Gårdagens betygsdebatt blev helt enligt vad man kunde gissa. Inget nytt alls tyvärr. Varför ägnar sig inte oppositionen åt lite intern rannsakan istället?
Det var samma gamla vanliga mantra från Marie Granlund (s); "vi vill göra upp och ha en bred överenskommelse om betygen". Ja, gärna det. MEN OM VAD? Hur vill sossarna att betygen ska se ut? Inte ett ord om det. Det räcker ju inte att vilja ha en överenskommelse, man måste ju också ha idéer om hur det ska se ut. Sossarnas utsträckta hand är helt tom.
Jag tycker att Granlund liknar de gamla påvarna, t ex Urban VIII som envist såg jorden som universums centrum och bannlyste Galileo för att han bevisade motsatsen. Socialdemokratin är inte heller världens centrum som allt kretsar kring. När ska sossarna hänga med i förändringen?
Vänsterns Dinamarca är sig däremot lik. Avskaffa alla betyg var hennes lockrop till väljarna. Hon vill ta bort individuella prestationskrav i skolan. Lycka till, men stackars elever!
Nu inför vi betyg i sex steg från sexan och det känns härligt att få vara med om det. Betygen var en av inkörsportarna för mig i politiken. Nu får jag vara med och förändra.
Lite konstigt är det dock att Granlund var så grälsjuk när sossarna i sak nu säger sig acceptera betyg i sexan och i sex steg. Varför då sådan enorm rökskjutning och kritik och massa lögner? Och inte ett enda ord om VARFÖR sossarna nu ändrat uppfattning och accepterar betyg. Är det bara av populistiska skäl? De vet ju att 80-90% av föräldrarna vill ha betyg som vi föreslår, så det är lite väl obekvämt att vara emot. Men en genuin omsvängning handlar det inte om. Och det gör det väldigt illavarslande när de ska förhandla med vänstern och miljöpartiet om ett avskaffande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar