Sommarjobb och skola med Alliansen

Nu har Alliansen presenterat ytterligare ett välbehövligt paket. Eller välfyllt påskägg snarare. Den här gången för barn och unga. När man har en välskött ekonomi så finns det utrymme. Annat hade det varit med de röda då pengarna gått till friår och SAAB-köp.

Vi föreslår att staten ska stimulera sommarjobb för ungdomar och sommarskola.

Sommarjobben (för 100 miljoner) är bra, bara det inte blir förvaring utan riktigt arbete som verkligen behöver utföras. I min kommun har vi redan ökat insatserna för detta, (från 50 till 200 jobb), men ytterligare statliga insatser är självklart välkomna. Arbetsmarknaden för unga är inte så ljus, därför behövs sådana här stimulanser så att de får in en fot i arbetslivet och kan skaffa sig referenser. Arbetslinjen gäller även unga. Det är aldrig nyttigt att tillbringa hela sommaren i sängen eller på gräsmattan. Jobb och pengar gör att man känner sig nyttig.

Sommarskolan är ännu bättre. Vissa elever behöver mer tid, det kan de få nu. Man ska i och för sig inte vara naiv och tro att flera års tillkortakommanden löses med en extra vecka på sommaren mellan nian och gymnasiet. Det är mer som måste till. Men sommarskolan kan ändå bidra till att de tusentals ungdomar som inte når målen får ytterligare en chans och de 60 miljonerna är ett bra smörjmedel.

För en del invandrarungdomar kan det här vara ett sätt att behålla svenskan. Jag har hört lärare som säger att de måste "börja om" på hösten, därför att vissa elever åker till sitt forna hemland och inte pratar svenska på flera månader och glömmer delar av språket. Kanske kan både sommarskolan och sommarjobben underlätta integrationen.

De stora pengarna går till att stödja barnfamiljer, 700 miljoner. Familjer med många barn, där många dessutom är ganska lågavlönade, får ett rejält tillskott. 5-barnsfamiljen får 6 000 kronor extra på ett år - skattefritt. Välbehövligt.

Olika sossebloggare är måttligt förtjusta. Verkar inte veta hur de ska ställa sig. "Bra, men..." och "jag mår illa" säger några... Haha, surt sa räven! Så kan det vara i politiken. Vi i Alliansen förnyar oss.

Expressen, Aftonbladet, SvD, Sydsvenskan, DN, In your face, Tommy, Danielssons lakejer, Lotta,

Rosornas krig om lärararbetstiden

Ett gäng sossar ondgör sig idag över att SKL, som den största arbetsgivarparten för landets lärare, har en uppfattning om hur läraravtalen bör se ut (DN Debatt).

Det är ju rätt ofarligt av dem att gå ut på det här sättet, för de har ju ingen makt att påverka. Som om jag skulle kräva 10 000 kronor mer i lön till lärarna. Det vore ett härligt utspel, ett viktigt förslag för skolans utveckling och lärarnas status. Men jag har ingen makt att genomföra det eftersom jag inte är avtalspart och därför skulle det vara ganska betydelselöst. På samma sätt som dagens s-utspel.

Faktum är att endast en av de nio socialdemokrater som skriver artikeln idag befinner sig i ansvarig ställning (Lars Stjernkvist i Norrköping), resten är i opposition. Ingen av dem har heller fått sitt partis förtroende att verka inom SKL. I sanning är de alltså rätt tomma på inflytande. Vad jag förstår så är de som är satta att sköta förhandlingar och utbildningspolitik inom SKL helt överens över partigränserna i den här frågan. Och det finns en väldigt tydlig uppfattning bland skolchefer och rektorer i den här frågan, som SKL driver.

Så vad syftar artikeln till? Jag kan se tre anledningar.

1. Att plocka populistiska poäng och bli populär i vissa lärarkretsar. Kanske lyckas de dupera någon lärare, som sedan lär bli mäkta besviken. De nio sossarna har ju ingen makt att påverka detta.

2. Intern positionering inom socialdemokratin. En del i Rosornas Krig om skolan. Förnyarfalangen förlorade ju på kongressen i höstas och dit brukar ju både Noord och Stjernkvist räkna sig. Vad säger sossarna i SKL om detta utspel? Ilmar Reepalu, Helene Fritzon, Carin Jämtin, Marie-Louise Rönnmark - ut på banan nu och förklara/försvara er ståndpunkt i SKL!

3. Flytta fokus från egna tillkortakommanden. Kanske skulle Stjernkvist ägna mer tid åt att se till att behörigheten till gymnasiet i Norrköping ökar i ställer för minskar? 26% av eleverna var underkända i något ämne och resultaten på nationella prov är lika illa. Utvecklingen har gått utför den här mandatperioden. Och lärarlönerna i Norrköping ligger under rikssnittet, vilket kanske inte heller bidrar till att lyfta skolan.

Sakfrågan, då? Min personliga uppfattning är att vi på alla sätt nu måste locka de bästa att bli lärare. Det är lärarnas engagemang och kompetens som i stor utsträckning avgör om eleverna ska lära sig något. En viktig del för att nå dit är att se till att lärarna får konkurrenskraftiga löner. Och avtalsvillkor i övrigt, det går hand i hand för mig. Men det är definitivt inte en partipolitisk fråga och jag tycker inte att man ska försöka göra det till det heller.

Lite märkligt kan jag nog tycka att det är att arbetsgivarna styr tiden för förskollärare, fritidspedagoger, studie- och yrkesvägledare och kuratorer men inte för lärare. Och att lärarfacken har andra avtal med friskolorna än med de kommunala, det ger inte lika villkor. Och att många lärare vittnar om dignande arbetsbörda redan idag borde ju leda till nya avtal där övertid betalar sig.

Ibland framställs nidbilder från båda sidorna - arbetsgivare som vill detaljreglera varenda minut för lärarna och lärare som är arbetsskygga och bara vill ha sommarlov. Inget stämmer ju. Och beskyllningarna gynnar inte skolans utveckling. Det är illa för skolan att det finns ett sådant djupt misstroende mellan parterna. Kanske borde båda parter ägna lite tid åt förtroendeskapande åtgärder?

Madonnan, Blossing,

Grattis Örebro och alla sjuka

Alliansen fortsätter att leverera. Inte nog med att ett rekordstort trafikpaket presenterades idag (482 miljarder kronor!), Högskoleverket har dessutom gett Örebro Universitet rätt att utfärda examen för läkare. De har fått nej två gånger tidigare, av kvalitetsskäl. Nu blev det äntligen ja.

Örebro blir den sjunde orten i Sverige som får utbilda läkare. Karolinska, Uppsala, Umeå, Linköping, Lund och Göteborg har det sedan tidigare. Och det sker redan till hösten, ibland går det snabbt.

Examensrättigheterna är inte bara bra för Örebro, utan för hela landet. Tidigare under mandatperioden har vi byggt ut läkarutbildningen med 26% för att möta både behov och efterfrågan. Nu blir det 10% ytterligare. Vi är tydliga med att vi ska åtgärda läkarbristen och då behövs fler utbildningsplatser. Det duger liksom inte att ett välfärdsland som Sverige importerar läkare. En (obekräftad) uppgift säger att nästan hälften av de som får läkarlegetimation i Sverige har en utländsk utbildning i bagaget. Inte så fräscht att vi ska ta läkare från Rumänien...

Vår utbyggnad har redan gett resultat. Det krävdes inte högsta poäng för att komma in på läkarutbildningen i januari, för första gången på mycket länge. Med de extra 120 studenterna som nu ska utbildas i Örebro varje år och de minskande ungdomskullarna så bör det vara möjligt för fler att bli läkare framöver och det tror jag är bra. Det kan ju finnas några med höga betyg i de flesta ämnen som också är lämpade att bli läkare och de får chansen nu.

Så: grattis Örebro och alla sjuka i Sverige. Fler doktorer är på gång.

SvD, DN, Aftonbladet, NA, Kent P, Örebro Universitet, Eva och Anna

Mp ointresserat av skolan

Miljöpartiets språkrör presenterar idag sitt valmanifest på DN Debatt.

RUT ska bort och i stället ska cykelreparationer och frisörbesök subventioneras. Förstår inte riktigt logiken i det. Man kan ju tycka vad man vill om det som står i programmet, jag tillhör ju inte det partiet så det är väl inte så konstigt. Men det är det som inte står som förvånar mig. Vart tog skolan och utbildningen vägen?

Valmanifestet verkar kliniskt rent från ambitioner att göra Sverige till ett föregångsland när det gäller kunskaper. Utbildningsfrågor är helt enkelt inte viktiga för miljöpartiet. Ett parti som ser utbildning som nyckeln till framgång, både för individer och samhället, måste visa det både i policydokument och i praktisk handling. Funktionaliteten i landets utbildningsväsende är en av de allra viktigaste framtidsfrågorna. I skolan påverkas attityder och värderingar för decennier. I skolan utbildas generationer för att möta globaliseringens utmaningar, både när det gäller klimat och ekonomi. I skolan kan vi skapa jämlikhet. Med utbildning kan vi bryta utanförskap och segregation och se till att människor gör klassresor. Allt det här har miljöpartiet missat.

Deras korta stycke om utbildning verkar ditsatt lite pliktskyldigt, något måste det ju stå. Men inga visioner eller ambitioner. De vill ha mer yrkesutbildning och fler lärlingsplatser, vilket är precis det vi nu genomför, så det behöver man ju inte rösta på miljöpartiet för att få. Däremot kan man ju komma ihåg att de fick inte fram några lärlingsplatser när de styrde, säkert var det vänstern som satte stopp för det och så kan det ju bli igen. Dessutom röstade ju miljöpartiet emot förslaget om mer yrkesutbildning i gymnasiet så sent som i höstas.

Återstår höjda studiemedel för flera miljarder, vilket miljöpartiet alltid drivit men aldrig lyckats finansiera eller få med sig sossarna på. Visst, det kan alltid diskuteras. Studiemedlen är inte så höga i Sverige. Men är det den viktigaste utbildningspolitiska frågan? Och hur ska det betalas?

Efter att ha läst artikeln så är mitt bestående intryck att miljöpartiet egentligen bara är genuint engagerade i en fråga - miljön (och där är det hata bilen som gäller, inte bli av med utsläpp och avgaser). Skolan och utbildningen hamnar långt ned. Slutsatsen av det är att miljöpartiet kommer att vika ned sig för vänstern och sossarna. Får de lite höjd bensinskatt och nytt friår så ger de upp valfriheten i skolan och säljer ut kunskapskraven. Be sure.

Aftonbladet, SvD, DN, Sydsvenskan, GP, DN igen,
Kent P, Martin Moberg, Johan W, Per , Pär G, Christermagister, Hell-man,

Ansvarsfull krishantering fredar skolan

Skolverket redovisar idag statistik över lärarsituationen i skolan.

Glädjande är att behörigheten har ökat med 1 procent, till 87% i grundskolan och 75% i gymnasiet. Notabelt är att behörigheten är lägre i den statliga sameskolan än i de kommunala skolorna, något som förespråkarna för ett förstatligande bör betänka. Dock är det fortfarande 10 000 lärare i grundskolan som inte har en adekvat utbildning. Det innebör förstås inte att de är outbildade eller inkompetenta, men de har inte rätt utbildning för det jobb de ska göra. Och det är trots allt en viktig kvalitetsfaktor. Som lärare räcker det inte att kunna sitt ämne, man måste också kunna lära ut det så att det intresserar och engagerar eleverna. Man ska veta vad som ingår i läroplanen och kunna bedöma elevernas kunskaper och färdigheter. Det kräver utbildade lärare.

Lärartätheten har minskat någon promille och är nu 8,2 lärare per 100 elever. Det föranleder Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén att tala om 2010 som ett "nattsvart år för skolan", och LR:s ordförande Metta Fjelkner om att "eleverna får betala för den ekonomiska krisen".

Ibland hör jag påståendena att vi inte verkar ha lärt något av 90-talskrisen, men det är ju helt fel! 1992 var lärartätheten 8,6 lärare/100 elever och sjönk som lägst till 7,5 åren 1997 och 1998. Nu har den ökat igen och var 8,5 2008 och 8,2 2009. Det är exakt samma nivå som 2005, mer än 2004. Då var det ingen kris och katastrof direkt.

Vad innebär den minskade lärartätheten i verkligheten? En två-parallellig låg- och mellanstadieskola med 12 klasser och 300 elever hade år 2008 25,5 lärare. Nu har det minskat till 24,6, dvs knappt en lärartjänst har försvunnit på skolan. Fortfarande är det två heltidstjänster per klass, även om jag vet att det inte ser ut så i praktiken. Det är många speciallärare, slöjd- och idrottslärare utöver den vanliga klassläraren.

Jag tycker att regeringen har hanterat krisen på ett utomordentligt ansvarsfullt och skickligt sätt. Vi har fredat välfärden i så stor utsträckning som möjligt. 90-talskrisen var långvarig och djup. Nu har Anders Borg sett till att vi har en av de starkaste ekonomierna i Europa och att vi kommer snabbare ur krisen än någon trodde för ett år sedan. Vi har ordning och reda i statsfinanserna. Vi har skjutit till massor av extra statsbidrag för att täcka upp de minskade skatteintäkterna i kommunerna. Jag tror att det är 36 miljarder mer nu än 2006. Och kommunerna gick faktiskt med 10 miljarder kronor i överskott förra året. Man kanske drog i bromsen lite för hårt? Vi köper inte bilfabriker eller höjer a-kassan, som sossarna vill. Vi drar inte in köpkraft i form av massiva skattehöjningar. Det skulle bara leda till minskad konsumtion, färre i jobb och därmed ännu lägre skatteintäkter.

Jag kopplar också ihop det med en rapport som kom från Riksdagens Utredningstjänst idag. Den handlar om uppsägning av lärare i kommunerna under 2006-2009. 18 kommuner har sagt upp 20 lärare eller fler. Som av en händelse är 14 av de kommunerna styrda av socialdemokrater och endast 4 av moderater. Kanske speglar det intresset av att i praktiken värna välfärdens kärna?

Lärarfackens vargen-kommer-varningar känns inte riktigt seriösa. Ligger de ens i fackens intresse att larma på det här sättet? Det är ju bara någon promille det handlar om. Varför inte kräva att det ekonomiska utrymme som frigjorts används till höjda lärarlöner i stället? Långsiktigt skulle det ha en större positiv inverkan på läraryrket, det är jag övertygad om.

SKL, Dagens samhälle, Lärarnas Tidning, Skolvärlden

Nätmobbning måste också stoppas

Våldtäkten på en skoltoalett i Bjästa i Örnsköldsvik har uppdagat nätets avigsidor. Jag menar, tekniken är fantastisk och ger möjligheter som aldrig förr. Men det finns ju en baksida också.

Hatet forsar fram och tillbaka, mobbningen är utbredd. Problemet är väl dels att få vuxna ser det och ingriper och dels att det är så lätt att skriva vad som helst utan att man tror att det betyder något. Fegisar som inte vågar säga något rent ut eller vågar stå för sin åsikt gör det på nätet. Men det sårar lika mycket ändå. Och det finns alltid kvar.

Jag kan inte säga att det är skolans uppdrag att lösa problem med nätmobbning, lika lite som skolan kan lösa ungdomsbråk i bostadsområdena. I Bjästafallet verkar dessutom en del vuxna och föräldrar vara delaktiga i mobningen, vilket visar att skolan inte kan göra allt. Vilka värderingar får de ungdomarna med sig hemifrån om föräldrar agerar på det här sättet. Men skolan måste vara en del av lösningen.

Skolan har ett uppdrag att bidra till sunda värderingar och att kraftfullt agera mot mobbning om det förekommer där. Med nätet suddas gränserna lite ut. Attityderna är desamma, det är bara arenan som bytt skepnad och svårare för vuxna att se. Eller lättare att blunda för. I synnerhet för vuxna som inte är så IT-burna. I det perspektivet är det bedrövligt att bara var tredje lärare har en egen dator. Det gör ju skolan lite efterbliven. Skolan måste vara med fullt ut.

Häromdagen ställde jag en skriftlig fråga till utbildningsministern om regeringen har för avsikt att ta fram en nationell IT-strategi för skolan nu när t o m folkpartiet insett teknikens fördelar. Inte med anledning av händelserna i Bjästa, men de aktualiserar ju ytterligare behovet av insatser. Skolorna har generellt sett varit för dåliga på att hantera mobbning i allmänhet och nätmobbning i synnerhet. Skolan måste lära sig att förhålla sig till modern teknik på bred front. Det handlar inte bara om att få in tekniken, utan också om hur man uppför sig på nätet. Om integritet, juridik, etik. De flesta vet nog vad som gäller, men inte alla. Skolan har inte bara en kunskapsförmedlande roll, utan även en socialiserande.

Ser fram emot ett positivt svar efter påsk.

SvD, SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, SvD, DN, Minamoderatakarameller, SvD, GP, SvD, ST

Övik i skuggan av Bjästaskandalen

Intensivt besök i Örnsköldsvik idag. Ciceron var Jan-Olov Häggström (s) och programmet späckat. Sex besök under fem timmar - samtal med gymnasieschefen och rektorer i Skellefteå, information om ett ESF-projekt om värdering av anställningsbarhet av långtidsarbetslösa, träff med personer som arbetar med SFI på ett nytt sätt (bl a via distans), träff med komvuxrektorer, besök på Institutet för tillämpad hydraulik (bl a KY-utbildningar) och på Baggiums gymnasieskola. Puh! Men jätteintressant!

Allt skedde i skuggan av de fasansfulla våldtäkterna i Bjästa. Veckans avsnitt av Uppdrag granskning handlade om Linnea, som inte blev trodd när hon våldtagits på en skoltoalett och all mobbning och annat elände som hände därefter. Igår var det debatt i TV om just detta, där bl a Jan-Olov medverkade. Såklart att detta var samtalet på allas läppar. Tack Jan-Olov att du ändå tog dig att visa mig runt, trots att all världens medier ringde.

Fortfarande undrar man ju hur det som hände i Bjärstaskolan kunde hända. Hur kommer det sig att rektorer, lärare, föräldrar, elever och andra inte ville eller vågade se det avskyvärda som hände och inte ingrep? Var finns civilkuraget? Och kyrkans märkliga beteende, man blir mållös. En kyrka som inte tar de svagas parti, vad är det för en kyrka? En rad olyckliga omständigheter? En osund machokultur mitt i arbetar-Sverige? Slapp attityd?

Det är lätt att döma utifrån, men jag måste säga att rektorn och skolchefen gör väldigt släta figurer. Jag säger bara: LEDARSKAP! Ska man tro Folkhälsoinstitutets stora undersökning som presenterades i veckan så är det sociala klimatet på Bjärstaskolan bland de sämsta i Sverige där eleverna upplever väldigt dåligt välbefinnande. Det borde skolan eller kommunen ha upptäckt för länge sedan om de haft en ordentlig uppföljning.

Jag är rätt övertygad om att de inblandade är förtvivlade idag över att de inte reagerade utan valde att låta trakasserierna pågå. Ångern är bra, men ändå inte tillräcklig. Låt oss först och främst återupprätta de utsatta tjejerna och sen se detta som en väckarklocka. Sen handlar det om att ta ansvar, bra att JO och BO och andra myndigheter utreder vad som hänt.

