Lotteri på Skolinspektionen?

Tvärtemot vad de flesta nog tror, så blir det allt svårare att få tillstånd att starta friskola. Den statliga tillståndsgivningen, som övergick från Skolverket till Skolinspektoinen i höstas, verkar ha skärpts. Detta trots att inga regler eller lagar ändrats och inga nya politiska beslut om detta finns. Lite märkligt är det allt.

Enligt en utredning jag beställt från Riksdagens Utredningstjänst (RUT) så avslås allt fler friskoleansökningar. 2005 kom det in 232 ansökningar varav 49 avslogs och 40 avskrevs. 2007 kom det in 541 ansökningar, 157 avslogs och 116 avskrevs. I årets omgång (2008) kom det in 528 ansökningar och hittills har 219 avslagits, men alla ansökningar är inte behandlade än. 2005 avslogs 21%, hittills i år har redan 41% avslagits. Folk trodde att det skulle bli lättare att förverkliga idéer och starta eget också i skolsektorn, men så har det inte blivit. Ännu.

När jag tittar igenom några beslut så verkar det nästan som om Skolinspektionen ägnar sig åt lotteriverksamhet. Två till synes helt lika ärenden får helt olika beslut. Ett exempel på detta är två kommunala skolor som ska knoppas av, Edsleskogs skola i Åmål och Önnestadsgymnasiet i Kristianstad.

Önnestadsgymnasiet får avslag, därför att kommunen inte följt Statskontorets rekommendationer om hur en avknoppning bör gå till. Edsleskogs skola får däremot tillstånd, trots att man inte heller följt rekommendationerna utan gjort ungefär likadant som i Kristianstad. Varför går det bra i Åmål men inte i Kristianstad?

Och framför allt - vad har egentligen Skolinspektionen med detta att göra? Så här står det i skollagen, 9 kapitlet, §2:

"En fristående skola, vars utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan, särskolan respektive specialskolan skall förmedla, skall godkännas, om
1. skolan även i övrigt svarar mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet,
2. huvudmannen för skolan har förutsättningar att bedriva verksamheten i enlighet med ovan angivna villkor,
3. skolan står öppen för alla barn som enligt denna lag har rätt till utbildning inom motsvarande skolform i det offentliga skolväsendet, med undantag för sådana barn vilkas mottagande skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för skolan,
4. skolan har minst 20 elever, om det inte finns särskilda skäl för ett lägre elevantal,
5. skolan, om den motsvarar särskolan eller specialskolan, bereder eleverna de omsorger som behövs,
6. skolan för undervisningen använder lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva, dock med undantag för fall då personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna, och
7. skolan uppfyller de ytterligare villkor som regeringen föreskriver i fråga om utbildningen vid fristående skolor ochom antagningen till och ledningen av sådana skolor."

Inte på någon punkt har Skolinspektionen haft invändningar mot Önnestadsgymnasiets ansökan, utan det är bara hur kommunen går till väga när man lägger ned sin kommunala skola som är grund för avslaget. Varför tar Skolinspektionen på sig rollen som domstol och prövar en fråga de inte har med att göra?

Det finns fler lite märkliga exempel på skolor som fått nej. I Enköping ville Kunskapsgymnasiet starta och kommunen var mycket positiv. Men det blev nej. Skolinspektionen hävdade att det skulle hota den kommunala utbildningen, något som kommunen själv inte alls höll med om. De hävdade att fler Enköpingsungdomar skulle vilja gå i Enköping i stället för i Uppsala och andra kommuner i stället. Vad har Skolinspektionen för underlag för sin tro om varifrån eleverna skulle komma?

I Storfors sa Skolinspektionen däremot ja till att Baggium ska få starta ett frigymnasium, trots att kommunen argumenterat för ett nej därför att att påverkar grannkommunerna negativt. Man undrar hur turerna egentligen går till.

Många får nej därför att de inte kan styrka sin elevprognos. Det är lite av ett Moment 22-fall. Hur ska man kunna söka till en skola som inte finns och inte har tillstånd? De som trots allt visar på ett intresse, kanske i form av en intresseundersökning på nätet, kan få tillstånd men det säger ju inte ett dugg om hur många som faktiskt kommer att söka till skolan. Samma krav på styrkt intresse finns på de gymnasiala spetsutbildningarna som ska starta i höst och där visar det sig ju att det i många fall bara är en handfull sökande. Så vad säger det här egentligen? Inte ett dugg!

Jag får faktiskt lite svettningar längs ryggraden av det här. Det känns inte rättssäkert. Orden som far genom mitt huvud är godtycke, lotteri och tur. De som är bäst på att fylla i ansökningarna får tillstånd, inte nödvändigtvis de som är bäst på att driva skola. Man tror inte att det är Sverige år 2009...

Och jag blir alltmer övertygad om att regelverket måste förnyas. Dagens regler tillkom när vi inte hade några friskolor i Sverige 1992. Nu är det inte nytt längre. Nu finns erfarenheter och samhället har utvecklats. 1992 års krav passar helt enkelt inte längre.