Lägg ned Arbetsmiljöverket

DN skriver att statliga Arbetsmiljöverket i praktiken vill förbjuda ungdomar från att jobba extra. Verket vill att skoltiden räknas in i den tid som ungdomar får arbeta och eftersom heltidsstudier är en anselig del av veckan så blir det inte så många timmar över. Extrajobbet i kassan på Ica, reklamutdelare eller som fotbollsdomare kan de glömma.

Jag tycker att det är bra, rent av värt att uppmuntras, att ungdomar jobbar extra. Det ger dem arbetslivserfarenhet och pengar - frihet och självständighet. Lite extrajobb hotar vare sig hälsan eller studieresultaten. Det är ambitiösa elever som vill något, de ska inte tryckas ned. Arbetsmiljöverkets idiotregler kommer endast att leda till fusk och svartjobb i stället.

Det här var droppen... Nu är måttet rågat. Behövs verkligen det här verket?

För en månad sedan läste jag att samma verk vill tvinga Haninge kommun att betala 250 000 kronor i böter om de inte tar bort små bord och stolar från förskolorna. De kan ju "pyssla" vid större bord i stället, tycker verket. Tidigare har jag läst i Uppsala Nya Tidning att Östervåla skola i Heby kommun hotas av 100 000 kronor i vite därför att städpersonalen tvingas lyfta dammsugaren upp och ned från scenen i skolmatsalen när de städar.

När jag var kommunalråd i Nacka gjorde verket en turné och träffade alla kommuner, så även Nacka. Det var ett märkligt samtal. De hade just krävt totalombyggnad av ett ålderdomshem (kostnad ca 90 Mkr) därför att det var några centimeter för litet utrymme mellan vägg och toalettstol i de boendes rum. Det fanns ingen som klagade på detta, utan personalen var nöjd. Men inte verket. Samtidigt hade vi då fått resultaten på en medarbetarenkät i kommunen, som visade att de de problem de anställda upplevde handlade om stress och dåliga chefer. Här borde man sätta in åtgäder i stället, men det verkade Arbetsmiljöverket inte så intresserat av. Centimetrarna var det viktiga.

Om det här verkligen är de stora arbetsmiljöproblemen i Sverige så kanske vi klarar oss utan Arbetsmiljöverket. Lägg ned!

Meritpoängen i P1 Morgon

I morse debatterade jag meritpoäng i radion. En del tycker att det blir orättvist. Jag tycker att vi tar bort orättvisorna när vi ändrar urvalsreglerna till högskolan.

Det handlar om att vi från och med kommande höst ändrar urvalsreglerna till högskolan så att man kan få 2,5 poäng extra om man läst vissa kurser på gymnasiet. Tanken är att den som har bästa förutsättningar att klara högskolan också är den som ska tas emot, när man inte kan ta emot alla som sökt.

Hittills har alla kurser varit lika mycket värda när man räknar ihop medelbetyget. Nu viktar vi det så att man får lite extra poäng om man läst fördjupningar i språk, matematik och olika specifika kurser för olika högskoleprogram. Signalen är tydlig: det ska löna sig att läsa kurser som ger en gedigen grund för att lyckas med högskolan.

När man går från ett system till ett annat så är det viktigt med framförhållning. Det tycker jag att man har fått i det här fallet. Den förra regeringen beslutade om meritpoängen 2006 och vi ändrade lite i modellen 2007 (la till engelska, fler andra språk och de områdesspecifika kurserna). Då beslutade man också att den nya modellen ska träda i kraft nu i höst. Man har alltså haft massor av år på sig att anpassa sig till det nya.

Det är klart att det finns en och annan som trots allt inte snappat upp förändringen och nu känner sig som förlorare. Till dem skulle vilja säga: gör högskoleprovet! Där gynnas man om man är lite äldre. Minst en tredjedel av platserna fördelas utifrån resultat på högskoleprovet.

I grund och botten handlar det om att vi inför ett rättvisare och rimligare system. Om man ska läsa till ingenjör på Teknis eller Chalmers så är naturligtvis förkunskaperna i fysik och matematik viktigare än betygen i filmkunskap eller specialidrott.

Det är dagens modell som är orättvis. Den gynnar den som läser kurser som det är lätt att få bra betyg i, inte kurser som man har nytta av för sina högskolestudier. Massor av ungdomar slutade läsa språk som en konsekvens av detta. Många hoppar av högskolan för att de inte hänger med i den engelska litteraturen eller har tillräckliga mattekunskaper när de börjar. Varför ska sådana elever komma in före de som verkligen sliter med de svårare kurserna på gymnasiet?

Håller dock med högskolekanslern om att vi måste gradera upp studie- och yrkesvägledningen så att ungdomarna verkligen vet och inser konsekvenserna av de val de gör. Här finns mer att göra.

Aftonbladet, Aftonbladet igen

Svensk skola på export

Läser i Expressen att svensk skolpolitik nu ska på export. Det är Tories i England som vill införa vår friskolemodell. I England är skolan lite av en klassfråga fortfarande. Det finns privatskolor och internat som man betalar ganska mycket för. Och så finns det Grammar schools som ofta är offentliga men kostar lite och är något av elitskolor för de duktigaste.

Nu vill Tories ändra på det här. För ganska precis ett år sedan träffade jag Toryledaren David Cameron och skuggutbildningsministern Michael Gove, då de pratade lite om sina planer på ett seminarium. Vår svenska skolpeng står modell och ska göra det möjligt för alla att välja skola, oavsett hushållsinkomst.

