Idéfattigt från S

Under rubriken "skola, vård och omsorg går före skattesänkningar" (DN Debatt) försöker Mona Sahlin och Thomas Östros ge sken av att socialdemokraterna vill satsa på välfärden. Samtidigt vet ju alla att de vill använda skattepengarna till att höja bidragen för alla som inte jobbar, så ytterligare pengar på skola och omsorg kommer bara att bli på marginalen. Det är höjningar av a-kassan och ändringar i sjukförsäkringen som kostar de riktigt stora pengarna, och som kommer att kräva kännbara skattehöjningar. Men det skriver de förstås inte om.

Vad innebär då deras sk satsning på välfärden? Först mer pengar. Förstås. Jag kommer ihåg en bok av Anders Isaksson från början av 90-talet som hette "Alltid mer, aldrig nog". Lite så känns det fortfarande i det partiet. De har inga direkta idéer om hur pengarna ska göra mer nytta eller att det är just brist på pengar som orsakar revor i välfärden. Men mer pengar ska ändå till.

När vi föreslår mer pengar till skolan eller vården så är det ju med uttalade syften. Lärarlyftet exempelvis. Alla vet att lärarnas kompetens är avgörande för elevernas resultat och därför gör vi nu miljardsatsningar på fortbildning av lärare. Synd bara att många sossekommuner inte deltar. Läsa-skriva-räknapengarna är ett annat exempel. Vi följer upp elevernas resultat redan från skolstarten med omdömen och nationella prov och för att stödja snabba insatser så tillför vi mer pengar. Kömiljarden för att beta av sossarnas köer i sjukvården är ett tredje exempel.

Det andra är fler heltidsanställda i kommunerna. Självklart välkommet för dem som ofrivilligt har deltidstjänster, men inte kan man säga att det är ett sätt att stärka välfärden? Det blir ju inte fler anställda av det, utan kan faktiskt bli det motsatta. I stället för två halvtider i skolmaten och på fritids så blir det en heltidstjänst.

För det tredje vill de ha en starkare kvalitetsuppföljning. Jättebra! Men varför röstade de emot det i riksdagen förra veckan, när vi antog den nya skollagen? Från i höst så kan Skolinspektionen döma ut viten och t o m stänga skolor som har stora brister. Men socialdemokraterna ville avslå hela lagsförslaget. De skriver också att de vill ha medborgarnas valfrihet, inte företagens. Så rätt, så rätt. Men hur förklarar de då att de vlil ge skolorna möjlighet att välja ut elever? De vill ge skolorna ett nytt uppdrag, de ska nu se till att de har en socialt och kulturellt blandad sammansättning av elever. Hur ska de gå till om de inte får välja ut elever? Sortera bort några man redan har för många av?

Nej, det var en märklig artikel. Innehållslös på något sätt. Panikartad i omfamnandet av höga skatter. Det är väl fjärde artikeln på en månad, utan att det blir särskilt konkret vad socialdemokraterna faktiskt vill. Bara mer pengar utan idéer om vad skattepengarna ska göra för nytta ger jag inte mycker för. Det visar hur svaga och idéfattiga socialdemokraterna är. De har inte gjort sin förnyelseresa på allvar.

Vi har efterfrågat besked om vad socialdemokraterna - och de rödgröna tillsammans - vill med skolan i över ett år nu. Men de har inget att redovisa. Då blir det så platt som dagens artikel.

Jag kan nog lova att vi i Alliansen kommer att leverera konkreta förslag på hur vi ska höja kvaliteten i välfärden, förslag där idéerna kommer först och pengarna som en följd av detta.

Friskolor ger högre lärarlöner

IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, presenterade igår en intressant rapport. Den visar att den konkurrens som friskolorna medför har lett till högre lärarlöner. Inte så konstigt kanske, utan mer det man skulle kunna förvänta sig. Men inte desto mindre viktigt att seriösa forskare kunnat konstatera att det blev just så också.

I genomsnitt blir ingånglönen 2% högre i de konkurrensutsatta regionerna än i områden utan friskolor. Kanske inte så mycket, men mer än ett års löneökningar i alla fall.

I rapporten diskuterar forskaren Lena Hensvik hur konkurrensen om lärarna påverkat lönebildningen och hon rensar för regionala skillnader, skillnader i produktivitet och olika sammansättning av lärarkåren och kommer fram till fyra slutsatser.

1. Konkurrensen som friskolorna medfört har lett till något högre lärarlöner, även i kommunala skolor.

2. Friskolorna verkar värdera andra läraregenskaper än de kommunala skolorna för att attrahera nya elever och rekryterar därför yngre och fler obehöriga lärare och oftare från andra branscher.

3. Effekten av konkurrensen är inte jämnt fördelad bland lärarna. Kvinnliga yrkeslärare och manliga matte- och no-lärare har vunnit mest.

4. Konkurrenseffekten är starkast för duktiga lärare.

Det här är också ett intressant citat: "Resultaten pekar på att den bristande konkurrensen inom skolväsendet har bidragit till att hålla nere lönerna för lärare och att mer konkurrens har pressat upp lönerna i takt med att risken att förlora arbetskraften till andra skolor ökar."

Min slutsats av rapporten är att konkurrens är ett bra medel för att höja lärarlönerna. Lärarfacken borde välkomna fler friskolor, men nu hör jag tyvärr ofta att de motarbetar nya skolor som vill starta. Är det så klokt om man vill få upp lönenivån?

Skolan nästa mandatperiod

Idag presenterade Alliansens arbetsgrupp för nästa mandatperiods utbildningspolitik sin slutrapport. 46 sidor gediget material.

Jag gillar inledningen med tydliga värderingar. Skolan ska inte vara värdeneutral, inte politiken heller. Ibland får jag intryck att man bara ska lyssna till forskning. Det blir lite teknokratiskt. Visst är forskning oerhört viktigt (men någonsin samstämmig?), men politik är ingen vetenskap utan bygger på värden som man tycker är rätt och fel. De lyfter vi fram och det blir en ganska skarp kontrast mot de rödgröna tror jag.

Vi har en tydligt individualistisk infallsvinkel. Varje elev ska ha rätt att utvecklas maximalt utifrån sin fömåga, det är uppfordrande och nödvändigt. Vi ser varje individ som unik och läraktig, med rätt att bestämma själv om sitt liv och att få utvecklas och nå nya kunskaper. Om alla får utvecklas efter sin förmåga så får vi ett tryggare och rättvisare samhälle.

Vi säger att bildning och kunskap har ett egenvärde. Skolan är ingen instrumentell anstalt som i första hand är till för staten. Bildade medborgare gör att Sverige håller ihop, därför är det viktigt med tydliga kunskapskrav redan från början och se till att alla når en gemensam lägstanivå.

Vi säger ja till globalisering och valfrihet, här finns ingen tvehågsenhet. Visst finns det lite nackdelar också men de ska övervinnas. Som gammal utredare av Frivux är jag vädligt glad att Alliansen nu går vidare med valfrihet i vuxenutbildningen. Det är något djupt orättvist och konstigt att vuxna och myndiga människor inte får välja skola på samma sätt som barn och ungdomar. Skam den som ger sig! :-)

Så många "nyheter" är det kanske inte. Reformtempot blir lugnare under nästa period. Fokus blir på genomförande - av skollagen, den nya gymnasieskolan, nya kursplaner och nytt betygssystem, ny lärarutbildning mm. Det tror jag att lärarna och rektorerna uppskattar.

Men lite nytt är det ändå, utöver Frivux. Ett nytt Rektorslyft lanseras. Vi ska satsa mer på att ta vara på den nya teknikens möjligheter. Vi ska lyfta skolorna i utanförskapsområdena, alltså våra segregerade förorter. Forskningen om framgångsrika skolor ska spridas och få mer genomslag.

Sammantaget: ett klart borgerligt och framtidsinriktat skolprogram som det borde vara lätt att vinna väljarna för. Frågan är när de rödgröna enas om sin skolpolitik och vad det blir då. Eller om de enas...

Aftonbladet, DN,

Essunga visar vägen

Essunga kommun i Västergötland har visat hur man kan göra för att vända en negativ trend (DN och SvD). Från att ha haft riktigt risiga resultat för några år sedan så ligger man nu i topp. Andelen elever som är godkända i alla ämnen har ökat från 62% till 96%. Fantastiskt! Grattis till alla elever!

Utan att på något sätt förringa insatserna i Essunga, så kanske det ändå är på sin plats att tala om att det bara finns en enda högstadieskola i kommunen (Nossebro skola) och ungefär 70 elever i 9:an. Det är inte så stort underlag att dra allt för stora slutsatser på.

Inte desto mindre är det strålande. Kan man i Nossebro, så borde man väl kunna överallt annars också?! Det handlar om attityder och förväntningar säger både skolan och Skolinspektionen. Så rätt, så rätt. Det går att förändra med rätt attityd till eleverna, en tro att de kan lyckas. Det visar också forskningen om framgångsrika skolor. Och TV-serien Klass 9A visade det också.

Essunga är en borgerlig kommun med moderat ledning i utbildningsnämnden, förresten...

Anfall är bästa försvar

I dagens skollagsdebatt mötte de rödgröna våra frågor om deras gemensamma politik med hätska angrepp och rena lögner. Marie Granlund (s), var värst. "Med nya skollagen så inför folkpartiet hemmafruar", sa hon. Alliansen ägnar sig bara åt att "slakta komvux" och "inte bygga ut högskolan". Sanningen är att fler än någonsin går på högskolan idag. Vi har byggt ut tusentals platser. Sanningen är att vi har ökat resurserna till komvux med 2 miljarder kronor de senaste två åren. Det är mer statliga pengar till komvux idag än när socialdemokraterna lämnade över makten. Var hemmafruarna kom in förstod jag aldrig riktigt.

Jag hade faktiskt väntat mig lite mer, i synnerhet av socialdemokraterna. Men de är väl hårt trängda av den djupa interna splittringen och oförmågan att komma överens.

Vi fick inga besked om vad de rödgröna tänker göra med friskolorna, valfriheten och mångfalden. Inte heller om kunskapskraven, betygen och nationella prov. Eller om läxor eller ordningsregler.

Både s och v pratade om hur hemsk vår politik är med vad de kallar "tidig sortering". De hävdar att den ändring vi gjorde 2007, som innebär att man kan få extra meritpoäng om man läst vissa kurser på gymnasiet, leder till sortering redan i femman. Om man inte läser rätt språk då så kan man inte få full poäng, men det är ju helt fel. Meritpoäng ges inte bara för moderna språk, utan också för matematik och olika områdesspecifika kurser (t ex fordonsämnen om man söker till ingenjörsutbildning). Språkvalen i femman påverkar inte alls möjligheten att få full meritpoäng.

Den intressanta frågan är ju då vad de vill göra med meritpoängen. Ska de bort? Där fick vi inget svar heller... Men det är ju viktiga besked till alla som planerar att söka till högskolan. Vad är det som väntar framöver? Ska fördjupningar belönas eller straffas?

Nej, det var en tomhänt opposition som framträdde idag. Trist. Jag hade hoppats på mer, men jag kommer att kräva svar varenda gång jag träffar dem före valet.

Ny skollag debatteras idag

Idag är det på något sätt final i riksdagen. Inte sista dagen före sommaruppehållet, men final för vårt slitsamma arbete med ny skollag. 1 348 sidor och hundratals paragrafer. Det var det första vi tog itu med efter valsegern 2006. Det färdiga förslaget skickades till lagrådet i december och blev proposition i mars. Idag debatteras vårt förslag i Kammaren men omröstningen beräknas till i morgon, tisdag. Det känns så skönt att gå i mål med detta.

Jag har skrivit mer om vad nya skollagen handlar om här. Mot vår skollag står... ingenting. De rödgröna har inget gemensamt alternativ. Då, när vår skollag presenterades i december 2009, lovade de rödgröna att leverera en gemensam skolpolitik i god tid. Vi har inte sett skymten av det än. Det skrev jag om här när vi behandlade förslaget i utskottet och min kollega Margareta Pålsson efterlyser svar på SvD Brännpunkt idag.

Lika mycket som det är final för oss i Alliansen, så är det examen för de rödgröna. Idag är sista tillfället före valet att presentera en samlad linje i de viktiga skolfrågorna i riksdagen. Jag tror inte att de tar den. Nu när vi röstar om skolpolitikens alla delar, stora som små, är de rödgröna djupt splittrade. De är inte sams om friskolor, betyg, läxor, ordningsregler, timplan, skolornas lokala frihet, nationella prov, kunskapskrav etc. De vill ha makten tillsammans, men kan inte enas om vad de vill använda den till. Seriöst? Nä, inte ett dugg.

Altenberg, Björndahl, Erenius,

Waldorf hotas inte alls

SvD har en märklig artikel om att den nya skollagen, som vi debatterar i riksdagen på måndag, skulle hota Waldorfskolorna. Det är ju helt fel!

"Hotet" består i att lärarna framöver ska vara utbildade. Det kravet finns ju egentligen idag också (på alla skolor, inte bara Waldorf), men det följs inte. Ungefär 15% av lärarna är obehöriga i de kommunala skolorna. Och ja - nu inskärper vi det kravet. Eleverna har rätt att möta utbildade lärare, det är väl inte så konstigt?

Att Stockholms Universitet avbröt samarbetet med Rudolf Steinerhögskolan 2008 var tråkigt och beklagligt, men innebär inget dråpslag mot Waldorfskolorna. Man kan utbildas till lärare på vanligt sätt och sedan bygga på med Wadorfpedagogik. Så gjorde man tidigare och så gör Montessoriskolorna, det är inget konstigt. Samtidigt vill jag gärna säga att jag tycker att det vore önskvärt med flera och fristående lärarutbildningar, både Waldorf och andra.


Miljöpartiets Mats Pertofts kommentar är intressant. Han säger att det är "märkligt att den pedagogiska mångfalden hotas när vi har en borgerlig regering". Motfrågan blir ju vad miljöpartiet tycker? Ska vi inte kräva utbildade lärare på Waldorfskolorna? Dålig journalistik, SvD, som inte följer upp ordentligt.

I nya skollagen skärper vi kraven på flera sätt. Men vi ger också uttryckliga undantag för Waldorfskolorna på en del punkter. De behöver t ex inte sätta betyg. Så allt snack om att vi nu hotar mångfalden är inget annat än - just snack. Vi tryggar kvaliteten i alternativen.

Kärnkraft 3.0

Igår fattade vi det historiska beslutet att tillåta ny kärnkraft i Sverige. Med 174 röster mot 172 blir det en ny och framtidsinriktad energipolitik där vi satsar på mer förnybar energi, kan ersätta gammal kärnenergi med modern och minska kol- och oljeeldningen som är så dålig för klimatet.

2010 är ett magiskt år i sammanhanget. Jag kommer ihåg folkomröstningen 1980. Min mamma var emot och de flesta lärare hade nej-till-kärnkraft-knappar på sig i min högstadieskola. Det var en av de första politiska frågorna jag engagerade mig i och har hängt med sedan dess. Det är inte bara skolpolitik. Folkomröstningen slutade med att kärnkraften skulle vara avvecklad 30 år senare, dvs 2010.

Så blev det inte. Socialdemokraterna, som styrt när omställningen och avvecklingen skulle ske, klarade inte sina löften. Nu är de helt i händerna på fanatikerna i miljöpartiet, trist för Sverige.

Den gamla tankeförbudslagen, att man inte fick forska och utveckla ny kärnenergiteknik i Sverige, har vi redan tagit bort. Det är märkligt att man kan ha en lag som förbjuder forskning på det här området. Alla borde ju vara betjänta av en säkrare energiförsörjning. Det är konstigt - vi har fått kritik förut för att vi detaljstyr forskningen (orättvist tycker jag). Men vad är forskningsförbud om inte detaljstyrning?

Alliansen är nu överens om att satsa på forskning om kärnenergi, att möjliggöra ett teknikskifte i vår elförsörjning och höja säkerheten ännu mer och få ut mer effekt. Det är modigt att centern att våga ompröva sin politik och inte stå kvar i 70-talet. Men vad vill de rödgröna? Riva upp allt och förbjuda forskning igen? Nostalgi är sällan en lyckosam framtidsväg.

DN, SvD,

56 skolbesök under året

Ännu ett läsår läggs nu till handlingarna. En miljon barn och ungdomar får ett långt och efterlängtat sommarlov och lärarna går på ledighet. Njut av det!

För egen del börjar jag också summera läsåret som varit. Sammanlagt blev det besök på 56 skolor. Från Skurup i söder via Ronneby, Kalmar, Halmstad, Falkenberg, Varberg, Göteborg, Linköping, Norrköping, Västerås, Enköping, Södertälje, Stockholm, Norrtälje, Uppsala, Sandviken, Örnsköldsvik till Umeå i norr. Och London och Canada i väst, förstås. Tack alla som ställt upp och visat runt och velat prata med mig! Alla besök är roliga och dessutom ger kött och blod åt all statistik och alla papper man tvingas läsa och värdefull input när vi formar skolpolitiken.

Jag har haft mycket fokus på IT och lärt mig oerhört. IT i skolan fungerar. De som tvivlar borde följa med till Mona I Sandviken, Kristina i Falkenberg eller Hans på YBC i Nacka. Det motiverar och engagerar. Det är ett modernt hjälpmedel som lyfter undervisningen. Inte så att det är en dunderkur som kan lösa alla problem eller ersätta kompetenta och entusiastiska lärare eller bra läroböcker. Men det blir en dimension till.

De flesta av oss klarar oss inte utan IT i vardagen på våra jobb. Krånglande datorer och dålig uppkoppling kan förstöra en hel dag, i alla fall för mig. Men på en del skolor verkar man vara kvar på Kompisdatorernas tid. Samtidigt måste jag säga att det verkar som om proppen gått ur nu och många satsar på 1-1. Investeringar i IT är kanske lättare att göra nu när det finns pengar över i kommunerna. Och både intresset och kunskaperna stiger. Det bådar gott för framtiden.

Annat jag engagerat mig i är vad man gör att möta duktiga och begåvade elever. Här ser det inte lika bra ut. När jag frågar på skolorna vad man gör för dessa elever så får de ofta något tomt i blicken, förstår liksom inte riktigt frågan. När vi klubbat nya skollagen på måndag så höjer vi kraven så att alla får rätt att utvecklas maximalt. Det är uppfordrande. Frågan är om kompetensen i vad man kan göra är tillräckligt stor. Det är en viktig framtidsfråga för Sverige.

Jag har också följt friskolornas utveckling. Vid årsskiftet trädde en ny lag i kraft som ger friskolorna en möjlighet att få sina bidrag prövade i domstol. Många har gjort det, säkert pågår hundratals ärenden nu, bl a mot Göteborg som länge utmålats som storfuskare som inte skapar lika villkor. Tror inte att något avgjorts än.

I riksdagen har vi beslutat om en ny gymnasieskola, ny rektorsutbildning, ny lärarutbildning och nytt kvalitetssystem för högskolan.

Nu under sommarlovet blir det nog lite sparsammare med kommentarer, men jag ska försöka vara aktiv med bloggen trots sommarstiltje. Det är ju trots allt valår och jag brinner för att få förnyat förtroende.

I Allians-Sverige satsar vi 22 miljarder mer på skolan

Det finns dom som påstår att vi inte satsar på skolan i rent ekonomiska termer. Det är inte sant och jag ska bevisa det nu. Jag ska visa att vi tvärtom ökar resurserna mer än vad de rödgröna gjorde.

I Sverige har vi ganska bra offentlig statistik. Inte friserad som i Grekland, utan ganska trovärdig. Skolverket och SCB har mycket matnyttigt för alla intresserade.

2006 var de samlade kostnaderna för skolväsendet 177,1 miljarder kronor (54,6 Mdr för barnomsorgen och 122,5 Mdr för skolan).

Idag kom SCB:s statistik över det preliminära bokslutet för kommunerna för 2009. Den visar att kommunernas kostnader för samma verksamhet nu ökat till 198,9 Mdr (65,5 Mdr för barnomsorgen och 133,4 Mdr för skolan). Det är 21,8 Mdr mer än när vi tog över regeringsmakten. Visst finns det kommuner som drar ned (t ex Eskilstuna som minskade kostnaderna för skolan med 25 Mkr förra året, Nybro -32 Mkr, Lysekil -27 Mkr, Borlänge -19 Mkr och Sundsvall -20 Mkr), men de våldsamma nedskärningar som de rödgröna och lärarfacken försöker inbilla svenska folket skett är inget annat än lögner.

Jämför vi våra tre år med de rödgrönas tre senaste så blir det så här:

2004-2006: +17,5 Mdr (+11 %)
2007-2009: +21,8 Mdr (+12 %)

Vi sa före valet att vi skulle värna välfärdens kärna, bl a skolan, och det har vi gjort. Både från statens sida och i kommunerna. Trots en massiv internationell finanskris och lågkonjunktur har vi fredat skolan och satsar nu mer än någonsin tidigare på denna viktiga framtidssektor. Inte för att pengar är allt, men de är ändå en väldigt viktig faktor för att åstadkomma bra verksamhet.

Vår politik med att få fler i jobb, fler som blir skattebetalare i stället för bidragstagare, har gett oss denna möjlighet att prioritera skolan. Eftersom fler jobbar nu så får vi in mer skattepengar, trots att var och en betalar lite mindre i skatt.

Det här är en klok politik som vi vill fortsätta med. Någon som törs släppa loss Sahlin&gänget med att höja bidragen och ta pengarna från välfärden i stället?

Ökad frihet för högskolorna

Idag har vi både debatterat och röstat om högskolornas autonomi. Vårt förslag - som blev riksdagens beslut - handlar om att göra högskolorna friare. Ambitionen med detta är att de bättre och snabbare ska kunna anpassa sig till en internationell konkurrens och därigenom höja kvaliteten för alla studenter.

Vi avreglerar när det gäller högskolornas interna organisation, men säkrar ändå studentinflytandet och att forskningsbeslut ska fattas av personer med vetenskaplig kompetens. Det finns ju inte ETT sätt att organisera en högskola. Nu låter vi högskolorna bestämma mer själva och det borde ju inte vara så kontroversiellt. Men det är det.

De tre rödgröna är överens om att avslå alltihop. De säger i och för sig att de vill ha ökad frihet, men är samtidigt emot alla sätt som vi gör det på och vill ha kvar alla regler. Det ger inget trovärdigt intryck direkt. Sossarna har ju en lång tradition av denna politik, allt från Carl Tham som utbildningsminiter på 90-talet till Thomas Östros. Den omtalade omprövningen av s-politiken ser vi tyvärr inte mycket av. Om de menat allvar hade de ju kunnat föreslå konkreta ändringar i stället för att avslå allt, det hade varit mer seriöst.

Att miljöpartiet köper socialdemokraternas centralistiska politik förvånar lite. Eller kanske inte. Det är väl emot vad de egentligen tycker, deras rötter kommer ju från en ganska uttalat anitetablissemangskultur med tydliga lokala förtecken. Att då inte rösta för ökad lokal frihet och självständighet måste ta emot lite. Men det visar kanske att de är på väg att sälja sin själ för att få möjligheten att regera.

De rödgrönas vanligaste argument handlade om att universitetskanslern Anders Flodström avgick för någon vecka sedan p g a att Högskoleverket (dvs han själv) inte fick bestämma så mycket. Men de verkar ha missat något fundamentalt i hela diskussionen. Vårt syfte har aldrig varit att öka friheten för Högskoleverket. Det är för högskolorna vi gör detta. Högskolorna är helt självständiga myndigheter och inte alls underordnade Högskoleverket, vilket man kanske kan tro. Såväl högskolornas rektorer som universitetskanslern har generalsdirektörs ställning.

Därför blev deras argument lite avslöjande om hur de ser på frihet och självständighet. Frihet för myndigheten, men inte för verksamheten. Jag tycker att det vittnar om en bristande tilltro till högskolorna och alla som jobbar där. De litar inte på att de ska göra ett bra jobb och ökad frihet kan de nog inte klara av. Nu är frågan om de ska riva upp detta beslut vid en eventuell valseger. Får vi besked före valet, mån tro?

Mer poäng för språk i skolan

Regeringen har nyss lämnat ett förslag som innebär att det ska löna sig bättre att läsa ytterligare ett språk på högstadiet, utöver engelska. Bra, språk är viktigt! Det leder till bättre kommunikation och förståelse mellan folk. Jag skulle gärna se lite fler språk också, inte bara tyska, franska och spanska. Varför inte mandarin och arabiska?

Idag räknar man bara med 16 ämnen när man tas in till gymnasiet och maxpoängen blir då 320. Om man har läst 17 ämnen, vilket man har om man läser språk, så får man i alla fall bara räkna 16 ämnen. Förslaget nu är att man ska få räkna även det 17:e ämnet och maxpoängen blir då 340.

Ett problem idag är att många väljer bort B-språket. Nästan 20% av grundskoleeleverna väljer att bara läsa svenska och engelska och av de 80 procenten som börjar med ett B-språk så avbryter en uppåt fjärdedel. Av de 116 983 niondeklassarna som fick betyg förra våren så var det bara 75 817 som hade betyg i ett modernt språk.

Från början var nog tanken god att elever med stora svårigheter i skolan skulle kunna koncentrera sig på svenska och engelska och därför kunna välja bort ett ytterligare ett språk. Men effekten har blivit förödande. Tanken var att det skulle handla om ett fåtal elever, men det har blivit var tredje. Misstanken att en och annan väljer bort det av taktiska skäl är nog inte så långt bort. Det är ju lättare att få bra betyg i 16 än 17 ämnen. Taktiken blir kortsiktig och går ut över viktiga kunskaper. Nu blir det nya morötter i stället.

Det är svårt att lära sig ett nytt språk. Det kräver nötning av glosor, en ny grammatik, annorlunda böjning av verb och nya kasus och annat. Därför är det bra att eleverna får extra poäng för sitt slit.

SvD, Aftonbladet, GP, SR,

Böter mot mobbning

Både bra och dåligt, så kan man väl sammanfatta rapporterna om ökad anmälning om mobbning i skolan som DN skriver om idag. Bra att det anmäls och - förhoppningsvis - åtgärdas och att böteskraven skärps. Men givetvis dåligt och hemskt på alla sätt att mobbningen är så utbredd.

Jag förstår faktiskt inte varför inte mer görs på detta område. Hur svårt kan det vara? Vuxna i skolan har ett ansvar att se och reagera. Visst inträffar incidenter i en organisation som omfattar 1 miljon elever, det är ofrånkomligt. Men man måste vara vaksam och reagera omedelbart. Det är när vuxna blundar eller vänder bort huvudet som det blir avancerad mobbning och sveket blir som störst.

Finns det någon politisk dimension i detta? Ja, att på flera sätt. Den viktigaste är nog att vi använder ordets makt att försöka påverka attityder och tala om att det aldrig är okej. Liksom skolans anställda måste reagera, så måste vi också göra det.

