Ny gymnasieskola snart

Om någon vecka presenterar regeringen förslaget till ny gymnasieskola och intresset verkar stort för vad som kommer. Tidningarna skriver om individuella programmet, orättvis betygsättning i yrkeskurser och vilka program som ska finnas.

Klart är att det behövs ganska genomgripande förändringar av gymnasiet. Var fjärde elev slutför inte gymnasiet inom fyra år. Av olika anledningar hoppar de av en eller annan kurs eller hela utbildningen. Jag har en dotter i tredje året på gymnasiet nu och vet därför "från insidan" hur det kan se ut i vardagen.

Den största och mest välkomna förändringen tror jag handlar om att återge yrkesprogrammen en högre status och bättre koppling till arbetslivet. Idag har det blivit fel när de uppfattas som lightversion av teoretiska program och att de teoretiska kunskaperna värderas högre än yrkeskunnande. Det speglas lite i DN:s artikel i dag om en avhandling som konstaterade att elever på hotell- och restaurangprogrammet hade svårt att få bra betyg i karaktärsämnena. Lärarna förbereder eleverna för att klara jobbet på en restaurang, men det tar kursmålen och betygskriterierna ingen hänsyn till. Samtidigt är det många som vittnar om att det är lättare att bli godkänd i kärnämnena på yrkesprogrammen än på de teoretiska idag, trots att kraven ska vara desamma. Det här bekräftar att vi måste bygga upp systemet på nytt. Branscherna ska få mer inflytande i vilka kunskaper som krävs för olika examen, det borgar för att det kraven hamnar mer rätt än idag.

Och så de svåraste frågan - vad gör vi med IV? I vintras besökte jag de skolor som DN skrev om igår och det har jag skrivit om här. De hade en del kloka synpunkter tycker jag. Samtidigt handlade deras kritik väldigt mycket om hur de styrande i Göteborg valt att organisera och satsa på IV och det är ju inget vi löser i riksdagen. Däremot tror jag att man måste inse att gruppen på IV är oerhört heterogen. Allt från supermotiverade nyanlända invandrarungdomar till trasiga svenskar med många misslyckanden bakom sig. Då är det klart att det behövs olika lösningar. Den ENDA lösningen finns inte för det skulle aldrig fungera. Varför inte ett tydligt språkspår, gärna intensivt och också på sommaren. Varför ska ungdomar som anländer nu ha uppehåll i tre månader?

En käpphäst för mig är den lokala friheten. Det handlar om specialutformade program och lokala inriktningar och kurser. Det kanske är lite vildvuxet idag, men inte alls så som gymnasieutredaren Anita Ferm framställde det. Hela trädgården behöver inte rivas upp för att det finns lite ogräs. Det måste finnas ett lokalt utrymme för kreativitet och nyskapande i gymnasiet, det handlar också om utveckling och anpassning till arbetslivet och behovet. Sedan är frågan om hur man löser det rent praktiskt så att kvaliteten säkras. Men det löser vi, det också.