Idag har vi besökt två högstadieskolor (Quintin Kynaston School och Cator Park School for girls), båda väldigt spännande med drivande kvinnliga rektorer och båda med stor andel elever med utländsk bakgrund och fri skollunch (som är ett tecken på fattigdom och utsatthet) och båda liggande i konservativt styrda delar av London.
Det som slog mig är det påfallande tydliga fokuset på kunskaper och lärande. Annat ses som stöd för huvuduppgiften, det spelar ingen roll om det är ungdomsgård i skolan, föräldrakontakter, dans- och idrottsaktiviteter etc. Så upplever jag inte alltid att det är i Sverige. Hos oss blir dessa aktiviteter lika viktiga, här ser man dem som supportive. Jag tror att det är en avgörande skillnad till att de här båda skolorna har vänt utvecklingen och nu tillhör de bästa procenten av skolor i England.
Mycket kändes som om forskningen om framgångsrika skolor omsatts i praktiken. Tydliga ledare, höga förväntningar på alla och inga ursäkter, demokratiskt och kärleksfullt förhållande mellan elever och lärare, krav på ordning och måttfulla sanktioner. Vi har träffat många invandrarelever från små omständigheter men med stort självförtroende och höga ambitioner. Jag skulle vilja se mer av detta i Sverige också.
Tre personer ur gruppen försvann direkt i morse. Centerpartisterna fick hasta hem till extra gruppmöte om kärnkraften. En sosse åkte hem av okänt skäl. Övriga politiker åkte hem i kväll, men tre tappra moderater och en kristdemokrat är kvar. Vi hade ordnat det ena skolbesöket själva, det är dom som ger krydda åt besöken. Att höra elever och lärare berätta om sin vardag ger ofta mycket mer än att träffa ministeriebyråkraterna.
I morgon ska vi träffa inspektionsmyndigheten Ofsted och Tories skuggutbildningsminister Michael Gove. Alla här tippar på maktskifte vid nästa val, så det blir intressant att höra mer om vilka förändringar de planerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar