Vi har nyss haft möte med utbildningsutskottet. Min kollega Margareta Pålsson föreslog att vi skulle bjuda in rektorn för Konstfack till ett kommande möte för att få inforamtion i en nu aktuell fråga, hur examinationen går till (med anledning av den senaste historien om nedklottrad tunnelbana, Expressen). Det kan tyckas vara självklart att gå till källan direkt och att vi som allmänhetens företrädare ska få snabb information inom vårt ansvarsområde om det folk pratar om.
Men det tyckte inte vänstern. De stoppade inbjudan. Man undrar onekligen varför de inte är intresserade av att träffa Konstfack? Jag tror inte att Konstfack har något att dölja, utan skulle välkomna en möjlighet att förklara hur det verkligen ser ut. Efter att ha varit med om en liknande händelse i Nacka vet jag från insidan att det som står i media inte alltid är sant. Då handlade det om en skola i Nacka som samarbetade med Dramatiska Institutet och en student där som läste en egenskriven porrnovell för barnen. Då tyckte jag att det var väldigt bra att få tala med ledningen direkt och inte bara läsa tidningarna. Men så resonerar inte vänsteroppositionen. De tycker att det är bättre att sväva i okunnighet. Rätt anmärkningsvärt och oroande. Hur ser de på sitt uppdrag egentligen?
6 kommentarer:
Hur går det till när ett parti/flera partier stoppar en inbjudan? Måste ett utskott formellt vara överens (konsensus) om vem/vilka som skall bjudas in för att det skall ordnas ett möte i utskottets regi eller är det någon form av kvalificerad majoritet som måste uppnås?
Att kommunicera - oavsett om det handlar om Apartheids Sydafrika, kommunistregimen i Kina, Rysslands alltmer totalitära regim eller den nu uppenbart pressade ledningen för Konstfack - är alltid bättre än tystnad.
Ity tystnad skapar rykten och rykten skadar alltid mer än skapar.
* Varför vill inte de träffa de ansvariga?
* Har de något att dölja?
* Vad eller vem vill de undvika?
Tre frågor att ställa till företrädarna för den kommunistiska oppositionen.
Om man aldrig visat intresse att varken besöka eller bjuda in företrädare för någon av de konstnärliga utbildningarna tidigare, utan tar det initiativet först efter två uppmärksammade examensprojekt så är det svårt att tolka det som något annat än att rektorn för Konstfack kallas till utskottet för uppläxning. Det är inte heller så att de beredds särskilt mycket utrymme på ett utskottsmöte.
Det är klart att det är lättare för Rossana Dinamarca att ifrågasätta vårt engagemang för de konstnärliga högskolorna i stället för att tala om varför hon inte är intresserad av information direkt från rektorn från Konstfack.
Vi får information nästan varje vecka från någon aktuell och intressant organisation eller myndighet eller utredare i utskottet och möjlighet att ställa frågor. När lärarutbildningarna kritiserades så träffade vi Högskoleverket för att ta ett exempel. Varför inte från Konstfack?
Man kan inte undgå misstanken att vänsterpartiet försvarar det som skett på Konstfack men inte vill ha någon offentlig diskussion om det.
Till anonym: Nej, vi måste inte vara överens, men det är kutym at vi är det i sådana här formfrågor.
Delar din uppfattning att det är bättre att kommunicera och få information direkt från källan, men den uppfattningen delas inte av vänstern. Tyvärr.
Kan bara konstatera att i dessa fall så önskar jag att vi hade diskussionsprotokoll på våra utskottsmöten, så slapp man insinuationer om att vi skulle vilja dölja något. Läs min blogg så ser du att jag inte tar något verk i försvar, men jag vägrar agera polis, det har vi polisen till för.
Jag föreslog att vi kunde bjuda in oss till Konsfack och tala med rektor, lärare och studenter. Ni ville bjuda in rektorn för att som Margareta Pålsson (M) uttryckte det "kolla vad dom sysslar med på dom där utbildningarna". Det här handlar inte om något genuint intresse för kultur, konst eller konstnärliga utbildningar.
Rossana Dinamarca har faktiskt inte en susning om vad vi har för intresse i de konstnärliga utbildningarna. Men sin vana trogen är hon fördomsfull och full av förutfattade meningar. Att "agera polis" får stå för henne. Så kanske politiker gör i länder där vänstern hämtat sin ideologiska inspiration. Inte i Sverige i alla fall och definitivt inte moderater.
Som jag skrev tidigare så uppfattade jag att det var väldigt värdefullt att träffa ledningen på Dramatiska Institutet när historien om porrnovellen var aktuell. Det handlade inte om uppläxning, utan om att få information direkt från källan om vad som händer och hur man ser på olika saker. Jag konstaterar att vänstern inte är intresserad av det.
Jag tror också att rektorn själv skulle uppskatta att få tala om vad som hänt, för att skingra en del missuppfattning som säkert finns och för att skapa mer förståelse. Nu är det vänsterns konfrontatoriska inställning som råder i stället. Trist, tycker jag.
Skicka en kommentar