Det är en av Tories viktiga valfrågor, vilket känns kul. Tänk att vår politik exporteras. Å andra sidan - vi tar lite efter deras modell med inspektion och anpassar den till våra förhållanden. Vi skulle nog behöva mer sådant internationellt utbyte.

Samtidigt planerar svenska skolor för att också flytta utomlands. Men det sticker i ögonen på en del. Det bygger ju nämligen på att skolorna i Sverige har gett vinst så att det finns kapital att investera utomlands. Och vinst är ju fult enligt vissa. Hade det varit andra näringsgrenar så hade sannolikt alla applåderat, men när det gäller utbildning så finns det dom som rynkar på näsan. Obegripligt! Är inte den svenska välfärden värd att exportera? Ska vi bara sälja trä och malm och möbler, men inte utbildning eller vård?

Tänk vad berikande det vore om det fanns några internationellt verksamma skolföretag i Sverige. Då skulle vi få ett verkligt utbyte och influenser. Visst har varje land sitt eget skolsystem, men samtidigt är utbildning universell. Sverige ligger inte bäst till i några internationella undersökningar. Kanske skulle utländska skolor kunna ge lite input till oss?

Mer tid för undervisning behövs

Skolinspektionen riktar idag hård kritik mot kommunerna för att barn och ungdomar som på på HVB-hem inte får tillräcklig undervising (DN och inspektionsrapport). Ibland är det så lite som 5-10 timmar i veckan.

Utmärkt att Skolinspektionen ryter till. Så här får det inte gå till. Dessa ungdomar, som redan är utsatta och oftast har en risig skolgång bakom sig, borde verkligen få utbildning som är anpassad för just dem.

Jag vet hur det var när jag satt i socialnämnden i mitten på 90-talet och vi fick rapporter om hur det gick ungdomarna som var på institution. I pappren stod det att skolgången fungerade bra och jag frågade ofta vad som menades med det. Vad är "bra"? Att de över huvudtaget är där? Att de når högsta betygen? Jag fick aldrig några bra svar. Ett huvud på sned och en bekymrad blick som sa att man måste förstå att de har det svårt. Nej, mer fokus på skolundervisningen är vad som behövs. Dessa ungdomar är i förtvivlat behov av att lyckas och känna sig duktiga. De behöver hjälp av skickliga pedagoger och mycket tid att ta igen det de förlorat.

Men varför stanna vid att kritisera kommunerna? Det ser inte bättre ut på de statliga SIS-institutionerna. Jag besökte en sådan institution i Fagersta i november (skrev om det här). Minst lika illa som på många HVB-hem. Jag hoppas att Skolinspektionen inte hänger sig åt det enkla att skälla på kommunerna, utan fortsätter granskningen också av utbildningen på statliga institutioner.

Förklaringen är väl att det varit för mycket fokus på terapi och behandling i Sverige under lång tid. Utbildning och undervisning har fått stå tillbaka. Jag tror inte att det är framgångsrikt. Säkert i bästa välmening, men man gör ungdomarna en otjänst. De behöver kunskper för att klara sig vidare i livet.

Så, både kommuner och stat borde skära sig.

SvD

Välkommen i gänget, folkpartiet

Camilla Lindberg, folkpartiets talesperson i IT-frågor skriver idag på SvD/Brännpunkt att folkpartiet vill göra IT till ett eget ämne i skolan och även integreras på andra sätt i undervisningen.

Välkommen i gänget, folkpartiet! Jag tog upp detta på vår moderata partistämma i augusti och fick gehör för att IT måste in i undervisningen på bred front. Jag tror att centern är inne i samma tankebanor och jag har ingen anledning att tro att kristdemokraterna har en annan uppfattning. Det känns skönt att folkpartiet satt ned foten och så tydligt tagit avstånd från folkpartisten i Trelleborg som vill kasta ut datorerna från skolan. Nu kan verkligen något hända.

Utbildningsdepartementet leds ju av folkpartiet och med den agenda och inställning som Camilla Lindberg ger uttryck för så förväntar jag mig att departementet kommer med flera initiativ i frågan, för det behövs. Jag tror att skolan famlar lite planlöst i vad man uppfattar som brist på en nationell vision.

Personligen tycker jag väl inte att IT ska bli ett eget ämne, däremot måste ny teknik integreras i all undervisning och i lärarutbildningen. Det finns så mycket att vinna. Det ökar elevernas motivation, det gör skolan mer relevant och visar att skolan hänger med i utvecklingen. Om Sverige ska bli ett föregångsland så får inte modern teknik lysa med sin frånvaro i den viktigaste platsen för framtiden - skolan.

Rätt att ta betalt av utländska studenter

Sverige är säkert det enda landet på jorden där utländska studenter får studera gratis. Många ungdomar från Pakistan, Indien, Nigeria och Kina söker sig till svenska universitet av ett enda skäl - det är gratis. Det är inte hållbart. Varför ska våra gränser vara öppna när andras är stängda?

Man kan fråga sig om det är en stor fråga. Och ja, det är det. Förra läsåret fanns 19 300 free-movers i Sverige, varav 10 000 från länder utanför EU/EES-området, framför allt Asien. Det ökar lavinartat. Inför höstterminen tog Verket för högskoleservice emot 122 000 ansökningar från denna grupp. Redan idag är över 90% av de som studerar på avancerad nivå på högskolan i Blekinge freemovers.

Var ska det sluta? Ska svenska skattebetalare stå för notan för all världens studenter som inte kommer in på Harvard, Yale, Oxford och Stanford? Det håller inte.

Därför är regeringens proposition idag så välkommen. Nu införs avgifter för dessa free-movers 2011. Det kombineras med ett stipendiestystem. 90 miljoner anslås för utländska studenter, bl a från våra biståndsländer, ska kunna plugga här. Det blir kontroll på systemet. Det är ansvarstagande och förnuftigt.

Samtidigt frigör vi flera hundra miljoner kronor som stannar i högskolorna för att höja kvaliteten. Avsikten är att det ska bli mer undervisningstid och fler föreläsningar, framför allt i samhällskunskap och humaniora. Enstaka lektioner i veckan duger inte för heltidsstudier.

Nu återstår att se vad oppositionen säger. S har öppnat för detta tidigare, men gjorde inget under sin regeringstid. Vänstern och miljöpartiet är starkt emot. Vem vinner?

Ny teknik, Sveriges Radio,

Kan Doris baka efter 9 år i skolan?

Det är ofta jag tänker att det är en oerhörd förmån att få vara riksdagsledamot. Inte bara när vi fattar beslut som för Sverige framåt, utan i lika stor utsträckning när vi träffar människor som har spännande intressanta saker att säga. Och de är många!

Idag kom bl a professor PO Bentley till utbildningsutskottet och redogjorde för TIMMS Advanced, en internationell studie om elevers matematikkunskaper. Han ansvarar för den svenska delen och har många års forskning i ämnet. Tidigare har han berättat att det vanligaste svaret på talet 51-49 är 18, bland tredjeklassare. Suck.

Idag berättade han om Doris. Åttondeklassare fick följande problem:

Doris ska baka 4 efterrätter. Till det krävs bl a 3/4 dl mjölk. Nu visar det sig att de blir 6 personer i stället, så Doris måste göra fler efterrätter. Hur många dl mjölk behöver hon till de 6 portionerna?

Endast var fjärde elev i 8:an klarade frågan.

Bentleys exempel är guld värda. Det blir så konkret och tydligt för alla. Och det blir både begripligt och obegripligt - hur kan detta vara så svårt? Vad är det som gått fel i den svenska skolpolitiken?

Hans förklaring handlar mycket om en dålig lärarutbildning som inte ger lärarna rätt förutsättnignar. Som ett resultat av detta och av dåliga läroböcker blir det för mycket procedurinriktat - eleverna lär sig hur de ska göra men inte varför och i vilket sammanhang. De blandar ihop när olika metoder ska användas. De har inte tragglat tabeller och överbelastar därför arbetsminnet.

Dystert är också att forskningen känt till de flesta fel eleverna gör i 20-30 år, men att den kunskapen inte kommit skolorna till del. Här vilar ett stort ansvar på lärosätena att föra ut forskningsrönen, på arbetsgivarna att förse lärarna med "det senaste" och på lärarna att hela tiden uppdatera sig.

Men det finns en ljusning. Han gillar förslagen till nya kursplaner. Förhoppningsvis bidrar den nya lärarutbildningen till att lärarna verkligen får rätt verktyg och behärskar matematikämnet så att Doris kan räkna ut hur mycket mjölk som behövs.

Elever vinnare på Vårdvalet

Några legetimerade logopeder skriver på DN Debatt idag att Vårdval Stockholm har blivit en succé för elever med dyslexi. Tidigare bestämde politiker och tjänstemän hur många elever med svårigheter som skulle utredas och kön blev naturligtvis lång, upp till två år. Då handlade diskussionerna om hur de skulle kunna mota bort hjälpsökande ungdomar. Nu, med vårdvalet, är köerna borta. I klartext: sossarna dolde problem, vi löser dem.

Massor av ungdomar har läs- och skrivsvårigheter och behöver stöd att inte uppfatta sig som misslyckade och tappa självförtroende. Förra veckan fick jag av Martin Ingvar höra att det är ganska konstant andel, men att det finns olika framgångsrika pedagogiker... Nu har möjligheten att få rätt stöd ökat väsentligt. Utan en ordentlig utredning är det risk att man gör fel insatser.

Det här var kanske inte det första man tänkte på med vårdvalet. Men det är intressant hur politikområdena hänger ihop. Det borgerliga landstinget av underlättat för massor av ungdomar att få den hjälp de behöver för att klara skolan och livet. Så är det inte i alla delar av landet. Tack Filippa och övriga för det!

Tänk så det kan gå med fri etableringsrätt och kvalitetskrav. Det fungerar bättre än planekonomi. Hur kan man motarbeta denna modell? Vad är det vänstern är så mycket emot?

Kents blogg, Lars, MinaModerataKarameller,

Nya gymnasiet tar form

Idag har Skolverket presenterat sitt förslag till inriktningar och ämnen i nya gymnasiet. Mycket ser bra ut. Svenska och matematik finns med som möjliga val på de flesta yrkesprogram, vilket borgar för att man ska kunna bli behörig till högskolan om man väljer ett sådant. Programfördjupningarna får många olika kurser som kan kombineras ihop. På fordons- och transportprogrammet föreslås 32 kurser med sammanlagt 5 000 poäng, varav eleverna ska välja 700-800 poäng. Extra plus för att entreprenörskap blir nytt valbart ämne överallt.

På minussidan finns onekligen det intryck som Skolverkets pressmeddelande ger av att allt lokalt beslutsfattande ska tas bort. Har de inte läst regeringens proposition och riksdagens beslut? Kapitel 8 heter "ett flexibelt system" och på sidan 87 står bl a följande:

"Utbildningar som är efterfrågade och av god kvalitet, men som inte helt ryms inom den nationella programstrukturen, måste kunna anordnas även fortsättningsvis. Det är också av vikt att lokala initiativ till utbildningar, som syftar till att svara mot ett lokalt eller regionalt behov, kan tas om hand."

Det hade varit bra om Skolverket inte var så kategoriskt. Vi behöver inget stelbent ofelxibelt system, det måste finnas utrymme för lokal anpassning.

Jag saknar också lite idrott och ledarskap. Idag finns många sådana utbildningar som specialutformade program och som ger behörighet till högskolan, ofta är de varianter av SP eller NV. Vart tar de vägen i den här strukturen? Och riksidrottsutbildningarna? Det hade varit bra om Skolverket redovisat sitt tänkade om detta också, det hade gett en bättre helhetsbild. Och inte minst lugnat alla skolor och lärare som undrar vart deras utbildningar ska ta vägen.

Metro,

Skattebetalarna förväntar sig en motprestation

LR:s Metta Fjelkner skriver idag på Brännpunkt/SvD att det är fel att eleverna ska betygsätta sina lärare. Eller vara med och utvärdera lärarna, om man ska vara korrekt.

Stordammens skola, som jag besökte igår, gjorde en stor poäng i att tala om vad de vill och förväntar sig av eleverna. De fokuserar ett önskvärt beteende och talar inte så mycket om vad de inte vill. Det kändes som ett rätt framgångsrikt koncept.

Fjelkner väljer motsatt linje. Hon skriver en artikel på 4 500 tecken utan att tala om vad hon själv vill, utan bara vad hon inte vill. Jo, förresten. Den sista meningen handlar om vad hon vill - ge lärarna 10 000 mer i månaden.

Jag tycker verkligen att duktiga lärare ska ha bra betalt, gärna 10 000 mer i månaden. Men inte till alla lärare för alla är inte duktiga. 35 000 kronor i månaden bara för att man klarat lärarhögskolan vore helt orimligt. De måste prestera också. Skattebetalarna, som betalar lönen, förväntar sig en motprestation.

Frågan är hur det ska mätas. Vilka lärarare ska ha mer? Vilka kriterier ska finns?

Varför skriver inte Fjelkner om vad LR tycker ska rendera högre lön? Räcker det med att ha gått lärarhögskolan? Ska den som undervisar mer ha högre lön? Ska den som lyckas lära alla elever läsa i ettan få några tusenlappar mer än den som inte gör det? Ska lärare som varierar undervisningen och gör den intressant för eleverna få mer än den som inte är utvecklingsbenägen? Ska den som deltar i fortbildning och förkovrar sig få högre lön? Ska den som bidrar till skolans utveckling få högre lön? Eller vad har LR för idéer om hur det borde vara, det tycker jag hade varit intressant att höra. Ett fackförbunds uppgift är väl inte bara att säga nej?! Varför inte komma med lite konstruktiva idéer?

Eftersom det inte finns något av detta i artikeln så blir eftersmaken i stället väldigt gnällig, provocerande, räddhågsen och onyanserad. Skolan är inte betjänt av den här polemiken. Och lärarna är det inte heller.

LR pratar ofta om vikten av att lärarnas status måste höjas och jag är den första att instämma i det. Status är något man förtjänar, inget som kan fördelas eller hällas ur en tratt uppifrån. Gnällighet brukar inte gillas. Motvilja mot utvärderingar och att lyssna på eleverna tror jag inte heller bidrar till att höja statusen. Fjelkners utspel skadar lärarna.

Jag tycker att det är rätt självklart att utvärdera överallt i samhället. Hur ska man annars veta om man gör ett bra jobb? Givetvis ska det göras på rätt sätt. Lärare, som utvärderar ("betygsätter") eleverna, borde väl inte vara så rädda för att själva bli utvärderade?

Aftonbladet, Aftonbladet,

Smart och slugt i Stordammen

Stordammens skola verkar vara en väldigt bra skola. Jag besökte den igår. Den ligger i Sävja lite utanför Uppsala, har 300 elever i åldrarna 6-12 varav hälften kommer från andra länder. Ingen "glassig" skola, men som ändå har fått flera utmärkelser för sitt kvalitetsarbete.

Anledningen till att jag bjudit in mig till skolan var en artikel i UNT jag såg i höstas. Den handlade om hur de jobbade med modern teknik för yngre barn. Men jag tar självklart också tillfället i akt att prata om allt möjligt annat - hur skolan styrs och vilket lokalt friutrymme som finns, prov och bedömning, integrationsfrågor.

Det första intrycket är att det är proper skola med ordning och reda. Inramade tavlor, inget upptejpat på trekvart. Positiva värdeord på väggarna, Lorraine Monroes doktrin om att alla kan om man vill fanns lite överallt. Skolans värderingar syns också tydligt. Det var lugnt och arbetsro. Här finns grundförutsättningen för en bra lärmiljö.

Det andra intrycket handlar om rektorn, Gabriella Ekström. Här finns nog en stor anledning till skolans framgång. Som alltid hänger kvaliteten på ledarskapet, och det fanns här. Inte traditionell lärarbakgrund, utan barnskötare och fotbollsspelare. Hon visar att ledarförmåga är viktigare lärarkompetens.

Hur var det då med IT på skolan, huvudyftet med mitt besök? Skolan har en IT-pedagog som hjälper lärarna. Vaktmästaren var IT-tekniker. Mycket av fortbildningen ägnas åt IT. De jobbar med websidan. Några små datasalar, men också många bärbara datorer. Det verkar fungera väl.
Hur påverkar det då eleverna? Jag träffade några andraklassare som gjorde en gemensam blog med en klass i Italien. Jag såg exempel på bilder och filmer de gjort. Det var integrerat i undervisningen hela tiden, utan att ta överhanden. Skolan såg fördelar i form av mer motiverade elever och det ska verkligen inte underskattas.

Hur kommer man då dit? Inte mer pengar, det har skolan klarat själv. Man måste var både smart och slug, som rektorn sa, för att få med alla lärare. Inte tolerera att någon står kvar på stationen. Men inte heller hålla tillbaka några som vill gå snabbare fram. Hennes roll blev att få med alla, eldsjälarna drev framåt själva.

Grattis, Uppsalaelever, som har en sån bra skola!

Östrosreform överges

Ibland är minnet kort. Igår kom regeringens förslag om ny lärarutbildning och både socialdemokraterna och miljöpartiet var övervägande positiva. Vilket givetvis är glädjande. Det kanske kan bli en stor samsyn om hur en ny lärarutbildning ska se ut.

Men det finns ju en historia som man inte ska sudda ut.

Dagens lärarutbildning skapades av Thomas Östros (hans enda bestående bidrag som utbildningsminister?) år 2000. Då övergick man från flera examina till en gemensam. Som en självklar konsekvens av detta så blev det för mycket enhetligt i det allmänna utbildningsområdet. Ämneskunskapernas andel av utbildningstiden minskades till förmån för annat. Det blev mycket tvärvetenskapligt och lärarnas kunskapsförmedlande roll tonades ned. Det blev mindre ämnesdjup och mer av allt möjligt annat. Vi moderater kritiserade allt detta skarpt. Vi ville då ha fler examina som var anpassade till olika nivåer, höjda intagningskrav samt en längre utbildning för låg- och mellanstadielärare. Det är precis det vi får nu. Som socialdemokraterna applåderar. Men varför lyssnade de inte då?

Det är lite väl magstarkt att de kräver ännu mer ämnesdjup för lågstadielärare nu. Att de tonade ned det när de skapade dagens lärarutbildning verkar de inte vilja kännas vid längre. Det är ju deras lärarutbildning som gör det möjligt att bli lågstadielärare utan att ha läst ett enda poäng matematik!

Någonstans kan jag tycka att det vore rätt klädsamt om socialdemokraterna tog på sig ansvaret för att det ser ut som det gör idag på lärarutbildningen – låga krav, låg status, stort missnöje, lärare som är oförberedda. Det är lite skämmigt att de försöker smita undan.

Det är bra om socialdemokraterna överger Östros lärarutbildning nu. De borde för övrigt överge hans ekonomiska politik också, den är inte ett dugg framgångsrik. Men trovärdigheten i en eventuell omsvängning skulle ju öka om de medger att den förra reformen inte var så lyckad utan att vi moderater hade rätt.

Bättre lärarutbildning

Idag kom regeringens efterlängtade proposition om ny lärarutbildning.

Att dagens lärarutbildning inte håller måttet verkar de flesta vara överens om. Men så var det inte när den infördes. Vi moderater gillade den inte, men var ganska ensamma då. Roligt att fler kommit på bättre tankar och vill skapa något nytt och bättre. Ännu roligare att båda lärarfacken gör tummen upp. Det är skickligt av regeringen att presentera ett förslag som de två lärarfacken, som står ganska långt ifrån varandra i många frågor, gillar. Visar att vi har en lyssnande och lyhörd regering.

Så gott som alla lyfter fram lärarna som avgörande för elevernas prestationer och det säger sig själv egentligen. Det här blir ett sätt att förbättra lärarnas kompetens och ge dem rätt verktyg i mötet med eleverna. Det är lite synd att lämplighetsprov för att bli lärare inte finns med, men det lovar regeringen att arbeta vidare med. Det är ju så enkelt att alla inte är lämpade att bli lärare. Eller poliser eller läkare heller för den delen. Det vore bra för alla att få det utklarat från början, innan man hinner gå ett antal terminer på lärarhögskolan.

Det blir fyra lärarexamina - för förskollärare, grundlärare (låg- och mellanstadiet), ämneslärare (högstadiet och gymnasiet) och yrkeslärare. Man kan alltid diskutera var gränsen ska gå men en generell lärarexamen tror jag inte på, därtill är uppdragen och därmed kompetenskraven för att undervisa i olika åldrar och ämnen för olika. Det känns som att det är en balanserad avvägning.

Några utbildningar blir längre än vad de är idag (till låg- och mellanstadielärare) medan en blir kortare (till fritidspedagog). Med detta ges det utrymme för både mer bredd och djup och det behövs. Det är där grunden för elevernas kunskaper läggs och där det brister mest idag. Jag tycker att Lärarförbundets kritik i den delen är lite obefogad. De säger att blivande lågstadielärare får "för ytliga kunskaper i många ämnen". Visst kan man gå längre, men idag får de ju inga kunskaper alls i ämnen de undervisar i. Det rättar vi till nu. Skolan ser nu en gång ut så att lågstadieläraren är klasslärare på de allra flesta håll. Det kan man inte förändra i en lärarutbildningsproposition och då gäller det att göra det bästa möjliga. Det bästa får inte bli det godas fiende.

Nyheten idag är nog att varje högskola måste söka om sina examensrättigheter. Tidigare har Högskoleverket hotat med att dra in examensrättigheterna från ett tiotal lärosäten p g a bristande kvalitet. Nu blir det en välbehövlig prövning och säkert också självrannsakan på högskolorna. Alla ska inte hålla på med allt.

I takt med att samhället förändras har kraven på lärares kunskaper ökat, både i fråga om ämnesbredd och ämnesdjup men också när det gäller att bidra till att utveckla undervisningen och läraryrket. Utbildningen till lärare måste kunna möta dessa behov. Jag hoppas att den nya strukturen underlättar för varje enskild lärare att komplettera sin utbildning och fördjupa sig i ämnen och se till att pedagogiken hänger med i samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen.

