Bra besked om IB

Idag meddelar regeringen att man ska rätta till den orättvisa som skulle ha drabbat IB-elever som söker till högskolan (SvD). De olika kvotgrupperna skulle kraftigt missgynna IB-elever, som nästan alla presterar på topp. Jag har skrivit om det tidigare (här) och det känns bra att det nu blir en lösning som gör att IB-eleverna inte måste byta till en enklare utbildning för att komma in på högskolan.

Lite utbildning på ungdomshem

I fredags besökte jag Sundbo Ungdomshem, en SIS-institution för tvångsvård av killar i åldern 16-20 år. Sundbo ligger i Fagersta kommun, vars slogan är ”här får du livstid”. Och det gav ju lite perspektiv åt det hela. Haha.

Anledningen till att jag åkte till Sundbo var att få se hur ett ”ungdomsfängelse” ser ut i Sverige. Här sitter säkert några av de värsta ungdomsbrottslingar som finns i Sverige, de var dömda för mord, dråp, misshandel och narkotikabrott bland annat. Jag såg ju ett ungdomsfängelse i Kanada, så för att få något att jämföra med blev det också ett besök på Sundbo.

Några skillnader kunde jag som lekman konstatera. I Kanada var det ett oerhört starkt fokus på utbildning och det var inte lika tydligt på Sundbo, även om de identifierat det som något viktigt att förbättra. På Brookside i Kanada fick de undervisning 4-5 timmar om dagen, redan från första början. På Sundbo kunde det vara en eller två timmar om dagen och mest i svenska, engelska och matematik. Här kändes det lite outvecklat, jag skulle vilja att killarna fick chans att ta igen mer av det de missat under skolgången tidigare.

Sundbo var mindre, men är med svenska mått ett stort ungdomshem med 36 platser. Brookside hade nästan 100. Brookside var också helt inhägnat medan Sundbo bara hade vissa delar bakom höga stängsel. Friheten verkade också lite större i Sverige.

Hur det var med behandlingen på Brookside vet jag inte, men de hade en tydlig idé med KBT på Sundbo och det verkade väldigt genomtänkt. Samtidigt kan man fundera lite över att utbildningsnivån på personalen är tämligen låg – och det är dessa som ska ta hand om de allra knepigaste ungdomarna. Går det ihop?

Träff med Microsoft och framtiden

Igår hade vi ett oerhört intressant möte med Microsoft och andra som arbetar med modern teknik i skolan. Anna Ljungqvuist från Björknässkolan i Nacka, prisad som särskilt Innovativ lärare, berättade om hur IT har revolutionerat undervisningen och elevernas lärande och hur skolan anpassat sig till detta.

Allt kändes klockrent. Tekniken ger möjligheter, men det får aldrig vara teknik för teknikens egen skull. Jag kan bli lite trött på tekniker som inte har ett verksamhets- eller användarperspektiv på det de gör. Så var det verkligen inte igår! Människans utveckling är baserad på vår nyfikenhet, en vilja att ständigt lära nytt och utforska nya områden och göra saker på ett nytt sätt. Tekniken kan underlätta och möjliggöra, men aldrig ersätta idéer, kreativitet och nyfikenhet. Men utan teknik så kommer man inte i mål med det man vill göra, så det måste gå hand i hand.

Återigen fick jag bekräftat att IT måste in i skolan på bred front. För många elever känns det som att gå in på museum när de kliver in i skolan. Är det konstigt att eleverna går någon annanstans i stället?

Efter lunch reste jag tillbaka från framtiden, tillbaka till gårdagen. Det kändes verkligen så att diskutera nya lagregleringar på skolområdet. Trots att jag är lagstiftare så tror jag inte att skolan direkt lider brist på lagar. Visst finns det viktiga saker att ändra, men en verklig utveckling av skolväsendet får man om man bejakar kreativitet, underlättar för människors att förverkliga sina idéer och tror på deras förmåga och vilja att ta ansvar. Det är lite för lite av den varan idag. Och ännu mindre skulle det bli i en statlig skola. Ut med mer makt till skolorna i stället!

Betygen kom till sist

Igår presenterade Skolverket äntligen betygsstatistiken för de elever som gick ut skolan i våras. Ömsom vin, ömsom vatten, blir väl kommentaren. Generellt sett ligger betygsnivån still. Någon decimal högre betyg och någon decimal lägre behörighet till gymnasiet.

På en sammantagen nivå kan man konstatera att det tar en oerhörd tid att vända utvecklingen. De statliga reformerna som vi gick till val på genomförs så snabbt det går, men det är ändå för långsamt för oss otåliga. Exempelvis gjordes de nationella proven för första gången i trean nu i våras. De eleverna går ut nian 2015! Lärarlyftet, mattesatsningen och omdömena tar tid att få genomslag. Och betygssystemet och den nya lärarutbildningen är inte ens beslutade än... Vi har en del att göra och måste få sitta kvar så att vi får genomslag för det som vi vet är nödvändigt.

När jag tittar på resultaten kommun för kommun så blir jag både förbannad och förtvivlad för en del elevers skull. Hur f-n kan det gå så illa? I Lessebo i Småland har pojkarna som slutade nian i våras ett genomsnittligt meritvärde på 157,5. Klarar man endast godkändnivån i alla ämnen får man 160 i meritvärde och det innebär alltså i princip att alla pojkar i Lessebo har IG i något ämne. Hur kan Lessebo försvara detta? Det är den här verkligheten som en del tyvärr lever i.

Och i Åsele sjunker betygen mest. De har legat en bra bit över riksgenomsnittet och pendlat mellan 212 och 225 under hela 2000-talet (221 förra året). Nu har de sjunkit till 200. Vad är det som hänt? Dålig betygsättning? Har lärarna blivit sämre helt plötsligt? Eller har man fokus på något helt annat?

I Normaling är 46 procent av eleverna underkända i något ämne, förra året var det "bara" 29 procent. Vad har hänt här? Har de glömt bort något ämne? Hur kan man (miss)lyckas så?

Lessebo, Åsele och Nordmaling är några kommuner som Skolinspektionen borde djupgranska omedelbart. De nya sanktionsmöjligheterna som Skolinspektionen ska få behövs verkligen, ingen elev ska behöva gå i en skola med så dåliga resultat. Varför tar inte de styrande sitt ansvar?

Men det finns många glädjeämnen också. I Ödeshög har betygen stigit från 192 till 220. Man får hoppas att det inte är glädjebetyg, utan att de motsvaras av en faktisk kunskapshöjning. Annars är det kul att se hur pålitiliga moderatledda kommuner förbättrar eller konsoliderar resultaten på en hög nivå. Av de 15 bästa kommunerna har 14 en moderat kommunledning.

Det är intressant att se skillnaden mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. I Stockholm blir resultaten allt bättre, medan Göteborg och Malmö går bakåt. Stockholm och Göteborg hade samma utgångsläge i början av 2000-talet. År 2000 var betygen 210 i Stockholm och 208 i Göteborg. Idag är de 223 i Stockholm och 206 i Göteborg. Då hade Stockholm fler elever som var underkända i något ämne, idag är situationen den omvända. Behörigheten till gymnasiet stiger i Stockholm men sjunker i Göteborg. Det är skillnad på de två skyltfönstren, det blå och det röda.

DN, SvD

Mer - inte mindre - engelska i skolan!

Är det ett problem att svenska ungdomar lär sig engelska?

Ja, det verkar akademiledamöterna Horace Engdahl och Peter Englund m fl tycka. Jag får i alla fall det intrycket av deras artikel i SvD idag. Det är inget slag för svenskan, vilket hade varit naturligt, utan ett slag mot engelskan och det ger lite bitter smak i munnen. Obegripligt utbrott att människor som vurmar för språket resonerar så. Är det ett förakt för engelskan jag ser mellan raderna?

Språk är viktigt men det har tyvärr länge funnits en trist tro att vi svenskar klarar oss med semesterengelska. Det gör vi inte. Andra språk i skolan har tonats ned under lång tid och engelskan är inte så bra som vi ibland luras att tro. Jag hoppas att det blir ändring på det. Redan de ändringar vi gjort av intagningsreglerna till högskolan har fått effekt. Nu får man extrapoäng om man läst tyska, franska och spanska och det styr omedelbart ungdomarna dit.

Däremot tror jag inte alls att Engdahls m fl slutsats stämmer. Det är ingen övertro på engelska, snarare tvärtom. Engelskan har kommit för att stanna. Vi svenskar måste bli ännu bättre på svenska, semesterkonversationen räcker inte. Högre studier och forskning och internationella kontakter bedrivs allt oftare på engelska och då krävs djup och nyansrikedom i språket för att hänga med. Ungdomar möter engelska överallt idag - tv-serier, dataspel, internet. Utnyttja det i stället för att motarbeta!

Det är rätt att Brasilien och Kina och andra länder får en allt högre levnadsstandard och bättre ekonomi, men slutsatsen är ingalunda att mandarin och portugisiska kommer att ersätta engelskan som världsspråk. Däremot kommer de språken att växa i betydelse. Därför borde de också läggas till i både grundskolan och gymnasiet som valbara alternativ. Och varför inte arabiska och ryska också som valbara alternativ? Men inte på bekostnad av engelska.

I Nacka har skolorna börjat med engelska i ettan i många år och det har gett utmärkta resultat i både svenska och engelska. Endast 2,2 procent av Nackaeleverna nådde inte målen i engelska 2,5 procent i svenska i de nationella proven. Provpoängen var bland de högsta i landet. Kanske finns det ett samband med tidig start?

Jag vill se mer engelska i skolan. Och i förskolan, där det borde bli ett obligatoriskt inslag.

Expressen, DN, Sydsvenskan

Dagens icke-nyhet: betygsskillnaderna ökar

SCB presenterade idag en rapport om barnens villkor. Rapporteringen i media är att det blivit ökade betygsklyftor. Gäsp, inget nytt alls!

Hur kan man koka ihop så mycket på så gammal skåpmat? För ett år sedan gick drevet mot utbildningsministern om att han svartmålade när han sa att svenska elevers kunskaper sjunker. Idag är det högsta sanning - med exakt samma uppgifter. SCB:s statistik slutar med de elever som lämnade skolan våren 2008, alltså för ett och ett halvt år sen. Sjunkande resultat har varit känt länge och det var inget nytt alls idag. Finns det inget minne bland journalister?

Min reflektion är att det fortfarande inte finns statistik över hur betygen såg ut i våras. Det har gått mer än 150 dagar sedan ungdomarna slutade i juni. Fortfarande finns det ingen samlad bild av hur det går. Den här bedövande långsamheten känns rätt besvärande.

