09 mars, 2010

Hearing om resultaten i skolan

Utbildningsutskottet ordnade en hearing idag om vad som påverkar resultaten i grundskolan.

Lärarnas kompetens och engagemang är väl det svar som ligger närmast till hands, även om det inte riktigt kom fram i diskussionen. De har ett helt avgörande inflytande över vad som händer i klassrummet. Och det är i samspelet mellan elev och lärare som något händer, som ett värde skapas. Det är detta som allt borde handla om. Hur förstärker man dessa möten och ser till att de blir meningsfulla?

Med på hearingen var Skolverket, Skolinspektionen, lärarfacken, elevorganisationerna, arbetsgivarna och säkert några fler - kort sagt den samlade eliten på området. Det var en bra diskussion med intressanta synpunkter. Skolverket inledde med vad forskningen säger, dvs vad man forskat kring. Det man inte forskat kring (statens tillkortakommanden under 15 år) kom inte fram alls.

Mycket handlade om det som kommit att kallas "individualisering" men som egentligen är något helt annat, nämligen självstudier eller eget arbete. Individualisering betyder för mig att anpassa undervisningen och se varje elev. Med Skolverkets vokabulär så blir det något annat, vilket är lite trist. Individualisering är bra, medan en privatisering av undervisningen (man får lära sig själv) är inte är lika bra.

Lärarnas särskilda kompetens borde ju ligga i att undervisa och förmedla kunskap. Att föreläsa. Att leda diskussioner i klassrummet om viktiga frågor. Att belysa från olika infallsvinklar och ställa frågor. Det är ju lärarna som gör skillnad.

Flera redovisade att eget arbete är alldeles för vanligt och att "katederundervisning" är närmast tabubelagt. Läroplanens mål om att eleverna ska bli självständiga individer har omtolkats så att de ska göra massor av självständigt arbete. och inte inte få hjälp att bli självständiga, som en av elevrepresentanterna så klokt sa.

Jag frågade vad orsaken till detta är - vem är skurken som har kommenderat fram den här utvecklingen? Ingen ville riktigt ta på sig det ansvaret tyvärr.

Skolverkets generaldirektör Per Thullberg gav dock en rejäl känga åt sin företrädare när han sa att det var för mycket problematisering på Skolverket och i skolvärlden i allmänhet när han kom dit. På högskolan, där han kom ifrån, undervisade man - i skolan problematiserar man. Kanske ligger det något i detta.

Jag minns ju den förra generaldirektören som ville ta bort de nationella proven och förbjuda skriftliga omdömen. Hela hans pedagogiska idé är ju att lärarna ska tona ned sin lärarroll. Den är förhärskande i många skolor fortfarande och det är klart att Skolverket har en viktig normativ roll även om det inte finns några formella beslut om att lärarna inte ska undervisa.

Jag tycker också att det ställer socialdemokraternas sk nya skolpolitik i ett nytt ljus. De må acceptera betyg och nationella prov numera och det är bra. Men de kramar ju fortfarande den förra generaldirektören och hela hans uppsättning pedagogiska idéer. För mig är det fortfarande en kravlös flumskola, även om den sätter betyg. Det duger inte att sätta på ett nytt band på paketet, innehållet är fortfarande detsamma.

Sen undrar jag varför lärarna accepterar det de vet är fel pedagogik? Professionen måste ta ett steg framåt och stå för att de är bäst på att undervisa. Abdikera inte!

2 kommentarer:

Gertie Hammarberg Tersmeden sa...

Hej Mats!

Självklart ska vi lärare inte abdikera och självklart ska vi även i fortsättningen leda undervisningen i klassrummet. Jag håller med om att katederundervisning åtminstone tidigare under en period hade ett oförtjänt dåligt rykte. Detta övergår mitt förstånd eftersom det inte primärt handlar om undervisningssättet som sådant utan istället huruvida undervisningen är bra eller dålig. Den bästa lärare jag någonsin har haft använde t.ex. katederundervisning. Samtidigt hade han en demokratisk ledarstil utan att för den del vara varken otydlig eller flummig. Han ställde också höga krav på sina elever.

Som du också tar upp så ska vi lärare individualisera undervisningen. Det innebär att vi bör ta hänsyn till att elever dels lär sig på olika sätt, dels visar sin kunskap på olika sätt. Det är därför självklart att undervisningen bör vara varierad och anpassad efter de moment som ingår i kurserna.

När det gäller så kallat självständigt arbete ställs i mitt tycke lärarens kompetens på prov, eller borde göra det!
Handledning av fördjupningsarbeten innebär inte att eleven lämnas åt sitt öde med en mängd information som han eller hon inte förmår sätta in i något begripligt sammanhang. Det innebär inte heller att eleven bör gå hem till sina föräldrar och där få "hjälp" alternativt "ta" färdigskrivna texter från Internet.

ytterligare ett problem är att mycket unga elever förväntas klara av ett problembaserat lärande, något som många elever till och med på gymnasiet har svårt för. Förmågan att analysera utvecklas ju med åren. Konsekvensen kan då bli att det självständiga arbetet resulterar i en "huvudfoting" och att eleven går miste om kunskap han eller hon har rätt till.

Som lärare handlar det om att försöka utveckla den färdighet hos eleven som analys innebär. Det handlar om att stegvis följa upp, ställa relevanta frågor utan att ge eleven svaren och helt enkelt leda undervisningen genom att handleda.

Detta är ofta en utmaning då lektionstiden är begränsad och antalet elever är stort. Med mindre studiemotiverade elever finns även risken att eleven inte är fokuserad på uppgiften och på så vis går miste om värdefull kunskap. Som lärare är det då svårt att räcka till. Hur många känner inte igen sig i hur man som elev suttit med armen i vädret efter att ha kört fast med en uppgift?

Slutligen hoppas jag att vi är överens om att utgångspunkten när det gäller undervisning i allmänhet trots allt bör vara att använda olika arbetssätt och olika sätt att utvärdera kunskap på. En sak vi definitivt är överens om är att lärare som är kunniga i sina ämnen och som är genuint engagerade gör skillnad!

Mats Gerdau sa...

Absolut överens! Varierade arbetsformer tror jag är jätteviktigt för en bra undervisning.

Igår kväll träffade jag några lärare på en debattkväll. De berättade att de på lärarhögskolan på 90-talet lärde sig att eleverna skulle söka sin egen kunskap och att katederundervisning var fel och fult. Den attityden vekrar ha fått stort genomslag på många håll och har, enligt Skolverket, lett till att många elever lämnas åt sig själva.

Varför ska det alltid vara antingen eller? Varför inte både ock?