan fick Ontario 517 poäng i matematik i år 8, medan Sverige fick 491 (under genomsnittet).
Det finns två parallella offentliga skolsystem i Toronto - ett vanligt (Toronto District School Board, TDSB) och ett katolskt och man väljer vad man vill tillhöra och betala skatt till. Alla betalar en särskild skolskatt, här försvinner inga skattepengar till andra saker, inte. Inom TDSB finns dessutom många alternativa skolor. Det kan handla om skolor med särskilda pedagogiker, för vissa invandrargrupper, särbegåvade barn och enligt uppgift även för barn till homosexuella föräldrar. De har försökt skapa mångfald inom det offentliga skolväsendet, lite spännande.
Först kan man konstatera att det är oerhört mångkulturellt i Toronto. 70% av eleverna har båda sina föräldrar födda utomlands. Hälften pratar engelska hemma. Största elevgruppen är "vita" (29%), tätt följd av South Asian (dvs personer från Indien, Sri Lanka och Bangladesh, 27%). East Asian (f a från Kina) är 15% och "black" 10%. Den som tror att det bara är rika och välutbildade som emigrerar till Kanada bedrar sig. 27% av barnen lever i familjer där inkomsten är mindre än 30 000 dollar (knappt 200 000 kr). Det ger lite perspektiv åt Malmö, Södertälje och Rinkeby...
De jobbar oerhört aktivt med skolor i utsatta områden. Skolorna rankas utifrån sociala faktorer och får sedan en del resurser baserat på detta och man bygger upp "Model Schools" i områdena.
Lärartätheten är inte så hög, ca 6 lärare/100 elever och det verkar vara lite fler lärare på det som motsvarar gymnasiet än i de lägre åldrarna. Däremot MÅSTE man vara med i facket för att få vara lärare, känns inte så modernt. Det ska väl vara ett positivt val, inte tvång?!
En stor diskussion handlade om avstängning av elever. Till viss del beror det på skottlossning för några år sedan, man är oerhört fokuserad på det nu och har ett program för "safe and caring schools". 8 000 elever stängdes av förra året under en kortare eller längre tid. Det känns som väldigt många... Samtidigt pratade de hela tiden om hur viktig utbildning är och att alla vägar hela tiden måste vara öppna. Det gick inte riktigt ihop för mig.
Resultaten då? För mycket dropouts, alldeles klart, och det jobbar de mycket med. Samtidigt verkar utvecklingen gå åt rätt håll. 75% av eleverna i årskurs 9 (typ 14-15 år) nådde målen i matematik våren 2009, vilket ska jämföras med 65% fem år tidigare.
I internationella tester ligger Ontario (där Toronto ligger) väldigt bra till. I t ex TIMMS-rapporten som kom för något år sedan fick Ontario 517 poäng i matematik i år 8, medan Sverige fick 491 (under genomsnittet).
Det finns två parallella offentliga skolsystem i Toronto - ett vanligt (Toronto District School Board, TDSB) och ett katolskt och man väljer vad man vill tillhöra och betala skatt till. Alla betalar en särskild skolskatt, här försvinner inga skattepengar till andra saker, inte. Inom TDSB finns dessutom många alternativa skolor. Det kan handla om skolor med särskilda pedagogiker, för vissa invandrargrupper, särbegåvade barn och enligt uppgift även för barn till homosexuella föräldrar. De har försökt skapa mångfald inom det offentliga skolväsendet, lite spännande.
07 oktober, 2009
Rathburn area youth
Besök på en fritidsgård i Torontos utkant, ett marginaliserat område med stor majoritet invandrare. De kan skapa mycket med lite resurser.
Youth Center i Cobourg
Ett heldagsbesök på Brookside Youth Center i Cobourg utanför Toronto gav verkligen anledning till eftertanke.Man kan likna det vid ett ungdomsfängelse med starkt fokus på utbildning. De har plats för 100 ungdomar, killar i åldern 17-20 år. Vistelsetiden varierar från några dagar till över ett år, men många är där i väntan på domstolsförhandling.
Det jag tyckte skiljde sig från Sverige var det oerhörda fokuset på utbildning. Det finns en skola på området och ungdomarna börjar redan första dagen de är där. De tar varje chans, varje timme, till utbildning eftersom det är nyckeln till en bättre framtid. Det finns massor av ämnen att välja mellan, inte bara engelska och matte som vi oftast har i Sverige. Här finns IT-kunskap (dock inte internetanslutning), music, arts, science, construction, carpenting, culinary arts mm. Alla hittar ämnen att bli duktiga i och alla verkade koncentrera sig på ämnet.
Små grupper, hängivna lärare och ganska bra utrustning (så mycket man kan ha i ett fängelse) skapade motivation. Alla blev sedda och fick ständigt höra att de kunde något. Alla uttryckte att de ogillade själva stället (vem skulle inte ogilla att bli inlåst?) men uppskattade samtidigt skolan som det allra bästa. Här kan vi lära mycket.
Samtidigt verkar eftervården vara helt bortglömd, eller i alla fall näst intill obefintlig. Om man inte kommer ut i samhället på ett bra sätt efter fängelsetiden är det lätt att man halkar in på den kriminella banan igen. Utsparkad från trygghet, säng, mat och någon som bryr sig till en miljö med knarkande mamma eller total hemlöshet ger inte mycket till alternativ. Även om vi tycker att det fungerar sisådär i Sverige så är det i alla fall hästlängder bättre än Kanada.
Det var rörande att träffa Aydriane, 17-årig invandrare från Uganda som satt inne mer än ett år. Han var nu väldigt motiverad och skulle bli socialsekreterare och pluggade hårt för att få de betyg som krävdes. Hans utgångsläge var inga betyg alls, så han hade jobbat hårt för att kunna gå på collage. Gnistan i hans ögon går inte att ta fel på. De som har tänt den är guld värda.
Cirkusskola i Montreal
Har varit i Kanada några dagar nu. Studiebesök tillsammans med kollegan Helena Bouveng för att lära om deras utbildningssystem (bättre resultat än Sverige), integration (mindre problem än Sverige trots större invandring) och ungdomsbrottslighet. Det finns en intressant skärningspunkt mellan dessa områden som vi jobbade lite med i arbetsgruppen om Ungas villkor och det gav mersmak. Vi har nog mycket att lära.Vi har besökt en cirkusskola (!) i Montreal som drivs av världsberömda Cirque de Soleil. Eleverna var från 10-årsåldern till 28-29, från heldagsskola (40-45 timmar i veckan) till kvälls- och helgkurser och både High School och College. Många intresserade och intensiv utbildning, men det är lika viktigt med "vanliga" ämnen som cirkusämnena.
På bilden ser vi en lektionssal där man övar akrobatik i olika former. Tänk att det finns så många discipliner i Performing Arts, det hade jag ingen aning om. Men jag lärde mig att man inte ska rynka på näsan åt nya saker. Grundaren/ägaren Guy Laliberté är miljardär och ute i rymden nu, så säg inte att man inte kan bli rik på cirkus!
En av eleverna på skolan var svenske Jonatan. Han blev ganska förvånad när vi hälsade på svenska... Tuff men väldigt givande utbildning, var hans bedömning.
Nu har inte alla ambitionen att bli professionella cirkusartister, ungefär hälften av de som går high school slutar efter det och går över till vanlig collegeutbildning. Men även de som byter spår har en rolig och givande skolgång bakom sig. Den här passionen borde vi bli bättre på att bejaka i Sverige och därför är det viktigt att utvecklingskraften inte stryps på gymnasiet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)