I dagens högteknologiska värld borde det gå på några timmar att leverera in betygsresultaten. Tiotals miljoner människor kan rösta i Melodifestivalen på någon timme, men i Sverige klarar vi inte av att samla in betygsresultat på 150 dagar. Om ungdomarna hade avslutning 10 juni så borde siffrorna finnas till midsommar. Vad är problemet?

Uppgifterna är ganska viktiga för att kunna vidta rätt åtgärder. Innan det finns en samlad bild så händer inget, inga nya initiativ tas för att åstadkomma förbättringar och det har snart gått en hel termin till. Det kan inte få gå så länge mellan skolavslutning och presentation av resultaten. Det är viktigare att få fram resultat snabbt än att den samtidigt är analyserad och klar. Presentera hårddata snabbt, så kan man analysera sedan. Öka takten, Skolverket!

(Radion, radion igen, Lärarnas Tidning, DN)

PS. Bravo Köping, som igår belsutade att köpa in datorer till alla elever och lärare på högstadiet för att individualisera undervisningen!

Sveriges närmaste stad tar framtidssteg

I måndags var jag i Enköping hela dagen, tillsammans med en tapper praoelev. Besöken kretsade dels kring skolan mål och hur man mäter och följer upp dem och dels kring entreprenörskap. Jag fick väldigt positiva intryck!

Enköping har, ärligt talat, ganska risiga resultat i skolan. Elevernas betyg ligger under riksgenomsnittet och SALSA-värdena har hittills aldrig varit positiva, även om de börjat klättra. Det kändes som om alla var väldigt medvetna om detta och gett sig tusan på att det skulle bli bättring. De har gjort ett gediget arbete med att tydliggöra målen i varje ämne och skapat gemensamma bedömningskriterier så att man får en likvärdig betygsättning. De började med omdömen innan det var påbjudet. Här finns helt klart ett bra grundtänk och en gemensam strävan att fokusera på målen och se till att eleverna kan få bättre resultat.

Enköping har också tagit fram ett program för entreprenörskap i skolan med den uppfordrande ambitionen att bli bäst på entreprenörskap i Sverige inom 5 år. Till skillnad från många andra högtflygande mål jag hört om så fanns här ett ordentligt tänk i hur man ska nå dit också. Enköping verkar ha goda förutsättningar genom att vara en egen avgränsad stad med ett tydligt lokalt näringsliv, det avundas jag dem. Hemma i Nacka är det få företag som betraktar sig om "Nackaföretag". Det är ett klart plus för Enköping och de verkar kunna utnyttja detta också. Snilleblixtar, samverkan med Handelskammaren och massor av andra projekt lyfter idérikedomen och entreprenörskapet.

På eftermiddagen var vi på Bergvretsskolan och träffade väldigt engagerade SO-lärare som arbetade lite annorlunda med elevernas entreprenöriella förmåga. Det är så härligt att se sådan entusiasm och driv! Det är viktigt att det inte bara blir några centrala projekt för entreprenörskap, utan att det genomsyrar vardagen. Det är då man kan få en verklig förändring till stånd.

Det räcker inte med eldsjälar lite här och där, utan det måste finnas strukturer så att arbetet fortsätter när eldsjälen brunnit ut. Det kändes som om det finns i Enköping.

Ompröva betyg utreds

Regeringen har nu landat frågan om man som elev ska kunna överklaga och få sina betyg omprövade eller inte.

Personligen och rent principiellt är jag tilltalad av tanken. Myndighetsbeslut som har en rättsverkan bör kunna överprövas, det är på något sätt rimligt i en rättsstat. Samtidigt ser jag alla fallgropar, att det blir för stort fokus på det skriftliga exempelvis. Muntlig framställning, samarbetsförmåga och annat som bedöms genom andra typer av arbeten än prov riskerar att försvinna och det vore allvarligt. Det blir en grannlaga uppgift för utredaren.

Det är viktigt att betygen är rättvisa och rättvisande och också upplevs just så av eleverna. Vi gör en hel del för att förbättra betygsättningen nu. Det blir nya tydligare mål och betygskriterier, det blir själva grunden för större rättvisa. Sedan inför vi ett nytt betygssystem med fler steg, det har många efterfrågat länge. Och vi ska fortbilda lärare i bedömning och betygsättning. Sammantaget tror jag att detta kommer att säkra likvärdigheten och att behovet av omprövning av betyg inte kommer att vara så stort.

Önskar utredaren lycka till i strävan att åstadkomma en tulipanaros.

Lärlingssystem accepteras - av LO

Alliansens utbildningspolitik får allt större stöd. Tidigare har stora delar av fackföreningsrörelsen gjort tummen upp åt gymnasiereformens tankar att eleverna ska få mer gedigna yrkeskunskaper. Idag säger LO ja till vårt förslag om lärlingar.

Många regeringar har sagt sig vilja få fram ett modernt lärlingssystem, men ingen har lyckats. Förrän nu. Nu pågår en försöksverksamhet med lärlingsutbildning där ca 5 000 nya ungdomar tas emot varje år. Jag besökte Nacka Praktiska gymnasium förrförra veckan och såg där att det fungerade bra. Det nya förslaget innebär att lärlingen också ska kunna vara anställd i företaget och samtidigt gå i utbildning. Så är det i många andra länder, men inte i Sverige. Nu öppnar LO för det även i Sverige. En välkommen kursändring!

Jag kan tycka att detta är en viktig del i vår jobbpolitik, att öppna flera ingångar till arbetsmarknaden och göra det lättare att få jobb. Vi gör det mer lönsamt att jobba, billigare att anställa och sänker trösklarna att komma in. Lärlingsplatser är ett utmärkt komplement som kan bidra till att råda bot på ungdomsarbetslösheten.

DN, Expressen, Aftonbladet.

Mer kaffe än datorer i Göteborg. Illa.

LR:s ordförande Metta Fjelkner och den skolansvariga på Microsoft, Eva Pethrus, skriver idag i GP att Göteborg lägger mer pengar på kaffe än datorer till lärare och elever. Bra exempel och bra utspel och det är välkommet att LR ger sig in i diskussionen om den moderna skolan.

Jag har tidigare sett uppgifter från Skolveket att endast var tredje lärare har en egen arbetsdator, nu skriver de att det är betydligt värre i Göteborg där endast 1 av 10 lärare har egen dator. Riktigt, riktigt bedrövligt. Hur kommer det sig att Göteborg, som var framåt för 15 år sedan i skol-Sverige nu är så långt på efterkälken? Kan det ha att göra med dålig politik och alla stadsdelsnämnder? Lägst skolpeng av alla, massiva besparingar, allt sämre resultat... Vart tar alla pengar vägen i detta socialdemokratiska skyltfönster? Är det denna utarmade skola som är sossarnas mönsterexempel?

Det är också intressant att de kommit fram till att lärarna kan minska administrationstiden med 1,2 timmar med datorerna. Därmed borde de betala sig många gånger om att investera i datorer till lärarna. Det motsvarar två lektioner i veckan, så på en månad har man tjänat in datorn. Resten av året är ren vinst och tiden kan användas åt mer produktiva saker.

Förutom den ekonomiska vinsten så finns pedagogiska, statusmässiga och redan modernitetsskäl att göra det. Nu måste skolorna agera. Bra att LR sällar sig till oss som verkligen efterfrågar detta, men vi skulle behöva en nationell strategi. Det skulle underlätta.

Gävle verkar vara på väg, hoppas att politiken går vidare med detta. Bra början, men varför bara ta gymnasiet?

Inspektionen graderar upp sig

Skolinspektionen ska skicka brev till föräldrar när de besökt en skola och tala om vad de sett och tyckt om skolan. Bra initiativ! Det är så inspektionen borde utvecklas.

Resultaten ska göras begripliga och tillgängliga för alla, inte minst föräldrar. Långa rapporter är bra för professionen, men materialet behöver förenklas och göras mer lättbegripligt också. Alla förstår inte "pedagogiska". Därför är det bra med ett brev med sammanfattande kommentarer till föräldrarna.

Den här ökade informationen kommer att stärka föräldrarna och ge dem bra underlag för diskussion med skolan och det gynnar kvalitetsutvecklingen. Nu kan föräldrarna ställa tydligare krav på skolan.

SvD, Aftonbladet

Knarkhundar i skolan...?

Folkpartiet i Trollhättan vill att knarkhundar ska sniffa runt i skolan på jakt efter knark, skriver SvD, TV4, Aftonbladet, Expressen och DN. Fp tror att det är ett "kraftfullt verktyg för att vinna kriget mot narkotikan". Jag vet inte det, jag.

Det är väl knappast i skolan som knarket flödar. Hundarna upptäcker ju inte knarkpåverkade elever, utan vissa typer av oanvänt knark. Visst kan det finnas knark i skolorna, vilket är oacceptabelt, och det är möjligt att det är befogat att polisen tar med en knarkhund vid något enstaka tillfälle vid misstanke om droger. Men att regelbundet ha hundar springande där? Nja, inte så käckt va?!

Jag tycker förvisso att man ska kunna ha lite hårdare tag mot knark i skolorna, bl a drogtester vid befogad misstanke men det säger ju Skolinspektionen nej till (SvD). Jag skulle gärna se en ändring av den lagen. Men knarkhundar låter lite väl överspänt och inte lär man lösa några problem med det heller. I skolan är det väl i första hand drogpåverkade eller drogberoende elever man vill upptäcka för att både kunna sätta in hjälp och skapa trygghet för övriga elever och personal i skolan och kanske på praktikplatser.

Det är inte försäljningen i skolan som är problemet, är min bild i alla fall. Eller är knarkproblemen i skolan i just Trollhättan så oerhörda att detta är befogat? Verkar inte sannolikt. Därför är förslaget ett kraftfullt slag i luften. Det kanske verkar handlingskraftigt, men löser inga problem utan riskerar att mest leda till att skolan utmålas som ett allmänt knarknäste och att det blir en hetsjakt på ungdomar. Inget är särskilt bra.

Speed dating med IT-branschen

Min duktiga kollega Eliza Roszkowska Öberg ordnade idag en speed dating mellan intresserade riksdagsledamöter och företrädare för IT-branschen. Jättebra initiativ och väldigt roligt!

Vi var 9 ledamöter (varav 5 moderater, här verkar intresset vara störst!) som träffade 9 personer från IT-branschen, allt från Post- och Telestyrelsen till Dreamhack. Tillgänglighet till både bredband och information från myndigheter var en viktig fråga för många, liksom en snabbare utveckling av IT i skolan.

