29 april, 2009

Försvinner valfriheten i gymnasiet?

Många tidningar skriver om förslaget till ny gymnasieskola. Tyvärr är en genomgående bild att valfriheten i det närmaste försvinner. (RoD, DN, Lärarnas Tidning).

Jag känner inte igen mig i vad som faktiskt står i proppen. Men det är klart, de rapporterade från presskonferensen och fick dessvärre det intrycket av presentationen. "Valfriheten har gått för långt", ska Björklund ha sagt.

Jag förstår inte riktigt varför en borgerlig utbildningsminister går till storms mot valfriheten på det här sättet. Det blir en konstlad motsättning mellan valfrihet och kvalitet som inte finns i verkligheten. Målet måste ju vara att höja kvaliteten, inte ta bort valfriheten. Valalternativen ska kvalitetssäkras, inte försvinna. Det öppnar för onödig och obefogad kritik mot ett bra förslag och tvingar oss som fortfarande gillar valfrihet att ge en annan bild. Därmed skapas oklarhet om vad som egentligen gäller. Vem tjänar på det?

För mig gäller det skrivna ordet, där redovisas den ståndpunkt som Alliansen samlats kring. Och det finns faktiskt inget i förslaget som säger att valfriheten gått för långt eller att dagens specialutformade program generellt sett håller låg kvalitet eller sänker kraven. Sådana exempel finns säkert, liksom det finns nationella program med låg kvalitet. Jag har däremot aldrig sett något belägg för att det är ett omfattande problem. Tvärtom! Resultaten på de specialutformade programmen är generellt sett goda, bättre än på de flesta nationella programmen. 90,5% uppnår grundläggande behörighet från specialutformade program, 89,5% på de nationella programmen. Gymnasieutredaren har bara någon slängig mening om detta, något underlag eller belägg finns inte. Jag ändrar mig gärna om det finns annat underlag som jag inte sett.

Hela kapitel 8 handlar om hur viktigt det är med valfrihet, nytänkande, utvecklingskraft och lokalt inflytande. Jag skulle säga att valfriheten i vissa avseenden faktiskt ökar med förslaget. Några exempel:
  • Det blir fler program med fler nationella inriktningar än idag. Det ökar antalet alternativ.
  • Frisök införs för alla utbildningar, dagens begränsning tas bort. Alla elever kan söka alla utbildningar som finns i hela landet.
  • Specialutformade program och lokala inriktningar ersätts av särskilda varianter och olika former av riksrekryterande utbildningar.

Några citat ur lagrådsremissen:

"I förslagen har regeringen även tagit hänsyn till inom vilka områden många huvudmän erbjuder olika former av lokalt anpassade utbildningar. Detta innebär, enligt regeringens uppfattning, att många av dagens specialutformade program kommer att kunna erbjudas inom ramen för det nya, utvidgade programutbudet." (s 86). Ambitionen är alltså inte att de specialutformade programmen ska bort, utan att de ska kvalitetssäkras.

"Utbildningar som är efterfrågade och av god kvalitet, men som inte helt ryms inom den nationella programstrukturen, måste kunna anordnas även fortsättningsvis. Det är också av vikt att lokala initiativ till utbildningar, som syftar till att svara mot ett lokalt eller regionalt behov, kan tas om hand." (s 86). Just det. Valfriheten ska inte bort.

"Enligt regeringens bedömning innebär särskilda varianter en väl avvägd balans mellan å ena sidan behovet av flexibilitet och frihet för huvudmännen och å andra sidan överblickbarhet, kvalitetssäkring och trygghet för elever och avnämare." (s 88). Det tycker jag är en bra sammanfattning av vad som faktiskt föreslås - valfrihet och kvalitet.

"Genom mångfald, konkurrens och valfrihet stimuleras kvalitetsutvecklingen i skolan." (s 89). Det är alltså fortsatt en bärande del i Alliansens politik.

Min slutsats och beskrivning av Alliansens utbildningspolitik blir därför: valfrihet med kvalitet.

Inga kommentarer: