Sossarnas historieförfalskning

Socialdemokraternas reaktion på gymnasieutredningens förslag är häpnadsväckande. "Mest gammal skåpmat" säger Marie Granlund till Aftonbladet. Det är ju helgalet. På sin höjd några procent är detsamma som sossarnas förslag, som vi avblåste efter valet.

Så här är det. Den förra regeringen lanserade 11 steg för en bättre skola, sin gymnasiereform. Också kallad Gy07. Bland de 11 förslagen är följande likartade med de förslag som Anita Ferm presenterade idag: lokala programråd, arbetsplatsförlagd utbildning, någon form av examen och historia som gemensamt ämne för alla. Men ärligt talat - det är ju inte det som gymnasieutredningen kretsar kring. Om man ser avsaknaden av programråd som det stora problemet i gymnasiet så har man nog ganska stora skygglappar. Det är väl inte fel med programråd, men de har ingen stor och avgörande betydelse för kvaliteten på gymnasiet, det måste väl alla hålla med om?!

De viktiga bitarna i gymnasieutredningen är skärpta behörighetskrav, avskaffande av det individuella programmet, att alla elever inte längre ska behöva läsa in behörighet till högskolan, att vi får en tydligare uppdelning i yrkesprogram och studieförberedande program, att kursbetygen blir kvar och att en modern examensstruktur införs... Och det är INTE ALLS likartat med sossarnas föreslag. Det som socialdemokraterna själva lanserade som det stora nya med Gy07 var att ämnesbetyg skulle införas och större omfattning på kärnämnena. Det här ju rakt motsatt mot vad Anita Ferm föreslår nu.

Någon måtta får det väl vara på historieförfalskningen!

Det är också intressant hur sossarna försöker sätta sig på alla stolar samtidigt. Å ena sidan levererar Anita Ferm bara gammal skåpmat. Å andra sidan innebär det sänkta kunskapskrav och det är hemsk högerpolitik som kommer att leda till utslagning. Det går inte riktigt ihop. Men kanske vet de inte vad de tycker och därför skjuter vilt omkring sig?

MVG till Anita Ferm

Gymnasieutredaren Anita Ferm presentade idag ett utomordentligt bra förslag till ny gymnasieskola. Säkert finns en del saker som man behöver överväga lite mer, men huvudinriktningen är helt rätt.

Det blir skärpta krav både för att komma in och komma ut ur gymnasiet. Det speglar de krav på förkunskaper som finns i samhället. Att tro att eleverna ska klara något av gymnasiets program med bara godkänt i tre ämnen från grundskolan är ganska korkat och dessutom oschysst mot eleverna. Men så ser det ut idag och det försvinner tack och lov.

Bra är också att kursbetygen blir kvar. Jag har länge känt mig ensam om att slåss för detta. Den förra regeringen ville införa en form av ämnesbetyg som innebar att man satte sitt första betyg i ämnet "i pant" när man läste vidare. Det skulle ha lett till att många elever skulle dra sig för fördjupningar. Nu föreslår Anita Ferm att kursbetygen blir kvar och det känns som en seger!

Tiden för yrkesämnen ökar på yrkesprogrammen och den teoretiska kärnan minskar, helt enligt intentionerna. Men det som sossarna och vänstern insinuerade i förra veckans gymnasiedebatt - att kärnämnena helt skulle försvinna - stämmer inte. Visst behövs kunskaper i svenska, engelska, matte etc även på yrkesprogrammen. Men inte nödvändigtvis samma matte-kunskaper, oberoende om man ska bli undersköterska, byggnadsarbetare eller fysiker. Nu blir det olika kurser, varav en del ger behörighet till högskolan och andra är mer inriktade på olika yrken. Jättebra.

En fråga jag är lite fundersam kring är att specialutformade program, lokala inriktningar och lokala kurser ska försvinna. Jag är den första att skriva under på att dessa behöver stramas upp. Men går man inte lite väl långt när det helt försvinner? Behöver inte skolorna en möjlighet att skapa fördjupningar i exempelvis supersvår matematik eller engelska? Vi får inte ha en struktur som är statisk och hindrar nytänkande. Skolorna måste få kunna pröva nytt och göra egna kombinationer utifrån de behov och förutsättningar som finns. Och att kombinera olika nationella kurser på ett otraditionellt sätt i en ny lokal inriktning (kanske idrott och ledarskap på något av de studieförberedande programmen) behöver inte vara fel. Ofta försöker de dessutom kika runt hörnet för att se vad som kommer om några år. Hur skapar man utbildningar för de branscher som inte finns än eller som i alla fall inte har några starka organisationer bakom sig?

Nu är det upp till remissinstanserna att göra tummen upp eller tummen ned för förslaget. Min tumme är högt uppe i vädret. SvD och DN rapporterar om detta idag också.

Böter för planbrist?

Barnombudsmannen föreslår idag att skolor som inte har väl fungerande mobbningsplaner ska kunna få böter. Det är bra att hon uppmärksammat mobbning, för det är ett stort problem. Men jag är väldigt tveksam till om det här hjälper.

I min värld är det mobbning som ska straffas, inte brist på planer. De elever som utsätts för mobbning ska kunna få skadestånd och så är det idag också. Skolor som inte sköter sig ska kunna få böter när vi ändrat skollagen. Det leder till att skolorna tvingas ha ett ordentligt antimobbningsarbete för att inte riskera böter om mobbning inträffar. Att en myndighet (Barnombudsmannen kanske?) ska bedöma likabehandlingsplanernas innehåll och döma ut böter om de inte duger, men det inte finns mobbning på skolan, känns helt fel.

Jag är inte särskilt förtjust i planer och centrala pekpinnar, jag tror inte att man riktigt förändrar världen på det sättet. Om man har en välformulerad plan, men trots det avancerad mobbning på skolan, vad händer då? Det är inte bristen på välformulerade planer som skapar mobbning, utan brist på engagemang hos vuxna, brist på reaktioner när något händer, ovilja att våga se mobbning, brist på möjliga sanktioner när elever mobbas etc. Och detta åtgärdas inte genom böter mot planbrist.

IV, basår och Västerås

Idag avslöjar Sveriges Radio att gymnasieutredaren Anita Ferm kommer att föreslå att gymnasiets individuella program ska läggas ned och att eleverna i stället ska erbjudas ett tionde år i grundskolan.

I grunden är det ju helt rätt tänkt. Insatser måste sättas in tidigare, i grundskolan. Det finns för mycket av skicka-vidare-mentalitet i skolan idag. Nästa årskurs, nästa stadium får lösa problem som uppstått. Lappa och laga och reparera har blivit vardag. Nu måste vi börja göra rätt från början i stället.

Jag hörde idag om en elev som skolkat mycket i högstadiet och haft personliga problem, men som kom på rätt väg och ville gå om nian för att sedan börja gymnasiet. Kommunen sa nej, med motiveringen att hon redan gått nio år och att det därmed var gymnasiets ansvar. Det är hur upprörande som helst. Så får det naturligtvis inte gå till. I Mölndal har moderaterna lanserat en idé om att erbjudande om ett tionde skolår för de som vill.

Samtidigt ger förslaget om skrotat IV upphov till en del frågor. IV består ju av elever med väldigt olika bakgrund och förkunskaper. Många är invandrare utan tillräckliga kunskaper i svenska, men kan mycket annat. Varför ska de gå i grundskolan? De behöver ju svenska. Några andra är svagbegåvade, kanske på gränsen till särskolan, eller har andra funktionsnedsättningar som gör att de har en långsam inlärning. För dem kanske extra grundskoleår inte alltid är bästa lösningen. Och så finns det alla de som är omotiverade, inte vill, har struliga hemförhållanden, har hamnat i dåligt sällskap, men som mycket väl skulle kunna med lite ansträngning och rätt hjälp. Där har grundskolan ett stort uppdrag. Men då inställer sig nästa fråga – vilken grundskola? Den man gick nian i? Har inte låg- och mellanstadierna något ansvar? Om man bytte skola till en friskola mellan åttan och nian, är allt ansvar då friskolans? Man kan inte bara ålägga skolan som genomförde det sista av nio grundskoleår ansvaret. Vi får se på måndag hur Anita Ferm tänkt.

Socialdemokraternas Marie Granlund är emot ett tionde grundskoleår. Hon vill ha ett ”basår” på gymnasiet i stället. Skillnaden mot dagens IV är att man ska komma in på ett nationellt program men komplettera under tiden, säger hon. Det är ett helt makalöst idiotiskt förslag. Thomas Östros föreslog samma sak när han var utbildningsminister och fick massiv kritik, så mycket att det aldrig genomfördes.

Däremot genomfördes ett fullskaleexperiment med detta i Västerås i början av 2000-talet. Alla elever garanterades en plats på det program de valt, oavsett om de var behöriga eller inte. Om de inte var behöriga skulle de få extra hjälp. Det fick förödande konsekvenser. Betygen rasade, både i grundskolan och gymnasiet. Västerås halkade ned till plats 237 av landets kommuner i betygsligan och nästan 40% av eleverna fick underkänt i något ämne när de lämnade grundskolan. De behövde inte göra sitt bästa – de kom ju in i alla fall! Även gymnasiebetygen sjönk och Västerås hamnade bland de 10 sämsta kommunerna. Förödande och förskräckande resultat och de tvingades skrota det hela.

Det är samma modell som Marie Granlund dammar av igen. I praktiken innebär det att de tar bort behörighetskraven. Alla kommer in på nationella program, oavsett förkunskapskraven. Vi vill skärpa behörighetskraven så att man inte bara kommer in, utan också klarar av kurserna och slipper misslyckas och hoppa av. Sossarna vill ta bort dem. Kan skillnaderna vara större? Ingen omprövning här, inte.

Gymnasiedebatt

Idag har vi debatterat gymnasieskolan i Kammaren. Det blir lite som jästen före degen, eftersom den stora gymnasieutredningen presenteras på måndag. Vi hade i och för sig föreslagit att vi skulle ta debatten nästa vecka, men det vägrade sossarna. Ändå kritiserar de oss idag för att vi inte kan ge svar på alla frågor... Märkligt agerande.

Annars gav debatten verkligen inte mycket nytt. Sossarna har ingen gymnasiepolitik att komma med. Den omtalade förnyelsen syns ingte alls faktiskt, mer än möjligen att de byter namn på Indivuella Programmet till Basår. Wow - vilken förnyelse!

Det är mest gammal (s)kåpmat. Mer teori på yrkesutbildningarna, ämnesbetyg i stället för kursbetyg, tvångs-apu mm enligt enligt deras reform Gy07, som vi blåste av. De verkar inte ens se problemen med att var fjärde elev slutar gymnasiet utan godkända betyg. Det är ett bedrövligt arv de lämnat efter sig. Marie Granlund, sossarnas skoltaleskvinna, berörde inte ens kvalitetsbristerna och avhoppen och hade inga recept på vad de ska göra. De bryr sig inte, och det tycker jag är värst. De låter elev efter elev misslyckas, år ut och år in. De har skapat en trekvartsskola.

Vänstern, då? Stopp för friskolor, mer teori, gratis skolmat och elevmajoritet i skolstyrelser var det enda de pratade om. Skulle det leda till minskat avhopp? Inte en chans!

Jag ser verkligen fram emot Anita Ferms utredning på måndag. Spännande!

Det är också rörande att sossarna så gärna vill ha breda överenskommelser. Samtidigt vill de ju inte förändra något... Frågan är vad de vill göra upp om? När de styrde var det aldrig breda överenskommelser som gällde. Se bara på Gy07, friskolor, betygen, skollagen.. Och den förra gymnasieutredningen, som jag satt i för moderaternas räkning, följdes ju inte alls. Vi var överens på två punkter mellan alla partier, nämligen om frisök och om att behålla kursbetygen. Kursbetygen övergavs snabbt av dåvarande regeringen och frisöket blev en halvmesyr. Vad tjänar då överenskommelser till om de sedan inte följs?

Ska vi få överenskommelser som håller, vilket vore bra, så måste sossarna dels våga erkänna problemen och vad som orsakat dem och dels signalera vad de vill göra åt dem. Inget av dessa kriterier uppfylls idag. Jag är därför tveksam till om det finns förutsättningar till en bred uppgörelse. Tyvärr.

Svenskarna gillar betyg

70 procent av svenskarna vill ha betyg tidigare än idag, visar en färsk opinionsmätning som statstelevisionen låtit SIFO göra. Är någon förvånad? Någon större icke-nyhet får man väl leta efter. Varenda mätning under 20 år visar precis samma sak. Det finns ett massivt stöd för betyg. Det som är lite spännande är att en majoritet också vill ha betyg före sexan, den årskurs som Alliansen enats om.