När det gäller de hårda frågorna görs mycket och initiativ tas på statligt håll. Men när det kommer till de mjuka frågorna, dit modern teknik i skolan hör, så är det alldeles för lite och många efterlyste mer aktiviter. Det känns bra och att vi moderater ligger helt rätt när vi prioriterar moderniseringen av skolan inför kommande period. Det handlar ju inte bara om fler datorer, även om det är viktigt, utan i ännu högre grad om att få in den utveckling som tekniken möjliggör i undervisningen. Lättare sagt än gjort, men man måste börja. Och det skulle verkligen underlätta med en nationell strategi och viljeyttring i frågan. När kommer den?

Yrkesvux populärt

Vår satsning på yrkesvux har blivit en succé. Skolverket presenterade igår en uppföljning av hur det gått första halvåret, och det verkar som om alla platser är besatta av intresserade studerande.

Den här satsningen på yrkesutbildning är riktigt bra, långt mer gedigen än det Kunskapslyft som socialdemokraterna lanserade under förra lågkonjunkturen. Här handlar det om utbildning till yrken som det finns behov av framöver, inte om förvaring under en tid av arbetslöshet. Nästa år ökar regeringen resurserna för yrkesvux med ytterligare 10 000 platser.

Oppositionen är så klart inte nöjda. "Alltid mer, aldrig nog" är deras stridsrop. Våra pengar räcker till 18 000 helårsplatser på yrkesvux nästa år (kan vara många fler studerande). Kommunerna har sökt 20 000 platser, så det är ganska nära och man kan ju anta att de tagit i lite i överkant. Så brukar det vara. Oppositionen nöjer sig dock inte med att kräva 20 000 platser, utan föreslår ytterligare 8 000 platser. Känns inte det lite väl oseriöst?

Kommunerna kan inte ordna fler platser och de bedömer inte att behovet större. Inte ens de kommuner som styrs av socialdemokraterna kräver mer pengar. Så vilka ska då gå på alla dessa platser? Ska kommunerna snabbt skaka fram platser som ingen vill gå på? Det har vi verkligen inte råd med, men vittnar kanske om Thomas Östros och Mona Sahlins btristande ekonomiska ansvarstagande.

Slutligen kan jag fundera lite över relationen komvux och arbetsmarknadsutbildningar. I min utredning om Frivux föreslog jag att arbetsmarknadsinsatserna bör samordnas med komvux. Jag tror fortfarande att det vore en bra modell. Dels får de som går arbetsmarknadsutbildningar ett tydligt kvitto på sin kompetens i form av formella betyg. Dels samordnas insatserna och man får tydligare kvalitetskrav, idag blir det lite mycket av dubbeljobb. Dels så tror jag att det finns en könsfråga i det hela också. Det är främst kvinnor som går komvux och män som finns i arbetsmarknadsutbildningarna. Det känns inte riktigt rättvist. Vi får väl se om det blir någon ändring så småningom. Skam den som ger sig!

Fritt jobb = hög staus?

DN skriver på ledarplats att bunden arbetstid sänker ett yrkes status och att hög professionell frihet ger hög status. Det handlar om lärarna, men stämmer verkligen DN:s slutsatser?

Vilka yrken har hög status? Jag hittade en lista på ett studentforum, sammanställd av DagensPS. Så här ser 10 i topp ut:

1. Ambassadör
2. Läkare
3. Domare
4. Professor
5. Advokat
6. Pilot
7. VD
8. Forskare
9. Civilingenjör
10. Statsråd

Chefsjobben måste man nog rensa bort när man diskuterar status, kvar blir läkare, advokat, pilot, forskare och civilingenjör. Hur stor är den "professionella friheten" som DN talar om? Bestämmer man själv om vad tiden ska användas till? Knappast, va?! Pilotavtalen är väl rätt reglerade? Liksom läkarnas. Advokater har nog ganska tuffa beting på vad de ska dra in.

Jag tror inte att något av dessa yrken har avtal där arbetsgivaren inte leder och fördelar arbetet. Men så är det i skolan, där arbetsgivaren inte har något inflytande över 22% av arbetstiden för lärarna.

Status tror jag istället kommer med bra utbildning och hög kompetens. Chalmers fräscha förslag idag kan vara ett sätt. Självklart hög lön, i alla fall efter några år i jobbet om man är duktig. Att det finns karriärmöjligheter och avancemang och därtill kopplad löneökning. Sen handlar det nog om mer svårgripbara faktorer också, som vilken "aura" som omger yrket. Kul, utmanande, glassigt, vad tidningar skriver och hur man framställs i TV-serier. Det påverkar allmänhetens attityder. Exempelvis tror jag att många fick en väldigt positiv bild av lärarjobbet av TV-serien Klass 9A.

Jag tror också att det handlar om professionens syn på sig själv och hur man agerar. Gnäll över resursbrist tror jag inte är någon hit för att höja statusen. Ständig klagan över att man måste ha fler kollegor och att det är för jobbigt och stökigt tror jag inte heller bidrar. Det var länge sedan jag hörde en läkare, forskare eller ingenjör klaga över det. Kan det finnas en förklaring till sjunkande status här?

Kanske skulle arbetsgivare och fack enas om att det absolut viktigaste nu är att höja lönerna för alla duktiga lärare? I stället för att slåss för varenda lärartjänst och ett lite otidsenligt löneavtal. Man måste ju - tyvärr - prioritera och jag tror faktiskt att lönenivån är oerhört viktig för vilka som söker till jobbet, vilka som vill bli lärare.