Nästa steg, när vi klubbat principerna och strukturen för de nya lärarutbildningarna, blir att regeringen tar fram examensordningar. Där kan vi vänta oss mer detaljer om kompetenskrav för blivande lärare och där utgår jag från att t ex IT-kunskap finns med.

DN, SvD, DN, Aftonbladet, GP, Skolvärlden, Lärarförbundet, LR, Lärarförmedlarna, Lars Björndahl, Computer Sweden, UNT, Skånska Dagbladet,

Varför är vänstern alltid emot?

Idag har vi haft möte med utbildningsutskottet och börjat arbetet med regeringens förslag om att folkhögskolor ska kunna bedriva svenskundervisning för invandrare (sfi). I det ligger en möjlighet att sätta betyg.

Jag tror att det är ett utomordentligt bra förslag. Folkhögskoleformen passar säkert många invandrare och det kan vara ett bra sätt att komma in i det svenska samhället.

En bakgrund till förslaget är att borgerligheten, miljöpartiet och vänsterpariet körde över socialdemokratena 2005 och beställde en sådan förändring. Den förra regeringen gjorde dock inget åt detta, men det kommer nu.

Döm då om min förvåning när vänsterpartiet vill avslå regeringens förslag, medan socialdemokraterna numera är med på tåget. Än en gång visar de att de inte är sams på vänsterkanten, inte ens i en sådan här liten fråga.

Och vänstern ska alltid vara emot. Vänsterns motstånd mot allt vad privat verksamhet heter ökar hela tiden och de har nu uppenbarligen kommit på att folkhögskolor är privata associationsformer, vilka man ju absolut inte kan överlämna myndighetsutövning (t ex sätta betyg) åt. Vem ska utfärda betygen i stället?

Det ska bli spännande att se de tre vänsterpartierna göra upp om friskolor och valfrihet framöver...

Språknyckeln

Igår ordnade Allianspartierna ett seminarium om "språket - nyckeln till kunskap". Kanske skulle det hela nyckeln till framgång i stället... För har du inte språket så är det svårt att nå framgång.

Hjärnforskaren Martin Ingvar, superläraren Gunilla Hammar Säfström (TV-serien Klass 9A) och EU-kommissionens Sverigechef Pierre Schellekans medverkade och gav lite olika perspektiv på språket.

Ingvar är ju oerhört inspirerande att lyssna på. Hans tes är att små barn är väldigt läraktiga, hjärnan är som mest mottaglig i 5-6-årsåldern och den är nog ofta understimulerad idag. Samtidigt sa han att det är viktigt med ett första adekvat språk innan man börjar med nästa. Men har man ett adekvat språk så är det inget problem att börja med andra språket tidigt. Då får man i stället en aktiv tvåspråkighet. Risken om man inte har ett första adekvat språk är att personen i stället blir halvspråkig.

Han applåderade reformerna med bättre uppföljning som vi nu genomför. "Någon måste kontrollera om lärarna gör rätt", som han sa. "Och ge dem redskap för att lyckas". Jag uppfattade att han inte är särskilt förtjust i SALSA-modellen, där elevernas resultat (bort-)förklaras av socioekonomiska faktorer. Det sänker förväntningarna kraven. Ligger mycket i det.

Gunilla Hammar Säfsund är också engagerande. Det verkar så enkelt och självklart när hon beskriver hur hon gjorde för att vända klassen i Malmö. Varför gör inte alla så? Hur kan man låta det gå så långt att mängder av 15-åringar underpresterar och är håglösa? Det handlar naturligtvis mycket om förhållningssätt och ledarskap på skolan. Och hur lärarna (och omgivningen) ser på sig själva och sitt uppdrag.

Schellekans pratade omEU:s flerspråkighet som en styrka för Europa. Samtidigt kan jag undra lite över var andra språk kommer in. Om 10-20 år är Indien och Kina motorer i världsekonomin. Hur ska vi kunna kommunicera med dem? Jag menar, språket är inte allt, vi måste ha kulturkompetens också.

Vad är då slutsatsen av seminariet? Funderingar kring om det är rätt att börja med engelska i ettan. Kanske ska vi lägga fast det som mål men se till att svenskan behärskas ordentligt först? Och det tar nog några år innan vi nått dit. Men varför inte säga att de som föds 2010 ska börja med engelska i första klass, det borde vi ju hinna med?

En annan självklar fundering blir om vilka språk som ska stimuleras. Jag tycker nog att vi måste vidga kretsen av moderna språk i både grundskolan och gymnasiet och se till att fler ger meritpoäng vid intagning till högskolan. Ryska, mandarin, hindi, arabiska... Engelska är ett världsspråk och kommer nog så att förbli och det tycker jag är bra. Men att kunna ytterligare ett språk borde vara en framgångsfaktor för Sverige och varje enskild individ. Det berikar. Och vad säger att det språket ska vara just franska och inte japanska?

Revival of the lågstadielärare

Svenska Dagbladet avslöjar idag att lågstadieläraren är på väg tillbaka i skolan. Utmärkt!

I lågstadiet läggs grunden för elevernas vidare lärande. Brister där är svåra att reparera. Det krävs en väldig talang för att vara en bra lågstadielärare. Att lära barnen läsa och räkna och väcka nyfikenhet för andra ämnen är de viktigaste upgifterna. Ämneskunskaper räcker inte, utan den pedagogiska skickligheten är naturligtvis avgörande för om de lyckas eller inte.

Den nya lågstadielärarutbildningen blir ett halvår längre än idag, 4 år. Då skapas mer utrymme för att klara det breda uppdrag som just en lågstadielärare har. Alla ska få kompetens i både matematik och svenska och de flesta andra ämnen.

Lärarförbundet är lite kritiska till att det inte blir mer specialisering. Jag kan på ett sätt förstå det. Visst vore det bra om vissa lågstadielärare specialiserar sig på exempelvis matematik och andra i läsning och några i naturkunskap. Samtidigt måste man ju se verkligheten som den är. Det är ju nämligen specialiseringen som är en del av problemet med dagens lärarutbildning!

Så här ser jag det: Skolorna är organiserade med klasslärare på lågstadiet. En och samma lärare har de flesta ämnena. Det ger stora fördelar både för lärarna, skolorna och eleverna, som slipper så många olika vuxna. Dagens situation innebär att det kommer ut lärare från lärarhögskolan som inte har ett enda poäng i matematik, men ändå undervisar i det. Det blir pannkana och är orsaken till dåliga mattekunskaper i Sverige. Alternativen är ju inte mycket i vissa ämnen kontra lite i många utan lite i allt kontra inget i vissa.

Lärarförbundet lyckas inte riktigt förklara hur dagens modell är bättre. Ska inte alla lågstadielärare behöva matematik? Eller ska utbildningen bli ännu längre?

Specialiseringen för en lågstadielärare borde vara just bredden, precis som allmänläkare är specialiserade i allmänmedicin. De djupare specialiseringarna i olika ämnen kommer senare. Det måste vara bättre att lärarna får lite i allt i stället för inget i vissa ämnen. Trots allt blir det en längre utbildning än idag, så det ska nog finnas utrymme för det viktiga. Hoppas att socialdemokraterna inte bara är grälsjuka nu, utan visar sig konstruktiva och ser till att vi får en hållbar lärarutbildning.

Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, GP,

Malmöskola i våldsverkares grepp

Vad händer egentligen på Värner Rydenskolan i Malmö? Skånska dagbladet skriver idag om att några killar sprider skräck i skolan och att läget är så allvarligt och akut att Arbetsmiljöverket nu kallats in. Våld och hot gör läget ohanterbart.

Det hela är naturligtvis helt oacceptabelt. Skolan verkar ha gjort en del men helt uppenbart inte tillräckligt. Eller kanske inte fått göra vad de velat. Jag har ingen aning om vilket stöd rektorn haft från tjänstemän och politik. Det får aldrig gå så långt att inte elever och personal känner sig trygga. En grupp våldsverkare kan aldrig tillåtas ta över en skola, men så har det blivit. Hur kan det ha gått så långt? Och var är ledarskapet i Malmö?

Vi har ändrat lagen för att skolorna ska få muskler och kunna garantera elever och personal trygghet och arbetsro. Man får numera flytta bråkstakar. I det här fallet verkar det dessutom vara så att socialtjänsten måste kopplas in, kanske borde ungdomarna omhändertas eftersom inget annat verkar hjälpa. Det duger inte att mjäka och klema och tycka synd om.

Finns det något annat land som accepterat att ligister styr?

Resultaten på skolan är också rent förfärliga. Endast 44% av eleverna når målen i alla ämnen. Det skär verkligen i mig. Ingen elev ska behöva gå i en sådan skola. Hur kan de säga nej till nya alternativ i kommunen?

Hoppas att det blir fler artiklar där de ansvariga - rektor och politiker - får kommentera hur det kunnat bli så här och vad de ska göra åt det. De senaste utspelen från ledningen i Malmö handlar om att ungdomarna ska få sommarjobb, hemmadator och slippa ta med matsäck på utflykter och studiebesök. Rätt prioritering?

Avknoppningar är lagliga, säger länsrätten

De senaste dagarna har det kommit ett antal domar om friskolor. Skolinspektionen har nekat tillstånd i ett antal fall där personalen på olika sätt velat ta över sin skola i egen regi. Jag skrev om det för ett år sedan här, när tidningarna rapporterade om Skolinspektionens tvärstopp.

Nu säger länsrätten i Stockholm i ett antal domar att Skolinspektionen ska hålla sig till sitt regelverk när man beslutar om tillstånd för att driva friskola och inte lägga sig i annat. Låter ju onekligen rätt rimligt och klokt. Skolinspektionens motiv för avslag var att verket menade att det skulle strida mot EU:s upphandlingsregler. Det är ju dock en helt annan fråga som det inte ligger inom Skolinspektionens befogenheter att tolka.

Domarna jag hört om handlar om Grindskolan i Norrtälje och Önnestadsgymnasiet i Kristianstad. Båda överklagade Skolinspektionens nej för ett år sedan och har nu fått rätt och Skolinspektionen har krupit till korset.

Något hårddraget kan man säga att staten har hindrat människor från att förverkliga sina idéer. Den här förseningen har naturligtvis lett till att en hel del energi och engagemang försvunnit. Några eldsjälar har kanske slutat och sökt sig bort. Det blir många tappade sugar.

Frågan man kan ställa sig är vad som händer med de som inte överklagat Skolinspektionens nej, men där motiven för att inte ge tillstånd är desamma som för Grindskolan. Ändrar sig Skolinspektionen och ger tillstånd även till dem? Vilken information går man ut med till andra som står i startgroparna och vill knoppa av? Som det är nu verkar det ligga en död hand över all avknoppning, trots att jag vet att det finns ett intresse på många håll.

Radion, radion igen.

Nya ämnen behövs i skolan

46 000 obetalda SMS-lån som blivit betalningsförelägganden hos Kronofogden under förra året. 10 000 fler än året innan. Illa, illa.

Det här tycker jag illustrerar behovet av en översyn av ämnen och innehåll i ämnena i skolan. Om man hårddrar det så lär skolan ut hur man virkar en grytlapp, men inte hur man sköter sin ekonomi.

Jag brukar verkligen inte säga att skolan ska göra få ett utökat uppdrag och göra mer saker, snarare tvärtom. Skolan måste sätta gränser och får inte vara en mädschen für alles. Men samtidigt måste vi börja diskutera skolans uppdrag. Varför har vi de ämnen vi har och varför har vi inte andra? Är det en medveten prioritering eller bara gammal vana?

Den nuvarande läroplanen tillkom 1994 och byggde på samhällsanalyser från 80-talet. Den läroplan som en del fortfarande betraktar som "den nya" har varit i kraft längre än de båda tidigare. Samtidigt säger alla att världen förändras snabbare än någonsin. Skolan måste hänga med i omvärldens förändringar. SMS-lån fanns inte ens som företeelse när nuvarande läroplanen kom. Inte det nya pensionssystemet heller. Vi hade valutaregleringar.

Är det inte dags med en ny analys av vad framtiden ställer för krav på kunskap och kompetens och vilka förmågor vi då behöver? Jag känner mig rätt övertygad om att privatekonomi hör dit. Då skulle inte tusentals ungdomar drivas till Kronofogden av okunnighet i alla fall.

Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, Sydsvenskan,

Mobbning ett gissel som ska bannlysas i skolan

På väg till Halmstad (2 skolbesök och diskussion om vuxenutbildningen i framtiden) läste jag tidningarna ordentligt. Hade med några från helgen också, eftersom jag var i London då. Det mest beklämmande är Skolinspektionens rapport om mobbningssituationen i skolorna. Av 50 granskade skolor får 1 godkänt. Helt förfärligt!

Nu verkar Skolinspektionen i och för sig ha tittat på skolor som fått kritik tidigare, men det är allvarligt ändå. Kanske ännu mer allvarligt, eftersom de just fått kritik och haft möjlighet att rätta till problemen, men inte gjort det.

Det är ett grundläggande krav att alla ska känna sig trygga i skolan. Så självklart, men uppenbarligen så långt från verkligheten. Jag vet hur det var när jag gick i skolan. Många blev utsatta, även jag, utan att de vuxna reagerade.

I vår första budget efter valet gav vi ett uppdrag till Skolverket att arbeta med mobbningsfrågan mer aktivt. Program som är bevisat framgångsrika skulle tas fram och spridas till skolorna. Tyvärr verkar det inte ha hänt så väldigt mycket. Här finns mycket mer att göra. Varför inte tillsätta en mobbningskommission som på allvar kan sprida goda idéer? Det räcker ju inte med att vilja väl, för så är det naturligtvis. Man måste kunna också och här brister det. Hemmasnickrade lösningar fungerar ofta inte. Vi ändrade också lagen så att man kan flytta mobbare, det ville inte den förra regeringen. Tidigare har offret ofta tvingats bort för att komma till en lugn och trygg miljö, nu får skolorna flytta angriparen i stället. Frågan är hur ofta det tillämpas...

En skola som inte tar mobbning och trakasserier på allvar, där vuxna vänder bort blicken, är ingen bra skola. Läroplanen och allas våra förväntningar är glasklara. Jag hoppas mycket på den nya skollagen som ger staten möjlighet att ingripa. Viten och t o m möjlighet att stänga skolor införs nu.

Jag läste i DN i fredags att Haninge fått vite av Arbetsmiljöverket (60 000 eller 80 000 kr, kommer inte ihåg) för att de hade barnbord och –stolar på en förskola och att personalen inte fick plats med benen under bordet. Det är ju urlöjligt. Staten menar uppenbarligen att det är ett större problem att några anställda får böja på benen när de sitter vid barnbord än att barn utsätts för mobbning. Helt galet. De gör sig själva till åtlöje och skadar det viktiga arbetet för en trygg arbetsmiljö.

Det finns stora och små problem i skolan och vi verkar hittills mest ha ägnat oss åt att lösa de små. Där finns sanktioner och program och hela verk som ska upprätthålla reglerna. Men när det gäller det mest grundläggande – trygghet i en obligatorisk skola – finns inte mycket. Barn- och elevombudet kan i och för sig döma ut skadestånd när en skola brustit i att agera vid mobbning, men då är det bara i ett enskilt individfall. Förra året fick de in 500 anmälningar, men har bara beslutat om 59 fall av skadestånd sedan de startade 2006. Samtidigt visar rpporter att 50 000 elever mobbats. Mer måste till nu.

Det blir väldigt märkligt när staten försöker hindra kommuner från att vidta åtgärder för att öka tryggheten. Nässjö och Landskrona vill införa drogtester för att stävja missbruket, men Skolinspektionen motarbetar och hävdar att det är olagligt. Torkild Strandberg (fp) har en bra artikel om detta i SvD idag. Roligt med en folkpartist som inte ser förstatligande som en frälsning på alla skolans problem, utan kanske t o m roten till problemen.

Undrar vad oppositionen säger om den nya inspektionen. Socialdemokraterna röstade emot sanktioner när de styrde. Själv tycker jag att den nya lagen är oerhört angelägen. Det vore en välgärning att stänga några skolor redan första året med den nya lagen för att markera att det är allvar och att alla elever har rätt att gå i en trygg skola.

DN, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan, Skolvärlden, Lärarnas Tidning