Långt in i sosseleden finns starkt stöd för den moderata linjen med betyg tidigare. 60 procent av vänsterväljarna tycker så. Sossarna har väl sett samma undersökningar och försöker nu komma undan sitt ansvar och de egna tillkortakommandena genom att vilja ”göra upp” med oss om betygen. Men sådana tvära lappkast blir inte trovärdiga om de inte åtföljs av en ärlig vilja till omprövning och förnyelse. Om man i decennier förtalat betygen och t o m har kongressbeslut på att betygen borde avskaffas så måste lite mer till än en vilja att ”göra upp”. Det ger närmast ett desperat intryck, ett panikartat försök att desarmera ett skarpladdat politiskt vapen som betygen ju är. Var finns analysen om varför betyg behövs? Var finns idéerna om hur betygssystemet ska se ut? Vilka krav ska kopplas till betygssättandet? Inte den minsta tillstymmelse till konkretisering från landets största parti…

Byxhäng

Dagens mest omdiskuterade ämne - ska elever få ha byxhäng i skolan? En elev i Vallbergaskolan i Laholm har stängts av från matsalen i två dagar för att halva rumpan syns.

Helt ok, tycker jag. Passar det inte så kan man väl byta skola? Utomlands är diskussionen obegriplig. Varför ska det vara så kontroversiellt i Sverige?

En skola ska självklart ha ordningsregler och måste också ha verktyg för att kunna upprätthålla reglerna, men det är alldeles för dåligt med det på många håll idag. Senast i förra fredagen fick jag exempel på detta när Skolverkets inspektionsrapport över Solnas skolor presenterades. Den skola jag besökt, Bagartorpskolan, fick ganska hård kritik för just detta; regler som ingen följer.

Det är viktigt att det är skolan som bestämmer om reglerna, inte politiker. Då blir det lätt moralpanik. Om skolan (personal, elever och föräldrar) diskuterar fram regler som man tycker är vettiga, exempelvis att man ska komma i tid och vara vårdat klädd så ska det vara detta som gäller sedan också. Att ha regler som ingen följer och ingen är beredd att följa upp är förödande och sänder signaler att ingen bryr sig, att det inte är viktigt.

Jag hoppas att vi i den nya skollagen ska ge ett tydligare mandat till rektorerna att vidta de åtgärder som behövs för att skapa lugna och trygga skolmiljöer.

CAS - en föregångare

Igår besökte jag CAS (uttyds Centrum för Arbete och Studier) på Värmdö, dvs deras vuxenutbildning och arbetsmarknadsenhet.

Chefen, Carin Flemström, tog kontakt när jag presenterade Frivux-utredningen. De tankar vi för fram där, att man borde föra över arbetsförmedlingens resurser för utbildning till kommunerna, tilltalade henne ordentligt. Hon ser varje dag brister i dagens ansvarsfördelning och hinder i statens regelverk. Möjligen blir det bättre sedan länsarbetsnämnderna försvunnit, men sannolikt inte. Det statliga regelperspektivet sitter i väggarna.

CAS verkar ha kommit på en briljant idé. Om någon hör av sig till kommunen och vill ha socialbidrag för att man inte har jobb måste först besöka en studie- och yrkesvägledare innan man får träffa en socialsekreterare. Vägledaren försöker reda ut de utbildningsbehov som finns och motivera för studier. Så fångas ungefär en tredjedel av de sökande upp och de erbjuds individuellt utformad utbildning. En tredjedel tycker att det verkar för jobbigt och kommer inte till vägledaren. Kanske har de svartjobb och kan inte/orkar inte med studier dessutom. Den sista tredjedelen har också andra problem och får hjälp av socialsekreteraren. Varför har ingen kommit på den här idén förut? Det verkar vara hur bra som helst.

Och de utbildningar som erbjuds är också hur individuellt utformade som helst. Fårskötare, billackering… Det är moderna lärlingsutbildningar för vuxna, i branscher och på företag där det finns ett behov av arbetskraft och de resulterar i betyg. Alltså inte praktik eller gratis arbetskraft, utan utbildning förlagd till en arbetsplats. Dessutom kostar det inte en krona för kommunen, vare sig i projektpengar eller ersättning till arbetsgivaren.

Carin Flemström har rätt i att dagens AMS-utbildningar är rätt förödande. Hon menar att de ofta skickar negativa signaler till arbetsgivarna, det är ingen merit att ha gått AMS-kurs. Man får inte ens något betyg och det hela är diffust och illa anpassat till arbetsmarkandsbehoven. Då är reguljär vuxenutbildning mycket bättre. Varför utnyttjar inte kommunerna detta unika redskap bättre? I mitt utredningsarbete mötte jag många kommuner och organisationer som verkligen instämmer i den här kritiken och skulle välkomna ett nytänkande. Vi får väl se var regeringen landar framöver.

Familjemakt och bättre förskola

Regeringen lanserar idag på DN Debatt ett familjepolitiskt förslag som handlar om stärkt pedagogiskt inslag i förskolan, vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus.

Utifrån borgerliga utgångspunkter tycker jag att det är ett fantastiskt bra förslag. Det jämkar ihop olika utgångspunkter som vi har när vi utformar politiken. För moderaterna är det bingo. Vi fick med allt!

Grunden för mig är föräldrarnas möjlighet att själv bestämma hur barnen ska tas om hand. Det finns inte två barn som är lika, men varför tror man att det finns en lösning som passar alla? I praktiken handlar det om NÄR barnen ska börja på dagis, inom OM. Vid 15, 19, 22 eller 37 månaders ålder? Eftersom det inte finns något universellt rätt svar på den frågan så måste föräldrarna få avgöra det själva och nu ger vi dem mer makt att kunna bestämma det själv. Vi tar också loven av alla dem som säger att regeringen bara pratar jobb och pengar. Det här handlar om barnen och framtiden, om starka familjer och mjuka värden.

Om man har föräldrarnas självbestämmande som utgångspunkt så är barnomsorgspeng och vårdnadsbidrag bra redskap. Det skapar valfrihet.

Om man har barnens lärande som utgångspunkt så är en mer pedagogiskt inriktad förslag utmärkt. Jag har alltid stridit för att vi bättre måste ta tillvara de små barnens nyfikenhet och lust att lära. Det finns dom i mitt parti som inte riktigt gillar det här, som ser hemmaföräldrar som det naturliga. Jag knyter mer an till vår tradition av att slå vakt om deltidsförskolorna, där man fick pedagogisk stimulans av utbildade förskollärare. De slogs sönder av sossarna vid dagisutbyggnaden på 70-talet då omsorgsdelen tog överhanden. Nu återupprättar vi lärandet i förskolan och jag tycker att det är självklart att det är förskolläraren som ska leda det arbetet, inte något diffust ”arbetslag”. Jag tycker också att man borde bli bättre på att utvärdera förskolans uppdrag. Det blir så enfaldigt att bara prata kostnader och personaltäthet - uppdraget handlar ju om barnens lärande och utveckling. Jag förväntar mig skarpa förslag från regeringen när det gäller det här framöver.

Valfrihet och mer lärande i förskolan – det är melodin!

Inspektion i Solna

I september i höstas var jag med två av Skolverkets inspektörer när de inspekterade Bagartorpsskolan i Solna, vilket jag också skrivit om tidigare. Idag var jag med när de lämnade över en samlad rapport över inspektionen i Solna. Ömsom ris och ömsom ros kan man väl säga.

Solna får tuff kritik för att så många elever inte når målen i alla ämnen. Man följer inte kunskapsresultaten tillräckligt och styrningen och ledningen behöver också förbättras. Samtidigt får Solna gymnasium goda vitsord, inte minst för sitt arbete med med normer och värden.

Jag kände igen mig i de beskrivningar och bedömningar som görs av den skola jag själv besökte. Det upplevdes mycket som om det var flera skolor i en och stora skillnader inom skolan och det är något som inspektörerna lyfter fram också. Jag reagerade också mot en del ordningsproblemen. Trots små klasser (13-15 elever i högstadiet) så var det ganska torftigt på en del lektioner. Så här formulerar inspektörerna det:

"I inspektionen framkommer stora problem med ordningsfrågor vid vissa lektioner i de senare årskurserna. Trots en uttalad nolltolerans för brott mot ordningsreglerna ses ideliga överträdelser."

Solna har nu alla förutsättningar att använda detta som avstamp för att bli bättre. De satsar redan ganska mycket pengar på skolan. Många av de punkter de får kritik för pågår ett arbete med att åtgärda. De mäter och mäter och mäter, med visst motstånd från en del skolor. Nu går det inte att glida undan längre, utan kunskapsuppföljningar är nödvändiga. Gillar man inte det borde man fundera över sin framtid.

Hjärnforskare sågar sossarna

Martin Ingvar är professor och en av världens ledande hjärnforskare. Men han är också mycket mer. Väl insatt i såväl medicin som psykologi, sociologi och pedagogik ger han sig in i skolpolitiska diskussioner.

I söndags skrev han en artikeln på DN Debatt, som fullständigt skåpade ut socialdemokraternas skolpolitik. Igår träffade jag honom och hörde honom berätta mer om sin bild av skolan och vad som behöver förändras. Oerhört intressant! Det är en förmån att få tanka sådana personer på kunskap.

Han har verkligen belägg för sina ståndpunkter. Hans huvudtes är att skolan måste baseras på olika vetenskapers syn på lärandet. I Sverige är det bara pedagogikens syn som gäller och därav successivt allt sämre resultat. Han menar att ensidigheten gått längst i Sverige av alla länder. Man tar inte hänsyn till hur hjärnan fungerar, inte till hur elever socialiseras etc.

Läsförmågan är central. Han lyfter fram samma sak som professor PO Bentley som jag mötte i Lilla Edet för någon vecka sedan. Vissa saker måste nötas in och får inte belasta arbetsminnet, annars orkar inte hjärnan med, i den meningen är pluggskolan bra.

Båda gillar också betyg, men ogillar dagens system. Det kommer för sent och ges i för få steg. Martin Ingvar menar att betyg första gången i puberteten, när hormonerna stormar och ifrågasättandet av vuxenvärlden är stort, blir helt fel och då av två skäl. Dels får de veta att det inte gick så bra som de trodde och dels att de inte kan göra något åt det eftersom det är så kort tid kvar. Känslan av att kunna påverka och styra sitt liv är den mest salutogena faktor som finns och nu har vi ett system som styr i rakt motsatt riktning. Hjälplösheten skapar offermentalitet och misstro mot vuxenvärlden.

Efter samtalet med honom är det slående hur illa det står till i den politiska debatten. Det är uppenbart att sossarna helt enkelt inte har förstått problemen ordentligt. Att tro att det räcker att ge betyg i 6:an, men inte förstå varför det är viktigt, eller att det behövs andra grundläggande åtgärder också visar att de inte är med på banan.

Frivux skjuts framåt

Idag meddelade utbildningsministern Frivuxutredningen läggs i byrålådan, att vuxna inte nu ska få samma rätt som ungdomar har att välja skola. Motivet är att det händer så mycket annat i utbildningsväsendet nu som man inte vill ta kraft ifrån.

Jag kan i och för sig förstå det argumentet. Det är mycket nu, men behovet av reformer i skol-Sverige är stort efter ett decennium av socialdemokratisk handlingsförlamning. Samtidigt måste man ju vara medveten om att INTE göra något också får konsekvenser.

Korta och dåliga entreprenadavtal fortsätter, det gynnar inte kvaliteten eller möjligheten att investera långsiktigt i personal och utrustning.

De studerande hänvisas till den form av utbildning som kommunen bestämmer och kan därför inte bli de tydliga kravställare på god kvalitet i utbildningen som de borde vara. Bestämmer kommunen att det är distansundervisning som gäller, som det är i Landskrona exempelvis, så får man rätta sig efter det. Det vore sunt om de fick välja bort alternativ som inte är bra eller passar de egna behoven. Om de studerande får mer makt skulle de kunna bli en hävstång för kvalitetsutveckling i stället.

Och erfarenheterna från friskolor i övrigt är ganska entydigt att det höjer kvaliteten på den kommunala verksamheten. Om kommunala skolor och friskolor får verka på lika villkor blir det en sund konkurrens om att få erbjuda den bästa utbildningen.

Dessutom finns ett påtagligt behov av att anpassa utbildningen till de behov som finns, både hos individer och på arbetsmarknaden. Idag är det för lite yrkesutbildning och för mycket att man erbjuder kurser i det man har lärare i, och inte det som det finns behov av. Det skulle man också råda bot på med Frivux.

Lägger man allt i byrålådan så skjuter man också på en uppgradering av vägledningen. Alla pratar om vägledningens betydelse, få gör något åt det. Den är sorgligt bortglömd på många håll och det blir inte bättre nu.

Därför är det lite trist att Jan Björklund skjuter just på denna viktiga kvalitetsreform. Att vuxna, myndiga personer inte får välja var de ska få sin utbildning känns inte riktigt fräscht. Ska det vara så i Sverige 2008? Jag tror att kommunerna har god förmåga att klara en sådan här förändring och dessutom skulle välkomna att ha det här som förevändning att genomföra åtgärder som man inser är nödvändiga.

Mer befrielse!

Är på Kommunal Rikskonferens i Göteborg tillsammans med 1800 andra moderater. Härlig stämning!

Jag har hållit i ett välbesökt seminarium om skolan tillsammans med Maria Stockhaus från Sollentuna. Temat var Fria kommunala skolor och ordförandena för Lärarföbundet (Eva-Lis Preizs) och Skolledarförbundet (Lars Flodin) medverkade.

Man är inte så van att moderaterna och facket går hand i hand, men så var det alldeles tydligt på seminariet. Det är rätt intressant att vi från våra olika utgångspunkter kommer fram till samma lösningar. Moderaterna och facket är överens om at en framgångsrik skola kräver större självständighet, större lokal frihet att bestämma om sina egna pengar och sin egen organisation.

Jag har besökt en rad skolor som inte är så fria som de borde vara – i Ronneby, Lilla Edet, Falköping, Göteborg, Stockholm… Den klåfingriga sossepolitiken sitter i väggarna på sina håll. Det är ofta långt mellan ansvar och befogenheter, bl a vad gäller lönesättning och inköp. Det är ryckigt och oförutsägbart, man lever i en ”kvartalsekonomi” som Eva-Lis uttryckte det.

Lärarförbundet ser vinster i form av tidsbesparingar, bättre resursutnyttjande och större engagemang. Med stort självstyre får man Och så blir det naturligtvis om man lokalt på skolan får bestämma själv hur man använder pengarna och hur man ska organisera sig.

Om vi tre parter – det största regeringspartiet, det största fackförbundet för skolpersonalen och rektorernas förbund – nu är överens om lösningen så borde det väl gå att komma dithän?! Jag hoppas t ex att vi i samband med ny skollag skapar förutsättningar för större lokalt friutrymme för skolorna och undanröjer hinder. Friheten ska finnas för skolorna och eleverna, inte för kommunalpolitikerna och framför allt inte för de kommunala skolförvaltningarna. Ned med makten!

För mycket befrielse?

Är det ett stort problem att elever inte deltar i skolundervisningen idag? Ja, skulle jag säga. Det är på tok för mycket frånvaro från lektionerna. Man tar inte tag i skolket tillräckligt mycket på alla skolor. Här finns mycket att göra. Självklart ska eleverna följa undervisningen.

Är det ett stort problem att många elever, i synnerhet invandrarflickor, befrias av skolorna från undervisning i idrott, religion, sex- och samlevnadsundervisningen? Ja, det tycker uppenbarligen folkpartiet. Jag är mer tveksam till om befrielsen i sig är så omfattande. Det finns nog större problem att ta tag i först. Dåliga resultat, mobbning, brist på valfrihet...

Folkpartisterna hänvisar i sin artikel i DN idag till en doktorsavhandling som säger att 27 % av invandrarflickorna inte deltar i idrott, religion etc. Jag hittade den undersökningen på nätet och konstaterar att den baserar sig på enkäter till 1 193 elever i 4 skolor i 1 kommun år 2002. Kan man verkligen dra så långtgående slutsatser av detta? Att generalisera och säga att så här är det i Sverige? Vi vet ju att resultaten skiljer sig väsentligt mellan kommunerna och att kulturen skiljer oerhört. Så är det naturligtvis i det här fallet också. Det känns nästan lite genant som underlag.

Jag ringde till rektorn på den invandrartätaste skolan i min egen kommun Nacka för att få en verklighetsbild. Skolan (ISN) har över 300 elever, varav 2 (två!) svenskar. INGEN är befriad från undervisning. En kollega pratade med Rinkebyskolan och de har heller inga befriade elever.

Så vad står det här för? Varför är det här ett utspel på DN Debatt? Är det ett stort samhällsproblem som folkpartiet kommit på spåren, eller något annat?

Jag tycker att politiken ska lösa verkliga och omfattande problem, inte påhittade. Det är möjligt att den lilla ventil som finns i dagens lagstiftning om befrielse från viss undervisning missbrukas på en del skolor. Det borde i så fall vara en fråga för den kommande Skolinspektionsmyndigheten att ta tag i. Så får det inte gå till.

Jag tror att helt andra åtgärder än i första hand skärpt lagstiftning måste till för att komma åt frånvaron (lovlig eller olovlig) p g a religiösa eller kulturella betingelser. Det handlar både om att föra samtal om värderingar och vad som gäller i Sverige och om att organisera undervisningen på ett omdömesgillt och hänsynstagande sätt. Om flickor från ortodoxt troende muslimska familjer inte får visa kroppen för pojkar och därför inte deltar i idrotten så hjälper inte fler förbud. Det är ju redan förbjudet att skolka, men det förekommer ändå. Man kan ha särskild pojk- och flickidrott, dela på simtiderna mellan könen etc. Att jobba med värderingar, mer än fler förbud. Är inte det mer verkningsfullt än fler förbud?

Fyradagarsvecka?

Graningebyns skola i Sollefteå gick över till fyra dagars skolvecka för lågstadiebarnen i höstas. Det verkar fungera bra, konstaterar Mittuniversitetet i en första utvärdering.

Jag har inget emot att skolor löser uppgifterna på lite olika sätt och att förläggningen av undervisningstiden är ett av de verktyg man kan laborera med. Tidigare har vi sett vissa gymnasier som har tvåskift på skolan, ett gäng på förmiddagen och ett gäng på eftermiddagen. I stället har de längre terminer och hoppar över sport- och påsklov. Bra med lite olika modeller, det finns inte en lösning som passar alla.

En reflektion är ju dock hur lite undervisningstid vi egentligen har i Sverige, när det går att lösa med fyradagarsvecka eller ”halvtid” i skolan. Samtidigt ser vi att kunskaperna sakta sjunker så borde man kanske fylla på med mer undervisning i stället? Det vore väl en kunskapssatsning värd namnet. Men man blir kanske inte så populär bland eleverna om man föreslår längre skoldagar…?

Ökad valfrihet och mer kvalitet i vuxenutbildningen

Nu är förslaget lagt och presskonferens hållen. Puh!

Det har varit så många olika uppfattningar om vad vi kommer fram till att det känns skönt att det äntligen är klart. Varför försöker vissa medvetet missförstå och misstolka allt? Metta Fjelkner säger fortfarande att det handlar om privatisering, fast hon vet bättre. Trist attityd. Hon borde ju vara glad över att vi föreslår mycket klarare behörighetsregler för lärarna än vad som finns idag. Och att lärarna får fler arbetsgivare att välja mellan. Hur kan hon hellre slå vakt om hur det ser ut idag? Obegripligt!!! Det gynnar inte hennes medlemmar.

Huvudsyftet med utredningen är att skapa valfrihet och höja kvaliteten i vuxenutbildningen, inget annat. Att skapa så likartade villkor som möjligt med vad som gäller för friskolor i övrigt. Ambitionen med Frivux är att bättre anpassa utbudet inom vuxenutbildningen till de behov som finns. Möjligheten för den enskilde att själv välja utbildningsanordnare leder både till ett bredare utbud och fler alternativa utbildningsmodeller. Samtidigt handlar det lika mycket om att höja kvaliteten på utbildningen. Med Frivux ersätts korta och dåliga entreprenadavtal av långsiktighet och höga kvalitetskrav på alla anordnare.

Förslagen innebär bl a att privata utbildningsanordnare får möjlighet att utfärda betyg inom den formella vuxenutbildningen, något som idag är förbehållet kommunerna, samt en rätt för privata anordnare att erhålla offentlig finansiering för utbildningen. Man ska också kunna välja utbildning i en annan kommun om man vill.

Jag lämnar förslag inom en rad områden som är nödvändiga för att Frivux ska fungera -tillståndsgivning, ersättningsmodell och kvalitetskontroll. Den nya Frivux ska gälla för de nuvarande skolformerna kommunal vuxenutbildning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare.

En förutsättning för etablering som fristående anordnare av vuxenutbildning ska vara ett statligt tillstånd. Villkoren för tillstånd ska enligt förslagen vara utformade så att samma förutsättningar för verksamheten ska gälla för fristående och kommunala anordnare. Detta innebär bl.a. att kraven på behöriga lärare och rektor ska vara samma, oavsett anordnare.

De föreslagna förändringarna på vuxenutbildningsområdet leder också till en ny rollfördelning mellan stat, kommun och anordnare. Statens ansvar fokuseras på tillståndsgivning och tillsyn. Kommunens roll inom den formella vuxenutbildningen får en ökad betoning på vägledningsområdet och att bedöma utbildningsbehovet. Kommunen ska också behålla ansvaret för att fastställa inriktning och omfattning av den formella vuxenutbildningen.

Det blir spännande att se hur förslaget tas emot.

Frivuxutredningen klar!

Examensdag! Nu har jag lämnat över utredningen om fristående vuxenutbildning till utbildningsministern. Det är ett års slit och engagemang som sammanfattas i 320 sidor betänkande med namnet Frivux – valfrihet i vuxenutbildningen.

Det har varit lärorikt och roligt att få djupdyka i ett område så här. Vi valde från början att jobba öppet och lyssnande och har därför rest runt i hela landet och träffat kommuner, organisationer, företag, elever, politiker, komvuxrektorer m fl. Det har varit spännande möten och verkligen bidragit till att bygga upp kunskaper, få input om hur villkoren ser ut i landet, knyta kontakter och inte minst förankra vårt arbete. Många har bidragit till resultatet – stort tack till er alla!!!