Muren, Sickla skola och Flen

Många intryck idag. 9 november är en dag att minnas. Muren föll för 20 år sedan och mina släktingar på "insidan" släpptes ut. Min lilla bit av muren är en ständig påminnelse om ofrihet och förtryck och hur viktigt det är att man själv får bestämma om sitt liv. Det gäller faktiskt fortfarande, inte minst i skolan där fler och fler angriper valfriheten.

Jag började med studiebesök på det som heter Arbetscentrum i Nacka och som snart mynnar ut i ett samordningsförbund mellan Nacka kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Landstinget och handlar om att gemensamt lösa problem med människor som är långvarigt arbetslösa och sjukskrivna. Här är Nacka verkligen föregångare. Nackas målmedvetna arbete (ArbetslinjeN) har gjort att kommunen är en av få där socialbidragskostnaderna fortfarande sjunker. Inte illa, va?! Arbetscentrum har bl a ett uppdrag att leverera NO-lådor till skolorna med olika förberedda experiment.

Efter lunch var det besök på Sickla skola. Vi visades runt av en drivande och väldigt duktig rektor. I ett av rummen såg vi en av de NO-lådor som packades på Arbetscentrum. Lite rolig återkoppling. Skolan uppskattar lådorna. Sickla skola har många olika grupper med särskoleelever, men även 200 elever i grundskolan. De har börjat med en dator per elev från klass 5 och det finns Smartboard i alla klassrum. Föga förvånande verkade alla mycket nöjda. En av lärarna vi pratade med var lyrisk och berättade om hur det revolutionerat hans undervisning och hur i synnerhet pojkar blivit bättre, bl a på att skriva.

I kväll har jag varit på moderatmöte i Flen och pratat om skolpolitik för 30 engegarede Sörmlänningar. Jättebra möte med många frågor och bra dialog. Det verkar vara olika villkor i kommunerna, exempelvis satsar man mer på skolan i blåa Trosa men drar ned rejält i röda Eskilstuna. Sen är det bara att konstatera att det tyvärr inte verkar hända så mycket i alla kommuner... Därför är det alltid roligt och lärorikt att få träffa och diskutera skolpolitik på det här sättet, ger mycket input till mig också.

Holländare inspekterar våra skolor

Blott Sverige svenska krusbär ha. Så säger talesättet, men stämmer det? DN skriver idag att Skolinpsktionen ska ta hjälp av experter från Holland för att granska bl a engelskaundervisningen i svenska skolor. Jättebra, initiativ tycker jag. Mer sånt!

Vi behöver andras ögon för att se på och förstå vår egen verksamhet. Vi bejakar utbyte och internationalisering på alla områden, varför inte här? Vi får inte vara så enfaldiga att tro att vi alltid är världsbäst på alla, för så är det inte. Det blir för mycket ankdamm. Vi blir inskränkta om vi inte blickar utåt och släpper in andra att titta på oss.

Men så tycker uppenbarligen inte alla. Jag blir uppriktigt väldigt förvånad över det ena lärarfackets negativa inställning. LR:s Metta Fjelkner undrar irriterat vad holländarna har för förutsättningar att bedöma svensk skola. Jaaa, kanske har de engelska i skolan även i Holland? Lärarförbundet har en mer nyanserad uppfattning och ser att det kan bidra till utveckling (Aftonbladet).

Utländska experter anlitas ofta för att bedöma kvaliteten i högskolornas utbildningar, vad är det som är så fundamentalt annorlunda som gör att holländarna så kategoriskt döms ut när det gäller granskning av grundskolorna? Samtidigt som man världen över firar Berlinmurens fall och rörelsefriheten över gränserna så motsätter sig LR att grannar i EU tittar på våra skolor. Känns det inte väldigt mycket 70-tal över den inställningen?

Vad är lärarna rädda för? Att holländarna ska komma med goda idéer om hur undervisningen kan bli ännu bättre? Att de har förslag på hur skolan kan organiseras smartare? Jag har svårt att se vad det finns för fara i det.

(Aftonbladet, SvD)

Besök i den riktiga verkligheten

Dagen började med debatt i radioprogrammet Skolministeriet mot vänsterns Rossana Dinamarca. Vinkligen i inslagen bekräftade de flesta myter och fördomar som finns om friskolor - glädjebetyg, låg lärartäthet och stora vinster.

Jag utesluter inte att det sätts glädjebetyg på en del skolor - kommunala såväl som fristående. Men det är ingen som kunnat belägga att det är satt i system på friskolorna, vilket var både reporterns och Dinamarcas tes. Att elever på friskolor ofta har bättre resultat och högre betyg beror nog på att eleverna där är lite mer motiverade och att de har hittat en skola med en nisch som passar just dem. Vare sig Skolverket eller Skolinspektionen instämmer däremot i det vänstern torgför.

Inte desto mindre är det viktigt att bli av med glädjebetygen och det är precis det vi nu gör. För det första tydliggör vi målen, så att de blir mer begripliga. För det andra kommer nya betygskriterier som också blir enklare att följa. För det tredje ska nationella prov kontrollrättas, så att det inte finns felaktigheter där. För det fjärde skärper vi inspektionen. Och detta gäller ALLA skolor, inte bara friskolor.