Sen handlar det om lagstiftning. Vi skärper kontinuerligt kraven på skolorna och med den nya skollagen, som vi beslutar om nästa vecka, får staten också möjligheter att döma ut böter mot skolor som inte sköter sig. Det kan säkert vara befogat i ett och annat fall. Vi har redan skärpt lagen så att man kan flytta mobbare, det gick inte förut och de rödgröna var ju inte jätteförtjusta i den förändringen. Vänsterpartiet röstade emot förändringen och miljöpartiet ville bara att man skulle kunna flytta en elev om det är en fara för övriga elevers trygghet (alltså inte bara mobboffrets trygghet). Så kan man också se på saken.

Frågan är i vilken utsträckning skolorna använder detta. Det får så klart inte bli slentrian i att flytta på lite halvstökiga ungdomar, men grov mobbning som inte slutar måste få den konsekvensen. Alternativet - att mobboffret tvingas flytta - är långt mycket sämre.

Vi anslår också lite pengar (40 miljoner kronor) för att se till att skolorna använder forskningsbaserade program mot mobbning och inte hemmasnickrade lösningar som är byggda på välvilja men inte fungerar. Det kunde gott vara lite mer, behovet verkar outsinligt. Men vänsterpartiet vill ta bort pengarna helt och hållet.

Så politiken spelar faktiskt roll, även när det gäller mobbning i skolan. Tydliga regler och fungerande program med Alliansen eller flum-och-tycka-synd-om-skolan med de röda.

DN, DN, Aftonbladet, DN

Lön för att läsa upp G till VG med de rödgröna

Mona Sahlin och de rödgröna blir dyra för skattebetalarna. Idag har de presenterat ett "kontrakt" med alla unga. 14 punkter om som ska göra att unga röstar på dem. Fan tro´t. De "glömde" ju att säga att de ska göra det dyrare för arbetsgivare att anställa ungdomar. Mycket dyrare. Väldigt mycket dyrare. De vill höja arbetsgivaravgifterna för ungdomar med 10 miljarder kronor. På vilket sätt blir det mer intressant för arbetsgivare att anställa ungdomar då?

Det intressanta är vad Mona Sahlin säger i Aftonbladet.

"Unga som inte har klarat av gymnasiet ska få hjälp med det och de som vill bättra på sina gymnasiebetyg ska också kunna få stöd för det.
– De ska kunna plugga upp sina gymnasiebetyg utan att behöva ta studielån för att göra det, sade Sahlin."

Hon vill införa en lön - eller ungdomsbidrag - för att man ska läsa upp ett G till ett VG i matte på komvux. Fast det gäller bara arbetslösa. Så om man först blir arbetslös så kan man få lön för att höja sina betyg, men om man inte är arbetslös så får man ta lån. Verkligen jämlikt. Och rättvist. Och det ökar inte alls drivkraften att bli arbetslös, nejdå. (Obs - ironi!)

Efter valet 2006 tog vi bort möjligheten att konkurrenskomplettera på komvux, dvs en möjlighet läsa en kurs på komvux som man redan har ett godkänt betyg i. Jag tycker att det är helt okej att tentera upp men inte att gå om kursen. Varför ska man ta fler körlektioner om man redan fått körkort? I synnerhet som det är på skattebetalarnas bekostnad och man tar upp en plats från någon som behöver gå där bättre. Kostnaderna för konkurrenskompletteringen beräknades då till 600 miljoner kronor.

Tidigare har de sagt att det ska vara 8 000 platser i deras sk ungdomslyft, men nu står inget om begränsat antal platser som i andra punkter. Då måste man väl tolka det som att det är ett generellt löfte?! Dyrt, dyrt, dyrt och det har de ingen teckning för i sitt budgetalternativ. Där finns bara 525 miljoner, inklusive lönen. Sahlin och Östros måste väsentligt låna mer för att klara även det löftet. Det krävs miljardbelopp. Oansvarigt, som vanligt.

Jag minns i Nacka var det 91 elever som gick direkt från gymnasiet på våren till komvux på hösten och läste om samma kurser de redan hade ett godkänt betyg i. Om man kan få lön för att läsa upp betygen så kommer naturligtvis många att hoppa på de kurserna. Många fler än 8 000 ungdomar. Det är 70 000 ungdomar som vare sig är i arbete eller studier idag. Men till vad nytta då? Är det så vi ska använda skattepengarna?

Komvux ska väl vara till för att man får ny kunskap och gå kurser man inte gått tidigare för att man lättare ska få jobb eller kunna läsa vidare.

SR, DN, Altenberg, Jadarian, Lidman, Högberg, Moderatnytt, Aftonbladet,

Dyra pennor i Oskarshamn

Någon gång skulle jag vilja åka till Oskarshamn och lära mig lite mer om skolan där. Jag undrar vad de pysslar med.

För något år läste jag att de har ett politiskt kostutskott i tekniska nämnden som bestämmer vilken typ av mjölk som ska serveras i skolorna (här). Idag läser jag i DN och Nyheterna att de gjort en ny upphandling av bl a skolmaterial i kommunen. En uppsättning pennor, sudd, block och linjaler och lite annat till en klass som förra året kostade 100 kronor kommer nu att kosta 1 500 kronor.

Det är helt osannolikt. Hur kan man ens överväga att anta ett sådant anbud? Hur tänkte de? Tänkte de ens?

Jag skulle uppmana skolorna till civil olydnad. En skola som förra året köpte materialet för 3 700 kronor ska nu punga ut med 55 000 kronor för samma saker. Handla på Ica eller den lokala bokhandeln i stället! De borde väl sälja pennor och block lite billigare? Det vore faktiskt mer ansvarsfullt mot skattebetalarna och eleverna och eventuell kritik mot att man inte följer upphandlingsavtalet får man väl ta om det kommer. Jag skulle vilja se den som hotar med avsked eller andra reprimander för att man är ansvarsfull med skattepengar.

Förra våren var betygen i Oskarshamn de sämsta på 10 år. Var fjärde elev var icke godkänd i något ämne. Salsavärdena är alarmerande låga och sjunkande. De styrande socialdemokraterna borde ha annat att tänka på än hur man fördyrar skolmaterialet för eleverna.

Stora betygsskillnader oroar

SvD skriver idag att det är väldigt stor skillnad i betyg mellan elevgrupper. Nyheten är inte att utländska elever klarar sig sämre än svenska elever, så har det varit länge. Nyheten, som oroar, är att det är stor skillnad mellan olika invandrargrupper.

Sämst verkar ungdomar från Somalia klara sig, där blir bara 25% behöriga till gymnasiet när de slutar grundskolan. Bland finska elever är det i princip lika många som bland svenskfödda. Bland de stora grupperna från arabisktalande länder och Turkiet är det ungefär 50% som blir behöriga till gymnasiet.

Så här kan vi ju inta ha det. Hur länge ungdomarna varit i Sverige påverkar självklart resultaten. Kan man inte svenska tillräckligt så är det svårt att bli behörig till gymnasiet. Kommer man från krigsdrabbade länder och kanske inte gått i skolan alls så är det inte heller förvånande. Även föräldrarnas utbildningsnivå påverkar.

Jag läser också en annan intressant artikel i samma ämne. Vetenskapsrådet konstaterar att det är mycket klent med forskning på området. Forskaren Nihad Bunar menar att "det är en gåta hur ansvariga myndigheter i nästan 40 år kunnat sätta barn i förberedelseklasser på så klent kunskapsunderlag".

Jag vill inte kasta bort förberedelseklasserna helt och hållet. Det måste ju lite bero på när eleverna kommer och det får inte bli en standardlösning - in ett-två år i förberedelseklass. Men en särskild grupp när man är nyanländ för specialgnuggning i svenska, men ändå tillhöra en vanlig klass som man sedan slussas in i allteftersom man lär sig svenska bättre.

När sossarna kör sitt standardrecept - mer pengar - så klingar det lite falskt. Det var ju så de löste alla problem på sin tid, men det hjälpte ju inte. Behörigheten till gymnasiet sjönk under deras tid, trots alla Wärnerssonpengar och Storstadspengar och annat. Jag utesluter inte att pengar kan hjälpa till, men Vetenskapsrådet visar att det är annat som behövs också. Vet man inte hur man ska möta de nyanlända eleverna så spelar det ju ingen roll hur mycket pengar man har. Man måste också ha fokus på kunskaper och lärande, det hade aldrig sossarna.

Det handlar också om förväntningar och attityder från skolans sida. Jag vet ju att det finns skolor som lyckas bra också med somaliska och arabisktalande elever, skolor som inte sänker kraven och lägger huvudet på sned och tycker synd om, om jag ska vara lite provokativ. Återigen blir forskningen om framgångsrika skolor aktuell. Både Martina Mossberg och Maria Stockhaus är inne på samma linje.

I SvD:s uppföljningsartikel läser jag att moderaterna inte vill att utlandsfödda elever ska kunna läsa kärnämnen på sitt modersmål. Det känner jag inte igen alls. Folkpartiet föreslog ju i februari förra året att man skulle förbjuda matematik på arabiska och det skrev jag om här. Jag har inget problem med det upplägget alls. Nog kan det vara bra att läsa delar av ämnena på modersmålet, bara det inte går ut över svenskan. Om man inte har de svenska begreppen i matematik, biologi och religion så är det svårt att nå målen i de ämnena. Det måste ju gå att kombinera.

Däremot kan jag fundera över om man ska ha kvar ämnet svenska som andraspråk. Det tenderar att bli lite av "light-svenska" där ribban sätts lägre. Mer stöd och mer tid för svenska, men vanlig svenska, kanske vore bättre?

DN,

Fega rektorer vågar inte utvärdera sina lärare

Skolinspektionen har kommit med ännu en intressant rapport. Nu handlar det om hur skolorna utvärderar sitt eget arbete. Eller inte utvärderar, snarare.

Rapporten handlar om hur systematiskt skolorna arbetar för att se till att eleverna når målen. 40 skolors arbete har granskats. Inspektörerna har granskat hur rektorerna tar det övergripande ansvaret för utvärderingen, om det finns fasta rutiner för hur det ska gå till, om det är en tydlig ansvarsfördelning och om man har adekvata verktyg för utvärdering och utveckling.

Resultatet är intressant. Skolinspektionen bedömer att endast ett fåtal av de 40 skolorna har ett systemtänkande och driver ett systematiskt kvalitetsarbete i sin helhet. Detta trots kraven på kvalitetsredovisningar sedan flera år tillbaka. Man ska inte ha så stor tro på statliga styrdokuments värde, därför faller socialdemokraternas krav på att behålla kvalitetsredovisningarna ganska platt. Den modellen fungerar ju inte riktigt.

Skolorna är bättre på att beskriva elevernas kunskapsutveckling bland de äldre eleverna än bland de yngre. Det är ju ingen nyhet. Skolorna är sämst på att analysera resultaten.

Skolinspektionens övergripande slutsats är att rektorerna och lärarna måste bli bättre på att sätta kunskapsmålen mer i fokus. Tänk att det ska behöva påpekas år 2010. Vi hade ett val för snart fyra år sedan som handlade om just detta, att sätta kunskaperna i fokus igen. Det verkar inte ha trängt igenom överallt, kan man väl konstatera.

Verket har en lite intressant slutsats i att man oftare verkar utvärdera eleverna, men inte sitt eget arbete. Att se sig i spegeln är svårare, det är lättare att hitta orsaker utanför - hos eleverna.

Följande citat är bland de mest intressanta i rapporten: "Flera rektorer ger uttryck för att det är känsligt att analysera hur resultaten hänger ihop med lärarnas insatser och drar sig för sådana analyser av hänsyn till lärarna."

Alla vet ju att det är lärarnas insatser det hänger på. Här måste rektorerna ikläda sig den ledarroll de har och våga utvärdera. Det är fegt att banga ur. Och lärarna måste låta sig utvärderas. Sen kan man alltid diskutera på vilket sätt det ska gå till, det måste vara förankrat bland lärarkollegiet. Men att det ska utvärderas får inte vara en fråga. Det är en central fråga för att vi ska förbättra resultaten i våra skolor och ge eleverna den kunskap de har rätt till.

SR, DN,

Medborgarskolans friskolor

Idag är det möte med styrelsen för Medborgarskolans friskolor. Jag har förmånen att vara ordförande där sedan några veckor tillbaka. Hedersamt och lärorikt. Det är lätt att dela de värderingar som finns i Medborgarskolan, det humanistiska studieförbundet. Det är bildning i fokus, lite vidare än bara utbildning. Alla kan lyckas och det är roligt att lära sig. En hel del kultur finns med också.

Medborgarskolan i Stockholm har ett bolag som driver tre skolor, Spanska skolan i Solna, Textila gymnasiet och Påhlmans gymnasium i Stockholm. Det är tre ganska små och nischade skolor. Jag hoppas kunna bidra till att skolorna utvecklas.

Jag har varit ordförande i en kommunal utbildningsnämnd, nu är jag ordförande i kommunfullmäktige, och ser skolan från det perspektivet. Med friskolestyrelsen blir bilden på något sätt komplett. Det ska bli roligt att få bidra till att skapa bättre utbildningsmöjligheter för ungdomar också på detta sätt.

Säkert kan någon ha åsikter om att jag som riksdagsledamot sitter i en friskolestyrelse. Men kan Thomas Bodström sitta i Pysslingens styrelse, så kan väl jag sitta i Medborgarskolans? Drygt en kvarts miljon barn och ungdomar går i friskolor, det kan ju vara bra att det finns någon i riksdagen som ser verkligheten från deras horisont också och inte bara från kommunens.

Ska bli intressant och berikande att se friskola inifrån. Det är första gången jag sitter i en friskolestyrelse. Jag var med om att starta ett föräldrakooperativt dagis för mina barn på 80-talet, men det var något annat. Redan inser man den totala nödvändigheten att hela tiden ha överskott. Det blir påtagligt för hela verksamheten. Blir det röda siffror så hotas allt på en gång. Det är inte fråga om aktieutdelning, Medborgarskolan har inga sådana ägare, men man måste bygga upp en buffert. Det ger stabilitet och trygghet åt alla elever och lärare. Därför är de rödas förslag om vinstförbud så idiotiskt.

Förvirrat om betygen

Anna Sjögrens forskarrapport om att borttagande av betygen på låg- och mellanstadiet på 70-talet har missgynnat lågutbildades barn har skapat panik bland de rödgröna och otydligheten är större än någonsin.

Mona Sahlin säger att det inte är så överraskande resultat och att socialdemokraterna nu accepterar betyg från sexan. Partikamraten och den utbildningspolitiska talespersonen Marie Granlund säger däremot, tillsammans med vänsterns Rossana Dinamarca, att man så klart inte kan jämföra dagens skola med skolan för 40 år sedan. Därmed förminskar de betydelsen av den nya forskningen. Eftersom Granlund säger samma sak som vänstern, som inte vill ha betyg, så blir intrycket att hon inte heller vill ha betyg.

Miljöpartiets Mats Pertoft säger att betyg är fel men att man i stället behöver mer utvärdering, men det får inte vara betyg. Men betyg är ju en form av utvärdering... Hur tänkte han nu? Vanlig miljöpartistisk logik, kanske?

Vi kombinerar ju betyg från sexan med omdömen i lägre åldrar. Ibland låter det som om i alla fall socialdemokraterna och miljöpartiet också vill ha omdömen. Men det finns en avgörande skillnad, de vill förbjuda att de får vara betygsliknande.

Vad är då betygsliknande? Skolverket gjorde en ordentlig granskning av de skriftliga omdömena i Nacka år 2000 och kom fram till att alla var betygsliknande, även de som var skrivet i löptext på ett vitt papper och inte hade några bokstäver eller siffror som sammanfattning. Det som, enligt Skolverket, karaktäriserar betyg är att de relaterar till målen och ges vid förutbestämda tidpunkter och i förutbestämda ämnen. Då är det väl självklart att allt blir betygsliknande.

Ska omdömena ges slumpartat under året med utlottade ämnen och inte relatera till målen? Vad ska de handla om då? Och vad skulle då vara vitsen med dem?

Som jag ser det ska omdömena handla om i vilken utsträckning eleven når målen och vad man kan göra ytterligare för att nå längre. Det innebär att man måste kunna säga att en elev i trean inte riktigt når målen i matematik eftersom han eller hon inte riktigt förstår division än.

Med de rödgrönas språkbruk innebär detta betyg och att eleven i fråga skulle bli underkänd, vilket de aldrig kan acceptera.

Men vad ska då omdömena innehålla? Om de rödgröna menar allvar med att vi ska ha omdömen och att de ska relatera till kursplanerna så måste man ju ockås kunna beskriva om man når målen eller inte, annars blir det ju helt värdelöst. Det handlar verkligen inte om att vara taskig mot någon, men att vara tydlig och se det som en möjlighet att förbättra och kanske få extra stöd där man har svårt.

Så vad menar de rödgröna egentligen? Vad vill de med betygen och hur får omdömena se ut? Det var oklart före forskarrapporten kom, men blev helt förvirrat nu. Varför inte skingra dimmorna?

DN, Dagens samhälle,

Skandalöst att mörka politiken

Igår hade de rödgröna ett ypperligt tillfälle att presentera en gemensam skolpolitik. Vi slutbehandlade den nya skollagen i utbildningsutskottet och då fanns alla stora frågor på bordet. Betyg, friskolor, gymnasiet, ordning och reda, skolornas lokala frihet och läxor. Nu hade de chansen att leverera en gemensam uppfattning.

Tyvärr tog de inte tillfället. I stället blev det 58 reservationer, varav endast 23 är gemensamma. Det är skandalöst att de, tre månader innan valet, inte lyckats komma överens om i en av de viktigaste frågorna. Tillsammans vill de avslå hela vår nya skollag och vet vad de inte vill. Men gemensamma idéer om vad de faktiskt vill i de centrala frågorna lyser med sin frånvaro.

Vi får veta att de kommit överens om att förskolechefen ska döpas om till rektor, att skolorna ska få ha styrelser med elevmajoritet och att kommunala skolor ska kunna få göra undantag från läroplanen. Är det verkligen tillräckligt för att styra Sveriges skolor?

Vi har enats i alla frågor inom Alliansen, trots att vi är fyra partier med lite olika ingångsvärden. Det beror på att vi har gemensamma värderingar i botten. Vi vill åt samma håll. Kunskap är viktigt och skolans självklara huvuduppdrag. Elevernas kunskapsutveckling måste utvärderas genom hela skolgången, därför behövs omdömen, nationella prov, tydliga kunskapskrav och betyg. Valfrihet är bra och friskolor tillför något positivt. Skolorna måste få verktyg att skapa trygghet och arbetsro, både för elevernas och lärarnas skull.

Det finns frågor där jag gärna skulle gå lite längre eller inte lika långt, så är det i ett samarbete. Vi har löst frågor där vi har lite olika uppfattning mellan de borgerliga partierna, t ex om timplanen.

Där vi i Alliansen kanske har nyansskillnader och vill gå olika snabbt fram, så är de rödgröna oense om själva färdriktningen. Man vet aldrig var det slutar.

De tre rödgröna partierna står långt ifrån varandra i många centrala frågor som t ex kunskapskrav, betyg, friskolor, ordning och därför har de hela tiden gett olika besked, både för och emot. Den bekymrade väljaren har kunnat lyssna på det man vill höra och filtrera bort det man ogillar. Gillar man till exempel valfrihet så hör man miljöpartiets lockrop. Ogillar man valfriheten så hör man socialdemokraternas och vänsterns attacker.

Nu går de rödgröna till val på att bilda en gemensam regering och då kan man ju inte hålla på så här längre. Då måste man ha en gemensam politik också. Och den måste redovisas före valet. Rimligen nu, när vi tar ställning till en av de viktiaste lagförslagen den här mandatperioden.

Jag tycker mig se att de tre partierna lockar fram det sämsta hos varandra. Miljöpartiet har stått oss nära i synen på valfrihet och lokal frihet på skolan, men ger efter för friskolemotstånd och centralism inom socialdemokraterna och vänstern. Miljöpartiet är till och med beredd att bryta principen om att det är eleven som väljer skola, och i stället ge skolan rätt att välja ut elever så att det blir en jämn sammansättning kulturellt och socialt.