Diskussionen om kommunen ska betala en skolplacering för Linnea utanför kommunen är helt obegriplig för mig. Nu har samhället svikit så fundamentalt att man måste göra allt för att ta ansvar och återvinna förtroendet. I det avseendet spelar inte pengar någon roll. Skolnämnden måste omedelbart öppna plånboken och betala vad det kostar för att hon ska få gå en bra utbildning. Hur kan man ens tveka?

Läser att några röda bloggare försöker skylla på Beatrice Ask eller Jan Björklund. Patetiskt. De har fördömt det båda två, men var är Sahlin? Detta är ingen politisk fråga. Om det vore, så ligger väl ansvaret närmare de styrande socialdemokraterna i Örnsköldsvik?

Fel på sex- och samlevnadsundervisningen? Nja, det är nog inte här problemen ligger... Kanske en sunkig syn på kvinnor, men det löser man inte på några lektioner i skolan. Det handlar om värderingar och attityder.

SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, DN, ÖA, Expressen, DN,

Lärardebatt i Västerås: rättning vänster

Lärarförbundet i Mälardalen hade valupptakt idag. En och en halv timmes politisk debatt om skolan mellan oss sju riksdagspartier, väl ledd av moderatorn Matilda Westman. Hoppas att publiken fick ut något av den, jag tyckte i alla fall att det var roligt.

Temat var lärarutbildning och likvärdig skola, vilket rymmer det mesta. Jag försökte beskriva hur vi vill skapa en rättvis skola där alla elever får utvecklas maximalt. Alltså i verkligheten och inte bara i högtidstalen. Vi fick ju ärva en utslagningsskola från de rödgröna och nu bygger vi nytt.

Det handlar om att ta till sig och sprida forskningen om framgångsrika skolor (ledarskap, höga förväntningar och kontinuerliga uppföljningar bland annat), att skärpa elevernas rätt till extra stöd om man behöver, ge skolinspektionen muskler och satsa på lärarfortbildning. Jag försökte också föra in frågor om framtiden, om nästa mandatperiod. För mig så innebär det att se till att skolan hänger med i samhällsutvecklingen. Det är ju helt efterblivet att bara var tredje lärare har en egen dator. Utan moderna verktyg är inte skolan riktigt up to date.

Det var nästan rörande att se de tre företrädarna för S, V och Mp som ständigt poängterade att de lagt en gemensam motion om lärarutbildningen. Roligt för dem att de är överens i en skolfråga. För första gången! De har väl behov av att markera enighet, eftersom de inte brukar vara sams. Vi borgerliga är överens i alla frågor, förutom förstatligande där Fp driver sin egen linje. Men var är oppositionens svar om betygen, valfriheten, kunskapskraven, läxor, IT? Tyst, tyst, tyst. Förhoppningsvis kommer det något även därifrån, men de lovade ju besked i januari och snart är mars slut...

Det "nya" för mig var att socialdemokraterna och vänstern inte hade så mycket emot dagens lärarutbildning. Det är väl den mest nedgjorda högskoleutbildningen, alla kategorier?! Båda lärarfacken, arbetsgivarna och de studerande själva är missnöjda. Och när vi presenterade vårt förslag till ny lärarutbildning så sa sossarnas skoltaleskvinna Marie Granlund att det i huvudsak var bra. Men det verkar inte gälla längre, det räcker att skruva lite i några detaljer bara. Men det är väl som vanligt, att vänstern fått sin vilja igenom, precis som med RUT och ROT. Det är rättning vänster som gäller och miljöpartiet ställer lojalt upp.

Vi fick inleda med att kort svara på vilken skolpolitisk fråga vi brinner mest för. För vänsterns Rossana Dinamarca är fritidshemmen. Säger ganska mycket. Jag vill inte förringa fritidshemmen, men nog finns det frågor som är ännu viktigare? Kunskapsutvecklingen? Att se varje elev? Moderniseringen av skolan? Frihet för eleverna? Det svarade jag.

Hur ska vi få slut på mobbningen?

Antalet ungdomar som anmäler mobbning till Barn- och elevombudet har fördubblats de senaste åren. Bra, men samtidigt bedrövligt att det ska behöva vara så.

Man ska ju komma ihåg att det är ganska få fall som anmäls till BEO. I 199 fall kritiserades skolor, men det finns ju över 1 000 000 elever. Mörkertalet är enormt. Säg att 5% av eleverna mobbas - det är 50 000 stycken individer som går till skolan med en klump i magen och inte känner sig trygga.

Skolorna måste göra mer och alla vuxna måste göra mer. Måste våga se problem och inte titta bort eller blunda därför att det är bekvämare. Skolorna måste använda metoder som är bevisat framgångsrika. Varför är det så svårt att få ut det i skolorna? Allmän välvilja från skolans sida räcker inte.

Och så kunde man se TV igår om en tjej som våldtagits på en skoltoalett i Bjästa i Örnsköldsvik. Självklart finns det mobbning med i bakgrunden. Förövaren dömdes men skolan ställde sig neutral till det som hänt. Liksom kyrkan. Killen hyllades. Hur är det möjligt? Så oerhört sviken av vuxensamhället denna tjej ska känna sig. Först en våldtäkt, sen ingen som tror på en. Jag ska till Övik i morgon, så det lär väl bli att fråga lite mer om det.

Folkhälsoinstitutet kom med en stor undersökning om skolbarns psykiska hälsa nu i veckan. Intressant och den ska jag borra mer i. Här finns mobbning med som en viktig faktor, tillsammans med koncentrationssvårigheter, nedstämdhet och allmänt välbefinnande. Resultaten varierar stort från skola till skola, vilket visar vikten av det lokala ledarskapet. Två till synes likartade skolor i likartade områden har helt olika resultat. Ledarskap, ledarskap, ledarskap.

SvD, SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Dagbladet, SvD, Aftonbladet, Expressen, Lärarnas Tidning, Skånska Dagbladet,

Alliansen vinner på jobben och skolan

SIFO har idag presenterat en intressant studie över vilka frågor som väljarna uppfattar som viktigast i valet och vilket parti som har bästa idéer i de olika sakområdena (SR).

Jobben är så klart viktigast, det tycker var tredje väjare. Och 29% tycker att moderaterna har bästa politiken på det området. Alliansen leder med 34% mot 25% för de rödgröna. Klockrent. Här kommer det stora slaget att stå, eftersom jobben avgör vår välfärd. Utan jobb, inga skattepengar och ingen välfärd.

Näst viktigaste frågan är sjukvården, det tycker 27%. Här leder de rödgröna med 33% mot Alliansens 22%.

Den tredje viktigaste frågan är skola och utbildning och det säger 22% av väljarna. Här har Alliansen stort övertag. 35% mot de rödgrönas 25%. Moderaterna ligger bara på 14%, medan folkpartiet har 19% och socialdemokraterna 20%. Det är egentligen den enda frågan där folkpartiet är mätbart.

Alltså - klar Alliansledning i väljarnas viktigaste frågor och det känns skönt. Vi ska prata mer om framtiden och dit hör onekligen både jobben och skolan och då vinner vi.

Lite extra intressant blir det om man tittar på hur olika åldersgrupper tycker. I gruppen 15-29 år är moderaterna och socialdemokraterna lika stora med 17% vardera, medan endast 2% säger att folkpartiet har bästa skolpolitiken. Folkpartiets skolpolitik går däremot hem bland äldre, i synnerhet pensionerade män (46%).

Nu måste vi moderater kavla upp ärmarna och visa att vi har en modern, framtidsinriktad och rättvis skolpolitik där kunskaper och valfrihet sätts högst. Men det räcker inte med att vi själva vet att vi har den bästa skolpolitiken. Vi måste tala om det för väljarna också. När Fredrik Reinfeldt pratar lika passionerat om skolan som han gjort om klimatet så är jag övertygad om att vi får föräldrarna med oss.

Men hur blir det när Mona Sahlin och de rödgröna pratar skola? Vilken skolpolitik får man då? De skrapar ju bara ihop 25% tillsammans och då vet man inte ens vad man får. Ska betygen bort igen, som vänstern och miljöpartiet vill? Ska valfriheten och friskolorna bort? Ska kunskapskraven försvinna och flummet återkomma?

Har väldigt svårt att förstå olika sosse-bloggares glädje över att partiet drar in 20% stöd för sin skolpolitik. Visst, det är 1 procentenhet mer än fp men ser man till partiets storlek och de olika alliansernas stöd så borde de vara rejält oroade. Som Sahlin sa efter valet: "skolpolitiken är inte sossarnas bästa gren". Nej, och det har inte blivit bättre.

S-Buzz, Pär, In your face, Högberg, TV4,

Kvalitet och frihet i högskolan

Regeringen lämnade tre propositioner om högskolan igår - Fokus på kunskap (Kvalitetsproppen), En akademi i tiden (autonomiproppen) och en liten proposition om att man inte får ha kön som urvalsgrund till högskolan.

Kvalitetspropositionen handlar om att säkra och höja kvaliteten i högskolan. Hittills har pengarna för utbildning fördelats dels efter antal studenter och dels efter hur många poäng studenterna klarar. Nu blir det en kvalitetsdimension på toppen också. Hundratals nya miljoner ska fördelas till bra högskolor. De pengarna ska fördelas efter kvalitetsutvärderingar av studenternas resultat och vad studenterna anser om sin utbildning. Det perspektivet saknas verkligen idag.

