30 augusti, 2010

Forskare: Lärarkompetens viktigare än lärartäthet

Jag stal mig lite tid från valkampanjandet idag för att gå på en konferens om vad forskningen säger om den svenska utbildningspolitiken - vilka effekter har den egentligen (Rapport 2010:13)? IFAU arrangerade och jag var enda riksdagsledamot på plats. Superintressanta resultat. IFAU är duktiga.

Professor Jan-Eric Gustafsson inledde med en genomgång av vilken betydelse resurser och lärarkompetens har. Lärartäthet dömdes i princip ut som relevant mått helt och hållet. Klasstorlek har nästan ingen betydelse för elevernas lärande, möjligen något för små barn, utländska barn och barn från familjer utan utbildningstradition samt högpresterande. Att klasstorleken spelar viss roll för de mindre barnen kan dels bero på att det blir högre kvalitet i läsinlärningen som i sin tur är grunden för vidare skolgång och dels att det blir en effektivare insocialisering i skolans normer och regler.

I storskaliga försök med "class size reduction" i bl a USA har de positiva effekterna helt uteblivit, enligt forskningen. På forskarens knastertorra sätt konstaterade han att "det framstår inte som troligt att förändringar i lärartäthet kan föranleda resultatförsämringarna". Tål att tänka på när alla kräver mindre klasser och fler lärare som lösningen på alla skolans problem.

Lärarkompetens spelar däremot en mycket stor roll, lika stor som elevernas sociala bakgrund. Forskningen kunde inte säga hur en lärare ska "se ut" för att vara bra, men ämnesdidaktiska kunskaper förefaller ha större betydelse än ämneskunskaper. Fast samtidigt är goda ämneskunskaper en förutsättning för god ämnesdidaktik... De underströk också att det är viktigt att tiden för undervisning maximeras.

Professor Peter Fredriksson gick igenom avhoppen på gymnasiet och kopplade dem till gymnasiereformen och det nya målrelaterade betygssystemet som infördes i mitten av 90-talet. Avhoppen ökade rejält när man gick över från 2-årig till 3-årig yrkesutbildning där det extra året i huvudsak har teoretiskt innehåll, i synnerhet bland elever med låga grundskolebetyg. Motivet för det tredje året - att förenkla och öka övergången till högre studier - sågades totalt. Han kunde inte se några sådana effekter alls. Och den ökade utbildningsinsatsen har inte resulterat i högre inkomster heller.

När det gäller betygens påverkan så fick han mothugg av en annan professor, Christina Cliffordson, som ägnat sig mer åt betygen. Fredriksson menade att dagens betygssystem med meritpoäng lett till att färre tar examen och att det är de elever som har sämst grundskolebetyg som påverkats mest. Cliffordsson kontrade med att konstatera att det statistiska urvalet skedde när det var som rörigast i gymnasiet i mitten av 90-talet när strukturen ändrades samtidigt som betygssystemet och det var massor av implementeringsproblem. Hon ifrågasatte också hur generaliserbara resultaten är över tid. Initiala resultat är inte nödvändigtvis långtiktigt giltiga.

Den tredje genomgången handlade om högskolan och hur rekryteringen och antagningen går till. Fil dr Björn Öckert konstaterade att högskoleprovet inte har något värde alls när det gäller att prognostisera framgång i högskolestudierna. Högskoleprovet har t o m ogynnsamma egenskaper, därför att de skjuter upp högskolestarten och därmed leder till lägre ekonomisk avkastning på högskolestudierna samt att de tenderar att gynna personer från socialgrupp 1.

Mina tankar om detta då?

Att förändra gymnasiet är mer angeläget än någonsin. De rödgrönas linje känns helt fel och forskningen belägger detta. T o m LO är inne på samma spår - när ska S ändra sig?

Resursfrågan borde handla mer om kompetens och kvalitet och mindre om kvantitet. Högre utbildade, mer kompetenta och bättre betalda lärare känns viktigare än fler vuxna i skolan. Fortbildning och koppling till forskningen måste lyftas på dagordningen men det är tyvärr inte så "hot" i populistiska utspelstermer, men det är så väldigt rätt om syftet är att förbättra kvaliteten.

Och det är bra med fler lektioner och att avlasta lärarna jobb som kuratorer, psykologer och skolsköterskor kan göra bättre så att de i stället kan ägna sig åt undervisning.

Sammanfattningsvis: moderaternas utbildningspolitik ligger rätt utifrån vad forskningen säger.

Slutligen, LR-ordföranden Metta Fjelkner var på plats och meddelade att LR minsann inte "ropar efter mer resurser till skolan, däremot en annan användning av resurserna" för att citera vad hon sa. Låter klokt och bra. Trots det kan jag ju erinra mig en mängd utspel från samma fackförbund om just behovet av mer resurser... Men man kan ju ändra sig.

3 kommentarer:

pluraword sa...

Mats, intressant att du för en stund tar dig bort från valkampen och upplyser oss om skolan.

Avkastning på studier - tja, vad ska man säga. Beror väl på vilken linje man väljer och hur man sedan praktiserar det man lärt sig.

Sedan det här som jag tycker är så fel i hela diskussion om skolan. Det ska vara rätt resurser, inte mer.

Som en lite krydda ovanpå det du skrivit har jag idag skrivet ett inlägg på min blogg om "blir du bildad lilla vän" med anledninga av en artikel ungefär på samma ämne i SvD Under strecket idag.
http://pluraword.blogspot.com/2010/08/blir-du-bildad-lilla-van.html#comments

Mats Gerdau sa...

Bra, bildningen har kommit på undantag.

Sara Kjernholm sa...

"Klasstorlek har nästan ingen betydelse för elevernas lärande"
Man får väl ändå anta att de gruppstorlekar som jämförts har haft en viss storlek, eller hur? Dvs naturligtvis kan klasser bli för stora, men man kan inte säga exakt hur många elever som kan ingå i respektive klass för att resultaten inte ska påverkas. Ingen kan väl t.ex. på fullt allvar tro att det ej har betydelse hur många barn det är i min sons förstaklass där förkunskaperna vad gäller t.ex. läsning varierar mellan att inte ens känna igen alla bokstäver till att som min son läsa flytande sedan flera år. Individanpassad undervisning - nja..? Vad är din lösning Mats?