Socialdemokraterna har försökt att tvätta bort stämpeln som flumskolans främsta förespråkare. Det har väl lyckats sådär, men ambitionen är vällovlig. Nu säger de sig acceptera betyg, nationella prov och att skolan ska få lytta mobbare. Men när de andra två partierna spjärnar emot kommer förnyelsen av sig. Eftersom halva socialdemokratin tycker lika illa om kunskapskrav, läxor och kvarsittning som miljöpartiet och vänstern så är det lätt att gissa var kompromissen landar. De mäktar inte med att hålla emot när v och mp vill vrida verktygen för att skapa ordning och arbetsro ur rektorernas händer.

Nu har de rödgröna två veckor på sig att komma överens. När riksdagen röstar om den nya skollagen 22 juni vore det mer än klädsamt om de redovisar gemensamma svar och skingrar alla dimmor om vad som väntar två miljoner barn, ungdomar och lärare i våra skolor vid ett maktskifte.

Betyg hjälper, säger forskare

Betyg i tidig ålder är bra, visar en ny unik forskarstudie från IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) i Uppsala. Det gynnar i synnerhet döttrar och barn till lågutbildade föräldrar, tvärtemot vad många på vänsterkanten länge hävdat.

Forskaren Anna Sjögren har studerat hur det gått för elever som fick respektive inte fick betyg i låg- och mellanstadiet på 70-talet. När socialdemokraterna avskaffade betygen blev det en övergångsperiod så att vissa elever i landet fick betyg och andra inte fick fast de tillhörde en och samma årskull. Det ger en unik möjlighet att följa hur det gått för eleverna med och utan betyg.

Och det gick bättre i livet för alla tjejer som fått betyg tidigt och för de flesta killar. Nu finns det svart på vitt. De som fick betyg hade större chans att klara gymnasiet än de som inte fick betyg. Jaaaa, och så funderar vi över varför var fjärde elev aldrig slutför gymnasiet idag...

Haha, vad säger de rödgröna nu då? Själv är jag inte ett dugg förvånad, men det är ju försmädligt för de rödgröna som säger att forskarna stödjer dem i att betygen inte behövs. De har ju förfäktat det betygslösa skolan länge. Nu visar forskarna att deras politik lett till ökad utslagning. Ajajaj, så det kan gå. Det är nästan rörande att se miljöpartisterna i TV och olika artiklar att slå knut på sig för att tala om att det behövs MER utvärdering, men inte betyg.

Det är ju bra att forskarna bekräftar det som vanligt sunt förnuft säger. Man måste få en tydlig utvärdering av hur det går i skolan, redan från skolstarten. Det gäller i synnerhet för dem som inte har så bra studietraditioner hemifrån. Därför inför vi nu de skriftliga omdömena och betyg från sexan. Framtiden kommer att tacka oss, be sure!

DN, Aftonbladet, Lotta Edholm,

Lite om friskolor

De senaste dagarna har varit fyllda av friskolor på olika sätt för mig. Det måste betyda något.

Jag kommer just från en votering i Kammaren om friskolor. Vi förtydligar nu att Skolinspektionen endast kan säga nej till en friskola (som i övrigt uppfyller villkoren) om det medför påtagligt negativa konsekvenser för eleverna och skolväsendet i kommunen på lång sikt. Elevernas behov av valfrihet ska väga tyngre än hittills. Skolinspektionen ska beakta om en nyetablering berikar och bidrar till ett breddat utbud, vilket ju är bra för eleverna. De negativa effekterna ska också bestå på längre sikt. Tanken är att skolorna ska få besked om de får tillstånd betydligt tidigare än idag, vilket underlättar planeringen för alla parter. Socialdemokraterna ville i stället skärpa etableringskraven och i praktiken ge kommunerna veto.

Igår pratade jag i franska senaten om det svenska systemet med skolpeng och friskolor. Fantastiskt kul, men lite svårt eftersom jag inte pratar franska och de inte pratar svenska (och helst inte engelska heller)... Det blev tolk emellan. När man summerar de 18 åren med nuvarande modell så är det svårt att inte häpna över utvecklingen. 1991 fanns 61 fristående grundskolor med 8 000 elever. Idag är det nästan 100 000 elever i 700 friskolor. Totalt sett går 265 000 barn och ungdomar i fristående förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Mångfalden har ökat enormt och alla olyckskorpar som varnade för hur illa det skulle gå har fått helt fel. I allt väsentligt har valfrihetsmodellen lyckats. Det är svårt att förstå hur någon fortfarande kan vara emot den.

Frågorna i Frankrike kändes bekanta. Vad händer om man inte kan ta emot alla elever? I ett system där man får pengar per elev så finns en otrolig motivation att ta emot eleverna. När 70 000 kronor knackar på dörren så öppnar man... Och blir det inte dyrt? Nej, kostnaderna beror på vad man fastställer skolpengen till. Marknadsekonomi är sällan dyrare än planekonomi.

Före mig på konferensen pratade Natacha Polony, fd lärare och numera journalist på tidningen Le Figaro. Hon var bedrövad över det franska skolsystemet. "Är man fattig i Frankrike så kan man inte lyckas i skolan" var hennes hemska erfarenhet. Som lärare kände hon sig livegen och helt i händerna på statliga inspektörer som detaljstyrde skolorna. Hon ville ha mer frihet och det var vad jag pratade om också och fick översvallande vänlig feed back för efteråt.

Uppenbarligen vill fransmännen också ha mer frihet i skolan. Enligt en färsk opinionsmätning vill 74% ha ett system med skolpeng (ticket scolaire eller chèque éducation). Störst stöd finns bland anhängarna till vänster (47% vill säkert ha det och 38% troligen), medan högerväljarna är mer ljumma (22% säkert och 58% troligen). Partierna är dock fega, enligt mina sagesmän, och vågar inte stöta sig med de mäktiga lärarfacken och marginalväljare i mitten. Därför driver ingen frågan och det är ett allmänt status quo som förlamar allt.

Som av en händelse fick jag en bok från Timbro i min hand i fredags, "Varje dag lite bättre" som handlar om friskolor med kvaliteten som ledstjärna. Sista kapitlet handlar om Lärarnas Riksförbund och är en intervju med Metta Fjelkner. Hon säger att LR nog var "bland dem som var mest positiva till friskolereformen när den genomfördes". Jag känner inte riktigt igen den bilden, jag kanske är glömsk. Fast någonstans i bakhuvudet kommer kommer ihåg utspel från samma Metta Fjelkner för två år sedan då hon ville ha ett moratorium för nya friskolor eftersom det var kaos och applåderade socialdemokraternas förslag om kommunalt veto. Men det är ju roligt att LR är positiva igen. Kanske kan de lära de franska lärarfacken något?!