Dinamarca - oppositionens skolministerkandidat? - vill bli av med friskolorna, det bekräftade hon i diskussionen. Aktiebolag hör inte hemma i skolan, enligt henne. Det innebär att hundratals skolor skulle tvingas stänga om hon får bestämma. Då spelar kvaliteten ingen roll alls, det är driftformen som är det avgörande. Oavsett resultat och eventuella vinster så ska de bort. Ehhhhh - kanske dags att lägga till K:et till partinamnet igen?

Efter debatten var jag på nystartade och hittills pyttelilla Nacka praktiska gymnasium. En helt annan verklighet än den Dinamarca målade upp i debatten. En verklig verklighet. Skolan har lärlingsutbildning inom frisör-, bygg- och energiområdena. Eleverna trivdes, även om lokalerna så här i början inte var helt klara. Vi åt den bästa skollunchen jag någonsin ätit, på en närbelägen lunchrestaurang där t o m efterrätt ingick. Så är det för alla elever, varje dag. Eleverna på skolan är inte de allra mest motiverade för akademisk utbildning kan man väl säga. De vill lära sig ett yrke, jobba med händerna. Många är skoltrötta och har kanske inte riktigt passat in i den "vanliga skolan" om man nu kan kalla den så. Men här får de en utbildning de vill ha.

När jag satt på bussen därifrån inställde sig naturligtvis frågan: på vilket sätt får dessa elever en bättre utbildning om Nacka praktiska gymnasium tvingas stänga? Ska de in i gigantiska grannskolan som har samma program men inget lärlingsupplägg? Det är ju alternativet i vänsterns värld. När ska vänstern förstå att människor är olika och har olika behov?

Guuuud, så motiverande det är att vi måste vinna nästa val också!

Vad avgör skolkvalitet?

En vanlig föreställning är att mer resurser löser skolans alla problem. I synnerhet gäller detta på vänsterkanten och bland facken. Igår skrev Stefan Fölster på Svenskt Näringsliv i Svenska Dagbladet/Brännpunkt att skolans resursbrist är en myt.

Deras tes, som de också visar i en granskning, är att det är den tid som eleverna tillbringar med sina lärare som är det verkligt avrörande för elevernas resultat. Självklart stämmer det, jag förstår inte riktigt hur man kan ifrågasätta det. En lärare som inte är med eleverna spelar ju inte så stor skillnad. Måttet lärartäthet (antal lärare/100 elever) borde kanske bytas ut mot undervisningstid/elev?

Jag tycker att det är synd att lärare tolkar ifrågasättandet av tidsanvändningen i skolan som ett angrepp på alla lärare. Lite så tolkar jag i alla fall inlägget av läraren Heleva von Schantz (här). Egentligen är det ett angrepp på hennes chefer och hennes fack som låtit det gå så här långt. Det handlar inte om avundsjuka på lärarnas lov, de är väl värda loven. Det handlar inte heller om att man inte förstår att lärare inte bara kan stå bakom katedern. Det handlar inte ens om att lärarna ska jobba mer eller läggas på ytterligare arbetsuppgifter. Det handlar för mig om att alla borde anstränga sig för att prioritera det som är det allra viktigaste, nämligen undervisningen.

Alla i skolan borde inrikta sig på detta - lärare, rektorer, skolbyråkrater, skolpolitiker, fack, arbetsgivare, statliga myndigheter.

Självklart kan ingen lärare undervisa hela tiden man är anställd. Ingen ägnar sig 100% av tiden åt huvuduppdraget. Kvalificerade yrken, som läraryrket är, kräver ordentligt med tid för både för- och efterarbete, planering och utvärdering och inte minst utveckling. Ett visst mått av arbete för enhetens gemensamma utveckling behövs också.

Jag har varit på skolor där lärarna undervisat 14 timmar i veckan. Samtidigt läser jag om Kunskapsskolan där lärarna är med eleverna 27 timmar i veckan. Den småländska kommunen där lärarna undervisade 14 timmar i veckan hade usel ekonomi med neddragningar och faktiskt ganska usla resultat.

Tänk om man i stället för att reagera instinktivt och sätta ett maxtak för hur mycket undervisning en lärare får ha gör tvärtom och säger att man sätter ett maxtak för andra arbetsuppgifter? Sen måste det förstås variera med ämne, ålder på eleverna, hur homogen elevgruppen är etc. Det går inte att ha ett generellt tak på det sättet, det blir för fyrkantigt.

Slutligen tycker jag att det är lite konstigt att de fackliga organisationerna har olika avtal med olika arbetsgivare. Varför har man avtal om 27 timmars undervisning på en friskola men inte på en kommunal skola? De brukar ju prata om värdet av lika villkor...

Champagne till regeringen

Ja, så sa en av de rektorer jag träffade idag på Kvarngymnasiet i Järfälla. Utbildningsutskottet var där och träffade ett nätverk för Individuella programmet på gymnasiet i hela landet. De var rörande överens om att vårt förslag om vad som kommer efter IV är utmärkt bra. "Om ekonomin inte var så ansträngd skulle vi fira i champagne", som han sa.

Jag träffade nätverket i Göteborg i mars (skrev om det här). Nätverket har varit ganska kritiskt till att IV så ensidigt fokuserar på att göra ungdomar behöriga till gymnasiet, när det finns så många andra behov som måste tillgodoses. Därför gillade de vårt förslag om fem tydliga spår och uppfattade att alla ryms i något av dem. Mer struktur, tydligare innehåll men ändå flexibelt. Det är ganska gott betyg åt vår Alliansregering.

Många uttryckte också ett behov av ett "rikspekfinger" som kan riktas mot kommuner som inte sköter sig och fuskar bort reformen. Jag svarade att det är just det som är tanken med den nya skolinspektionen som vi inrättat och de verktyg vi vill ge inspektionen i nya skollagen.

Besöket i mars kretsade ganska mycket kring hur bedrövligt många upplevde det i Göteborg. Det fortsatte idag, nästan i större skala. Göteborg ska spara 100 miljoner på gymnasiet nästa år och nu verkar det som om skolorna med individuella programmet ska slås sönder och verksamheten spridas ut i överblivna rum på andra skolor. Verkar oerhört kortsiktigt att tänka så.

Och mina s-märkta kollegor som var med på mötet såg inte ens generade ut när alla spydde galla över hur socialdemokraterna sköter skolan i deras skyltfönster Göteborg. Man kan ju innerligt hoppas att Anneli Hulthén aldrig får möjlighet att ha inflytande på den nationella skolpolitiken.

Alla ska med, eller?

Skolverket har idag kommit med sin Lägesbedömning 2009. Det verkar inte vara så mycket nytt. Det mesta kom nog fram i den ganska gedigna forskningsrapporten häromveckan.

Det "nya" nu var väl mest att vissa kommuner och friskolor vägrar delta i olika statliga satsningar för att förbättra skolan, t ex Lärarlyftet. Fast det skrev jag om för 10 dagar sedan (här). En viss sanning finns nog i det Skolverket skriver, att det handlar om små kommuner som inte riktigt vet hur man gör. Men det är samtidigt oerhört alarmerande. Om man inte kan själv får man väl söka hjälp? Eller gå ihop med andra. Det måste en kommun veta. Och varenda kommun är med i både det centrala kommunförbundet och olika regionala kommunförbund - där finns väl en bra arena för samverkan?

Skolverket sa att 18 kommuner inte deltar i Lärarlyftet alls sedan starten. Jag räknade till 20, skillnaden är att jag hade med Sorsele och Piteå också. Sorsele verkar inte ha fått några pengar, så där förstår jag inte att det är skillnad och Piteå hade 1 lärare med år 2008 och fick 2% av pengarna det året. Det räknar jag som att man inte deltar.

Är det då de minsta kommunerna som inte deltar? Jag tycker inte att man kan se något sådant generellt mönster. Överkalix och Dorotea är de två minsta och deltar inte. Andra små, t ex Arjeplog, Malå, Bjurholm och Munkfors deltar ordentligt. Möjligen kan det vara så att vissa är så små att pengarna inte räcker att skicka så många lärare, precis som det kan vara på en del friskolor, och att man inte klarar av att administrera flera olika förbättringsinsatser samtidigt. Men om Arjeplog kan, så borde också Överkalix kunna.

Och att Malmö närmast bojkottar Lärarlyftet kan vare sig bero på storlekten, krav på medfinansiering, dålig ekonomi eller att lärarna redan har så hög kompetens att de inte behöver någon fortbildning.

Någonstans finns en dimension av vilja, intresse och engagemang också. Det verkar inte finnas överallt och det är ett stort problem. Jag är rätt övertygad om att det finns en politisk dimension i det hela också. SKL:s kommentar att det är bra att 94% av kommunerna deltar är lite genant. Ett branschförbund måste våga säga ifrån när någon medlem inte sköter sig. Mer än 250 miljoner blir över i år av Lärarlyftspengarna. Pengar som går kommunerna och lärarna förbi. Om kommunerna ska ha ansvaret för skolan måste man visa att man är kapabel och intresserad av det också.

Självklart borde friskolorna också delta mer i statliga satsningar. De är förvisso små och många tämligen nystartade med allt vad det innebär. Men även där finns behov av förbättringar. Samtidigt vet jag att friskolorna varit väldigt mycket bättre på att delta i försöket med lärlingsutbildning. Hälften av pengarna gick till en av friskolekedjorna, Baggium. Här har kommunerna varit alldeles för långsamma. Om friskolorna kan göra detta, varför inte Lärarlyft och annat?

Några satsar, några drar ned

Nu är det budgettider i kommunerna. Då sållas agnarna från vetet, kan man säga. Det är upp till bevis om vilka som satsar på framtiden och kärnverksamheten - skolan. Igår var jag på sammanträde med kommunstyrelsen i Nacka. Det budgetförslag som M och KD röstade igenom innebär 81 Mkr mer till skolan nästa år, jämfört med i år. Skolpengen höjs med 1,75% och förskolepengen med 2%. Trots kärva tider blir det mer pengar utan skattehöjning.

Lärarnas Tidning rapporterar att statens extrapengar till kommunerna går skolan förbi (2009-10-23). Två av tre kommuner planerar, enligt Lärarförbundets lokalavdelningar, inte att skjuta till mer pengar till skolan. Onekligen trist, om det stämmer. Eskilstuna höjer inte skolpengen alls och likadant verkar det vara i många kommuner.

Vart tar pengarna då vägen? Det är ju trots allt flera miljarder kronor i tillskott och åtminstone hälften borde in i skolan. Eller kan det vara så att måga S-styrda kommuner vill att det ska svida ordentligt, att de vill ge sig på oss borgerliga men i stället ger sig på skolan och eleverna? Med världens mest omfattande system för ekonomisk utjämning mellan kommunerna så borde de allra flesta kunna prioritera skolan. Men finns viljan?