Varannan elev i Stockholm ratar den skola de tillhör, skriver DN idag. Vaddå ”tillhör”? Står det stämplat i pannan ”tillhör Storskolan” kanske? Som att nyfödda bebisar ”tillhör” BB?
Ett mer positivt synsätt än det DN anlägger skulle kunna vara att nu, med valfriheten, så kommer fler till sin rätt. Hälften av eleverna är beredda att gå/åka lite längre än till sin närmaste skola för att få en undervisning som passar. Man väljer både till och från, till det som upplevs som bra och från det som upplevs som mindre bra.
Det är naivt att tro att den närmaste skolan ska passa alla som bor i just det bostadsområdet. One size, fits all existerar inte. Inte ens i skolan. Barn är inte strömlinjeformade elevrobotar. Barn är också individer med olika behov, förutsättningar, intressen, talanger, förmågor, sätt att lära, sätt att vara. Varför skulle en skola passa alla?
Grundidén att alla skolor måste förtjäna sina elever, varenda en, är genuint bra. Ingen elev ska vara tagen för given, skolan ska kämpa för att få eleverna att välja just dem. Det skapar en bra maktbalans.
Och de kommunala skolorna står sig väl i konkurrensen. Drygt 80 procent har valt en kommunal skola i Stockholm. Av de 50 procent som valt en annan skola än den närmaste så har 30 procentenheter valt en annan kommunal skola. Det är också ett gott betyg. Men framför allt illustrerar det att det är valfriheten som är intressant, inte vem som driver skolan. Det verkar mest vara människor på vänsterkanten som har synpunkter på det. De flesta andra är nog mest intresserade av en bra skola för just varje barn, oavsett vem som driver den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar