Övertramp av MP

Miljöpartiet radikaliseras och verkar inte sky några medel för att svartmåla regeringens skolpolitik. Ett exempel på detta är den annars ganska förnuftiga mp-ledamoten Mats Pertofts utspel igår. I ett pressmeddelande skriver han att "Björklund förbjuder bättre betyg".

Det vore oss helt främmande att förbjuda bättre betyg. Vi borde kunna respektera olika förslag, men inte pådyvla andra förslag som de inte lagt. Vårt förslag handlar om att vi inte tycker att man ska gå kurser på komvux som man redan har ett godkänt betyg i. Man får gärna tenta upp ett betyg för att få ett ännu högre betyg om man vill, men inte ta upp en plats för någon annan som inte ens gått kursen. Det är för dem som kurserna är till. Varför ta fler körlektioner om man redan fått körort? Jag har respekt för att man kan tycka annorlunda, men det handlar verkligen inte om att förbjuda bättre betyg.

Det har funnits många punkter i skolpolitiken där jag uppfattat att mp legat närmare oss borgerliga, men nu när de gör en vänstersväng så måste man tydligen ta i med övertoner för att markera skillnad. Att det inte är sant verkar inte spela någon roll. När de nu ska enas på vänsterkanten så kanske det är retoriken och nidbilden som man kan enas om först.

Jag hade väntat mig mer av Mats Pertoft. Men han är väl snabbt på väg in i vänsterburen för gott. Sen är det ju lite ironiskt att övertrampet handlar just om betyg. Sådana vill ju miljöpartiet helst inte ha alls...

Äntligen - ny skollag

Idag har regeringen presenterat en lagrådsremiss om ny skollag (1 029 sidor). Få förslag har väl varit mer efterfrågade än just detta. Den förra regeringen tillsatte en skollagskommitté 1999, men socialdemokraterna kom inte överens med sina stödpartier så det blev ingen proposition. Men vi lyckas, där de röda misslyckades. Som så ofta. Beslut i vår i riksdagen och ikraftträdande 1 juli 2011.

Det blir en modernisering och skärpningar på flera punkter. För mig är följande delar viktigast:

1. Alla elever får rätt att utvecklas maximalt. I första paragrafen slår vi fast att "barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt". Det är ganska uppfordrande och kommer att vara ett stöd för både talanger och dem som har svårigheter.

2. Skolinspektionen får muskler. Ingen elev ska behöva gå i en dålig skola. Hittills har staten kunnat endast kunnat peka finger mot den skola eller kommun som inte sköter sitt uppdrag eller där kvaliteten brister, sanktioner finns inte. Nu blir det möjligt med böter och t o m stängning av en skola med allvarliga brister och det gäller oavsett om den är kommunal eller fristående. Det blir också lättare att stänga friskolor som inte sköter sig. Under förra mandatperioden fick vi med oss miljöpartiet på att införa sanktionsmöjligheter, men det röstade socialdemokraterna och vänsterpartiet emot. Hur ställer de sig nu?

3. Elever får ökad rätt till stöd. Åtgärdsprogram ska kunna överklagas och eleverna ha tillgång till både studie- och yrkesvägledare, psykolog och kurator inom elevhälsan. Skolorna får ytterligare verktyg för att öka tryggheten och arbetsron, bl a möjlighet till försittning och avvisning i yttersta fall.

4. Förskolan blir egen skolform och förs in i skollagen. Vi menar allvar med att förskolan är viktig och att små barns lärande och nyfikenhet ska tas tillvara. Därför är det en välbehövlig signal att förskolan är en del av skolväsendet, den del där grunderna läggs.

5. Eleverna får rätt till utbildade lärare. Dagens situation där 15-20% av lärarna inte är behöriga är helt otillfredsställande. Nu skärper vi kompetenskraven så att det framgår av lagen att lärarna ska vara utbildade för det ämne och de åldrar de undervisar i. Vi lyfter också behovet av lektorer i skolan.

Sedan finns det förstås massor av andra saker som också är viktiga (och några som inte är lika bra förstås, men som man kan leva med), men de här 5 punkterna tror jag långsiktigt kommer att förbättra skolan. De kommer att lyfta hela skolväsendet och bidra till att de sämsta skolorna försvinner.

Nu är frågan vad oppositionen säger... Fel, för sent, för lite som vanligt? Eller beröm och lovord - det skulle de kunna kosta på sig så här i juletid.

DN, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, GP

Skärpning, rektorer!

Skolinspektionen har följt upp hur det ser ut med skriftliga omdömen i skolorna, nu ett och ett halvt år efter det att de ska ha införts. Bra uppföljning, men uselt resultat. 2 av 3 granskade skolor får kritik.

Skolinspektionen har tittat på omdömena i 539 skolor i 49 kommuner. I 7 av kommunerna får samtliga granskade skolor kritik för att det antingen saknas omdömen helt eller för att de inte tillräckligt tydligt beskriver elevens måluppfyllese. Ofta handlar omdömena om fel saker, exempelvis om elevens humör eller personliga egenskaper. De absolut sämsta kommunerna är följande: Arvidsjaur, Askersund, Gnosjö, Lessebo, Mora, Orsa och Åtvidaberg. Vad är det som är så svårt??? Vad är det man inte begriper i Lessebo och Askersund? Eller är det medvetet sabotage av fattade beslut?

Jag blir upprörd eftersom alla elever och deras föräldrar har en rätt att få veta hur det går i skolan. Inget luddigt eller gulligt om "pigg och glad" utan hur det går med matematiken och kemin.

I våras gjorde Ekot en undersökning av hur det såg ut då och den visade samma nedslående resultat (vilket jag skrev om här). Det ser inte bättre ut nu, trots att tiden gått och man inte längre kan skylla på tidsbrist.

Varför händer inte mer på skolorna? När ska rektorerna ta sitt ansvar? De vill ju har mer makt i skolan, nu har vi riktat oss direkt till dem i lagstiftningen. Det är inte kommunen eller huvudmannen som avgör hur omdömena ska se ut, utan rektorerna. De äger frågan helt och hållet. Varför tar de inte ansvaret?

En skola som har fokus på målen och vet hur eleverna ligger till i varje ämne borde inte ha några som helst svårigheter att skriva ned detta på ett papper. Är det så illa att skolorna inte har koll på vad eleverna egentligen kan och därför inte förmår ta fram skriftliga omdömen? Det vore riktigt illa, men det ligger i farans riktning.

Aftonbladet, DN, Dalademokraten, SödermanlandsNyheter, Smålandsposten,

Talande tangentbord i Sandviken

Vissa saker etsar sig fast på näthinnan, eller hur?! Besöket på Kungsgårdens skola i Sandviken i fredags blir en sådan händelse. De som säger att små barn och datorer inte går ihop vet inte vad de pratar om!

Jag besökte skolan tillsammans med min partikollega Maria Stockhaus, kommunalråd i Sollentuna och ordförande i utbildningsberedningen inom Sveriges Kommuner och Landsting (bilden). Med egna ögon och öron kunde vi se hur de lärde förstaklassarna att läsa med datorns hjälp. Helt utan pennor!

När jag hörde om det första gången var jag lite spektisk. Inga pennor alls...? De har en metod som kallas "skriva sig till läsning". De tränar inte pennfattningen, utan fokuserar på ljudning och läsning. Talande tangentbord och talsyntes gör att de hör "g" när de trycker på g-knappen. Med talsyntes så läser datorn upp ordet man skrivit. Det var mycket grisar när vi var där eftersom de jobbade med just grisar och det passar ju i juletid. De kunde både höra och se skillanden på "suga" resp "sugga" och "kallas" och "kalas".

Det var rätt fantastiskt att se ettorna läsa och skriva på det här sättet. Några skrev långa berättelser, andra fick bara ned några få rader. Men alla lyckades utifrån sina förutsättningar och alla hade kommit mycket längre än vad de gjorde tidigare, utan datorns hjälp. Pennan kom i tvåan, då de kunde läsa och lärde sig skriva för hand.

Sitter nu ettorna vid datorerna hela dagarna? Nej, självklart inte. Enligt lärarna var det högst en timme per dag. Vi såg ett klassrum som var som vilket som helst, med fina teckningar och annat material som eleverna gjort. De gjorde mycket annat kreativt med bilder, klippa och klistra. Och lärarna sa dessutom att det tog mindre tid nu, det var lättare att vara lärare...

Jag blev varm inombords av besöket. Skol-Sverige är fantastiskt! Det är roligt att träffa så oerhört engagerade och kunniga och kreativa lärare, de kan verkligen göra skillnad. Med bra pedagogiska metoder och en drivande rektor så kan de göra underverk och det verkade de göra på Kungsgårdens skola.

Ljusdal säljer betyg

DN skriver idag att Ljusdals kommun säljer säljer betyg. Det är elever som gått gymnasiekurser hos utbildningsföretaget Miroi, som sedan skickat betygsunderlagen till Ljusdals kommun där någon rektor skrivit under dem. För detta tar Ljusdal 150 kronor per betyg. Återigen - hur tänkte de nu...? Känns verkligen inte ansvarsfullt eller seriöst.

Idag är det bara kommunerna, Kriminalvården och LiberHermods som får sätta komvuxbetyg, vilket i och för sig är lite konstigt. Det är både orättvist och svårt att försvara. En fristående gymnasieskola får t ex utfärda betyg för en gymnasieelev, men inte för en vuxen elev som läser exakt samma kurs med samma lärare i samma lokal. Och när utbildningar upphandlas så kan vissa anordnare utfärda betyg efter utbildningen, medan andra inte får göra det. Det snedvrider konkurrensen, vilket Konkurrensverket kritiserat flera gånger.

I min utredning om Frivux, salig i åminnelse, så löste jag detta problem. Utbildningsföretag skulle ha kunnat ansöka om att bli auktoriserade och få sätta betyg och därmed vore saken ur världen, men där är vi inte nu.

Det Ljusdal gör är förkastligt. En kommun borde hålla sig för god för att sälja sin namnteckning på det här sättet. Synd om det dryga tusentalet elever som drabbats. Förhoppningsvis har de i alla fall fått kunskaperna som betygen motsvarar. Men var är den socialdemokratiska kommunledningen? Kliv fram! Ta ansvar och visa ledarskap nu!

Aftonbladet, SvD, Expressen)

Stämpelklocka i Piteå

Sitter fast på tåget till Sandviken nu, mitt ute i skogen någonstans. Tillsammans med Maria Stockhaus ska jag titta på hur man lär små barn läsa med datorns hjälp och det verkar oerhört spännande. Mer om det senare.

När vi ändå sitter här så kan man ju läsa nyheter på nätet. Och då hittar jag det här: Stämpelklocka i Piteå. Hur tänkde de nu??? Tänkte de förresten...

Är det så himla klokt att införa stämpelklocka - eller med nysvenska "flexklocka" - för lärarna i skolan? Jag förstår dels inte vad det är man egentligen vill åt med detta och dels inte varför det är en politisk fråga. Bestämmer de om stämpleklockor på biblioteken också?

Vad är det som gör att politiken tar sig rätten att gå så långt in just i skolan, men inte i andra offentligfinansierade verksamheter? Det kan störa mig oerhört. Professionen måste kliva fram och säga stopp.

Igår debatterade vi rektorsutbildning i riksdagen. Socialdemokraterna krävde mer utbildning (från att tidigare ha dragit ned) och mer obligatorier. Det var ju dom som kommunaliserade skolan, när ska de då inse att staten vare sig kan eller ska göra allt. Jag var nog den enda som tog upp det perspektivet och att arbetsgivarna måste ta sitt ansvar för att utveckla rektorerna. Det finns en sån förlamande välvilja ibland. Varför ser inte sossarna till att deras kommunalpolitiker ger rektorerna rätt befogenheter och resurser att klara sitt uppdrag i stället? Nej, de försvarar med näbbar och klor stadsdelsnämnder och stora förvaltningar som lägger sig i skolans vardag.

I Piteå, som väl ibland lyfts fram som en socialdemokratisk föregångskommun, bestämmer nämndordföranden Ruth Rahkola (s) hur det ska se ut i lärarrummen. Det ger mig lite rysningar, faktiskt. Rektorn måste väl få vara chef och bestämma hur man ska göra, inte bakbindas av en politiker?!

Utan att lägga mig i avtalsrörelsen och lärarnas arbetstidsreglering, kan jag ju ändå notera att det är lite konstigt att nu fokuserar man på tiden i Piteå, i stället för mål och resultat. Känns väldigt mycket stenålder.

(Piteåtideningen, NSD)

Debatt om rektorer idag

En superintensiv vecka med besök i Halmstad och prat om vuxenutbildning, träff med Apple om IT i skolan, frukostseminarium om hur skolan kan bli mer framgångsrik, träff med Skolverket om den senaste TIMMS-undersökningen och därtill julfester med riksdagsgruppen och förbundsstyrelsen så laddar jag nu för debatt om vårt förslag till ny och obligatorisk rektorsutbildning. Förberedelserna har skett på flyg, bussar och sena kvällar, men det ska nog gå bra.

Vårt förslag handlar om att alla rektorer ska genomgå en särskild utbildning inom 4 år. Det handlar om skoljuridik och det ansvar som rektor har för en mobbningsfri, rättssäker och likvärdig skola. Det handlar om hur man styr en mål- och resultatstyrd organisation. Och det handlar om ledarskap och ansvaret för att ständigt utveckla verksamheten. Utbildningen är statens sätt att garantera att rektorerna har förmåga att de behärskar det statliga uppdraget.

SKL-rapporten i måndags och forskningen om framgångsrika skolor, som tyvärr är rätt eftersatt i Sverige, lyfter samfällt fram ledarskapets betydelse för en skolas kvalitet. Det är egentligen inte så konstigt. Precis som vi alla vet att en duktig lärare kan göra underverk till och med med den mest ointresserade tonåring, så kan duktiga rektorer få lärare att uträtta stordåd. Min bild är att en bra skola har alltid starka, drivande, tydliga, kommunikativa och demokratiska ledare.

Jag tycker att ledarskapet har haft en alldeles för undanskymd roll i skolan och i skolpolitiken. Nu vill vi i Alliansen ändra på det. Det är synd att behöva säga det, men den förra regeringen drog ned och drog ned på rektorsutbildningen och alla sökande fick inte plats. 2004 förkortades den med ett halvår och 2005 med ytterligare ett halvår. 2006 stoppade de nyintagningen helt.

Vi har därför idag en situation där säkert varannan rektor inte har gått rektorsutbildningen.
Sanningen är att socialdemokraterna inte har visat något större intresse för ledarskapet i skolan över huvudtaget, förrän vi nu lyft frågan. De har väl inte visat särskilt mycket ledarskap i övrigt heller, förstås.

Vi moderater menar allvar med att ledarskapet är viktigt, i synnerhet i skolan. Det är ett komplext och svårt uppdrag att vara rektor. Ofta otacksamt, där olika intressen hela tiden ställs mot varandra, men säkert också oerhört stimulerande. Det handlar ju om att se människor växa och utvecklas. Rektorerna har en nyckelroll i att forma våra barn och ungdomar till självständiga, kreativa och kunniga vuxna.

Det handlar inte bara om att leda en personalgrupp, utan också om att agera gentemot elever och deras föräldrar. Det handlar om att följa både sin arbetsgivare och det statliga uppdraget. Det handlar om att styra resurserna så att alla elever får förutsättningar att nå målen i alla ämnen och utvecklas maximalt. Man kan inte skjuta upp skolstarter eller säga att man får lära sig svenska nästa år. Man kan inte ta bort en skoldag i veckan, även om socialdemokraterna i Perstorp försökte det i höstas. Nej, allt måste fungera alltid. Varje dag och varje år och det är rektors ansvar att se till att det verkligen gör det också. Rektorerna är vår tids vardagshjältar och de förtjänar både uppmärksamhet och satsningar.

Staten kan göra en del, men inte allt, för att ge rektorerna rätt förutsättningar. Arbetsgivarna, framför allt kommunerna, har också ett ansvar för att se till att rektorerna har de befogenheter och resurser de behöver. Jag tror på stor frihet för skolan att styra resurserna så att man når målen, då får man mest värde för pengarna. Men ofta är rektorerna bakbundna av stadsdelsnämnder och stora förvaltningar, men det är en annan diskussion.

Oppositionen, då? Från att i praktiken ha ignorerat ledarskapet i skolan vill nu socialdemokraterna att ännu fler än rektorerna ska genomgå en obligatorisk utbildning, nämligen både förskolechefer och biträdande rektorer.

Vi öppnar möjligheten även för dessa att gå utbildningen, men vill inte införa något obligatorium. Det beror bl a på att de inte har så tydliga uppdrag i de nationella styrdokumenten. Biträdande rektorer har inga sådana alls. Men oppositionens förslag faller platt eftersom de inte har några pengar för fler platser på rektorsutbildningen. Idag finns ungefär 6 500 rektorer och 12 500 förskolechefer och biträdande rektorer. Om vi antar att det är samma behov av nyrekrytering av biträdande rektorer och förskolechefer som det är av rektorer, så behövs ytterligare 200 miljoner kronor. De pengarna finns inte i oppositionens budgetar. Vänstern vill till och med dra ned med 300 miljoner på det anslag som bekostar rektorsutbildningen.

Det går inte ihop. Som vanligt.

Katastrofala matteresultat

Idag presenteras en ny stor internationella studie av gymnasisters matematik- och fysikkunskaper (TIMMS Advanced 2008). Förra motsvarande undersökning gjordes 1995. Vi fick den föredragen av Skolverket i utbildningsutskottet efter lunch. Resultatet är minst sagt nedslående.

Man har tittat på kunskaperna bland avgångseleverna i gymnasiets naturvetenskapliga och tekniska program och de som då läst kurserna Ma D och Fysik B. Av de 10 länder som deltog i mattetesten ligger Sverige näst sist, bara Filippinerna är sämre. Ryssland toppar listan, följt av Nederländerna och Libanon. Nu är det lite olika andel av befolkningsgruppen som är underlag för undersökningen, vilket kan förklara en del av skillnaderna. Exempelvis var det 13% av gymnasieeleverna i Sverige som var målgrupp för studien, men endast 1,4% i Ryssland. Om vi skulle ta de 1,4 procenten bästa elever så skulle vi sannolikt också få ett bättre resultat. Man kan dock se att exempelvis Slovenien har både större andel elever som deltar i den här typen av undervisning och bättre resultat, så vi har inte så mycket att slå oss för bröstet för.

Den stora katastrofen blir när man jämför med förra undersökningen 1995. Vi har fullkomligt rasat, minskar med 89 poäng och det är över hela fältet. 71% av de svenska eleverna ligger under en medelgod nivå, endast 1% på avancerad nivå. "Vi har aldrig sett en så stor nedgång tidigare" sa en av Skolverkets tjäntemän.

Långsiktigt är det här naturligtvis katastrofalt. Mattekunskaper är nödvändiga.

Skolverket pekar ut några tänkbara förklaringar: sämre förkunskaper (stämmer absolut), kurssystemet som gör att kunskaperna inte hålls vid liv (men så var det väl förut också, integraler lästes för sig och geometri för sig), kursplanernas utformning och betygskriterier som inte är så styrande utan ger stort tolkningsutrymme (verkar också sannolikt) samt undervisningen med för stort fokus på procedurer i stället för förståelse och för mycket eget arbete för eleverna (verkar också sannolikt).

Vem bär då ansvaret för detta? Man skulle kunna säga socialdemokraterna och lärare som abdikerat. Socialdemokraterna drev utvecklingen åt fel håll under lång tid, betonade allt annat än skolans kunskapsuppdrag. De elever som deltog i den här undersökningen gick sista terminen i gymnasiet 2008. De började grundskolan 1996 eller 1997 och har gått hela sin skolgång med socialdemokratiska skolministrar, förutom de sista två åren och då hade vår politik inte hunnit få genomslag. Ansvaret för att eleverna får arbeta mycket själv måste man nog säga att lärarna ansvarar för.

Jag tror inte att det handlar om resursbrist, som Lärarförbundet hävdar, eller "skolpolitikerna" som LR säger. Varför inte peka ut de politiker som är ansvariga i stället? Jag pekar inte ut alla lärare som ansvariga, lika lite borde LR peka ut alla politiker.

Vi har startat en nationell mattesatsning, som förhoppningsvis ger effekt. Vi ska se till att lärarna får mer matte i sin lärarutbildning. Vi följer upp resultaten på ett helt annat sätt än tidigare. Snart kommer en ny skollag som talar om kompetenskraven på lärarna. Säkert måste mer göras, men det är i alla fall en bra början.

(DN, SvD, Sydsvenskan, DN)

Ingen kortare förskollärarutbildning

Vi moderater har höga ambitioner med förskolan. Den ska vara lärorik och ta vara på barnens nyfikenhet och vilja att lära. Och ge omsorg och trygghet när föräldrarna jobbar så klart. Men vi vill se mer fokus på det pedagogiska uppdraget. Man kan säga att vi gjort upp med ett gammalt synsätt att mamman ska vara hemma med barnen tills de börjar skolan.

Den allmänna förskolan för treåringar, en ny läroplan för förskolan och Förskolelyftet är konkreta insatser som vi moderater välkomnar för att stärka förskolan. Framför allt har vår finansminister lyft förskolan som ingen finansminister före honom.

Förslaget att förkorta förskollärarutbildningen, som Sigbrit Francke kom med i Lärarutbildningsutredningen för ett år sedan, går stick i stäv mot denna ambition. Hur stärker man förskolan om man minskar ned på förskollärarutbildningen? Jag får det inte att gå ihop och det har jag fört fram länge.

Igår avslöjade utbildningsministern att det blir precis som vi vill, utbildningen kommer inte att förkortas. Den ska fyllas med ett mer gediget innehåll så att de blivande förskollärarna blir ännu mer rustade att klara sitt viktiga uppdrag.

Radion,

Framgångsrika skolor kräver tydligt ledarskap

Skolans kvalitet hänger på ledningen, skriver DN idag. Så rätt, så rätt.

Det är Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som kommit fram till denna föga revolutionerande slutsats efter att ha studerat ett antal kommuner med goda resultat eller kraftigt förbättrade resultat.

Jag besöker ganska många skolor och rätt ofta känner man stämningen så fort man kommer in genom dörrarna. En bra skola eller en mindre bra? Ledarskapet känns liksom i väggarna. Är det en rektor som "har koll" som styr här? Har hon (för det är oftast en hon) tillräckliga verktyg och support uppifrån?

Alla är ju överens om att lärarna spelar avgörande roll för elevernas prestation. Duktiga lärare kan locka fram nyfikenhet och lust att lära ur den mest ointresserade unge. Likadant är det med rektorer. Duktiga rektorer kan få lärare att göra storverk. De måste förmedla en gemensam värdering, visa engagemang, ha tydliga mål och stora befogenheter att nå de målen. Då lyckas lärarna och då lyckas eleverna.

Nacka är en av de kommuner som denna slutsats grundas på. Jag kan intyga att det stämmer till 100%. Där har vi satsat på att rekrytera duktiga ledare som rektorer och har ambitiösa utvecklingsproram för dem.

Som av en slump ska vi diskutera just rektorsrollen i riksdagen på torsdag. Då står vårt förslag om att införa en obligatorisk rektorsutbildning på agendan. Socialdemokraterna drog ned på den utbildningen under sin tid vid makten, nu startar vi något nytt och har fördubblats anslaget för detta. Det kommer att göra stor nytta, men arbetsgivarna kan dra sig tillbaka, utan detta är bara en grundplatts. Kommunerna och friskolorna måste göra ännu mer.

Lite kul var det också att se att av de 16 kommuner som SKL studerat för att lära vad som ger goda resultat har 11 moderat ledning... Kanske säger det något om hur vi styr och var vi lägger tonvikten?

Samtidigt läser jag Expressen, där läraren Helena von Schantz. skriver att det är klart att hon sätter för höga betyg på sina elever. Det finns liksom inget som håller emot, förutom professionaliteten och yrkesstoltheten förstås. Jag läste artikeln men förstår inte vart hon vill komma. Vadan denna bitterhet? Säkert finns det lärare som sätter för höga betyg och säkert finns det rektorer och politiker som mer eller mindre kräver att de ska göra det. Men hur utbrett är det? Vilken är hennes lösning? Och varför är hon lärare överhuvudtaget, när hon inte verkar gilla ungdomar?

Behövs fler förbud?

Landets skolsköterskor vill införa en åldersgräns på 18 år för att få köpa energidrycker, typ red Bull, enligt en undersökning som radions Kaliber genomfört. Och vissa politiker hänger omedelbart på och kräver förbud.

Jag blir så trött. Måste man verkligen förbjuda allt man inte gillar och allt som någongång i något sammanhang kan vara ohälsosamt? Kan man inte tänka sig att föräldrarna tar ett visst ansvar för sina barn? I synnerhet borgerliga politiker borde kanske fundera över det individuella ansvaret och var gränsen för statens långa hand går. Ok, någon kanske får ont i huvudet, men de slutar nog dricka Red Bull då.

Tidigare har de krävt särskild skatt på socker och fett för att minska konsumtionen av detta. Jag har debatterat med vänsterpolitiker som ville förbjuda godis i skolan (även sockerfritt!). Tänk att mycket detta åtgärdats utan förbud, utan genom information och diskussion. Kanske fungerar det civila samhället?!

Och kan inte skolsköterskorna ägna sig åt allvarligare hälsoproblem bland ungdomarna i stället för Red Bull? Den psykiska ohälsan ökar, vilket är oroande. Det känns mer angeläget att åtgärda. Eller?

Radion, TV4, GP, DN, SvD, Aftonbladet

Nya idéer får nej

Nu kommer avslagen. Fler och fler nekas möjlighet att starta friskola.

Ibland undrar man hur resonemanget går på Skolinspektionen. Besluten är inte glasklara, kan man väl säga. Det kan ju bero på att lagstiftningen inte är glasklar, förstås. Ett enda litet exempel från Norrköping bara, men det finns många många fler.

Norrköpings Tekniska gymnasium får starta både en utbildning i Ingenjörsteknik och Elprogrammet med inriktning mot automationsteknik, medan Mikael Elias gymnasium inte får starta Teknikutbildning med internationell inriktning i Norrköping. Båda anordnarna är stora, etablerade och fungerande. Det som gör att Mikael Elias gymnasium inte får starta Teknikutbildningen är att det hotar den kommunala teknikutbildningen.

Är det inte ett väldigt statiskt synsätt? Antalet elever på olika program är ju inte givet av någon högre makt, utan skiftar mellan åren. För fem år sedan gick 14 000 elever i landet på Elprogrammet, nu är det nästan 24 000. Kanske är den kommunala teknikutbildningen i Norrköping inte så bra? Skolan är för stor, utrustningen för gammal, eller vad vet jag. Kanske skulle fler välja teknikutbildningar om det fanns fler skolor att välja på? Alla ropar ju efter mer teknik och kanske skulle detta kunna få fler ungdomar att välja en sådan utbildning.

Jag tycker att det är dags att modernisera lagstiftningen nu. Nya idéer behövs ju fortfarande. Vi lever inte i den bästa av världar och har inte den bästa av skolor. Har vi råd att tacka nej till människor som har idéer om en bättre skola? Man pratar mycket om behovet av entreprenörskap i skolan. Tänk om man kunde ha lite mer entreprenörskap för skolan också!

(Norrköpings Tidningar, Arbetarbladet, Gefle Daglad, SR, Norra Skåne, Folkbladet, Borlänge)

Inhumana Emmaboda

Familjen Johansson i Emmaboda har lånat 100 000 kronor för att deras hörselskadade dotter skulle få den hjälp hon behöver i skolan. (Östran)

Landstinget säger att pengarna för sådana här hjälpmedel är frysta och de ansvariga i kommunen verkar inte veta något över huvudtaget. Kommunen och landstinget skyller på varandra om vem som (inte) ska betala för detta. Under tiden skulle flickan få vänta utan adekvata hjälpmedel för att kunna klara skolan. Så jäkla inhumant!

Både landstinget (som ansvarar för hjälpmedlen) och kommunen (som inte kan undandra sig ansvaret för alla elevers skolgång) styrs av vänstermajoriteter. I stället för att skylla på varandra borde de omedelbart lösa problemet och köpa in utrustningen åt flickan. Tror de att det blir billigare av att hon inte klarar skolan? Går några år extra på IV-programmet, det är inte heller gratis. Men det är väl inte bara pengar som saknas. Kompetensen förefaller också lysa med sin frånvaro. Betygsresultaten som kom för någon vecka sedan visade att Emmaboda sjunker som en sten. Emmaboda är den kommun i landet där betygen försämrats mest de senaste fem åren. Var tredje elev hade IG i något ämne när de lämnade grunskolan i våras.

Snart kommer vårt förslag till ny skollag och en av de viktiga bitarna är att vi nu skärper rätten till stöd. I remissutgåvan av skollagen står bl a att man ska göra en utredning om elevers behov av stöd och "om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd ska hon eller han ges sådant stöd". Det åtgärdsprogram som upprättas ska också kunna överklagas.

Det finns ibland de som hävdar att lagen inte behöver skärpas. Emmabodafallet visar att det verkligen är hög tid.

Östran igen.

Och nu skriver Aftonbladet om det också. Bra!

Springa sig smartare

Motion gör att man presterar bättre i skolan, konstaterar forskare i Göteborg (DN). Det borde vara ganska självklart att det finns ett sådant samband. Om man rör på sig, syresätter hela kroppen och använder alla muskler så borde det leda till att man blir bättre på att fokusera på andra saker vid andra tidpunkter. Människan är konstruerad för ett varierat liv. Man kan säkert forska och komma fram till att varierad mat och musik också påverkar studieresultaten.

Det jag funderade lite över i den här undersökningen är slutsatsen att man ska satsa på mer idrott i skolan. Det sambandet är inte klockrent. Hur vet man att sambandet mellan motion och smarthet inte är det omvända - att det är smarta ungdomar som idrottar?

Och bara för att en sak är viktig så är det ju inte en uppgift för skolan. Skolan ska tillföra det som skolan gör bättre än andra och det man inte kan få hemma. Våra barn och ungdomar tillbringar mycket tid utanför skolan, den tiden är också viktig för deras uppväxt. Föräldrarna har också ett ansvar för sina barn. Man kan ju sluta skjutsa dem hit och dit hela tiden exempelvis. Se till att de inte bara sitter vid datorn eller TV:n hemma. Grundlägga sunda fritidsvanor i tidig ålder, vanor som förhoppningsvis håller i sig. Tänk om eleverna kunde få en "springläxa" i stället för lite engelska någon gång!

Om allt viktigt ska in i skolan så blir det väldigt långa och många skoldagar. Jag har blivit uppvaktad av många olika intressen som tycker att just deras fråga är så viktig att den måste ges (mer) tid i skolan. Det gäller exempelvis estetisk verksamhet (som man blir mer kreativ av), skolmaten (som ska vara god och gör att man orkar), mer språk (för att svenska elever ska kunna konkurrera internationellt), privatekonomi (se bara på ungdomars vårdslösa skuldsättning). Idag läste jag i Helsingborgs dagblad att datorspel också gör eleverna bättre i skolan. Allt är ju viktigt, men vad är skolans uppgift? Ska skolan vara en "mädschen für alles" eller var går gränsen? Ska datorspel bli det nya ämnet?

Jag tycker att vi skulle behöva en sansad och öppen debatt om skolans uppdrag. Ska något nytt in och vad ska i så fall bort? Så fort man försöker starta en sådan diskussion så reser sig alla försvarare av det bestående, men det måste vi nog vara beredda att ta. Om skolan ska hänga med i utvecklingen måste också uppdraget förnyas.

Bra besked om IB

Idag meddelar regeringen att man ska rätta till den orättvisa som skulle ha drabbat IB-elever som söker till högskolan (SvD). De olika kvotgrupperna skulle kraftigt missgynna IB-elever, som nästan alla presterar på topp. Jag har skrivit om det tidigare (här) och det känns bra att det nu blir en lösning som gör att IB-eleverna inte måste byta till en enklare utbildning för att komma in på högskolan.

Lite utbildning på ungdomshem

I fredags besökte jag Sundbo Ungdomshem, en SIS-institution för tvångsvård av killar i åldern 16-20 år. Sundbo ligger i Fagersta kommun, vars slogan är ”här får du livstid”. Och det gav ju lite perspektiv åt det hela. Haha.

Anledningen till att jag åkte till Sundbo var att få se hur ett ”ungdomsfängelse” ser ut i Sverige. Här sitter säkert några av de värsta ungdomsbrottslingar som finns i Sverige, de var dömda för mord, dråp, misshandel och narkotikabrott bland annat. Jag såg ju ett ungdomsfängelse i Kanada, så för att få något att jämföra med blev det också ett besök på Sundbo.

Några skillnader kunde jag som lekman konstatera. I Kanada var det ett oerhört starkt fokus på utbildning och det var inte lika tydligt på Sundbo, även om de identifierat det som något viktigt att förbättra. På Brookside i Kanada fick de undervisning 4-5 timmar om dagen, redan från första början. På Sundbo kunde det vara en eller två timmar om dagen och mest i svenska, engelska och matematik. Här kändes det lite outvecklat, jag skulle vilja att killarna fick chans att ta igen mer av det de missat under skolgången tidigare.

Sundbo var mindre, men är med svenska mått ett stort ungdomshem med 36 platser. Brookside hade nästan 100. Brookside var också helt inhägnat medan Sundbo bara hade vissa delar bakom höga stängsel. Friheten verkade också lite större i Sverige.

Hur det var med behandlingen på Brookside vet jag inte, men de hade en tydlig idé med KBT på Sundbo och det verkade väldigt genomtänkt. Samtidigt kan man fundera lite över att utbildningsnivån på personalen är tämligen låg – och det är dessa som ska ta hand om de allra knepigaste ungdomarna. Går det ihop?

Träff med Microsoft och framtiden

Igår hade vi ett oerhört intressant möte med Microsoft och andra som arbetar med modern teknik i skolan. Anna Ljungqvuist från Björknässkolan i Nacka, prisad som särskilt Innovativ lärare, berättade om hur IT har revolutionerat undervisningen och elevernas lärande och hur skolan anpassat sig till detta.

Allt kändes klockrent. Tekniken ger möjligheter, men det får aldrig vara teknik för teknikens egen skull. Jag kan bli lite trött på tekniker som inte har ett verksamhets- eller användarperspektiv på det de gör. Så var det verkligen inte igår! Människans utveckling är baserad på vår nyfikenhet, en vilja att ständigt lära nytt och utforska nya områden och göra saker på ett nytt sätt. Tekniken kan underlätta och möjliggöra, men aldrig ersätta idéer, kreativitet och nyfikenhet. Men utan teknik så kommer man inte i mål med det man vill göra, så det måste gå hand i hand.

Återigen fick jag bekräftat att IT måste in i skolan på bred front. För många elever känns det som att gå in på museum när de kliver in i skolan. Är det konstigt att eleverna går någon annanstans i stället?

Efter lunch reste jag tillbaka från framtiden, tillbaka till gårdagen. Det kändes verkligen så att diskutera nya lagregleringar på skolområdet. Trots att jag är lagstiftare så tror jag inte att skolan direkt lider brist på lagar. Visst finns det viktiga saker att ändra, men en verklig utveckling av skolväsendet får man om man bejakar kreativitet, underlättar för människors att förverkliga sina idéer och tror på deras förmåga och vilja att ta ansvar. Det är lite för lite av den varan idag. Och ännu mindre skulle det bli i en statlig skola. Ut med mer makt till skolorna i stället!

Betygen kom till sist

Igår presenterade Skolverket äntligen betygsstatistiken för de elever som gick ut skolan i våras. Ömsom vin, ömsom vatten, blir väl kommentaren. Generellt sett ligger betygsnivån still. Någon decimal högre betyg och någon decimal lägre behörighet till gymnasiet.

På en sammantagen nivå kan man konstatera att det tar en oerhörd tid att vända utvecklingen. De statliga reformerna som vi gick till val på genomförs så snabbt det går, men det är ändå för långsamt för oss otåliga. Exempelvis gjordes de nationella proven för första gången i trean nu i våras. De eleverna går ut nian 2015! Lärarlyftet, mattesatsningen och omdömena tar tid att få genomslag. Och betygssystemet och den nya lärarutbildningen är inte ens beslutade än... Vi har en del att göra och måste få sitta kvar så att vi får genomslag för det som vi vet är nödvändigt.

När jag tittar på resultaten kommun för kommun så blir jag både förbannad och förtvivlad för en del elevers skull. Hur f-n kan det gå så illa? I Lessebo i Småland har pojkarna som slutade nian i våras ett genomsnittligt meritvärde på 157,5. Klarar man endast godkändnivån i alla ämnen får man 160 i meritvärde och det innebär alltså i princip att alla pojkar i Lessebo har IG i något ämne. Hur kan Lessebo försvara detta? Det är den här verkligheten som en del tyvärr lever i.

Och i Åsele sjunker betygen mest. De har legat en bra bit över riksgenomsnittet och pendlat mellan 212 och 225 under hela 2000-talet (221 förra året). Nu har de sjunkit till 200. Vad är det som hänt? Dålig betygsättning? Har lärarna blivit sämre helt plötsligt? Eller har man fokus på något helt annat?

I Normaling är 46 procent av eleverna underkända i något ämne, förra året var det "bara" 29 procent. Vad har hänt här? Har de glömt bort något ämne? Hur kan man (miss)lyckas så?

Lessebo, Åsele och Nordmaling är några kommuner som Skolinspektionen borde djupgranska omedelbart. De nya sanktionsmöjligheterna som Skolinspektionen ska få behövs verkligen, ingen elev ska behöva gå i en skola med så dåliga resultat. Varför tar inte de styrande sitt ansvar?

Men det finns många glädjeämnen också. I Ödeshög har betygen stigit från 192 till 220. Man får hoppas att det inte är glädjebetyg, utan att de motsvaras av en faktisk kunskapshöjning. Annars är det kul att se hur pålitiliga moderatledda kommuner förbättrar eller konsoliderar resultaten på en hög nivå. Av de 15 bästa kommunerna har 14 en moderat kommunledning.

Det är intressant att se skillnaden mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. I Stockholm blir resultaten allt bättre, medan Göteborg och Malmö går bakåt. Stockholm och Göteborg hade samma utgångsläge i början av 2000-talet. År 2000 var betygen 210 i Stockholm och 208 i Göteborg. Idag är de 223 i Stockholm och 206 i Göteborg. Då hade Stockholm fler elever som var underkända i något ämne, idag är situationen den omvända. Behörigheten till gymnasiet stiger i Stockholm men sjunker i Göteborg. Det är skillnad på de två skyltfönstren, det blå och det röda.

DN, SvD

Mer - inte mindre - engelska i skolan!

Är det ett problem att svenska ungdomar lär sig engelska?

Ja, det verkar akademiledamöterna Horace Engdahl och Peter Englund m fl tycka. Jag får i alla fall det intrycket av deras artikel i SvD idag. Det är inget slag för svenskan, vilket hade varit naturligt, utan ett slag mot engelskan och det ger lite bitter smak i munnen. Obegripligt utbrott att människor som vurmar för språket resonerar så. Är det ett förakt för engelskan jag ser mellan raderna?

Språk är viktigt men det har tyvärr länge funnits en trist tro att vi svenskar klarar oss med semesterengelska. Det gör vi inte. Andra språk i skolan har tonats ned under lång tid och engelskan är inte så bra som vi ibland luras att tro. Jag hoppas att det blir ändring på det. Redan de ändringar vi gjort av intagningsreglerna till högskolan har fått effekt. Nu får man extrapoäng om man läst tyska, franska och spanska och det styr omedelbart ungdomarna dit.

Däremot tror jag inte alls att Engdahls m fl slutsats stämmer. Det är ingen övertro på engelska, snarare tvärtom. Engelskan har kommit för att stanna. Vi svenskar måste bli ännu bättre på svenska, semesterkonversationen räcker inte. Högre studier och forskning och internationella kontakter bedrivs allt oftare på engelska och då krävs djup och nyansrikedom i språket för att hänga med. Ungdomar möter engelska överallt idag - tv-serier, dataspel, internet. Utnyttja det i stället för att motarbeta!

Det är rätt att Brasilien och Kina och andra länder får en allt högre levnadsstandard och bättre ekonomi, men slutsatsen är ingalunda att mandarin och portugisiska kommer att ersätta engelskan som världsspråk. Däremot kommer de språken att växa i betydelse. Därför borde de också läggas till i både grundskolan och gymnasiet som valbara alternativ. Och varför inte arabiska och ryska också som valbara alternativ? Men inte på bekostnad av engelska.

I Nacka har skolorna börjat med engelska i ettan i många år och det har gett utmärkta resultat i både svenska och engelska. Endast 2,2 procent av Nackaeleverna nådde inte målen i engelska 2,5 procent i svenska i de nationella proven. Provpoängen var bland de högsta i landet. Kanske finns det ett samband med tidig start?

Jag vill se mer engelska i skolan. Och i förskolan, där det borde bli ett obligatoriskt inslag.

Expressen, DN, Sydsvenskan

Dagens icke-nyhet: betygsskillnaderna ökar

SCB presenterade idag en rapport om barnens villkor. Rapporteringen i media är att det blivit ökade betygsklyftor. Gäsp, inget nytt alls!

Hur kan man koka ihop så mycket på så gammal skåpmat? För ett år sedan gick drevet mot utbildningsministern om att han svartmålade när han sa att svenska elevers kunskaper sjunker. Idag är det högsta sanning - med exakt samma uppgifter. SCB:s statistik slutar med de elever som lämnade skolan våren 2008, alltså för ett och ett halvt år sen. Sjunkande resultat har varit känt länge och det var inget nytt alls idag. Finns det inget minne bland journalister?

Min reflektion är att det fortfarande inte finns statistik över hur betygen såg ut i våras. Det har gått mer än 150 dagar sedan ungdomarna slutade i juni. Fortfarande finns det ingen samlad bild av hur det går. Den här bedövande långsamheten känns rätt besvärande.

I dagens högteknologiska värld borde det gå på några timmar att leverera in betygsresultaten. Tiotals miljoner människor kan rösta i Melodifestivalen på någon timme, men i Sverige klarar vi inte av att samla in betygsresultat på 150 dagar. Om ungdomarna hade avslutning 10 juni så borde siffrorna finnas till midsommar. Vad är problemet?

Uppgifterna är ganska viktiga för att kunna vidta rätt åtgärder. Innan det finns en samlad bild så händer inget, inga nya initiativ tas för att åstadkomma förbättringar och det har snart gått en hel termin till. Det kan inte få gå så länge mellan skolavslutning och presentation av resultaten. Det är viktigare att få fram resultat snabbt än att den samtidigt är analyserad och klar. Presentera hårddata snabbt, så kan man analysera sedan. Öka takten, Skolverket!

(Radion, radion igen, Lärarnas Tidning, DN)

PS. Bravo Köping, som igår belsutade att köpa in datorer till alla elever och lärare på högstadiet för att individualisera undervisningen!

Sveriges närmaste stad tar framtidssteg

I måndags var jag i Enköping hela dagen, tillsammans med en tapper praoelev. Besöken kretsade dels kring skolan mål och hur man mäter och följer upp dem och dels kring entreprenörskap. Jag fick väldigt positiva intryck!

Enköping har, ärligt talat, ganska risiga resultat i skolan. Elevernas betyg ligger under riksgenomsnittet och SALSA-värdena har hittills aldrig varit positiva, även om de börjat klättra. Det kändes som om alla var väldigt medvetna om detta och gett sig tusan på att det skulle bli bättring. De har gjort ett gediget arbete med att tydliggöra målen i varje ämne och skapat gemensamma bedömningskriterier så att man får en likvärdig betygsättning. De började med omdömen innan det var påbjudet. Här finns helt klart ett bra grundtänk och en gemensam strävan att fokusera på målen och se till att eleverna kan få bättre resultat.

Enköping har också tagit fram ett program för entreprenörskap i skolan med den uppfordrande ambitionen att bli bäst på entreprenörskap i Sverige inom 5 år. Till skillnad från många andra högtflygande mål jag hört om så fanns här ett ordentligt tänk i hur man ska nå dit också. Enköping verkar ha goda förutsättningar genom att vara en egen avgränsad stad med ett tydligt lokalt näringsliv, det avundas jag dem. Hemma i Nacka är det få företag som betraktar sig om "Nackaföretag". Det är ett klart plus för Enköping och de verkar kunna utnyttja detta också. Snilleblixtar, samverkan med Handelskammaren och massor av andra projekt lyfter idérikedomen och entreprenörskapet.

På eftermiddagen var vi på Bergvretsskolan och träffade väldigt engagerade SO-lärare som arbetade lite annorlunda med elevernas entreprenöriella förmåga. Det är så härligt att se sådan entusiasm och driv! Det är viktigt att det inte bara blir några centrala projekt för entreprenörskap, utan att det genomsyrar vardagen. Det är då man kan få en verklig förändring till stånd.

Det räcker inte med eldsjälar lite här och där, utan det måste finnas strukturer så att arbetet fortsätter när eldsjälen brunnit ut. Det kändes som om det finns i Enköping.

Ompröva betyg utreds

Regeringen har nu landat frågan om man som elev ska kunna överklaga och få sina betyg omprövade eller inte.

Personligen och rent principiellt är jag tilltalad av tanken. Myndighetsbeslut som har en rättsverkan bör kunna överprövas, det är på något sätt rimligt i en rättsstat. Samtidigt ser jag alla fallgropar, att det blir för stort fokus på det skriftliga exempelvis. Muntlig framställning, samarbetsförmåga och annat som bedöms genom andra typer av arbeten än prov riskerar att försvinna och det vore allvarligt. Det blir en grannlaga uppgift för utredaren.

Det är viktigt att betygen är rättvisa och rättvisande och också upplevs just så av eleverna. Vi gör en hel del för att förbättra betygsättningen nu. Det blir nya tydligare mål och betygskriterier, det blir själva grunden för större rättvisa. Sedan inför vi ett nytt betygssystem med fler steg, det har många efterfrågat länge. Och vi ska fortbilda lärare i bedömning och betygsättning. Sammantaget tror jag att detta kommer att säkra likvärdigheten och att behovet av omprövning av betyg inte kommer att vara så stort.

Önskar utredaren lycka till i strävan att åstadkomma en tulipanaros.

Lärlingssystem accepteras - av LO

Alliansens utbildningspolitik får allt större stöd. Tidigare har stora delar av fackföreningsrörelsen gjort tummen upp åt gymnasiereformens tankar att eleverna ska få mer gedigna yrkeskunskaper. Idag säger LO ja till vårt förslag om lärlingar.

Många regeringar har sagt sig vilja få fram ett modernt lärlingssystem, men ingen har lyckats. Förrän nu. Nu pågår en försöksverksamhet med lärlingsutbildning där ca 5 000 nya ungdomar tas emot varje år. Jag besökte Nacka Praktiska gymnasium förrförra veckan och såg där att det fungerade bra. Det nya förslaget innebär att lärlingen också ska kunna vara anställd i företaget och samtidigt gå i utbildning. Så är det i många andra länder, men inte i Sverige. Nu öppnar LO för det även i Sverige. En välkommen kursändring!

Jag kan tycka att detta är en viktig del i vår jobbpolitik, att öppna flera ingångar till arbetsmarknaden och göra det lättare att få jobb. Vi gör det mer lönsamt att jobba, billigare att anställa och sänker trösklarna att komma in. Lärlingsplatser är ett utmärkt komplement som kan bidra till att råda bot på ungdomsarbetslösheten.

DN, Expressen, Aftonbladet.

Mer kaffe än datorer i Göteborg. Illa.

LR:s ordförande Metta Fjelkner och den skolansvariga på Microsoft, Eva Pethrus, skriver idag i GP att Göteborg lägger mer pengar på kaffe än datorer till lärare och elever. Bra exempel och bra utspel och det är välkommet att LR ger sig in i diskussionen om den moderna skolan.

Jag har tidigare sett uppgifter från Skolveket att endast var tredje lärare har en egen arbetsdator, nu skriver de att det är betydligt värre i Göteborg där endast 1 av 10 lärare har egen dator. Riktigt, riktigt bedrövligt. Hur kommer det sig att Göteborg, som var framåt för 15 år sedan i skol-Sverige nu är så långt på efterkälken? Kan det ha att göra med dålig politik och alla stadsdelsnämnder? Lägst skolpeng av alla, massiva besparingar, allt sämre resultat... Vart tar alla pengar vägen i detta socialdemokratiska skyltfönster? Är det denna utarmade skola som är sossarnas mönsterexempel?

Det är också intressant att de kommit fram till att lärarna kan minska administrationstiden med 1,2 timmar med datorerna. Därmed borde de betala sig många gånger om att investera i datorer till lärarna. Det motsvarar två lektioner i veckan, så på en månad har man tjänat in datorn. Resten av året är ren vinst och tiden kan användas åt mer produktiva saker.

Förutom den ekonomiska vinsten så finns pedagogiska, statusmässiga och redan modernitetsskäl att göra det. Nu måste skolorna agera. Bra att LR sällar sig till oss som verkligen efterfrågar detta, men vi skulle behöva en nationell strategi. Det skulle underlätta.

Gävle verkar vara på väg, hoppas att politiken går vidare med detta. Bra början, men varför bara ta gymnasiet?

Inspektionen graderar upp sig

Skolinspektionen ska skicka brev till föräldrar när de besökt en skola och tala om vad de sett och tyckt om skolan. Bra initiativ! Det är så inspektionen borde utvecklas.

Resultaten ska göras begripliga och tillgängliga för alla, inte minst föräldrar. Långa rapporter är bra för professionen, men materialet behöver förenklas och göras mer lättbegripligt också. Alla förstår inte "pedagogiska". Därför är det bra med ett brev med sammanfattande kommentarer till föräldrarna.

Den här ökade informationen kommer att stärka föräldrarna och ge dem bra underlag för diskussion med skolan och det gynnar kvalitetsutvecklingen. Nu kan föräldrarna ställa tydligare krav på skolan.

SvD, Aftonbladet

Knarkhundar i skolan...?

Folkpartiet i Trollhättan vill att knarkhundar ska sniffa runt i skolan på jakt efter knark, skriver SvD, TV4, Aftonbladet, Expressen och DN. Fp tror att det är ett "kraftfullt verktyg för att vinna kriget mot narkotikan". Jag vet inte det, jag.

Det är väl knappast i skolan som knarket flödar. Hundarna upptäcker ju inte knarkpåverkade elever, utan vissa typer av oanvänt knark. Visst kan det finnas knark i skolorna, vilket är oacceptabelt, och det är möjligt att det är befogat att polisen tar med en knarkhund vid något enstaka tillfälle vid misstanke om droger. Men att regelbundet ha hundar springande där? Nja, inte så käckt va?!

Jag tycker förvisso att man ska kunna ha lite hårdare tag mot knark i skolorna, bl a drogtester vid befogad misstanke men det säger ju Skolinspektionen nej till (SvD). Jag skulle gärna se en ändring av den lagen. Men knarkhundar låter lite väl överspänt och inte lär man lösa några problem med det heller. I skolan är det väl i första hand drogpåverkade eller drogberoende elever man vill upptäcka för att både kunna sätta in hjälp och skapa trygghet för övriga elever och personal i skolan och kanske på praktikplatser.

Det är inte försäljningen i skolan som är problemet, är min bild i alla fall. Eller är knarkproblemen i skolan i just Trollhättan så oerhörda att detta är befogat? Verkar inte sannolikt. Därför är förslaget ett kraftfullt slag i luften. Det kanske verkar handlingskraftigt, men löser inga problem utan riskerar att mest leda till att skolan utmålas som ett allmänt knarknäste och att det blir en hetsjakt på ungdomar. Inget är särskilt bra.

Speed dating med IT-branschen

Min duktiga kollega Eliza Roszkowska Öberg ordnade idag en speed dating mellan intresserade riksdagsledamöter och företrädare för IT-branschen. Jättebra initiativ och väldigt roligt!

Vi var 9 ledamöter (varav 5 moderater, här verkar intresset vara störst!) som träffade 9 personer från IT-branschen, allt från Post- och Telestyrelsen till Dreamhack. Tillgänglighet till både bredband och information från myndigheter var en viktig fråga för många, liksom en snabbare utveckling av IT i skolan.

När det gäller de hårda frågorna görs mycket och initiativ tas på statligt håll. Men när det kommer till de mjuka frågorna, dit modern teknik i skolan hör, så är det alldeles för lite och många efterlyste mer aktiviter. Det känns bra och att vi moderater ligger helt rätt när vi prioriterar moderniseringen av skolan inför kommande period. Det handlar ju inte bara om fler datorer, även om det är viktigt, utan i ännu högre grad om att få in den utveckling som tekniken möjliggör i undervisningen. Lättare sagt än gjort, men man måste börja. Och det skulle verkligen underlätta med en nationell strategi och viljeyttring i frågan. När kommer den?

Yrkesvux populärt

Vår satsning på yrkesvux har blivit en succé. Skolverket presenterade igår en uppföljning av hur det gått första halvåret, och det verkar som om alla platser är besatta av intresserade studerande.

Den här satsningen på yrkesutbildning är riktigt bra, långt mer gedigen än det Kunskapslyft som socialdemokraterna lanserade under förra lågkonjunkturen. Här handlar det om utbildning till yrken som det finns behov av framöver, inte om förvaring under en tid av arbetslöshet. Nästa år ökar regeringen resurserna för yrkesvux med ytterligare 10 000 platser.

Oppositionen är så klart inte nöjda. "Alltid mer, aldrig nog" är deras stridsrop. Våra pengar räcker till 18 000 helårsplatser på yrkesvux nästa år (kan vara många fler studerande). Kommunerna har sökt 20 000 platser, så det är ganska nära och man kan ju anta att de tagit i lite i överkant. Så brukar det vara. Oppositionen nöjer sig dock inte med att kräva 20 000 platser, utan föreslår ytterligare 8 000 platser. Känns inte det lite väl oseriöst?

Kommunerna kan inte ordna fler platser och de bedömer inte att behovet större. Inte ens de kommuner som styrs av socialdemokraterna kräver mer pengar. Så vilka ska då gå på alla dessa platser? Ska kommunerna snabbt skaka fram platser som ingen vill gå på? Det har vi verkligen inte råd med, men vittnar kanske om Thomas Östros och Mona Sahlins btristande ekonomiska ansvarstagande.

Slutligen kan jag fundera lite över relationen komvux och arbetsmarknadsutbildningar. I min utredning om Frivux föreslog jag att arbetsmarknadsinsatserna bör samordnas med komvux. Jag tror fortfarande att det vore en bra modell. Dels får de som går arbetsmarknadsutbildningar ett tydligt kvitto på sin kompetens i form av formella betyg. Dels samordnas insatserna och man får tydligare kvalitetskrav, idag blir det lite mycket av dubbeljobb. Dels så tror jag att det finns en könsfråga i det hela också. Det är främst kvinnor som går komvux och män som finns i arbetsmarknadsutbildningarna. Det känns inte riktigt rättvist. Vi får väl se om det blir någon ändring så småningom. Skam den som ger sig!

Fritt jobb = hög staus?

DN skriver på ledarplats att bunden arbetstid sänker ett yrkes status och att hög professionell frihet ger hög status. Det handlar om lärarna, men stämmer verkligen DN:s slutsatser?

Vilka yrken har hög status? Jag hittade en lista på ett studentforum, sammanställd av DagensPS. Så här ser 10 i topp ut:

1. Ambassadör
2. Läkare
3. Domare
4. Professor
5. Advokat
6. Pilot
7. VD
8. Forskare
9. Civilingenjör
10. Statsråd

Chefsjobben måste man nog rensa bort när man diskuterar status, kvar blir läkare, advokat, pilot, forskare och civilingenjör. Hur stor är den "professionella friheten" som DN talar om? Bestämmer man själv om vad tiden ska användas till? Knappast, va?! Pilotavtalen är väl rätt reglerade? Liksom läkarnas. Advokater har nog ganska tuffa beting på vad de ska dra in.

Jag tror inte att något av dessa yrken har avtal där arbetsgivaren inte leder och fördelar arbetet. Men så är det i skolan, där arbetsgivaren inte har något inflytande över 22% av arbetstiden för lärarna.

Status tror jag istället kommer med bra utbildning och hög kompetens. Chalmers fräscha förslag idag kan vara ett sätt. Självklart hög lön, i alla fall efter några år i jobbet om man är duktig. Att det finns karriärmöjligheter och avancemang och därtill kopplad löneökning. Sen handlar det nog om mer svårgripbara faktorer också, som vilken "aura" som omger yrket. Kul, utmanande, glassigt, vad tidningar skriver och hur man framställs i TV-serier. Det påverkar allmänhetens attityder. Exempelvis tror jag att många fick en väldigt positiv bild av lärarjobbet av TV-serien Klass 9A.

Jag tror också att det handlar om professionens syn på sig själv och hur man agerar. Gnäll över resursbrist tror jag inte är någon hit för att höja statusen. Ständig klagan över att man måste ha fler kollegor och att det är för jobbigt och stökigt tror jag inte heller bidrar. Det var länge sedan jag hörde en läkare, forskare eller ingenjör klaga över det. Kan det finnas en förklaring till sjunkande status här?

Kanske skulle arbetsgivare och fack enas om att det absolut viktigaste nu är att höja lönerna för alla duktiga lärare? I stället för att slåss för varenda lärartjänst och ett lite otidsenligt löneavtal. Man måste ju - tyvärr - prioritera och jag tror faktiskt att lönenivån är oerhört viktig för vilka som söker till jobbet, vilka som vill bli lärare.

Muren, Sickla skola och Flen

Många intryck idag. 9 november är en dag att minnas. Muren föll för 20 år sedan och mina släktingar på "insidan" släpptes ut. Min lilla bit av muren är en ständig påminnelse om ofrihet och förtryck och hur viktigt det är att man själv får bestämma om sitt liv. Det gäller faktiskt fortfarande, inte minst i skolan där fler och fler angriper valfriheten.

Jag började med studiebesök på det som heter Arbetscentrum i Nacka och som snart mynnar ut i ett samordningsförbund mellan Nacka kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Landstinget och handlar om att gemensamt lösa problem med människor som är långvarigt arbetslösa och sjukskrivna. Här är Nacka verkligen föregångare. Nackas målmedvetna arbete (ArbetslinjeN) har gjort att kommunen är en av få där socialbidragskostnaderna fortfarande sjunker. Inte illa, va?! Arbetscentrum har bl a ett uppdrag att leverera NO-lådor till skolorna med olika förberedda experiment.

Efter lunch var det besök på Sickla skola. Vi visades runt av en drivande och väldigt duktig rektor. I ett av rummen såg vi en av de NO-lådor som packades på Arbetscentrum. Lite rolig återkoppling. Skolan uppskattar lådorna. Sickla skola har många olika grupper med särskoleelever, men även 200 elever i grundskolan. De har börjat med en dator per elev från klass 5 och det finns Smartboard i alla klassrum. Föga förvånande verkade alla mycket nöjda. En av lärarna vi pratade med var lyrisk och berättade om hur det revolutionerat hans undervisning och hur i synnerhet pojkar blivit bättre, bl a på att skriva.

I kväll har jag varit på moderatmöte i Flen och pratat om skolpolitik för 30 engegarede Sörmlänningar. Jättebra möte med många frågor och bra dialog. Det verkar vara olika villkor i kommunerna, exempelvis satsar man mer på skolan i blåa Trosa men drar ned rejält i röda Eskilstuna. Sen är det bara att konstatera att det tyvärr inte verkar hända så mycket i alla kommuner... Därför är det alltid roligt och lärorikt att få träffa och diskutera skolpolitik på det här sättet, ger mycket input till mig också.

Holländare inspekterar våra skolor

Blott Sverige svenska krusbär ha. Så säger talesättet, men stämmer det? DN skriver idag att Skolinpsktionen ska ta hjälp av experter från Holland för att granska bl a engelskaundervisningen i svenska skolor. Jättebra, initiativ tycker jag. Mer sånt!

Vi behöver andras ögon för att se på och förstå vår egen verksamhet. Vi bejakar utbyte och internationalisering på alla områden, varför inte här? Vi får inte vara så enfaldiga att tro att vi alltid är världsbäst på alla, för så är det inte. Det blir för mycket ankdamm. Vi blir inskränkta om vi inte blickar utåt och släpper in andra att titta på oss.

Men så tycker uppenbarligen inte alla. Jag blir uppriktigt väldigt förvånad över det ena lärarfackets negativa inställning. LR:s Metta Fjelkner undrar irriterat vad holländarna har för förutsättningar att bedöma svensk skola. Jaaa, kanske har de engelska i skolan även i Holland? Lärarförbundet har en mer nyanserad uppfattning och ser att det kan bidra till utveckling (Aftonbladet).

Utländska experter anlitas ofta för att bedöma kvaliteten i högskolornas utbildningar, vad är det som är så fundamentalt annorlunda som gör att holländarna så kategoriskt döms ut när det gäller granskning av grundskolorna? Samtidigt som man världen över firar Berlinmurens fall och rörelsefriheten över gränserna så motsätter sig LR att grannar i EU tittar på våra skolor. Känns det inte väldigt mycket 70-tal över den inställningen?

Vad är lärarna rädda för? Att holländarna ska komma med goda idéer om hur undervisningen kan bli ännu bättre? Att de har förslag på hur skolan kan organiseras smartare? Jag har svårt att se vad det finns för fara i det.

(Aftonbladet, SvD)

Besök i den riktiga verkligheten

Dagen började med debatt i radioprogrammet Skolministeriet mot vänsterns Rossana Dinamarca. Vinkligen i inslagen bekräftade de flesta myter och fördomar som finns om friskolor - glädjebetyg, låg lärartäthet och stora vinster.

Jag utesluter inte att det sätts glädjebetyg på en del skolor - kommunala såväl som fristående. Men det är ingen som kunnat belägga att det är satt i system på friskolorna, vilket var både reporterns och Dinamarcas tes. Att elever på friskolor ofta har bättre resultat och högre betyg beror nog på att eleverna där är lite mer motiverade och att de har hittat en skola med en nisch som passar just dem. Vare sig Skolverket eller Skolinspektionen instämmer däremot i det vänstern torgför.

Inte desto mindre är det viktigt att bli av med glädjebetygen och det är precis det vi nu gör. För det första tydliggör vi målen, så att de blir mer begripliga. För det andra kommer nya betygskriterier som också blir enklare att följa. För det tredje ska nationella prov kontrollrättas, så att det inte finns felaktigheter där. För det fjärde skärper vi inspektionen. Och detta gäller ALLA skolor, inte bara friskolor.

Dinamarca - oppositionens skolministerkandidat? - vill bli av med friskolorna, det bekräftade hon i diskussionen. Aktiebolag hör inte hemma i skolan, enligt henne. Det innebär att hundratals skolor skulle tvingas stänga om hon får bestämma. Då spelar kvaliteten ingen roll alls, det är driftformen som är det avgörande. Oavsett resultat och eventuella vinster så ska de bort. Ehhhhh - kanske dags att lägga till K:et till partinamnet igen?

Efter debatten var jag på nystartade och hittills pyttelilla Nacka praktiska gymnasium. En helt annan verklighet än den Dinamarca målade upp i debatten. En verklig verklighet. Skolan har lärlingsutbildning inom frisör-, bygg- och energiområdena. Eleverna trivdes, även om lokalerna så här i början inte var helt klara. Vi åt den bästa skollunchen jag någonsin ätit, på en närbelägen lunchrestaurang där t o m efterrätt ingick. Så är det för alla elever, varje dag. Eleverna på skolan är inte de allra mest motiverade för akademisk utbildning kan man väl säga. De vill lära sig ett yrke, jobba med händerna. Många är skoltrötta och har kanske inte riktigt passat in i den "vanliga skolan" om man nu kan kalla den så. Men här får de en utbildning de vill ha.

När jag satt på bussen därifrån inställde sig naturligtvis frågan: på vilket sätt får dessa elever en bättre utbildning om Nacka praktiska gymnasium tvingas stänga? Ska de in i gigantiska grannskolan som har samma program men inget lärlingsupplägg? Det är ju alternativet i vänsterns värld. När ska vänstern förstå att människor är olika och har olika behov?

Guuuud, så motiverande det är att vi måste vinna nästa val också!

Vad avgör skolkvalitet?

En vanlig föreställning är att mer resurser löser skolans alla problem. I synnerhet gäller detta på vänsterkanten och bland facken. Igår skrev Stefan Fölster på Svenskt Näringsliv i Svenska Dagbladet/Brännpunkt att skolans resursbrist är en myt.

Deras tes, som de också visar i en granskning, är att det är den tid som eleverna tillbringar med sina lärare som är det verkligt avrörande för elevernas resultat. Självklart stämmer det, jag förstår inte riktigt hur man kan ifrågasätta det. En lärare som inte är med eleverna spelar ju inte så stor skillnad. Måttet lärartäthet (antal lärare/100 elever) borde kanske bytas ut mot undervisningstid/elev?

Jag tycker att det är synd att lärare tolkar ifrågasättandet av tidsanvändningen i skolan som ett angrepp på alla lärare. Lite så tolkar jag i alla fall inlägget av läraren Heleva von Schantz (här). Egentligen är det ett angrepp på hennes chefer och hennes fack som låtit det gå så här långt. Det handlar inte om avundsjuka på lärarnas lov, de är väl värda loven. Det handlar inte heller om att man inte förstår att lärare inte bara kan stå bakom katedern. Det handlar inte ens om att lärarna ska jobba mer eller läggas på ytterligare arbetsuppgifter. Det handlar för mig om att alla borde anstränga sig för att prioritera det som är det allra viktigaste, nämligen undervisningen.

Alla i skolan borde inrikta sig på detta - lärare, rektorer, skolbyråkrater, skolpolitiker, fack, arbetsgivare, statliga myndigheter.

Självklart kan ingen lärare undervisa hela tiden man är anställd. Ingen ägnar sig 100% av tiden åt huvuduppdraget. Kvalificerade yrken, som läraryrket är, kräver ordentligt med tid för både för- och efterarbete, planering och utvärdering och inte minst utveckling. Ett visst mått av arbete för enhetens gemensamma utveckling behövs också.

Jag har varit på skolor där lärarna undervisat 14 timmar i veckan. Samtidigt läser jag om Kunskapsskolan där lärarna är med eleverna 27 timmar i veckan. Den småländska kommunen där lärarna undervisade 14 timmar i veckan hade usel ekonomi med neddragningar och faktiskt ganska usla resultat.

Tänk om man i stället för att reagera instinktivt och sätta ett maxtak för hur mycket undervisning en lärare får ha gör tvärtom och säger att man sätter ett maxtak för andra arbetsuppgifter? Sen måste det förstås variera med ämne, ålder på eleverna, hur homogen elevgruppen är etc. Det går inte att ha ett generellt tak på det sättet, det blir för fyrkantigt.

Slutligen tycker jag att det är lite konstigt att de fackliga organisationerna har olika avtal med olika arbetsgivare. Varför har man avtal om 27 timmars undervisning på en friskola men inte på en kommunal skola? De brukar ju prata om värdet av lika villkor...

Champagne till regeringen

Ja, så sa en av de rektorer jag träffade idag på Kvarngymnasiet i Järfälla. Utbildningsutskottet var där och träffade ett nätverk för Individuella programmet på gymnasiet i hela landet. De var rörande överens om att vårt förslag om vad som kommer efter IV är utmärkt bra. "Om ekonomin inte var så ansträngd skulle vi fira i champagne", som han sa.

Jag träffade nätverket i Göteborg i mars (skrev om det här). Nätverket har varit ganska kritiskt till att IV så ensidigt fokuserar på att göra ungdomar behöriga till gymnasiet, när det finns så många andra behov som måste tillgodoses. Därför gillade de vårt förslag om fem tydliga spår och uppfattade att alla ryms i något av dem. Mer struktur, tydligare innehåll men ändå flexibelt. Det är ganska gott betyg åt vår Alliansregering.

Många uttryckte också ett behov av ett "rikspekfinger" som kan riktas mot kommuner som inte sköter sig och fuskar bort reformen. Jag svarade att det är just det som är tanken med den nya skolinspektionen som vi inrättat och de verktyg vi vill ge inspektionen i nya skollagen.

Besöket i mars kretsade ganska mycket kring hur bedrövligt många upplevde det i Göteborg. Det fortsatte idag, nästan i större skala. Göteborg ska spara 100 miljoner på gymnasiet nästa år och nu verkar det som om skolorna med individuella programmet ska slås sönder och verksamheten spridas ut i överblivna rum på andra skolor. Verkar oerhört kortsiktigt att tänka så.

Och mina s-märkta kollegor som var med på mötet såg inte ens generade ut när alla spydde galla över hur socialdemokraterna sköter skolan i deras skyltfönster Göteborg. Man kan ju innerligt hoppas att Anneli Hulthén aldrig får möjlighet att ha inflytande på den nationella skolpolitiken.

Alla ska med, eller?

Skolverket har idag kommit med sin Lägesbedömning 2009. Det verkar inte vara så mycket nytt. Det mesta kom nog fram i den ganska gedigna forskningsrapporten häromveckan.

Det "nya" nu var väl mest att vissa kommuner och friskolor vägrar delta i olika statliga satsningar för att förbättra skolan, t ex Lärarlyftet. Fast det skrev jag om för 10 dagar sedan (här). En viss sanning finns nog i det Skolverket skriver, att det handlar om små kommuner som inte riktigt vet hur man gör. Men det är samtidigt oerhört alarmerande. Om man inte kan själv får man väl söka hjälp? Eller gå ihop med andra. Det måste en kommun veta. Och varenda kommun är med i både det centrala kommunförbundet och olika regionala kommunförbund - där finns väl en bra arena för samverkan?

Skolverket sa att 18 kommuner inte deltar i Lärarlyftet alls sedan starten. Jag räknade till 20, skillnaden är att jag hade med Sorsele och Piteå också. Sorsele verkar inte ha fått några pengar, så där förstår jag inte att det är skillnad och Piteå hade 1 lärare med år 2008 och fick 2% av pengarna det året. Det räknar jag som att man inte deltar.

Är det då de minsta kommunerna som inte deltar? Jag tycker inte att man kan se något sådant generellt mönster. Överkalix och Dorotea är de två minsta och deltar inte. Andra små, t ex Arjeplog, Malå, Bjurholm och Munkfors deltar ordentligt. Möjligen kan det vara så att vissa är så små att pengarna inte räcker att skicka så många lärare, precis som det kan vara på en del friskolor, och att man inte klarar av att administrera flera olika förbättringsinsatser samtidigt. Men om Arjeplog kan, så borde också Överkalix kunna.

Och att Malmö närmast bojkottar Lärarlyftet kan vare sig bero på storlekten, krav på medfinansiering, dålig ekonomi eller att lärarna redan har så hög kompetens att de inte behöver någon fortbildning.

Någonstans finns en dimension av vilja, intresse och engagemang också. Det verkar inte finnas överallt och det är ett stort problem. Jag är rätt övertygad om att det finns en politisk dimension i det hela också. SKL:s kommentar att det är bra att 94% av kommunerna deltar är lite genant. Ett branschförbund måste våga säga ifrån när någon medlem inte sköter sig. Mer än 250 miljoner blir över i år av Lärarlyftspengarna. Pengar som går kommunerna och lärarna förbi. Om kommunerna ska ha ansvaret för skolan måste man visa att man är kapabel och intresserad av det också.

Självklart borde friskolorna också delta mer i statliga satsningar. De är förvisso små och många tämligen nystartade med allt vad det innebär. Men även där finns behov av förbättringar. Samtidigt vet jag att friskolorna varit väldigt mycket bättre på att delta i försöket med lärlingsutbildning. Hälften av pengarna gick till en av friskolekedjorna, Baggium. Här har kommunerna varit alldeles för långsamma. Om friskolorna kan göra detta, varför inte Lärarlyft och annat?

Några satsar, några drar ned

Nu är det budgettider i kommunerna. Då sållas agnarna från vetet, kan man säga. Det är upp till bevis om vilka som satsar på framtiden och kärnverksamheten - skolan. Igår var jag på sammanträde med kommunstyrelsen i Nacka. Det budgetförslag som M och KD röstade igenom innebär 81 Mkr mer till skolan nästa år, jämfört med i år. Skolpengen höjs med 1,75% och förskolepengen med 2%. Trots kärva tider blir det mer pengar utan skattehöjning.

Lärarnas Tidning rapporterar att statens extrapengar till kommunerna går skolan förbi (2009-10-23). Två av tre kommuner planerar, enligt Lärarförbundets lokalavdelningar, inte att skjuta till mer pengar till skolan. Onekligen trist, om det stämmer. Eskilstuna höjer inte skolpengen alls och likadant verkar det vara i många kommuner.

Vart tar pengarna då vägen? Det är ju trots allt flera miljarder kronor i tillskott och åtminstone hälften borde in i skolan. Eller kan det vara så att måga S-styrda kommuner vill att det ska svida ordentligt, att de vill ge sig på oss borgerliga men i stället ger sig på skolan och eleverna? Med världens mest omfattande system för ekonomisk utjämning mellan kommunerna så borde de allra flesta kunna prioritera skolan. Men finns viljan?

S försämrar valfriheten

Så har s-kongressen sagt sitt om valfrihet och friskolor. De ska klämmas åt och det blir svårare att starta. (TV4, SvD, DN )

Idén att man ska komma överens mellan friskola och kommun är ju gullig. Men helt orealistisk, om man inte vill stoppa alla nya friskolor förstås. Den verklighet som friskolorna möter i kommunerna är ofta misstro, motstånd och fientlighet. Socialdemokraterna säger regelmässigt nej till nya friskolor som vill starta. Se bara hur är det är i Göteborg, Malmö, Jönköping, Karlstad, Gävle, Eskilstuna, Piteå, Karlskrona och vilken annan kommun som helst.

Varför skulle de nu helt plötsligt vilja "komma överens"?

Den modell socialdemokraterna förespråkar gäller gymnasiets individuella program idag. Där ska kommun och friskola komma överens om ersättningen. Följden är att många kommuner vägrar komma överens och friskolan har inget att sätta emot. Botkyrka och Karlskrona är två sådana kommuner. Där existerar ingen valfrihet för de utsatta ungdomar som inte kommit in på gymnasiet. Varför skulle denna modell fungera på hela systemet?

Och det fungerade just så med fristående förskolor tidigare. 2005, innan vi ändrade reglerna, fanns det inte en enda fristående förskola i var femte kommun (59 st). I ytterligare 50 kommuner fanns det en enstaka fristående förskola.

Kommun-sossarnas track record är rätt tydligt - de vill inte ha några friskolor. Även en och annan borgerligt styrd kommun skulle nog falla i fällan och säga nej. Att ge dem makten över om en friskola ska få starta är värre än att sätta bocken till trädgårdsmästare.

Och relgeringen av vinster känns också helt nattstånden. Jag tror faktiskt att sossarna hatar vinster mer än dålig kvalitet. Precis som de bekämpar rikedom mer än fattigdom. Staten ska granska kvaliteten och så länge den är tillfredsställande så är det väl inget problem om de får lite pengar över? Att reglera detta skulle bara skapa fusk och sätt att kringgå det hela. Men det köper inte s-kongressen utan stramar åt partistyrelsens ursprungliga linje.

Om man börjar reglera vinst i välfärdsverksamheter, vad blir nästa steg? Vinst i alla företag som säljer tjänster eller varor till det offentliga? El-bolag? Banker? Mataffärer? Blöjtillverkare? De beträder en väg som leder långt in i socialismen och bort från välfärd och valfrihet.

LR skapar förlorare

Idag skriver LR-ordföranden igen att skolan borde förstatligas (Brännpunkt). För vilken gång i ordningen?

Det "nya" idag är att hon avslöjar LR:s idé om hur det ska gå till. En nationell skolpeng ska införas och Skolverket ska ta över skolor med dålig undervisning.

Fast den nationella skolpengen verkar inte täcka alla kostnader, utan ska bara räcka till undervisning och läromedel. Lokaler, mat, fortbildning, skolledning, utvecklingsinsatser, elevhälsa, studie- och yrkesvägledning och administration då? Vem ska stå för det? Eller är det inte viktigt i LR:s värld?

Jag tror att det skulle bli ännu mer otydligt ansvar om man gör på LR:s sätt. Då kommer alla verkligen att skylla på varandra och ingen ta helhetsansvar. Dessutom bakbinder man rektorn som driver skolan genom att resurserna låses fast och kommer från olika håll. Skolan borde själv få bestämma om hur pengarna bäst används, om man ska satsa mer på studie- och yrkesvägledning och dra ned på en lärartjänst exempelvis. Eller om man vill ha mer fortbildning och dra ned på bokinköpen, det är ju trots allt lärarnas kompetens som är det viktigaste... Det försvåras avsevärt i LR:s modell.

Den riktigt svåra frågan som LR inte skriver något om är dock hur det hela ska betalas. Syftet sägs vara att garantera att alla elever får de förutsättningar de har rätt till för att klara skolans mål. Med det kan man anta att LR menar att det är för snål tilldelning till vissa skolor idag och att en statlig finansiering ska ändra på det. Samtidigt andas LR inte med en stavelse om att nya pengar ska in i systemet, det är omfördelning av nuvarande pengar. Det innebär att LR skapar många förlorare med sin modell.

Kostnaderna för grundskolan varierar från 65 500 kr/elev (Kävlinge) till 111 700 kr/elev(Vilhelmina) med ett rikssnitt på 81 300 kr. Trots de höga kostnaderna i Vilhelmina så är resultaten bland de sämsta i landet, med ett meritvärde på 183 och 37,5% av eleverna som inte når målen i alla ämnen. SALSA-värdena är bedrövligt låga. Kävlinge klarar sig bättre, men har inga särskilt lysande resultat.

Tittar man bara på kostnaderna för undervisning så är skillnaderna lika stora. Själva undervisningen kostar 66 500 kr i Arjeplog men bara 32 300 kr i Lessebo med ett rikssnitt på 42 100 kr.

LR borde berätta hur skolan i Vilhelmina och Arjeplog blir bättre av en nationell skolpeng som med alla rimliga mått innebär att de får mindre pengar där än idag. De tvingas betala till bl a Kävlinge. I hela landet kommer det att finnas förlorare med LR:s förslag, men det talar de tyst om. Nacka har satsat mycket på gymnasiet och skulle bli av med miljontals kronor om LR:s förslag blir verklighet. Om modellen inte ska leda till omfördelningar, utan bevara läget som är det är idag, så behöver man ju inte genomföra den, eller hur?!

Eller om det är så att nya pengar ska in i systemet, så kan man ju göra det i alla fall utan att förvirra hela ansvarsfördelningen med ett nytt finansieringssystem.

Nej, det verkar ogenomtänkt och LR har satt sig själva i klistret. Ökat statligt ansvar har vi moderater pratat om länge och det är precis det som genomförs nu med bättre statlig utvärdering (prov och betyg bl a), skärpt inspektion, möjligheter att bötfälla och t o m stänga dåliga skolor, matte-satsning, ny skollag, ny lärarutbildning mm.

5 korta

1. Staffanstorp satsar 6 miljoner på datorinköp till alla lärare. Hurra! En framsynt kommun som vågar tänka långsiktigt och modernt (Sydsvenskan). När lärarna behärskar modern teknik fullt ut kommer undervisningen att kunna förnyas.

2. Moderaterna i Knivsta vill också prioritera IT i skolan (UNT). Av de 8 miljoner kommunen får i extra statsbidrag får skolan 6,5 i denna moderatledda kommun. Här prioriteras utbildning och framtid, helt rätt.

3. Jag skriver i Dagens Samhälle idag om Lärarlyfet och undrar hur man kan låta bli att investera i att förbättra skolan. Är det medvetet sabotage av socialdemokraterna? (Dagens Samhälle)

4. På Skolforum blev jag hastigt indragen på ett dataspelsseminarium i Dream Hacks rum. Kul att se hur dataspel kan användas i skolan. Dataspelstillverkarna har förstått hur man arbetar med motivation. Det skulle skolan kunna lära sig lite mer av.

5. Katedralsskolan i Uppsala får böta 500 000 kronor för att det saknas dusch- och omklädningsrum i anslutning till idrottshallen (SR). För lärarna, alltså, inte för eleverna. Visst ska det finnas omklädningsrum för lärarna, inte tu tal om det. Men står det i rätt proportion till skolans hela uppdrag? Katedralsskolan har goda resultet, enligt Skolverkets Salsa-mätningar. 88% av eleverna klarar målen i alla ämnen, vilket är klart mer än vad man kan förväntas sig. På Brantingskolan (en annan kommunal skola i Uppsala) är det bara 61% som klarar målen. Där dömer man inte ut några böter mot dålig undervisning. Lärarnas duschrum är uppenbarligen viktigare än elevernas rätt till kunskaper. Än så länge i alla fall. I nya skollagen så ändrar vi på detta och gör det möjligt att kunna döma ut böter också när undervisningen är dålig. Och det behövs.

Väktare i skolan?

Aftonbladet skriver idag att varannan lärare vill ha väktare i skolan för att öka tryggheten och motverka våld och bråk.

Jag blir faktiskt både förvånad och lite beklämd av detta. Det jag reagerar mest på är hur man kan låta det gå så långt. Visst kan det behövas någon enstaka gång vid något särskilt allvarlig händelse på en skola. Men inte katten är det så stökigt i våra skolor att varannan lärare tycker att det behövs väktare? Då måste man fullständigt ha abdikerat från sitt vuxenansvar i skolan.

Duktiga lärare skapar det lugn och den arbetro som behövs, se bara på de som visades i TV-programmet Klass 9A. Och sådana lärare finns på varje skola, så vad är problemet? Vad har lärarna gjort med sin auktoritet och sitt ledarskap?

Jag vet också att det finns föräldrar som inte är lämpliga och låter sina barn fara vind för våg och att barnen kan bli stökiga. Men är det inte skolans ansvar i just de fallen att vara extra starka och tydliga och från början markera vad som är accepteras och inte?!

Om varje skola har tydliga regler för hur man ska uppföra sig och sen konsekvent ser till att alla följer dem så blir det inga problem av den digniteten. Sjuåringarna är aldrig så stökiga att de behöver vakter, men någonstans längs vägen så finns det skolor som abdikerar och sviker. Där kan väktare aldrig vara lösningen. Man åtgärdar möjligen symptomet och inte sjukdomen.

(Skolfront, Lärarnas Tidning)

Sverige slösar bort talanger

Idag har jag varit på en konferens om begåvningar och personer med särskilda förmågor och hur skolan hanterar dessa. Fantastiskt att få ägna sig åt detta en hel dag och lyssna till så många intressanta och kunniga personer.

3 professorer, Nacka kommun, Mensa, Glada Hudikteaterns chef, en folkskolelärare, en Klass 9A-lärare och en konsult pratade och alla hade verkligen jättemycket intressant att säga. Inte så lätt att sortera och sammanfatta.

Min slutsats är ändå att Sverige är en vit fläck på kartan när det gäller begåvade barn. Kina, Indien, Australien, USA m fl har omfattande statliga insatser för dessa. Men det är ett tabubelagt och politiskt inkorrekt område i vårt Jante-land. Andra länder har satsar, men Sverige struntar i dem, fast det är orättfärdigt mot dessa barn och ungdomar och mot vårt land. Har vi råd att slänga talanger på soptippen? Varför får man vara bra i höjdhopp men inte i matematik?

Det handlar om kanske 5 procent av befolkningen och missuppfattningarna om dem är djupt rotade. Det finns en föreställning att de alltid klarar sig själva, aldrig behöver något stöd, är en homogen och högpresterande grupp som har intellektuella och högavlönade föräldrar. Men så fel, säger forskarna! Många har trist i skolan, passar inte riktigt in, underpresterar medvetet för att inte sticka ut, mobbas etc. Det blir elevens bekymmer, inte skolans. Och klassikern är den elev som får sudda ut i matteboken när man räknat för långt. De är "den svenska skolans okända offer" sa en professor.

Jag blir lite illa berörd och förbannad, men knyter samtidigt näven i buxfickan och ser framtiden an med tillförsikt. Det finns mycket kvar att göra och detta vill jag verkligen ägna mig åt i riksdagen kommande period. Vi behöver förändra attityderna och skapa en nationell strategi. I bl a Wales har man lagstiftat om att särbegåvade barns behov ska tillgodoses.

Många föreläsningar handlade om motivation och hur det skapas, hur man lär sig, behovet av berättelser och att våga lyfta från skolboken (kanske är detta en orsak till svenska elevers sjunkande mattekunskaper?).

Det glädjande med dagen var att det verkar finnas ett spirande intresse för frågan. Det dystra var att det bara var eldsjälar som var med. Ingen politiker mer än jag. Ingen skolchef. Ingen skolbyråkrat. Några få rektorer och resten lärare. Eldsjälar behövs, men kan inte dra lasset själva. Var är alla beslutsfattare, som kan strukturera, systematisera och omsätta insikterna i handling mer än i klassrummet? Ointresserade eller fullärda?

Följa John och friskolemotsånd

Idag skriver jag på Brännpunkt i SvD om sossarnas kongress och deras skolpolitik. Den kan kort beskrivas som Följa John och friskolemotstånd, egna framåtsyftande idéer lyser med sin frånvaro.

Är det inte något sjukt med ett parti som säger sig vara för valfrihet men är så besatt av att stoppa friskolorna? Var tredje socialdemokratisk riksdagsledamot har väckt en enskild motion till årets riksdag om att stoppa och hindra valfriheten och hälften av alla kongressmotioner om skolan handlar om samma sak. Den sansade rösten som gillar valfrihet och vill att den ska fungera ännu bättre existerar inte i det partiet. Det är alltid bara läpparnas bekännelse, typ "friskolor är bra, MEN..." och så kommer allt ont som de skapat. Det är hela tiden ett stort MEN.

Är det inte dags att lämna den här tradiga debatten om friskolornas vara eller inte vara och i stället debattera den kommunala skolan? Här går trots allt de allra flesta eleverna (typ 90 procent). Men här verkar sossarna inte ha några idéer, i alla fall inte av kongressmaterialet att döma. Om man rensar bort allt det vi nu gör och som de säger sig acceptera (t ex nationella prov, betyg tidigare, Lärarlyft, rektorsutbildning) så finns det bara kvar ett unket friskolemotstånd. Är det inte lite ynkligt att Sveriges största parti (än så länge) bara har en Följa John-politik och friskolemotstånd som bärande delar i sin skolpolitik?

Utvecklingskraft i nya gymnasiet

DN skriver om den nya gymnasieskolan idag, den vi klubbade förra veckan i riksdagen.

Det finns uppenbarligen en tro i skolan att allt ska likriktas, att lokala initiativ rensas bort och att kreativa framtidslösningar icke göre sig besvär framöver. Inget kunde vara mer fel! Det mesta i gymnasieutredningen var ganska bra, men det jag och vi moderater verkligen saknade var det lokala inflytandet och möjligheten att utifrån egna förutsättningar skapa nya utbildningar.

Just den delen har också ändrats avsevärt i förhållande till utredningsförslaget. Nu öppnar vi för nya och lokala lösningar, men kvaliteten i dem ska säkerställas. Hela kapitel 8 i propositionen handlar om "Ett flexiblet system" och rekommenderas till läsning. Där framgår tydligt att det ska finnas goda möjligheter till lokala anpassningar och att man ska kunna göra avvikelser från de nationella programmen i form av sk särskilda varianter.

Det ska finnas utrymme för förändring och förnyelse, inte minst mot bakgrund av arbetsmarknadens snabba förändringstakt. Sanningen är ju den att många av de populäraste jobben om 10-15 år kanske inte ens finns idag. Här gäller det att gymnasiet hänger med i utvecklingen och att strukturen inte är gjuten i cement.