Dagen före vallokalerna öppnar kom den äntligen, de rödgrönas valplattform. Vad besviken jag blev. Kan de inte bättre än så? Den rödgröna röran har blivit en tunn soppa.
Jag saknar visioner och svar. Höga ambitioner räcker liksom inte, man måste tala om hur man ska komma dit också. Och vem som ska betala. Skolan var som vanligt styvmoderligt behandlad.
Att ha ambitionen att Sverige ska nå världstoppen i framtida PISA-undersökningar är ju bra. Men hur? Det är ju inte brist på ambition som gjort att Sverige åkt rutchkana i 15 år, utan brist på konkreta åtgärder och bortprioritering av kunskapsuppdraget. Hur blir det nu då, ska de nationella proven bort som vänstern vill? Kunskapskraven i trean - ska de också bort? Där mörkar de. Varför satsar de 100 miljoner mer på hemspråk när PISA i första hand gäller matematik och naturvetenskap?
Synd att inga rödgröna var med på IFAU-konferensen igår. Där konstaterades att lärarkompetens avgör kvaliteten och eleverans resultat. Lärartäthet sågades som relevant kvalitetsmått helt och hållet av den samlade forskningen. Men de rödgröna satsar precis tvärtom.
"Vi vill investera i ett kvalitetsprogram för skolan, med ambitionen att lärartätheten ska öka till nio lärare per 100 elever." Vad blir det - en halv lärare till per 100 elever? Varför inte intressera sig mer för vad de redan befintliga lärarna kan och gör? Eller hur många lektioner eleverna får? Lär man sig köra bil bättre om det sitter en lärare till i bilen eller behöver man kanske fler körlektioner?
"Högre kvalitet går inte att uppnå utan fler anställda i välfärden." Jo, personalens kompetens är ännu viktigare men där satsar de inget. Och vi ser ju att det inte deltar i Lärarlyftet i särskilt stor utsträckning idag, de verkar inte bry sig riktigt. Jag vill ha mer fortbildning för lärarna och fler lektioner, det betyder mycket mer.
Och gymnasiet blir nästan parodiskt. "Många unga som inte får jobb saknar en fullständig gymnasieexamen." Äntligen inser de detta, som vi har tjatat om det och nu åtgärdar. Men deras slutsats är ju bakvänd. I stället för att se till att de får en bra utbildning i gymnasiet, så ska ett Ungdomslyft införas. Vi kommer redan 2011 att införa ett Ungdomslyft för att ge unga arbetslösa möjlighet att läsa in gymnasiet." Den möjligheten finns ju idag via komvux, glömt bort det? Det finns en sån statisk syn i deras värld, en slags självklarhet att många måste slås ut som sedan ska hjälpas upp igen. Varför inte göra rätt från början och undvika misslyckanden?
Det var mycket som fattades i plattformen, många frågor som inte blev besvarade. Inte ett ord om friskolorna och valfriheten. Inte ett ord om arbetsro i skolan. Inte ett ord om skolornas självständighet eller ledarskapets betydelse. Oenigheten lyser mellan raderna. Det är vad som INTE står som är intressant. Därför är väl skolpolitiken och rättsområdet så kort, de kom inte överens eller vågar inte tala om vad de ska göra.
Däremot svarar de på en fråga som egentligen aldrig ställs - sänkta avgifter i förskolan. Att sänka maxtaxan till 900 kronor i månaden från dagens 1 260 kr skulle kosta över 2 miljarder. Är det verkligen väl använda pengar? Det skapar inga jobb. Det höjer ingen kvalitet. Det gynnar bara höginkomsttagare, låginkomsttagarna får inget. Nej, det leder bara till höjda skatter och möjligen också lägre kvalitet. Det såg vi av förra maxtaxesänkningen, kvaliteten sjönk på många håll eftersom det inte var finansierat fullt ut.
De rödgröna verkar vara desperata i jakten på väljare - allt ska bli gratis. Gratis på muséer. Gratis tandvård. Snart gratis i hemtjänsten och förskolan. Sänkta skatter för folk som inte jobbar, men höjda för alla andra. Det är ju inga satsningar på välfärden, utan populistiska försök att köpa väljare.
Nej, jag blev rejält besviken, men samtidigt lite upplivad. Vi måste se till att deras program aldrig får prövas. Nu måste vi jobba ännu hårdare för att övertyga väljarna om att det är Alliansen som har svaren på framtidsfrågorna och det ledarskap som behövs.
SvD, SvD2, SvD3, Aftonbladet, DN, DN2, Expressen, Expr2, Expr3, SVT,
31 augusti, 2010
Frizoner eller hemspråk?
Morgon-TV rapporterar att de rödgröna vill ha mer hemspråk i skolan. Eleverna ska få rätt till mer modersmålsundervisning, 9 år mot dagens minimikrav på 7 år. 100 miljoner kostar det.
Konstig prioritering tycker jag. Är det verkligen skolans största problem att eleverna inte lär sig tillräckligt med arabiska?
Av de 7 565 eleverna som fick betyg i modersmål våren 2009 var det 3,5% som inte nådde målen. 45% fick MVG. Ganska hyfsat. Inget annat ämne har bättre resultat.
I matematik var det 7,4% som inte nådde målen och endast 13% fick MVG. I svenska som andraspråk (som många som läser modersmål också läser) är situationen ännu värre. 25% nådde inte målen och endast 5% fick MVG. De rödgröna vill förbättra det som uppenbarligen fungerar hyfsat men inte göra något åt de stora bristerna.
Vi moderater vill förstärka framför allt matematiken, men även svenskan. Fler lektioner i matte är viktigare än fler lektioner i modersmålet, här är förbättringsbehovet så mycket större. Gårdagens Alliansförlag om bonus för de skolor i utanförskapsområden som lyckas väl, i bl a svenska, är raka kontrasten mot de rödgröna. Vi löser verkliga problem, de rödgröna öser pengar. Vi bryter segregationen med ekonomiska frizoner och bättra svenskkunskaper, de satsar på hemspråk... Kan det bli tydligare?
Man kan också se hur deltagandet i modersmålsundervisning ser ut idag, Skolverket har bra statistik. 19% av eleverna är berättigade till modersmål, ungefär hälften av dem deltar. Om man jämför blåa och röda kommuner ser man att det i genomsnitt är ungefär lika stor andel som är berättigade till modersmål, men att fler deltar i de moderatledda kommunerna. Kanske skulle de rödgröna städa i eget bo först?
SVT, DN, SvD,
Konstig prioritering tycker jag. Är det verkligen skolans största problem att eleverna inte lär sig tillräckligt med arabiska?
Av de 7 565 eleverna som fick betyg i modersmål våren 2009 var det 3,5% som inte nådde målen. 45% fick MVG. Ganska hyfsat. Inget annat ämne har bättre resultat.
I matematik var det 7,4% som inte nådde målen och endast 13% fick MVG. I svenska som andraspråk (som många som läser modersmål också läser) är situationen ännu värre. 25% nådde inte målen och endast 5% fick MVG. De rödgröna vill förbättra det som uppenbarligen fungerar hyfsat men inte göra något åt de stora bristerna.
Vi moderater vill förstärka framför allt matematiken, men även svenskan. Fler lektioner i matte är viktigare än fler lektioner i modersmålet, här är förbättringsbehovet så mycket större. Gårdagens Alliansförlag om bonus för de skolor i utanförskapsområden som lyckas väl, i bl a svenska, är raka kontrasten mot de rödgröna. Vi löser verkliga problem, de rödgröna öser pengar. Vi bryter segregationen med ekonomiska frizoner och bättra svenskkunskaper, de satsar på hemspråk... Kan det bli tydligare?
Man kan också se hur deltagandet i modersmålsundervisning ser ut idag, Skolverket har bra statistik. 19% av eleverna är berättigade till modersmål, ungefär hälften av dem deltar. Om man jämför blåa och röda kommuner ser man att det i genomsnitt är ungefär lika stor andel som är berättigade till modersmål, men att fler deltar i de moderatledda kommunerna. Kanske skulle de rödgröna städa i eget bo först?
SVT, DN, SvD,
30 augusti, 2010
Rödgröna retirerar om gymnasiet
De rödgröna har enats om att inte riva upp gymnasiereformen. Klokt. Men de har väl insett att det finns ett så massivt stöd för det vi gör att de tvingats retirera från vad de egentligen tycker. Om reformen vore så dålig som de sagt skulle de naturligtvis riva upp den. Reträtt bakom rökskjutning kanske?
Arbetarrörelsens tankesmedja gör egentligen tummen upp för vår reform i en rapport häromdagen, liksom vänsterprofilen Jonas Sjöstedt. LR, Svenskt Näringsliv, SACO, SKL, Företagarna - ja, de flesta är positiva. Och forskningen, som jag lyssnade till idag, sågade socialdemokraternas/Göran Perssons gymnasiereform.
Nu vet lärarna och rektorerna vad som gäller och kan planera för ett bra införande nästa höst. Det bådar gott. Samtidigt säger de rödgröna att de ska förändra i alla fall, fast lite senare. Då tar de ju tillbaka lite av det de säger och gör lärarna osäkra. Inte så klokt.
Miljöpartiets Mats Pertoft ställer ut ett löfte han aldrig kommer att kunna leva upp till: "vi lovar att alla ska få högskolebehörighet". HUR ska det gå till? Det är inte seriöst. Idag är det endast 68% som når dit, trots ganska låga krav. Hur ska nu alla få behörighet? Ska kraven sänkas ytterligare? Vad är det som ska bort från yrkesprogrammen för att fylla med mer teori, för så måste det ju bli? Den svåra frågan svarar de aldrig på.
Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, DN2, SvD ledare,
Arbetarrörelsens tankesmedja gör egentligen tummen upp för vår reform i en rapport häromdagen, liksom vänsterprofilen Jonas Sjöstedt. LR, Svenskt Näringsliv, SACO, SKL, Företagarna - ja, de flesta är positiva. Och forskningen, som jag lyssnade till idag, sågade socialdemokraternas/Göran Perssons gymnasiereform.
Nu vet lärarna och rektorerna vad som gäller och kan planera för ett bra införande nästa höst. Det bådar gott. Samtidigt säger de rödgröna att de ska förändra i alla fall, fast lite senare. Då tar de ju tillbaka lite av det de säger och gör lärarna osäkra. Inte så klokt.
Miljöpartiets Mats Pertoft ställer ut ett löfte han aldrig kommer att kunna leva upp till: "vi lovar att alla ska få högskolebehörighet". HUR ska det gå till? Det är inte seriöst. Idag är det endast 68% som når dit, trots ganska låga krav. Hur ska nu alla få behörighet? Ska kraven sänkas ytterligare? Vad är det som ska bort från yrkesprogrammen för att fylla med mer teori, för så måste det ju bli? Den svåra frågan svarar de aldrig på.
Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, DN2, SvD ledare,
Forskare: Lärarkompetens viktigare än lärartäthet
Jag stal mig lite tid från valkampanjandet idag för att gå på en konferens om vad forskningen säger om den svenska utbildningspolitiken - vilka effekter har den egentligen (Rapport 2010:13)? IFAU arrangerade och jag var enda riksdagsledamot på plats. Superintressanta resultat. IFAU är duktiga.
Professor Jan-Eric Gustafsson inledde med en genomgång av vilken betydelse resurser och lärarkompetens har. Lärartäthet dömdes i princip ut som relevant mått helt och hållet. Klasstorlek har nästan ingen betydelse för elevernas lärande, möjligen något för små barn, utländska barn och barn från familjer utan utbildningstradition samt högpresterande. Att klasstorleken spelar viss roll för de mindre barnen kan dels bero på att det blir högre kvalitet i läsinlärningen som i sin tur är grunden för vidare skolgång och dels att det blir en effektivare insocialisering i skolans normer och regler.
I storskaliga försök med "class size reduction" i bl a USA har de positiva effekterna helt uteblivit, enligt forskningen. På forskarens knastertorra sätt konstaterade han att "det framstår inte som troligt att förändringar i lärartäthet kan föranleda resultatförsämringarna". Tål att tänka på när alla kräver mindre klasser och fler lärare som lösningen på alla skolans problem.
Lärarkompetens spelar däremot en mycket stor roll, lika stor som elevernas sociala bakgrund. Forskningen kunde inte säga hur en lärare ska "se ut" för att vara bra, men ämnesdidaktiska kunskaper förefaller ha större betydelse än ämneskunskaper. Fast samtidigt är goda ämneskunskaper en förutsättning för god ämnesdidaktik... De underströk också att det är viktigt att tiden för undervisning maximeras.
Professor Peter Fredriksson gick igenom avhoppen på gymnasiet och kopplade dem till gymnasiereformen och det nya målrelaterade betygssystemet som infördes i mitten av 90-talet. Avhoppen ökade rejält när man gick över från 2-årig till 3-årig yrkesutbildning där det extra året i huvudsak har teoretiskt innehåll, i synnerhet bland elever med låga grundskolebetyg. Motivet för det tredje året - att förenkla och öka övergången till högre studier - sågades totalt. Han kunde inte se några sådana effekter alls. Och den ökade utbildningsinsatsen har inte resulterat i högre inkomster heller.
När det gäller betygens påverkan så fick han mothugg av en annan professor, Christina Cliffordson, som ägnat sig mer åt betygen. Fredriksson menade att dagens betygssystem med meritpoäng lett till att färre tar examen och att det är de elever som har sämst grundskolebetyg som påverkats mest. Cliffordsson kontrade med att konstatera att det statistiska urvalet skedde när det var som rörigast i gymnasiet i mitten av 90-talet när strukturen ändrades samtidigt som betygssystemet och det var massor av implementeringsproblem. Hon ifrågasatte också hur generaliserbara resultaten är över tid. Initiala resultat är inte nödvändigtvis långtiktigt giltiga.
Den tredje genomgången handlade om högskolan och hur rekryteringen och antagningen går till. Fil dr Björn Öckert konstaterade att högskoleprovet inte har något värde alls när det gäller att prognostisera framgång i högskolestudierna. Högskoleprovet har t o m ogynnsamma egenskaper, därför att de skjuter upp högskolestarten och därmed leder till lägre ekonomisk avkastning på högskolestudierna samt att de tenderar att gynna personer från socialgrupp 1.
Mina tankar om detta då?
Att förändra gymnasiet är mer angeläget än någonsin. De rödgrönas linje känns helt fel och forskningen belägger detta. T o m LO är inne på samma spår - när ska S ändra sig?
Resursfrågan borde handla mer om kompetens och kvalitet och mindre om kvantitet. Högre utbildade, mer kompetenta och bättre betalda lärare känns viktigare än fler vuxna i skolan. Fortbildning och koppling till forskningen måste lyftas på dagordningen men det är tyvärr inte så "hot" i populistiska utspelstermer, men det är så väldigt rätt om syftet är att förbättra kvaliteten.
Och det är bra med fler lektioner och att avlasta lärarna jobb som kuratorer, psykologer och skolsköterskor kan göra bättre så att de i stället kan ägna sig åt undervisning.
Sammanfattningsvis: moderaternas utbildningspolitik ligger rätt utifrån vad forskningen säger.
Slutligen, LR-ordföranden Metta Fjelkner var på plats och meddelade att LR minsann inte "ropar efter mer resurser till skolan, däremot en annan användning av resurserna" för att citera vad hon sa. Låter klokt och bra. Trots det kan jag ju erinra mig en mängd utspel från samma fackförbund om just behovet av mer resurser... Men man kan ju ändra sig.
Professor Jan-Eric Gustafsson inledde med en genomgång av vilken betydelse resurser och lärarkompetens har. Lärartäthet dömdes i princip ut som relevant mått helt och hållet. Klasstorlek har nästan ingen betydelse för elevernas lärande, möjligen något för små barn, utländska barn och barn från familjer utan utbildningstradition samt högpresterande. Att klasstorleken spelar viss roll för de mindre barnen kan dels bero på att det blir högre kvalitet i läsinlärningen som i sin tur är grunden för vidare skolgång och dels att det blir en effektivare insocialisering i skolans normer och regler.
I storskaliga försök med "class size reduction" i bl a USA har de positiva effekterna helt uteblivit, enligt forskningen. På forskarens knastertorra sätt konstaterade han att "det framstår inte som troligt att förändringar i lärartäthet kan föranleda resultatförsämringarna". Tål att tänka på när alla kräver mindre klasser och fler lärare som lösningen på alla skolans problem.
Lärarkompetens spelar däremot en mycket stor roll, lika stor som elevernas sociala bakgrund. Forskningen kunde inte säga hur en lärare ska "se ut" för att vara bra, men ämnesdidaktiska kunskaper förefaller ha större betydelse än ämneskunskaper. Fast samtidigt är goda ämneskunskaper en förutsättning för god ämnesdidaktik... De underströk också att det är viktigt att tiden för undervisning maximeras.
Professor Peter Fredriksson gick igenom avhoppen på gymnasiet och kopplade dem till gymnasiereformen och det nya målrelaterade betygssystemet som infördes i mitten av 90-talet. Avhoppen ökade rejält när man gick över från 2-årig till 3-årig yrkesutbildning där det extra året i huvudsak har teoretiskt innehåll, i synnerhet bland elever med låga grundskolebetyg. Motivet för det tredje året - att förenkla och öka övergången till högre studier - sågades totalt. Han kunde inte se några sådana effekter alls. Och den ökade utbildningsinsatsen har inte resulterat i högre inkomster heller.
När det gäller betygens påverkan så fick han mothugg av en annan professor, Christina Cliffordson, som ägnat sig mer åt betygen. Fredriksson menade att dagens betygssystem med meritpoäng lett till att färre tar examen och att det är de elever som har sämst grundskolebetyg som påverkats mest. Cliffordsson kontrade med att konstatera att det statistiska urvalet skedde när det var som rörigast i gymnasiet i mitten av 90-talet när strukturen ändrades samtidigt som betygssystemet och det var massor av implementeringsproblem. Hon ifrågasatte också hur generaliserbara resultaten är över tid. Initiala resultat är inte nödvändigtvis långtiktigt giltiga.
Den tredje genomgången handlade om högskolan och hur rekryteringen och antagningen går till. Fil dr Björn Öckert konstaterade att högskoleprovet inte har något värde alls när det gäller att prognostisera framgång i högskolestudierna. Högskoleprovet har t o m ogynnsamma egenskaper, därför att de skjuter upp högskolestarten och därmed leder till lägre ekonomisk avkastning på högskolestudierna samt att de tenderar att gynna personer från socialgrupp 1.
Mina tankar om detta då?
Att förändra gymnasiet är mer angeläget än någonsin. De rödgrönas linje känns helt fel och forskningen belägger detta. T o m LO är inne på samma spår - när ska S ändra sig?
Resursfrågan borde handla mer om kompetens och kvalitet och mindre om kvantitet. Högre utbildade, mer kompetenta och bättre betalda lärare känns viktigare än fler vuxna i skolan. Fortbildning och koppling till forskningen måste lyftas på dagordningen men det är tyvärr inte så "hot" i populistiska utspelstermer, men det är så väldigt rätt om syftet är att förbättra kvaliteten.
Och det är bra med fler lektioner och att avlasta lärarna jobb som kuratorer, psykologer och skolsköterskor kan göra bättre så att de i stället kan ägna sig åt undervisning.
Sammanfattningsvis: moderaternas utbildningspolitik ligger rätt utifrån vad forskningen säger.
Slutligen, LR-ordföranden Metta Fjelkner var på plats och meddelade att LR minsann inte "ropar efter mer resurser till skolan, däremot en annan användning av resurserna" för att citera vad hon sa. Låter klokt och bra. Trots det kan jag ju erinra mig en mängd utspel från samma fackförbund om just behovet av mer resurser... Men man kan ju ändra sig.
29 augusti, 2010
100-lapp med Mp eller 500 med M?
Igår presenterade de rödgröna en uppgörelse om högskolan. Äntligen ett utbildningsområde de är överens om. Det stora frieriet mot studenterna var höjt studiebidrag med 100 kronor nästa år och därefter en ambition att fortsätta höja kommande år. Vi säger 500 kronor i höjt studiemedel redan nästa år, fast då är det lånedelen.Studenterna får alltså 400 kronor mer med Alliansen nästa läsår.
Det är väl rätt rimligt att främst höja lånedelen, det är ju trots allt studenten som har störst fördel av sin utbildning och lånet är helt frivilligt. Det är en framtidsinvestering.
De rödgröna vill också ha 5 000 ytterligare platser på högskolan, trots att det finns tomma platser. De beskriver vår utökning som minimal. Sanningen är att antalet inskrivna på högskolan har ökat från 231 000 hösten 2007 till 273 000 nu i höst, alltså 18% fler. 5 000 platser till, lite överbudspolitik är det allt.
De vill också att arbetslivserfarenhet ska ge poäng vid antagningen. Har man jobbat på McDonalds i två år så ska man ha lättare att komma in på en attraktiv utbildning än en ungdom som visserligen har högre betyg men inte har jobbat. Jag förstår inte logiken alls. Det kommer bara att skjuta upp studiestarten.
Häromdagen kom en utvärdering som sa att betygen är det bästa sättet att prognostisera förutsättningarna att klara en högskoleutbildning. Utifrån detta finns det heller inget skäl att göra avkall på betygsintagningen.
Trots uppgörelsen så är det fortfarande flera frågor som vi inte fick svar på. Hur blir det studieavgifterna för utländska studenter? Kvar eller bort? Hur blir det med kårobligatoriet? Återinföras eller frivilligt som idag? Här anar jag djup splittring, annars hade det så klart funnits med. Men så kan de inte fortsätta att ducka. En rödgrön regering måste hantera frågorna. Hur ser svaren ut?
Friskolornas Dag och HQ-bank
Kungsträdgården i Stockholm fylldes av friskoleanhängare idag för att fira Friskoledagen och 15-årsjubileet för Friskolornas Riksförbund. Amy Dimond och Timo Räisänen underhöll och jag debatterade med Marie Granlund (s).
Det var en annan Marie Granlund än den jag brukar möta. Hon såg likadan ut, men hade andra åsikter. Varför är hon aldrig så positiv till friskolor och valfrihet i riksdagen, som hon var inför de församlade friskoleanhängarna? Nu kändes hon inte vid att det skulle bli några inskränkningar, sänkt skolpeng eller svårare att starta, men det just den linjen hon driver i riksdagen. Och hon har röstat emot alla förslag om lika villkor och möjlighet att pröva skolpengen i domstol men det höll hon tyst om.
Jag hade hoppats på att hon skulle presentera en rödgrön uppgörelse om friskolorna, men icke. Trots alla löften vet vi fortfarande inte vad de planerar. Klart är väl i alla fall att alla rödgröna uppgörelser kommer att innebära försämringar för friskolorna och sämre valfrihet. Vänsterpartiet och fotfolket inom socialdemokratin kommer ju inte att gå med på något annat.
Fick också klart för mig att SVT:s Uppdrag granskning ska ägna sig åt vinst i friskolor några dagar före valet. Säkert kan de hitta någon skola som tagit ut ohemula vinster på bekostnad av kvaliteten även om de allra flesta sköter sig och fungerar väldigt bra. Det finns ruttna ägg även i denna korg, precis som i alla korgar. Usel kvalitet förekommer också i kommunala skolor och i friskolor som inte går med vinst. Hoppas förstås att det blir ett sakligt och nyanserat program, men är lite skeptisk.
Överhuvudtaget tycker jag att det är trist att blanda ihop eventuell vinst med kvalitet. Det viktiga måste ju vara att alla skolor håller bra kvalitet. Här har statsmakten varit alldeles för slapphänt under socialdemokraternas tid. Precis före sommaren ändrade vi lagen så att Skolinspektionen får muskler att ingripa mot dålig kvalitet.
Idag kunde vi läsa i tidningarna att Finansinspektionen drar in tillstånden för HQ-bank. Här finns vassa instrument mot brister. Det får vi i skolan nu också. Dåliga skolor ska kunna stängas eller få böter. Det kommer att vara mycket mer effektivt än att förbjuda aktieutdelningar som sker 1-2 år efter det att man åsidosatt kvaliteten.
Nu ska barnens skolgång skyddas lika mycket som vi skyddar våra pengar. Tacka Alliansen för det!
DN, SvD, DN,
Det var en annan Marie Granlund än den jag brukar möta. Hon såg likadan ut, men hade andra åsikter. Varför är hon aldrig så positiv till friskolor och valfrihet i riksdagen, som hon var inför de församlade friskoleanhängarna? Nu kändes hon inte vid att det skulle bli några inskränkningar, sänkt skolpeng eller svårare att starta, men det just den linjen hon driver i riksdagen. Och hon har röstat emot alla förslag om lika villkor och möjlighet att pröva skolpengen i domstol men det höll hon tyst om.
Jag hade hoppats på att hon skulle presentera en rödgrön uppgörelse om friskolorna, men icke. Trots alla löften vet vi fortfarande inte vad de planerar. Klart är väl i alla fall att alla rödgröna uppgörelser kommer att innebära försämringar för friskolorna och sämre valfrihet. Vänsterpartiet och fotfolket inom socialdemokratin kommer ju inte att gå med på något annat.
Fick också klart för mig att SVT:s Uppdrag granskning ska ägna sig åt vinst i friskolor några dagar före valet. Säkert kan de hitta någon skola som tagit ut ohemula vinster på bekostnad av kvaliteten även om de allra flesta sköter sig och fungerar väldigt bra. Det finns ruttna ägg även i denna korg, precis som i alla korgar. Usel kvalitet förekommer också i kommunala skolor och i friskolor som inte går med vinst. Hoppas förstås att det blir ett sakligt och nyanserat program, men är lite skeptisk.
Överhuvudtaget tycker jag att det är trist att blanda ihop eventuell vinst med kvalitet. Det viktiga måste ju vara att alla skolor håller bra kvalitet. Här har statsmakten varit alldeles för slapphänt under socialdemokraternas tid. Precis före sommaren ändrade vi lagen så att Skolinspektionen får muskler att ingripa mot dålig kvalitet.
Idag kunde vi läsa i tidningarna att Finansinspektionen drar in tillstånden för HQ-bank. Här finns vassa instrument mot brister. Det får vi i skolan nu också. Dåliga skolor ska kunna stängas eller få böter. Det kommer att vara mycket mer effektivt än att förbjuda aktieutdelningar som sker 1-2 år efter det att man åsidosatt kvaliteten.
Nu ska barnens skolgång skyddas lika mycket som vi skyddar våra pengar. Tacka Alliansen för det!
DN, SvD, DN,
27 augusti, 2010
Rödgröna lovar, men betalar inte
Jag har besökt tre förskolor de senaste tre dagarna. Det blev mycket diskussioner om kvalitet och vad personalen skulle vilja utveckla. Ingen lyfte frågan om barngruppernas storlek som ett problem, vilket förvånade mig.
Den nya läroplanen för förskolan har tagits emot väldigt väl. De är glada över tydligheten och större betoningen på lärande lek. De törstade lite efter mer fortbildning och kanske bättre anpassade lokaler.
Att barngrupperna inte var någon stor fråga kanske beror på att de inte var så orimligt stora. Nacka och Jönköping ligger runt 5 barn per anställd. Det kändes som att de kommit förbi storleksdiskussionen. Det beror ju på vilka barn, vilka lokaler, hur gamla barnen är, hur länge de är på förskolan, organisationen och personalens utbildning, sa de.
Igår presenterade de rödgröna sin stora satsning. Personaltätheten ska bli 5,0 barn/anställt (jämfört med 5,3 idag). Deras stora problem är att de lovar bort andras pengar. Dels räknar de inte med den faktiska kostnaden, dels lovar de att kommunerna ska betala hälften. Det är inget annat än bluffpolitik. Mona Sahlin kan ju inte lova bort kommunernas pengar. Statliga löften och ambitioner ska också betalas av staten, det har vi varit väldigt noga med.
Nu lovar Sahlin&co bort pengar som de inte har. Det är oseriöst och hotar naturligtvis ekonomin. Ansvarslöst faktiskt. Antingen undergräver det kommunernas ekonomi eller så tvingar det fram stora skattehöjningar om man håller på så.
I sak har jag inget emot ambitionen om 5 barn per anställd även om det inte går att göra så statiskt. 1-2-åringar behöver kanske mer personal och 5-åringarna kan vara i större grupper en del av dagen.
Däremot tycker jag att man kan vara kritisk till de rödgrönas märkliga kvalitetsbegrepp. Det är bara gruppstorlek i deras värld. Personalens kompetens och utbildning är minst lika viktig. Den har ökat under mandatperioden så att 54% nu har pedagogisk högskoleexamen, mot 51% när vi tog över. Men jag skulle gärna se en ännu högre ambition. På en avdelning med tre anställda kanske 2 borde vara förskollärare? Ställer de rödgröna upp på det?
Och vad säger de om den nya läroplanen för förskolan? Vill de ta bort den?
Och förskollärrarlyftet, vår stora satsning på fortbildning, hur blir det med den? Skrota den också?
DN, SvD, SVT,
Den nya läroplanen för förskolan har tagits emot väldigt väl. De är glada över tydligheten och större betoningen på lärande lek. De törstade lite efter mer fortbildning och kanske bättre anpassade lokaler.
Att barngrupperna inte var någon stor fråga kanske beror på att de inte var så orimligt stora. Nacka och Jönköping ligger runt 5 barn per anställd. Det kändes som att de kommit förbi storleksdiskussionen. Det beror ju på vilka barn, vilka lokaler, hur gamla barnen är, hur länge de är på förskolan, organisationen och personalens utbildning, sa de.
Igår presenterade de rödgröna sin stora satsning. Personaltätheten ska bli 5,0 barn/anställt (jämfört med 5,3 idag). Deras stora problem är att de lovar bort andras pengar. Dels räknar de inte med den faktiska kostnaden, dels lovar de att kommunerna ska betala hälften. Det är inget annat än bluffpolitik. Mona Sahlin kan ju inte lova bort kommunernas pengar. Statliga löften och ambitioner ska också betalas av staten, det har vi varit väldigt noga med.
Nu lovar Sahlin&co bort pengar som de inte har. Det är oseriöst och hotar naturligtvis ekonomin. Ansvarslöst faktiskt. Antingen undergräver det kommunernas ekonomi eller så tvingar det fram stora skattehöjningar om man håller på så.
I sak har jag inget emot ambitionen om 5 barn per anställd även om det inte går att göra så statiskt. 1-2-åringar behöver kanske mer personal och 5-åringarna kan vara i större grupper en del av dagen.
Däremot tycker jag att man kan vara kritisk till de rödgrönas märkliga kvalitetsbegrepp. Det är bara gruppstorlek i deras värld. Personalens kompetens och utbildning är minst lika viktig. Den har ökat under mandatperioden så att 54% nu har pedagogisk högskoleexamen, mot 51% när vi tog över. Men jag skulle gärna se en ännu högre ambition. På en avdelning med tre anställda kanske 2 borde vara förskollärare? Ställer de rödgröna upp på det?
Och vad säger de om den nya läroplanen för förskolan? Vill de ta bort den?
Och förskollärrarlyftet, vår stora satsning på fortbildning, hur blir det med den? Skrota den också?
DN, SvD, SVT,
26 augusti, 2010
Manifestet känns bra
Nu har Alliansen presenterat sitt valmanifest. Det är späckat av insatser för fler jobb, mer frihet och bättre utbildning och vård. Förslagen om nya jobb, lärlingsutbildning, fler lektioner etc har redan presenterats, så det är inget nytt.
Nytt är däremot kontexten och att de gemensamma värderingarna kommer fram, det är inte bara konkreta förslag. Nu ser man helheten. Jag tycker att hela dokumentet andas framtidstro och humanism. Människor ska ges utrymme att växa och klyftor ska bort. Det blir fler jobb och fler skattebetalare i stället för högre skatter.
Känns väldigt bra. Tryggt, ansvarstagande och inga överbud eller löften om allt till alla. Det är seriöst helt enkelt.
Återstår att se vad de rödgröna lanserar. Mer bidrag och höjda skatter är väl stalltips?! Kommer de att presentera någon gemensam politik på viktiga områden, t ex på utbildningsområdet eller för rättsväsendet?
De rödgrönas kommentarer känns prefabricerade, tillkomna innan de läst valmanifestet. Helt tagna ur luften. "Mycket skattesänkning, lite välfärd" menar Östros. Hur är det då? 9,8 miljarder för att förstärka välfärden (varav skolan och kommunerna får mest) och 3 miljarder för att sänka skatterna (för pensionärer) nästa år. För mig är 9,8 miljarder mycket mer än 3. Men Östros är ju inte så bra på ekonomi...
Expressen, Expr2, SvD, DN, Aftonbladet, SR, SVT
Nytt är däremot kontexten och att de gemensamma värderingarna kommer fram, det är inte bara konkreta förslag. Nu ser man helheten. Jag tycker att hela dokumentet andas framtidstro och humanism. Människor ska ges utrymme att växa och klyftor ska bort. Det blir fler jobb och fler skattebetalare i stället för högre skatter.
Känns väldigt bra. Tryggt, ansvarstagande och inga överbud eller löften om allt till alla. Det är seriöst helt enkelt.
Återstår att se vad de rödgröna lanserar. Mer bidrag och höjda skatter är väl stalltips?! Kommer de att presentera någon gemensam politik på viktiga områden, t ex på utbildningsområdet eller för rättsväsendet?
De rödgrönas kommentarer känns prefabricerade, tillkomna innan de läst valmanifestet. Helt tagna ur luften. "Mycket skattesänkning, lite välfärd" menar Östros. Hur är det då? 9,8 miljarder för att förstärka välfärden (varav skolan och kommunerna får mest) och 3 miljarder för att sänka skatterna (för pensionärer) nästa år. För mig är 9,8 miljarder mycket mer än 3. Men Östros är ju inte så bra på ekonomi...
Expressen, Expr2, SvD, DN, Aftonbladet, SR, SVT
25 augusti, 2010
Alliansen storsatsar på utbildning
Idag presenterade Alliansens partiledare en stor satsning på utbildning och jobb för unga. Det hör ju ihop. Arbetslinjen fullföljs i skolan.
Här är några av förslagen:
Mot detta ska t ex ställas vänsterns förslag om en storsatsning på fritidshemmen som kostar 7,5 miljarder kronor. Där är nästan alla pengar använda. Vad är viktigast? Jobb för ungdomar, elevhälsa och fler lektioner? Eller bara satsa på fritidshemmen? Visst, det är stora grupper på fritids på en del håll och det behöver man åtgärda, men att gå till en nivå med 1 anställd per 10 barn (som är där i huvudsak efter skoldagens slut) känns väl lite väl mycket.
Och var finns de rödgrönas gemensamma alternativ i skolpolitiken? Svaren saknas faktiskt. Håller med Göran Persson, "de får skärpa sig".
GP, SvD, Aftonbladet, Expressen, DN, DN2, DN3, SVT, SVT2, TV4,
Här är några av förslagen:
- Fler lektioner i matematik
- Läsa-skriva-räkna-satsning
- Lärarpaket
- Fjärde teknkiskt år på gymnasiet
- Bonus till skolor i utsatta områden
- Höjt studiemedel 500 kr/månad och höjt studiebidrag till komvuxstuderande
- 1000 nya platser på folkhögskolorna
- Arbetspraktik för 12 000 arbetslösa ungdomar
- Fler lärlingsplatser både för ungdomar och vuxna
- 650 miljoner kronor i satsning på elevhälsan för att stärka elevernas sociala utveckling med rätt kompetens och avlasta lärarna uppgifter så att de kan ägna sig mer åt undervisning.
- Mångmiljardsatsning till kommunerna.
Mot detta ska t ex ställas vänsterns förslag om en storsatsning på fritidshemmen som kostar 7,5 miljarder kronor. Där är nästan alla pengar använda. Vad är viktigast? Jobb för ungdomar, elevhälsa och fler lektioner? Eller bara satsa på fritidshemmen? Visst, det är stora grupper på fritids på en del håll och det behöver man åtgärda, men att gå till en nivå med 1 anställd per 10 barn (som är där i huvudsak efter skoldagens slut) känns väl lite väl mycket.
Och var finns de rödgrönas gemensamma alternativ i skolpolitiken? Svaren saknas faktiskt. Håller med Göran Persson, "de får skärpa sig".
GP, SvD, Aftonbladet, Expressen, DN, DN2, DN3, SVT, SVT2, TV4,
De har lovat kvalitet i skolan förut
Mona Sahlin vill ha kvalitetskrav i skolan, sa hon i partiledarintervjun i radion i morse.
Som om det inte finns några idag, då?! Läroplanen, kursplanerna och skollagen är full av kvalitetskrav. Där står vad eleverna ska lära sig, vad de har rätt till och vad skolorna är skyldiga att erbjuda och göra. Jag tror att det vore farligt att vika av från den målstyrningen. Men, och det är viktigt, det var varit tre problem med detta under lång tid - kraven har varit otydliga, de har inte följts upp och inget händer om man inte uppfyller kraven.
Allt det ändrar vi på nu. Skollagen och betygskriterierna blir mycket tydligare och sanktioner införs. Utvärderingen har skärpts, bl a genom att vi inrättat en helt ny inspektionsmyndighet. Socialdemokraterna har röstat emot det mesta, senast i juni när sanktionsmöjlighetena infördes.
Att socialdemokraterna under lång tid nonchalerat kvalitetskraven gör att dagens utspel inte är trovärdigt för fem öre. De har lovat så mycket förut, men aldrig levererat. Jag skrev en rapport till moderaternas partistyrelse om utvärdering av skolan 2005 och som tur var så har jag den kvar.
I rapporten gick jag igenom vad som sagts om utvärdering av skolan. Dåvarande skolminister Ylva Johansson (s) skrev t ex på DN Debatt 12 april 1998 att "dåliga skolor ska kunna straffas" och att "staten måste skärpa sina instrument för att värna varje barns rätt till en likvärdig utbildning". Jättebra, det hade vi krävt länge. Men det blev aldrig gjort.
Nästa skolminister, Ingegärd Wärnersson (s), skrev i sin utvecklingsplan för skolan (maj 1999) att ”metoder behöver utvecklas för att också kunna mäta mer komplexa frågor som t ex i vilken grad eleverna har tillägnat sig skolans värdegrund och i vilken utsträckning de uppnår skolans mål när det gäller samarbetsförmåga, förmåga till kritisk granskning, att se sammanhang och lösa problem etc. Regeringen anser att det finns skäl att särskilt understryka behovet av kontinuerlig uppföljning och avstämning genom hela grundskoletiden.
Perfekt. Men det blev heller aldrig gjort. Avstämningen i 5:an var frivillig och gällde bara vissa ämnen. Några metoder för att mäta de komplexa frågorna togs aldrig fram.
Perssons tredje skolminister, Thomas Östros, skrev i sin utvecklingsplan (maj 2002) att ”ett decentraliserat och målstyrt system kräver en omfattande och noggrann nationell uppföljning, utvärdering, granskning och tillsyn kombinerad med konsekventa insatser för att utveckla det lokala kvalitetsarbetet” samt att ”Skolverket kommer att ges i uppdrag att utveckla de enhetliga resultatmått för förskolan, skolan och vuxenutbildningen som bör ingå i varje kvalitetsredovisning". Kanon! Men det gjordes heller aldrig. Enhetliga resultatmått finns inte. Och den som sett någon omfattande och noggrann granskning så kan ju höra av sig...
Ministrar kom och ministrar gick, nya löften ställdes ut, men inget hände. Nu lovar socialdemokraterna (dessutom samma personer!) nya kvalitetskrav och kvalitetsmått igen. Vem tror på dem? Varför skulle de lyckas nu?
Dessutom - de kan ju inte lova saker de inte avsätter pengar för. Sedelpressen går varm hos de rödgröna.
SvD,
Som om det inte finns några idag, då?! Läroplanen, kursplanerna och skollagen är full av kvalitetskrav. Där står vad eleverna ska lära sig, vad de har rätt till och vad skolorna är skyldiga att erbjuda och göra. Jag tror att det vore farligt att vika av från den målstyrningen. Men, och det är viktigt, det var varit tre problem med detta under lång tid - kraven har varit otydliga, de har inte följts upp och inget händer om man inte uppfyller kraven.
Allt det ändrar vi på nu. Skollagen och betygskriterierna blir mycket tydligare och sanktioner införs. Utvärderingen har skärpts, bl a genom att vi inrättat en helt ny inspektionsmyndighet. Socialdemokraterna har röstat emot det mesta, senast i juni när sanktionsmöjlighetena infördes.
Att socialdemokraterna under lång tid nonchalerat kvalitetskraven gör att dagens utspel inte är trovärdigt för fem öre. De har lovat så mycket förut, men aldrig levererat. Jag skrev en rapport till moderaternas partistyrelse om utvärdering av skolan 2005 och som tur var så har jag den kvar.
I rapporten gick jag igenom vad som sagts om utvärdering av skolan. Dåvarande skolminister Ylva Johansson (s) skrev t ex på DN Debatt 12 april 1998 att "dåliga skolor ska kunna straffas" och att "staten måste skärpa sina instrument för att värna varje barns rätt till en likvärdig utbildning". Jättebra, det hade vi krävt länge. Men det blev aldrig gjort.
Nästa skolminister, Ingegärd Wärnersson (s), skrev i sin utvecklingsplan för skolan (maj 1999) att ”metoder behöver utvecklas för att också kunna mäta mer komplexa frågor som t ex i vilken grad eleverna har tillägnat sig skolans värdegrund och i vilken utsträckning de uppnår skolans mål när det gäller samarbetsförmåga, förmåga till kritisk granskning, att se sammanhang och lösa problem etc. Regeringen anser att det finns skäl att särskilt understryka behovet av kontinuerlig uppföljning och avstämning genom hela grundskoletiden.
Perfekt. Men det blev heller aldrig gjort. Avstämningen i 5:an var frivillig och gällde bara vissa ämnen. Några metoder för att mäta de komplexa frågorna togs aldrig fram.
Perssons tredje skolminister, Thomas Östros, skrev i sin utvecklingsplan (maj 2002) att ”ett decentraliserat och målstyrt system kräver en omfattande och noggrann nationell uppföljning, utvärdering, granskning och tillsyn kombinerad med konsekventa insatser för att utveckla det lokala kvalitetsarbetet” samt att ”Skolverket kommer att ges i uppdrag att utveckla de enhetliga resultatmått för förskolan, skolan och vuxenutbildningen som bör ingå i varje kvalitetsredovisning". Kanon! Men det gjordes heller aldrig. Enhetliga resultatmått finns inte. Och den som sett någon omfattande och noggrann granskning så kan ju höra av sig...
Ministrar kom och ministrar gick, nya löften ställdes ut, men inget hände. Nu lovar socialdemokraterna (dessutom samma personer!) nya kvalitetskrav och kvalitetsmått igen. Vem tror på dem? Varför skulle de lyckas nu?
Dessutom - de kan ju inte lova saker de inte avsätter pengar för. Sedelpressen går varm hos de rödgröna.
SvD,
23 augusti, 2010
Snälla, snälla, snälla, snälla... Svara!
Fråga 10 till de rödgröna får väl bli: när ska ni svara vad ni ska göra med skolan?I god tid före valet har de sagt, men än så länge finns endast ett knapphändigt papper som säger att det ska bli betyg i 7:an. Men resten? När får vi veta vad de tänker om gymnasiet, friskolor, ordning och reda, högskolan, mobbning, kunskapskrav och allt det andra som är viktigt för att vi ska få ett riktigt bra utbildningsväsende. Valkampanjen pågår för fullt, men svaren uteblir.
Jag får väl låna Caroline af Ugglas låt och säga: snälla, snälla, snälla, snälla, snälla... Vi är nog rätt många som vill veta. Jag tycker att alternativen ska vara tydliga. Det är en demokratisk skyldighet att före valet deklarera vad man ska göra efter.
Vi i Alliansen har en rapport på 46 sidor där vi både redovisar våra gemensamma värderingar och konkreta förslag som vi vill genomföra - språksatsning, fler lektioner, mer matte, rektorslyft, spetsutbildningar, fortsatt lärarfortbildning etc. Men vad vill de rödgröna gemensamt?
Beror tystnaden på att de inte kan ena sig? Det lutar åt det.
Ständigt denna Bodström
I helgen hörde jag socialdemokraternas radiospot i Stockholms reklamradio. Thomas Bodström säger att i Sundbyberg, där får minsann alla elever det stöd de behöver i skolan och ingen elev hålls tillbaka. De kan inte vänta med att göra det så bra som i Sundbyberg för alla elever i hela länet.
Det finns säkert många bra skolor och hängivna lärare i Sundbyberg, men statistiken visar att Bodström ljuger. Det är ju trist att behöva säga det, men så är det tyvärr. Jag utgår från att man pratar sanning och ogillar när man beskyller varandra för lögner. Därför bär det mig emot att beskylla Bodström för att vara en lögnare. Han vill säkert att alla ska få det stöd de behöver, men verkligheten är långtifrån där. Vad sägs om detta:
27,4% av eleverna i Sundbyberg blev underkända i något ämne 2009 och det är fler än vid förra valet (25,6%). Det är färre som är behöriga till gymnasiet, 85,7% jämfört med 91,1% år 2006. Allt enligt Skolverkets officiella statistik.
Om alla elever får det stöd de behöver i Sundbyberg, hur kommer det sig då att resultaten försämrats? Att mer än var fjärde elev inte klarar de lågt satta målen i grundskolan? Vad har Bodström för belägg för sitt påstående att alla får det stöd de behöver?
Sundbyberg har gjort de största neddragningarna av lärartätheten i hela Stockholms län. Före valet (läsåret 2005/2006) var det 7,5 lärare/100 elever (exkl modersmålsundervisning och svenska som andraspråk). Läsåret 2009/10 hade det sjunkit till 6,5. Den rödgröna politiken har alltså lett till att en lärare per 100 elever tagits bort. Sundbyberg har nu, tillsammans med också rödgrönt styrda Södertälje, länets lägsta lärartäthet. Är det så de vill göra för alla andra i hela länet?
I min hemkommun Nacka - som också är Bodströms hemkommun - har man jobbat mycket med att stödja och stimulera eleverna att nå så långt de kan. Resultaten är långt bättre än i Sundbyberg (11,4% underkända i något ämne och 96% behöriga till gymnasiet), men jag skulle ändå inte våga påstå att alla elever får det stöd de behöver. Det finns säkert exempel där det inte är så. Man kan alltid bli lite bättre.
Frågan är var Bodström och socialdemokraterna tycker att skolan är bäst - i moderatledda Nacka eller socialdemokratiska Sundbyberg?
Och så läser jag i Aftonbladet och Expressen om radioprogrammet P3 Morgon som handlar om drogtester. Bodström säger först att han ska göra samma test som ungdomar får göra, men backar sedan ur eftersom det skulle vara för kränkande. Heder år justitieminister Beatrice Ask, som däremot gör testet. (SvD, DN)
Kanske är testerna kränkande, men jag tror inte det. Men om man vill utsätta ungdomar för drogtester, frivilligt och slumpmässigt eller vid misstanke om droganvändande, så kanske man borde vara beredd att göra dem själv också?
Bodströms agerande inger inte riktigt respekt tycker jag. Med lögner och hattande fram och tillbaka blir man inte trovärdig.
Det finns säkert många bra skolor och hängivna lärare i Sundbyberg, men statistiken visar att Bodström ljuger. Det är ju trist att behöva säga det, men så är det tyvärr. Jag utgår från att man pratar sanning och ogillar när man beskyller varandra för lögner. Därför bär det mig emot att beskylla Bodström för att vara en lögnare. Han vill säkert att alla ska få det stöd de behöver, men verkligheten är långtifrån där. Vad sägs om detta:
27,4% av eleverna i Sundbyberg blev underkända i något ämne 2009 och det är fler än vid förra valet (25,6%). Det är färre som är behöriga till gymnasiet, 85,7% jämfört med 91,1% år 2006. Allt enligt Skolverkets officiella statistik.
Om alla elever får det stöd de behöver i Sundbyberg, hur kommer det sig då att resultaten försämrats? Att mer än var fjärde elev inte klarar de lågt satta målen i grundskolan? Vad har Bodström för belägg för sitt påstående att alla får det stöd de behöver?
Sundbyberg har gjort de största neddragningarna av lärartätheten i hela Stockholms län. Före valet (läsåret 2005/2006) var det 7,5 lärare/100 elever (exkl modersmålsundervisning och svenska som andraspråk). Läsåret 2009/10 hade det sjunkit till 6,5. Den rödgröna politiken har alltså lett till att en lärare per 100 elever tagits bort. Sundbyberg har nu, tillsammans med också rödgrönt styrda Södertälje, länets lägsta lärartäthet. Är det så de vill göra för alla andra i hela länet?
I min hemkommun Nacka - som också är Bodströms hemkommun - har man jobbat mycket med att stödja och stimulera eleverna att nå så långt de kan. Resultaten är långt bättre än i Sundbyberg (11,4% underkända i något ämne och 96% behöriga till gymnasiet), men jag skulle ändå inte våga påstå att alla elever får det stöd de behöver. Det finns säkert exempel där det inte är så. Man kan alltid bli lite bättre.
Frågan är var Bodström och socialdemokraterna tycker att skolan är bäst - i moderatledda Nacka eller socialdemokratiska Sundbyberg?
Och så läser jag i Aftonbladet och Expressen om radioprogrammet P3 Morgon som handlar om drogtester. Bodström säger först att han ska göra samma test som ungdomar får göra, men backar sedan ur eftersom det skulle vara för kränkande. Heder år justitieminister Beatrice Ask, som däremot gör testet. (SvD, DN)
Kanske är testerna kränkande, men jag tror inte det. Men om man vill utsätta ungdomar för drogtester, frivilligt och slumpmässigt eller vid misstanke om droganvändande, så kanske man borde vara beredd att göra dem själv också?
Bodströms agerande inger inte riktigt respekt tycker jag. Med lögner och hattande fram och tillbaka blir man inte trovärdig.
22 augusti, 2010
Fråga 9: ska ni höja skatten för lärarna?
Fråga 9 till de rödgröna om den gemensamma skolpolitiken handlar om lärarna.
Vi har gjort en hel del för att stärka lärarna under mandatperioden. Bättre grundutbildning, mer fortbildning, högre lön för alla duktiga lärare och större utrymme att få vara professionell - det tror jag leder till högre status och stärkt yrkesroll för lärarna. Och det är viktigt. Våra lärare är helt avgörande för elevernas kunskapsutveckling. Cheferna måste ha tillit till deras vilja och förmåga, de måste ha befogenheter men också ta ansvar.
En utredning som jag lät Riksdagens utredningstjänst (RUT) göra förra året visade att lärarlönerna är högst i moderatledda kommuner och lägst i de som har socialdemokrater i ledningen. En grundskollärare tjänade 7 000 kronor mer per år i en genomsnittlig M-kommun, jämfört med en S-kommun.
Resultatet är likadant med deltagandet i den statliga mångmiljardsatsningen Lärarlyftet. Moderatledda kommuner deltar betydligt mer än S-styrda. Förra året deltog inte 38 kommuner alls. 20 av dem var röda och 3 med moderat ledning. M-kommunerna utnyttjar 70 procent av statsbidragen och S-kommunerna bara hälften av vad som finns tillgänligt. Det visar på skillnad i intresse.
Vi har visat hur vi vill utveckla lärarna och lärarrollen. Men vad vill de rödgröna?
Ska Lärarlyftet skrotas? De säger att det är viktigt, men engagemanget är i praktiken mycket lågt. Ska fortbildningen återgå till något som nästan inte finns på skolorna?
Vad händer med den nya lärarutbildningen, som högskolorna nu förbereder med glatta livet? Ska den rivas upp och återgå till den gamla utskällda modellen? Ska det finnas lågstadielärare som inte läst de ämnen de undervisar i?
Lärarlegitimationen - hur blir det med den? Vi inför en legitimation som bidrar till att säkra kvaliteten och kompetensen. Men vad gör de rödgröna?
Och lönerna? Det är ju inte bara lön före skatt som räknas, de flesta är mest intresserad av lön efter skatt. Hur mycket ska skatten höjas för lärare? Är det rimligt att lärare betraktas som höginkomsttagare och tvingas betala statsskatt? Varför ska a-kasseavgiften höjas för lärarna
Arbetsmiljön har jag frågat om tidigare. Skolan är inte bara elevernas arbetsmiljö utan även lärarnas. De är lika intresserade av ordning och arbetsro som eleverna. Ska de få de verktyg som de behöver för att skapa trygghet? Ska signalen från styrande till medarbetare vara att mobbare inte kan flyttas, att elever som slår eller hotar lärare inte ska kunna stängas av temporärt? Det är ju miljöpartiets linje, kanske blir det även de rödgrönas?
Om vi inte satsar på skolans anställda så spelar de andra förändringarna vi gör inte så stor roll. Lärarna måste trivas, känna sig uppskattade och få utvecklas för att kunna göra ett verkligt bra jobb med eleverna. Lärarna är en nyckel för att kunna förbättra skolan.
Vad vilja de rödgröna? Svara snarast, valdagen närmar sig.
Vi har gjort en hel del för att stärka lärarna under mandatperioden. Bättre grundutbildning, mer fortbildning, högre lön för alla duktiga lärare och större utrymme att få vara professionell - det tror jag leder till högre status och stärkt yrkesroll för lärarna. Och det är viktigt. Våra lärare är helt avgörande för elevernas kunskapsutveckling. Cheferna måste ha tillit till deras vilja och förmåga, de måste ha befogenheter men också ta ansvar.
En utredning som jag lät Riksdagens utredningstjänst (RUT) göra förra året visade att lärarlönerna är högst i moderatledda kommuner och lägst i de som har socialdemokrater i ledningen. En grundskollärare tjänade 7 000 kronor mer per år i en genomsnittlig M-kommun, jämfört med en S-kommun.
Resultatet är likadant med deltagandet i den statliga mångmiljardsatsningen Lärarlyftet. Moderatledda kommuner deltar betydligt mer än S-styrda. Förra året deltog inte 38 kommuner alls. 20 av dem var röda och 3 med moderat ledning. M-kommunerna utnyttjar 70 procent av statsbidragen och S-kommunerna bara hälften av vad som finns tillgänligt. Det visar på skillnad i intresse.
Vi har visat hur vi vill utveckla lärarna och lärarrollen. Men vad vill de rödgröna?
Ska Lärarlyftet skrotas? De säger att det är viktigt, men engagemanget är i praktiken mycket lågt. Ska fortbildningen återgå till något som nästan inte finns på skolorna?
Vad händer med den nya lärarutbildningen, som högskolorna nu förbereder med glatta livet? Ska den rivas upp och återgå till den gamla utskällda modellen? Ska det finnas lågstadielärare som inte läst de ämnen de undervisar i?
Lärarlegitimationen - hur blir det med den? Vi inför en legitimation som bidrar till att säkra kvaliteten och kompetensen. Men vad gör de rödgröna?
Och lönerna? Det är ju inte bara lön före skatt som räknas, de flesta är mest intresserad av lön efter skatt. Hur mycket ska skatten höjas för lärare? Är det rimligt att lärare betraktas som höginkomsttagare och tvingas betala statsskatt? Varför ska a-kasseavgiften höjas för lärarna
Arbetsmiljön har jag frågat om tidigare. Skolan är inte bara elevernas arbetsmiljö utan även lärarnas. De är lika intresserade av ordning och arbetsro som eleverna. Ska de få de verktyg som de behöver för att skapa trygghet? Ska signalen från styrande till medarbetare vara att mobbare inte kan flyttas, att elever som slår eller hotar lärare inte ska kunna stängas av temporärt? Det är ju miljöpartiets linje, kanske blir det även de rödgrönas?
Om vi inte satsar på skolans anställda så spelar de andra förändringarna vi gör inte så stor roll. Lärarna måste trivas, känna sig uppskattade och få utvecklas för att kunna göra ett verkligt bra jobb med eleverna. Lärarna är en nyckel för att kunna förbättra skolan.
Vad vilja de rödgröna? Svara snarast, valdagen närmar sig.
19 augusti, 2010
Arbetarrörelserapport sågar s-politiken
Har just läst en rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja, "De andra 50 procenten, då?". De rödgrönas mål är ju att hälften av en ungdomskull ska börja på högskolan och rapporten handlar om den andra halvan, den som inte ska börja på högskolan.
Initiativet är intressant och rapporten välskriven och klarsynt. Anne-Marie Lindgren ger en bra historisk beskrivning av yrkesutbildningen och hur det kollektiva minnet inom socialdemokratin ser ut. För oss som inte har det minnet ger det nya perspektiv för att förstå den oro många på vänsterkanten känner inför de förändringar på gymnasiet som vi beslutat om, men som genomförs först nästa höst.
Det är förstås lite pliktskyldigt gnäll på regeringen, även om det i huvudsak riktas mot vad man menar är de onda borgerligas avsikter, och inte dess förslag. Men den riktigt skarpa kritiken riktas mot socialdemokratin. Det måste svida lika mycket som om Timbro skulle kritisera Alliansens skattesänkningar.
Just det. Yrkesutbildningen har varit för torftig och inte gett den utbildning som krävs för att få jobb. Och så har vi hög arbetslöshet bland ungdomar. Ingen borde vara förvånad.
Hon har också en klar poäng när hon skriver om varför det ansetts så viktigt att hålla dörrarna öppna så länge som möjligt för högskolestudier:
"Ambitionen att undvika återvändsgränder är naturligtvis riktig. Men ligger det inte en, om än omedveten, värdering av vad som är en fortsättningsväg och vad som är en återvändsgränd, när det är just yrkesprogrammen man ser som återvändsgränder? Faktum är ju att även de teoretiska programmen i gymnasieskolan – samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig – kan ses som återvändsgränder. I den meningen, nämligen, att om man efter att ha gått igenom något av de programmen skulle upptäcka att man vill bli elektriker, eller verkstadsmekaniker, ja, då måste man börja om från början." (s 5)
Jag skulle egentligen vilja gå ännu längre i slutsatsen. Det har i praktiken varit omöjligt att sadla om från naturvetare till elektriker. Yrkesvux, som vi startat, är faktiskt ett väldigt bra sätt att ta bort denna återvändsgränd. Och visst visar det på en nedvärderande syn på yrkesutbildning inom socialdemokratin?!
Anne-Marie Lindgren avslutar sin text med att ge så tydligt stöd hon kan (och vågar?) för vår nya gymnasiereform, som innebär att elever på yrkesprogram får en möjlighet att välja till så att man också blir behörig till högskolan om man vill.
"Det kan ju ses som en salomonisk kompromiss mellan de som förespråkar denna behörighet och de som menar att behörighetskraven blir stötestenar för en grupp elever som annars skulle klarat sig igenom gymnasiet. Det går att argumentera för sådan lösning, på samma sätt som det går att argumentera för att en – önskvärd – förstärkning av yrkesämnena kan försvara en viss neddragning av teoriämnena. Men då bör det samtidigt finnas möjligheter att senare i livet bygga på med de kunskaper man som tonåring valde bort – eftersom människor faktiskt förändras, och kan vilja byta inriktning. Då är det ett avgjort problem att regeringen, parallellt med denna omläggning av gymnasieskolan, skär ner på vuxenutbildningen och gör den konjunkturbestämd. Och det är också ett problem att de nya antagningsreglerna till högskolan missgynnar de personer som fått komplettera för att vara behörig." (s 9).
Chefen för Arbetarrörelsens tankesmedja har alltså inget emot vår gymnasiereform i sig, utan argumenterar egentligen för att det vi nu gör stärker yrkesutbildningen och ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Det hon argumenterar emot är det som kommer efter gymnasiet, men det är klent underbyggt.
Jag tycker att det är rimligt att dimensioneringen av komvux anpassas både till efterfrågan och konjunkturen. När det finns mycket jobb och hög efterfrågan på arbetskraft är det rimligt att det är färre platser än i en lågkonjunktur. Det kan ju inte vara något självändamål att så många som möjligt alltid ska läsa på komvux, eller? Dessutom var det ju socialdemokraterna som påbörjade neddragningen av komvux. Skolverket kom häromdagen med statistik som visade att antalet studerande på komvux nu ökat för första gången på 10 år. 7 av de åren med minskande antal studerande styrde socialdemokraterna. Nu ökar vi antalet platser och satsar dessutom på yrkesutbildningar, vilken nästan inte funnits tidigare.
Vad gäller antagningsreglerna så ska ju de ses över igen, vi får se vad det leder fram till.
Det gamla arbetarpartiet har uppenbarligen inte förstått yrkesutbildningens värde, men det har det nya arbetarpartiet
Initiativet är intressant och rapporten välskriven och klarsynt. Anne-Marie Lindgren ger en bra historisk beskrivning av yrkesutbildningen och hur det kollektiva minnet inom socialdemokratin ser ut. För oss som inte har det minnet ger det nya perspektiv för att förstå den oro många på vänsterkanten känner inför de förändringar på gymnasiet som vi beslutat om, men som genomförs först nästa höst.
Det är förstås lite pliktskyldigt gnäll på regeringen, även om det i huvudsak riktas mot vad man menar är de onda borgerligas avsikter, och inte dess förslag. Men den riktigt skarpa kritiken riktas mot socialdemokratin. Det måste svida lika mycket som om Timbro skulle kritisera Alliansens skattesänkningar.
Ann-Marie Lindgren skriver bl a följande:
"Den något paradoxala effekten av inriktningen mot breda kunskaper (som socialdemokraterna länge drivit, min kommentar) har dock åtminstone delvis blivit att arbetsmarknadsvärdet av en gymnasieutbildning urholkats, eftersom den inte ansetts ge tillräcklig yrkeskompetens. Utbildningen har uppfattats som så allmän att den inte meriterar för något särskilt och därmed stärker den inte arbetsmarknadspositionen för den som fått den." (s 6)
"Och ska man tala om kunskap som maktfaktor hör ett gott yrkeskunnande dit – för ett gott yrkeskunnande stärker den enskilde på arbetsmarknaden. Medan otillräcklig utbildning, eller utbildning från ett program i skolan som arbetsgivare finner alltför lättviktigt, snarast försvagar den enskildes möjligheter att välja. " (s 8)
Just det. Yrkesutbildningen har varit för torftig och inte gett den utbildning som krävs för att få jobb. Och så har vi hög arbetslöshet bland ungdomar. Ingen borde vara förvånad.
Hon har också en klar poäng när hon skriver om varför det ansetts så viktigt att hålla dörrarna öppna så länge som möjligt för högskolestudier:
"Ambitionen att undvika återvändsgränder är naturligtvis riktig. Men ligger det inte en, om än omedveten, värdering av vad som är en fortsättningsväg och vad som är en återvändsgränd, när det är just yrkesprogrammen man ser som återvändsgränder? Faktum är ju att även de teoretiska programmen i gymnasieskolan – samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig – kan ses som återvändsgränder. I den meningen, nämligen, att om man efter att ha gått igenom något av de programmen skulle upptäcka att man vill bli elektriker, eller verkstadsmekaniker, ja, då måste man börja om från början." (s 5)
Jag skulle egentligen vilja gå ännu längre i slutsatsen. Det har i praktiken varit omöjligt att sadla om från naturvetare till elektriker. Yrkesvux, som vi startat, är faktiskt ett väldigt bra sätt att ta bort denna återvändsgränd. Och visst visar det på en nedvärderande syn på yrkesutbildning inom socialdemokratin?!
Anne-Marie Lindgren avslutar sin text med att ge så tydligt stöd hon kan (och vågar?) för vår nya gymnasiereform, som innebär att elever på yrkesprogram får en möjlighet att välja till så att man också blir behörig till högskolan om man vill.
"Det kan ju ses som en salomonisk kompromiss mellan de som förespråkar denna behörighet och de som menar att behörighetskraven blir stötestenar för en grupp elever som annars skulle klarat sig igenom gymnasiet. Det går att argumentera för sådan lösning, på samma sätt som det går att argumentera för att en – önskvärd – förstärkning av yrkesämnena kan försvara en viss neddragning av teoriämnena. Men då bör det samtidigt finnas möjligheter att senare i livet bygga på med de kunskaper man som tonåring valde bort – eftersom människor faktiskt förändras, och kan vilja byta inriktning. Då är det ett avgjort problem att regeringen, parallellt med denna omläggning av gymnasieskolan, skär ner på vuxenutbildningen och gör den konjunkturbestämd. Och det är också ett problem att de nya antagningsreglerna till högskolan missgynnar de personer som fått komplettera för att vara behörig." (s 9).
Chefen för Arbetarrörelsens tankesmedja har alltså inget emot vår gymnasiereform i sig, utan argumenterar egentligen för att det vi nu gör stärker yrkesutbildningen och ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Det hon argumenterar emot är det som kommer efter gymnasiet, men det är klent underbyggt.
Jag tycker att det är rimligt att dimensioneringen av komvux anpassas både till efterfrågan och konjunkturen. När det finns mycket jobb och hög efterfrågan på arbetskraft är det rimligt att det är färre platser än i en lågkonjunktur. Det kan ju inte vara något självändamål att så många som möjligt alltid ska läsa på komvux, eller? Dessutom var det ju socialdemokraterna som påbörjade neddragningen av komvux. Skolverket kom häromdagen med statistik som visade att antalet studerande på komvux nu ökat för första gången på 10 år. 7 av de åren med minskande antal studerande styrde socialdemokraterna. Nu ökar vi antalet platser och satsar dessutom på yrkesutbildningar, vilken nästan inte funnits tidigare.
Vad gäller antagningsreglerna så ska ju de ses över igen, vi får se vad det leder fram till.
Det gamla arbetarpartiet har uppenbarligen inte förstått yrkesutbildningens värde, men det har det nya arbetarpartiet
18 augusti, 2010
Toppuniversitet med lediga platser
Karolinska Institutet, Stockholms Universitet och Uppsala Universitet stiger som raketer på rankingen över världens bästa universitet. Det är Jiao Tong-universitetet i Shanghai som listar 12 000 universitet och bl a kommit fram till att KI har Europas bästa medicinutbildning. Totalt sett finns KI på plats 42 (+8 placeringar), UU 66 (+10) och SU 79 (+9). Grattis! (SvD,)Det som mätts är citeringar av andra forskare och publiceringar i ansedda vetenskapliga tidskrifter och fina priser. Just citeringar och publiceringar ingår i de kvalitetsutvärderingar som vi ska börja med i Sverige och som det var sådant liv om i våras. Universitet med hög kvalitet ska få extra pengar är vår tanke, kvalitet ska premieras och kanske kan fler universitet landa på topp 100. De rödgröna protesterade våldsamt emot mot kvalitetsbeslutet, förresten, men det behövde jag väl inte skriva...?
Samtidigt skriver DN och SvD att det fortfarande finns lediga platser på tusentals utbildningar på universiteten. Vi har ökat antalet platser så att fler än någonsin redan tagits in nu till hösten. De lediga platserna är både till enstaka kurser och program och runt om i hela landet. Man kan t ex läsa till ingenjör i Karlstad, receptarie i Uppsala, datologi i Stockholm, kultur- och medieproduktion i Malmö och lärare lite överallt.
Klingar det inte lite falskt när de rödgröna nu kräver ännu fler platser? Vad ska vi med ytterligare 40 000 platser när det fortfarande finns tusentals platser tomma? De rödgröna är inte sansade i sina förslag utan försöker mest skapa konflit och inte lösa problem.
Bättre att satsa de pengarna på mer coachning, praktikplatser och kortare utbildningar för arbetslösa i stället. Precis som vi föreslår idag. Socialdemokraterna säger att jobbsatsningen är desperat. Hm. Vem är desperat? (DN, DN2, SvD, Aftonbladet)
Fråga 8: hur blir det med skolornas självständighet?
Jag är ihärdig och fortsätter kräva svar från de rödgröna om skolan. Inte från socialdemokraterna. Inte från vänsterpartiet. Inte från miljöpartiet. Utan gemensamma svar från de rödgröna.
Dagens fråga, nummer 8, handlar om skolornas frihet och självständighet. Hur mycket politiskt klåfingeri blir det med ett rödgrönt styre?
Jag, och vi alla i Alliansen, har en stark tilltro till skolornas professionalitet. Rektorer, lärare, vägledare, skolsköterskor, kuratorer och alla andra som jobbar i skolan måste ha stort friutrymme för att kunna anpassa verksamheten till de elever som går där. Uppdraget ska vara tydligt och utvärderingen effektiv, men vägen fram till målen måste få variera. Jag är övertygad om att det både blir högre kvalitet och en trivsammare arbetsplats då.
Vi har gjort en del för att föra utvecklingen åt det hållet, men eftersom skolan är kommunal så finns mycket politiskt detaljstyre kvar på lokal nivå i en del kommuner, föredrädesvis i röda sådana. Jag har sett alltför mång skräckexempel på att rektorer är bakbundna till händer och fötter av sina politiker och skolförvaltningar.
Från statens håll kan vi däremot styra mot professionen i stället för mot kommunen i olika regelverk. Det gör vi numera i större utsträckning än förut. Skollagen blir tydligare och lämnar utrymme åt professionen att t ex utforma de skriftliga omdömena, vi slopar kraven på att man ska ha en massa olika dokument och ger skolorna nya verktyg för att skapa arbetsro och trygghet. Det gillar inte de rödgröna, de ska detaljreglera hur det ska se ut i stället. De vill reglera hur pengarna ska användas, hur kvalitetsarbetet ska gå till, hur omdömena ska se ut. De litar inte på att lärarna användas befogenheter med omdöme. V vill t o m förbjuda läxor och Mp kvarsittning.
Jag tycker att de rödgröna ofta har en förkärlek att ge sig in i hur-frågor, de har ingen tydlig gräns för vad som är politik och vad som är skolornas eget utrymme. Det verkar som om de inte riktigt litar på personalen.
Ibland tycker jag att de abdikerar från det som verkligen är politik. De vill t ex att skolor ska kunna göra undantag från läroplanen och annat. Mp vill t o m att skolorna ska kunna ha egna ämnen - hur går det ihop med en likvärdig skola? Ska de lärare som inte vill sätta betyg slippa göra det? Vilka ämnen behöver en skola inte undervisa i?
Det kan ju inte vara så att skolorna själva bestämmer sitt uppdrag, då försvinner likvärdigheten och rättssäkerheten. Och det kan bli hur flummigt som helst.
Så hur ser det rödgröna beskedet ut till skolorna? Hur mycket/litet frihet får de?
Dagens fråga, nummer 8, handlar om skolornas frihet och självständighet. Hur mycket politiskt klåfingeri blir det med ett rödgrönt styre?
Jag, och vi alla i Alliansen, har en stark tilltro till skolornas professionalitet. Rektorer, lärare, vägledare, skolsköterskor, kuratorer och alla andra som jobbar i skolan måste ha stort friutrymme för att kunna anpassa verksamheten till de elever som går där. Uppdraget ska vara tydligt och utvärderingen effektiv, men vägen fram till målen måste få variera. Jag är övertygad om att det både blir högre kvalitet och en trivsammare arbetsplats då.
Vi har gjort en del för att föra utvecklingen åt det hållet, men eftersom skolan är kommunal så finns mycket politiskt detaljstyre kvar på lokal nivå i en del kommuner, föredrädesvis i röda sådana. Jag har sett alltför mång skräckexempel på att rektorer är bakbundna till händer och fötter av sina politiker och skolförvaltningar.
Från statens håll kan vi däremot styra mot professionen i stället för mot kommunen i olika regelverk. Det gör vi numera i större utsträckning än förut. Skollagen blir tydligare och lämnar utrymme åt professionen att t ex utforma de skriftliga omdömena, vi slopar kraven på att man ska ha en massa olika dokument och ger skolorna nya verktyg för att skapa arbetsro och trygghet. Det gillar inte de rödgröna, de ska detaljreglera hur det ska se ut i stället. De vill reglera hur pengarna ska användas, hur kvalitetsarbetet ska gå till, hur omdömena ska se ut. De litar inte på att lärarna användas befogenheter med omdöme. V vill t o m förbjuda läxor och Mp kvarsittning.
Jag tycker att de rödgröna ofta har en förkärlek att ge sig in i hur-frågor, de har ingen tydlig gräns för vad som är politik och vad som är skolornas eget utrymme. Det verkar som om de inte riktigt litar på personalen.
Ibland tycker jag att de abdikerar från det som verkligen är politik. De vill t ex att skolor ska kunna göra undantag från läroplanen och annat. Mp vill t o m att skolorna ska kunna ha egna ämnen - hur går det ihop med en likvärdig skola? Ska de lärare som inte vill sätta betyg slippa göra det? Vilka ämnen behöver en skola inte undervisa i?
Det kan ju inte vara så att skolorna själva bestämmer sitt uppdrag, då försvinner likvärdigheten och rättssäkerheten. Och det kan bli hur flummigt som helst.
Så hur ser det rödgröna beskedet ut till skolorna? Hur mycket/litet frihet får de?
17 augusti, 2010
Härliga Sverige, men skolan drar ned oss
Ansedda tidskriften Newsweek har rankat världens 100 bästa länder. Sverige kommer på en hedrande tredjeplats. Finland toppar listan, följd av Schweitz.
Rankingen baseras på faktorer inom fem områden - utbildning, hälsa, livskvalitet, ekonomisk utveckling och politiskt klimat. Vårt vackra land har bäst politiskt klimat, tredje bästa hälsa, femte bästa ekonomiska klimat och åttonde bästa livskvalitet.
Vår akilleshäl är utbildning, föga förvånande. Här ligger vi bara på 19:e plats, efter bl a Kazakstan, Tjeckien och Polen. Socialdemokraterna styrde den svenska skolan åt vänster på 70-talet. Vi är rätt extrema i att inte ha betyg och nationella kontrollpunkter i de lägre åldrarna och att kunskapsmålen tonats ned. Vi har bland de största avhoppen från gymnasiet i Europa. Det är lätt att tro att Sverige är världens medelpunkt, men sanningen är väl att vi är världens mest udda land och det gäller skolväsendet i synnerhet.
Det känns verkligen angeläget att de reformer vi nu beslutat om också får genomföras och inte rivas upp av de rödgröna. Då halkar vi säkert ned ytterligare. Med bättre funktionalitet i skolan skulle vi i stället kunna ta oss upp till toppen.
SVT, SvD, DN,
Rankingen baseras på faktorer inom fem områden - utbildning, hälsa, livskvalitet, ekonomisk utveckling och politiskt klimat. Vårt vackra land har bäst politiskt klimat, tredje bästa hälsa, femte bästa ekonomiska klimat och åttonde bästa livskvalitet.
Vår akilleshäl är utbildning, föga förvånande. Här ligger vi bara på 19:e plats, efter bl a Kazakstan, Tjeckien och Polen. Socialdemokraterna styrde den svenska skolan åt vänster på 70-talet. Vi är rätt extrema i att inte ha betyg och nationella kontrollpunkter i de lägre åldrarna och att kunskapsmålen tonats ned. Vi har bland de största avhoppen från gymnasiet i Europa. Det är lätt att tro att Sverige är världens medelpunkt, men sanningen är väl att vi är världens mest udda land och det gäller skolväsendet i synnerhet.
Det känns verkligen angeläget att de reformer vi nu beslutat om också får genomföras och inte rivas upp av de rödgröna. Då halkar vi säkert ned ytterligare. Med bättre funktionalitet i skolan skulle vi i stället kunna ta oss upp till toppen.
SVT, SvD, DN,
Talanger behövs
Alla ska kunna växa, det måste vara en utgångspunkt för varje framtidsinriktat samhälle. Man ska få pröva sina vingar, utveckla sina talanger, satsa och kunna lyckas. Det har varit lite fult i Sverige. Jantelagen är stark och kvävande och skattenivån har gjort resten för att ta död på mycket av kreativiteten.Regeringens förslag att tillåta spetsutbildningar på grundskolan utmanar Jante. Även duktiga elever ska ha rätt att utvecklas och lära nytt. Det finns för många som har tråkigt i skolan, de måste få utmaningar. Mattesnillen behövs! Språkgenier är värda sin vikt i guld. Varför är det bara accepterat att springa snabbt, men inte vara duktig på mer akademiska områden? Varför ska man bara sitta av tiden, om man redan kan allt?
För mig är det en fråga om att se varje individ. Om man menar allvar med att alla ska få utvecklas så fordrar det åtgärder också. Camilla Wallström kommer i dagarna med en bok om just begåvade personers skolgång, "Se mig som jag är". Detta är ett tabubelagt och obeforskat område. Här finnns väldigt mycket kvar att göra fortfarande.
Sk elitklasser är en del för att ändra på kulturen, men det får verkligen inte stanna där. De flesta vill inte flytta hemifrån för att gå i skola som utmanar just dem, utan de vill gå i sin vanliga skola. Därför måste varje skola ha program för hur man möter särbegåvade och högpresterande elever. Det saknar jag idag. Men efter valet kanske vi kan göra större insatser, om vi får nytt förtroende förstås. I den moderata arbetsgrupp om Ungas villkor som jag ledde för något år sedan tog vi upp frågan om att möta talanger bättre, så det är kul att hela Alliansen nu står bakom det.
De rödgröna är så klart emot. Men Ylva Johansson resonerar helt bakvänt, när hon frågar varför man ska välja ut elever. Det är ju eleven som väljer skola, inte tvärtom. Är det svårt att förstå?
Ibland verkar det som om de rödgröna tror att talang, begåvning och ambition är något konstant som kan fördelas lika för alla. Men det går inte. Talang är dessvärre medfött och i så motto orättvis. Jag har uselt bollsinne och är inte särskilt teknisk. Men jag är en hejare på historia och en del andra saker. Vi är bra på olika saker, och alla måste få utveckla det just han eller hon är bra på och intresserad av. Om min språkbegåvade dotter skulle fått läsa mer språk och bli duktigare i det, så blir ju inte någon annan sämre. Summan är inte konstant. Det blir inte orättvist för att talanger utvecklas.
Det måste ju vara en viktig politisk uppgift att se till att alla får växa. Sen kan man ju också fråga sig om ett samhälle har råd att tacka nej till sina talanger. Jag tror att vi får ett bättre samhälle om vi tillåter och uppmuntrar talanger att blomma ut.
16 augusti, 2010
Ska Butlern hjälpa mot skolstress också?
Två intressanta nyheter hittills idag. Jag vaknade med socialdemokraternas utspel om Butler i tunnelbanan. Pigor duger inte, Butler ska det vara. Fint ska det va´.S vill tydligen att man ska kunna lämna in smutstvätten till spärrvakten. Eller kanske få frukost på bussen, hur nu det ska gå till, så trångt som ofta är. Och Butlern ska fungera som springpojke och uträtta småärenden under dagen. Låter nästan om 1 april... Men det är ju bra att de inser att vi behöver hjälp med hushållsnära tjänster för att få tiden att räcka till bättre. Frågan är bara varför de vill avskaffa RUT då, det fungerar ju utmärkt.
Sen läste jag ny statistik från SCB om att skolelever upplever ganska stor stress. Flickor upplever (förstås) mer stress än pojkar. Prestationsprinsessor och glidarkillar gör skäl för generaliseringarna... Stressen är både över läxor och prov, men också över höga krav på sig själv. Självklart hänger det ihop. Tjejer vill ha alla rätt, killar nöjer sig med att klara godkänt.
Har stressen ökat? Det får vi inget besked om, men jag tror inte det. Elever har alltid upplevt stress i skolan, även jag på 70- och 80-talen. Nu finns det möjligen mer som konkurrerar om elevernas uppmärksamhet. Tekniken gör att man alltid är tillgänglig. Det finns otaliga TV-kanaler och möjligheter till nedladdning av filmer och serier man vill se. Det finns inte heller samma självklarhet i att man ska plugga som det fanns förut, att man måste avsätta tid till läxor också. Kanske upplevs stressen mer om kraven är otydliga, om man inte riktigt vet vad som förväntas? Och betygskriterierna är ju rätt suddiga idag, men det ändrar vi nästa mandatperiod om vi får chansen.
Lösningen är i alla fall inte att förbjuda läxor och prov som vissa på vänsterkanten vill, utan att bli tydligare i förväntningarna och framför allt ge tjejer bättre självförtroende. Man måste inte ha alla rätt jämt!
Hur kommer Butlerförslaget in i det här då? Ja, inte minskar det stressen i skolan i alla fall. RUT-avdraget kan däremot användas för att få hjälp att hämta och lämna barn på förskolan och skolan. Man kan få hjälp med läxläsning. Eller så kan man få hjälp med städning så att man hinner hjälpa barnen med läxorna själv. RUT är en fantastisk uppfinning, kan användas till det mesta.
Det är ju kul att S kommer med nya pigga utspel, men tänk om de kunde tala om vad de rödgröna vill med skolan också?! Eller skatterna eller jobben för den delen...
DN, Aftonbladet, SvD, Expressen, Expressen2, Expressen3, DN,
Edvin Alam, Paul Lindqvist, MinaModerataKarameller,
15 augusti, 2010
Anfall är inte bästa försvar
Socialdemokraterna presenterade igår en granskning av moderaternas (eller egentligen regeringens) skolpolitik. Den fick ingen som helst uppmärksamhet i media, så tunn och ovederhäftig är den. Följer samma spår som den sjukvårdsgranskning som Ylva Johansson presenterade förra veckan och som direkt motsades av professionen för lögner. Nu är Ylva Johansson ute i ogjort väder igen.
Jag har tre reflektioner kring rapporten.
Först är det lite intressant att de utmålar regeringens skolpolitik som moderaternas och inte folkpartiets, annars är det ju folkpartiet som brukar få äran/kritiken för Alliansens skolpolitik. Men vi moderater tar gärna diskussionen med S!
Sen att den är så tunn. Det lilla som finns kan man skjuta sönder och samman. S-rapporten vill ge bilden att skolan blivit sämre de senaste åren. De börjar med att påstå att "den moderatledda regeringen har inte förbättrat situationen i skolan, tvärtom sjunker kunskapsresultaten" och att "andelen elever som klarar grundskolan har minskat varje år sedan 2006".
Hur ser det ut i verkligheten?
2006 var slutbetygen i nian 205,3 i de kommunala skolorna. Våren 2009 var betygen 207,4. 3 betygspoäng högre alltså. Andelen elever som fick godkänt betyg i alla ämnen har ökat från 75,7% till 76,2%. Långsam förändring, men ändå åt rätt håll. Att kunskapsresultaten sjunker är direkt fel. Ser man till de kommuner som styrs av M respektive S så är skillnaderna däremot påtagliga. Resultaten förbättras i M-ledda kommuner, men sjunker i de röda.
S försöker göra stor sak av att lärartätheten sjunkit. Men båda deras mättillfällen är EFTER valet. Om man jämför med den sista mätningen FÖRE valet med den senast tillgängliga så har lärartätheten faktiskt ökat, från 8,1 lärare/100 elever (läsåret 2005/2006) till 8,2 (läsåret 2009/2010). Kostnaderna för skolan har ökat med 21 miljarder kronor under mandatperioden, trots att vi gått igenom den värsta internationella krisen. Vi har fredat skolan och satsat på en en mängd reformer för att förbättra resultaten.
Slutligen tar de upp komvux och menar att vi minskat antalet platser. Det faller också platt. Skolverket rapporterade häromdagen att antalet platser på komvux ökar för första gången på 10 år och då styrde S under 7 av dem... Ibrahim Baylan drog ned på statsbidragen till komvux med 1 440 miljoner kronor 2003-2006 (-810 Mkr 2003, -50 Mkr 2004 och -580 Mkr 2006). Vi fortsatte neddragningen 2007 eftersom konjunkturen var hög då (-600 Mkr), men därefter har vi ökat massivt med 2 000 miljoner kronor framför allt i yrkesinriktad vuxenutbildning. Och det är fler som går på högskolan nu än någonsin tidigare.
Den tredje reflektionen är att S väljer smutskastning i valet och blir lite desperat. De fortsätter på samma låga nivå som LO. Är detta allt de har att komma med? Skrämsel och lögner? Kan de inte presentera några egna gemensamma förslag med de rödgröna i stället?
Jag ska försöka hålla mig till fakta, få svar på vad de rödgröna egentligen vill med skolan och argumentera för min linje.
Jag har tre reflektioner kring rapporten.
Först är det lite intressant att de utmålar regeringens skolpolitik som moderaternas och inte folkpartiets, annars är det ju folkpartiet som brukar få äran/kritiken för Alliansens skolpolitik. Men vi moderater tar gärna diskussionen med S!
Sen att den är så tunn. Det lilla som finns kan man skjuta sönder och samman. S-rapporten vill ge bilden att skolan blivit sämre de senaste åren. De börjar med att påstå att "den moderatledda regeringen har inte förbättrat situationen i skolan, tvärtom sjunker kunskapsresultaten" och att "andelen elever som klarar grundskolan har minskat varje år sedan 2006".
Hur ser det ut i verkligheten?
2006 var slutbetygen i nian 205,3 i de kommunala skolorna. Våren 2009 var betygen 207,4. 3 betygspoäng högre alltså. Andelen elever som fick godkänt betyg i alla ämnen har ökat från 75,7% till 76,2%. Långsam förändring, men ändå åt rätt håll. Att kunskapsresultaten sjunker är direkt fel. Ser man till de kommuner som styrs av M respektive S så är skillnaderna däremot påtagliga. Resultaten förbättras i M-ledda kommuner, men sjunker i de röda.
S försöker göra stor sak av att lärartätheten sjunkit. Men båda deras mättillfällen är EFTER valet. Om man jämför med den sista mätningen FÖRE valet med den senast tillgängliga så har lärartätheten faktiskt ökat, från 8,1 lärare/100 elever (läsåret 2005/2006) till 8,2 (läsåret 2009/2010). Kostnaderna för skolan har ökat med 21 miljarder kronor under mandatperioden, trots att vi gått igenom den värsta internationella krisen. Vi har fredat skolan och satsat på en en mängd reformer för att förbättra resultaten.
Slutligen tar de upp komvux och menar att vi minskat antalet platser. Det faller också platt. Skolverket rapporterade häromdagen att antalet platser på komvux ökar för första gången på 10 år och då styrde S under 7 av dem... Ibrahim Baylan drog ned på statsbidragen till komvux med 1 440 miljoner kronor 2003-2006 (-810 Mkr 2003, -50 Mkr 2004 och -580 Mkr 2006). Vi fortsatte neddragningen 2007 eftersom konjunkturen var hög då (-600 Mkr), men därefter har vi ökat massivt med 2 000 miljoner kronor framför allt i yrkesinriktad vuxenutbildning. Och det är fler som går på högskolan nu än någonsin tidigare.
Den tredje reflektionen är att S väljer smutskastning i valet och blir lite desperat. De fortsätter på samma låga nivå som LO. Är detta allt de har att komma med? Skrämsel och lögner? Kan de inte presentera några egna gemensamma förslag med de rödgröna i stället?
Jag ska försöka hålla mig till fakta, få svar på vad de rödgröna egentligen vill med skolan och argumentera för min linje.
14 augusti, 2010
Skatterna och skolan löser jobben, sa Reinfeldt
Fredrik Reinfeldt hade flyttat det traditionella sommartalet från Vaxholm till Slussen och moderaternas valupptakt idag. Han inledde med skolans betydelse - för att få ett jobb, för att lyckas i livet, för att utjämna livschanser och han återkom till skolan flera gånger som ett viktigt område att höja ambitionerna ännu mer.
Valet kommer att handla om jobben. Hur de skapas, hur de blir fler, hur drivkraften att ta jobb kan ökas och hur man får bäst utbildning som leder till jobb. Vi och de rödgröna har helt olika lösningar.
De har svårt att se människors individuella företagsamhet och kanske också vinstmöjlighet som en drivkraft för att starta företag och därmed skapa nya jobb. Allt ska ske i offentlig sektor i deras värld och vinster ses som något fult. De vill införa en ungdomsskatt på 10 miljarder kronor och tror att det blir fler som anställer ungdomar när det blir dyrare. De förnekar att skattenivån har viss betydelse för viljan att jobba. Hur mycket man får kvar när skatten är dragen spelar faktiskt roll. Jobbskatteavdragen har bidragit oerhört till att fler jobbar nu och ytterligare steg kan öka drivkraften ännu mer. Därför är löftet om att 4,4 miljoner personer som jobbar ska få sänkt skatt - till skillnad från de rödgröna som vill höja skatten för 3,1 miljoner - viktig. Hoppas att övriga Allianskollegor hänger på.
Det sista punkten, utbildningen för att få jobb, är också väldigt skiljande. De rödgröna säger att alla gymnasieprogram ska vara studieförberedande, varav en del med vissa yrkesinriktade inslag. Vi säger att gymnasiet ska förbereda för arbetslivet eller vidare studier och därför se olika ut. Eleven väljer och kan komplettera senare om man vill ändra bana, det är viktigt. T o m vänsterpartisten Jonas Sjöstedt och LO-ekonomen Irene Wennemo har åsikter som liknar våra.
De rödgröna har faktiskt en hål-i-huvudet-politik på det här området, deras gymnasieskola är så teoretisk för yrkeselever att många hoppar av. Det är en gemensam faktor hos många unga arbetslösa - de har aldrig slutfört gymnasiet. I stället för att anpassa gymnasiet, som vi vill, så vill de satsa på mer yrkesvux efteråt. Det är förstås bra att satsa på utbildning och det startade vi med, men varför inte göra rätt från början? Varför tvinga ungdomar att få självkänslan knäckt och slås ut först?
En engagerad del av talet handlade om medarbetarnas och medborgarnas brist på inflytande. Han tog sjukvården som exempel, där politiker, tjänstemän och överläkare sitter på makten medan medarbetarna på golvet och patienterna har för lite inflytande. Vårdvalet ändrar detta. Han skulle lika gärna ha kunnat tala om skolan, för det är snarlikt. Mycket av inflytandet finns hos skolförvaltningar och utbildningsnämnden och för lite på skolorna. Ändring krävs!
Bra med en statsminister som är så glasklar i vad som är de stora samhällsutmaningarna och som har en analys av vad som måste göras. Kommande skattesänkningar för "samhällsbärarna" som han kallade lärare och sjuksköterskor är naturligtvis välkomna. Och att moderaterna vill göra Sverige till ett skatteparadis för låginkomsttagare är också en lite spännande nyhet.
SvD, DN1, DN2, Aftonbladet, GP,
Valet kommer att handla om jobben. Hur de skapas, hur de blir fler, hur drivkraften att ta jobb kan ökas och hur man får bäst utbildning som leder till jobb. Vi och de rödgröna har helt olika lösningar.
De har svårt att se människors individuella företagsamhet och kanske också vinstmöjlighet som en drivkraft för att starta företag och därmed skapa nya jobb. Allt ska ske i offentlig sektor i deras värld och vinster ses som något fult. De vill införa en ungdomsskatt på 10 miljarder kronor och tror att det blir fler som anställer ungdomar när det blir dyrare. De förnekar att skattenivån har viss betydelse för viljan att jobba. Hur mycket man får kvar när skatten är dragen spelar faktiskt roll. Jobbskatteavdragen har bidragit oerhört till att fler jobbar nu och ytterligare steg kan öka drivkraften ännu mer. Därför är löftet om att 4,4 miljoner personer som jobbar ska få sänkt skatt - till skillnad från de rödgröna som vill höja skatten för 3,1 miljoner - viktig. Hoppas att övriga Allianskollegor hänger på.
Det sista punkten, utbildningen för att få jobb, är också väldigt skiljande. De rödgröna säger att alla gymnasieprogram ska vara studieförberedande, varav en del med vissa yrkesinriktade inslag. Vi säger att gymnasiet ska förbereda för arbetslivet eller vidare studier och därför se olika ut. Eleven väljer och kan komplettera senare om man vill ändra bana, det är viktigt. T o m vänsterpartisten Jonas Sjöstedt och LO-ekonomen Irene Wennemo har åsikter som liknar våra.
De rödgröna har faktiskt en hål-i-huvudet-politik på det här området, deras gymnasieskola är så teoretisk för yrkeselever att många hoppar av. Det är en gemensam faktor hos många unga arbetslösa - de har aldrig slutfört gymnasiet. I stället för att anpassa gymnasiet, som vi vill, så vill de satsa på mer yrkesvux efteråt. Det är förstås bra att satsa på utbildning och det startade vi med, men varför inte göra rätt från början? Varför tvinga ungdomar att få självkänslan knäckt och slås ut först?
En engagerad del av talet handlade om medarbetarnas och medborgarnas brist på inflytande. Han tog sjukvården som exempel, där politiker, tjänstemän och överläkare sitter på makten medan medarbetarna på golvet och patienterna har för lite inflytande. Vårdvalet ändrar detta. Han skulle lika gärna ha kunnat tala om skolan, för det är snarlikt. Mycket av inflytandet finns hos skolförvaltningar och utbildningsnämnden och för lite på skolorna. Ändring krävs!
Bra med en statsminister som är så glasklar i vad som är de stora samhällsutmaningarna och som har en analys av vad som måste göras. Kommande skattesänkningar för "samhällsbärarna" som han kallade lärare och sjuksköterskor är naturligtvis välkomna. Och att moderaterna vill göra Sverige till ett skatteparadis för låginkomsttagare är också en lite spännande nyhet.
SvD, DN1, DN2, Aftonbladet, GP,
Fråga 7: vem ska gå i den rödgröna skolan?
Fråga 7 till de rödgröna om skolan är kanske liten, men viktig för de som berörs. Den handlar om vem som ska gå skolan. Hur man ska ta in elever i skolan och förskolan.
En årskull barn och ungdomar är ungefär 100 000 stycken, give and take a bit. Det vanliga är att man väljer förskola eller dagmamma när det är dags för det, sedan väljer man låg- och mellanstadieskola, högstadieskola och sist gymnasium. Det är åtminstone 4 gånger som en familj väljer skola för varje barn.
På en del ställen finns inte så mycket att välja mellan, man har kanske bara en skola på rimligt avstånd hemifrån. Där är det ingen fråga. Men på andra håll, framför allt i storstäderna (och där bor ju hälften av alla barn och ungdomar), är valalternativen många och det finns mer och mindre populära skolor.
Frågan är i vilken ordning barnen ska tas in. Närhet? Lottning? Syskonförtur? Antagningstest? Betyg? Kötid?
Jag tycker att det är en svår fråga och har alltid försökt att driva linjen att det viktigaste måste ju vara att så många som möjligt får sina förstahandsval tillgodosedda. Populära skolor måste byggas ut och mindre populära krympa. Platsantalet får inte vara statiskt.
Nåväl, ibland behövs urval och hur ska det då gå till?
De tre rödgröna partierna vill föra in en ny paragraf i skollagen som handlar om att varje skola ska ha en socialt och kulturellt blandad sammansättning av elever. I klartext innebär ju det att en skola i Danderyd inte bara får ha blonda etniskt svenska elever eller att en skola i Rosengård inte bara får ha invandrarbarn. Judiska skolan får sannolikt inte bara ha judiska elever, utan måste blanda upp med lite kristna och muslimer.
Den blandade sammansättningen kanske låter bra i teorin, men i praktiken? Det blir ju skolorna som väljer ut elever, inte eleverna som väljer skola längre. Valfriheten får en helt ny innebörd. Det blir inte valfrihet för den enskilde, utan för skolan. Det blir omfattande och klåfingrig centralplanering och bussning om det ska bli verklighet.
Samtidigt säger socialdemokraterna i sin skollagsmotion att närhetsprincipen ska gälla fullt ut för alla skolor, dvs även friskolor, och att kötid ska bort som urvalsprincip. Hur ska detta gå ihop med blandningsprincipen? Om man ska gå efter närhetsprincipen så ska ju barnen i Rosengård gå just där och inte i Västra hamnen där fler etniska svenskar går.
För att krångla till det ytterligare så får de mothugg av S i Stockholm, som vill att syskonförtur ska gälla. Det innebär ju att båda principerna om blandning och närhet sätts ur spel.
De tre rödgröna verkar dock rörande överens om att man inte ska få ha någon form av antagningsprov i grundskolan. Man får inte kräva att man kan spela fotboll för att börja en fotbollsklass eller någon sorts rytmisk kompetens för att börja en dansskola.
V vill lagstiftningsvägen förbjuda dagens betygsintagning till gymnasiet, i stället ska det vara närhet även där, och närhetsprincipen i förskolan ska skärpas.
För egen del har jag en ganska pragmatisk inställning. Det behöver inte se likadant ut överallt. Dagens lagstiftning fungerar ganska bra, det handlar i stället om att skolorna måste bli bättre på att möta efterfrågan. Sen kan skolorna få ha lite olika urvalsmetoder, så länge de inte diskriminerar någon. Antagningsprov är helt okej till vissa profilerade skolor tycker jag. Betygsintagnings på gymnasiet är självklart - då är det ju de egna insatserna som avgör vilken skola man ska gå i och inte föräldrarnas bostad.
Men hur tänker de rödgröna reda upp förvirringen om antagningen till skolan? Man kan ju inte ha alla principer lagstadgade samtidigt.
En årskull barn och ungdomar är ungefär 100 000 stycken, give and take a bit. Det vanliga är att man väljer förskola eller dagmamma när det är dags för det, sedan väljer man låg- och mellanstadieskola, högstadieskola och sist gymnasium. Det är åtminstone 4 gånger som en familj väljer skola för varje barn.
På en del ställen finns inte så mycket att välja mellan, man har kanske bara en skola på rimligt avstånd hemifrån. Där är det ingen fråga. Men på andra håll, framför allt i storstäderna (och där bor ju hälften av alla barn och ungdomar), är valalternativen många och det finns mer och mindre populära skolor.
Frågan är i vilken ordning barnen ska tas in. Närhet? Lottning? Syskonförtur? Antagningstest? Betyg? Kötid?
Jag tycker att det är en svår fråga och har alltid försökt att driva linjen att det viktigaste måste ju vara att så många som möjligt får sina förstahandsval tillgodosedda. Populära skolor måste byggas ut och mindre populära krympa. Platsantalet får inte vara statiskt.
Nåväl, ibland behövs urval och hur ska det då gå till?
De tre rödgröna partierna vill föra in en ny paragraf i skollagen som handlar om att varje skola ska ha en socialt och kulturellt blandad sammansättning av elever. I klartext innebär ju det att en skola i Danderyd inte bara får ha blonda etniskt svenska elever eller att en skola i Rosengård inte bara får ha invandrarbarn. Judiska skolan får sannolikt inte bara ha judiska elever, utan måste blanda upp med lite kristna och muslimer.
Den blandade sammansättningen kanske låter bra i teorin, men i praktiken? Det blir ju skolorna som väljer ut elever, inte eleverna som väljer skola längre. Valfriheten får en helt ny innebörd. Det blir inte valfrihet för den enskilde, utan för skolan. Det blir omfattande och klåfingrig centralplanering och bussning om det ska bli verklighet.
Samtidigt säger socialdemokraterna i sin skollagsmotion att närhetsprincipen ska gälla fullt ut för alla skolor, dvs även friskolor, och att kötid ska bort som urvalsprincip. Hur ska detta gå ihop med blandningsprincipen? Om man ska gå efter närhetsprincipen så ska ju barnen i Rosengård gå just där och inte i Västra hamnen där fler etniska svenskar går.
För att krångla till det ytterligare så får de mothugg av S i Stockholm, som vill att syskonförtur ska gälla. Det innebär ju att båda principerna om blandning och närhet sätts ur spel.
De tre rödgröna verkar dock rörande överens om att man inte ska få ha någon form av antagningsprov i grundskolan. Man får inte kräva att man kan spela fotboll för att börja en fotbollsklass eller någon sorts rytmisk kompetens för att börja en dansskola.
V vill lagstiftningsvägen förbjuda dagens betygsintagning till gymnasiet, i stället ska det vara närhet även där, och närhetsprincipen i förskolan ska skärpas.
För egen del har jag en ganska pragmatisk inställning. Det behöver inte se likadant ut överallt. Dagens lagstiftning fungerar ganska bra, det handlar i stället om att skolorna måste bli bättre på att möta efterfrågan. Sen kan skolorna få ha lite olika urvalsmetoder, så länge de inte diskriminerar någon. Antagningsprov är helt okej till vissa profilerade skolor tycker jag. Betygsintagnings på gymnasiet är självklart - då är det ju de egna insatserna som avgör vilken skola man ska gå i och inte föräldrarnas bostad.
Men hur tänker de rödgröna reda upp förvirringen om antagningen till skolan? Man kan ju inte ha alla principer lagstadgade samtidigt.
13 augusti, 2010
Vart tog omprövningen vägen, Mona?
Efter valet 2006 förklarade Mona Sahlin att den socialdemokratiska skolpolitiken inte varit någon valvinnare. När hon blev partiledare krävde hon mandat för att förändra skolpolitiken.
Det har väl gått sådär, tycker jag. Eller, rättare sagt, ganska dåligt. Det var mycket tomma ord. Ok, jag ger dem cred för att de numera tycker att betyg och nationella prov behövs tidigare, men det är väldigt ljummen omsvängning. Men resten då? När det gäller valfrihet, gymnasiet och lärarkompetens så verkar de närmast gått åt andra hållet för att hålla sig väl med sina kompisar i vänstern.
Idag kom socialdemokraternas valmanifest, Vägval 2010. Här syns tyvärr inga resultat av den omtalade omprövningen. Fler vuxna i skolan, fler platser på komvux och höjda bidrag. Inte ett ord om hur det ska betalas, vilka nya skatter som ska höjas.
Programmet verkar upplagt för att det ska bli lätt att komma överens med vänsterpartiet, inte för att det ska ge några bestående bidrag för att förbättra skolan och att våra elever ska lära sig mer och bli mer konkurrenskraftiga. Det känns som en återgång på den politik som socialdemokraterna förde 2006.
Visst, det är bra med fler platser på komvux, därför satsar vi mer på det nu. Häromdagen kom statistik från Skolverket som sa att antalet komvuxplatser nu ökar för första gången på 10 år.
Visst, det är bra med fler lärare. Men vi har fler lärare nu än 2006. Nu är det 8,2 lärare per 100 elever, då var det 8,1, trots att vi gått igenom den värsta internationella finanskrisen som någon kan minnas.
Visst, det är bra att S numera tycker att det är viktigt att Sverige ligger på topp-10-listan i matematik. Men vi sjönk ju som en sten förra gången de styrde och nu har de inga konkreta förslag på hur vi ska klättra uppåt igen. En vällovlig ambition räcker inte, man måste visa på vägen dit också.
Men det här räcker ju inte. Politikens innhåll måste också förändras och här står S tomhänta.
Nej, Mona Sahlin har inte fått igenom den förändring av skolpolitiken som hon begärt mandat för. De fyra oppositionsåren har gnällts bort, inte används för förnyelse. Hon är svag som ledare, har inte sitt parti med sig. Jonas Gardell säger idag att det "inte är Mona som är problemet, utan det trötta gubbgänget". Ja, och det är ju uppenbarligen dom som bestämmer.
Jag saknar moderniteten, de nya tankarna, den spännande samhällsanalysen och de nya lösningarna hos socialdemokraterna. Det vore mycket roligare att debattera med ett sådant parti.
Expressen, Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, Kent Persson, Norahr4you,
Det har väl gått sådär, tycker jag. Eller, rättare sagt, ganska dåligt. Det var mycket tomma ord. Ok, jag ger dem cred för att de numera tycker att betyg och nationella prov behövs tidigare, men det är väldigt ljummen omsvängning. Men resten då? När det gäller valfrihet, gymnasiet och lärarkompetens så verkar de närmast gått åt andra hållet för att hålla sig väl med sina kompisar i vänstern.
Idag kom socialdemokraternas valmanifest, Vägval 2010. Här syns tyvärr inga resultat av den omtalade omprövningen. Fler vuxna i skolan, fler platser på komvux och höjda bidrag. Inte ett ord om hur det ska betalas, vilka nya skatter som ska höjas.
Programmet verkar upplagt för att det ska bli lätt att komma överens med vänsterpartiet, inte för att det ska ge några bestående bidrag för att förbättra skolan och att våra elever ska lära sig mer och bli mer konkurrenskraftiga. Det känns som en återgång på den politik som socialdemokraterna förde 2006.
Visst, det är bra med fler platser på komvux, därför satsar vi mer på det nu. Häromdagen kom statistik från Skolverket som sa att antalet komvuxplatser nu ökar för första gången på 10 år.
Visst, det är bra med fler lärare. Men vi har fler lärare nu än 2006. Nu är det 8,2 lärare per 100 elever, då var det 8,1, trots att vi gått igenom den värsta internationella finanskrisen som någon kan minnas.
Visst, det är bra att S numera tycker att det är viktigt att Sverige ligger på topp-10-listan i matematik. Men vi sjönk ju som en sten förra gången de styrde och nu har de inga konkreta förslag på hur vi ska klättra uppåt igen. En vällovlig ambition räcker inte, man måste visa på vägen dit också.
Men det här räcker ju inte. Politikens innhåll måste också förändras och här står S tomhänta.
Nej, Mona Sahlin har inte fått igenom den förändring av skolpolitiken som hon begärt mandat för. De fyra oppositionsåren har gnällts bort, inte används för förnyelse. Hon är svag som ledare, har inte sitt parti med sig. Jonas Gardell säger idag att det "inte är Mona som är problemet, utan det trötta gubbgänget". Ja, och det är ju uppenbarligen dom som bestämmer.
Jag saknar moderniteten, de nya tankarna, den spännande samhällsanalysen och de nya lösningarna hos socialdemokraterna. Det vore mycket roligare att debattera med ett sådant parti.
Expressen, Expressen, Aftonbladet, SvD, DN, Kent Persson, Norahr4you,
12 augusti, 2010
Allians för förskolan
Regeringen har idag fastställt en ny läroplan för förskolan. Den utgår från barnens nyfikenhet och lust att hela tiden lära nytt. Vi ska skapa en mer lärorik förskola.
Jag applåderar, liksom Lärarförbundet. Det är en bra framtidsreform. Förskolan är viktig för barns lärande, där läggs grunden.
I sanningens namn ska jag säga att detta är ett exempel på att vi moderater omprövat vår politik. När nuvarande läroplan för förskolan tillkom 1998 så var vi emot. Många moderater såg dagis som mer av omsorg när föräldrarna jobbar. Nu står kunskapsinhänmtandet i fokus och det är bra.
Det här är en av flera reformer som vi genomfört för att stärka förskolan. Det blir nytt innehåll i förskollärarutbildningen och inför egen examen för förskollärarna. Förskollärarlyftet är en stor satsning på fortbildning för befintliga förskollärare. Den allmänna förskolan har byggts ut till att också omfatta treåringar.
Nu förtydligar vi förskolans uppdrag. Det pedagogiska arbetet ska ledas av en förskollärare och inte av en diffus personalgrupp. Målen för språk och matematik och naturvetenskap har förtydligats och det ska bli bättre utvärdering också av om hur målen nås.
Samtidigt presenterar moderaterna i Stockholm ett program för en ännu bättre förskola, Framtidshoppet. Känns braaaaa!
Intressant att se vad oppositionen säger.
Expressen,
Jag applåderar, liksom Lärarförbundet. Det är en bra framtidsreform. Förskolan är viktig för barns lärande, där läggs grunden.
I sanningens namn ska jag säga att detta är ett exempel på att vi moderater omprövat vår politik. När nuvarande läroplan för förskolan tillkom 1998 så var vi emot. Många moderater såg dagis som mer av omsorg när föräldrarna jobbar. Nu står kunskapsinhänmtandet i fokus och det är bra.
Det här är en av flera reformer som vi genomfört för att stärka förskolan. Det blir nytt innehåll i förskollärarutbildningen och inför egen examen för förskollärarna. Förskollärarlyftet är en stor satsning på fortbildning för befintliga förskollärare. Den allmänna förskolan har byggts ut till att också omfatta treåringar.
Nu förtydligar vi förskolans uppdrag. Det pedagogiska arbetet ska ledas av en förskollärare och inte av en diffus personalgrupp. Målen för språk och matematik och naturvetenskap har förtydligats och det ska bli bättre utvärdering också av om hur målen nås.
Samtidigt presenterar moderaterna i Stockholm ett program för en ännu bättre förskola, Framtidshoppet. Känns braaaaa!
Intressant att se vad oppositionen säger.
Expressen,
11 augusti, 2010
Fråga 6: får man vara duktig i den rödgröna skolan?
Fråga 6 till de rödgröna är ganska enkel och kort. Hur duktig får man egentligen vara i den rödgröna skolan? Och vad får man vara duktig på?För egen del tycker jag att varje barn och ungdom ska kunna utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar och behov. De som har svårt att nå målen ska få extra stöd och hjälp. Det har skolan generellt blivit bättre på att erbjuda, men fortfarande återstår en del att göra. Rätten till stöd ökar därför i nya skollagen.
De elever som med lätthet når målen behöver också tänja sina tränser, men det är nästan en tabubelagd fråga idag. Tar man upp de elevernas behov av utmaningar blir man beskylld för att vara elitist. Men sanningen är ju att många elever är understimulerade idag, har tråkigt. Dessutom: har Sverige råd att avstå från sina talanger?
Alliansen försöker se också till dessa ungdomars behov av ny kunskap. Spetsutbildningar har skapats i naturvetenskap, teknik och humaniora på gymnasienivå. Nu vill vi gå vidare också till grundskolan, där man ska kunna ha särskilda klasser i mer än idrott och musik. Talanger i språk och kemi ska också få utvecklas. Socialdemokraterna har motvilligt accepterat de gymnasiala spetsutbildningarna, men Mp och V gillar dem inte alls.
Valfriheten och friskolereformen har inneburit att det finns ett enormt utbud av skolor idag, skolor med väldigt olika inriktning. En del rynkar på näsan åt "udda" skolor, men även de får ju talanger att utvecklas. En cirkusskola passar vissa, men inte alla. De behövs! S och V står för den sammanhållna skolan. Valfrihet som leder till olikheter ska motarbetas, när vi i Alliansen i stället ser olikheter som berikande och att det ger möjlighet för fler att komma till sin rätt.
De nya kunskapskraven, de nationella proven och nya betygen signalerar också att kunskaper är det viktigaste i skolan och att alla ska få utvecklas. För att nå långt behöver man träna. Ska man bli riktigt bra på något behöver man lägga ned 10 000 timmar på det har någon sagt. Man behöver öva, öva och öva.
Ett sätt att bli bättre är att göra läxor, men det vill V förbjuda. Att träna glosor, räkna några tal, läsa några sidor i en bok ska man bara göra i skolan.
Vi i Alliansen föreslår fler lektioner för eleverna (vi har näst minst i EU idag). Det tycker Mp är "korkat".
Så hur ska talanger utvecklas i den rödgröna skolan? Talanger i vad? Får man ens vara duktig?
10 augusti, 2010
Fråga 5: ska flumskolan tillbaka?
Fråga 5 till de rödgröna om skolan ägnar jag åt det som har med trygghet och arbetsro att göra.Nidbilden av svensk skola är en kaotisk miljö där elever kommer och går som de vill, säger och gör vad de vill, där regler inte existerar och ingen bryr sig och många känner sig rädda. Den bilden är förstås oerhört överdriven. Men det måste finnas ett korn av sanning, annars skulle den aldrig kunna bita sig fast.
Om man letar efter lite fakta så kan vi t ex gå till Skolverkets rapport "Attityder till skolan" som presenterades i maj. Glädjande nog stiger andelen elever som trivs i skolan, nu är det mellan 80 och 90%. Men när det gäller arbetsron hopar sig orosmolnen. 20% av flickorna i högstadiet säger att det är arbesro på några få eller nästan inga lektioner. 22% av eleverna känner sig störda av klasskompisar på de flesta lektionerna. Endast 39% säger att de i princip inte blir störda alls. Men så borde det ju vara för alla. Var tredje lärare överväger att byta jobb, ofta p g a arbetsmiljön.
Våld med koppling till skolor är också stort. Jag skrev lite om det här i maj. Och det finns en mängd uppmärksammade fall där elever slagit ned skolpersonal och hemska mobbningsfall, jag säger bara Bjästa...
Det här inger verklig oro. Politiken måste visa ledarskap och ge skolorna förutsättningar att bemästra problemen.
Det handlar inte om att skapa kadaverdisciplin där sinnebilden blir någon scen ur filmen Hets. Jag vill ha en skola fylld av nyfikenhet, tillit, motivation, vetgirighet och iver att hela tiden lära nytt. Det kräver, förutom gott ledarskap, vissa gemensamma normer och regler som alla följer och måttfulla sanktioner om man inte gör det. Om skolorna ska kunna skapa en bra arbetsmiljö för både elever och lärare så måste de ha medel för att åstadkomma det. Trygga elever lär sig mer än rädda, så enkelt är det.
S track record är inte särskilt bra. De gjorde inget under sina regeringsår, men har försökt närmat sig oss på senare tid och det är bra. Miljöpartiet driver däremot på åt andra hållet, för att vrida verktygen ur lärares och rektorers händer.
I nya skollagen ger vi skolorna några ytterligare verktyg. Kvarsittning och tillfällig avstängning är två exempel och Mp röstade emot båda. Mp vill inte att man ska kunna flytta mobbare. V tar bort de statliga pengar som finns för att bekämpa mobbning.
De som inte vill ha ytterligare sanktionsmöjligheter säger att det inte ska behövas. Nej, det kan man hålla med om och så är det nog på de flesta skolor. Men de blundar för verkligheten, där det finns elever som slås ned, där allvarlig mobbning förekommer, där droger langas i skolor, och där tusentals elever störs på lektionerna. Skolan behöver både morot och piska, mest morot förstås. Men sanktionsmöjligheterna har varit näst intill obefintliga hittills. Det fungerar inte.
Vi i Alliansen är överens om att ge skolorna fler verktyg, exakt vilka kan vi kanske diskutera men färdriktningen är tydlig. Skolorna måste ha befogenheter att skapa trygghet. Eftersom vi litar på professionen så är vi övertygade om att de kommer att användas med förnuft.
Men vad vill de rödgröna? Maria Wetterstrand har profilerat sig som den hårdaste motståndaren som står längst från Alliansen. Är det miljöpartiets flumlinje som ska gälla?
De senaste dagarna har skolk i betygen diskuterats. Det har bevisad effekt på närvaron och närvaron har bevisad effekt för resultaten. S är svagt för, men Mp och V är kraftigt emot.
Ska man kunna ta drogtester på elever som man misstänker är påverkade och kanske en fara för andra elever? S är tysta, men V och Mp är emot.
Ska skolorna få ge omdömen i ordning och uppförande och annat som har med ett socialt beteende att göra?
Svar från de rödgröna önskas omgående. (DN)
09 augusti, 2010
Jajamensan, skolan är viktigast
Det är ju kul att man hamnar rätt någon gång. DN skriver idag om en ny undersökning från FSI som säger att väljarna tycker att skolan är den viktigaste politiska frågan nu inför höstens val. Håller verkligen med!
Att skolan är viktigast borde gynna oss i Alliansen. Stödet för vår skolpolitik är betydligt större än för de rödgrönas (om de nu har någon gemensam linje). Väljarna vill ha betyg, valfrihet och fokus på kunskaper. Och de inser att det behövs mer lugn och ro och därmed vissa ordningsregler också.
Det var skolan som gjorde att jag engagerade mig politiskt för länge sen. Vi hade lärarlösa lektioner och betygen "tog slut". Valfrihet var inte att snacka om, vare sig att välja skola eller ämnen. Därför är det en förmån att få vara med och påverka skolpolitiken. Det har hänt en hel del sen jag gick i skolan. En del till det bättre, en del till det sämre och nya problem har tillkommit. Det gäller att inte göra sig av med det som är bra, för det finns mycket sådant, när vi reformerar och moderniserar. Barnet ska inte åka ut med badvattnet.
Utbildning är viktigt. Det handlar om unga människors framtid. Och det är väl just om framtiden som politiken ska handla?! Brister i utbildningskvaliteten leder till avhopp, arbetslöshet, felmatchning, höga kostnader och krasade drömmar. Jag vill ha ett samhälle där alla kan skapa sig en lycklig framtid med hjälp av utbildning. Det är vart man är på väg som är intressant, inte varifrån man kommer. Skolan ska ge möjligheter och livschanser.
SvD, Linda Norberg, Kent Persson,
Att skolan är viktigast borde gynna oss i Alliansen. Stödet för vår skolpolitik är betydligt större än för de rödgrönas (om de nu har någon gemensam linje). Väljarna vill ha betyg, valfrihet och fokus på kunskaper. Och de inser att det behövs mer lugn och ro och därmed vissa ordningsregler också.
Det var skolan som gjorde att jag engagerade mig politiskt för länge sen. Vi hade lärarlösa lektioner och betygen "tog slut". Valfrihet var inte att snacka om, vare sig att välja skola eller ämnen. Därför är det en förmån att få vara med och påverka skolpolitiken. Det har hänt en hel del sen jag gick i skolan. En del till det bättre, en del till det sämre och nya problem har tillkommit. Det gäller att inte göra sig av med det som är bra, för det finns mycket sådant, när vi reformerar och moderniserar. Barnet ska inte åka ut med badvattnet.
Utbildning är viktigt. Det handlar om unga människors framtid. Och det är väl just om framtiden som politiken ska handla?! Brister i utbildningskvaliteten leder till avhopp, arbetslöshet, felmatchning, höga kostnader och krasade drömmar. Jag vill ha ett samhälle där alla kan skapa sig en lycklig framtid med hjälp av utbildning. Det är vart man är på väg som är intressant, inte varifrån man kommer. Skolan ska ge möjligheter och livschanser.
SvD, Linda Norberg, Kent Persson,
Fråga 4: river ni upp gymnasiereformen?
Lazy sunday, så det blev ingen fråga till de rödgröna då. Fortfarande inga svar, men jag matar på med en ny aktuell skolfråga och hoppas på svar innan valet.Fråga 4 handlar om vad de rödgröna vill med gymnasiet.
63% av ungdomarna slutför gymnasiet inom avsedd tid, 3 år. Andelen stiger till 76% om de får ytterligare ett år på sig (man valde fel skola eller program, utlandsstudier etc) . 90% av dessa uppnår grundläggande behörighet till högskolan (dvs lägst betyget godkänt i kurser som omfattar minst 90% av poängen). Det innebär att endast 68% av de som börjar gymnasiet är behöriga till högskolan. Faktiskt katastrofalt låga resultat, var någon annanstans i samhället skulle man acceptera det?
Låt mig ta fordonsprogrammet som exempel på hur det ser ut idag. Hösten 2002 började 3 631 elever på fordonsprogrammet. Fyra år senare (våren 2006) hade 2 534 slutfört gymnasiet och av dem hade 2 129 behörighet till högskolan. Våren 2009 hade sammanlagt 51 börjat på högskolan, alltså 1,4% av de som började.
Man kan alltså säga att priset för att 51 fordonselever ska komma in på högskolan är att 1 502 inte ska klara gymnasiet och många kanske bli arbetslösa.
Detta är en av utgångspunkterna för vår stora gymnasiereform, Gy11, som träder i kraft nästa höst. Det är vår övertygelse att strukturen i gymnasiet är fel och leder till massavhopp och misslyckanden. Syftet med all gymnasieutbildning idag är att den ska ge behörighet till universitetet, inte behörighet till arbetsmarknaden. Konsekvensen av denna i och för sig goda tanke om allmän högskolebehörighet är att den vare sig passar för arbetslivet eller universitetet. Och konsekvensen av detta syns i form av hög arbetslöshet bland ungdomar.
Förändringen nästa höst innebär bl a att gymnasiet delas upp i yrkesprogram och högskoleförberedande program. Samtidigt ger vi en rätt för den yrkeselev som vill att gå kurser för att bli behörig till högskolan, antingen under gymnasietiden eller på komvux efteråt. Det blir en möjlighet, men inget tvång.
Jag uppfattar att det finns ett mycket stort stöd för gymnasiereformen. Skolorna applåderar. LR, som organiserar gymnasielärare applåderar. Företagen applåderar. T o m LO är positivt. Men de rödgröna är emot, här går den största skiljelinjen mellan oss.
Frågan är nu vad som händer med hela gymnasiereformen. Ska den rivas upp vid ett maktskifte och dagens utslagningsskola bestå för ytterligare några generationer? 100 000 niondeklassare är nog intresserade av att veta hur det kan bli. 1 000 gymnsaieskolor med över 40 000 anställda är kanske ännu mer intresserade. Är deras förberedelser förgäves? Besked kommer, har vi hört. Men när?
Om de låter reformen stå fast, men ändrar så att alla program leder till högskolan så inställer sig ett antal frågor som måste besvaras. Konsekvensen blir nämligen att det måste bli mer allmän teori på yrkesprogrammen. Vad är det för kurser på exempelvis fordonsprogrammet som ska bort för att släppa fram bild, litteraturkunskap, engelska etc? Svetsning? Lackeringsteknik? Skadebesiktning? Klart är att man blir en sämre fordonsmekaniker, oavsett vad som tas bort. På motsvarande sätt blir det på alla program, man blir sämre förberedd för arbetslivet.
En komplikation för de rödgröna är de nya behörighetskraven till högskolan som införts nu i höst. Kraven på grundläggande behörighet har skärpts och 17 områdesbehörigheter har införts för olika utbildningar utöver den grundläggande behörigheten. Ska man bli högskoleingenjör med inriktning mot maskinteknik (sannolikt om man gått fordonsprogrammet och är intresserad av maskiner) så krävs att man läst (och klarat) kurserna i matematik B, C, D, E, fysik A och B, kemi A och B och biologi A, alltså 500 poäng ytterligare. Om fordonseleven ska få in även detta under gymnasietiden så blir det inte så många fordonskurser kvar. I princip varenda yrkesutbildning på högskolan kräver mer än grundläggande behörighet - till lärare, ekonom, jurist, sjuksköterska. Eller ska kanske behörighetskraven till högskolan sänkas igen, så att alla oavsett förkunskaper kommer in?
Så - hur ska det bli med gymnasiet? River ni upp allt och börjar om?
OSA - snarast. Valet har börjat!
07 augusti, 2010
Fråga 3: vad ska hända med högskolan?
Fråga 3 till de rödgröna handlar om högskolan.
De rödgröna partierna har inte redovisat någon gemensam politik för högskolan heller. Visst, de vill ha fler platser och det är ju enkelt att enas om överbudspolitik. Faktum är att det aldrig har varit så många som studerar på högskolan som nu.
273 106 studenter tas in nu i höst. Hösten 2007 var det 230 555 som togs in, medan antalet hösten 2006 (före maktskiftet) inte ligger ute på VHS hemsida. Klart är i alla fall att det är väsentligt fler som studerar nu än när de rödgröna styrde. Nu vill de att det ska bli ännu fler och det är väl inget fel i det.
De rödgröna partierna har inte redovisat någon gemensam politik för högskolan heller. Visst, de vill ha fler platser och det är ju enkelt att enas om överbudspolitik. Faktum är att det aldrig har varit så många som studerar på högskolan som nu.
273 106 studenter tas in nu i höst. Hösten 2007 var det 230 555 som togs in, medan antalet hösten 2006 (före maktskiftet) inte ligger ute på VHS hemsida. Klart är i alla fall att det är väsentligt fler som studerar nu än när de rödgröna styrde. Nu vill de att det ska bli ännu fler och det är väl inget fel i det.
Men politik är ju inte bara kvantitet och platser. Två frågor som diskuterats mycket under sommaren är de nya studieavgifter som införs för utomeuropeiska studenter och hur själva intagningen ska gå till. Här finnns inga gemensamma besked från de rödgröna.
När vi beslutade om studieavgifterna i våras röstade S med oss, medan V och Mp var emot. Hur blir det vid en rödgrön seger - ska avgifterna vara kvar eller tas bort?
Intagningen till högskolan är komplicerad. Före valet 2006 beslutade S-regeringen om nya regler, där bl a komvuxbetyg inte skulle väga lika tungt som gymnasiebetyg och nya meritpoäng infördes för språk och matematik. 2007 ändrade vi lite i detta, bl a så att man kan få meritpoäng för fler gymnasiekurser. Nu inför antagningen till hösten 2010 träder de nya reglerna i kraft och då utbryter protesterna, även från S som egentligen införde dem. Nu är det orättvist att komvuxbetyg inte är lika betydelsefulla längre.
Okej, man kan ju ändra sig. Men det räcker ju inte med att tala om hur antagningen INTE ska se ut. Hur SKA den se ut? Vilka regler ska gälla? Ska vi återgå till hur det såg ut 2006, då tusentals ungdomar gick direkt från gymnasiet till komvux för att läsa om kurser de redan hade ett godkänt betyg i och där kursen i filmkunskap vägde lika tungt som den svåraste mattekursen vid intagningen till ingenjörsutbildningen? Över en kvarts miljon ungdomar berörs och vill säkert veta hur de ska göra för att få bäst chanser att komma in där de vill.
Och hur blir det med studiemedlen? Mp och V driver på för att höja rejält, medan S hållit tillbaka länge. Vilket gemensamt besked har de rödgröna till studenterna? Ska studiemedlen höjas - hur ska det i så fall betalas?
Och kårobligatoriet - ska det återinföras? Våren 2009 beslutade vi att ta bort det och avskaffandet trädde i kraft 1 juli i år. Nu behöver studenter inte vara med i en kår eller en nation för att få plugga. S och V röstade emot, medan Mp var mer på vår linje. Så vad kommer att gälla? Blir det en återställare?
Hur ska resursfördelningen till högskolorna se ut? I våras beslutade vi efter långt utredande och många diskussioner om ett nytt system som ska premiera god kvalitet i utbildningen med extra pengar. De rödgröna var emot, utan att närmare tala om vad de är för i stället. Ska det nya systemet rivas upp?
V och Mp föreslår i olika motioner mer detaljregleringar av högskoleutbildningarna. Det ska bli obligatoriska kurser i sexualiserat våld på flera av de stora utbildningarna tycker V. Mp vill satsa på obligatoriska kurser i alkoholberoende. Vad blir den rödgröna kompromissen?
Som vanligt, frågorna är många men svaren få. Vilka besked ger den rödgröna kartellen?
OSA - snarast, valet pågår!
06 augusti, 2010
Fråga 2: ska skolor slippa sätta betyg?
Idag skriver Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén på DN Debatt att de politiska blocken ska göra upp om betygen. Det vore ju bra förstås, men frågan rymmer flera dimensioner än vad skribenten tar upp i artikeln.
Fråga 2 till de rödgröna handlar därför om betygen.
För en månad sedan gjorde de rödgröna upp om att betyg ska ges från årskurs 7. Socialdemokraterna, som tidigare accepterat betyg från 6:an i enlighet med vad vi i Alliansen kommer att genomföra, fick ge sig på ett år. Jag kan tycka att det är lite löjligt att strida om ett år, men V och Mp kunde väl inte ge sig för socialdemokraterna.
I sak tycker jag att det är viktigt med betyg tidigare än idag och sexan är absolut senaste tidpunkten. Det är en statusfråga för låg- och mellanstadieskolor att de också blir betygssättande skolor, det blir ett slutkvitto på hur det gått och passar in med de nationella proven. Det ger tid att fylla i eventuella kunskapsluckor.
Miljöpartiet vill att kommunala skolor ska kunna slippa sätta betyg om de vill. Blir det den gemensamma rödgröna linjen, som de inte sagt något om än?
Men betygsfrågan rymmer mer än när de ska ges och här har de rödgröna inte lämnat några besked än så länge.
Hur blir det med betygsskalan? Vi har beslutat att det blir 5 godkända betyg (A-E) och 2 underkända (F och -). Nationella betygskriterier ska finnas för steg A, C och E. Betygen B och D får man om man uppyller flera, men inte alla, av kriterierna i betyget "ovanför".
De tre rödgröna passar i antal steg men, säger att de ska ha nationella kriterier för alla steg. Skolverket, som utformar kriterierna, säger att det i praktiken är en omöjlig uppgift att ha så tydliga och distinkta kriterier för fem steg. Så hur ska det gå till? Varför litar de inte på lärarnas professionalitet att göra rätt bedömningar?
Samtidigt säger miljöpartiet i sin skollagsmotion från i våras att skolorna ska kunna ha egna lokala ämnen och egna kursplaner. Hur blir det med nationella betygskriterier i de ämena? Det går ju inte ihop alls.
Hur ska betygsskalan se ut om de rödgröna får bestämma? Hur många steg blir det? Blir det dagens tre steg, som många uppfattar som orättvisa och orättvisande? Blir det kanske bara ett steg - godkänt - som vänstern vill?
Hur ska betygen se ut på gymnasiet? Blir det ämnesbetyg, som de ville ha 2006, eller ska dagens kursbetyg finnas kvar? Det är en väldig skillnad. Ämnesbetyg innebär att det är det sist satta betyget i ett ämne, där det finns flera kurser, som gäller. Det är inte ovanligt att man får bra betyg i första mattekursen och lite sämre i den sista eftersom den är svårare. Då är det det lägre betyget som gäller för alla. Det gör att man hela tiden sätter de första betygen "i pant" och riskerar dem. Vågar man ta fördjupningskurser med det systemet? Ska det dammas av ändå?
Det var bra att de rödgröna enade sig om när de vill att eleverna ska få betyg, men den som gör anspråk på att regera måste också ha konkreta svar på andra frågor.
Så, rödgröna partier, hur blir det med betygen?
OSA - snarast!
Uppdaterat 8 augusti. Dagens utspel av V-ledaren Ohly på DN Debatt (vinstförbud och förbut mot att äga mer än en skola mm) visar hur stort behovet är av gemensamma besked från de rödgröna. Ska Pysslingen, Vittra, Rytmus, Baggium, Aspero, NTI-gymnasierna, Engelska skolan m fl tvingas stänga massor av skolor? Miljöpartiet försöker att vara de stora friskolevännerna, men med Ohly i regeringen så är det väl ganska uppenbart att en kompromiss kommer att ligga långt till vänster om miljöpartiet. För att undvika spekulationer så kan de väl tala om vad de ska göra? FÖRE valet?!
(SvD, GP)
Fråga 2 till de rödgröna handlar därför om betygen.
För en månad sedan gjorde de rödgröna upp om att betyg ska ges från årskurs 7. Socialdemokraterna, som tidigare accepterat betyg från 6:an i enlighet med vad vi i Alliansen kommer att genomföra, fick ge sig på ett år. Jag kan tycka att det är lite löjligt att strida om ett år, men V och Mp kunde väl inte ge sig för socialdemokraterna.
I sak tycker jag att det är viktigt med betyg tidigare än idag och sexan är absolut senaste tidpunkten. Det är en statusfråga för låg- och mellanstadieskolor att de också blir betygssättande skolor, det blir ett slutkvitto på hur det gått och passar in med de nationella proven. Det ger tid att fylla i eventuella kunskapsluckor.
Miljöpartiet vill att kommunala skolor ska kunna slippa sätta betyg om de vill. Blir det den gemensamma rödgröna linjen, som de inte sagt något om än?
Men betygsfrågan rymmer mer än när de ska ges och här har de rödgröna inte lämnat några besked än så länge.
Hur blir det med betygsskalan? Vi har beslutat att det blir 5 godkända betyg (A-E) och 2 underkända (F och -). Nationella betygskriterier ska finnas för steg A, C och E. Betygen B och D får man om man uppyller flera, men inte alla, av kriterierna i betyget "ovanför".
De tre rödgröna passar i antal steg men, säger att de ska ha nationella kriterier för alla steg. Skolverket, som utformar kriterierna, säger att det i praktiken är en omöjlig uppgift att ha så tydliga och distinkta kriterier för fem steg. Så hur ska det gå till? Varför litar de inte på lärarnas professionalitet att göra rätt bedömningar?
Samtidigt säger miljöpartiet i sin skollagsmotion från i våras att skolorna ska kunna ha egna lokala ämnen och egna kursplaner. Hur blir det med nationella betygskriterier i de ämena? Det går ju inte ihop alls.
Hur ska betygsskalan se ut om de rödgröna får bestämma? Hur många steg blir det? Blir det dagens tre steg, som många uppfattar som orättvisa och orättvisande? Blir det kanske bara ett steg - godkänt - som vänstern vill?
Hur ska betygen se ut på gymnasiet? Blir det ämnesbetyg, som de ville ha 2006, eller ska dagens kursbetyg finnas kvar? Det är en väldig skillnad. Ämnesbetyg innebär att det är det sist satta betyget i ett ämne, där det finns flera kurser, som gäller. Det är inte ovanligt att man får bra betyg i första mattekursen och lite sämre i den sista eftersom den är svårare. Då är det det lägre betyget som gäller för alla. Det gör att man hela tiden sätter de första betygen "i pant" och riskerar dem. Vågar man ta fördjupningskurser med det systemet? Ska det dammas av ändå?
Det var bra att de rödgröna enade sig om när de vill att eleverna ska få betyg, men den som gör anspråk på att regera måste också ha konkreta svar på andra frågor.
Så, rödgröna partier, hur blir det med betygen?
OSA - snarast!
Uppdaterat 8 augusti. Dagens utspel av V-ledaren Ohly på DN Debatt (vinstförbud och förbut mot att äga mer än en skola mm) visar hur stort behovet är av gemensamma besked från de rödgröna. Ska Pysslingen, Vittra, Rytmus, Baggium, Aspero, NTI-gymnasierna, Engelska skolan m fl tvingas stänga massor av skolor? Miljöpartiet försöker att vara de stora friskolevännerna, men med Ohly i regeringen så är det väl ganska uppenbart att en kompromiss kommer att ligga långt till vänster om miljöpartiet. För att undvika spekulationer så kan de väl tala om vad de ska göra? FÖRE valet?!
(SvD, GP)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)