Ärligt talat har jag svårt att förstå vad högskolorna kan ha emot det här. Vad är de rädda för? Som politiker och skattebetalare är jag intresserad av resultaten av de 20 miljarder kronor som svenska staten lägger på högre utbildning. Det står inte alls i motsatsställning till akademiernas frihet. Frihet är inte att göra vad man vill med skattepengar. Högskolorna har ett uppdrag, det är därför de får skattepengar. Då är det ansvarsfullt att staten också följer upp hur väl man når målen, precis som i grundskolan och gymnasiet.

Och för studenterna är det också viktigt. De satsar flera år av sina liv, de tar studielån som de tvingas betala tillbaka under decennier, de försakar och lever på nudlar. Då måste de veta att den utbildning de går också håller hög kvalitet och leder till jobb, att utbildningen är användbar. Det perspektivet ska komma fram nu.

Autonomiproppen handlar om högskolornas frihet att organisera sig själva. Också det en välbehövlig reform. Vi tar bort en del regleringar av tjänsterna och föreskrifter om högskolornas interna organisation. Det får de klara själva. Varför ska det se likadant ut på Danshögskolan och Umeå Universitet?

Jag tycker att det finns en klar logik i de två propositionerna. Ökad frihet för att nå målen, men skärpt kontroll av hur väl man når målen.

VLT, SR, SvD, Sydsvenskan, DN, SvD, Akademisk frihet, Jusekbloggen, Kåre Bremer, RoD, DN

Skärpning, friskolor!

För något år sedan ändrade vi reglerna så att nya friskolor ska få besök av Skolinspektionen redan första året. Nu har Skolinspektionen granskat de som startade förra läsåret. Rapporten kom idag.

Det är bra att Skolinspektionen är ute tidigt och har muskler att ingripa. Precis så här ska det gå till! Och precis det här vi ville! Att utbilda våra barn och ungdomar är ett viktigt upprag och det ska endast lämnas åt dem som är seriösa och kompetenta. Därför behövs en inspektion redan första året en skola startat.

De rödgröna gjorde inget på det här området under sina 12 år. Brister i skolan, oavsett om det var en friskola eller en kommunal skola, kunde bestå i åratal utan att något hände. Nu har vi vässat till det. Och idag läggs dessutom vår proposition om nya skollagen (1 348 sidor!) på riksdagens bord. Där finns förslag till skarpa sanktioner mot skolor med omfattande brister. Trist, men behövligt. Likaväl som vi behöver en bilbesiktning med sanktioner mot dåliga bilar.

Det är inte okej att var fjärde nystartad skola har brister, även om de inte är så allvarliga. Skärpning, friskolor! Regelverket är till för att garantera kvaliteten för eleverna och det ska följas.

En snabbläsning av rapporten visar att det främst är brister i lärarbehörigheten som lyfts upp. Små gymnasieskolor med yrkesutbildning verkar vara överrepresenterade. En skola har fått tillståndet återkallat. Här undrar man onekligen hur den kunnat slinka igenom prövningen och få tillstånd.

Det är bra att det här uppdagas och att brister rättas till omedelbart. Ingen ska lockas att starta friskola och tro att man kan tälja guld genom att tumma på kvaliteten. Endast seriösa aktörer göre sig besvär i skolan, de andra ska bort. Här känner jag ingen som helst pardon. Vi som värnar om valfriheten och friskolor kan aldrig försvara dåliga skolor, därför är den här inspektionen så angelägen.

SvD, DN, DN, SR, GP

Rapport från Umeå

Vi klarade av flera intressanta besök i Umeå igår. Stort intryck gjorde Designhögskolan. Där finns en av världens mest välrenommerade utbildningar i industridesign. Liten utbildning men med studenter från 29 länder. Sverige kan verkligen, inte bara när det gäller medicin och nanoteknik.

Samtidigt var det nästan lite stötande att konstatera den stora skillnaden mot ekonom- och juristutbildningarna. Designeleverna är 15 i klassen och har lärarledd undervisning 20-40 timmar i veckan. Förra veckans seminarium i riksdagen om ekonomutbildningarna talade om att de studenterna har 4-5 timmar i veckan. Och 200 studenter i storföreläsning.

Förutsättningarna är helt olika. Givetvis är utbildningarna olika också. Men ändå – är skillnaderna försvarbara? Varför satsar vi 40 000 kr på en ekonom eller språkvetare men 250 000 på en designer? Jag stärktes i uppfattningen att man måste se över resurstilldelningen till de olika utbildningarna.

Besöket på Minervaskolan var också tankeväckande. De känner sig utfrusna av media och orättvist behandlade av kommunen. Röda Norrbotten låter inte företag och företagare lyckas, i synnerhet inte om de är verksamma i skolbranschen. Det föreföll vara en bra skola med höga ambitioner och tydlig inriktning, klart inspirerade av Lorraine Monroes tankar från Harlem. Klart att det sticker ut och provocerar dem som mest tycker synd om folk. Återstår att se om de får rätt mot kommunen när det gäller skolpengens storlek.

Vi slutade med möte med Alliansföreträdare i Umeå. Trevligt och god uppslutning. Det fanns lite jädrar anamma och nu-är-det-dags-att-peta-bort-de-maktfullkomliga-sossarna-attityd. På bilden pratar tre av våra Alliansföreträdare i riksdagen - Gunilla Tjernberg (kd), Margareta Pålsson (m) och Sofia Larsen (c).

3 timmar att skriva ett omdöme?

LR hävdar idag att lärarna har fått upp till en månads extra arbetstid p g a våra reformer mer skriftliga omdömen och nationella prov (SvD).

Jag undrar hur lärarna gjort förut, för deras uppdrag har inte förändrats. Att följa elevernas kunskapsutveckling och rapportera detta till föräldrarna ingår ju sedan länge i läroplanen. Är det möjligen så att lärarna inte fullgjort dessa uppdrag tidigare? I så fall är det allvarligt, för då bryter de ju mot det viktigaste styrdokumentet.

Vad pratar man om på utvecklingssamtalen om man inte har skaffat sig ett ordentligt underlag om vad eleverna presterar? Tar det 70 timmar extra att strukturera och skriva ned detta insamlade material för en klass på 23 treor? Nästan 3 timmar för varje elev? Skriver de med gåspenna? Det kan inte vara seriöst menat.

Jag ifrågasätter verkligen inte att lärarna många gånger har en tuff arbetssituation och dåligt betalt. Men får man verkligen med sig allmänheten om man påstår att det tar 3 timmar att göra ett enda skriftligt omdöme? Jag tror inte att det är rätt sätt att höja lärarnas status eller öka attraktiviteten i utbildningen. Därför känns det som om Fjelkner gör lärarna en otjänst när hon agerar på det här sättet. Status förtjänar man, det handlar om andra personers aktning och respekt. Onyanserat gnäll som förlöjligar lärarna bidrar inte till det. De högre lönerna som lärarna är värda förtjänar man på annat sätt.

Våra reformer tvingar möjligen lärarna att vara tydligare och mer strukturerade nu. Men det behöver inte ta extra tid. Tvärtom kan det spara tid genom att snabbt upptäcka och åtgärda problem. Små problem kräver små insatser, men om man låter dem växa så kräver det stora resurser och lång tid för att råda bot på. Mina erfarenheter från Nacka, där vi införde både omdömen och kommungemensamma prov för 10 år sedan, är också att det inte kräver en månads extra arbete.

DN, Aftonbladet, Christermagister, Lilla O, Paul Lindquist, Lars Björndahl, Patricia

Alliansen till Umeå

Nu bär det av till Umeå. Alliansen i utbildningsutskottet gör ett gemensamt besök på universitetet och Minervaskolan. Och förståss träffa borgergligheten í kväll. Det är Ume-kollegan Gunilla Tjernberg (kd) som tagit initiativ och arrangerat det hela.

Jag var i Uemå för två månader sedan och lärde mig lite mer om deras skolor. Sedan dess har jag förstått att de börjar satsa på IT i gymnasiet, vilket naturligtvis är utmärkt. Men varför inte grundskolan kan man ju fråga... Nåja, det verkar vara islossning nu, både värdermässigt och på IT-området, så det kanske kommer där också.

Hoppas på en intressant och lärorik dag. Rapport kommer.

Gymnasisterna får lida av politikens misslyckande

PJ Anders Linder har en utomordentligt bra ledare i SvD idag. Den handlar om gymnasiet och ungdomsarbetslösheten. Om 30 000 ungdomar som inte kommer in i vuxenlivet med de kunskaper de behöver.

Göran Perssons gymnasiereform från 1991 kallades "Kunskapspropositionen". Så här i efterhand känns det rätt hånfullt. Lite Orwellskt nyspråk. Tusentals ungdomar slås varje år ut från gymnasiet, misslyckas och hamnar vid sidan av. Så vaddå kunskaper?

Den senaste statistiken visar att 76% av gymnasisterna slutförde gymnasiet inom 4 år. Det innebär att man fått slutbetyg, inte att man klarat alla kurser. Endast 64% av 20-åringarna har grundläggande behörighet till högskolan, så räknas nämligen måluppfyllelsen i gymnasiet idag. Verkligheten är alltså att var tredje ungdom inte når målen. Det borde göra alla som ansvarat för gymnasiet illa till mods och ägna sig lite åt självrannsakan. Är ambitionen att alla ska in på högskolan värd alla dessa massavhopp och misslyckanden?

Alla vill naturligtvis lyckas. Men de får inte chansen i den gymnasieskola som socialdemokraterna har skapat. Inte så att det är fel på vare sig lärarna eller eleverna, men strukturen är helt fel. Det är politiken som misslyckats, men ungdomarna som får känna av det.

De rödgrönas ambition stämmer inte överens med stora delar av ungdomarnas. Självklart är det bra att alla som vill ska kunna gå på högskolan. Men de som inte vill, utan vill ha en gedigen yrkesutbildning, måste kunna få det. Varför ska alla tvingas till omfattande teoretiska studier?

Gymnasiet borde vara en plats där alla får en utbildning de själva drömmer om och känner behov av. Säkert vill en stor majoritet av ungdomarna ha en utbildning som ger behörighet till högskolan och det är bra. Men de som inte vill? Varförska de tvingas på ett majoritetsförtryck? Gymnasiet handlar ju om tusentals individers framtid, inte kollektivets. Men i den röda världen går alltid kollektivet före individen och i gymnasiet sker det till priset av massutslagning.

I höstas beslutade vi om att ändra det här. S, V och Mp röstade nej till vårt förslag, men hade inget gemensamt alternativ.

När ska de bekänna färg och tala om vad de vill göra? Ska de bara fortsätta blunda för att så många inte slutför gymnasiet?

De röda pratar om dagens gymnasium som "höga ambitioner". Visst ska man ha det. Men varför är höga ambitioner alltid synonymt med akademiska ambitioner? Varför duger inte bra yrkeskunskaper? Varför är Stagnelius alltid det viktigaste i gymnasiet, t o m viktigare än bromsteknik för blivande bilmekaniker?

Några vänsterbloggare tar upp klassperspektivet. Visst, det ska man absolut se. Vilka tror de dagens avhoppare är? De från akademikerhem? Nej, det är just de ungdomar som de säger sig värna som är de stora förlorarna på dagens skola. De kommer vi att rädda till bättre kunskaper nu.

Dr Cai, Ulrika Falk, In your face, Lars Björndahl, Robert Noord, Lars Hansson

Touché, Jämtin!

Socialdemokraterna har väldigt svårt för friskolor. De går liksom inte ihop. Som eld och vatten.

Häromdagen försökte s-ledaren i Stockholm, Carin Jämtin, gjuta olja på vågorna (DN). Från att tidigare ha krävt vinstförbud för friskolor försöker hon nu vara positiv. Och det är en utmärkt intention, men hon lyckas inte särskilt bra. Det finns förtäckta hot och en allmän misstänksamhet i hela artikeln.

"Friskolor som diskriminerar eller skrämmer bort barn ska däremot inte kunna förvänta sig att ta del av vare sig min eller stadens samarbetsvilja", skriver hon bland annat. Självklart är det så. Jag förstår bara inte varför det står friskolor först. Gäller inte samma inställning om det är en kommunal skola? Varför skapa motsättningar och konflikter som inte finns? Det handlar bara om viljan att misstänkliggöra friskolor, inget annat.

När jag var kommunalråd i Nacka tog jag både kommunala skolor och friskolor i örat för att de inte tog emot alla elever. Inte ofta, men det hände. Det är bra att Jämtin kommit till samma slutsats som vi gjort för länge sedan. Men man måste ju också fråga sig varför en och annan skola inte tar emot sökande elever som har särskilda behov. Kan det möjligen vara för att skolan inte får extra pengar? Och hur ska man kunna ta emot en elev med omfattande stödbehov men med samma skolpeng som de som inte har samma behov? Det går liksom inte, det vore oschysst mot alla.

Gudrun Rendling, förbundsjurist på Friskolornas riksförbund, svarar klokt på detta idag (DN). Kommunerna avgör ju faktiskt själva om de ska betala extra pengar eller inte. Det hon däremot inte skriver är att vi nu ändrar detta. Från 1 januari är kommunen skyldig att betala ett tilläggsbelopp om eleven har omfattande behov av särskilt stöd. Den här ändringen röstade socialdemokraterna emot i våras i riksdagen. Touché, Jämtin!

Sanningen är också att det var den socialdemokratiska regeringen som, direkt efter valet 1994, tog bort skyldigheten för kommunen att betala tilläggsbidrag för elever med särskilda behov (prop 1995/96:200 och betänkande 1996/97: UbU4). Sen gjorde de inget på 10 år, utan lät det vara så. Och massor av elever förvägrades rätten att välja, därför att deras hemkommuner inte ville betala.

Jämtins track record i frågan är alltså riktigt uselt. Det går att snacka nu, men vad gjorde hon i den regering hon själv satt i? Svar: ingenting!

Jämtin efterlyser också ett gemensamt söksystem för alla skolor, kommunala och fristående. Det är enkelt för föräldrarna och fungerar utmärkt i andra kommuner. I Nacka införde vi det 2002 eller 2003 tror jag. Men om friskolorna ska vilja vara med så måste de ha förtroende för kommunen. Det sätt som socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i Stockholm behandlat friskolorna på inger inte direkt den respekt och förtroende som krävs.

Som man bäddar får man ligga, säger ordspråket. Och det stämmer så väl. Jämtin och hennes kompisar har bäddat dåligt och får därför sova dåligt nu. Hon har säkert läst samma opinionssiffror som jag och de visar ett överväldigande stöd för valfrihet och friskolor bland Stockholmarna. Därför försöker hon framställa sig som valfrihetsvän, men det känns inte ärligt menat när hon inte gör upp med den smutsiga historien.

Lars Hansson,

Okej med Skönhet, men inte Friskvård

Jag följer ganska noga det som skrivs om friskolor och det skrivs VÄLDIGT mycket runt om i landet. Föräldragrupper som vill rädda sin nedläggningshotade skola. Koncerner som vill starta skolor på nya orter. Gamla skolor som vill komplettera med nya program eller andra åldrar. Många socialdemokrater som är emot - vart tog deras positiva inställning vägen? Och många artiklar om överklaganden, både om att man inte får starta och om skolpengen som upplevs som orättvis.

Jag har svårt att följa en tydlig och konsekvent linje i vilka skolor som får tillstånd av Skolinspektionen och vilka som inte får det. Någon som kan hjälpa mig?

Thoréngruppen, som driver Yrkesgymnasiet, får starta energi- och handelsprogrammen i Sundsvall, men inte el-, omvårdnads- och industriprogrammen. Då hotas de kommunala skolorna (Sundsvalls tidning). Men eleverna som väljer energiprogrammet måste ju komma någonstans ifrån. Skulle inte kommunens el-program kunna tänkas vara ett sannolikt alternativ, om Yrkesgymnasiets energiprogram inte fanns? Det känns som ett väldigt snävt och fyrkantigt perspektiv.

Likadant är det i Borlänge. Där får John Bauergymnasiet starta frisörprogrammet, men inte datautbildning och entreprenörsprogram (DalaDemokraten). Är inte frisörutbildningen mycket smalare? Och är inte behovet av datakunniga ungdomar större? För att inte tala om behovet av fler entreprenörer?

Ännu märkligare är det i Malmö. Plusgymnasiet får starta utbildningen Stylist - Skönhet och hälsa, men inte Spa - Friskvård och hälsa (Skånska Dagbladet). Man kan ju tycka att det är snarlika utbildningar som konkurrerar om precis samma kategori elever, men så resonerar inte Skolinspektionen. Den ena får ja men den andra nej. Skönhet är ok, men inte friskvård.

I Helsingborg får Drottning Blankas gymnasium dock starta både spa- och fitnessutbildningar, men inte designutbildningar (Skånska Dagbladet). Malmöeleverna som vill ha en friskvårdsutbildning får väl åka till Helsingborg i stället och desigintresserade helsingborgare får åka motsatt väg.

Fridaskolan får inte starta i Mölnlycke utanför Göteborg därför att ledningsorganisationen är otydlig (GP). Trots att det är samma ledningsorganisation som man fått tillstånd för på andra orter.

I Växjö har Internationella Engelska skolan fått tillstånd att starta i höst. De tilltänkta lokalerna är dock inte lediga, men det spelar ingen roll säger Skolinspektionen (Smålandsposten). Men för andra skolor är lokalfrågan helt avgörande för om man ska få tillstånd. Exemplevis fick Fyrklöverns Montessoriskola nej därför att lokalerna inte var ordnade (Helsingborgs Dagblad).

Granbergsdals friskola i Karlskoga har fått avslag därför att det inte säkerställt att de kommer att få ett banklån (Nya WermlandsTidningen). Det blir lite av ett Moment22 över det hela. Hur ska man kunna få lån om man inte har ett tillstånd att driva skola? Och skulle det visa sig att man inte får något lån, så kommer ju inte skolan igång och då är problemet ur världen.

Så här håller det på, skola efter skola får avslag, ofta på vad som förefaller vara godtyckliga grunder. Det känns inte rättssäkert. Men det kanske finns bra förklaringar som jag inte sett.

Att en utbildning heter samma sak (t ex el-programmet) innebär ju inte att det är samma sak. För eleverna är det väldig skillnad om det är en lärlingsutbildning eller vanlig skolförlagd utbildning. Eller som skolan har 2 000 elever eller bara 100. Men det bryr man sig inte om idag. Och man kan inte bara statiskt räkna elever på en utbildning. Intresset varierar ju över tid - byggutbildningarna har ju t ex fördubblats de senaste 10 åren medan intresset för barn- och fritidsprogrammet minskat lika mycket. Kanske kan fler ungdomar lockas till utbildningar om det finns mer att välja på? Det kan ju finnas kvalitetsskäl till att eleverna väljer bort en utbildning, att de helt enkelt inte tycker att den håller måttet.

Det är dags att se över hela regelsystemet nu, det håller inte längre. Om regelverket ger utrymme för sådana här konstiga och motstridiga beslut så måste man ändra.

Som jag ser det syftar tillståndsgivningen till att garantera att kvaliteten i undervisningen är bra, att verksamheten är stabil och att ägarna har förutsättningar (ekonomiskt, pedagogiskt och juridiskt) att driva skolan. Resten måste vara upp till eleverna att avgöra.

PS - fotot tog jag i Japan när utbildningsutskottet var där 2008. Det är Hollywood University, ett "Skönhetsuniversitet".

Hemmasittare hjälps inte av polishämtning

Idag skriver SvD att 1 650 ungdomar var ogiltigt frånvarande minst en månad förra året. Jag tror att det är många fler, det finns en stort mörkertal här. För ett drygt år sedan presenterade Malmö stads integrations- och arbetslivsenhet en rapport där jag kunde läsa att det bara i Malmö finns 300-500 barn som är sällan eller aldrig i skolan. Det finns säkert någon på varenda högstadieskola. I hela landet handlar det alltså om tusentals ungdomar.

Detta är inte acceptabelt. Många åtgärder har säkert vidtagits för att möta problemen, men likafullt är det ohållbart med en så stor andel barn som står utanför skolan och missar viktiga kunskaper.

Vissa elever vänder tidigt skolan ryggen eller lever under sådana omständigheter att de inte går i skolan varje dag eller ens någon dag i månaden. Även dessa unga måste bli sedda och hjälpta till kunskaper som de behöver för att klara sig.

I diskussionen har folkpartiet tidigare krävt polishämtning av skolkare. Jag tror inte på det. Det vore bara att åtgärda symptomet och inte orsaken till problemet. Tänk om polisen stormar in med blåsljus och bankar på dörren och sliter iväg 10-åringen från sitt hem.

Det finns barn som mobbas så fruktansvärt, som inte vågar säga något utan skuldbelägger sig själv. Det finns de med skolfobi eller social fobi och inte vill träffa andra. Det finns de som skyddar sina missbrukande föräldrar. Det finns de som inte tycker att de lär sig något, att skolan inte berör dem och är irrelevant för deras framtid. De som är giltigt borta ett tag men inte hänger med när de kommer tillbaka och kommer allt längre efter och känner sig dummare och dummare och inte får den hjälp de behöver. Och naturligtvis en och annan unge som förstör för sig själv också, som hamnat i fel sällskap och glider allt längre in i den kriminella världen.

Det viktiga är att skolan reagerar med kraft från början när någon elev är borta. Kontakta hemmen redan samma dag. Gå hem till föräldrarna, om det inte blir något gensvar. Så gjorde superläraren Gunilla Hammar Säfström i Klass 9A, det får effekt. Föräldrarna har en nyckelroll i det här. Skriv in den ogiltiga frånvaron i omdömena och betygen, så att det blir tydligt. Koppla in socialtjänsten och barnets övriga nätverk. Se till att det finns andra professioner än lärare i skolan, kuratorer, psykologer och skolsystrar. Pröva nätskolor, dvs undervisning på distans, det har fallit väl ut i England och Nya Zeeland.

Men polishämtning...? Nä, det är väl ingen hit direkt. Så blir det inte i nya skollagen heller. Däremot skärper vi elevernas rätt till stöd och kraven på elevhälsan. Sen är det upp till skolorna och föräldrarna att agera.

SvD, DN

Ekonomstudenter nästan utan undervisning

Förra veckan ordnade min kollega Betty Malmberg ett seminarium i riksdagen om ekonomutbildningarna på högskolorna. Vi var inte så många där, men det var lärorikt och intressant. Och det gav en väldigt påtaglig inblick i hur illa det ser ut för ekonomstudenterna.

Den bild vi fick presenterad (av Civilekonomerna, Föreningen Företagsekonomi i Sverige och olika högekolemänniskor) var rätt dyster. Studentpengen för ekonomer är lägst i Sverige i hela västvärlden. I praktiken innebär det att en ekonomstudent får 4-6 timmars lärarledd undervising i veckan. För heltidsstudier! Det känns inget bra. I många europeiska länder är det 4-5 timmar - per dag. Vilket arv sossarna har lämnat efter sig, när de ensidigt prioriterade kvantitet framför kvalitet.

Även om resursinsatsen är liten i Sverige och vi verkligen måste höja den, så är det också en intern fråga på högskolorna hur de 20 miljarder kronorna som finns används. Mycket satsas på internationalisering, bibliotek, vägledning och annat som behövs och det blir en kamp mellan fakulteterna. Här behövs nog en stark rektor som förmår bryta revirgränserna.

Man kan ju också fundera lite över hur resursfördelningen fungerar. En ekonomstudent (som tar alla sina poäng) tillför högskolan 40 494 kronor på ett år. En ingenjör får med sig 91 303 kronor. Visst är det mer laborationer och behov av teknisk utrustning på ingenjörsutbildningen. Men när ingenjörsstudenterna läser företagsekonomi så får de det dubbla mot ekonomstudenterna...

Och någonstans måste man väl inse att även ekonomer behöver teknik och laborationer. Man behöver inte bara kunna teorier bakom nationalekonomiska tankar, utan även kunna göra finansiella analyser och annat med datorer. Varför är ersättningen för utbildningen i industriell ekonomi dubbelt så hög som för företagsekonomi?

Sen kan jag bli lite förvånad över hur lite lärarna på högskolan faktiskt undervisar. 400-450 lektoiner per år. I klocktimmar blir det 300-350 timmar av en årsarbetstid på ca 1 800 timmar. Det är inte ens 20 procent av tiden.

Mer pengar behövs för att få mer undervisning, framför allt i samhällskunskap och humaniora, och det kommer förhoppningsvis i kvalitetspropositionen om någon vecka. Men högskolorna måste också fundera över hur de använder de pengar som redan finns. Är de optimalt utnyttjade utifrån ett studentperspektiv? Riksrevisionens granskning, som jag skrev om här, visar att det finns mycket att göra.

Heja Bea!

Regeringen föreslår idag att man ska kunna drogtesta ungdomar under 15 år, även utan föräldrarnas medgivande, om det finns misstanke om de använder droger. Tyvärr kan det vara nödvändigt. Jag förstår inte att det ska vara så kontroversiellt. Det är ju för ungdomarnas egen skull. Ett sätt att visa att man bryr sig. Det är för lätt att vända bort blicken och inte vilja se när man tror att någon använder droger. Det ska aldrig vara okej.

När skolor sett sig nödgade att vidta åtgärder för att stävja drogmissbruk på skolan så har Skolinspektionen protesterat och hävdar att det är olagligt. När skolor inte gör något så får de kritik för det också. Reglerna behöver alltså ändras.

Det är också bra att man nu ska utreda brott, även om man tror att gärningsmannen är under 15 år. Det är alltid bra att få klarlagt vad som hänt, även om man inte är straffmyndig förrän vid 15 års ålder. Och bra för offren, inte minst. Det kan ju också visa sig att förövaren INTE är den men först trodde. Det är ju också bra att få det utrett och fria ungdomar som annars kanske falskeligen stämplas som brottslingar.

Ytterligare ett steg framåt för att återupprätta rättstryggheten i Sverige. Bra Bea och regeringen!

SvD, DN, GP, Sydsvenskan

Vänsterns "nya" skolpolitik

Vänsterpartiet har presenterat sin skolpolitik. Efter att ha läst igenom programmet undrar jag varför de strök ordet "kommunisterna" ur partinamnet? Det är samma politik och retorik som på 70-talet. Vänsterpartiet är och förblir ett genuint kollektivistiskt och frihetsföraktande parti som hyllar centralism och flum.

Vad sägs om de här citaten:

"I skolan måste det således finnas både gemensamma och enskilda mål. Elevens mål relateras alltid till gruppens mål. Alla elever är olika men de utvecklas i allt väsentligt mera likt varandra än olikt varandra. Därför kan en gruppgemensam utvecklingsplan upprättas för varje klass/grupp och elevens arbete ställs i relation till denna."

Inget utrymme för individen här, inte. Det är gruppen som räknas och alla ska underordna sig den. Kollektivet bestämmer, individen böjer sig. När ska de förstå att det är trygga men olika individer som formar en stark grupp? Ansvaret kan aldrig skjutas över på ett kollektiv.

Samtidigt som vänstern talar sig varm för utvärdering genom hela utbildningssystemet sä läser man detta:

"Vänsterpartiet är emot graderade betyg i alla skolformer."

Så vad menar de med utvärdering? Mycket fokus på utvecklingssamta, men innehållet i dem ska detaljstyras uppifrån. Så att lärarna inte blir för tydliga, kan man tänka.

Det finns ett långt stycke om rätten till kunskap - men utan analys av vad sjunkande kunskaper beror på. Kanske för att de själva bär en del av ansvaret, de har ju styrt med sossarna under 15 år. Liksom folkpartiet och LR så skyller de på kommunaliseringen. Här ska förstatligas! Och nya skattepengar ska ösas över skolan.

Gymnasiet verkar snarast bli en allmän förlängning av grundskolan i deras värld. Det ska vara mycket generellt för alla, mer estetik, språk och mindre yrkesutbildning för alla. Färre breda ingångar. Färre möjligheter till egna val och utveckling efter eget intresse. Staten vet bäst.

Friskolorna ska bort, skolorna ska vara offentliga. Lite löjligt blir det nästan när de skriver om den "nästan obegränsade rätten att inrätta fristående skolor". Vet de inte att hälften av alla ansökningar avslås?

Nu återstår frågan - vad är de överens med socialdemokraterna och miljöpartiet om? Man får ju förmoda att de förankrat detta med sina samarbetspartier och därför har en hygglig samsyn. Det innebär att miljöpartiet sålt valfriheten och friskolorna och att Mona Sahlins försök att vända socialdemokraterna inte lyckas. Om kommunisten Lars Ohly blir ny utbdilningsminister vet vi vad som kommer.

SvD

Segregationen ökar utan valfrihet

Vi har en tilltagande segregation i Sverige, framför allt i våra storstadsområden. Det tar en del nu till intäkt för att ifrågasätta rätten att välja skola.

Tidningen Riksdag och Departement har en stor artikel om detta nu i veckan. Ofta framställs det som om skolvalet och friskolorna är orsaken till segregationen, men det är forskarna definitivt inte överens om. Det finns lika många som hävdar motsatsen, att den bidrar till att segregationen minskar genom att ungdomar från segregerade områden kan ta sig in i attraktiva "vita" skolor. Det visar Skolverkets stora granskning som vi hörde en del om på hearingen i tisdags.

För mig är det boendesegregationen och utanförskapet som är det stora problemet. Att inte ha ett jobb, att inte kunna språket och inte kunna följa med i tidningar eller på TV, att inte känna sig som delaktig i samhället. Segregationen borde handla om just detta, men vänstermänniskor söker enkla svar på svåra frågor och skyller därför på friskolorna som de alltid avskytt.

Jag kan aldrig tycka att det är ett problem att människor väljer en skola de tycker är bra. Eller att ungdomar är ambitiösa och pluggar hårt för att komma in på den skola de vill. Det är att ta ansvar för sitt eget liv och framtid, att inte bli ett offer. Det borde alla göra. Det stora problemet är att alla inte gör det.

I stället för att ifrågasätta valfriheten borde man ställa sig frågan hur man kan få fler (helst alla) att blir mer medvetna, ambitiösa och entreprenöriella. Man stärker inte människor genom att ta ifrån dem valfrihet utan genom att underlätta. Hur kan vi underlätta aktiva val? Att strypa valfriheten skulle bara ytterligare öka hjälplösheten och känslan av utanförskap. Då skulle boende i Tensta vara helt hänvisade till skolor i Tensta - på vilket sätt bryts segregationen av det?

Varför inte erbjuda fria resor med kollektivtrafiken för att valet ska vara reellt för alla, även dem med lite pengar? Se till att skolvalsmaterialet finns på fler språk! Tvinga skolorna att marknadsföra sig också på persiska och urdu. Se till att elever med stora svårigheter får mer pengar med sig till den skola man väljer, så att de blir attraktiva för skolorna att utbilda. Och se till att skolorna i segregerade områden är så attraktiva att elever faktiskt vill gå där, att de skolorna blir till-val och inte från-val.

Sydsvenskan,

Hearing om resultaten i skolan

Utbildningsutskottet ordnade en hearing idag om vad som påverkar resultaten i grundskolan.

Lärarnas kompetens och engagemang är väl det svar som ligger närmast till hands, även om det inte riktigt kom fram i diskussionen. De har ett helt avgörande inflytande över vad som händer i klassrummet. Och det är i samspelet mellan elev och lärare som något händer, som ett värde skapas. Det är detta som allt borde handla om. Hur förstärker man dessa möten och ser till att de blir meningsfulla?

Med på hearingen var Skolverket, Skolinspektionen, lärarfacken, elevorganisationerna, arbetsgivarna och säkert några fler - kort sagt den samlade eliten på området. Det var en bra diskussion med intressanta synpunkter. Skolverket inledde med vad forskningen säger, dvs vad man forskat kring. Det man inte forskat kring (statens tillkortakommanden under 15 år) kom inte fram alls.

Mycket handlade om det som kommit att kallas "individualisering" men som egentligen är något helt annat, nämligen självstudier eller eget arbete. Individualisering betyder för mig att anpassa undervisningen och se varje elev. Med Skolverkets vokabulär så blir det något annat, vilket är lite trist. Individualisering är bra, medan en privatisering av undervisningen (man får lära sig själv) är inte är lika bra.

Lärarnas särskilda kompetens borde ju ligga i att undervisa och förmedla kunskap. Att föreläsa. Att leda diskussioner i klassrummet om viktiga frågor. Att belysa från olika infallsvinklar och ställa frågor. Det är ju lärarna som gör skillnad.

Flera redovisade att eget arbete är alldeles för vanligt och att "katederundervisning" är närmast tabubelagt. Läroplanens mål om att eleverna ska bli självständiga individer har omtolkats så att de ska göra massor av självständigt arbete. och inte inte få hjälp att bli självständiga, som en av elevrepresentanterna så klokt sa.

Jag frågade vad orsaken till detta är - vem är skurken som har kommenderat fram den här utvecklingen? Ingen ville riktigt ta på sig det ansvaret tyvärr.

Skolverkets generaldirektör Per Thullberg gav dock en rejäl känga åt sin företrädare när han sa att det var för mycket problematisering på Skolverket och i skolvärlden i allmänhet när han kom dit. På högskolan, där han kom ifrån, undervisade man - i skolan problematiserar man. Kanske ligger det något i detta.

Jag minns ju den förra generaldirektören som ville ta bort de nationella proven och förbjuda skriftliga omdömen. Hela hans pedagogiska idé är ju att lärarna ska tona ned sin lärarroll. Den är förhärskande i många skolor fortfarande och det är klart att Skolverket har en viktig normativ roll även om det inte finns några formella beslut om att lärarna inte ska undervisa.

Jag tycker också att det ställer socialdemokraternas sk nya skolpolitik i ett nytt ljus. De må acceptera betyg och nationella prov numera och det är bra. Men de kramar ju fortfarande den förra generaldirektören och hela hans uppsättning pedagogiska idéer. För mig är det fortfarande en kravlös flumskola, även om den sätter betyg. Det duger inte att sätta på ett nytt band på paketet, innehållet är fortfarande detsamma.

Sen undrar jag varför lärarna accepterar det de vet är fel pedagogik? Professionen måste ta ett steg framåt och stå för att de är bäst på att undervisa. Abdikera inte!

Riksrevisionen kritiserar högskolorna

Förra veckan gästades utbildningsutskottet av Riksrevisionen. De presenterade tre rapporter - om gäststudenter i högre utbildning, resursstyrning i högskolan och högskolestudenternas anställningsbarhet.

Vass - berättigad - kritik levererades.

Värst tycker jag att rapporten om resursstyrning är. Någon uttryckte det som att det finns "en farhåga om utbredd resursbrist, men kunskapen om resursanvändningen är låg". I rapporten står att "resursstyrningen på lärosätena är outvecklad och att kunskaps saknas om samband mellan resursfördelning och resultat."I klartext: högskolorna vill ha mer pengar, men de vet inte hur de 20 miljarder de redan har fått används.

Revisionen har granskat tre ämnen (fysik, sociologi och spanska) på tre lärosäten (Göteborg, Karlstad och Umeå) för att se hur pengarna används och om det finns någon medveten styrning av resurserna. Så verkar inte vara fallet. Det var t o m svårt att se hur mycket de olika utbildningarna kostar.

När det gäller gäststudenterna konstaterar revisorerna att det är för mycket stuprör mellan Migrationsverket (som belsutar om uppehållstillstånd) och högskolorna. 95 000 ansökningar kom från sökande från länder utanför EU/EES-länderna förra året. De kräver individuell hantering och kontroll, vilket slukar massor av resurser. Riksrevisionen befarar att det finns en risk att personer som fått uppehållstillstånd för studier använder uppehållstillståndet för att komma in i Schengen för att jobba i stället, eftersom det inte finns någon kontroll av om de börjar studera.

En liten fundering går till frågan om förstatligande av skolan. Varför tror man att det blir så bättre om staten tar över 6 000 skolor, när staten uppenbarligen inte ens har koll på drygt 30 högskolor? Det är nog inte huvudmannaskapet man ska söka bristerna, eller hur?

Arbetslösa ungdomar hoppade av gymnasiet

Arbetsförmedlingens statistik visar att över 100 000 arbetslösa inte har slutbetyg från gymnasiet (SR). De med låg utbildning blir arbetslösa först. Inte så konstigt kanske, men att det är så många som inte slutför gymnasiet borde vara en tankeställare för alla.

Socialdemokraternas gymnasieskola har fått omfattande kritik, t o m från LO, för att det är en utslagningsmaskin. En ny doktorsavhandling visar att avhoppen ökar sedan Göran Perssons gymnasiereform från början av 90-talet. Nu visar sig bristerna i omfattande arbetslöhet.

När vi påpekar det här ryggar socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet tillbaka och låtsas som om det regnar. Men varför förneka det uppenbara? Det blir bara löjligt och icke trovärdigt.

Gymnasiet är för fyrkantigt idag och i de fyrkantiga hålen ska runda människor stoppas in. En tredjedel av gymnasiet är lika för alla elever idag, oavsett vilket program de går. Strukturen passar inte alla och de blir förlorare. För många yrkeselever är det för teoretiskt med omfattande kurser i litteraturkunskap och matematik som de inte känner att de har behov av och inte är motiverade för. Och inte slutför. Det de vill läsa - frisörkurser för killen i radioinslaget ovan - får de inte tillräckligt utrymme för. Inte så konstigt om många hoppar av. För många naturvetare och tekniker går det för långsamt och deras resultat är klart under jämförbara elever i andra OECD-länder.

När ska de fatta att "one size - fits all" inte existerar i skolan? Det behövs mer av specialisering och utrymme för egna preferenser. När strukturen så uppenbart leder till massavhopp och arbetslöshet så borde de rödgröna väl ge upp sina principer om att alla ska in på högskolan? Varför nedvärdera yrkeskunskaper? Debatten om avskaffande av RUT-avdraget visar också på att de inte gillar vissa typer av jobb. Det är bara "fiiiina" akademiska jobb som gäller i deras värld.

Hösten 2011 inför vi en ny gymnasieskola som ger mer tid för yrkesämnen och mer specialiseringar och där branscherna får mer att säga till om beträffande vilka kunskaper som krävs för olika yrken. Och de öppnar dörrar för alla att fylla på kunskaper senare i livet.

Tveksam till hemundervisning

Förra vecka deltog jag i en debatt om hemundervisning i Skolfront på TV. Jag representerade motståndet medan en engagerad mamma förespråkarna. Bakgrunden till debatten är att vi i förslaget till ny skollag skärper möjligheten att ha hemundervisning. Idag kan man få ha det av religiösa eller filosofiska skäl, men det tar vi bort nu. Däremot kan man fortfarande ha hemundervising om man deltar i filminspelningar, är sjuk, nyligen inflyttad och vill avsluta det gamla landets skola terminen ut exempelvis.

Jag medger gärna att det det inte är någon lätt fråga. Rent teoretiskt är det ju vad eleverna lär sig som är intressant, inte hur de lär sig. I den bästa av världar skulle det kanske kunna fungera så. Men världen ser inte ut så.

För mig handlar det om att trygga alla elevers rätt till en bra utbildning. Och den ska vara allsidig och heltäckande, inte bara handla om att lära sig läsa eller räkna. Kemi, religion, historiska skeenden ska också läras in och det tror vi görs bäst under en lärares ledning. Dessutom finns andra färdigheter och förmågor som är viktiga – samarbete med andra, träffa människor med annan bakgrund, presentation inför klassen – som man svårligen får hemma.

Ökade möjligheter till hemundervisning öppnar dörrarna till det som vi inte vill ha i Sverige. Slutenhet. Avståndstagande från samhället. Intolerans mot de som tycker annorlunda. Sekterism. Redan idag är det många invandrarflickor som inte får vara med på idrotten eller klassresor. Ibland är det diskussion om sex och samlevnad, religion och musik. Ska man få sköta det hemma hur som helst?

Jag tycker inte att skolan ska vara ett smörgåsbord där man tar vad man vill ha. Vi har skolplikt och en allsidig läroplan därför att vi tycker att det är viktigt att alla barn och ungdomar i Sverige växer upp till fungerande och demokratiska samhällsmedborgare. Tyvärr är det inte så att varenda förälder fungerar helt. De eleverna har också rätt till en bra skolgång. Skolan är också en plats där man kan kompensera för social bakgrund. Den dimensionen missar man med hemundervisning.

Man kan också vända på resonemanget. Varför är hemundervisarna så emot skolan? Det kan ju inte bara handla om sovmornar och att det ska bli en lång semester (som man såg i inslaget)? Om de gillar läroplanen – vad är det som de gör hemma som inte går att göra i skolan? Skolan är ju något mer än vardagsaktiviteter som att gå och handla (som vi såg i inslaget). Använd ert engagemang för att ändra på skolan inifrån i stället!

Som jag ser det så har behovet av hemundervisning minskat avsevärt de senaste åren. För det första har vi en läroplan som talar om vad som ska läras, vilka förmågor eleverna ska ha, inte hur det ska göras. Här finns oändliga möjligheter att variera undervisningen. För det andra har valfriheten ökat väsentligt. Friskolorna gör att det finns alternativ för alla, även religiösa, etniska, filosofiska och andra. Därför behövs inget undantag för detta längre. För det tredje skärper vi lagen när det gäller mobbning, trygghet och arbetsro. Skolinspektionen ska kunna döma ut böter och t o m stänga dåliga skolor. Rätten till extra stöd ökar.

Är vi då emot internationella konventioner och forskning? Nej. Det finns massor av konventioner som talar om allas rätt till undervisning, det garanterar vi dem. Forskningen finns i USA - som har ett helt annat skolsystem och samhälle än vi och det är svårt att jämföra. Med forskning kan man visa mycket. Jag har träffat Waldorfentusiaster som menar att forskningen visar att deras pedagogik är överlägsen. Och de som säger att betyg är skadliga, att valfrihet ökar segregationen och att valfrihet minskar segregationen... Det finns forskning som visar på lärarnas avgörande betydelse för elevernas prestationer.

Jag tycker också att det är lite skillnad på att vara förälder och lärare. Barn behöver bådadera. Lika lite som skolan och lärarna kan ta över föräldrarrollen, så kan föräldrarna inte ersätta bra lärare.

Den tveksamheten jag har handlar mest om vad modern teknik möjliggör. Distansundervisning fungerar och jag tycker att lagstiftningen borde vara mer tillåtande här. Men skillnaden mot hemundervisning är att den undervisningen leds av lärare.

Visar att omdömena behövs

Skolverket lämnade igår över en rapport till regeringen om hur det ser ut med skolornas skriftliga omdömen.

Skolverket är kritiskt och tycker att det handlar för mycket om elevernas uppförande och egenskaper och inte om deras kunskaper, som är det huvudsakliga syftet med omdömena.

Rätt eller fel så känner jag mig lite som pappa till omdömena. Vi införde dem i Nacka (som första kommun i landet) när jag var ordförande i barnomsorgs- och utbildningsnämnden 1999 och det blev ett jäkla liv på skoletablissemanget, men föräldrarna gillade dem. Skolverket och dåvarande GD:n Mats Ekholm ville förbjuda, skolminister Wärnersson (s) hotade med fängelse och böter. Inför valet 2006 blev det Alliansens gemensamma politik. Nu, 10 år senare, känner jag tyvärr igen debatten.

Varför ska det vara så svårt att bedöma elevernas kunskaper? Eller utmanar man så många tabun när man gör det att många lärare drar sig för det? Eller är det bara 40 års ovana som gör att många är osäkra? För mig så borde det tillhöra själva kärnan av lärarkompetensen - att utvärdera och bedöma elevernas utveckling mot målen. Kan man inte det, så är det naturligtvis oerhört svårt att nå målen. Det blir en skicka-vidare-mentalitet som är förörande. Men med en usel lärarutbildning där detta inte ingått och en politisk kultur i Sverige där bedömning inte är comme il faut så blir det kanske så. Därför känns det väldigt befriande att vi nu ändrar på det här. Skolan handlar om kunskapsförmedlning och då måste fokus finnas just där.

Bra att 90 procent av lärarna tycker att omdömena tydliggör kunskapskraven. Stort stöd! Samtidigt är det lite beklämmande att 6 av 10 lärare anser att det finns osäkerhet i hur man ska bedöma elevernas kunskaper. Undrar onekligen hur de gör inför utvecklingssamtalen, de som oppositionen tycker är tillräckliga. Jag minns en avhandling jag läste om utvecklingssamtalen, där stod att de karaktäriserades av undanglidande och överslätande. Inte katten hjälper det en enda elev framåt! Nu verkar det ha blivit lite av samma sak med omdömena, men skillnaden är att det tydligare kommer upp på bordet nu.

Nu ska massiva fortbildningsinsatser genomföras för att alla nya reformer med nya mål, kursplaner och betygssystem ska genomföras på ett bra sätt. Det behövs verkligen och var väl en av lärdomarna från 90-talets reformer. Lärarna vill, men måste också få redskapen och förstå bakgrunden. Det ska vi ge dem nu.

Jag blir lite lite förvånad över Skolverkets negativa inställning till bedömning av elevernas uppförande eller beteenden. Huvudsyftet är att förmedla information om elevernas kunskapsutveckling, men även andra relevanta saker får finnas med om skolan bestämmer det. Det kan ju t ex vara bra att informera om eleven ofta kommer för sent, har gjort sina läxor och är förberedd för lektionerna, är flitig och gör sitt bästa. Jag förstår inte varför Skolverket ogillar detta, eller t o m säger att det inte får vara sådant med i omdömet. Var finns det uttryckliga förbudet? Och varför är statliga verk så himla fyrkantiga???

Och miljöpartiet har sin vana trogen inte förstått något. De tycker att det blivit för betygsliknande och att det saknas riktlinjer. För det första så saknas inga riktlinjer, det finns sådana från Skolverket (ett och ett halvt år gamla) och för det andra så är det ju just betygsliknande de inte är. Det handlar för lite om kunskaper och Skolverket hade endast hittat en skola där små barn fick ett G, vilket i sig inte är så konstigt. Men de är ju allt mer emot kunskaper och driver sig själva allt längre in i den röda fållan.

SvD, Aftonbladet, Expressen, SVT, Nyhetskanalen, DN, DN, UNT,

Valfriheten är här

Måndag 1 mars - våren närmar sig, även om det inte ser ut så utanför fönstret. Men det räcker nu, eller hur? Fram för våren!

Läste en intressant rapport från Skolverket idag, efter snöskottningen. Det visar sig att den vanliga bilden av var gymnasisterna går i skola är helt fel. De flesta utgår nog från att de flesta ungdomar går i den kommunala skolan hemmavid. Så är det i allt mindre utsträckning.

57% av gymnasieeleverna går i den egna hemkommunens skola. 20% går i en annan kommuns skola och 22% i en friskola. 1% går i landstingets skolor. I Stockholm och Göteborg är det ganska precis hälften av eleverna som går i de egna skolorna och nästan 40% i friskolor. Störst är förändringen i Malmö det senaste året. Trots elevminskning totalt sett så ökar antalet elever på friskolorna med 26%.

I nästan 90 kommuner går fler elever i friskolor än i den hemkommunens egna skola. Det ger lite perspektiv. Vem kunde tro det här för 20 år sedan, när friskolereformen sjösattes? Inte jag i alla fall.

Föreställningen om hur det ser ut stämmer alltså inte längre. Elevströmmarna ser annorlunda ut. Det borde leda till nya samarbeten för planering av gymnasieskolan och en ny inställning i kommunerna. Det är tydligt att kommunens viktigaste uppgift blir att se till att ungdomarna har ett brett utbud av hög kvalitet att välja på, inte nödvändigtvis att erbjuda den i egen regi. Det borde också påverka tillståndsgivningen för friskolor. Dagens regler är ju snart 20 år och mycket har hänt på de åren. Även de reglerna behöver ses över.